Trädgårdskonsult – Sida 8 – Greenspire Trädgårdskonsult

Vilken ros ska jag välja?

Den frågan får jag ofta av människor som tycker om att påta i trädgården och som söker ett stensäkert tips om vad de bör satsa på. Men den frågan är lika svår att besvara som om de hade frågat mig ”Ska jag laga kåldolmar eller kycklinggryta till middag?” Det är både smak och tycke som spelar in, men givetvis också växtplatsen och dess speciella egenheter. Det finns rosor som platsar över en bred amplitud, men också de som har lite mer speciella krav. Har du då dessutom önskemål gällande färg och ev doft så blir det ett allt smalare urval.

Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros och är exempel på en tålig ros med underbar blomning. — Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros. Den är en mycket tålig ros med en rik, men kortvarig blomning.

Våra plantskolor har både äldre och modernare rosor i sortimentet. De gamla sorterna har provats under tiotals år och man har kommit fram till att de har egenskaper som är viktiga för sin överlevnad på marknaden. Årligen kommer det till, säg ca 300 nya sorter världen över. Alla blir inte bestsellers, och alla platsar inte heller i vårt kyliga klimat. Ger man sig in i sortprovandet med en dos nyfikenhet och inte alltför tärd ekonomi så tycker jag definitivt att man kan prova på lite av nyheterna. Ge dem sedan några år av utvärdering, både vad gäller sjukdomsresistens, blomning och härdighet. Sedan kan du ju i din tur lämna feedback till plantskolan om vad som är värt att fortsätta sälja.

Buskrosen Mme Boll är ett under av blomvillighet. — Buskrosen ’Mme Boll’ är en av mina favoriter för att den blommar hela sommaren lång och doftar underbart.

Men om vi går in på rosvalet nu, känn efter vilka ståndortskriterier du har i din trädgård. Då tänker jag på ljustillgång, jordmån, markfukt och vind. Men du ska också lägga till ditt eget intresse för att hålla på med rosor. De kan vara mer eller mindre pyssliga och krävande. När vi pratar om ljus, så är de allra flesta rosor solälskande. Det finns ett mindre antal som tål norrvända växtplatser. Jordmånen då? Krävande rosor i grupperna tehybrider och remontantrosor ska helst ha näringsrik, djup och välblandad jord. Många andra rosor klarar sig med en medelbra och lerhaltig jord, en del trivs till och med i mager och sandig jord. Ofta kan du ha blomstorleken som ett mått på hur näringskrävande en ros är – ju större blomma, desto bättre jord vill den ha. Detsamma gäller markfukten. Soliga sommardagar torkar ut och även rosorna kräver ofta stödbevattning för att fortsätta blomma och inte drabbas av sjukdomar. Det finns ett litet fåtal rosor som trivs i en fuktig jord, t ex intill en damm.

Den storblommiga rosen 'Mme A. Meilland' är exempel på en näringskrävande ros. — Den storblommiga rosen ’Mme A. Meilland’ är exempel på en värme- och näringskrävande ros.

Ett blåsigt läge kan spoliera många rosdrömmar. Många rosor behöver någon form av vindskydd för att inte krympa tillväxten. Stark vind ger både köldskador vintertid, uttorkning och försenad knoppsättning och blomning. Sen tillkommer klimatzon som sista punkt för dig att bocka av. Välj en ros som klarar ditt klimat med lite råge. Ömtåliga sorter har problem under vintrar med lite snö och sträng kyla, lik den vi har haft i södra Sverige i år.

Rose de Rescht har en lilaröd färg och stark rosdoft. — ’Rose de Rescht’ är skuggtålig och har en enastående stark rosdoft.

Söker du en tålig, engångsblommande buskros som klarar sig själv på lite sämre jord kan du fundera på en pimpinellros. De är oftast både okomplicerade och friska. En remonterande buskros kräver mer gödsel och varmare läge. Bra exempel här är ’Nevada’, ’Westerland’ och ’Rose de Rescht’. Bland de remonternade klängrosorna kan jag rekommendera de klassiska ’New Dawn’ och ’Flammentanz’. Starkväxande rabattrosor beskärs noga och gödslas ett par gånger per säsong för bästa blomning. Har du stort rosintresse och gillar stora, pampiga blommor kan ’Queen Elizabeth’ eller ’Mme A Meilland’ vara ett bra val.

'New Dawn' är en pålitlig klängros som levererar hela säsongen. — ’New Dawn’ hör till de pålitliga klätterrosorna som blommar återkommande till frosten kommer.

Nytt i rossortimentet är de sk kanadensiska rosorna som sägs vara både härdiga och blomma länge. De är rotäkta och har ofta ett ursprung i de tåliga vresrosorna. Här finns varianter i färg som rosa, röda, lilaröda och orange. Jag har än så länge ingen erfarenhet av de kanadensiska rosorna, men det ska vara intressant att följa hur det går för dem. Hör gärna av dig om du har testat någon av dessa!

Vintergäcken tittar upp tidigt om våren

Beroende på plats så kan du få se vintergäckens gula bollar genom snön redan i februari. Längs solvärmda husväggar och i tidigt uppvärmda rabatter trycker den sig upp och bryr sig inte ett dugg om kalla nätter och sena snöoväder. Vintergäcken härstammar från Mellaneuropa och sprider sig lätt med både sidoknölar och frön. Det är en knölväxt som klarar de flesta jordar, men trivs bäst i mullrik jord med god kalkhalt. Den vill inte stå med rötterna i vatten, utan jorden ska vara väldränerad.

Knölarna är mycket torkkänsliga och ska blötas innan de planteras. Välj en plats där du inte rotar så mycket med hacka och spade, utan där knölar och finrötter får vara ifred och gärna skuggas av andra växter under sommaren. Gräsmattan är ingen bra idé, för vintergäcken klarar inte konkurrensen med gräset. I sällskap med snödroppar är ett bra tips, för de har liknande önskemål om växtplats.

Vintergäck, Eranthis hyemalis, tillhör familjen ranunkelväxter och har en typisk ranunkelformad blomma. Blomman är alltid gul, men det finns både fyllda och doftande varianter. Den har den här starka gula färgen som jag inte gillar, förutom allra tidigast på våren, då inga andra fäger lägger sig i. Då kan den gå an. Därför har jag också planterat mängder av gula påskliljor i skogsbrynet. Och vintergäcken har tagit sig in på egen hand. Men trots att de inte är så många än, så är jag väldigt glad för de små gula bollarna i snön.

Odla egen aubergine

Äggplantan, auberginen (Solanum melongena) kommer från det tropiska klimatet i Indien och sydostasien. Det skvallrar lite om vad den vill ha för odlingsförutsättningar. Den kräver hög värme och lång förkultivering för att utvecklas. En typisk växthusväxt hos oss som du helst ska så snabba tag för att den ska hinna ge frukt. Mina plantor är än så länge små och taniga i hjärtbladsstadiet, men jag kommer snart att plantera om dem i separata krukor i mullrik, välgödslad jord. Plantorna ska stå så soligt som möjligt, helst över ett element eller värmematta med tilläggsbelysning under kvällen.

För att dina äggplantor ska bli buskigare toppar du dem vid en höjd av 20-25 cm. Det är smart att stöda eller binda upp plantan, för den kan lätt kapsejsa när de tunga frukterna börjar utvecklas. Regelbunden bevattning är viktigt för aubergine liksom för dess släkting tomaten. Du börjar med gödselvattning när blommorna visar sig.

Inte så svårt att se att auberginen är släkt med både potatis och tomat.

Auberginen kan angripas av bladlöss och vita flygare, som så många andra växthusodlade växter. Duscha plantorna med svagt såpvatten vid angrepp. ½ dl grönsåpa till en liter vatten, inte starkare. Spraya dagligen så länge du ser att det finns insekter kvar.

Auberginer finns med både gröna, gula, vita och lila frukter. — Aubergine finns i många olika former och färger.

Auberginefrukterna är klara att skörda när de nått sin fulla storlek och har ett glansigt skal. Vänta inte för länge, för då blir fruktköttet brunfärgat och bittert i smaken. Du kan spara dem ca 1 vecka i kylskåp. Aubergine är en härlig grönsak som passar till mycket, gärna i sällskap med olivolja, rivet citronskal och tomat. Den ingår i många rätter från det arabiska, indiska och medelhavsköket. Du kan äta den stekt, rostad, ugnsbakad, gratinerad eller panerad. Eller som auberginekaviar på rostat bröd! Mums.

Vad ska man helst låta bli att beskära?

Det finns växter som har ett samlat och vackert växtsätt som sällan behöver beskäras. Torra och döda grenar plockar du givetvis bort och likaså eventuella korsväxande grenar som riskerar att börja skava på varandra. Har man då även haft slutstorleken klar för sig vid plantering så finns det utrymme runt om för växten att utveckla sitt naturliga utseende. Det här gäller oftast träd, eftersom många buskar tenderar att bli risiga efter ett antal år och då måste föryngras. Men det finns trädarter som du helst inte ska röra.

Jag har svårt att se nyttan i att beskära
t ex en björk. Björkar finns både i mindre och större format. Vill du ha en liten björk inom zon 1-4 så kan den rödbarkiga kopparbjörken, Betula albosinensis, vara ett bra val. Den blir till ett vackert solitärträd på 12-15 meter och inte bredare än 5-6 meter. Torktålig och klarar de flesta jordar. Den kritvita himalajabjörken, Betula utilis ’Doorenbos’ ligger närmare till hands om det är den vita fina barken du vill åt. Vill gärna ha svagt sur och fuktig jord. Men den har samma storlek som den föregående.

Körsbärssläktet innehåller en mängd vackra arter och sorter med olika växtsätt. Har man bara lite plats är det smart att välja t ex en Prunus x ’Spire’ som får en smal krona och vackra, enkla rosafärgade blommor. Dessutom har den en vacker höstfärg. Prunus x serrulata ’Amanogawa’ är en annan smalkronig körsbär som växer pelarformigt, men förtrollar med sin rikliga blomning i ljust rosa.

Det finns alltså ingen anledning att gå åt träden så här bestialiskt bara för att de inte passar in i den givna ytan. Jag tror här är en flock glanskörsbär Prunus serrula, som man valt att begränsa i storlek på ett mycket amatörmässigt sätt. Här är inte ett rätt på de här träden. Det skär i hjärtat att se sådant här. Tappar och riskvastar och ett helt förstört naturligt växtsätt. Hur många gånger har jag inte dessutom sett att prydnadskörsbär beskurits hårt in på grova stammar eller grenar för att man trott att en hamling skulle lösa problemet med hängande eller skuggande grenar. Du kan lika gärna ta bort allt med en gång, för det blir inget mer. Trädet dör. Ett körsbär skjuter aldrig nya skott från äldre ved.

Tänk dessutom på att både björkar och körsbär räknas till blödarna, dvs de ska inte beskäras om våren, eftersom de savar rikligt och riskerar att förlora mycket kraft genom såren. Och hästkastanjen blir sig aldrig lik om du går på den med sågen. Har du inte plats – välj ett annat trädslag. Eller om jag säger så här: Välj vilket träd du vill, men tänk efter hur mycket plats du har och vilken jordmån som finns på platsen. Svårare än så är det inte. Då blir det perfekt!

Lyckas med dina egna tomater

Hur mycket godare smakar det inte att blanda ner sina egenodlade tomater i sin Caprese jämfört med industritomater? Det spelar i stort sett ingen roll vilka sorter du väljer, det mesta smakar bättre när det får gott om tid att mogna och tillräckligt med solljus. Jag är omåttligt förtjust i en sallad Caprese med mozzarella och basilika och en skvätt balsamico. Till lunch med ett rostat bröd och kanske en tonfisksallad till.

Börja leta efter frön för sådd i början av mars om du vill odla fram dina egna plantor. Vårens mässor brukar ha flera fröfirmor på plats och då kan man välja bland de mest lockande sorterna. Fröna gror bäst på en varm plats i vanlig såjord. De vill ha 22-25 grader. Du får räkna med att det tar en vecka-10 dagar för fröna att gro.

Ställ sådden ljust när fröna har grott. När de första riktiga bladparet utvecklats är det dags att skola om plantorna till en större kruka med näringsrik planteringsjord. Sätt plantan ganska djupt, så att jorden når upp till det understa bladparet. Det utvecklas rötter även längs stammen. Från och med nu behöver dina tomatplantor massor av ljus. Söderfönster kan gå, men helst skulle du ha en lysrörsarmatur till plantorna. När tillväxten nu ska starta på allvar kan man sänka temperaturen till 15-18 grader. Vattna regelbundet, men dränk inte plantorna. De kan gärna torka upp något mellan vattningarna.

För dig med små sådder har Nelson Garden ett fiffigt startkit med växtbelysning. — Växtbelysning från Nelson Garden. Deras foto.

Håll koll på rötternas utbredning i krukan och ge dem en större kruka när rötterna börjar slicka på insidan av krukkanten. Det här är näringskrävande växter och de behöver en bra jord under hela sitt liv egentligen. Vid den här andra omplanteringen gör du lika som sist, höj igen jordnivån upp till nedersta bladparet så får du fram ett kraftigt rotsystem på flera nivåer. Ett par, tre veckor efter andra omplanteringen börjar du gödselvattna en gång i veckan eller halv dos 2-3 ggr per vecka.

Här exempel på bra tomatsorter du kan leta efter när du ska köpa tomatfrö: De tidiga sorterna ’Alicante’, ’Tigerella’, ’Mei Wei’ och ’Stupice’ blir ganska höga och kan odlas både på friland och i växthus. Busktomaterna ’Pendulina’, ’Siberia’ och ’Maskotska’ är köldtåliga busksorter som även går bra att odla längre norrut. Jag återkommer längre fram med fler odlingsråd för tomat!

Korneller är tåliga buskar men de överlever inte allt

Korneller är tåliga växter som uthärdar det mesta, till och med lite blöt jord. Dock vill de inte ha vattensjuk mark eller skuggigt läge. Många gånger kan dessa buskar bli verkligt gamla, och man ser dem ibland på ödetomter där de inte fått någon omvårdnad på decennier. Men ett har de lite svårt att stå ut med och det är felaktig beskärning. Du kan dränera växtkraften på en kornellbuske genom att ständigt toppa den lite hipp som happ. Att toppa är inte samma sak som att beskära!

När man lämnar långa stumpar torkar dessa grenar oftast in och angrips efter ett tag av svampsjukdomar. Efterhand återstår bara mer och mer av den döda veden och busken orkar inte bryta nya skott. Vad ska man då göra för att rädda dem? Klipp hårt, ända ner till ca 15 cm höjd från marken. Bort med allt torrt och dött. Spara några friska grenar om det finns några. När buskarna är så här dåliga blir det ganska tomt första våren. Men ge dem en gödselgiva när tillväxtperioden är igång och planera för en ytterligare beskärning av de sparade grenarna nästa vinter.

Korrekt beskuren gullkornell med friska gulgröna grenar. — Korrekt beskuren buske av gullkornell med granna nya skott.

Vid friska, vitala buskar så behövs bara en lätt underhållsbeskärning årligen. Du klipper ner en tredjedel av grenarna varje vårvinter. Därmed provocerar du fram ny tillväxt av granna grenar och håller grenverket ständigt ungt. Då blir det heller inga hängande, breda buskar som är i vägen för bilar eller gräsklippare. Detta gäller både gulgrenade och rödgrenade varianterna av Cornus alba.

Kloros vanligt på kalkrika jordar

Jag hade ett uppdrag en gång på en golfbana att komplettera deras planteringar. Och när vi gick runt på banan stannade vi till vid en större plantering med rhododendron. Banchefen är lite bekymrad och undrar vad som är fel med deras rhododendronbuskar när de är så gula. Kloros, på grund av för högt pH, sannolikt av fel jord var min diagnos. Det går oftast att avhjälpa ganska snabbt med rätt åtgärd.

En annan gång skötte jag en trädgård som hade nyplanterats med en stor mängd stjärnmagnolia, Magnolia stellata. Dessa hade nu efter några månader börjat anta en ljust grön, mot gul bladton. För att inte satsningen skulle gå åt pipan krävdes en snabb åtgärd.

Vad gör man då åt kloros? Näringsämnet järn styr bildningen av klorofyll. Är det brist på järn i växten minskar klorofyllbildningen. Man ser det speciellt på de unga bladen i skottspetsarna. Järnbrist är den vanligaste orsaken till kloros. Men det är trots det sällan brist på järn i jorden. Istället är järnet så hårt bundet i marken att växterna inte kommer åt det. Det kan orsakas av t ex kraftig kalkning som höjt pH-värdet över det normala. Klorotiska, gulaktiga blad, syns speciellt ofta på växter som trivs i en jord med lägre pH. Det har alltså också med kalkhalten att göra.

Surjordsväxter som rhododendron, citrusväxter, magnolia och även vissa perenner kan ibland visa symtom på järnbrist genom kloros. Sällan behöver man rusa till plantskolan för att köpa järnpreparat, istället kan en säck okalkad torv vara räddningen. Eller en giva rhododendrongödsel. Det var vad jag gjorde med stjärnmagnoliorna jag nämnde ovan. Och efter ett par-tre veckor såg de redan normalgröna ut. Tänk också på att vissa gödselmedel, som Algomin, innehåller mycket kalk. Dessa kan förändra pH så mycket i en snabb jord (=sandhaltig jord) att känsliga växter får symtom. Plantera alltid växter med samma pH-krav nära varandra i samma rabatt. Då är det lättare att ge dem specialvård ifall du inte har den optimala jordmånen för dessa växter. Och tänk på att surjordsväxter behöver ständig påfyllning av torvmull för att må bra.

Hur tänker egentligen en trädgårdsdesigner?

Att läsa av en tomt och dess invånare är en liten konst som grundar sig på många parametrar. Och till sist och slut handlar ganska lite om vad som är snyggt och vad man själv tycker om. Tomtens karaktär och familjens behov är det primära. Du ska kunna få fram trädgårdens funktioner på ett sätt som smälter ihop med väderstreck, jordmån, fuktförhållanden i marken, omgivande natur eller bebyggelse och naturligtvis huset som står i trädgården.

Tänk också på det intresse som finns för trädgårdsskötsel hos dem som ska ta hand om skapelsen. Ska det vara lättskött och enkelt måste man begränsa sig i växtval och element. Bor här en sann trädgårdsälskare kan det bli knivigt åt andra hållet, för att det ska få plats så mycket som möjligt. Håll det rent och strukturerat är mitt råd oberoende av vilket fall vi har.

Tomtens form kan behöva mjukas upp eller förändras med hjälp av planteringar. En liten tomt kan upplevas större om man bygger smarta former och linjer. Utnyttja diagonallinjen om du vill få en kort sträcka att verka längre. Den tänjer ut trädgården och gör den större. En långsmal tomt upplevs större om du delar in den i flera mindre rum med olika karaktär. En liten avskärmning genom ett buskage, pergola, häck eller pilskärm gör att man inte ser hela ytan på en gång och genast blir det mera intressant.

Bind ihop växterna i större sjok istället för att placera dem en och en. Blanda gärna öppna ytor med kantutrymmen som bäddar in gränserna med träd och buskar. Bind ihop rabatterna till längre stråk, det blir både mer lättskött och trevligt att titta på. Inte en buske här, en buske där. När buskarna underplanteras med perenner i stora sjok slipper du mycket av ogräsväxten, du har en enkel kantlinje mot gräsmattan och får en rabatt som kan förändras under hela växtsäsongen.

Håll också ihop färgvalet så att det inte blir för plottrigt. Ett par färger åt gången räcker. Det betyder att man visst kan bygga färgvalet kring gula narcisser tidigt på våren och på eldröda dahlior i slutet på sommaren. Men blanda helst inte alla tänkbara nyanser samtidigt i samma rabatt. Val nummer ett är kalla eller varma färger. Därefter börjar man finlira med harmonier eller kontraster.

Trädgårdsplanering: utökad skuggrabatt i fuktigt läge

Jag har ett trädgårdsprojekt här hemma som jag ska ta itu med till våren. Det är i ytterkanten av trädgården ut mot lunden och bäcken som jag undan för undan byggt ut en skuggplantering. Inte egentligen köpt så många växter, utan de har bara hamnat hos mig. Ofta när jag jobbar hos någon kund kanske vi byter ut gamla planteringar som folk tröttnat på och växterna ska slängas. Det där har jag ju lite svårt för, så de får ofta ett fortsatt liv hemma hos mig. Och så har den här rabatten ökats på efter hand.

Platsen är skyddad mot starka vindar eftersom den omges av skog på två sidor. Här är ursprungligen styv lerjord med god fuktighet. Jorden är stadigt förbättrad med kompost, höstlöv och torv för att passa de växter som hamnat där. Det är nog ganska kväverikt för de brännässlor som växer i skogsbrynet tar sig riktigt bra. Så dem får man hela tiden hålla undan. De får gärna finnas där för insekternas och nässelsoppans skull, men de ska inte synas in i trädgården. Eftersom rabatten ligger i en slänt är det god fuktighet för det mesta. Jag brukar bara vattna nyplanterade plantor och vid långvarig torka. Sedan klarar det sig själv.

Grunden i planteringen består av några buskar doftolvon, Viburnum x burkwoodii, en orangeblommande azalea, en liten Magnolia stellata, en benved som från början var inköpt hos kund som en Euonymus planipes, körsbärsbenved, men numera är det nog mest bara E. europaeus. Den har antagligen frusit ner eller blivit uppäten av vilt och så har grundstammen tagit över. Här finns också en Phyllostachys aureosulcata, sicksackbambu som står här sin första vinter. Vi får se hur den klarar sig. Än är den grön.

Först på våren kommer alla gula påskliljor i blom. De trivs alldeles förträffligt här. Och lite längre fram på försommaren stora ruggar med gammaldags pingstlilja. Bland perennerna i markskiktet syns olika brokbladiga funkior, iris, både orange och vita dagliljor, ormöga, Digitalis, silverax, Brunnera och strutbräken med friskt grön färg. Bakom alltihopa har vi fläder, tujor och någon gran. Längre bak ask, hägg och bok.

Julrosen är ofta tidigt i blom. Gynnsamma vintrar redan i december. — Julrosen lyser tidigt i rabatten om vintern är gynnsam.

Jag ser fram emot att komplettera och bredda rabatten så det blir en mer inbjudande början på trädgården när man kommer in från vägen. Skulle gärna vilja ha en japansk dvärglönn Acer palmatum ’Osakazuki’ för den underbara ceriseröda höstfärgens skull. Cornus kousa, koreansk blomsterkornell är en annan drömväxt. Kanske en doftande guldazalea? Eftersom det är ett parti som ligger lite i skuggan är det intressant med vitbrokiga och vitblommande växter. Julrosor skulle vara toppen ute i kanten, vitblommande löjtnantshjärta och stjärnflocka likaså. Höstanemoner av olika slag med ljusa blommor för att behålla blomning över säsongen. Och gärna några silverax, Actaea simplex till. De är mina absoluta doftfavoriter här på jorden, tillsammans med robinia och schersmin.

Koreansk blomsterkornell är en buske med exotisk blomning i juni. — Breda, vita högblad har den koreanska blomsterkornellen. I mitten ämnet till den hallonliknande frukten som ses till hösten.

Så jag har lite att jobba på. Men avvaktar man bara rätt tidpunkt för grävningens skull, så går det ganska lätt. Men gräva i styv lera när den är för våt är en riktig mardröm. Det blir ingenting, bara kladd på spaden och under stövlarna. Så man får ha tålamod att vänta in optimal markfukt. Och sen hjälpa till att lufta upp jorden med mer luckert material så klart. Ska bli kul att sätta igång!

Magisk medicinalväxt med underbar doft

Gulmåran trivs i torra, näringsfattiga backar i sällskap med bl a kattfot. — Gulmåran föredrar torra backar och solig, mager mark. Här i sällskap med hedblomster, släkt med kattfot.

Enligt legenden vilade Jungfru Maria på en bädd av gulmåra, vilket har givit örten det gamla svenska namnet Jungfru Marie sänghalm. Likaså heter den Lady’s Bedstraw alternativt Yellow spring Bedstraw på engelska. Kanske en motsvarighet till lavendelpåsar för att hålla sängen fräsch och välluktande? Ett annat namn på gulmåran är mjölkysta, vilket enligt Linné går tillbaka på örtens förmåga att få mjölk att ysta sig som om man hade tillsatt löpe. Det vetenskapliga släktnamnet Galium verum kommer från det grekiska ordet gala, mjölk, och syftar på samma egenskap.

Gulmåran är en flerårig ört med honungsdoftande blomvippor med små, små stjärnformade blommor tätt ihop som lockar till sig mängder av bin och humlor. Och underbar att plocka i buketter för doftens skull. Den skiljer sig ståndortsmässigt från sin vita släkting stormåran genom att den vita, eller egentligen alla vitblommande släktingar, även myskmadran föredrar skuggigare läge på fuktig och näringsrik mark.

Redan i antiken var det känt att man kunde utvinna kraftiga färgämnen ur gulmåran – rött ur roten och gult ur blommorna. Gulmåran tillskrevs tidigt magiska och medicinska egenskaper, men först på 1800-talet kom den igen som läkeväxt – då som medel mot olika kramptillstånd och i sårvård.

Även blåklockan växer gärna i sällskap med gulmåran. De har samma ståndortskrav och ses ofta tillsammans. Här ser vi en vanlig blåklocka, Campanula rotundifolia. Tyvärr är båda två växter som jag tycker gått tillbaka under de senaste åren. Det fanns mycket mer av dem i dikesrenarna när jag var barn. Jag kan tänka mig att det framför allt har samband med ökad kvävegödsling/-nedfall då kraftigväxande arter konkurrerar ut de svagväxande. Nedan en bild på mig ute i den åländska skärgården där jag fann en enorm botanisk rikedom på några få kvadratmeter vid en liten klippa vid havet.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: