Kategori: Trädgårdskonsult

Fram med övervintrarna

Nu när dagarna blivit längre och ljusare kan du börja plocka fram de sk övervintrarna som stått svalt hela vintern för att förbereda dem på en vår. Annars blir startsträckan onödigt lång i väckningen. Då tänker jag på de frostkänsliga medelhavsväxterna som du tog in i höstas för att få dem att överleva vintern.

Citrusträden är ju små underverk i och med att de bär på fruktanlag och frukter hela året om. En citron t ex tar över ett år på sig för att mogna. Citrusträden övervintrar ljust och svalt i vårt klimat. 5-15 plusgrader och sparsam vattning i ett ljust fönster är precis lagom. När man plockar fram dem i rumsvärme efter en sval vinter tar de några veckor på sig att utveckla knoppar och sen kommer blomdoften! Har du ingen frostfri veranda eller kallvind kan de också klara vintern på fönsterbrädan, men se upp för spinn. Duscha växten ofta och ge den gärna en egen lampa med stödljus.

Citrusträden övervintrar svalt och sätter frukt hela året om.

Agapanthus, eller Afrikas blå lilja, är också en växt som ska stå frostfritt över vintern. Den behöver nästan inget vatten alls, utan klarar sig på det som finns lagrat i de saftiga rotknölarna. Faktum är att för mycket vatten är säkraste sättet att ta livet av Agapanthus under vintern. Många blad vissnar ner och den ser ganska risig ut så här dags, men jag låter den stå i vinterförvaret ett tag till innan jag väcker den. Står de i rumstemperatur får de lätt löss och utvecklar svaga, blekljusa blad.

Afrikas blå lija är en vacker växt som ska stå svalt över vintern.

När frostrisken är över längre fram i vår går de direkt ut efter en grundlig putsning. Alla bruna blad bort och gamla blomstänglar klipps ner och du vattnar igenom den ordentligt. Den tar ett tag innan den går igång och blomningen inträder ganska sent på sommaren. Å andra sidan håller den fortfarande på för fullt när jag plockar in den för de första kalla nätterna.

Agapanthus tar tid på sig att börja växa och sätta knopp.
Så här ser Agapanthus ut i början av sommaren.

Papegojbusken är en exotisk bredväxt buske

Papegojbusken är en bred buske med vacker höstfärg.

Alltför sällan träffar man på på den vackra papegojbusken, Parrotia persica. Delvis beror det förstås på dess svaga härdighet, man brukar säga att den går upp till zon 1-(2). Men det kan vara väl värt att prova om du hittar den i handeln och har ett skyddat läge att erbjuda växten. För det här är en buske med praktfull höstfärg. På mina första bilder här på sidan har den precis börjat skifta i färg.

Parrotian börjar anta sin höstfärg.

Den är nära släkt med trollhasseln, Hamamelis, och det kan man se på kvistarna samt på frökapslarna som liknar kryddnejlika och även på den föredragna växtplatsen. Den gillar sol, men trivs också i halvskugga. Ju soligare läge, desto starkare höstfärg. Tänk på att jorden ska vara mullrik och ha god fuktighet. Ett pH-värde kring 6 är lagom.

 I hemlandet Iran blir växten närmare 5-6 meter och antar trädform, hos oss är den oftare bredare än hög, maxhöjd ca 3 meter. Grenarna växer ganska horisontellt och bladverket är något överlappande. Bladen är både vågiga och glansiga, något mitt

emellan bok och trollhassel i utseendet.

Ljuvligt doftande passionsblommor

Missionärer fann blomman i Sydamerika på 1500-talet. Därifrån vandrade den vidare till Europa och vi njuter idag av både blomman och frukten. Blomman i sig är ett riktigt konstverk. Missionärerna såg strax en kristen symbolik i blommans uppbyggnad med pistillens tredelade märke såsom de tre spikar som fäste Kristus på korset, de fem ståndarna var soldaternas klubbor, de tio kronbladen representerade de tio lärjungarna som var närvarande vid korsfästelsen samt bikronan som var törnekronan.

Den blå passionsblomman blommar rikligt men kortvarigt.

Den krukväxt vi har i fönstret eller uterummet heter Passiflora caerulea, blå passionsblomma eller kristi korsblomma. Dess släkting med ätliga frukter, Passiflora edulis, odlas i varmare klimat, då de är känsliga för kyla. Det sägs att blomman helst ska övervintra svalt för att sätta knoppar och orka sig igenom vintern, men min blomma har stått i ett väl uppvärmt rum hela vintern utan att ta skada, och den producerar blommor även nu i början av februari. Under våren och sommaren vill plantan ha mycket ljus och kan stå direkt soligt om du är noga med vattningen. Den torkar lätt ut.

Det syrliga innanmätet i passionsfrukten äts som det är.

Traditionellt har passionsblommans olika delar använts som naturläkemedel mot diverse, som man idag skulle säga stressrelaterade åkommor. Passionsblomman används än idag inom alternativmedicinen i medel mot sömnsvårigheter och ångest.

Passionsfrukter kan se rätt olika ut beroende på sort. Vi har små bruna och skrynkliga bollar i handeln, men de kan också vara avlånga i formen eller stora och runda, gulskaliga som på bilden ovan. Dessa fick jag av några vänner som hade varit på semester i Equador. Den syrliga frukten äter du som den är, alltså petar ut det halvslemmiga innanmätet med sked. I Sydamerika pressar man saften och dricker som juice.

Passionsblomman växer som en lian och det är lätt att ta sticklingar av den. Ta ett par 10 cm långa sticklingar och tryck ner dem djupt i myllan så att bara ett blad blir ovan jord. De övriga bladen (som annars hade hamnat under jord) har du plockat bort. Förvara krukan i ljust läge i plastpåse i ca 20-23 graders värme. Omplantering av äldre exemplar på våren. Använd helt vanlig krukväxtjord och tunna gärna ut lite om grenverket blivit alltför risigt. Vattna ofta när det är varmt, för den rikliga bladmassan avdunstar mycket vatten. Gödselvattna en gång i veckan under växtsäsongen.  Lycka till!

 

Korneller är tåliga buskar men de överlever inte allt

Korneller är tåliga växter som uthärdar det mesta, till och med lite blöt jord. Dock vill de inte ha vattensjuk mark eller skuggigt läge. Många gånger kan dessa buskar bli verkligt gamla, och man ser dem ibland på ödetomter där de inte fått någon omvårdnad på decennier. Men ett har de lite svårt att stå ut med och det är felaktig beskärning. Du kan dränera växtkraften på en kornellbuske genom att ständigt toppa den lite hipp som happ. Att toppa är inte samma sak som att beskära!

Korneller bör beskäras ner till marken eftersom kvarlämnade stumpar torkar bort och dör.

När man lämnar långa stumpar torkar dessa grenar oftast in och angrips efter ett tag av svampsjukdomar. Efterhand återstår bara mer och mer av den döda veden och busken orkar inte bryta nya skott. Vad ska man då göra för att rädda dem? Klipp hårt, ända ner till ca 15 cm höjd från marken. Bort med allt torrt och dött. Spara några friska grenar om det finns några. När buskarna är så här dåliga blir det ganska tomt första våren. Men ge dem en gödselgiva när tillväxtperioden är igång och planera för en ytterligare beskärning av de sparade grenarna nästa vinter.

Korrekt beskuren gullkornell med friska gulgröna grenar.
Korrekt beskuren buske av gullkornell med granna nya skott.

Vid friska, vitala buskar så behövs bara en lätt underhållsbeskärning årligen. Du klipper ner en tredjedel av grenarna varje vårvinter. Därmed provocerar du fram ny tillväxt av granna grenar och håller grenverket ständigt ungt. Då blir det heller inga hängande, breda buskar som är i vägen för bilar eller gräsklippare. Detta gäller både gulgrenade och rödgrenade varianterna av Cornus alba.

Hur tänker egentligen en trädgårdsdesigner?

Att läsa av en tomt och dess invånare är en liten konst som grundar sig på många parametrar. Och till sist och slut handlar ganska lite om vad som är snyggt och vad man själv tycker om. Tomtens karaktär och familjens behov är det primära. Du ska kunna få fram trädgårdens funktioner på ett sätt som smälter ihop med väderstreck, jordmån, fuktförhållanden i marken, omgivande natur eller bebyggelse och naturligtvis huset som står i trädgården.

En liten trädgård upplevs större om man inte ser allt på en gång.

Tänk också på det intresse som finns för trädgårdsskötsel hos dem som ska ta hand om skapelsen. Ska det vara lättskött och enkelt måste man begränsa sig i växtval och element. Bor här en sann trädgårdsälskare kan det bli knivigt åt andra hållet, för att det ska få plats så mycket som möjligt. Håll det rent och strukturerat är mitt råd oberoende av vilket fall vi har.

En bit häck kan skapa spänning i en öppen trädgårdsyta.

Tomtens form kan behöva mjukas upp eller förändras med hjälp av planteringar. En liten tomt kan upplevas större om man bygger smarta former och linjer. Utnyttja diagonallinjen om du vill få en kort sträcka att verka längre. Den tänjer ut trädgården och gör den större. En långsmal tomt upplevs större om du delar in den i flera mindre rum med olika karaktär. En liten avskärmning genom ett buskage, pergola, häck eller pilskärm gör att man inte ser hela ytan på en gång och genast blir det mera intressant.

Bind ihop växterna i större sjok istället för att placera dem en och en. Blanda gärna öppna ytor med kantutrymmen som bäddar in gränserna med träd och buskar. Bind ihop rabatterna till längre stråk, det blir både mer lättskött och trevligt att titta på. Inte en buske här, en buske där. När buskarna underplanteras med perenner i stora sjok slipper du mycket av ogräsväxten, du har en enkel kantlinje mot gräsmattan och får en rabatt som kan förändras under hela växtsäsongen.

Håll också ihop färgvalet så att det inte blir för plottrigt. Ett par färger åt gången räcker. Det betyder att man visst kan bygga färgvalet kring gula narcisser tidigt på våren och på eldröda dahlior i slutet på sommaren. Men blanda helst inte alla tänkbara nyanser samtidigt i samma rabatt. Val nummer ett är kalla eller varma färger. Därefter börjar man finlira med harmonier eller kontraster.

Vacker bark i vintertid

Under vintern har man tid att titta på de vackra stammarna och grenarna. Under de varmare årstiderna är det så mycket andra detaljer som tar uppmärksamhet. När du gör din trädgårdsplanering är det en god idé att bygga in några vackra vinterelement såsom vintergröna buskar och träd och buskar med dekorativ bark.

Strimlönnen har en ormskinnsliknande sprucken bark med vita strimmor.

Den amerikanska strimlönnen, Acer pensylvanicum, har en grön- och vitstrimmig stam. Mönstret som påminner om ormskinn bildas när den yttersta barken spricker upp och det i sprickorna bildas ett vitt mjöl. Peta inte för mycket i barken för det här vita mjölet, farinan, ramlar lätt av och då går effekten förlorad. Förutom vinterutseendet har strimlönnen även en fin, gulröd höstfärg. Anses härdig upp till zon 4.

Korallkornellen måste beskäras från grunden vart annat år för att behålla det friska grenverket.
Misshandlad korallkornell som inte beskurits från grunden på många år.

Regelbundet beskuren är korallkornellen ett färgrikt tillskott i rabatten vintertid.Vanlig korallkornell är nästan lite av en strykbuske eftersom den är så tålig och långlivad. Men man ska komma ihåg att föryngra den minst vart annat år för att få de fina, lysande årsskotten. Jag har faktiskt sett buskar på en bostadsgård som höll på att dö av ålder för att de stod i näringsfattig jord och ständigt bara toppats. Till slut höll kraften på att rinna ut för dem. Se den stora bilden ovan. Men genom att beskära sådana buskar nästan ända ner till marken och ge dem en dos kompostjord eller naturgödsel så kan man återuppliva dem. Korallkornellen är en härdig växt och växer upp till zon 7. Soligt läge och väldränerad men lätt fuktig jord är favoritplatsen.

Glanskörsbär har mahognyfärgad, glänsande bark som är speciellt vacker vintertid.

Prunus serrula, eller glanskörsbär är ett litet prydnadsträd med blank, rödbrun bark. Trädet ska helst placeras så att solen lyser på den spegelblanka, mahognyfärgade barken. Då får du största möjliga effekt. På våren kommer de små, vita körsbärsblommorna som är ganska oansenliga. Bladen är något ljusare gröna än hos andra körsbär och höstfärgen är inte speciellt intressant. Ofta ser man flerstammiga exempelar av glanskörsbär, men då den även ympas på Prunus avium kan man lätt få tag i träd på högstam. De blir oftast inte så höga, utan håller sig kring 5-7 meter. Härdsig till zon 4.

Trädgårdsplanering: utökad skuggrabatt i fuktigt läge

Jag har ett trädgårdsprojekt här hemma som jag ska ta itu med till våren. Det är i ytterkanten av trädgården ut mot lunden och bäcken som jag undan för undan byggt ut en skuggplantering. Inte egentligen köpt så många växter, utan de har bara hamnat hos mig. Ofta när jag jobbar hos någon kund kanske vi byter ut gamla planteringar som folk tröttnat på och växterna ska slängas. Det där har jag ju lite svårt för, så de får ofta ett fortsatt liv hemma hos mig. Och så har den här rabatten ökats på efter hand.

Benveden är tacksam för sin röda höstfärg.

Fingerborgsblomman, Digitalis trivs i fuktigare jord på halvskuggig plats.

Platsen är skyddad mot starka vindar eftersom den omges av skog på två sidor. Här är ursprungligen styv lerjord med god fuktighet. Jorden är stadigt förbättrad med kompost, höstlöv och torv för att passa de växter som hamnat där. Det är nog ganska kväverikt för de brännässlor som växer i skogsbrynet tar sig riktigt bra. Så dem får man hela tiden hålla undan. De får gärna finnas där för insekternas och nässelsoppans skull, men de ska inte synas in i trädgården. Eftersom rabatten ligger i en slänt är det god fuktighet för det mesta. Jag brukar bara vattna nyplanterade plantor och vid långvarig torka. Sedan klarar det sig själv.

Grunden i planteringen består av några buskar doftolvon, Viburnum x burkwoodii, en orangeblommande azalea, en liten Magnolia stellata, en benved som från början var inköpt hos kund som en Euonymus planipes, körsbärsbenved, men numera är det nog mest bara E. europaeus. Den har antagligen frusit ner eller blivit uppäten av vilt och så har grundstammen tagit över. Här finns också en Phyllostachys aureosulcata, sicksackbambu som står här sin första vinter. Vi får se hur den klarar sig. Än är den grön.

Påskliljorna är tacksamma lökväxter som sprider sig och inte äts upp av sork eller rådjur.

Först på våren kommer alla gula påskliljor i blom. De trivs alldeles förträffligt här. Och lite längre fram på försommaren stora ruggar med gammaldags pingstlilja. Bland perennerna i markskiktet syns olika brokbladiga funkior, iris, både orange och vita dagliljor, ormöga, Digitalis, silverax, Brunnera och strutbräken med friskt grön färg. Bakom alltihopa har vi fläder, tujor och någon gran. Längre bak ask, hägg och bok.

Julrosen är ofta tidigt i blom. Gynnsamma vintrar redan i december.
Julrosen lyser tidigt i rabatten om vintern är gynnsam.

Jag ser fram emot att komplettera och bredda rabatten så det blir en mer inbjudande början på trädgården när man kommer in från vägen. Skulle gärna vilja ha en japansk dvärglönn Acer palmatum ’Osakazuki’ för den underbara ceriseröda höstfärgens skull. Cornus kousa, koreansk blomsterkornell är en annan drömväxt. Kanske en doftande guldazalea? Eftersom det är ett parti som ligger lite i skuggan är det intressant med vitbrokiga och vitblommande växter. Julrosor skulle vara toppen ute i kanten, vitblommande löjtnantshjärta och stjärnflocka likaså. Höstanemoner av olika slag med ljusa blommor för att behålla blomning över säsongen. Och gärna några silverax, Actaea simplex till. De är mina absoluta doftfavoriter här på jorden, tillsammans med robinia och schersmin.

Så jag har lite att jobba på. Men avvaktar man bara rätt tidpunkt för grävningens skull, så går det ganska lätt. Men gräva i styv lera när den är för våt är en riktig mardröm. Det blir ingenting, bara kladd på spaden och under stövlarna. Så man får ha tålamod att vänta in optimal markfukt. Och sen hjälpa till att lufta upp jorden med mer luckert material så klart. Ska bli kul att sätta igång!

Magisk medicinalväxt med underbar doft

Gulmåran trivs i torra, näringsfattiga backar i sällskap med bl a kattfot.
Gulmåran föredrar torra backar och solig, mager mark. Här i sällskap med hedblomster, släkt med kattfot.

Enligt legenden vilade Jungfru Maria på en bädd av gulmåra, vilket har givit örten det gamla svenska namnet Jungfru Marie sänghalm. Likaså heter den Lady’s Bedstraw alternativt Yellow spring Bedstraw på engelska. Kanske en motsvarighet till lavendelpåsar för att hålla sängen fräsch och välluktande? Ett annat namn på gulmåran är mjölkysta, vilket enligt Linné går tillbaka på örtens förmåga att få mjölk att ysta sig som om man hade tillsatt löpe. Det vetenskapliga släktnamnet Galium verum kommer från det grekiska ordet gala, mjölk, och syftar på samma egenskap.

Gulmåra har bulliga sammansatta blommor som är väldoftande.

Gulmåran är en flerårig ört med honungsdoftande blomvippor med små, små stjärnformade blommor tätt ihop som lockar till sig mängder av bin och humlor. Och underbar att plocka i buketter för doftens skull. Den skiljer sig ståndortsmässigt från sin vita släkting stormåran genom att den vita, eller egentligen alla vitblommande släktingar, även myskmadran föredrar skuggigare läge på fuktig och näringsrik mark.

Redan i antiken var det känt att man kunde utvinna kraftiga färgämnen ur gulmåran – rött ur roten och gult ur blommorna. Gulmåran tillskrevs tidigt magiska och medicinska egenskaper, men först på 1800-talet kom den igen som läkeväxt – då som medel mot olika kramptillstånd och i sårvård.

På de torra växtplatserna trivs blåklockan som granne till gulmåran.

Även blåklockan växer gärna i sällskap med gulmåran. De har samma ståndortskrav och ses ofta tillsammans. Här ser vi en vanlig blåklocka, Campanula rotundifolia. Tyvärr är båda två växter som jag tycker gått tillbaka under de senaste åren. Det fanns mycket mer av dem i dikesrenarna när jag var barn. Jag kan tänka mig att det framför allt har samband med ökad kvävegödsling/-nedfall då kraftigväxande arter konkurrerar ut de svagväxande. Nedan en bild på mig ute i den åländska skärgården där jag fann en enorm botanisk rikedom på några få kvadratmeter vid en liten klippa vid havet.

Gulmåran kan även växa ute i klippskrevor.

Jättelökar och kirgislökar vill inte rådjuren ha

Härlig försommarrabatt med kirgislök och perukbuske.

Det var en boom för jättelökar för ca 10 år sedan, men jag har inte tröttnat på dem. De är ganska kortvariga skönheter som ger rabatten en helt annat utseende. Inte kortvariga i livslängd, utan har en ganska kort blomning. Och efter att de har blommat försvinner de helt och lämnar efter sig bara gulnande blad. Tänk därför på att placera in dem mellan perenner som får frodig bladmassa som funkia, nävor eller t o m  lavendel.

Kirgislökens lila bollar svävar högt över de brokiga hostabladen.

Släktet Allium är jättestort, ca 700 arter, och spänner från våra odlade matlökar som gul lök, gräslök, vitlök m fl till de rena prydnadslökarna som vi har i rabatten. Och något man uppskattar förutom de glada bollarna högt upp i luften är att varken rådjur, kaniner eller sorkar gillar att äta av dem. Det kan t o m gå att kamouflera tulpaner som står i samma plantering om man har gott om boll-lökar runt om.

Snygg färgkombination med rödbladig perukbuske och kirgislök.

Kirgislöken, Allium aflatulense, är en av de vanligaste blomsterlökarna. Den härstammar från varma och torra områden i Centralasien. En vacker sort heter ’Purple Sensation’ och den är lite mörkare i färgen än den vanliga arten. Blir 60-80 cm hög och blommar i maj-juni. Man kan om man vill låta blomställningarna stå kvar efter blomning och då finns det chans att löken självsår sig. Annars sätter man lökarna om hösten och gödslar dem väl. Väldränerad jord vill de ha, för vinterfukt är bland det värsta en lök kan utsättas för. Många vill dessutom ha det torrt och hett om sommaren. Men kirgislöken är inte bland de kinkigaste, så den kan du gärna börja med om du vill prova på. Lökarna ligger sedan kvar i jorden och producerar nya blommor år från år.

Biljettklipparsjukan, vad är det?

Öronvirveln gör runda klippskador i bladen hos många vintergröna växter.
På ligusterhäckar, rhododendronbuskar, klätterhortensia och andra städsegröna buskar som lagerhägg och järnek hittar man ibland en massa konstiga hålklipp utspritt över bladmassan. Gissningarna är många bland människor som upptäcker det i sina trädgårdar. Är det hagelskott, grannungar som skojar med hålslagningsapparater eller små larver? Men det är faktiskt en ljusskygg skalbagge som kallas för öronvivel.

Öronviveln är en mörkt gråbrun skalbagge, knappt en cm lång, som nattetid gnager runda hål i bladkanterna som precis ser ut som om en konduktör varit framme med sitt klippverktyg. Under dagen ligger den gömd under bladverket eller under torra löv på marken för att så fort det blir mörkt krypa upp och börja knapra på de gröna bladen. Skalbaggarna kan också klättra högre upp i träd som thuja och idegran och ringbarka unga skott och grenar så att de torkar in och dör.

Som om det inte vore nog med bladskadorna har skalbaggen även elaka larver, vaxgula och feta, som äter på rothalsen och rötterna hos ros och jordgubbar. Det är svårt att bekämpa dessa skadedjur i hemträdgården, men odlare kan utnyttja jordlevande nematoder som tar kål på larverna.