Vad är nu ståndort för något?

Ja, det är vad jag jobbar med varje dag i mitt trädgårdsarbete. Som trädgårdsdesigner eller trädgårdsplanerare gäller det att hålla koll på ståndorten så att växterna passar på platsen och tar sig. I min värld kommer form och färg alltid på andra plats. Som trädgårdsmästare och -skötare observerar jag växter, planteringar och samspelet mellan ståndorten och de etablerade plantorna. Genom att hela tiden stämma av och registrera vad som funkar lär jag mig hur jag ska designa för bästa resultat.

Växter som trivs på samma växtplats delar samma ståndort.
Fuktälskande växter som trivs på halvskuggigt ställe.

Ståndort kan kallas att gilla läget på ren nysvenska. Det handlar för det första om en analys av aktuell växtplats. Fuktförhållanden i marken, ljus-skugga, pH, vind och jordmån är de viktigaste att beakta. För det andra är det en växts krav (eller önskemål) om bästa växtplats utgående från dess ursprungsmiljö där den växer vild. Ståndorten hjälper dig också att välja goda grannar att samplantera med i rabatten, eftersom växter med samma ståndort i naturen även passar ihop i en trädgårdsplantering.

Brunnera, flox och astilbe föredrar näringsrik och fukthållande jord.
Goda grannar i en fukthållande, näringsrik jord är flox, astilbe och brunnera.

Du vet att det finns växter som gärna sprider sig till helt andra platser än där du ursprungligen planterat dem. De finner sin egen bästa ståndort med andra ord. Här har vi bara att analysera vad det var som gjorde att de flyttade hit och använda den kunskapen nästa gång vi planerar en rabatt. Du kan även lära dig massor om växterna av ett så simpelt jobb som att rensa i rabatterna. Mycket nyttig grundkunskap om växter och ståndorter hämtade jag hem när jag som trädgårdselev kröp omkring i Mariehamns stads planteringar och lukade.  Man får aldrig koppla bort tänkandet – det ska alltid vara med dig i alla jobb. Undrar lite hur det funkar när man kan jobba hela dagarna med musik i öronen. Det är annorlunda idag mot när tant trädgårdskonsult var ung. Hinner man alls tänka på växterna då?

Nepeta och purpurklätt trivs i lätt, sandblandad jord i sol.
Nepeta och purpurklätt trivs i lätt, sandblandad jord i sol.

Rådjurssäkra växter

Stenpartiväxter som backsippa och gultörel lämnar rådjuren ifred.
Del av stenparti som jag anlagt hos kund med stora rådjursproblem.

Rådjuren kan verkligen engagera en del trädgårdsägare. De är ju underbart gulliga i skogen, men passar gärna på att testa nya smaker i folks trädgårdar. Vissa områden är hårt drabbade och där drar rådjuren från den ena grannnen vidare till nästa i jakt på skira skott och frodiga knoppar. Det finns växter som är onödiga att ens fundera på i trädgårdsplaneringen om du bor i rådjursrikt område, som tulpaner, penséer, höstanemon, många rosor och flox. Men det finns också mängder av växter att välja mellan som brukar ratas av rådjuren. Jag ska ge dig några tips. Men kom ihåg att smakvariationen kan vara lokal – det kan givetvis finnas enstaka djur som avviker.

Gullregnets överdådiga blomning kan man få njuta av även om amn har rådjursproblem på tomten.
Rådjuren låter lyckligtvis gullregnet vara kvar så man kan njuta av denna underbara försommarblomning.

Bland de höga buskarna kan nämnas häggmisplar, korneller och gullregn. Även de flesta syrener brukar få stå ifred. Fläder, paradisbuske, olika try och rönnsumak är några andra. Bland lägre buskar kan vi ta ölandstok, spiraeor, aronia, hortensior, oxbär och sibirisk ärtbuske. Kaukasisk vingnöt är ett frodigt, flerstammigt träd som brukar klara sig.

Den stiliga höstblommande perennen silverax brukar rådjuren lämna.
Den stiliga och mycket väldoftande perennen höstsilverax brukar rådjuren lämna orörd.

Ligularia, lavendel, stormhatt, silverax och pioner tillhör gruppen perenner som brukar klara sig från rådjur. Rudbeckior, temynta, kattmynta, daggkåpa, plymspirea, lupiner, klättar och iris likaså. Prova gärna också lungört, digitalis, ormöga och salvia.

Kungsängsliljan ingår i släktet fritillaria som brukar lämnas kvar av rådjur.
Kungsängsliljan är en fritillaria med illasmakande lök.

Istället för tulpaner får du sikta in dig på vårblommande lökväxter som luktar lite illa. Typ fritillaria, narcisser, vintergäck, gula krokus, snödroppar och snöklocka. De ettåriga växterna krasse, brudslöja och fuchsia kan få bli kvar, men av just ettåringarna så är det lätt att även krukorna på trappan blir länsade.

Det finns väl inte något 100%-igt botemedel mot rådjur. Snarare är det så att man får variera sig om man ska skrämma bort dem från sin trädgård. Bland de mer sympatiska tipsen väljer jag människohår i nylonstrumpor. Och inhägna grönsaksland och jordgubbsland med nätstaket. Sen kan man tydligen också prova pinka i buskagen, doppa oasiskuber i blodmjölssoppa, surströmmingsspad, hjorthornsolja och jag vet inte vad. Visst bor jag på en grisgård där det luktar ibland när vinden ligger på, men förstöra trädgården med sådant kolijox är väl inte så kul. Rå’odör heter ett medel som tydligen funkar rätt så bra. Luktar också illa såklart.

Växter som självsår sig passar i den halvvilda trädgården

Inte har man hjärta att rensa bort de självsådda violerna i grusgången.
Inte har man hjärta att rensa bort de självsådda violerna i grusgången.

Det finns perenna växter och tvååringar (bienner) som sköter spridningen på egen hand och bjuder på trevliga överraskningar när de dyker upp lite här och där i trädgården. Inga växter för en vän-av-ordning precis. Man kunde kalla dem ogräs om man var lagd åt det hållet. Men om du inte har tid och ork att pyssla så där värst mycket i trädgården så är de din räddning då de ger ett frodigt och charmigt intryck. De väljer sin växtplats själva och blir därför ofta särskilt välutvecklade och kraftiga. Vilka växter ska man då satsa på om man vill komma lätt undan?

Aklejorna självsår sig lätt och sprider sig på egen hand i rabatterna.

Akleja har jag själv alldeles för mycket av i gruset runt huset.  Så till den milda grad att jag måste skyffla plats för gången. För trampa på plantorna vill man ju inte heller. Aklejorna kan korsa sig och dyka upp i nya färger, liksom även penséerna. Och det verkar inte vara så noga med jorden heller eftersom de verkar trivas lika bra i gruset som mellan plattorna. Stockrosen är en annan överlevare som utvecklas över två år och blommar andra året. Den behöver inte mycket plats där den tränger sig in vid husväggen.

Stockrosen korsar sig gärna och nya färgvarianter uppstår spontant.

Lavendel och daggkåpa är två andra perenner som man lätt får för många av om de trivs. Den pålitliga marktäckaren brunnäva en tredje. Och har du någon gång haft jättevallmo i rabatten så är den svår att bli av med. Jättevallmon växer som en galning under försommaren, blommar snabbt och intensivt och förfaller sedan snabbt. Så det gäller att ha pålitliga marktäckare som tar över efter blomsterchocken. Annars blir det ett tomt hål i rabatten där vallmona stod.

Både daggkåpa och fingerborgsblomma självsår sig effektivt där de trivs.

Min absoluta favorit bland mormorsväxterna (vid sidan om pionerna förstås) är fingerborgsblomman, Digitalis purpurea. Det är också en tvååring som självsår sig med pyttesmå frön som sprids som elden. De små fröplantorna kan man lätt rensa bort, men det blir alltid någon kvar tätt intill en annan planta, så den blir kvar om du någon gång fått in den i trädgården.

En av de mörkaste purpurfärgade rosorna

Den mörkaste purpurblåvioletta blomfärg har rosen William Shakespeare.

Austinrosen ’William Shakespeare 2000’ har fått pris som den mest doftande rosen. Och den kunde säkert prisas för den mörkaste färgen också. Just den här kombinationen av doft och färg är ganska ovanlig, då så här mörka rosor sällan brukar dofta så värst mycket. Det här är en förbättrad version av den gamla ’William Shakespeare’ och den lanserades år 2000, därav namnet.

Den har fått pris för bäst doftande ros William Shakespeare 2000.Det är en ganska liten buskros, ca 1 meter hög och 80 cm bred. Den kommer bäst till sin rätt planterad i grupper om flera. Ett lagom plantavstånd kan vara 50 cm. Blommorna är stora och välfyllda och den har ett glänsande mörkgrönt bladverk. ’William Shakespeare 2000’ blommar kontinuerligt från slutet av juni till långt in på höstkanten. Den är ganska frisk och får endast lätta svampangrepp. Definitivt värd att prova i de bättre klimatzonerna (ca zon 1-3).

”Lundens skugga” frossar i närgångna växtporträtt

Hannu Sarenströms nya bok Lundens skugga berättar om woodlandets växter.Det här är en bilderbok. Hannu Sarenström är journalist och fotograf och växtnörd i allra högsta grad. Genom otaliga trädgårdsresor och besök har han samlat på sig en underbar samling växter. Hannus egen trädgård och woodland är hans lilla experimentarium där han planterar och flyttar och förökar de vackra och rensar bort sådant som inte passar in. På en trädgårdsresa i England för några år sedan hade jag Hannu Sarenström som sällskap i Birminghams botaniska trädgård för en dag. Han surrade runt med en väldig energi som en humla på jakt efter honung. Jag blev helt slut av hans otroliga intensitet.

Den här boken, ”Lundens skugga”, kom ut för bara några dagar sedan. Jag hade ställt mig på kö redan tidigt i våras för att vara säker på att inte missa den. Jag gillar hans mjuka pladder kring olika växtpersonligheter. Och de sköna bilderna förstås. Han närmar sig växtåret kronologiskt och beskriver hur lunden, eller woodlandet om du så vill, som ståndort ändrar karaktär under tiden som månaderna går och ljuset förändrar sig. Det är också en bok för den som vill lära sig lite mer, den snabba vägen, hur man komponerar och samplanterar växter med helt olika särprägel. Normalt är ju detta kunskap som man uppnår genom att prova och se. Det tar tid. Att avgöra vilka som blommar samtidigt kräver iakttagelser under flera år. Men när man får bilder framför sig med vackra grannar som trivs tillsammans är det bara att kopiera.

Lundens skugga är en nyutkommen växtbok av Hannu Sarenström.

Jag har hittat många nya bekantskaper som jag absolut måste leta efter för att få se i verkligheten. Julrosor har jag ju länge varit svag för, och ”naturliga” liljor. Här presenterar Hannu en svart klocklilja som i den klockformiga blomman ser ut som en julros. Och vita, spanska klockhyacinter. Hur läckra som helst.

Vilken ros ska jag välja?

Den frågan får jag ofta av människor som tycker om att påta i trädgården och som söker ett stensäkert tips om vad de bör satsa på. Men den frågan är lika svår att besvara som om de hade frågat mig ”Ska jag laga kåldolmar eller kycklinggryta till middag?” Det är både smak och tycke som spelar in, men givetvis också växtplatsen och dess speciella egenheter. Det finns rosor som platsar över en bred amplitud, men också de som har lite mer speciella krav. Har du då dessutom önskemål gällande färg och ev doft så blir det ett allt smalare urval.

Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros och är exempel på en tålig ros med underbar blomning.
Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros. Den är en mycket tålig ros med en rik, men kortvarig blomning.

Våra plantskolor har både äldre och modernare rosor i sortimentet. De gamla sorterna har provats under tiotals år och man har kommit fram till att de har egenskaper som är viktiga för sin överlevnad på marknaden. Årligen kommer det till, säg ca 300 nya sorter världen över. Alla blir inte bestsellers, och alla platsar inte heller i vårt kyliga klimat. Ger man sig in i sortprovandet med en dos nyfikenhet och inte alltför tärd ekonomi så tycker jag definitivt att man kan prova på lite av nyheterna. Ge dem sedan några år av utvärdering, både vad gäller sjukdomsresistens, blomning och härdighet. Sedan kan du ju i din tur lämna feedback till plantskolan om vad som är värt att fortsätta sälja.

Buskrosen Mme Boll är ett under av blomvillighet.
Buskrosen ’Mme Boll’ är en av mina favoriter för att den blommar hela sommaren lång och doftar underbart.

Men om vi går in på rosvalet nu, känn efter vilka ståndortskriterier du har i din trädgård. Då tänker jag på ljustillgång, jordmån, markfukt och vind. Men du ska också lägga till ditt eget intresse för att hålla på med rosor. De kan vara mer eller mindre pyssliga och krävande. När vi pratar om ljus, så är de allra flesta rosor solälskande. Det finns ett mindre antal som tål norrvända växtplatser. Jordmånen då? Krävande rosor i grupperna tehybrider och remontantrosor ska helst ha näringsrik, djup och välblandad jord. Många andra rosor klarar sig med en medelbra och lerhaltig jord, en del trivs till och med i mager och sandig jord. Ofta kan du ha blomstorleken som ett mått på hur näringskrävande en ros är – ju större blomma, desto bättre jord vill den ha. Detsamma gäller markfukten. Soliga sommardagar torkar ut och även rosorna kräver ofta stödbevattning för att fortsätta blomma och inte drabbas av sjukdomar. Det finns ett litet fåtal rosor som trivs i en fuktig jord, t ex intill en damm.

Den storblommiga rosen 'Mme A. Meilland' är exempel på en näringskrävande ros.
Den storblommiga rosen ’Mme A. Meilland’ är exempel på en värme- och näringskrävande ros.

Ett blåsigt läge kan spoliera många rosdrömmar. Många rosor behöver någon form av vindskydd för att inte krympa tillväxten. Stark vind ger både köldskador vintertid, uttorkning och försenad knoppsättning och blomning. Sen tillkommer klimatzon som sista punkt för dig att bocka av. Välj en ros som klarar ditt klimat med lite råge. Ömtåliga sorter har problem under vintrar med lite snö och sträng kyla, lik den vi har haft i södra Sverige i år.

Rose de Rescht har en lilaröd färg och stark rosdoft.
’Rose de Rescht’ är skuggtålig och har en enastående stark rosdoft.

Söker du en tålig, engångsblommande buskros som klarar sig själv på lite sämre jord kan du fundera på en pimpinellros. De är oftast både okomplicerade och friska. En remonterande buskros kräver mer gödsel och varmare läge. Bra exempel här är ’Nevada’, ’Westerland’ och ’Rose de Rescht’. Bland de remonternade klängrosorna kan jag rekommendera de klassiska ’New Dawn’ och ’Flammentanz’. Starkväxande rabattrosor beskärs noga och gödslas ett par gånger per säsong för bästa blomning. Har du stort rosintresse och gillar stora, pampiga blommor kan ’Queen Elizabeth’ eller ’Mme A Meilland’ vara ett bra val.

'New Dawn' är en pålitlig klängros som levererar hela säsongen.
’New Dawn’ hör till de pålitliga klätterrosorna som blommar återkommande till frosten kommer.

Nytt i rossortimentet är de sk kanadensiska rosorna som sägs vara både härdiga och blomma länge. De är rotäkta och har ofta ett ursprung i de tåliga vresrosorna. Här finns varianter i färg som rosa, röda, lilaröda och orange. Jag har än så länge ingen erfarenhet av de kanadensiska rosorna, men det ska vara intressant att följa hur det går för dem. Hör gärna av dig om du har testat någon av dessa!

Vackra japanska lönnar för trädgården

Bland de allra vackraste prydnadsträden, eller i storlek ofta -buskarna, plockar jag lätt ut några japanska lönnar. De blir sällan så stora och är ofta mycket långsamväxande, men de har en färgprakt och skir skönhet som tilltalar många trädgårdsägare. De flesta har mer eller mindre flikiga blad i grönt, limegult eller rött som ofta får intensiva höstfärger. De japanska lönnarna vinner på att planteras ihop med andra buskar och även perenner. Att ställa dem rätt upp och ner i gräsmattan ger sällan samma upplevelse. Det är samspelet mellan färger och bladverk som är den stora behållningen med japanska lönnar.

Den japanska lönnen 'Osakazuki' har en osannolikt vacker höstfärg.

De japanska lönnarna har alla ganska likartade krav, trots att de kan se väldigt olika ut. Den viktigaste faktorn för deras trivsel är ett vindskyddat läge. Japanska lönnar vill ha en lätt fuktig och näringsrik jord. Jorden ska vara lucker och genomsläpplig och den får absolut inte vara kompakterad och tung. De kan stå både i sol och lite skuggigare, så länge som vattentillgången är säkrad.

Gulbladig solfjäderslönn är en av de vackraste buskarna.

En av mina favoriter är den gulbladiga solfjäderslönnen, Acer shirasawanum ’Aureum’, som har ett handflikigt, mycket dekorativt bladverk i limegult. Blommorna är grannt ceriseröda och kontrasterar tydligt mot de uppsprickande bladen. Placera den gärna ibland annan grönska som den får stöd och skydd av. Halvskuggigt läge i zon 1-3 med viss markfukt vill den också ha.

Gulbladig japansk solfjäderslönn med sina limegula blad är en vacker kontrastväxt.

Japanska flikbladiga lönnen Inabe-shidare har en mörkröd bladfärg hela växtsäsongen.

Den smalflikiga Acer palmatum ’Inabi-shidare’ (ovan) är ett litet buskformat träd med djupt flikiga blad i mörkrött. Den påminner mycket om Acer palmatum ’Dissectum Garnet’ som är mycket vanligare och lättare att få tag på. Har du svårt att hitta japanska lönnar i plantskolan eller önskar något riktigt extra ska du göra en utflykt till plantskolan Ulriksdal på Kivik. Du hittar dem på nätet under namnet Edafos. Här finns det mesta man kan tänka sig i lönnväg och lite till. Dessutom har de ett enormt sortiment av egenodlade julrosor.

Gillenia är en härlig, men lite anonym perenn

Gillenian har vita, stjärnformade blommor med långa, smala kronblad.

Minns inte riktigt var jag såg den först, men det var i en halvskuggig woodland-miljö där solens ljus spelade med skuggorna från vajande blad. Vita stjärnor som såg ut att sväva över bladverket. Gillenia trifoliata heter fantasilöst detsamma på svenska, nämligen gillenia. Namnet kommer från den tyska botanist som upptäckte växten i Nordamerika någon gång under sena 1600-talet.

Gillenians vita blommor står som en sky ovanför bladverket.

Gillenian är en växt med luftig framtoning som verkar i det tysta, kan man säga. Den kräver nog lite trädgårdsmognad för att man ska upptäcka den. Det är inget pang på här inte, utan viskande smyger den in mellan grannarna i rabatten. Trivs tillsammans med olika lägre prydnadsgräs eller blå alpmartorn.

Fem smala kronblad bildar gillenians stjärnformade blommor.

Det är en ganska lättskött växt utan speciella krav. Ge den en väldränerad och mullrik jord som hålls lätt fuktig. Sol till halvskugga är ett bra läge, men den tål även ljus skugga. Det är en ganska långsamväxande växt som bör få tid på sig att etablera sig. Flytta alltså inte runt på den i onödan. Lite beroende på närings- och fukttillgång blir gillenian 30-80 cm hög. Den blommar i juli-augusti och får en grann, röd höstfärg.

Vackert att driva kvistar av forsythia i blom

Forsythian tillhör de tidigast blommande buskarna i trädgården.

Vi är säkert många förutom mig som är lessna på vintern nu och längtar efter vår. Ett litet tag till dröjer det innan de första forsythiorna går i blom ute. Men du kan skapa vårkänsla genom att ta in några grenar och ställa dem i en vas. Njut av de gula blommorna som snart spricker ut och lyser upp ett helt rum.

Fördriv kvistar av forsythia för riktig vårkänsla!

Forsythian är ett släkte anspråkslösa och lättodlade buskar som har en nästan chockartad färgprakt tidigt om våren. En del sorter är gulare än andra och vissa är lite glesare i blomningen. Jag föredrar dem med enkla blommor i citrongult. Forsythia x intermedia ’Freja’ E är en hybridforsythia som härstammar från en buske i Lunds Botan. Den blir ca 2 meter hög och lika bred. Vill du ha en lite mindre buske med riktigt tidig blomning kanske Forsythia mandschurica E är något för dig. Den växer strikt upprätt och har korta sidogrenar som blommar redan i mars. Just denna sort går upp till zon 5 till skillnad från flera hybridforsythior som är lite mer vinterkänsliga.

Ståndortskraven hos forsythia är något fuktig och näringsrik jord som gärna får vara väldränerad. Har du kalkrik jordmån kan du gärna tillsätta torv kring plantan för att den ska må riktigt bra. Den står gärna i soliga och varma lägen, men själv föredrar jag skogsbrynet där de får växa lite halvvilt och överraskande. Tänk på att gallra ur buskarna regelbundet så de behåller sin blomrikedom och vitalitet. Genom att ta bort några av de äldsta grenarna varje år finns det plats för nya skott att utvecklas. Och då menar jag att du beskär ända ner till marken. Jag gillar inte vaktmästarbeskurna eller häckklippta forsythiabollar! De är groteska.

Hårt tuktad blir forsythian onaturlig.

Hårt häckklippta forsythior blir nästan lite för bra.

Papegojbusken är en exotisk bredväxt buske

Papegojbusken är en bred buske med vacker höstfärg.

Alltför sällan träffar man på på den vackra papegojbusken, Parrotia persica. Delvis beror det förstås på dess svaga härdighet, man brukar säga att den går upp till zon 1-(2). Men det kan vara väl värt att prova om du hittar den i handeln och har ett skyddat läge att erbjuda växten. För det här är en buske med praktfull höstfärg. På mina första bilder här på sidan har den precis börjat skifta i färg.

Parrotian börjar anta sin höstfärg.

Den är nära släkt med trollhasseln, Hamamelis, och det kan man se på kvistarna samt på frökapslarna som liknar kryddnejlika och även på den föredragna växtplatsen. Den gillar sol, men trivs också i halvskugga. Ju soligare läge, desto starkare höstfärg. Tänk på att jorden ska vara mullrik och ha god fuktighet. Ett pH-värde kring 6 är lagom.

Flammande höstfärg som en eld hos papegojbusken.
Foto: Bruns Baumschulen

 I hemlandet Iran blir växten närmare 5-6 meter och antar trädform, hos oss är den oftare bredare än hög, maxhöjd ca 3 meter. Grenarna växer ganska horisontellt och bladverket är något överlappande. Bladen är både vågiga och glansiga, något mitt emellan bok och trollhassel i utseendet.