Kategori: Park och trädgård

Plantera mer gurkört i trädgården

Gurkörten är en ätlig och ståtlig växt som gillas lika mycket av insekter som av människor. Eftersom den inte bara är lättgrodd och rikblommande, utan också tar mycket plats som fullvuxen planta så behöver du inte så så många frön. Den gror i vanlig trädgårdsjord och formar snabbt en hårig planta med köttiga blad.

Plantera ut de små bladrosetterna ganska glest – minst 50 cm emellan varje planta. Den växer fort upp och kräver inte speciellt mycket av sin växtplats. Halvskuggigt och lätt fuktig jord tror jag är bäst för att få en kontinuerlig blomning över sommaren. Står den för varmt och torrt sätter den frö och vissnar ganska kvickt.

Har du en ”skräphörna” i trädgården som kan bli insektsreservat så får du stor glädje av gurkörten när den börjar blomma. Mängder av humlor och bin dras till dess söta nektar. Men du kan lika väl samplantera den med grönsakerna och bären för att dra nytta av dess tilldragande förmåga på pollinatörer och stopp för flera olika slags ohyra. Se den som en nyttoväxt alltså. Jordgubbar, kålväxter, tomater och squash är exempel på växter som trivs bra ihop med gurkörten. Och faktum är att du kan se fram emot en inblandning i odlingen år 2 eftersom den självsår sig rikligt.

Både blommor och blad duger att äta. Bladen kan användas råa lätt hackade eller hastigt förvällda och har en salt gurkaktig smak. Blommorna kan blandas i drinkar eller vattenkannan eller som dekoration i sallader. Du kan använda både blad och blommor i te. Växten är rik på zink, betakaroten, kalcium, järn och kalium samt vitamin B och C.

Violquiz

Jag är sannerligen ingen botaniker och tycker det är rentav tråkigt att hålla på och nyckla växter. Men ibland blir man så illa tvungen, när det är ett besvärligt släkte med många likartade arter att skilja åt.

Många, många och ljuvligt blå. Men vilken art är det?

Nu kände jag mig tvungen att ta reda på vad det är för en viol som växer som en blå matta i skogskanten av min trädgård. Det känns inte proffsigt att bara referera till den med uttrycket ”en blå viol nånting”. Släkter violer upptar 5,5 sidor i Mossbergs flora. Vissa är lätta att utesluta på färgen. Men de andra fyra sidorna då? Ljusblå allihopa.

Har fotograferat det ljuva beståndet sedan april månad, och än blommar det lite sparsamt. Kan konstatera att blommorna doftar dessvärre inte. Då faller luktviol bort. Petade försiktigt upp två plantor för att kunna syna dem noggrannare. De sitter ganska löst förankrade i mossmattan som man skulle kunna karaktärisera som växande i kalkhaltig ganska torr mullrik jord.

Bladen är spetsigt hjärtlika med tandade bladskivor och sitter på långa skaft. Ett karaktärsdrag som är viktigt att bestämma är stiplerna, som är bladlika bildningar som sitter vid bladskaftets bas. Stiplerna är väl synliga hos många växter, t ex ärtsläktet. Där är de runda som manschetter i bladfästet. Stiplerna hos denna viol är långa och fransade. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Fransade och långa stipler ger en ledtråd i detektivarbetet att artbestämma violen.

Långa, fransiga stipler förekommer enligt floran hos både bergviol, ängsviol, lundviol och skogsviol. Ingen hjälp där alltså.

Till slut kan jag konstatera att det finns inga eller väldigt korta bakåtriktade foderblad bakom blomman. Således borde det vara en lundviol. Fast hybrider är vanliga inom släktet, så helt bombsäker kan jag inte vara. Kanske finns det någon läsare som kan ge mig ett slutgiltigt svar?

Ska försöka memorera namnet så jag inte blandar ihop dem igen. Hur som helst så är mina violer underbart vackra och lyser upp i mossmattan. Bestämningsnyckeln jag använde hittar du i Den virtuella floran på linnaeus.nrm.se/flora

”Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin flätkorg i grenklykan.
Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.
Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner.
Bäcken går lite avsides, förirrar sig,
ringlar fram under valven med kabbelekan som lysmärke.”

Ur Majnatten av Harry Martinson (Dikter om ljus och mörker, 1971)

Kungsängslilja i trädgården

Kungsängsliljan tillhör ett släkte med ca 130 arter av fleråriga lökväxter och är den enda av dessa som klarar av att självsprida sig i Sverige. Klockliljorna är otroligt varierande i utseendet, men alla är utsökt vackra. De förekommer naturligt i ett brett bälte från norra Medelhavsområdet genom Centralasien, Kina och över Berings sund till västra Nordamerika. En del arter är starkt bundna till sin ståndort och kan vara svårodlade. De som är lättast i vårt klimat är arterna från Centrala Europa och södra Sibirien. Arter som växer på alpina ängar och fuktiga slätter. Fuktiga woodland och halvskuggiga ängspartier kan vara en bra växtplats för dessa. Kungsängsliljan är inte så svårodlad om du kan erbjuda en sådan miljö.

I min trädgård blir det kanten av woodlandet som innehåller kalkgynnade arter. Där växer ramslök, julrosor, primulor, myskmadra och storrams, för att välja några grannar. Jag har försökt plantera in kungsängslilja tidigare, men det blev inte långvarigt. I höstas fick jag tag på knölar som jag planterade i mitten av september. Vattnade upp den torra marken och höll tummarna för att det skulle ta sig.

Och visst gjorde det det. Vid tid för den första gräsklippningen i början av april hade det kommit upp tunna, gräslika strån med böjda toppar. Hade glömt bort lökplanteringen och var på vippen att köra över de små stråna med gräsklipparen. Hade kunnat sluta i katastrof, men lyckligtvis gick växtminnet igång när de böjda stänglarna dök upp. Visst var det små kungsängsliljor! Mera vattning för att blidka de små som överlevde med en hårsmån.

Nu blommar de så fint. Alla utom en är vinröda – bara en vit ingår i samlingen. De schackrutiga klockorna nickar från klena stjälkar och sitter ibland ensamma, ibland parvis i toppen. Böjer man upp blomman syns de ljusgröna nektarierna inne i klockan. Om blommorna blir befruktade kan de sprida sig med frö. Annars förökas de lättast genom delning av lökarna.

Välj en jord som är humusrik och väldränerad. Toppa gärna med lövkompost efter blomningen. Och om det är en torr sommar behöver du vattna för att den ska trivas. Köper du färdiga lökar så sätt dem i jorden så snabbt som möjligt på hösten så de hinner rota sig innan vintern kommer.

Kungsängsliljan har en schackrutig blomma och förekommer i purpurrött eller vitt.

Gyllengul, doftande azalea – hur lyckas du

Azaleorna tillhör gruppen lövfällande rhododendron, med smala och tunna blad, som oftast får en fin höstfärg som bonus innan vintern kommer. Guldazalean, den gyllene, är en ren fröjd att ha i sitt woodland. Den gula färgen är genomträngande och lyser upp i mörkgröna partier. Dessutom doftar den härligt; sött och underbart.

Att azaleorna fäller sina löv till vintern gör att de är rätt tåliga för frost och vårsol. Det finns inget (förutom knopparna då) som kan ta skada av köld, och de flesta namnsorter ligger i zon 4-5 i härdighet. Så var inte rädd för att prova.

Gemensamt för alla rhododendron är kraven på växtplats. Jorden ska vara lucker, humusrik och sur (pH ca 5) och med god fukttillgång. En hel del torv går åt när du ska plantera dem. Välj okalkad torv eller speciell rhododendronjord. Gräv en riktigt stor grop och undvik att trampa till jorden för hårt kring rotklumpen efter plantering. Rötterna kräver mycket syre och är följaktligen mycket känsliga för kompakt jord.

Azaleor passar både i halvskuggigt och i mer soligt läge. Det ytliga rotsystemet kräver mycket vatten, men vatten får inte bli stående i planteringshålet. Glöm inte att vattna plantan de första åren samt vid längre torkperioder. Använder du vattenledningsvatten ska du vattna rejält åt gången, eftersom rotklumpen helst ska sköljas ”ren” från salter och klorider som ingår i vattenverksvatten. De ömtåliga finrötterna kan lockas att ta upp för mycket salter och torkar paradoxalt nog ihjäl. (Repetera gärna osmosen från skolans biologi!)

Gödsling är inte lika viktigt, så om plantan är i god tillväxt kan man låta bli att gödsla helt. Om det behövs ska du använda små doser av sura gödselmedel, t ex superfosfat. Det finns också färdigblandade rhododendrongödsel som har rätt sammansättning. Överskrid inte rekommendationerna på förpackningen – rötterna är ytliga och kan lätt svedas av stark gödsel.

Att rötterna sitter ytligt gör att även stora plantor lätt kan flyttas ifall du kommer på att placeringen blivit fel. Vid flyttning av äldre plantor tillämpar du samma planteringsinstruktion som för nya, krukade exemplar. Behöver du klippa in grenarna så går det bra. Rhododendron och azaleor tål beskärning. Bäst blir resultatet strax efter blomning.

Bilderna i detta inlägg kommer alla från Sofiero slottsträdgård i Helsingborg. Guldazalean blommar där i maj månad. En promenad i rhododendrondalen på Sofiero är en exotisk upplevelse. Ravinens naturliga utformning med branta, trädklädda slänter är själva hemligheten bakom det lyckosamma projektet som kung Gustav Adolf och kronprinsessan Margareta skapade under början av 1900-talet. Rinnande fukt och porös jord med ständig lövtillförsel är receptet!

Grönt är en underbar färg!

Gröna trädgårdar är oftast något jag tänker på med anknytning till landskapsträdgårdar och -parker. Flödande långa linjer med ängar, häckar och alléer kräver ofta den stora skalan för att riktigt komma till sin rätt. Men även en enstaka detalj i parken, som denna stramt klippta idegranshäck vid Fredensborgs slott i Danmark, kan bli en formupplevelse utan att en enda färg förutom grönt är inblandad.

Vintergröna växter är viktiga inslag i en trädgård, då de bygger upp bakgrunder och bidrar med stabila former även under den kala årstiden. Det är svårt att skapa året-runt intressanta miljöer utan att ta hjälp av något vintergrönt alls. Även om buxbomsklotet på bilden nedan inte ännu är klippt så ger det den bakgrund som den sirliga Gillenian behöver för att dess anspråkslösa blommor ska framträda. Gillenian kräver gröna grannar – med färg tappas blommorna bort.

Hosta, som helst växer skuggigt och lite fuktigt, har blad som fångar upp ljuset och reflekterar det i olika blågrå nyanser. När Hostans stora, lite vågiga blad, kombineras med en finlemmad ormbunke som på bilden nedan är det bladstrukturen som ger ”färg” åt planteringen. Kontrasten i olika bladformer är vacker för ögat och här saknas minsann ingen färg.

När ljust gulgrönt och smalbladigt möter mörkare grönt och stora, slösiga blad lyfter hela planteringen. Jag är mycket förtjust i gulgröna blad, men de ska användas med måtta, för att det inte ska se plottrigt ut. Insmugna här och där i en jämngrön massa skapar de underverk. Hakonegräs, gulbladig korstörne, gulbladig humle och gulbladig perukbuske är fantastiska att blanda in som ljusa nyanser. Och resultatet är omedelbart intressant.

Vill du bjuda på lite vit blomning i allt det gröna så kan en nätnäva (bild nedan) ge lite svalka även i soligt läge. Annars är vita blommor mest lämpade för plantering i skuggan, då starkt solljus fräter bort effekten av de vita blommorna på näthinnan.

Drömmer om sommarens blommor

Vintern har ännu bara börjat. Dagar med snö har avlösts av dagar med töväder. Ömsom regn och halka och ömsom barmark. Men det ger lite hopp att nätterna blir kortare. Att köra till jobbet utan att behöva slå på helljuset på morgonen. Bara det är en liten vinst i sig. Och ungefär samtidigt börjar längtan komma tillbaka. Till den frodiga grönskan, slösigt vackra sommarblommor och ögonbedövande vackra rosor.

Helsingborgs stad ligger alltid väl framme med sina designade sommarblomsprogram.

Påpassligt skickar fröfirmorna ut årets kataloger och nyhetsbrev på nätet. Snödropparna trycker sig upp ur den frusna jorden. Längtan blir obeskrivlig!

Vad gör man då? Det är bara att börja skissa på rabatter och krukor med sommarblommor. Ta in våren på skrivbordet!

Den organiserade utvärderar sorter och kombinationer varje år för att hitta friska och blomvilliga sorter som ligger rätt i både färgskala och i höjd.

Du som jobbar med planering av kommunala annuellplanteringar har förhoppningsvis redan gjort klart jobbet. För nu börjar det bli hög tid att beställa plantor från odlarna. De första fröerna ska strax i jorden, så är du ute efter stora mängder eller ovanliga sorter måste du vara ute i god tid.

Spännande färgkombination från Helsingborg. Petunia, Nicotiana, Salvia.

Privat förnyar jag temat för sommarblomsprogrammet varje år. Ett år var det rostigt med brunbrända orange toner som bas. Inspirationen kom från en vacker marschallhållare i rostig plåt. Zinnia, colafärgade Ipomea, het orange montbretia, rostbrokiga Lantana, sammetssvarta Million Bells, glödande praktlobelia, doftande chokladblomma plus knallröda bägarrankor på spaljé ihop med den roströda smällspirean som ger både höjd och volym.

Ett annat år var temat vinterfrost. Då fick olivträden sätta den spröda, frostvita tonen. Isblå Agapanthus förstärker den kalla känslan, vibrerande vita Gaura som trängdes ihop med näpen vit lobelia och ljusgul Lantana som vällde ut över krukkanten. I bakgrunden mjukar härliga buskrosen Ghislane de Féligonde upp med sin ljust persikofärgade anstrykning.

De gräddvita blommorna ger lyster till skapelsen. Enbart vitt på vitt blir bara endimensionellt, så en brytning av tonen behövs för att man ska se färgen. Hur konstigt det än kan låta.

Lite om pionens historia

En okänd gul trädpion.

Pionernas historia börjar i Kina och nordöstra Asien någon gång för 1500 år sedan. Det fanns ett fåtal vildväxande pionarter som korsades av intresserade trädgårdsmästare för att få fram större blommor och fler färger. Allt började med två typer: örtartade pioner som vissnar ner på hösten och vedartade buskpioner som fäller löven, men har ett grenverk ovan mark under vintern. Buskpioner kallas även för trädpioner.

Kinesisk trädpion som har ett namn som betyder ”halsband med dyrbara pärlor”

Vilda pioner är numera sällsynta i Europa, men man kan påträffa former av Paeonia officinalis, bondpionen, på bergssluttningar i Medelhavsområdet och Östeuropa. Först odlades pioner främst för sina medicinska egenskaper, t ex som medel mot blodpropp och leverbesvär. Det man åt var rötterna, som blötlades, torkades och skivades till frukost. De som har testat beskriver smaken som bitter, terpentinliknande.

Moderna pioner härstammar från klassiska kinesiska pioner från 800-talet.

Under 600-800 talet e Kr växte efterfrågan på pioner vid det kinesiska hovet och pionerna fick en särställning bland odlade växter. Pioner började exporteras till bl a Europa och de blev en viktig handelsvara för kineserna långt in på 1900-talet. Odlingen spreds även till Japan och har där resulterat i helt egna grupper som anemonblommande och gula sk Itoh-hybrider.

Förmodligen en ’Festiva Maxima’.

Från slutet av 1700-talet började pioner hämtas hem till Europa i större skala med hjälp av botaniker och deras lärjungar. De planterades i hovens botaniska trädgårdar och i professionella pionodlarsamlingar i England och Frankrike. Framför allt resulterade det i nya örtartade lactiflora-hybrider som är populära ännu idag. De fantastiska ’Edulis superba’ och ’Festiva Maxima’ och min personliga favorit ’Duchesse de Nemours’ är klassiska pioner framodlade i Frankrike i början av 1800-talet.

Pioner klarar sig bra trots bristande skötsel och de blir ofta väldigt gamla.
Pioner är långlivade växter som hävdar sig väl trots ogräsinväxning. Därför kan man ofta hitta dem i äldre, övergivna trädgårdar.

Med tiden kom pionhybrider från tempererade delar av Nord-Amerika att konkurrera ut europeiska i popularitet. Med förbehåll för att klimatet är en avgörande faktor för om man lyckas med pionodling eller ej. Viloperioden under en kall vinter är nödvändig för att pionrötterna ska överleva över tid. Speciellt gäller detta för de örtartade pionerna. De tål både sträng kyla och sommarhetta. Busk- eller trädpionerna är lite mer värmetoleranta och inte riktigt lika härdiga. Det enda man ska undvika vid odling i Skandinavien är vattensjuk jord. Annars har vi ett toppenklimat för pioner här i nord.

Trädgårdens häckar

Häckar och plank är de vanligaste sätten att avgränsa trädgården och skapa enskildhet. Att ge trädgården väggar och tak är något man hör talas om ofta, men hur ska man förstå det? Vad har trädgårdens väggar för betydelse egentligen?

Det första man kommer att tänka på är att de skyddar mot insyn. På landsbygden kanske mindre viktigt när grannarna bor en bit ifrån. Men att skydda mot blåst är en funktion som är lika viktig oavsett var man bor. Det kan vara precis lika dragigt i stan som på landet. Fast här ligger Skåne ändå i särklass! Det är inte bara vi som bor och njuter i trädgården som önskar skydd, utan växterna gör det också. En skyddande häck kan höja växtzonen med flera steg och ge dig tillgång till mer exotiska arter än som annars hade överlevt på den platsen.

En kort häck kan fungera som insynsbarriär mot bortre delar av trädgården om den placeras på en strategisk plats nära betraktaren. Om infarten är störande när du sitter på din uteplats så krävs det kanske bara några meter häck, eller två korta snuttar som går lite omlott, för att stoppa insynen från dem som går på gatan. Effekten är förbluffande och kostnaden liten. Det handlar bara om att hitta rätt placering.

Bokhäck som fond bakom färgrik plantering med granna blommor.
Den gröna häcken håller ihop färg- och formintrycket och framhäver rabattens växter.

Häcken kan också fungera som enhetlig fond för rabatter och planteringar. För att hålla ihop en färgrik och formrik plantering behövs en neutral bakgrund. Gärna en vintergrön häck och allra helst idegran, om du frågar mig. Den är häckarnas Rolls Royce – tät, vackert mörkgrön, lätt att reparera då den skjuter skott från äldre grenar och lagom snabbväxande.

En välklippt häck kan bli mycket smal. Men det kräver beskärning 2 gånger per år.
Kanske den smalaste häck jag sett – avenbok ca 20 år gammal.

Klippta häckar är alltid mer distinkta och tar dessutom mycket mindre plats. Ett plank tar avgjort minst plats, men är inte alltid så charmigt. Du kan med ett genomtänkt växtval och noggrann beskärning få en riktigt smal och stram häck som inte blir mer än 30 cm bred. Vill du däremot ha en blommande, friväxande häck och har gott om plats, så finns det andra arter för det.

En häck i bakgrunden ger en neutral fond och stoppar dessutom blicken från att vandra vidare.
En häck i bakgrunden ger en neutral fond och stoppar blicken från att vandra vidare.

Häckar och öppningar i häckarna ger inte bara rumsavgränsning och labyrintkänsla, utan de skapar spänning och intresse för vad som kommer härnäst. En trädgård med flera små rum är mer spännande än en stor, öppen yta utan avskiljande väggar. Flera olika rum i trädgården ger dig större frihet att välja olika stilar, med varierande färgskalor och växtslag. Så det blir varierande utan att bli plottrigt. Smart!

De större plantskolorna har häckprover som man kan beskåda när man väljer typ av häck.
Större plantskolor kan visa prov på olika typer av häckväxter för att förenkla ditt val.

Har du flyttat till en ny trädgård, så börja med att planera och plantera häckarna det första du gör. Rumsindelningen gör att du kan koncentrera dig på att färdigställa ett trädgårdsrum i taget. Häckplantor finns i olika kvaliteter i plantskolorna och har du råd kan du få en i princip färdigväxt häck, tät och välbeskuren, från första säsongen. Annars tar det bara några år att forma en skyddande häck. Det är aldrig för sent att börja!

Fikonet förbereder sig för vintern

Fikonplantans blad gulnar till hösten.

I takt med höstrusket börjar fikonets blad gulna. Än är det ingen brådska att ta in sina fikonträd i de varmare zonerna av landet, för de tål en del minusgrader. Du kan låta löven gulna och falla av innan det blir dags att lösa vinterförvaringen. Några plusgrader är lagom mitt på vintern, och trädet behöver inte något ljus i och med att det tappar bladen och övervintrar på bar kvist.

Fikon i kruka tas inomhus för vintern.

I zon 1-2 kan fikonträdet växa på friland mot en sydlig vägg i vindskyddat läge. Du kan täcka rotzonen med ett rejält lager löv eller halm. Vira sen in grenarna i fiberduk eller säckväv. Har du ett svalt uterum eller kallväxthus kan det vara bra att isolera krukan mot frost, till exempel med en frigolitlåda. Bor du kallare än zon 2 rekommenderar jag att ta in plantan. Själv bär jag upp både citrusträd och fikon på kallvinden där det aldrig blir minusgrader.

Fikon kan växa på friland i skyddade lägen i zon 1-2.

Eftersom fikonet tappar löven utför det ingen fotosyntes under vintern. Därför behöver det heller inget vatten. Bara så mycket att rötterna inte torkar ut helt. Vilket kan bli 1 dl per månad eller så i en medelstor kruka. Annars riskerar du att rötterna ruttnar eller att insekter som sorgmyggor o dyl sprider sig i jorden.

Fikonet sätter kart sent på sommaren inför nästa år.

Till senvintern/våren kan plantan beskäras om det behövs. Långa grenar utan sidoskott kan kortas in rejält för att tvinga fram nya sidogrenar. Är det en planta i kruka är den klart lättare att hantera om den inte har så långa skott. Du kan också beskära rötterna i motsvarande mängd t ex när det blir dags för omplantering. Fikon behöver inte större kruka varje år, utan kan gärna pinas lite i små krukor. De sätter frukt ändå.

Fikonets kart mognar nästa sommar.

Efter årets varma sommar har väl de flesta stora höstkart på sina fikon. För det mesta brukar de vara som små runda knoppar vid den här tiden på hösten, men i år har de vuxit betydligt längre än så. Efter förstaskörden kom det fram en ny generation. Jag vet inte säkert vad som kommer att ske med dem i vinter. Förmodligen faller de av efterhand. Och så hoppas vi på nya fruktknoppar tidigt nästa sommar!

Sensommarfägring i Engelska trädgården

Den engelska trädgården på Svabesholm blommar hela sommaren.

Den Engelska trädgården på Svabesholm, nära Kivik, har figurerat här på sidan förut, men inte så sent porträtterad som nu. I slutet av augusti, efter en het sommar, kan jag bara beundra trädgårdsmästarnas uthållighet och växternas villighet att sätta blom trots tuffa förhållanden. Genom putsning och nerklippning lockas växterna fortsätta sin blomning. Det är ett jättejobb att hålla igång en trädgård under så lång tid – både ur planeringssynpunkt, men också skötselmässigt.

Rudbeckior blommar under sensommaren.
Rudbeckior, dagöga och solbrudar fångar solens varma strålar.

Här är alltid fint, oavsett månad i växtsäsongen, men ju längre vi går mot höst, desto kraftigare blir dominansen av gula färger när man tittar ut över blomsterhavet. De två långa paradrabatterna, liksom roskvarteren, bygger på kalla och varma färgskalan. Den ena halvan är uppbyggd mot rosa och blått, den andra tar fasta på gula och röda nyanser. Och detta gäller oavsett månad du besöker parken.

Lättskötta rudbeckior ger färg åt rabatten under sensommar.

Rudbeckior finns både som ett- och fleråriga växter och kan räknas som sensommarens mest pålitliga blommare. Praktrudbeckian ’Goldsturm’ (ovan) torde vara en av de mest lättskötta perennerna. Så länge du inte vattnar ihjäl den förstås. En solälskande växt som gärna omges med skira prydnadsgräs och med andra högre växter i den roströda färgskalan.

Höstanemonen kräver en del vatten.

De stora höstanemonerna bildar övergång mellan färgbaden i Engelska trädgården. Vita, rena som vårens härliga pingstliljor böjer de lätt på nacken i den ljumma vinden. Den stora höstanemonen ’Honorine Jobert’ (ovan) är kritvit och fräsch som nypressade lakan. De trivs bäst i näringsrik jord och kräver en del fukt för att orka igenom en torr sommar.

Höstanemonerna är pålitliga sensommarblommare i rabatten.

Har sett det i min egen trädgård, som inte blev så frekvent vattnad i sommar, att blomstjälkarna hos höstanemonerna blev betydligt kortare än vanligt och bladverket mindre frodigt. Så torkan fungerade som ett slags retardering.

Kastanjestaket är effektfulla avdelare som man kan se igenom.

När vi rör oss mot den kalla färgskalan möts vi av himmelsblå astrar, resliga rosenflockel och ettåriga, frösådda rosenskära. Rosenskäran, eller Cosmos, har fått många nya färgvarianter på senare tid. Det finns enkla, dubbla, halvfyllda och färger från rent vitt till mörkt cerise. Alltid lika pigga och koketta i sin uppsyn!

Rosenskäran är en lättodlad sommarblomma som du sår från frö.

I det rosa och vita fältet fastnar jag också för ett avsnitt med kraftiga rosenflockel, en lågväxande vit pipört och röd rudbeckia som väver ihop sig med den dilliga rosenskäran. Pipörten förankrar planteringen i marken på ett effektivt sätt och skapar ett litet skimmer med sina grågröna blad. Sedan står de mer högväxande blommorna för rörelsen. Notera även den lilla snutten av mörkgrön häck i bakgrunden som sätter ramarna för växtligheten och skyddar dem från den pinande vinden. Häckarna är grunden till allt, och det som planterades allra först i den engelska trädgården.

Vitt och rosa skapar känsla i den kalla rabatten.