Trädgårdskonsult – Sida 10 – Greenspire Trädgårdskonsult

Tänkte du på vilka blommor som varade längst?

När hösten börjar bli fuktig och murrigt mörk ska du helst ha en eller ett par perenner som håller ut och håller det trista gråvädret på avstånd. Vad kan det vara för blommor då? Jätteverbenan är nog mer en ettårig växt än perenn hos oss, även om den ibland blommar om. Det är en av de resligaste annuellerna som kommer i blom ganska sent på säsongen. Men den håller alltså ställningarna ända in i oktober om det inte blir tidig frost. Blommorna är ju minimala, men det är som bekant inte storleken det beror på. Absolut en av mina favoritväxter, så den ska alltid finnas i min trädgård.

Kunde inte sluta förundra mig över buskrosen ’Mme Boll’ som bara fortsatte att sätta nya knoppar. Den är ju inte riktigt klok! Borde satsa sin energi på att övervintra på ett tryggt sätt, men den bara öser på med nya knoppar. Den lilla rosa rosenknoppen är utsökt vacker och doftar som en hel parfymbutik! Du kan inte vara utan ’Mme Boll’!

Praktrudbeckian ’Goldsturm’ är trädgårdsdesignerns sol i höstrusket. Snabbväxande som bara den, den breder ut sig i tuvan och frösår sig dessutom lätt. Färgen är lite påträngande kanariegul, men då i slutet av säsongen har vi så få färgklickar i alla fall, så vi tar tacksamt emot alla granna växter.

Och så har vi judekörset, eller de japanska lyktorna som piggar upp. Blomman är så oansenlig, så den minns man knappt, men när frukternas foder börjar rodna i intensivt orange måste man bara fingra på de papperstunna lyktorna. Växten är en nära släkting till det gula bäret Physalis som man köper i fruktdisken. Bäret hos judekörs är inte giftigt, men det har en brännande otäck smak, så har du bitit i ett sådant gör du helst inte om det.

Amaryllisen står i knopp inför jul

Idag kan du köpa amaryllislökar både i mataffären och på macken. Det är ofta små lökar med tunna stjälkar och en kruka som generöst dekorerats med allehanda plastiga prydnader. Den ger säkert en fin julblomma, men värst stor blir den inte och sällan kommer det upp två blomstjälkar. Satsa på en kraftig lök istället så ska du få se på blomsterprakt! Och det blir en långvarig vän som återkommer år från år.

Hur gör man för att återanvända sin amaryllislök? I en gammal text från 1842, Kort anvisning till lökväxters, särdeles hyacinters drifning i rum af en blomstervän står det så här: ”Löken upphänges i October nära intill en kakelugn, som hvarge dag eldas, hvarvid dock tillses att löken ej genom beröring med den varma kakelugnen blir stekt eller bränd. Sålunda förblir den hängande till dess den framskjuter en rödaktig blomknopp, hvilket sker innan bladen utskjutit och vanligen i Februari. Så snart detta inträffar, nedtages löken och inplanteras i jord med våt mossa samt vattnas ymmigt, då man efter 5-7 dagars förlopp har den purpurröda, med guldstoft beströdda blomman utslagen. Sedan blomman vissnat, ger man löken mindre vatten och utplanterar den i Maj på kall jord, der den får stå tills i slutet av Augusti, då den åter upptages, får ligga i luften till dess bladen vissnat, putsas och i October åter upphänges för att drifvas.”

När julen är över och amaryllisen blommat klart så sätt den i fönstret och börja gödselvattna tills det är dags att plantera ut den. Eller gör som jag – låt den stå kvar i fönstret hela sommaren, kanske lite gömd bakom gardinen, och vattna så där lagom så att den håller sig grön. Tids nog visar den om den vill vila eller börja sätta knopp. På vårvintern är det normalt dags. Då kan du plantera om löken i ny jord och vattna den lite mer så rotbildningen kommer igång. Men när blomstängeln blir längre är det bäst att sluta vattna så inte stjälken blir alldeles för lång och ranglig.

Genom att ge löken en ordentlig vattning väcker du den ur dvalan. Därefter, spara på vattnet tills efter blomningen.

Hur sköter man en azalea?

Har fått frågan vid några föredrag och kortkurser av engagerade hobbyträdgårdsägare som tycker azaleorna är lite kinkiga. Men ordnar man bara till en bra jord och lite skyddad växtplats så brukar det faktiskt ordna sig. Azalea är nära släkting med rhododendron, men den tappar bladen på hösten som vilken som helst lövfällande buske.

Rötterna är ofta väl sammanhängande i rotklumpen och växer mest ut åt sidorna. Därför är det bra att gräva en bred planteringsgrop när du ska plantera azalea och rhododendron. Gräv bort jorden och fyll en skottkärra och kör iväg till något annat ställe som du behöver fylla ut i trädgården. En ny jordblandning till azaleagropen gör du så här: 50% grov spagnumtorv som ska vara okalkad och ogödslad. 30% förmultnade granbarr eller barkmull. Resterande 20% ska vara en blandning av väl multnad kompost, fin skärv och sten, tunna kvistar av t ex granris, sand och välbrunnen stallgödsel.

Har du möjlighet att testa pH, dvs surhetsgraden, med mätstickor eller elektrisk pH-mätare så kan du justera in den i rätt intervall. Azaleor trivs i en jord med lågt pH, ca 4.5-5.0 är bra. Behöver pH sänkas så kan du använda t ex järnsulfat som används för att bekämpa mossa i gräsmattor. Rhododendrongödsel innehåller också järnsulfat. Sprid gödsel två gånger under våren, första gången vid snösmältningen och den andra gången strax efter blomningen. Torven i jordblandningen är också sur och hjälper till att på längre sikt hålla pH nere.

Vitmossan är mycket vattenhållande och näringsfattig till sin natur. — Så här ser den levande sphagnumtorven ut innan den blir torvmull. Vitmossa kallar vi det ofta i dagligt tal.

Om pH går så högt som upp emot 6.0 får buskarna klorotiska blad, gulfläckiga eller ljust gulgröna och tillväxten blir svag. Bladen blir ofta lite hängiga och plantan ser allmänt vissen ut. Så det är viktigt att hålla surhetsgraden nere för att plantorna ska trivas.

Sen är vattningen förstås viktig, framför allt under heta sommardagar. Jordblandningen som jag beskrivit ovan kanske har hunnit torka upp ordentligt och då måste man vattna med stora mängder tills all torv och barrmassa vattenmättats. För att inte dina azaleor ska vakna för tidigt om våren, brännas av solen och torka ut av blåsten är en placering under högre, skyddande träd en god idé. Ekar, tallar och tujor är bra grannar då de håller en sur miljö. Du ska dock se upp med några grannar som är direkt olämpliga: valnöten avger ett gift från både rötter och blad som inte är bra för rhododendronsläktingar. Lönnens stora blad förmultnar dåligt och bildar istället tjocka blaffor av täta lövskikt. Och björken tar alldeles för mycket vatten så de fuktkrävande azaleorna utarmas. Annars blir det ofta bra med barrträd i anslutning till de färggranna azaleorna. De bildar en lugn bakgrund och skapar ett bra mikroklimat som buskarna trivs i. Det här är mina bästa azaleatips, och som du kanske gissar så är det ofta den första punkten man stupat på om azalean inte trivs. Då brukar jag säga att tänk på miljön i Sofiero slottspark och hur enormt fina rhododendron och azalea som växer där. Det är den miljön som vi ska försöka återskapa.

Trädgårdsflärd är en trädgårdstrend 2013

Inredda trädgårdsrum med ätliga växter blir en kommande trend. — Foto: Blomsterfrämjandet

Blomsterfrämjandet presenterade nästa års trädgårdstrender på trädgårdsmässan Elmia Garden tidigare i höstas. En av de identifierade trenderna handlar om trädgårdslängtan, avkoppling och att sätta guldkant på livet i trädgården. Vi tillbringar allt mer tid i våra trädgårdar, och trots svala och regniga somrar lägger vi allt mer energi på att inreda trädgården som ett extra vardagsrum.

Inredningen av det privata trädgårdsrummet kommer mycket att handla om att skärma av med insynsskyddande växter. Flexibla trädgårdsmöbler som soffor och fåtöljer med inbyggda spaljéer för klängväxter kommer att bli en stor grej, spår Blomsterfrämjandet.

Vårt nya hälsosamma liv med sunda och hållbara sporter som långfärdsskridsko, längdskidåkning och bastubad ingår i det nya back to basics-konceptet som kommer att vinna allt mer mark. Och närodlingen av ätbara växter följer i det spåret. Vi blir mer och mer intresserade  av att gräva där vi står och vi håller på att återupptäcka de klassiska svenska smakerna i kryddträdgården och de traditionella gröna växterna som vi sett hos våra föräldrar och far- och morföräldrar. Rejäla, nordiska rotsaker alltså, persilja hellre än basilika och ätlig och dekorativ krasse är alla lättodlade växter för det hållbara samhället.

Och vad följer då i spåren av detta, jo vackra (?) och praktiska (?) trädgårdsverktyg och trädgårdskläder för kvinnor som förändrar vår syn på tråkiga trädgårdsredskap för alltid. Garden Girl-klädserien med tillhörande syrenlila verktyg samt rosa trädgårdsslangar från Garden Glory är några nyheter. Fast jag behåller gärna min Silky-såg. Den här nya bågsågen verkar inte helt tillförlitlig.

Matchande trädgårdskläder och -redskap i rosa och lila färg. — Foto: Garden Girl

Sensuella trädgårdsslangar i syrenlila för den trendmedvetna kvinnan. — Foto: Garden Glory

Testat sen plantering av kungsängslilja

Köpte en påse knölar till kungsängslilja, Fritillaria meleagris, och planterade i en kruka häromdagen. Ja, jag vet att de ska i jorden tidigt och helst redan i september. Men nu kostade de nästan inget, eftersom lökar reas ut så här tids på hösten. Jag tänkte att jag skulle prova. Satte dem i vatten några timmar åt gången över en kväll och natt och så fick de dra till sig fukten. Kändes riktigt feta och fina sen faktiskt. Jag hoppas det fanns lite liv kvar i dem!

Kungsängsliljan härstammar från Balkanhalvön och mellaneuropa, men kan hittas förvildad i Sverige. Mest känd lokal är nog Kungsängarna i Uppsala, efter att botanisten Rudbäck fört in den i botaniska trädgården under slutet av 1600-talet. Det speciella med denna lökväxt är att den vill stå fuktigt, särskilt på sommaren efter blomningstiden. Jag har nu satt knölarna i en kruka för att ge mig själv lite tid att fundera ut var de ska planteras i trädgården. En bra poäng med fritillarior är att de är rådjurssäkra. Doften i alla växtdelar är mer av en odör, och den skyddar dem från att bli uppätna.

Så här tänker jag mig att det skulle se ut i maj när liljorna kommer i blom. Vi får se. Det hade varit kul om det fanns någon vitblommande knöl med i påsen, för de är så aristokratiskt stiliga! Tittar man noga på blomman i motljus så ser man de schackrutiga partierna framträda även i de vita blommorna. Snake’s-head kallas kungsängsliljan på engelska och det är ju en talande beskrivning. På tyska heter den Schachbrettblume och det är ju lika exakt.

Fruktmögel, gul monilia, ger mumieäpplen

Fruktmögel är en ganska vanlig sjukdom på äpple som angriper frukterna i mognadstiden. Äpplet får först bruna rötfläckar med ljusgula mögelvårtor som bildar ringar runt fruktkroppen. Så småningom torkar äpplena in och då kvarstår det torra bruna fruktmumier som hänger kvar i trädet över vintern.

De här angripna äpplena och mumierna måste plockas bort och förstöras. Plocka även noga upp nedfallna mumier. Släng dem i soporna, inte i komposten, för sjukdomen sprider sig genom att mögelsvampen vandrar vidare till friska växtdelar.

Hagelskador är en vanlig inkörsport för gul monilia på äpple. Jag misstänker att även getingarna i augusti kan ha öppnat upp för en del skador. Även plommon drabbas lätt av monilia och kan där vara svårbekämpat. Det bästa är att se till så inte frukterna sitter för tätt på grenen, utan att det finns luft mellan varje frukt. Kartgallring alltså. Sjukdomen vandrar nämligen från angripna till friska frukter och sprids sedan säkerligen med getingarna till nästa träd och nästa.

Samma svamp, Monilia fructigena, orsakar svarta, glansiga äpplen vid vinterlagring. De smittar snabbt ner sina grannar i lådan. Var därför noga med att kolla äpplena under lagringsperioden så att du inte står med en låda full med förstörda, svarta äpplen när du ska till att göra en god dessert av dem.

Börja planera för övervintring av oliv- och citrusträd

Ännu är det varma nätter i Skåne, men snart är det dags att ta in medelhavsväxterna som står ute. Vissa tål någon köldknäpp, andra måste skyddas mot första frosten. Afrikas blå lilja, Agapanthus, trodde jag var på ruinens brant i våras efter en sen frostnatt. Bladverket frös och hängde trist och såg ungefär ut lika aptitliga ut som hostans blad när de fått frost. Men som tur var hade inte rotsystemet tagit skada, utan det kom fram nya blad småningom. Och nu står båda plantorna fortfarande i underbar blom. Ett förmaningens ord inför vinterförvaringen – var sparsam med vattnet för detta är en växt som lätt vattnas ihjäl under vintern. Den ska stå torrt och inte ha mer än ett par deciliter vatten per vinter.

Köpte ett olivträd på rejäl stam i somras. Det har inte hunnit växa till sig så mycket, men smälter fint in vid trappan med mina andra medelhavsväxter. Oliven är lite köldtålig och behöver nästan en svalare period för att komma i blom. Jag tänkte låta det smaka på lite kyligare grader, men sedan bära upp på vinden där det blir 5-8 grader om vintern. Lite bladfall får man normalt räkna med, men det kommer nya till våren. Fortsätt vattna med lite längre intervaller, varmare utrymme = mer vatten, svalare = mindre vatten mer sällan. Olivträdet tackar för extraljus i form av kallvita lysrör eller lågenergilampor. Så det tänkte jag fixa i år. Ansluten till en timer kan den lysa 12-15 timmar per dygn. Till våren klipper du sedan in de längsta och rangligaste grenarna i samband med att du flyttar ut plantan.

Citrusträd övervintras också svalt och ljust. De ska nog inte frysa alls, utan tas in före frosten slår till. Citrusträd är blom- och fruktbärande året om så de behöver ett näringstillskott även om vintern. Det ska vara speciell citrusnäring som innehåller extra järn. Den ger du en gång varannan vecka istället för en gång i veckan som på sommaren. Citronträd ses ibland med gulaktiga blad. Det kallas kloros och beror just på järnbrist.

Har förresten skördat några citroner från mitt träd nu i höst. Frukter som tagit över ett år på sig att mogna. Men det var värt väntan för aromen är helt enastående! Släng er i väggen vanliga citroner i affären. Det minsta man kan kräva numera är ekologiska sådana, för nu har jag blivit kräsen!

Kastanjemal och bladbränna går hårt åt hästkastanjerna

Under flera år har vi sett kraftiga angrepp på hästkastanjer under sensommaren. Det blev inte bättre i år heller. Det ser inte grannt ut, men vad man vet än så länge är dessa växtsjukdomar inget livsfarligt tillstånd för träden.

Dessa träd har varit angripna av både minerarmal och bladbränna. — Dessa träd har varit angripna av både minerarmal och bladbränna, men här tror jag främst vi ser bladbränna.

Ofta angrips hästkastanjer som står på torra ståndorter mer än de som har god markfukt. Kastanjemalen, Carmeria ochridella, gnager blåsor i bladen mellan bladnerverna. De här blåsminorna torkar småningom och hela bladen blir bruna och faller av i förtid. Har man angripna hästkastanjer hemma i trädgården är det viktigt att räfsa upp alla löv och bränna upp dem. Sjukdomen övervintrar nämligen i de fallna löven. Men för träd ute i landskapet såsom hela alléer finns ju inget att göra. Bilderna här är tagna för tre veckor sedan. Nu ser det ännu lite värre ut.

En rad kastanjer som alla är bruna nerifrån. — Hela allén är drabbad och värst är angreppen nere i grenverket. Topparna är än så länge rätt okej.

Bladbrännan är en svampsjukdom som ger liknande slutresultat, dvs bruna blad. Men i början av säsongen kan man urskilja att angreppet startar som oregelbundna bruna bladfläckar som omges av en gul rand. Bladkanterna krullar sedan ihop sig. Boten är även här att samla ihop och bränna fallna löv. Då kan angreppen bli något lättare nästa år.

Cikorian pryder vägrenen om hösten

Den sträva cikorian blommar flitigt längs vägarna nu i övergången mellan sensommar och höst, gärna i sällskap med vildpalsternacka. En jättefräsch kombination, och den har naturen själv hittat på. Som en dam sa till mig häromdan: ”Det blir sällan fult i dikeskanten, det passar alltid ihop”. Och så är det ju.

Den fleråriga cikorian har utspärrade, kantiga stjälkar och vackert ljusblå blommor. Blir 40-80 cm hög beroende på växtplats. Har också sett några med rosafärgade blommor, men mest är de blå. Enligt floran kan även vita förekomma. Jag älskar den här blomman trots att den är en simpel vägväxt. Just tidsinpassningen, när nästan allt annat slutat blomma gör att den blir så eftertraktad.

Förr kallades den även vägvårda eller surra. Det senare namnet kommer från att roten torkades och maldes och användes i kristider som kaffesurrogat. Lär inte ha varit särskilt gott, men antagligen fanns det en viss uppiggande effekt i alla fall. Växten har även använts inom alternativmedicinen mot förstoppning, anemi och aptitlöshet. Forskning pågår nu inom SLU på att använda cikoria i djurfoder för höns och svin. Här utnyttjar man växtens nyttiga fibrer och prebiotiska verkningar. Friskare mag-tarmsystem har man redan kunnat konstatera att cikorian bidrar med till djuren.

Stilig stockros sårläkande läkeväxt

Stockrosen, Alcea rosea, är en gammal kulturväxt i Europa och Sverige och har länge använts som medicinalväxt. Den ansågs ha sårläkande egenskaper och användes även mot ögonsjukdomar. Stockrosen härstammar från mellersta Asien och Turkiet och det ger lite vinkar om var den trivs bäst. Torrt och stenigt är inget hinder. Dess rötter gräver sig djupt ner i backen och hittar vatten långt där nere. Därför kan man se så fina stockrosbestånd intill husväggar och mellan gatstenar på de hetaste, torraste platser.

Stockrosen blir så hög och tung att plantan måste bindas upp, för den brukar kapsejsa förr eller senare. Stammen är grov och rak och sträcker sig 1,5-2 meter över marken. Det finns både enkla och fylldblommiga stockrosor i alla slags färger. En häftig accentväxt är den svarta A.rosea ’Nigra’. Blomningen startar i juli och håller i sig ända in i september. För att säkra återblomning på en annars ofta tvåårig planta så klipper man av blomstängeln när den sista blomman är utslagen. Då kan inte växten sätta frö och den provoceras att blomma igen nästa sommar.

Tyvärr angrips stockrosen ofta av rost. Samma typ av rost angriper också malvor, och om man har båda i trädgården så värdväxlar den här svampsjukdomen gärna dem emellan. Rostsjukdomar är svåra att bli av med, man måste hålla rent av nedfallna blad och plocka bort rostangripna löv anefter. Någon trädgårdsodlare har tipsat om träaska och extrakt av åkerfräken som bekämpningsmedel, men jag vet inte om det alltid funkar. Klart är att skuggiga lägen och fukt främjar svampsjukdomar, så håll plantorna på solsidan och vattna inte för mycket!

Rosrosten syns med 1-2 mm breda gula och bruna sporkuddar på bladens undersidor.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: