Klätterväxter – Greenspire Trädgårdskonsult

Luktärtsfestival hos Wingård

Luktärternas doft är bedårande och fyller hela huset.

Den första dagen med lite regn på flera månader passade jag på att se Cecilia Wingårds lilla, verkligen pyttelilla, trädgård i Rugerup. Hon fick tidigt pippi på luktärter. Långt innan samlarintresset för dessa skönheter startade i Sverige. Hon odlar luktärter från gammaldags engelska sorter, lika väl som nyare amerikanska och Nya Zeeländska hybrider. De har färger och teckningar från rent vitt till mörkaste sammetssvarta. Samt strimmiga, randiga och kantade i någon accentfärg eller färger som går från mörkare till ljusare från dag till dag.

Blå luktärter med himmelsk doft — Luktärten Susan Thomas

Men luktärtens skönhet är kortvarig. Man får vara där när de blommar. Dels för att ständigt plocka av eller skörda, men dels för att hinna njuta av varje blommas doft och utsökta form innan den bleknar bort. För ju mer du plockar, desto mer får du. Man får inte vara rädd att plocka in buketter från sina luktärter, för när de börjar sätta frö så slutar de att bilda nya knoppar.

Köpa fröer i luktärtswebbshopen. — En del av sortimentet i Cecilias webbshop.

Cecilia Wingård köper in fröer från internationella kontakter. Och hon säljer vidare sorter hon provodlat och gillar. Via hennes hemsida kan du köpa fröer till makalöst vackra luktärter från hela världen. Min stora kärlek bland luktärter har länge varit den sicilianska vilda Cupani, som doftar himmelskt gott. En ganska lågväxande sort med korta stänglar. Men bland de nya, moderna luktärterna från Nya Zeeland, framtagna av Keith Hammett, hittar du resliga sorter som bildar plantor med upp emot 30 cm långa blomskaft. Hela plantan kan bli bortåt 3 meter, så det gäller att ha stabila klätterställningar.

Luktärt med regndroppe

Den heta sommaren har ställt till det för luktärterna, som inte riktigt orkat växa till sig som de brukar. Regn klarar de ganska bra, men blir det torrt krymper de. Luktärter vill också ha mängder av näring under hela sommaren. Hönsgödsel är fint, men då måste den förstås vattnas ner i rötterna. Ett flytande gödselmedel fungerar lika bra. Jag har skrivit inlägg om förodling av luktärter förut, så skriv in sökordet luktärter i sökrutan i vänster marginal, så får du mer tips om odling av luktärter.

Väldoftande luktärter kan man inte få för många av. — Luktärten Heaven Scent

Tänk om jag fick en bukett luktärter här och nu!

Som fjärilar i spaljén svävar de ljuva luktärterna.

Sommarblommornas blomma, den klassiska engelska luktärten, är en egensinnig primadonna. Som jag kan längta efter dess otyglade växtsätt och förföriska doft! Precis nu, mitt i vintern, vill jag ha dem i min hand. Kan inte bara kalendern ta ett hopp in i maj och sedan är vi framme vid sommaren och växtglädjen!

Luktärter älskar värme och vill ha gott om gödsel och vatten.

Har precis beställt fröer av nya, odlingsvärda luktärtssorter. Jag är inte så noga med att alltid veta namnet på det jag odlar, bara det blir bra är huvudsaken. Därför kan det vara lite krångligt att rekonstruera något som blev jättebra, som jag absolut måste upprepa.

Doftande gammaldags luktärt Cupani. — Den syrenlila och vinröda luktärten heter ’Cupani’. Doftar mest av alla.

Vad gäller luktärter så har jag en absolut favorit och den heter ’Cupani’. Döpt efter den sicilianska munken Franciscus Cupani som redan på 1600-talet upptäckte växten och skickade frön till England. Som blev en succé och startade en stor odlingsvurm för luktärter.

Sammetsglänsande och mörkt svartlila luktärten 'Almost Black'.

Så jag ska så dem tidigt i år. Redan i vecka 12, i slutet av mars, för att få en tidig start på blomningen. Och de ska definitivt planteras i växtbänkarna blandat med grönsaker och andra snittblommor. Luktärter vill ha varm, välgödslad och djup jord i soligt läge. Det är bra att köpa speciella pluggbrätten eller djupa såkrukor för luktärterna, för de har så känsliga rotsystem som unga plantor.

Ostyriga luktärter väljer gärna själv sitt sällskap i rabatten.

Plantorna kan sättas ut tidigt, redan i slutet av april, om de täcks med fiberduk. Det är en klar fördel med svalare uppdragning, eftersom plantorna då blir knubbigare och mer robusta. De tål faktiskt förvånansvärt bra lägre temperaturer, så länge som inte termometern visar frostgrader.

Luktärter finns i alla färger, utom möjligen gult.

Luktärter vill ha gott om vatten och mycket gödsel. De behöver gödselvattnas hela säsongen för att blomma bra. Svag lösning ofta är bättre än stark och mer sällan. Att mylla ner hönsgödsel runt plantorna fungerar också bra. Klipper man bara bort blommorna löpande så kan luktärterna blomma allt från juni till oktober.

Skötselråd för passionsblomman

Passionsblomman kan man odla från frö eller stickling. — En storblommig vit passionsblomma i knopp.

Slingerväxten Passiflora används både som prydnadsväxt, som läkeväxt och framför allt som fruktgivande växt i tropiska länder. Det finns mängder av arter och flesta av dem härstammar från Amazonas djungler. Vissa arter återfinns högt upp i bergen, men det finns även arter som växer i torrare delar av tropikerna. Det gör att växternas krav på ljus, vatten och temperatur är tämligen olika. I våra trakter är det tveksamt om man kan odla passionsblomman utomhus, förutom på sommaren, då den gärna kan stå ute på vindskyddad plats. Har hört att den vanliga Passiflora caerulea kan klara lätt frost om plantan är väl skyddad med ett luftigt täcke. Zon 0 pratar vi om då.

Passionsblomman har en fantastiskt konstruerad blomma. — Fantastiska konstruktioner de här blommorna!

Jag har sparat några bilder från utställningen på Sofiero, sommaren 2015, som handlade om passionsblommans olika skepnader. Det är inga små rumsväxter det handlar om. Många gånger når rankorna upp till 4-5 meter och då får man ju ha rejäl rumshöjd. För att klara av att växa sig så stora krävs en stor kruka och bra jord. Ingen märkvärdig jordblandning, men en jord med bra struktur från kompost och näringstillskott från vanlig krukväxtnäring duger bra. Däremot ska man akta sig för stark kvävelösning, eftersom det bara ger kraftig grön tillväxt och inga blommor.

Det finns vita, rosa och blå passionsblommor.

Passionsblommor kan sås från fröer man tar från frukter i affärens fruktdisk. Det är något man kan experimentera med, för de är inte alldeles lätta att få att gro. Själv har jag sått frön som kom från direktimporterade frukter från Sydamerika och de grodde utan knot. Men jag har också hört att det krävs både svala nätter och varma dagar för att bryta fröets frövila.

Spaljéer av trä eller metall krävs för passionsblomman. — Rejäla klätterstöd krävs då rankorna på passionsblomman blir riktigt långa.

Sticklingar är i så fall en bättre metod om man vill föröka en fin planta. Den bästa tiden är på våren, men egentligen ska det gå att sticka dem när som helst under året, eftersom de inte har någon egentlig viloperiod. Skär med en vass kniv eller rakblad en 5-6 cm lång stjälk. Finns det knoppar på skottet kan du låta 1-2 knoppar sitta kvar. Bladen kan vara kvar. Stick sticklingarna i vanlig såjord, ge dem några stödpinnar och ställ på varmt ställe med plastpåse kring krukan. Jorden får inte torka ut.

Passionsblomman har en kort blomningstid. — Passionsblommor i olika blomningsstadier.

Vinterförvaring av passionsblomman i svalt rum är att föredra. Vattna sparsamt, men passa upp så inte jorden torkar helt. Duscha gärna växten en gång i veckan. Under tidig vår är det dags att beskära växten för att få bort långa, gamla slingerskott och torkade blad. Nu börjar du också gödsla med svag näringslösning i början. Till sommaren när tillväxten är som kraftigast vattnar du ofta och ger gödsel en gång i veckan. Ställ gärna plantan utomhus i måttligt ljust och vindskyddat läge. För soligt läge bränner de tunna bladen.

Passionsblommor vill gärna ha en temperaturväxling mellan natt och dag för att blomma rikligt.

Det är inte så vanligt att få frukter på passionsblomman vid odling inomhus.

Många Passiflora-sorter är korsbefruktade och kräver en motpart. De ger inga frukter vid befruktning med egen pollen. Därför behöver du ha minst två växter av samma typ som är frösådda. Passionsblommorna är kortlivade och de flesta rumsväxterna blommar inte mer än ett dygn. Om blomningen då inte sammanfaller hos två olika plantor så blir det inte heller några frukter.

Klätterstöd som är stadigt behövs för passionsblommans rankor är långa.

Den klassiska passionsblomman Passiflora caerulea har blåvita blommor som är 7-9 cm i diameter. Det finns även en orangeblommande Passiflora aurantia i handeln. Varje blomma från den varar max 4-5 dygn. När du köper en passionsblomma är den oftast uppbunden på en metallbåge. Ställ växten i ett ljust fönster och linda hela tiden klängena runt bågen an efter som de tillväxer. Har du gott om plats t ex i ett uterum kan du ge passionsblomman en stor kruka och låta den klättra uppför ett stabilt stativ av trä, metall eller flätad pil. Om det inte bildas några knoppar så prova med att ställa din passionsblomma svalt om nätterna. Temperaturväxlingen brukar sätta fart på knoppbildningen.

Vildvinet får knalliga höstfärger i varma lägen

Klängväxter kan utnyttjas för att klä in mindre vackra byggnader eller murar. Men de kan faktiskt också forma snygga rumsavdelare eller spaljéer i det fria. Vildvin förekommer på våra breddgrader i tre arter, Parthenocissus inserta eller vitacea, P. quinquefolia och P. tricuspidata.

Klängetrådar eller häftskivor hjälper vildvinet att svinga sig uppför väggar. — Vildvinet klänger sig fast i underlaget med sina långa klängetrådar.

Quinquefolia har långa klängetrådar som den använder för att slingra sig uppför trädstammar, väggar eller staket med. Den fungerar även väl som marktäckare i soliga-halvskuggiga lägen. Bladen är ganska stora, upp till 10 cm långa och omvänt äggrunda och spetsiga. Som namnet antyder består ett blad av 5 stycken småblad.

Växten härstammar från östra USA och Mexico och kallas i Amerika för Virginian creeper. Ju mer ljus och värme den får, desto bättre fruktsättning och höstfärgning. Det är en anspråkslös växt som klarar olika typer av jordar, även sanddyner. Engelmannvinet P. q.’Engelmannii’ har något mindre blad än arten, men en ännu starkare höstfärg.

Rådhusvin är mer fuktälskande än andra vildvin. — Rådhusvinet får en gulrosa höstfärg.

Rådhusvinet, P. tricuspidata, känner man igen på de blanka, mer lönnlika bladen som är ordnade likt takpannor mot väggen de klättrar mot. Den kommer från Japan, Kina och Korea och föredrar betydligt fuktigare jord än den ovanstående. De unga bladen på våren är lätt bronsfärgade, men de blir livligt gröna längre fram på säsongen. Blommorna ser man knappt till, för de är väldigt oansenliga. Frukterna utvecklas varma somrar och är blådaggiga som små vindruvor.

Bär kan utvecklas på vildvin under varma somrar. — Fruktsättning hos rådhusvin.

Klockrankan hinner knappt med blomning

Cobea är en växt med lång utveckling. — Ur klockrankans gap kommer det många, långa ståndare.

Klockrankan, Cobaea scandens, är en klängväxt som behöver mycket värme och tid för att utvecklas. I år har det knappt hunnit bli någon blomning alls. Jag tror jag fick två blommor på min långa rackare, innan den hamnade på komposthögen förra veckan. Men det kan hända att jag inte gett den all omsorg den borde ha haft heller. Mycket sol, mycket vatten och mycket näring. More is more, när det gäller klockranka. Den härstammar från Mexico. Så då vet du vad som gäller i värmeväg!

Vita eller lila blomklockor har klockrankan. — Klockrankan finns även med vita blommor.

