Blogg

Det blir nog gott om björnbär i år

Taggiga vilda björnbär är en prövning att plocka.

Har inga björnbärsbuskar i trädgården, men plockar en del ute i naturen och det syntes redan på försommaren när de blommade att det kommer att bli ett speciellt gott björnbärsår i år. Skulle tro att de flesta bären hinner mogna eftersom augusti varit så varm. Än så länge är det bara något enstaka bär som varit ätmoget och de var riktigt sura, men här finns att ta av när de väl blir mjuka, svarta och glänsande.

Mognande, glanssvarta björnbär har en härlig arom.

Vilda björnbär har fruktansvärda taggar med hullingar som griper tag och vips så har hela rankor slingrat sig om ett ben eller en arm. Trädgårdsbjörnbär är lyckligtvis oftast taggfria. ’Black Satin’, söta ’Lochness’ och ’Thornless Evergreen’ är tre vanliga sorter. Den senare bär frukt redan i månadsskiftet augusti-september, annars är det vanligt att man plockar björnbären i september månad. Lite beroende på växtplats. Helst ska den stå soligt och varmt i fuktig och näringsrik jord. Gärna mot en södervägg. De 3-4 meter långa grenarna spaljéras mot väggen för att inte bli ett svårskött risbo.

Akta dig för de taggiga lianerna hos vilda björnbär!
Ettårsskott hos vild björnbär, men redan nu ser taggarna respektingivande ut.

Björnbär beskärs sent på hösten, med samma princip som hallon, så att alla grenar som burit frukt tas bort. I sämre lägen kan man behöva täcka de unga skotten som ska ge bär nästa år. Då lägger man ner dem på marken och täcker med ris och löv över vintern. Till våren binds de upp mot spaljén.

Blommor vid sidan om mognande bär är typiskt för björnbäret.
Ljusrosa blommor vid sidan om mognande bär är typiskt för björnbäret.

Stilig stockros sårläkande läkeväxt

Ett tätt bestånd av pastellfärgade stockrosor.

Stockrosen, Alcea rosea, är en gammal kulturväxt i Europa och Sverige och har länge använts som medicinalväxt. Den ansågs ha sårläkande egenskaper och användes även mot ögonsjukdomar. Stockrosen härstammar från mellersta Asien och Turkiet och det ger lite vinkar om var den trivs bäst. Torrt och stenigt är inget hinder. Dess rötter gräver sig djupt ner i backen och hittar vatten långt där nere. Därför kan man se så fina stockrosbestånd intill husväggar och mellan gatstenar på de hetaste, torraste platser.

Djupröd enkel stockros lockar många insekter.

Stockrosen blir så hög och tung att plantan måste bindas upp, för den brukar kapsejsa förr eller senare. Stammen är grov och rak och sträcker sig 1,5-2 meter över marken. Det finns både enkla och fylldblommiga stockrosor i alla slags färger. En häftig accentväxt är den svarta A.rosea ’Nigra’. Blomningen startar i juli och håller i sig ända in i september. För att säkra återblomning på en annars ofta tvåårig planta så klipper man av blomstängeln när den sista blomman är utslagen. Då kan inte växten sätta frö och den provoceras att blomma igen nästa sommar.

En vit stockros med limegult inre öga är läcker som en fluffig citronsorbet.

Tyvärr angrips stockrosen ofta av rost. Samma typ av rost angriper också malvor, och om man har båda i trädgården så värdväxlar den här svampsjukdomen gärna dem emellan. Rostsjukdomar är svåra att bli av med, man måste hålla rent av nedfallna blad och plocka bort rostangripna löv anefter. Någon trädgårdsodlare har tipsat om träaska och extrakt av åkerfräken som bekämpningsmedel, men jag vet inte om det alltid funkar. Klart är att skuggiga lägen och fukt främjar svampsjukdomar, så håll plantorna på solsidan och vattna inte för mycket!

Rosrosten syns med 1-2 mm breda gula och bruna sporkuddar på bladens undersidor.
Rosrosten syns med 1-2 mm breda gula och bruna sporkuddar på bladens undersidor.

Välj växter som får skuggan att lysa

Vit höstanemon med stora, vackra blommor.

I norrläge eller i skuggan av träd och buskar kommer ljusa färger till sin rätt. Passa på att utnyttja växlingen mellan grönt och frodigt bladverk och vita blommor och brokiga blad. Det kan bli enormt vackert och när du väl har knäckt koden så är det inte svårare än att plantera i sol. Se till så du har en bra, genomsläpplig jord och håll efter grenar som skuggar för mycket.

Lägg grunden i planteringen i vita blommor, men blanda gärna in någon annan ljus färg också. Vitt och ljusgult är underbart, vitt och rosa blir läckert, liksom vitt och ljusblått. Här kommer några förslag på perenner som du sedan kan fylla ut med skuggtåliga lökväxter och ettåriga sommarblommor. T ex strandkrassing, Lobularia, flitiga Lisa och blomstertobak gör sig fint i skuggan.

Höstanemonerna, Anemone hupehensis A.tomentosa och A. x hybrida, lyser upp under sensommar och höst. Välj de ljusa namnsorterna som ’Splendens’, ’Honorine Jobert’, ’September Charm’ eller ’Robustissima’. De är något långsamma i etableringen och bör vintertäckas åtminstone den första vintern. Planteras helst på våren.

Vitbrokiga funkian Whirlwind har ett dekorativt bladverk.

Vitbrokiga funkior kan du inte vara utan på skuggsidan. Om du inte har snigelproblem vill säga, för funkia är nog sniglarnas favoriträtt. Hosta (heter de på latin) är ett stort släkte som hör hemma i Japan. De finns i olika höjder och bladstorlek, men för att lyfta skuggan ska du absolut gå för någon av de vit- eller gulbrokiga sorterna. Funkia passar utmärkt ihop med andra växter som härstammar från Japan, såsom japanska lönnar, hortensia och bambu. Jorden får gärna vara neutral till svagt sur och fukthållande. Vissa sorter växer helst ända framme i dammens fuktzon. Jag gillar speciellt H. fortunei ’Patriot’ samt hybriderna ’Summer Music’ och ’Wide Brim’.

Bland de vårblommande perennerna vill jag gärna lyfta fram hjärtanen Dicentra och Lamprocapnos, eller fänrikshjärta och löjtnantshjärta på svenska. Det är klassiska trädgårdsväxter och särskilt den förra brer ut sig och bildar täta mattor under buskar och träd. De blommar i maj-juni och bladen vissnar ner direkt efter blomningen, så du måste gardera med grannar som fyller i hålen som uppstår. För att få vitblommiga hjärtan, välj sorter som heter ’Alba’.

Kaukasisk förgätmigej, Brunnera macrophylla, är en utomordentlig marktäckare som passar fint under buskar och som kantväxt i rabatten. Det finns både grönbladiga och brokbladiga sorter. ’Dawson’s White’ och ’Jack Frost’ är de vanligaste vitbrokiga sorterna. Den har stora, hjärtformiga blad och glesa blomvippor med ljusblå blommor i april-maj. Brer ut sig med åren och kan delas på hösten. En favorit!

Boken Skuggväxter ger förslag på växter som passar i skuggiga lägen av trädgården.Vill du läsa mer om skuggtåliga växter kan du gärna leta efter boken ’Skuggväxter’ av Susanna Widlundh. Här får du många tips på skuggtåliga buskar och perenner för din trädgård. Här dyker faktiskt en och annan växt upp som man nästan hade glömt bort. Bra att ha som uppslagsbok alltså när man ska göra sin egen trädgårdsdesign.

Solvarma solbrudar för den heta rabatten

Solbrud i brinnande eldfärger piggar upp en solig rabatt.
Här har vi en perenn som piggar upp med sina starka färger. Solbrud har prästkragelika blommor med stora, runda knappar och gula/gulröda/bronsröda kronblad. Lite svåra att kombinera kanske, men har du en bas av kopparfärgade eller gula blommor så passar säkert dessa höstblommare väl in. Euforbior och gulbrokiga funkior, tagetes eller prydnadsgräs matchar dem väl.

Rubinzwerg är en bronsröd blomma i släktet solbrudar.

Solbrud, Helenium autumnale, trivs bäst i fuktighetshållande men väldränerad och välgödslad humusrik jord. Den får inte torka ut, för då utvecklas växten sämre. Soligt läge såsom färgen avslöjar.

Det finns massor av olika namnsorter i olika höjder. Från 50-125 cm mäter de, med de flesta sorterna på ca 90-100 cm. De blommar rikligt från slutet av juli till början av oktober. Plantera dem glest, med ett c/c på minst 50 cm då den breder ut sig ordentligt med åren. Allt efter som solbruden växer med säsongen kan det vara bra att binda upp eller stödja plantan så den inte välter vid häftiga regn. Solbrud delas om hösten vart tredje eller fjärde år för att inte bli kal i mitten.

Solbrud är en lättodlad perenn som kräver en solig växtplats och välgödslad jord.

Gör något gott av alla hallon!

Hallonbrownies som får det att vattnas i munnen.Jag var lite orolig tidigare att hallonen skulle regna bort, men har fått njuta av massor av smaskiga bär. Så idag blev det härliga hallonbrownies. Ingen lågkalorikost, men dödligt gott. Här kommer receptet:

Smält 100 g smör och 100 g mörk choklad i vattenbad. Jag tog en liten kastrull för chokladen och la den i en större kastrull med vatten. Koka upp vattnet, men se till så inget stänker i smör-chokladblandningen. Låt det sedan svalna lite. Vispa 300 g socker, ett kryddmått salt, 1 tsk vaniljsocker och 2 stora ägg. Tillsätt 1 3/4 dl mjöl, 2 msk kakaopulver och vänd sakta ner choklad-smörblandningen. Hacka 100 g mörk (eller vit) choklad, 1 dl valnötter. I med det i smeten tillsammans med 2 dl hallon. Häll i en smord kvadratisk form ca 20×20 cm. Grädda ca 30 min i 175 grader.

Ställ kallt innan servering. Lägg upp med vispad grädde eller vaniljglass (om du inte tycker det är nog med kalorier ännu) och lite färska bär. Mums mums!

Kampen mot ogräset fortsätter

Våtarven är en växt som älskas av hönsen.
Hönsen älskar våtarven och den kallas även chick weed på engelska.

Vem har inte suckat över ogräsens utbredning en fuktig sommar som denna. Det har varit ypperliga tillväxtbetingelser med ganska varmt väder och jämn fuktighet. Olika jordar har olika specifika ogräs och det kan man ofta ha till hjälp när man ska klassificera en jordart och platsens fuktförhållanden. Mycket man lär sig med att rensa ogräs med andra ord.

Välväxta exemplar av den giftiga växten korsört.
Ståtliga exemplar av korsört som trivdes fint i den näringsrika och sandiga jorden.

Råkade ut för mitt livs häftigaste korsörtsbestånd för ett tag sedan. 1400 m2 med blommande korsört i knähöjd. Sandig och genomsläpplig, näringsrik jord trivs den i. Nu fanns inget annat att göra än att snabbt rycka bort alla plantor innan de hann sätta frö. Korsörten är ett ettårigt, giftigt ogräs som enbart sprider sig med frö, så att begränsa frösättningen är väsentligt för bekämpningen. Man får inte lämna kvar blommorna på marken för de kan utvecklas till frö även om plantorna är avklippta. I ett tidigare utvecklingsstadium kan man däremot tänka sig att slå av ogräset med trimmer. Roten utvecklar inga nya plantor. Korsörten är för övrigt nära släkt med den för hästfolk välkända växten stånds, som är mycket giftig för hästar.

Inget bra läge när korsörten kommit i frö för då sprider den sig effektivt.
Inget lysande läge när korsörten kommit så här långt i sin fröutveckling.

Rensandet tog tid, men till slut fick vi bort korsörten. Men det fanns tyvärr ett lägre skikt också och det var våtarv. Våtarven är lite besvärligare att bli av med för den gror både från frö och gröna delar. En våtarvsplanta kan lätt täcka en stor yta om den får bre ut sig. Våtarven, som också är ett ettårigt ogräs, sätter nya rötter anefter som den växer ut med sina stjälkar. Därför är det jätteviktigt att få bort alla delar av plantan när man rensar. Annars blir problemet bara ännu större. Och det kan gå väldigt fort! Rensar man en tyngre jord när den är för fuktig blir det lätt kvar många delar som sätter fart igen.

Så snyggt det blev när allt ogräs är bortrensat och jorden beredd och insådd med gräsfrö.
Efter grässådd och vältning.

Ogräsängen jag beskrev omvandlades småningom till en gräsmatta efter två rensningar. Får nu hålla koll på groende ogräs så att det sådda gräset har en chans att hävda sig och snabbt växa till sig.

Sommarblomsglädje i Ystad

Var i Ystad i söndags och tog mig en titt på bl a klostret och rosenträdgården intill. Blev väldigt imponerad av sommarblomsplanteringarna i rabatter och urnor. Välväxta och rikblommande växter i enkla, men raffinerade arrangemang. Och urnorna är av megastorlek så de fyller verkligen upp sina ytor.

Canna, rosa begonia och hängande silvernjurvinda i kanten på de kolossala urnorna.
Gräddvit canna, rosa begonia och hängande silvernjurvinda i kanten på de kolossala urnorna.

Kanna i rött och ljusgult var välanvänt och snyggt. Ofta kan just kannan stupa på att man inte kan förvara den frostfritt över vintern, men här har man stora växthus för det. Kanna kräver näringsrik och kraftig jord. Den trivs bäst i ett soligt läge där den lätt blir över metern hög. På hösten gräver du upp knölarna inför vinterns förvaring. Sedan planterar om dem i februari för drivning fram tills risken för nattfrost är över.

Röd kanna med långvarig blomning är ett ståtligt blomval för stora planteringskärl.
Röd kanna med långvarig blomning är ett ståtligt växtval för stora planteringskärl.

En annan kombination med kanna var den röda ihop med blå femtunga, Scaevola aemula. Den har samma ståndortskrav som femtungan och är tacksam så till vida att bara man passar den med näring och vattning så kräver den ingen putsning utan stjälkarna blommar på hela sommaren allt eftersom de växer till sig. En planta kan bli verkligt omfångsrik.

Grupperat tre och tre står de enorma ekfaten med frodiga planteringar.

Intill klostret finns också några blandade rabatter som går i gult, purpur, rött och orange. Jag räknade åtminstone in kanna, tagetes, dahlia, rabattlobelia, tobaksblomma, sommarrudbeckia och chokladblomma. Himla snygg kombination och speciellt sommarrudbeckian fyllde sin plats nu på sensommaren på ett jättefint sätt. Gult är ju inte min favoritfärg, nej, men det är en vacker blomma för offentliga planteringar! Här ser du klostret i bakgrunden.

Gult och purpurrött är en kraftig kombination som får effekt i stora offentliga planteringar.Rabattlobelia, tobaksblomma, dahlia, tagetes och kanna bildar stommen i rabatten.

Näpna malvor i trädgård och vägkant

Rosenmalvan blir en ståtlig buske, men det är alltså en perenn.
Pudrigt pastelliga står de fina malvorna i sitt vackraste flor just nu. Det finns både odlade och vilda former av detta perenna släkte. De senare går även under namnet kattost. Jag hittade två igår på min utflykt. Malva alcea, rosenmalva blir en stor växt, minst 1 meter hög. Bladen på denna är lite mattgröna och nästan helbräddade nere vid basen. Ju högre upp på stjälken man kommer, desto mer handflikiga blir de. Blommorna är vackert rosa , ibland lätt randiga.

Kallt rosafärgade blommor har rosenmalvan.

Malva moschata, myskmalva, finner man ofta i soliga dikeskanter. Gnugga på bladen så kommer myskdoften fram. Myskmalvan känner du också igen på att den har mer klargröna blad som är rejält flikiga. Så vacker den är där den står i kanten av rågåkern!

Vildväxande myskmalva mellan väg och rågåker.

Förvildad myskmalva växer gärna i soliga ängar och vägkanter.

Malvorna kan gärna odlas i trädgårdar och gärna i den halvt förvildade delen av trädgården.  Den passar i naturlika planteringar ihop med t ex gräset glansmiskantus och höstflox. Den gillar speciellt den lätta och genomsläppliga jorden, som dock inte ska vara alltför torr. Alla malvor självsår sig lätt så var beredd på att det dyker upp nya plantor lite här och var. Man kan också föröka dem genom delning, eller genom att ta basala sticklingar. Malvorna är rätt så problemfria, men kan få rost, särskilt en rostrik sommar som i år.

Det vackra, röda ogräset vallmo

Kornvallmon är en enanstående vacker endagsblomma och dessutom ett svårt ogräs.
Ibland råkar man köra förbi ett fält eller en dikesren som är brännande het av blommande vallmo. Det är nog tillika med blåklint det vackraste ogräset som jag skulle ha svårt för att ta bort om jag var bonde. Men det är helt klart att när de växer invävt i sädesfälten så försämrar de spannmålens kvalitet.

Papperstunn kornvallmo glöder i dikeskanten.

Det finns i huvudsak två arter som är väldigt snarlika varandra. Kornvallmon har styva, utåtstående hår längs stjälken och en nästan rund frökapsel. Rågvallmons stjälk är mjukhårig med uppåtriktad borst och en avlång frökapsel. Båda blommar bara en dag, och det är inte lönt att ta in dem i buketter, för kronbladen trillar nästan omgående. På bilderna här intill har jag fotat kornvallmo.

Kornvallmo gillar kalkrik jord. Lera eller sand spelar mindre roll.

Korn- och rågvallmo är ettåriga fröogräs som oftast gror redan på hösten. De sprider sig enbart med frön, så om du klipper av blommorna kan du stoppa spridningen. Tänk på att växtsaften är giftig, så om du är känslig bör du ta på handskar när du rensar bort vallmon. Detta gift kan även döda boskap om de får i sig stora mängder av växten.

Hoppas på fint väder också för hallonens skull

Hallonen börjar mogna nu och det ser ut att kunna bli en bra skörd i år. Men, men – nu måste regnet hålla sig borta. För det blir bara gråmögel i min hallonrad annars. Vet inte vad det är för sorter som står där, men visst är de mottagliga för mögel. Sen är inte platsen den bästa heller förstås. Hallon är ett bär som enligt alla trädgårdsexperter vantrivs i lerjord. Och precis sådan mark har jag ju. Lite för halvskuggigt också om man ska vara petig.

Årets hallonskörd ser lovande ut för det finns massor av kart.

Solig plats med god dränering och gärna sandjord vill hallonen ha. Tänk efter var du brukar se hallon i naturen. Sandiga backar i torra lägen. Så det är vad man helst ska erbjuda sina hallonplantor. Men gärna välgödslat med t ex stallgödsel. Ge ca tre kg per löpmeter på våren. Träaska är också bra att ge hallonlandet. En liter per löpmeter är lagom.

Beskärning är en viktig del i skötseln av hallon. När årets hallon är plockade kan du med en gång ta bort alla skott som gett bär. De kommer snart att dö i alla fall. Bara de raka årsskotten ska bli kvar och de kommer att ge nästa års skörd. Har du hösthallon så tar du bort alla skott. Det kommer nya till våren där bären utvecklas.