Kategori: Park och trädgård

Rosen Ispahan – gudomlig doft men hemligt ursprung

Ispahan är en kraftigväxande buskros med underbar doft.

Det finns alltid nya rosor på kö till min trädgård. I år har det ännu inte blivit någon ny buske, men hösten är lång. Och hösten är verkligen en bra planteringstid. Det är fuktigare i luften och solen gassar inte så obarmhärtigt hårt längre. Du kan t o m glömma att vattna den nya växten några dagar utan att den tar skada. Tyvärr är sortimentet ibland betydligt mindre i plantskolorna om hösten då de inte vill riskera att stå med en massa osålda plantor över vintern. Så man får försöka ha lagom mycket is i magen när man planerar sina rosinköp. Eller låta utbudet styra, helt enkelt.

Ispahan är en härdig och frisk buskros som blommar länge.

Men här har vi en goding som jag väntat länge på. Buskrosen ’Ispahan’ har ett okänt förflutet och man är inte ens riktigt säker på i vilken grupp den ska placeras. Troligtvis är det en hybrid, eller korsning, mellan en damascenaros och en gallicaros. Namnet ’Ispahan’ för tankarna till Iran där det finns både en provins och en stad med samma namn. Kända för sina vackra rosor, persiska mattor och sitt enastående hantverk. Troligtvis kommer rosen därifrån från början.

Buskrosen Ispahan blir upp mot 1,8 meter hög.

Det här är en ganska reslig buskros, som kan bli uppemot 1,8 meter hög. Den växer mycket tätt och kraftigt och har stabila grenar. Bladen är ganska matta och mörkgröna, nästan lite läderartade. De rosa blommorna är stora och tätt fyllda. Tittar du noga kan du se att kronbladen som sitter längst ut är blekare och färgen är kraftigare inne i blommans mitt.

Mörkrosa mitt och ljusare kronblad utåt har buskrosen Ispahan.

’Ispahan’ är en mycket väldoftande ros. Den blommar också under en ganska lång tid, så du får njuta av rosdoften från midsommar till slutet av juli ungefär. Friska och motståndskraftiga gamla rosor finns det inte så många av, men denna kan du räkna med står emot svampsjukdomar. Ett annat stort plus är härdigheten. Du kan räkna med att den går upp till zon 5 och ännu högre om du ger den en riktigt skyddad växtplats.

Härliga höstblommande perenner

Hälsade på de duktiga perennaodlarna Lena och Mats på Lackalänga Trädgård i förra veckan. De har en underbar ordning och reda och hög kvalitet på växtmaterialet. Bara fleråriga växter odlar de, men förutom blommande perenner även olika kryddväxter och gräs. Breda skötselgångar och upphöjda limpor med dränerande grus bildar bäddar där krukorna står färdigt ordnade i brätten. Alltså står krukorna stilla och det går snabbt att plocka växter till olika beställningar.

Rosenstav är en gräsliknande perenn med grova ax av sammansatta, små blommor.
’Kobold’ är en kompakt och lågväxande sort av rosenstav med intensivt violett färg.

Just nu är det en väldig färgprakt bland de sensommarblommande perennerna. Liatris spicata, rosenstav är inte toppmodern just nu, men en trevlig växt för soliga och lätta jordar. Den passar bra i t ex stenpartier eller tillsammans med olika slags Miscanthus. Den vill inte stå helt kruttorrt, men var noga så växtplatsen är väldränerad så den inte ruttnar bort fuktiga vintrar. För övrigt samma krav som gräsen ställer.

Rosenstaven är en lättskött perenn som blommar nu i augusti.

Triftarna är andra växter för den soliga och väldränerade rabatten. De kan också vara kinkiga med härdigheten om det blir för blött i jorden. Det här är växter som växer vilda på havsstrandängar och torra backar vid havet. Blommorna kan vara vita, rosa eller mörkrosa. Triften nedan heter Armeria maritima ’Düsseldorfer Stolz’.

Den lilla triften är en typisk strandväxt som vill ha sandig och väldränerad jord.

Trädgårdsformer av röllika har ofta häftiga färger och är givna växter på torrängen eller den väldränerade rabatten. Dessvärre är många av röllikaarterna ganska kortlivade. Den orange sorten Achillea millefolium ’Terracotta’ gör sig extra fint mot en bakgrund av mörkbladig alunrot, eller hur. Andra bra grannar till röllikan är t ex perovskia, silvermartorn och axveronika.

Röllikan passar i den lite vildare planteringen med drag åt torrängshållet.

Mitt inne i skogen stod en stolt digitalis

Minns när jag kom till Stowe i England första gången och gick omkring i parken dagen innan jag skulle börja jobba där. Jag förundrade mig över storleken på parken. Den var större än någon annan parkträdgård jag någonsin hade upplevt. Den var grön, grön och grön. Urgamla träd och frodiga buskplanteringar, men inga blommor. Verkligen inga blommor alls. Det var jag inte van vid och jag tyckte det var mycket konstigt.

Fingerborgsblommor förvildar sig lätt och sprider sig vidare med frön.

Efter några dagar när jag hade tagit reda på mer om vad en landskapspark egentligen var för någonting började detaljerna i det gröna framträda. Clumpsen, alléerna, de underbara stentemplen och sjöarna med sina fåglar. Jag började urskilja skönheten i det gröna och landskapsparkens speciella koreografi. Och då sprang jag på blommorna alldeles av en händelse. Intill the Cobham Monument, bakom Hawkwell Field, stod en grupp fingerborgsblommor, raka i ryggen som tennsoldater, helt ensamma som färgklick med ryggen åt idegransplanteringen. De var underbara! Absolut oemotståndliga! Och jag har älskat Digitalis efter det.

Mörkt rosa skönhet bland fingerborgsblommor.
Fingerborgsblommor trivs i ljusa woodland eller andra platser med humusrik jord.

Digitalis heter de, efter latinets digitus  som betyder finger. I det här fallet syftar ordet på blommans form som liknar ett avklippt finger på en handske. Digitalis purpurea är den vanliga fingerborgsblomman med vita, gula, rosa eller purpurfärgade blomhattar. Utöver dessa finns det över 20 andra arter av fingerborgsblommor. Alla har de klockformen med det prickiga svalget gemensamt.

Vita fingerborgsblommor bland silverfärgade blad och frökapslar av vallmo är en skön bild.

Efter den gången i Stowe så har jag också sprungit på digitalis i den skånska skogen, i Häckeberga. Det är en växt som förvildar sig lätt och hittar trivsamma platser i naturen på egen hand. År ett utvecklas bladrosetten och år två blommar den. En bienn (=tvåårig), med andra ord. Sedan kan den leva vidare länge, länge om den tillåts fröa av sig så att det alltid finns nya småplantor på tillväxt. Du kan köpa digitalis som färdig, blommande ”perenn” också, men kom då ihåg att glädjen är kortvarig. Nästa år blir det inga blommor. Men låt de pyttesmå fröna mogna i sina frökapslar och strö sen ut dem på lämplig plats så har du något att se fram mot om två år i alla fall!

 

Blåregnet remonterar på sensommaren

Blåregn är en klängväxt för varma och skyddade lägen.

Wisteria sinensis, blåregn, är en underbar klängväxt för de lägre växtzonerna. Det är en sydländsk växt som ger kraftiga medelhavsvibbar. Tidigare har vi enbart haft sorter härdiga upp till zon 2, men ett nytt blåregn Wisteria macrostachya ’Blue Moon’ ska gå ner till zon 4 eller t o m zon 5 i skyddade lägen.

Blåregnet kan uppnå 7-9 meters höjd när det får ett stabilt stöd att klättra mot.

Annars är blåregnet en kraftigväxande klätterväxt som kräver ett stabilt stöd i form av linor eller spaljéer för att ta sig upp. Utan stöd klänger den längs marken. Den första blomningen med ljusblå hängande klasar ser man i maj-juni. Längs söderväggen på slottet i Alnarp finns det ett antal mycket gamla plantor med armsgrova grenar. De remonterar nu med lite kortare blomklasar.

Wisterian på Alnarp klänger sig upp förbi tredje våningen på slottet.
Wisterian på Alnarp klänger sig upp förbi tredje våningen på slottet.

Vart tog humlorna vägen?

Det har varit mycket snack kring den kraftigt minskande stammen av humlor i Sverige. Jag är glad att ämnet äntligen börjar komma upp till den allmänna debatten och inte förs enbart i experters och naturvetares sällskap. För det blir allvarliga effekter av minskade antal pollinatörer. Hela vår matförsörjning är i fara.

Blå bolltistel är en pålitlig insektsamlare till perenn.
Den blå bolltisteln är en god sensommarblommande nektarkälla för humlor och bin.

En ny studie som publicerades i juli visar att minskningen av pollinatörer kan ha större betydelse för blommor och grödor än vi tidigare trott. De flesta växter, både nytto- och prydnadsväxter är beroende av att djur, oftast insekter, flyttar runt pollen dem emellan  så att de kan befruktas och producera frö för att sprida sig. Den allra viktigaste pollinatören är humlan som har en förmåga att favorisera vissa sorters blommor under kortare perioder i livet. Detta gynnar plantornas reproduktion eftersom humlorna då bara bär på pollen från en enda art. När de däremot är promiskuösa och besöker många olika arter är de mycket mindre effektiva som pollinatörer, säger forskaren Berry Brosi vid Emory University i USA.

Kransveronica är en hög sensommarblommande perenn som trivs i något fuktigare jord.
Kransveronican är en bra perenn med en skir framtoning och blomning i juli-september.

Studien visar att det snabbt skulle märkas om en enda humleart försvinner ur ekosystemet. När konkurrensen mellan kvarvarande humlor blir mindre så minskar nämligen också deras ”trohet” till vissa sorters blommor, som då producerar signifikant färre frön, enligt studien som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Stor solhatt är en annan sensommarblommande perenn som gärna tar emot humlor på besök.
Stor solhatt är en annan sensommarblommande perenn som gärna tar emot humlor på besök

Forskarna valde att titta närmare på den bland humlor populära blomman riddarsporre, och delade in en äng i flera mindre fält. Vissa fungerade som kontrollfält, och där lät forskarna humlorna jobba på som vanligt. I andra fält tog man med hjälp av nät bort en av humlearterna. Därefter studerade man humlornas beteende i de olika fälten. Det visade sig då att 78 procent av humlorna i kontrollfälten var trogna sina favoritblommor, medan motsvarande siffra i de manipulerade fälten var 66 procent. ”Den lilla förändringen i konkurrensen gjorde att de kvarvarande humlorna oftare bedrog riddarsporren”, förklarar Heather Briggs vid University of California-Santa Cruz. Blomman producerade i snitt en tredjedel färre frön när en humleart försvann.

Blå bolltistel samlar mängder av humlor där den växer.
Den blå bolltisteln har blommor som påminner om hoprullade igelkottar och samlar mängder av humlor.

Fast jag undrar om det kanske är så att humlorna har flyttat till Alnarp. Skämt och allvar, men när jag var där i förra veckan så var det alldeles enormt mycket humlor och andra pollinerande insekter, vilket alla bifogade foton visar. Jag har nog aldrig sett så många på en gång. Så jag tror att alla har flugit till Alnarp denna sensommar.

Rosenskäran är en härlig ettåring

Rosenskäran har en riklig blomning hela säsongen.

Rosenkära, Cosmos bipinnatus, är en lättskött rabattblomma som håller för de flesta väder. Den blommar tidigt, har visuellt tydliga blommor och fyller ut bra, både som ensam växt eller i kombination med andra. Plantorna blir rätt så höga, beroende på sort och näringstillgång, ca 50-120 cm. Det är dessutom något gulligt, Hello Kitty-aktigt över de stora, runda blommorna som gör att jag håller den som en absolut favorit bland de frösådda annuellerna.

Dubbelblommande kosmos i rosa är också en av våra finaste sommarblommor.
Dubbelblommande kosmos med det långa namnet ’Double Click Rose Bonbon’.

Om du förodlar Cosmos själv ska du så dem i slutet av mars. De är inte krångliga att förodla, men kräver gott om plats då de snabbt blir höga och lite rangliga. Vill gärna ha en jämn gödsling hela uppväxten och lite större krukor för att inte bli för klena. Det går också att hitta färdiga plantor till salu under våren, men ska du fylla en större rabatt är det billigast att så dem själv.

Kraftigt orange i färgen är den något lägre gullskäran.
Gullskäran är starkt orange i färgen och lyser verkligen upp i rabatten.

Rosenskära finns i vitt, rosa och ceriserött med framför allt enkla blommor, men numera även i halvfyllda-dubbla blommor.  Den orange gullskäran, Cosmos sulphureus, är mycket intensiv i färgen och något lägre i växten. Inte så lätt att finna som förkultiverad i handeln, men även den är lätt att fröså själv.

Rosenskäran har ett luftigt växtsätt med dillaktiga blad.

Nästa år funderar jag på att kanske gräva upp en bit gräsmatta och göra en cosmosrabatt med lite jätteverbena som överståndare. Det är ljuvligt fluffigt!

Hypericum räddar sensommarblomningen

Vintergröna blad och små gula blommor har sorten 'Gemo'.
Hypericum ’Gemo’ är en liten klotformad halvbuske som går upp till zon 3.

Gult är det mesta som blommar på sensommaren. Har inte fått någon förklaring till varför, men de lyser ju upp rätt bra i rabatter och framför buskplanteringar. Tänk rudbeckior, gullris och hypericum. Pålitliga senblommare alla tre släktena. Vill man bygga på i samma färgtema kan ringblomma och tagetes ge ytterligare driv i rabatten. Men att satsa bara på gult och orange tycker jag blir väldigt enahanda. Så en klick indigoblå stormhatt blir välkommen för balansens skull.

Prakthypericum blommar med små gula blommor i juli-september.
Ett ljusgrönt bladverk och små gula blommor ger hypericum ’Gemo’ ett fräscht intryck.

Hypericum tillhör växtsläktet johannesörterna. Blomman är ju väldigt lik den vilt växande brännvinskryddan äkta johannesört. Den lilla prakthypericum, Hypericum calycinum, är en lågväxande vintergrön halvbuske som fungerar även som marktäckare. Den guldgula blomman ser lite rufsig ut på grund av de många och långa ståndarna. Sol och väldränerad jord är receptet för att få den att trivas.

Storblommig hypericum är en pålitlig sensommarblommande buske med vackra, gula blommor.
Storblommig hypericum är en trevlig växt för soliga, väldränerade lägen.

Vill du ha en lite större blomma och en högre buske så rekommenderar jag den storblommiga hypericum ’Hidcote’. Det är en trevlig buske med väldoftande bladverk som trots att den för det mesta fryser ner helt, även i zon 1, snabbt kommer igen efter hård beskärning och blommar rikligt hela hösten. Väldränerad, humusrik jord vill den ha och ett så soligt läge som möjligt. Kan behöva vattnas när det är som allra torrast, men är annars en väldigt lättskött liten buske. Den blir ca 1 meter hög och lika bred. Passar bra i slänter och bredare rabatter eller varför inte som låg friväxande häck.

Underbara lavendel i den skånska medelhavsträdgården!

Den väldoftande lavendeln lockar till sig mängder av fjärilar.

Just en sådan här het högtryckssommar är det helt rätt med lavendeldoft. Du behöver bara nudda vid busken så stiger den sötstarka doften till väders. Lavendelolja används i många parfymer, i myggmedel för både människor och hästar, men också som hudvårdande ämne i krämer eller bakteriedödande ingrediens i sårvårdsmedel. Frankrike är en stor exportör av lavendelolja, men den odlas allmänt i hela medelhavsområdet.

Det är kanske inte bara för doftens skull vi odlar lavendel i våra trädgårdar. Det är en ypperlig kantväxt till t ex rosor och passar i torrare rabatter där solen gassar på. Det är lätt att forma lavendeln till häckar och figurer, men när den blommar blir intrycket lite grann spretigt. Lavendeln sprider sig lätt där den trivs och slår rot bland stenar och i grusgångar. Den behöver verkligen inte mycket jord.

Mörkt blå lavendel med en underbar doft av medelhav.

Lavendel har blivit en storsäljare för plantskolorna. Medelhavstemat håller i sig och då är lavendel ett säkert kort. ’Munstead’ är den härdigaste sorten som växer i kompakt form. Den passar bra att använda för häckar. ’Aromatico’ är en ny, sticklingsförökad sort på marknaden. Det är en snabbväxande planta som kan bli plantskolornas nya favorit. ’Hidcote Blue’ är den gamla klassikern, med lite sämre härdighet. En annan mörkblå nyhet som visades på mässan Flower Trials i maj heter ’Havanna’.

Rosa skärmlavendel är förtjusande, men dessvärre dåligt härdig.

Sen har vi den skira skärmlavendeln som i Sverige odlas som ettårig. Den kan överleva en varm vinter i gynnsamt läge. Det betyder väldränerad sandjord och inbäddad i ett lövtäcke och granris. Finns både som rosa och lila och passar utmärkt i större krukor tillsammans med annat torktåligt. Och fjärilarna lär flockas till den krukan!

Gallra äppleträden för större frukt

Gott om plats mellan karten ger dem möjlighet att utvecklas i både smak och storlek.
Gott om plats mellan karten ger dem möjlighet att utvecklas i både smak och storlek.

Just i år verkar fruktövervikt inte vara något jättestort problem, för mängden är klart mindre än t ex ifjol. Men det finns ändå en poäng med att gallra både kart och årsskott. Vissa sorter som Victoriaplommon och äpplet Ingrid Marie har en tendens till att sätta större fruktmängd än grenarna orkar bära upp. Det finns också sorter som har varannat-års-bördighet. Då kan man jämna ut fruktsättningen genom kartgallring och hjälpa dem att hushålla med krafterna.

Tätt sittande äpplen bör gallras för att få större och smakligare frukter.
Alltför tätt sittande frukter ger sämre smak och mindre äpplestorlek. Dags att gallra!

Ofta faller det en del misslyckade fruktbörjan redan i juni. Blir det sen en kraftig torka som i år släpper träden ytterligare kart längre fram. Nu är det dags att göra en manuell gallring bland i första hand sjuka och missbildade frukter. Ta sedan bort ytterligare kart där de ligger och trycker på varann. Trots att det känns hårt så blir det både friskare och större frukter när de har luft omkring sig.

Täta vattenskott gallras ur för att spara på trädets krafter.
En skog av vattenskott kan bli följden efter en hård vinterbeskärning.

Har du inte hunnit gallra bland årsskotten, eller vattenskotten än, så är det hög tid nu innan de förvedar sig. Solljuset kommer bättre fram till frukten och det blir bättre luftdrag mellan grenarna, vilket ger mindre risk för sjukdomar. Dessutom får du en betydligt lättare vårvinterbeskärning nästa år. Och du sparar på trädets krafter då det slipper underhålla en stor bladmassa hela sommaren.

Det är inte så svårt. Böj försiktigt skottet med tummen mot pekfingret, där det sitter fast i grenen. Gör du det vid rätt tid släpper skottet lätt. Slit inte så hårt att ev frukt släpper. Då är det bättre att plocka fram sekatören. Ungefär en tredjedel av alla vattenskott brukar jag ta bort. Sedan kan du göra en pincering, eller inkortning av ytterligare ca en tredjedel av årsskotten. Ner till 4-5 knoppar är lagom. Här läggs grunden för sporrutveckling i skotten. Tänk på att inte sommarbeskära senare än augusti månad, då sent utvecklade skott inte hinner avmogna före vintern och riskerar att frysa bort.

Det tidiga Astrakan har gott om frukt i år.

Om honungsdagg på lindar och att undvika den

Läste i tidningen att det varit ett stort antal omkullåkningar på cykel i centrala Lund och även i Stockholm. Studenterna har ju åkt hem, så det är inte mindre nyktra nattliga cykelturer som avsågs, utan mitt på blanka dagen for cyklisterna som käglor i gatan. Några var tvungna att åka till sjukhus med ambulans. I värmen blev gatorna nämligen såphala av klibbig sockerlösning. Man skyller nu på honungsdagg från de välväxta lindarna längs gatan.

Lindens blad blir värdar för blladlöss som suger saft och avsöndrar honungsdagg.

Jag skrev ett inlägg om lind för en dryg vecka sedan, och nämnde då bara honungsdaggen. Nu måste jag berätta lite mer. Det är ju inte linden själv som läcker det klibbiga sekret som kallas honungsdagg, utan det kommer från bladlössen som sitter på lindens blad. De suger åt sig växtsaft från bladen och utsöndrar sedan från sin tarm koncentrerat socker som faller till marken. Extra mycket honungsdagg blir det en varm sommar som denna när det dessutom inte regnat på länge. Ligger sockret kvar länge och börjar jäsa på asfalten uppstår en otäck stank av spyor eller sopor. Helt naturligt, men ändå rätt så äckligt. Parkerar du din bil under lindarna och låter den stå där någon dag lär du dessutom att märka att det blir alldeles svart i klibbet. Det svarta är en sotsvamp som lever på det söta sekretet. Kaka på kaka alltså.

Bladlöss som sitter på lindens blad utsöndar sockersaft som gör gatorna hala.

Lyckligtvis finns det lindarter och sorter som kan anses fria från honungsdagg. Så man behöver inte avstå från att plantera lind som gatuträd bara man väljer rätt sort. Följande rekommenderas av plantskolorna: Tilia cordata ’Rancho’, Tilia x euchlora (lätt honungsdagg) och Tilia tomentosa. Av dessa är glanslinden, Tilia x euchlora den största och pampigaste.