Rosfest på Fredriksdal i Helsingborg

Rosenbänkarna är fullmatade med vackra och doftande rosor.
En del av Gallica-gruppen brer ut sig.

Fredriksdals rosdagar i månadsskiftet juni-juli brukar vara en given happening för mig som är en sann rosenentusiast. Rosvandringar, föreläsningar och rosidentifiering brukar finnas med på programmet. Tyvärr blev jag väldigt sen igår, och missade det mesta, men jag fick i alla fall lite ljuv sol till rosorna. Det myckna regnandet var ju en bra mätare för vädertålighet, eftersom alla rosor inte blir så snygga av för mycket fukt.

Multiflorarosorna har ett kraftigt växtsätt och synnerligen rik blomning.
Färgvariation hos rosen ’De la Grifferaie’.

Hittade en ny bekantskap som jag inte minns att jag träffat på tidigare. Klätterrosen ’De la Grifferaie’ är en mycket kraftigväxande fransk ros som tillhör Multiflora-gruppen. Den har tidigare använts mycket som grundstam. Leds upp via ett stabilt stöd som klättrande eller om den beskärs hårt kan den även forma en buskros. Man kan hitta den i gamla trädgårdar, men jag har inte sett några Grifferaie-rosor till salu i plantskolorna. Dessvärre kan plantan angripas hårt av både svartfläcksjuka och mjöldagg, så det är väl därför den distanserats av tåligare nyheter. Men färgen är något alldeles extra, som du kan se på bilden ovan. För den förändras från lysande karminrött till rosa, till svagt lilarosa och slutligen till ljuslila innan kronbladen trillar av. Rosen har en ljuv doft.

Maria Liesa är en mycket kraftigväxande klätterros som blommar rikligt med små, mörkrosa blommor.
Ett glansigt bladverk och mörkrosa blommor i mängd hos Maria Liesa!

Multiflora-rosor är kända för sin slösaktigt rikliga blomning och tyvärr dåliga motståndskraft mot sjukdomar. Det är engångblommande rosor som gärna vill ha gott om näring och inför viloperioden en god vintertäckning. Det är nämligen lite si och så med vinterhärdigheten. Men nog är de alldeles underbara i sin rika blomning. Som ’Maria Liesa’, en upp till 4 meter hög klängros med små, enkla blommor. Mycket tjusig i sin enkelhet, men tyvärr även den känslig för mjöldagg.

Den härdiga klätterrosen Venusta Pendula behöver ett stadigt stöd att klättra mot.Ska jag bara nämna en klätterros till så måste det bli ’Venusta Pendula’. Tålig, härdig (zon 5) och en riktig superros på alla sätt. Det här är en av få arvensis-hybrider med brittiskt ursprung. Lättskött och rikblommande i början av juli. Gödsla gärna rejält, men vattning brukar den klara sig utan. Du kan även spaljéra den mot en ljus norrvägg och den anpassar sig till det. Uppbunden blir den 4-5 meter hög och det är nog en bra idé, för grenarna är ganska veka och slängiga. Men visst är blomningen alldeles hänförande? Du ser blomman i närbild på bilden här under.

 

En rikblommande Venusta Pendula kan man ha i varje trädgård!
Ur de rosa knopparna öppnar sig en halvfylld blomma i mjukt vitt.

Hurdalsrosen blommar tidigt

Hurdalsrosen har starkt rosa blommor med mörkare ådring.
Blomman är starkt rosa med mörkare ådring och synliga, guldgula ståndare.

När jag jobbade i Norge i slutet på 90-talet hittade jag en alldeles ny rosbekantskap i ett dike på väg till min arbetsplats. Jag kunde inte minna mig att jag hade sett denna ros tidigare, då den hade rätt så tydliga kännetecken. Efter att ha slagit i böcker och jämfört blad och blommor kom jag småningom fram till att det måste vara en Hurdalsrose.

Hurdalsrosen har ett spärrgrenigt växtsätt och matt gröna blad.
Ett spärrgrenigt växtsätt och en blomma per kortskott karaktäriserar Hurdalsrosen.

Det var en storvuxen buske, minst ett par meter hög och lika bred. Blomningen var mycket riklig och påminde om vanlig nyponros, fast blommorna var halvfyllda eller dubbla. Att få se denna uppenbarelse där mitt i diket vid den steniga slänten kändes väldigt lyxigt. När jag sedan många år senare hittade denna ros hos Cedergrens plantskola i Råå var jag tvungen att köpa den. Bara för att hämta hem minnet från den första rosen.

Hurdalsrosen härstammar från Tyskland och har därefter odlats i Norge.
Hurdalsrosen härstammar från Tyskland på 1800-talet och har därefter odlats i Hurdal, Norge.

Hurdalsrosen kallas också Rosa villosa ’Hurdal’. Förutom på storleken känner du igen den på ett mattgrönt-grågrönt bladverk. Bladkanten är vasst dubbelsågad, som du kan se på bilden ovan. Blommorna sitter en och en placerade längst ut på varje kortskott. De långa grenarna är bågböjda. Den öppna blomman är rosa med en mörkare ådring och gyllengula ståndarknappar. Knoppen och senare även nyponet bär tät glandelborst, men grenarna har nästan inga taggar. Blomman har knappt någon doft, men det är ändå en tacksam buskros som du kan lägga på minnet om du letar efter en ros till skuggigt läge med dålig jord.

Måste rosorna gödslas?

Rosor är näringskrävande växter som gillar stallgödsel.

Rosor är vedartade växter som binder stora mängder näringsämnen i sin ved. Eftersom rosorna ofta planteras i ensartade, välstädade rabatter utan andra växter som marktäckning eller spaljeras mot torra husväggar uppstår ofta näringsbrist. Det finns helt enkelt inget naturligt tillskott av förmultnande växtdelar. Har du en lätt, sandig jord är det ännu viktigare att tillföra ny näring under första halvan av sommaren. Dessutom får du tänka på att remonterande rosor kräver mycket näring för att orka utveckla flera omgångar knoppar under säsongen. Så svaret är ja, de allra flesta moderna rossorter kräver extra näring för att orka blomma.

Therese Bugnet är en rugosahybrid med svag och god doft.

Rosornas viktigaste näringsämnen är de tre stora: NPK, dvs kväve, fosfor och kalium. Kvävet behövs för all tillväxt, men i lagom mängd. Överdoserar du blir det mest frodig bladmassa och inte så mycket blomknoppar. Kväve hittar du i kompostjord, benmjöl, blodmjöl och hönsgödsel. Kvävegödslingen är extra viktig om våren, men inte senare än midsommar. Får rosen kvävet senare än så har den svårt att avsluta skottillväxten i tid för avmogning och grenarna fryser då lätt in på vintern.

För kraftig gödsling leder till sämre motsåndskraft mot många sjukdomar.
En klängros vid klostret i Ystad som tyvärr har angrepp av svartfläcksjuka.

Fosfor är ett näringsämne som behövs för rottillväxt och blombildning under hela växtsäsongen. Det finns naturligt i stallgödsel och benmjöl. Kalium är ett näringsämne som växten använder sig av framför allt på hösten när grenarna förvedas och förbereder sig för vintervila. Kalium förbättrar också motståndskraften mot torka och sjukdomar. Du hittar kalium bland annat i träaska och stallgödsel.

Klätterrosor som växer mot en torr vägg behöver extra näring för att blomma.

Av ovanstående kan du lätt dra slutsatsen att stallgödsel, särskilt ko-, svin- och hästgödsel, samt benmjöl är prima rosnäring. De frigör näringsämnena över lång tid utan att orsaka någon chockartad tillväxt. Du kan gärna täcka upp med lite utspädd hönsgödsel och algomin som innehåller värdefulla mineraler och kalk. Kompostjord som innehåller rester av löv och gräsklipp är prima jordförbättringsmedel för alla rosor. Det kan användas under hela växtsäsongen och med sin porösa struktur är kompostjord extra bra på senhösten som vintertäckningsmedel.

Jag är ingen större förespråkare för konstgödselmedel eller oorganiska gödselmedel som de också heter. Det är väldigt lätt att överdosera eftersom näringen är mycket kompakt sammansatt i de små kornen. Konstgödsel är bättre lämpad för yrkesodling där man har full koll på jordens näringssammansättning och kan utnyttja de olika gödselmedlens effekter fullt ut. För rosornas del är det bättre med ingen konstgödsel alls än att de får för mycket. Så ta det nätt med konstgödseln!

Rådjurssäkra växter

Stenpartiväxter som backsippa och gultörel lämnar rådjuren ifred.
Del av stenparti som jag anlagt hos kund med stora rådjursproblem.

Rådjuren kan verkligen engagera en del trädgårdsägare. De är ju underbart gulliga i skogen, men passar gärna på att testa nya smaker i folks trädgårdar. Vissa områden är hårt drabbade och där drar rådjuren från den ena grannnen vidare till nästa i jakt på skira skott och frodiga knoppar. Det finns växter som är onödiga att ens fundera på i trädgårdsplaneringen om du bor i rådjursrikt område, som tulpaner, penséer, höstanemon, många rosor och flox. Men det finns också mängder av växter att välja mellan som brukar ratas av rådjuren. Jag ska ge dig några tips. Men kom ihåg att smakvariationen kan vara lokal – det kan givetvis finnas enstaka djur som avviker.

Gullregnets överdådiga blomning kan man få njuta av även om amn har rådjursproblem på tomten.
Rådjuren låter lyckligtvis gullregnet vara kvar så man kan njuta av denna underbara försommarblomning.

Bland de höga buskarna kan nämnas häggmisplar, korneller och gullregn. Även de flesta syrener brukar få stå ifred. Fläder, paradisbuske, olika try och rönnsumak är några andra. Bland lägre buskar kan vi ta ölandstok, spiraeor, aronia, hortensior, oxbär och sibirisk ärtbuske. Kaukasisk vingnöt är ett frodigt, flerstammigt träd som brukar klara sig.

Den stiliga höstblommande perennen silverax brukar rådjuren lämna.
Den stiliga och mycket väldoftande perennen höstsilverax brukar rådjuren lämna orörd.

Ligularia, lavendel, stormhatt, silverax och pioner tillhör gruppen perenner som brukar klara sig från rådjur. Rudbeckior, temynta, kattmynta, daggkåpa, plymspirea, lupiner, klättar och iris likaså. Prova gärna också lungört, digitalis, ormöga och salvia.

Kungsängsliljan ingår i släktet fritillaria som brukar lämnas kvar av rådjur.
Kungsängsliljan är en fritillaria med illasmakande lök.

Istället för tulpaner får du sikta in dig på vårblommande lökväxter som luktar lite illa. Typ fritillaria, narcisser, vintergäck, gula krokus, snödroppar och snöklocka. De ettåriga växterna krasse, brudslöja och fuchsia kan få bli kvar, men av just ettåringarna så är det lätt att även krukorna på trappan blir länsade.

Det finns väl inte något 100%-igt botemedel mot rådjur. Snarare är det så att man får variera sig om man ska skrämma bort dem från sin trädgård. Bland de mer sympatiska tipsen väljer jag människohår i nylonstrumpor. Och inhägna grönsaksland och jordgubbsland med nätstaket. Sen kan man tydligen också prova pinka i buskagen, doppa oasiskuber i blodmjölssoppa, surströmmingsspad, hjorthornsolja och jag vet inte vad. Visst bor jag på en grisgård där det luktar ibland när vinden ligger på, men förstöra trädgården med sådant kolijox är väl inte så kul. Rå’odör heter ett medel som tydligen funkar rätt så bra. Luktar också illa såklart.

Är rosbeskärning krångligt?

En ung Mme Boll beskuren med grenar i olika längd.
Detta unga exemplar av Mme Boll har beskurits med grenar i olika längd.

Det finns ett tillfälle där man ofta får hjälpa till som trädgårdskonsult och det är vid vårens rosbeskärning. Rosor finns i så många olika slag och det kan vara knepigt att hålla reda på när och hur de olika typerna ska beskäras. Det är bra att skriva ner namnen på rosorna medan man kommer ihåg det, för då kan jag lättare välja en passande strategi för varje enskild ros. För de ska betraktas som individer, om de nu inte är planterade i stora monokultursjok. Grundindelningen i grupper följer växttyp och om rosen blommar en gång eller remonterar. Men man kan också tänja på gränserna och behandla en buskros som en klängros på gynnsam plats och låta den växa till sig över flera år. Eller beskära en svagväxande klätterros hårt så att den formar en buskros. Fryser rosen alltid ner på vintern nästan till basen blir den rätt hårt tagen och kommer aldrig att bli särskilt storväxt. Detsamma gäller de som älskas av rådjur och harar.

Den remonternade buskrosen Ghislane de Féligonde spaljerad mot en vägg har fått en lätt beskärning.
Remonterande buskros som planterats mot en vägg och som bara beskärs lätt.

Rosor är individuella i sin utveckling på våren. De som skjuter kraftiga skott tidigt beskär du tidigare, för att inte riskera att bryta loss de långa skotten vid beskärning. Annars brukar man ju ha som tumregel att beskära rosorna vid den tid då björkarna har muröron. Andra kan man behöva vänta ett par veckor till för att se var knoppanlagen sitter. Klipp inte för tidigt, medan det är risk för frost, för då kanske de översta knopparna fryser och du får göra om proceduren.

Rosor utvecklas olika snabbt om våren. Vänta med beskärningen om du inte ser några knoppar.
Här syns ännu inga knoppar på denna mossros. Bara att vänta och se.

Ta alltid först bort död och skadad ved, även gamla stubbar som blockerar utrymmet för nya skott. Du ska alltid gynna utvecklingen av nya skott som kan ersätta gamla grenar på sikt. Klena grenar som inte orkar bära upp blommor tas också bort. Snittet läggs snett över utåtriktad knopp. Inte för nära och inte för lång tapp. Tänk gallring och klipp gärna grenarna på lite olika höjd, speciellt på busk- och klängrosor så det inte blir en kvast.

Buskrosor skärs gärna på olika höjd för att ge en jämnt växande buske.
En buskros som beskurits ganska hårt, men med grenar i olika höjd.

Beskär inte för lätt! En hårdare beskärning ger större rosor och ofta friskare plantor. Växer rosen för tätt blir luftväxlingen sämre och plantan drabbas lättare av svampangrepp. Riktigt gamla grenar kan dock ha svårt för att skjuta nytt (liksom t ex lavendel). Ta därför flera år på dig om du ska föryngra en riktigt gammal ros.

En buskros som smakar gott - Louise Odier bör skyddas med nät till vintern.
Buskrosen ’Louise Odier’ planterades ifjol och fick tyvärr inget gnagskydd till vintern.Nu är det inte mycket kvar.

Remonterande buskrosor ( t ex ’Mme Boll’, ’Henri Martin’, ’Louise Odier’ mfl) beskärs inte för lågt ner eftersom blomningen då blir eftersatt. Långa ettårsskott toppar du till 50-60 cm längd. De grenar sig då och ger fler blommor på sensommaren och till nästa år. Tänk mer gallring för att ge en luftig buske med olika långa grenar.

Rabattrosor är frostkänsliga och fryser ofta ner lågt på plantan. Klipp i så fall strax ovanför det första friska ögat eller välj första utåtriktade knopp. Lämna 5-7 av de kraftigaste grenarna med en bra placering runt om. De flesta rabattrosor trivs bäst med omväxlande lätt och hård beskärning vartannat år. Hård beskärning = 10-15 cm eller 3-5 ögon per gren. Lätt beskärning = 20-40 cm långa grenar. Speciellt tehybrider får inte tas för hårt. Vill du, och vintrarna är gynnsamma, så kan du forma de storblommiga rabattrosorna till högre buskar över flera år. T ex ’Peace’, ’Queen Elizabeth’ och ’Super Star’ kan bli höga, fina buskar om de växer skyddat. I gruppen rabattrosor ingår våra vanligaste floribunda- och polyantarosor som ’Nina Weibull’, Ingrid Bergman’, ’The Fairy’ och ’Allgold’, bara för att nämna några exempel.

Lycka till med årets rosbeskärning!

En av de mörkaste purpurfärgade rosorna

Den mörkaste purpurblåvioletta blomfärg har rosen William Shakespeare.

Austinrosen ’William Shakespeare 2000’ har fått pris som den mest doftande rosen. Och den kunde säkert prisas för den mörkaste färgen också. Just den här kombinationen av doft och färg är ganska ovanlig, då så här mörka rosor sällan brukar dofta så värst mycket. Det här är en förbättrad version av den gamla ’William Shakespeare’ och den lanserades år 2000, därav namnet.

Den har fått pris för bäst doftande ros William Shakespeare 2000.Det är en ganska liten buskros, ca 1 meter hög och 80 cm bred. Den kommer bäst till sin rätt planterad i grupper om flera. Ett lagom plantavstånd kan vara 50 cm. Blommorna är stora och välfyllda och den har ett glänsande mörkgrönt bladverk. ’William Shakespeare 2000’ blommar kontinuerligt från slutet av juni till långt in på höstkanten. Den är ganska frisk och får endast lätta svampangrepp. Definitivt värd att prova i de bättre klimatzonerna (ca zon 1-3).

Vilken ros ska jag välja?

Den frågan får jag ofta av människor som tycker om att påta i trädgården och som söker ett stensäkert tips om vad de bör satsa på. Men den frågan är lika svår att besvara som om de hade frågat mig ”Ska jag laga kåldolmar eller kycklinggryta till middag?” Det är både smak och tycke som spelar in, men givetvis också växtplatsen och dess speciella egenheter. Det finns rosor som platsar över en bred amplitud, men också de som har lite mer speciella krav. Har du då dessutom önskemål gällande färg och ev doft så blir det ett allt smalare urval.

Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros och är exempel på en tålig ros med underbar blomning.
Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros. Den är en mycket tålig ros med en rik, men kortvarig blomning.

Våra plantskolor har både äldre och modernare rosor i sortimentet. De gamla sorterna har provats under tiotals år och man har kommit fram till att de har egenskaper som är viktiga för sin överlevnad på marknaden. Årligen kommer det till, säg ca 300 nya sorter världen över. Alla blir inte bestsellers, och alla platsar inte heller i vårt kyliga klimat. Ger man sig in i sortprovandet med en dos nyfikenhet och inte alltför tärd ekonomi så tycker jag definitivt att man kan prova på lite av nyheterna. Ge dem sedan några år av utvärdering, både vad gäller sjukdomsresistens, blomning och härdighet. Sedan kan du ju i din tur lämna feedback till plantskolan om vad som är värt att fortsätta sälja.

Buskrosen Mme Boll är ett under av blomvillighet.
Buskrosen ’Mme Boll’ är en av mina favoriter för att den blommar hela sommaren lång och doftar underbart.

Men om vi går in på rosvalet nu, känn efter vilka ståndortskriterier du har i din trädgård. Då tänker jag på ljustillgång, jordmån, markfukt och vind. Men du ska också lägga till ditt eget intresse för att hålla på med rosor. De kan vara mer eller mindre pyssliga och krävande. När vi pratar om ljus, så är de allra flesta rosor solälskande. Det finns ett mindre antal som tål norrvända växtplatser. Jordmånen då? Krävande rosor i grupperna tehybrider och remontantrosor ska helst ha näringsrik, djup och välblandad jord. Många andra rosor klarar sig med en medelbra och lerhaltig jord, en del trivs till och med i mager och sandig jord. Ofta kan du ha blomstorleken som ett mått på hur näringskrävande en ros är – ju större blomma, desto bättre jord vill den ha. Detsamma gäller markfukten. Soliga sommardagar torkar ut och även rosorna kräver ofta stödbevattning för att fortsätta blomma och inte drabbas av sjukdomar. Det finns ett litet fåtal rosor som trivs i en fuktig jord, t ex intill en damm.

Den storblommiga rosen 'Mme A. Meilland' är exempel på en näringskrävande ros.
Den storblommiga rosen ’Mme A. Meilland’ är exempel på en värme- och näringskrävande ros.

Ett blåsigt läge kan spoliera många rosdrömmar. Många rosor behöver någon form av vindskydd för att inte krympa tillväxten. Stark vind ger både köldskador vintertid, uttorkning och försenad knoppsättning och blomning. Sen tillkommer klimatzon som sista punkt för dig att bocka av. Välj en ros som klarar ditt klimat med lite råge. Ömtåliga sorter har problem under vintrar med lite snö och sträng kyla, lik den vi har haft i södra Sverige i år.

Rose de Rescht har en lilaröd färg och stark rosdoft.
’Rose de Rescht’ är skuggtålig och har en enastående stark rosdoft.

Söker du en tålig, engångsblommande buskros som klarar sig själv på lite sämre jord kan du fundera på en pimpinellros. De är oftast både okomplicerade och friska. En remonterande buskros kräver mer gödsel och varmare läge. Bra exempel här är ’Nevada’, ’Westerland’ och ’Rose de Rescht’. Bland de remonternade klängrosorna kan jag rekommendera de klassiska ’New Dawn’ och ’Flammentanz’. Starkväxande rabattrosor beskärs noga och gödslas ett par gånger per säsong för bästa blomning. Har du stort rosintresse och gillar stora, pampiga blommor kan ’Queen Elizabeth’ eller ’Mme A Meilland’ vara ett bra val.

'New Dawn' är en pålitlig klängros som levererar hela säsongen.
’New Dawn’ hör till de pålitliga klätterrosorna som blommar återkommande till frosten kommer.

Nytt i rossortimentet är de sk kanadensiska rosorna som sägs vara både härdiga och blomma länge. De är rotäkta och har ofta ett ursprung i de tåliga vresrosorna. Här finns varianter i färg som rosa, röda, lilaröda och orange. Jag har än så länge ingen erfarenhet av de kanadensiska rosorna, men det ska vara intressant att följa hur det går för dem. Hör gärna av dig om du har testat någon av dessa!

Lättskötta klätterrosor

Klängrosor eller klätterrosor har många olika användningsområden förutom spaljérade mot en vägg. De kan också få växa naturligt och fritt ta sig upp i träd och buskar liksom mindre klängrosor som kan få sprida sig som marktäckare. När man håller rosor på detta vis handlar skötseln mest om att ta bort torra grenar och tillföra näring. Med längre intervaller kan du göra en kraftigare beskärning för att hålla tillväxten i schack och rosen frisk. Det finns många lättskötta klängrosor bland Arvensis-, Helena-, Wichurana- och Multiflorarosorna. Jag ska ge exempel på några lättskötta rossorter som funnits länge på marknaden och är väl värda att odla.

Seagull är en kraftigväxande vit klängros med riklig blomning.
’Seagull’

 Vitblommande klängrosor:
’Seagull’ – zon 3, medeldoftande, klarar skugga
’Venusta Pendula’ – zon 5, svag doft, klarar skugga
’Aksel Olsen’ och ’Lykkefund’ – zon 3-4, starkdoftande, klarar skugga
’Polstjärnan’ – zon 7, svagdoftande, klarar skugga

Rosablommande klängrosor:
’Valdemar’ – zon 3, svag doft
’Blush Rambler’ – zon 3, medeldoftande

Röda eller karminfärgade blommor:
’Russelliana’ – zon 4, medeldoftande
’Chevy Chase’ – zon 3, svagdoftande, klarar skugga
’Flammentanz’ – zon 6, svag doft, klarar skugga
’Sympathie’ – zon 4, doftande, remonterar

Chevy Chase är en karminröd klätterros som blommar rikligt.
’Chevy Chase’

Rödlilablommande klätterrosor:
’American Pillar’ – zon 3, svagdoftande
’Super Excelsa’ – zon 3, svagdoftande

Utöver dessa finns det givetvis massor av andra klätterrosor som passar både i hemträdgården och i offentliga planteringar. De jag nämnde ovan är dessvärre engångblommande rosor. Ofta är de tacksammare och klarar sig med mindre passning. Remonterande rosor kräver mera näring och ofta en noggrannare beskärning för att orka med att blomma flera gånger per sommar.

Klängrosorna kan gärna klättra upp i träd och större buskar.

Rosor föredrar varma och soliga växtplatser och trivs ofta bättre ju mer sol de får. Men i gruppen ovan (engångblommande klätterrosor) finns de mest skuggtåliga rosorna. Det faktum att de klarar sig med mindre näring gör också att de kan stå ut med konkurransen från träd och buskar som ger dem klätterstöd. Tänk också på att de flesta rosor vill ha mycket vatten för att utvecklas väl. Vid solstekta husväggar kan temperaturen stiga olidligt högt och då går det åt mycket vatten. Sen tänker jag ibland på små, kullerstensgränder med överdådig rosblomning i juli. Även dessa rosor som klänger sig uppför husväggen längs gamla smågator behöver mycket vatten, men de har oftast väldigt djupa rötter för att sköta sin vattenförsörjning.

Danska rosen Lykkefund blir en rejäl buske

Starkväxande honungsrosor går högt upp i träden.

Helenaerosor, eller honungsrosor är mycket kraftigväxande klätterrosor som med lätthet når upp till 6-7 meter om de får klättra uppför träd eller väggar. Vid magrare jord blir inte tillväxten fullt så kraftig. Eftersom årsskotten lätt blir flera meter långa är det bökigt att beskära dem. De flesta honungsrosor har dessutom kraftiga taggar som griper tag. Namnsorten ’Lykkefund’ är lyckligtvis nästan taggfri. Växer den helt eller halvfritt upp mot träd eller i buskage så kan man nästan strunta i årlig beskärning. Ta bara bort torr ved vid behov.

Rosen 'Lykkefund' blir med lätthet upp mot 6-7 m hög.

’Lykkefund’ sätter mängder av små, halvfyllda blommor i klasar med 40-90 enstaka blommor. De är gulvita och doftar starkt och ljuvligt. ’Lykkefund’ blommar mycket rikligt från slutet av juni ungefär en månad framåt. Efter blomningen börjar nyponen utvecklas. De är mycket små, elliptiska och orangeröda.  Har man bara plats så är det här en underbar och lättskött ros som går upp till zon 3.

Rosen Constance Spry hittade jag i Slottsträdgården

Härliga Austin-rosen Constance Spry doftar av körvel och myrra.

En sommar för flera år sedan strosade jag omkring i Slottsträdgården i Malmö. Längs en lite halvskymd vägg stod en underbar ros. Den var nog 2 m hög och väldigt grov i grenverket och den hade de mest fantastiska blommor man kan tänka sig. En stark doft med lite speciell accent, nästan lite kryddig. Och stora, blaffiga blommor som först är tätt fyllda och småningom vecklar ut sina kronblad till att bli lite platt och ”lös”.

Constance Spry har en stark doft av myrra och körvel.

’Constance Spry’ är en Austin-ros från England. Den var bland de första att introduceras från denna förädlare som tagit fram ett stort antal moderna buskrosor under de senaste 50 åren. Den ena föräldern är rosen ’Belle Isis’, som är en låg, ljusrosa Gallica-ros. Men Constance är alltså mycket mer starkväxande och kan som spaljerad komma upp i 3 meters höjd. Tyvärr blommar den bara en gång, från midsommar till slutet av juli, men det ger å andra sidan fördelen att den är tämligen lättfödd, och klarar sig utan större skötselinsatser.

Constance Spry är en skuggtålig ros som inte kräver mycket passning.

Det är dessutom en ganska frisk ros, men den kan ibland få angrepp av svartfläcksjuka. Jag minns också med fasa sommarens larvangrepp som jag beskrev här på bloggen. Rosen är härdig upp till zon 4, men vintertäckning rekommenderas då. Jag säger bara: Köp! Det är en klar favorit hos mig som trädgårdsdesigner, speciellt i ett lite skuggigare läge.