Cobaean skall sås tidigt, helst i mitten av februari, för att hinna utvecklas ordentligt. Jag vet inte hur den uppför sig i ett soligt uterum eller växthus, men där kanske man inte har plats för all bladmassa ändå. Faktum är att detta är en fenomenal växt att använda som grön vägg där du vill dölja eller dela in en öppnare yta. Så ett frö per kruka i lätt fuktig, luftig och näringsrik jord. Det senaste såtipset Jag hörde är att man ska ställa fröet på kant, väldigt grunt i krukan, och bara täcka det nätt och jämt med jord. Sen kan man gärna dra en plastpåse eller plastfolie över så fukten behålls i jorden.

Klockrankan finns med lila eller vita blommor. — Knopparna är vita till vaxgula, men blomman ändrar sedan färg.

Sen får man ha tålamod, för groningen tar allt från tre veckor till en månad. När fröerna har grott är det dags att ge dem en pinne att stödja sig på. Ställ plantorna en bit ifrån varandra, för annars har du snart ett trassligt nystan av klängen att reda ut. Vid behov skolar du om till större kruka redan från början. Härefter kan plantorna stå i en svalare temperatur fram till att de avhärdas och planteras ut. Glöm inte en riklig vattning, för annars blir det ingen tillväxt!

Klockrankan behöver stöd för sina långa rankor. — Klockrankan tar snabbt över en klätterställning eller spaljé.

Klockrankan kan kombineras med andra klängande växter som t ex Clematis viticella, eller italienska klematis. De har ganska små, hängande blommor och kommer tidigare i blom än klockrankan. Samtidigt fyller klockrankan på med lite mer bladverk, så det blir en fin kombination. Andra trevliga grannar kan vara Aster x frikartii, kokardaster, med ljust blå blommor. Även blå bolltistel och röd solhatt kan bilda fina par ihop med klockrankan. Bland de ettåriga växterna skulle blomstertobak i vitt eller lime, liksom den rosa rosenskäran vara perfekta partners i ett soligt läge.

Klockrankan blommar sent och behöver en varm sommar. — Klänget med frökapseln är också mycket dekorativt.

Vita rosor väl värda att prova

Vitt är en fantastisk blomfärg som lyfter, speciellt i skymning och på halvskuggiga till skuggiga växtplatser. Vita blommor har något mycket elegant över sig. Bland de vitblommande rosorna finns det ett antal sorter i olika fason som tilltalar mig mycket. Den kanske vackraste av dem alla är damascenarosen ’Mme Hardy’. Hon härstammar från Frankrike och introducerades redan år 1832. Rosen är namngiven efter hustrun till monsieur Hardy, chefsträdgårdsmästaren för Luxembourgparken i Paris. Han hade tagit fram sammalagt 85 nya rosor, men denna var hans favorit.

Damascenarosor blommar en gång per sommar. — ’Mme Hardy’ är en härlig buskros med fantastisk doft.

’Mme Hardy’ är en tätväxande buskros som blir ungefär 1,5 meter hög. Det speciella med blomman är det gröna ögat som omsluts av de innersta kronbladen. Du ser också de fransiga småbladen som skyddar knopparna. Doften är stark. ’Mme Hardy’ blommar i en månad från slutet av juni. Detta är en härdig och tålig ros som sällan drabbas av svårare sjukdomsangrepp. Dessutom är det en skuggtålig ros.

Myskdoftande rosor med stora blomklasar har Trier. — Rosen ’Trier’ har en stark myskliknande doft och blommar mycket rikligt.

I moschata-gruppen finns några fina vita buskrosor som även kan användas som klätterrosor. ’Trier’ är en långblommande och starkt doftande ros med ganska små, men mångklasiga blommor. Den är otroligt blomvillig och håller på långt in på hösten. Under högsommaren är den så översållad av blommor så det ser ut som en snödriva på avstånd!

Vita rosor har ofta en god doft. — ’Moonlight’ har mörkt gröna och glansiga blad som är tjocka och läderartade.

Med ’Trier’ som ena förälder har rosen ’Moonlight’ mycket att brås på. Det är en mycket elegant ros med framträdande ståndarknappar. Doften är inte lika stark som hos ’Trier’, men blomningstiden i stort sett lika lång. Får endast lätta svampangrepp.

Starkodder är en mycket kraftigt växande klängros. — ’Starkodder’ har fått sitt namn efter gatan där Cedergrens plantskola ligger.

Den kraftigväxande klätterrosen ’Starkodder’ är en nutida, skånsk produkt. Den uppstod vid millennieskiftet som en hybrid av Rosa helenae ’Hybrida’ hos rosenplantskolan Cedergrens på Råå, utanför Helsingborg. Blommorna är små, grunda och tätt fyllda. De är först ljusgula, men bleknar sedan till vitt. Doften är medelstark och söt. Räkna med att ge denna ros gott om plats och ett kraftigt klätterstöd, för den blir stor! Upp till 6 meter hög och passar därför bäst att klättra i träd.

Lykkefund är en mycket kraftigt växande klätterros. — Denna bild av ’Lykkefund’ är inte helt karaktäristisk då blommorna nästan ser lite slafsiga ut.

’Lykkefund’ är en snarlik ros i samma grupp Helenae-rosor. Den har mycket kraftig tillväxt och taggfria, långa skott. I Danmark, där den härstammar från, finns flera exemplar som är 10 meter höga. Blommorna är medelstora, flata och sitter samlade i stora klasar. Det är en frisk ros som kan planteras på skuggiga platser och i fuktigare jordar än vad många rosor normalt föredrar.

Seagull är en bra ros för fuktiga och skuggiga växtplatser. — ’Seagull’ har medelstora blommor i stora klasar.

Slutligen har vi en skönblommande klätterros i Multiflora-gruppen som heter ’Seagull’. Ståndarna är stora och talrika och det ger rosen ett docklikt utseende. De bågböjda grenarna är stadiga och den kommer högt även utan stöd, men vackrast är den mot en vägg eller ett plank, vid pergola eller klängande upp i ett träd. Tyvärr kan ’Seagull’ angripas hårt av mjöldagg under gynnsamma år. Men den är ändå värd att plantera tack vare sin rikliga blomning.

Trädgårdsinspiration från England

Från ingenstans dök den upp, den Engelska Trädgården på Svabesholm på Österlen. Två trädgårdsskapare med drömmar om det vackra engelska blomsterarvet som bestämde sig för att ta steget och förverkliga en egen skånsk Garden, uppbyggd 2014. Anette och Maria är två tidigare ekonomer som bytte bana i livet. De hittade perfekta samarbetspartners i Svabesholms Kungsgård med café och gårdshotell. Platsen är en sedan tidigare uppväxt ”rammiljö” med häckar, träd och höga buskar. Du hittar till Svinaberga by om du styr mot Stenshuvud Nationalpark.

Trädgården är uppbyggd kring några olika trädgårdsrum: the Cottage garden som ligger strax intill ingången med the Shop & Nursery. Genom en smal pergola når man fram till huvudstråket the Double borders med sina färgstämda perennaplanteringar som går i rosa-lila respektive orange-gult. Rejäla bäddar talar vi om här, inget en normal trädgårdsägare förmår peta ihop inte. Växtvalet är sansat, men färgtonerna desto bättre avvägda.

Vi börjar från de rosalila kombinationsplanteringarna. Här träffas nu under högsommartid bland annat fackelblomster, en ljusrosa kransveronika, kärleksört, drakmynta, flox och rosenflockel.

Den rosalila rödmalvan Malva sylvestris ’Zebrina’ trivs ihop med rosa kransveronika Veronicastrum virginicum. Malvan är en kortlivad perenn som kan dyka upp i rabatten för att sedan nästa år vara försvunnen. Jag hade den ett par år, men sedan var den puts väck. Kransveronikan gillar jag mer och mer. Den blommar länge och rikligt under sensommaren. Båda de här växterna trivs i välmyllad jord med tämligen god fuktighet och det är väl därför jag har svårt att få dem att trivas hos mig.

Vänder vi blicken lite kommer nästa parti växter med den luftiga grekvädden Knautia macedonica med sina vinröda knappar jämte samma kransveronika och kärleksörten Hylotelephium ’Matrona’ som har samma mörkröda ton i sina stjälkar. Grekvädden är en fin vävarväxt som minglar in bland andra växter med sina höga stjälkar. Bägge dessa trivs i väldränerad, något torr jord och bara måttligt med näring.

Vandrar vi nerför gången mot lusthuset övergår färgerna till den gul-orange paletten. Här bränner det till och blir lite mer dramatiskt än i den förra färgskalan. De brunröda solbrudarna Helenium autumnale har dekorativa bruna knappar som insekterna bökar runt i på jakt efter nektar. Här möter de mörklila stäppsalvian ’Caradonna’ och en citrongul ros.

Den blekorange Austinrosen ’Lady Emma Hamilton’ har jag träffat på många gånger i sommar. Och den är imponerande. Till skillnad från många Austinrosor med droppande, tunga blommor på lite veka stjälkar har vi här en ros som står rak på styva grenar. De unga årsskotten och knopparna är rödbruna och det är hur raffinerat som helst till de blekt aprikosröda blommorna. Den doftar gott och lite citrusfruktigt. Blomningen håller på hela sensommaren från slutet av juni. Jättefin, måste jag säga.

En liten promenad uppför stigen hamnar vi i the Kitchen garden. Än så länge lite outvecklad. Man har lagt det första krutet på perennavdelningen och det är helt förståeligt. Småningom kommer den här köksdelen att utvecklas mer. Här finns upphöjda odlingsbäddar med rejäla plank som avgränsare. Här blir jag riktigt avundsjuk som kämpar på med mina klena brädor. Träflis som lättskött marktäckning och ett kastanjestaket som ramar in ytan mot grannarna.

Och vad vore en engelsk trädgård utan luktärter? Klart de kommer in i bilden här i köksdelen. Väldoftande rankor i rosa, blått och nästan svart. Det är härliga blommor som jag inte heller kan tacka nej till. Tyvärr har mina egna luktärter grott väldigt dåligt i år, så jag fick så om dem. Kanske blir det blomning fram mot hösten. Om det nu blir lite sol! Men rosa ’Lisbeth’ var i alla fall en läcker pudding här i Svabesholm.

Finns det några bra gula rosor?

Gult är inte min bästa färg, men det finns exempel på växter där man kan ha överseende med den stickiga och påträngande färgen. Framför allt i gulbrokiga bladväxter där de lyser upp med sin färg, särskilt om man planterar dem i skuggan eller intill mörkbladiga grannar. Men att planera hela gula rabatter eller så är inget jag råkat ut för ännu. En bra balans med det gröna och med komplementfärgen blått-lila hade nog varit nödvändigt i så fall.

Austinrosor är friska och rikblommande buskrosor. — Den aprikosfärgade ’Crown Princess Margareta’ är uppkallad efter den engelska prinsessan som blev maka till Gustav VI Adolf och skapade trädgården på Sofiero.

Men det finns trevliga gula blommor. Rosorna kan höra dit. När jag gick omkring i Fredriksdals rosarium i Helsingborg nyligen träffade jag på några gula-aprikosfärgade godingar. ’Crown Princess Margareta’ är en sådan. Det är en Austinros, alltså en modern buskros, som presenterades 1999. Som många buskrosor kan den även spaljeras mot en vägg och forma en mindre klätterros. Blommorna är stora och aprikosfärgade, tätt fyllda med ljusare kronblad ytterst. Doften är stark och god och det bästa av allt är att rosen blommar nästan oavbrutet från midsommar till hösten.

Postillion är en Kordes-ros framtagen i Tyskland. — Den gula rosen Postillion har orange knoppar och klargula öppna blommor.

POSTILLION är framtagen hos Kordes i Tyskland 1998 och räknas också till de moderna rosorna. Det är en storblommig ros på knappt 2 meter i höjd, som gör sig fint i offentliga planteringar. Den har en kraftig blomningsperiod då skotten ofta innehåller så mycket som 15-25 blommor i en blomställning. Det tar givetvis på krafterna så den huvudsakliga blomningen ses under en månad, men rosen kan remontera i slutet av sommaren och inpå hösten. Den kräver en del skötsel och gödning för att klara detta. Tyvärr kan rosen ibland drabbas av svartfläcksjuka som gör att den fäller bladen nästan helt. Att samplantera med rufsiga perenner kan då förhöja värdet på Postillion.

Buskrosor kan beskäras för att behålla en balanserad form och rik blomning. — ’Golden Wings’ har utsökt vackra blommor i ljust gult mot gräddvitt.

’Golden Wings’ kan ta andan ur en vid blomningen. Utanför blomningstid är den nästan lite skräpig och blir ofta ganska gles och ojämn i växtsättet. Så det är en ros som behöver kraftig beskärning för att hålla formen. Då kan man få en buske som blir ca 1,5 meter hög och lika bred. Den har spinosissima i stamtavlan, vilket förklarar växtsättet och även medför rikligt med små taggar. Men blommorna är ju bara oemotståndligt vackra, eller hur? Stora som en handflata med ljust svavelgula kronblad, guldgula knappar och dekorativa ståndare. Doftar inte jättestarkt och den tål att stå en bit in i rabatten för att ses från håll. Då kan man ha annat i framkant som tar bort intrycket av glest grenverk.

Aprikosfärgade rosor kan vara svårplacerade i trädgården, men går fint ihop med blå blommor. — Buskrosen ’Maigold’ kan även användas som klätterros.

I ’Maigold’ har vi en skuggtålig ros som kan klara sig bra på norrsidor. Den blir stor och kan användas som klätterros mot stöd. Namnet antyder en tidig blomning från början av juni i södra Sverige. Bilden ovan är tagen i början av juli och då har blommorna hunnit öppna sig helt och blottar vackra ståndare. Den bronsgula färgen bleknar också med tiden till ljust aprikosgult. Doften är lite speciell och ettrig, då den påminner om lakrits. De kraftiga, bågböjda grenarna är tätt taggiga precis som hos rosen ovan, och grenverket blir glest med tiden, så den kan gärna ställas en bit in i rabatten och beskärs regelbundet. Tyvärr är ’Maigold’ vissa år mottaglig för svartfläcksjuka och rosrost, men jag tycker den ändå kan vara värd att pröva om man bor inom zon 4 och har en norrvänd trädgård.

Nya klematissorter från Balsgård, SLU

Provodlingen av nya, kompaktare klematissorter har pågått under närmare 20 år på Sveriges Lantbruksuniversitet i Balsgård. Magnus Johnsons stora sortsamling fick efter hans död fortsatt liv och förädlingsarbetet fördes vidare av SLU:s forskare tillsammans med E-plantgruppen. Egenskaper som doft, remontering och sundhet av några viktiga faktorer man haft med i projektet. Sedan har man jobbat parallellt med både storblommiga och småblommiga sorter.

Integrifoliaklematis har styva stjälkar. — Klematis HEDDA. Foto: Elitplanta

Integrifolia-gruppen består av styvstjälkiga klematis som inte klättrar själva. De kan närmast ses som perenner, då de vissnar ner helt om vintern och beskärs ända ner till marken. HEDDA E är en rikblommande sort med blålila, öppna och lite vridna klockor. Den blommar från slutet av juni till augusti. HEDDA blir bara 50-90 cm hög och kan användas som en vävarväxt i perennrabatten eller planteras i kruka. Anges klara zon 1-3.

Klematis kan växa som vävarväxt i rabatten. — Småväxande klematis, som här HEDDA, i perennrabatt utan klätterstöd är en ny användning. Foto: Elitplanta

KAJSA E är en sort som funnits några år i handeln, men som nu börjar komma upp i lite större volymer så den går att få tag i. KAJSA har väldoftande, halvfyllda, starkt violettrosa blommor som visar sig på årsskotten i maj och sedan återblommar hela sommaren. Den växer mycket kompakt och blir max 1 meter hög. Du kan gärna plantera den i kruka eller ampel, där den får plats de första åren. Därefter kan den fungera väl som marktäckande växt i rabatt i zon 1-4. Placering i halvskuggigt läge och inte för torrt.

Kajsa är en rosablommande, ny klematissort. — Nickande mörkrosa klockor hos krukklematis KAJSA E. Foto: Elitplanta

Ytterligare en lågväxande och kompakt klematissort är TUVA E, som än så länge finns mycket sparsamt i växthandeln. Men väl värd att leta efter, om man får tro Kimmo Rumpunen, som är växtförädlare på Balsgård. Han korsade den låga, lilablommande C. macropetala ’Elegantissima’ med den delvis remonterande, kompaktväxande blå C. fauriei ’Blue Stream’ och hoppades få fram en blå, remonterande och låg sort. Istället blev den vita, engångsblommande och krypande klematis TUVA utvald av avkommorna. Den passar i ampel, i stenpartiet eller som svagväxande vävarväxt i rabatten. TUVAs dubbla, rent vita blommor syns redan i april-maj. Den blommar på kortskott från fjolårsved. Plantering i zon 1-3.

Klematis Tuva är svagväxande och rikblommig ampelväxt. — Den vitblommande klematis TUVA gör sig fint mot mörk bakgrund. Foto:Elitplanta

Det kliar i trädgårdsnerven

Det har varit segt i år, med så lång och sval vår, men nu tycker jag att sommarkänslan har slagit rot hos mig. Vill bara pynta och fylla på med mer växter i alla krukor och pottor. Sen när solen håller på att gå ner kan jag gå omkring och beundra eller ändra på placeringen, vattna lite, binda upp lite klängen och planera för nästa nytillskott.

Sommarblommor i kruka ger snabb grönska och långvarig blomning. — Snötöreln Euphorbia ’Diamond Frost’, söderhavsljus och blåkrage ger en snygg kombo.

Sittplatsen i kvällssol verkar bli en vit-svagt lila historia i år. Oftast planerar jag inte så mycket på förhand, utan det är de första plantorna som får bestämma färgskalan och stilen. Men det är nästan alltid någon rosenskära och gaura inblandad. I år helvita. Rosenskära och jätteverbena har i den nya rundelen fått sällskap av marktäckande vit lobelia eftersom det är en upphöjd bädd med i övrigt höga växter. Den rabatten ser såklart inte ännu mycket ut för världen, men den kommer!

Klängväxter är tacksamma för att ge höjd i planteringen. — Nätslingervinda på svenska är en möjligen starkväxande kaprifoliesläkting.

Redan ifjol träffade jag på en spännande, ny växt, som är en upp till 3 meter hög, klängande nätkaprifol med gulbrokiga blad, och nu fick det bli ett test. Lonicera japonica ’Aureoreticulata’ heter den. Har den stående i kruka än så länge och får försöka hålla den lite låg med sparsam vattning och gödsling. Snygg som bara den! Lär vara en mycket invasiv art i det fria borta i Nordamerika. Så pass att man varnar folk för att plantera in den i trädgårdarna där förhållandena är gynnsamma. Så illa tror jag inte det kan bli i vårt klimat där den uppges klara zon 3. Den gula färgen blir kraftigast i sol, men till hösten kan jag tänka mig att plantera ut den i skuggigare rabatten med mörk bakgrund av barr.

Mandevilla, eller Dipladenia sanderi, bägarrankan, har kraftigt röda och stora blommor. Den finns också med vita, rosa eller cerise blommor. Tyckte den vita var lite mesig, så här blev det ett avsteg från den vita linjen och istället en liten färgklick bland sommarblommorna. Vi får se om den klarar av att stå i västerläge eller om jag behöver skugga den bakom någon annan växt. Den kan nämligen bli lite bränd i bladen av stark, direkt sol. Det är lätt att föröka bägarranka genom sticklingar, så det kommer jag säkert att prova när den här plantan blir för slängig och kryper ut genom sin spaljé. Man tar unga rankor, ca 7-10 cm långa och plockar bort det mesta av bladen utom de allra översta i toppen. Plantera sticklingarna i torvblandad jord och sätt en plastpåse över krukan.

Bägarrankan är en slingerväxt och säljs uppbunden på båge eller i pyramidform, men den kan också få hänga lite ner från en högre kruka. Det här är en tålig och lättskött växt bara du ser till att vattna den under varma, torra perioder. Det är också en orsak till att Mandevillan är en populär prydnadsväxt utomhus i Sydeuropa. Den är en växt som man gärna kan övervintra inomhus till nästa säsong. Den är mycket frostkänslig, men kan bo i ett ljust och lite svalare rum över vintern.

Klätterrosen Penny Lane härstammar från New Dawn. — Rosen Penny Lane verkar mycket intressant. Foto: Casper Theisens

Det har också blivit en ny ros för i år. Hade förut en klättrande ’New Dawn’, men den gick ut och nu var jag faktiskt på jakt efter en ’Mme Alfred Carriere’. Fast då träffade jag en annan champagnefärgad ros vid namn ’Penny Lane’ med den ena föräldern just ’New Dawn’. Ja ja, är man intresserad av hästavel så är man också gärna intresserad av växtförädling och då går åtminstone jag gärna vidare med gener som visat sig framgångsrika. En avkomma ska helst bli bättre än föräldern, och det hoppas jag denna ros är. Doften sägs vara mycket stark och rosen har stora och välformade blommor. Dessutom är den remonterande. Så en sån fick det bli! Lånar en bild så länge tills jag får egna blommor.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: