Skötsel av fikonträd

Tidigare var olivträd växten på allas önskelista. Nu verkar fikon vara den stora modeväxten, att döma av alla frågor jag får här på bloggen om just fikon. Så jag ska passa på att berätta lite mer om hur man tar hand om sitt fikonträd.

Fikonets blad är stora och känsliga för blåst.

Fikon är dåligt härdiga i Sverige, med undantag för de sydligaste delarna av landet där man kan plantera dem mot en varm sydvägg, eller ännu hellre i vinkeln mellan två varma väggar. Alla vi andra gör bäst i att ta in våra fikonträd till vintern och förvara dem svalt, men frostfritt. Alltså planterar vi fikonet i en kruka som inte är för tung att bära på. Ska plantan stå utomhus kan du ställa den upp i en annan större kruka om den riskerar att blåsa omkull. Krukan du planterar i ska inte vara för stor, hellre så att plantan står lite trångt, för att producera fruktämnen hellre än växa till sig i skotten. Det är viktigt att krukan har dräneringshål så att överskottsvatten kan rinna bort.

Fikon trivs även i växthus där den lätt växer till sig.

Planteringsjorden ska vara väldränerad Du kan köpa vanlig blomjord som innehåller minikulor av leca eller perlite. Du kan också blanda din egen fikonjord av en tredjedel torv, en tredjedel sand (tvättad) och en tredjedel barkmull. Uppe på toppen kan man lägga ett tunt lager kompostjord eller annan mer näringsrik jord. Fyll inte krukan ända upp utan lämna 1-1½ cm utrymme för vattning. Fikon klarar sig med bara svag gödseldos. Ge halva den rekommenderade mängden var annan vecka eller så. Hittar du ett gödselmedel som bara innehåller lite kväve, men mycket kalium och fosfor är det jättebra. Får fikon för mycket kväve blir det bara stora blad och ingen frukt. Benmjöl är också bra och lite trädgårdskalk om man ska vara petig. Fikon trivs bra med kalkrikt vatten i motsats till t ex citrusträd.

Vattna efter väderlek. Är det riktigt varmt kan fikonet behöva vatten varje dag, är det mulet väder väntar du tills det översta jordlagret har torkat upp och släppt en lite aning från krukkanten. Om fikonträdet får gula blad är det vanligen ett tecken på övervattning. Under vinterförvaringen vattnar du fikonet lite och sällan. Jorden ska bara hållas knappt fuktig. Plantan behöver inte så mycket vatten då, eftersom den står svalt och mörkt och har tappat sina blad.

Planterar om gör du vart annat eller vart tredje år. Det är bara bra om rötterna står lite trångt. Vill du begränsa tillväxten kan du beskära rötterna lätt och plantera om med lite ny jord i samma kruka som du hade innan. Då håller du storleken på plantan nere. Detsamma gäller fikon som växer på friland. De mår bra av att ha en rotspärr så de inte vandrar ut i hela trädgården. En rotspärr är en nedgrävd kant av plåt eller plast som omsluter rotklumpen åt sidorna. Jag har kämpat till förbannelse med en oleander som växte till en jättebuske och till slut var den så stor att jag inte fick in den till vinterförvaringen längre. Så det är bra med en hanterbar storlek på det som ska in till vintern.

Fikonträd bör avhärdas i halvskugga om de sätts ut med färdigutvecklade blad.

Under sommaren kan man beskära fikonträdet om det växer kraftigt. I annat fall behöver det inte nödvändigtvis beskäras. Klipp ovanför en utåtriktad knopp för att få ut grenarna från stammen. Fikonträd får inte klippas på vårvintern, eftersom de då kan blöda. Frukterna bildas på förra årets tillväxt, så gå inte för långt in på grenarna om du vill få frukt. Växer fikonträdet i en kruka av lagom storlek, alltså så att rötterna står lite trångt, slipper du normalt bekymra dig om beskärning.

Vårens första blommande träd

Körsbärsplommon är ett litet, rundkronigt träd med den tidigaste blomningen av alla träd.

Många frågar om detta träd just nu. Vad kan det vara för något som blommar så tidigt? Doftar gott gör det också. Ett körsbär? Det är såklart en bra gissning. Inte bara för att släktet Prunus är ett av våra större till antalet, så chansen att något blommande träd tillhör släktet körsbär är rätt så stor. Körsbärsplommon heter det, kanske för att frukten ser ut att ligga någonstans mitt emellan.

Blommorna sitter tätt på körsbärsplommonet.

Prunus cerasifera blommar mycket tidigt, samtidigt med påskliljorna kan man säga. Grenarna är helt översållade av små, vita blommor med en speciell, sötaktig doft. Efter blomningen kommer de små, mörkgröna bladen som skapar en rätt mörk skugga under trädet, eftersom de sitter så tätt. Grenverket är också ganska tätt.

Dessutom är det här en art som skjuter rotskott så har man en får man ofta fler. Gräv bort rotskotten med en gång, för de är mycket starkväxande och svåra att utrota om de en gång fått fäste. Men väljer man att hålla trädet mer som en landskapsväxt hellre än ett vackert träd för finträdgården så kan man ha stor glädje av det. Det är värdefullt för fåglarna som får skydd och mat bland grenarna. Fåglarna äter även av den gulröda frukten, som i och för sig är rätt söt och god, men skalet är väldigt tjockt och lite bittert, så jag tycker inte de är speciellt goda.

Körsbärsplommon har ett brett växtsätt med överhängande grenar och rik blomning.

Ska du skilja den här arten från andra tätt växande, ganska tidigblommande släktingar så kan du titta på bladformen som är spetsigt äggrund. Bladen är tätt tandade i kanten och på undersidan lätt håriga bara på bladnerverna. Grenarna är mycket taggiga, men till skillnad från t ex krikon blir den här busken snabbare trädformig. Krikonet stannar på buskhöjd. De unga skotten är mörkt olivgröna.

Blodplommon har mörkt röda blad och en rosa blomning.

Det finns en rosablommande variant, ovan, som heter blodplommon, Prunus cerasifera ’Nigra’. Den blommar något senare och har mörkt röda blad. Intrycket blir lätt väldigt dystert och mörkt om man sätter flera träd tillsammans, så det måste man tänka på vid planeringen. Blodplommon sätter sällan frukt och lämpar sig därför bättre i hårdgjorda miljöer. Ett trevligt litet träd som passar bra i stadsmiljö pga sin tork- och värmetålighet.

 

Citrusträd är populära medelhavsväxter

Citronträd blommar ofta med många blommor samtidigt.
Citrusträd i handeln som är drivna inför försäljning kan blomma väldigt rikligt.

Citrusträden blommar nu och de sprider sin sötsyrliga, mycket distinkta doft. Ännu får de stå inomhus eller i uterum, för det är alltjämt risk för skarpa frostnätter ute. Men snart kan man börja vänja dem vid utomhuslivet. Ta det varligt i början, så du inte bränner din planta som övervintrat i fönstret. Ljusmängden är avsevärt större utomhus och det tar några veckor att ställa om från vinterförvar till sommarlov ute.

Citrusträd blommar samtidigt som frukterna mognar.
Citroner i olika mognadsskede på trädet samtidigt som det blommar.

Eftersom vi inte har några pollinerande insekter så här års så behöver du hjälpa till för att få frukter på dina citrusträd. Ta en liten pensel för vattenfärger och för den försiktigt över blommornas ståndare så att du fångar upp det fina frömjölet. Flytta sen penseln till nästa blomma och gör likadant där. Beroende på hur många blommor som slagit ut samtidigt så flyttar du runt frömjöl från blommorna till varandra för att få till en lyckad befruktning. Jag har inte koll på när blommorna är som mest fertila, men brukar pollinera dem med pensel på detta vis flera gånger om dagen i ett par dagar. Därefter vissnar blommorna och har man då tur så börjar det ganska så snart svälla upp en liten grön knopp i blomfästet där fruktanlaget sitter.

Citrusträd blommar samtidigt som du kan skörda frukt.

Citrusträd är näringskrävande växter. De vill ha rikligt med kväve och även järn. Gärna en svagt sur jord och kalkfritt vatten. Det bästa sättet att få rätt proportioner på gödseln är att ge speciell citrusnäring i vattnet. Man gödslar året om, eftersom de ständigt har frukter i mogningsskede. Att få fram en ätbar citron tar minst ett år, så det är en långsam process. Och det är ingen idé att du plockar frukterna i förtid, för citrusfrukter mognar endast så länge de sitter kvar på plantan. Tänk också på att inte övervattna ditt citrusträd. Jorden ska hinna torka ut lite mellan vattningarna. Det får inte heller bli vatten stående på fatet, då har du gett för mycket. Kruktassar är bra till citruskrukor, då rinner överskottsvattnet alltid bort och du riskerar inte att rötterna drunknar.

Ett citronträd ska stå inomhus på vintern, men flyttas ut i solen om sommaren.

Ljuva, känsliga mandelträd

Mandelträdet har en ljuv blomning tidigt om våren.

Mandeln är ett litet, risigt träd som ser väldigt alldagligt ut under stora delar av året. Fram till blomningen då, som är alldeles överväldigande och snabb. Sötmandeln, Prunus dulcis, är en medelhavsväxt som med lite hjälp klarar vintern längst ner i södra delarna av Skandinavien. Helst ska det övervintra frostfritt i orangeri eller uterum. I Marocko kan man se mandeln blomma redan i januari, men i övriga medelhavsområdet och på Teneriffa spricker blommorna ut någon gång i februari månad. Små rosavita enkla blommor i lätta skyar.

Madelträden blommar med lätta ljusrosa skyar tidigt om våren.
Foto: www.mallorcanytt.com

Sötmandeln är nära släkt med andra stenfrukter som aprikos, persika och faktiskt vårt slånbär. Jag tycker att det allmänna ogrästrädet körsbärsplommon, Prunus cerasifera, är väldigt likt och även det alldeles underbart i blomningstid. Mandelns blommor kommer först, direkt på grenarna och därefter slår bladen ut. Bladen är långsmala och ljusgröna. Om blomman pollinerats blir det en sammetsluden frukt som har ett grått, läderaktigt skal. Mandeln ligger inuti skalet och spricker fram i augusti-september. Vid skörd gör man lika som i olivlundarna att man brer ut stora nät och slår med pinnar på grenarna för att få nötterna att ramla ner.

Mandelfrukten spricker upp på hösten och då faller den ätliga mandeln till marken.

Mandelplantor är inte lätta att få tag i, men vad jag vet har Ystads Plantskola mandelträd till försäljning. De har ett stort sortiment av medelhavsväxter som citrus, oliv, fikon, lager, mullbär, äkta kvitten med flera exotiska växter som olika typer av palmer. För att få mandlar i Sverige måste du pollinera blommorna med en pensel. Detta för att blommorna slår ut så tidigt. Växten gillar att stå i en lerhaltig och kalkinnehållande jord. Välj gärna en lerkruka som ger god luftning.

Mandeln blommar först av alla stenfrukter och måste pollineras med pensel på våra breddgrader.

Dags att planera för fruktträdsbeskärning

De flesta fruktträd vi har i våra trädgårdar är framtagna i ett format som ger regelbundna, ofta mindre kronträd. Ett kronträd är inköpt och planterat som två- eller treårigt och har en rak, låg, genomgående stam och sparsamt med grenar som går vågrätt ut från denna. Det bästa är om grenarna redan från början är utvalda med en placering som växer ut spiralformigt från olika höjd på stammen.

Ett ungt äppleträd måste formas efter det utrymme man har.

Det är den optimala grenplaceringen för kronträd som man ser på det idag. För 30-50 år sedan formades träden ofta med ett flertal grenar som från låg höjd gick ut åt olika håll, formande en tratt. Bildserien här visar den typen av beskärning. Vad man ska komma ihåg är att lägsta grenvarvet ofta blir mycket lågt och det hindrar gräsklippning och annan skötsel under grenarna. När jag kom ut till den här trädgården med uppdrag att ”rensa lite bland grenarna” i Aroma-trädet kunde jag lätt se spåren av den föregående beskärningen för ca 3 år sedan. Grenarna var avklippta rätt av på hög höjd utan någon större eftertanke. Trattformen var smal och de enskilda grenarna hade mycket lite utrymme och stor ljuskonkurrens.

Gallring av grenar hos äppleträd görs gärna nu på vårvintern.
Trädet har vuxit sig för tätt och behöver gallras.

Dessutom hade här bildats en stark mittgren, antagligen av ett vattenskott, och den gick rätt upp i himlen utan så många sidogrenar. Men grundformen var god och det behövdes inte så mycket finlir för att åter få styr på trädet. Med hjälp av såg tog jag ur gren efter gren tills varje kvarvarande gren hade sitt eget utrymme och plats för ljus till kommande frukter.

Efter att den grova mittstammen tagits bort fick trädet en helt ny form.
Trädet på den första bilden efter beskärning.

Den kraftiga mittgrenen åkte också bort. Så fort den försvann förvandlades hela formen. Jag gick inte så hårt åt de mindre grenarna och sparade så mycket fruktsporrar och knoppanlag som möjligt för att slippa mängder av vattenskott. Men det blev enorma mängder med ris i alla fall. Som det ofta blir, trots att jag är rätt försiktig. Eller försiktig är kanske fel ord – jag väljer noga mina grenar, men tar bort hela, kraftiga grenar och fipplar inte så mycket med det finare grenverket. På så sätt blir det ofta mycket frukt redan nästa säsong och mängden vattenskott håller sig på en rimlig nivå. Jag eftersträvar alltså en balans i trädet och ett träd som också är vackert att se på. Vill du lära dig mer om beskärning så kontakta mig gärna. Jag ger också kurser till grupper och enskilda inom fruktträdsbeskärning.

Efter beskärning ska det vara en luftig balans mellan grenverket i trädet.
Samma vinkel som på bild 2, efter beskärning.

Har du smakat kvittenmarmelad?

Kvitten är ett litet träd som växer i zon 1 (-2) och ger doftande frukter.

Gjorde kvittenmarmelad igår för första gången i mitt liv. Det blev ju gott, men inte så enormt exceptionellt som jag kanske hade tänkt mig. Plockade kvitten hos några bekanta som får en fin skörd i år. Det är ju ett riktigt frukt- och nöt-år som sagt. Äpplena, eller vad man nu ska kalla dem har fått lite frost och lossnade lätt från fästena. De var fortfarande lite duniga i skalet, men det här luddet släppte lätt när man tvättade dem.

Kvitten har stora, päronliknande frukter som doftar gott.

Kvitten, Cydonia oblonga, är ett ganska ovanligt träd i södra Sverige. Man hittar dem sällan i plantskolorna och knappt ens i botaniska trädgårdar. Det är ett lövfällande träd eller bred buske som blir ca 3-4 meter hög och ungefär lika bred. Den blommar sent, i månadsskiftet maj-juni med stora, lösa, vita blommor som påminner om äppleblom, fast mycket större.

Kvittenmarmelad blir smakligt till ost och kex.

Frukterna doftar gott, ingen doft som liknar något annat egentligen. Av dem kan man göra sylt och marmelad. Men recept finns inte i några vanliga kokböcker, så jag fick googla. Och hittade ett recept som lät lagom enkelt: Skala, kärna ur och tärna 400 g kvitten. Lägg i en tjockbottnad kastrull tillsammans med saften av ½ citron, 1½ msk vatten samt 3 dl syltsocker. Låt koka upp och koka under lock ca 40 min.

Kvitten ger doftande sylt eller marmelad.

Jag tyckte det blev ganska fast marmelad, så jag hade nog kunnat ta kastrullen av värmen tidigare. Däremot var jag väldigt spänd på färgen, eftersom jag hade sett lysande röda marmelader på bild. Men om det var citronens fel eller något annat vet jag inte, men den här kvittenmarmeladen blev i alla fall orange. Helt okej på nybakt bröd och brieost.

Det är inte för sent att plantera!

Det finns mycket okunskap kring tider för plantering. Många tror att det är bara på våren man kan plantera växter och det blir ofta till en olycklig cirkel mellan efterfrågan från kund-erbjudande av plantskola. På våren vaknar vårt trädgårdsintresse till liv med solens strålar och då passar handeln på att trycka ut växter. Fast egentligen hade det i de flesta fall varit mer rätt att plantera om hösten. Om hösten kan du i många fall passa på att köpa billiga växter då plantskolorna rear ut plantor innan vintern.

Fruktträden mår bra att planteras på hösten.

Vad du vinner med höstplantering är den naturliga fukten. Höstregnen, den fuktiga luften står för en automatisk bevattning och ser till att jorden behålls fuktig. Vattenbrist är i särklass den största dödsrisken för nyplanterade växter. Det gäller oberoende av jordart. När växten har släppt sina blad har den inte längre någon avdunstning och då minskar också dess vattenbehov rejält. Därför jobbar växtodlarna just nu för högtryck med att ta upp växter ur markdepåerna och kruka in dem för nästa säsongs försäljning. När tillväxten avstannar blir växterna mindre sårbara för förändringar.

Tulpanträdet mår bäst av vårplantering.
Tulpanträdet mår bäst att planteras om våren.

Det finns dock växtslag som föredrar vårplantering. Till dem hör växter som måste hinna slå rot ordentligt innan tjälen kommer. Till dem hör många vintergröna växter som barrträd, bambu, rhododendron, men även känsliga arter som gleditsia, tulpanträd, valnöt, robinia, magnolia och de flesta björkar samt bland perennerna höstanemon. Men om du inte hunnit plantera avenbokshäcken under tidig vår så är sen höst absolut den bästa tiden.

Buskar planteras gärna efter bladfallet då de inte längre avdunstar fukt.

Vid plantering är det viktigt att man får ner rotklumpen i jorden och trycker till ordentligt så rötterna får kontakt med jorden och kan börja växa till sig med en gång. Växterna ska sitta på samma djup i rabatten/planteringen som de gjorde i plantskolan. Absolut inte djupare, eftersom de då riskerar att dö ut. De enda undantagen från denna regel är clematis, rosor, pil och poppel. Är det träd med stora, tunga rotklumpar kan de hellre läggas något över markytan, eftersom de sjunker av sin egen tyngd inom ett par veckor. Att plantera träd i en upphöjd ”limpa”, 20-30 cm över höjd markyta fungerar ofta bra, särskilt i vattensjuka eller kompakterade jordar.

Vintergröna växter som järnek kan gärna planteras om våren eller sen höst.
Vintergröna växter som den här nya järneken ’Little Rascal’ kan gärna planteras om våren eller sen höst.

 

Taggiga frukter med eftertraktade nötter

Den äkta kastanjen blir ett brett träd som överlever bara i de varmaste klimatzonerna.

Den äkta kastanjen, Castanea sativa, producerar stora mängder ätliga frukter i år. Det är ett vackert träd med bred krona och avlånga, vasst sågade blad. Kastanjen blir upp till ca 15 meter hög i Sverige, men klarar sig bara i varma och skyddade lägen i zon 1 – ev 2. I sina hemtrakter i södra Europa, Nordafrika och Främre Orienten blir den lätt dubbelt så hög.

Kastanjens vackert sågade blad blir gula om hösten.

Äkta kastanj gillar något fuktigare, mullrik jord och platsar även i stadsmiljö om man kan hitta en gynnsam ståndort. Tänk bara på att det här blir ett stort och framför allt brett träd som kräver mycket utrymme.

Kastanjen tillhör bokfamiljen och är alltså inte släkt med hästkastanj.
 

I blomningstiden i juli pryds kastanjen av de långa, hängande hanblommorna som har en särpräglad doft. De få honblommorna sitter alldeles nere vid basen av blomkolvarna, och de bildar så småningom de ätliga frukterna eller nötterna, som är inneslutna i taggiga svepeskålar.

Kastanjerna plockas ofta snabbt upp av folk som gillar deras särpräglade smak.

Nötterna rostas i ugn och man äter den mjuka geggan som finns innanför skalet. Man kan smaksätta dem med citronsmör och äta det som förrätt. Värm ugnen till 225 grader. Lägg ut 40 kastanjer (10 per person) på saltbädd på en ugnsplåt, alternativt skrynklad aluminiumfolie. Saltet och folien isolerar värmen från plåten så skalet inte bränns. Kryssa varje kastanj i toppen med en vass kniv, annars finns risk för att de exploderar i ugnen. Baka dem i ugn i 20-30 min tills de känns halvmjuka. Rör under tiden saften från en halv citron med 150 gram smör och lite salt. När kastanjerna är klara serveras de med en klick citronsmör på varje nöt. Äts med tesked ur skalen.

Saftar egen nyttig juice

Oh så glad jag är för min nya apparat som omvandlar trädgårdens frukt och grönsaker till nyttig saft! Har tänkt på det länge, men eftersom jag inte är världens mest elektroniktokiga människa så har det strandat vid tanken. Vad ska man med en massa prylar till? Men min nya råsaftcentrifug har verkligen visat sig vara välkommen i köket. Jag är ju en stor älskare av juicer och muster och när träden ger så mycket frukt att inte ens hästarna hinner med att äta upp allt, då måste man ta vara på det.

Söta, rodnande äpplen av sorten Discovery.

Kikade lite på nätet efter bäst i tester och sådant och kom fram till att det skulle bli en rejäl maskin som orkar veva runt och som inte är för krånglig att rengöra. Det blev till slut en Bosch MES20A0. Oj, så stor tänkte jag när jag såg den i affären. Javisst, den tar lite plats framme på arbetsbänken, men eftersom jag använder den varannan dag så får den stå framme.

När saften är urskiljd återstår bara skal, fröhus och torra fruktrester.
Det som blir kvar efter saftning är skal, fröhus och torrt fruktkött. Det åker vidare rätt i komposten.
Råsaftcentrifugen har två hastigheter och klarar upp till 1,25 liter saft. Fast det får inte plats så mycket ren saft eftersom det uppstår en hel del skum som lägger sig på toppen i kannan.  Det bästa är att låta saften stå och klarna 10-15 minuter efter att du kört den, för då separerar skummet bättre och saften blir renare. Skummet är inte så gott att dricka, så man måste hälla försiktigt så skummet stannar kvar i kannan.

Genom att pressa sin egen saft utnyttjar man all fallfrukt i trädgården.

Maskinen har ett rejält påfyllnadsrör för hela frukter och grönsaker – men det går ändå lite lättare om man delar på äpplena så fler får plats i röret. Maskinen är relativt lätt att rengöra tack vare att alla delar tål maskindisk. Det enda som är lite trixigt är sildelen som man får skrubba lite för att få bort alla rester av fruktkött. Men diskar man av allt genast efter användning så är det ingen större fara att göra rent.

Saften som kommer ut är helt klar, utan grums.

Jag har mest saftat äpplen och blandat i morot, apelsin och tomat. Det är roligt att variera smak och färg på saften beroende på vad man pytsar i. Det mesta i grönsaksväg kan användas, även stjälkar från broccoli och sallad, men köttiga och feta saker som avocado, mango, banan ska man inte lägga i. Här har jag en ren äpplesaft på blandade äpplesorter, men med mycket Discovery. Då får saften en härligt rosa ton. Och det är så gott!

Skördedags för höstäpplen

Det grannt röda höstäpplet Discovery smakar som bäst i mitten av september.

När äpplena smakar som godast är det dags att plocka dem. Det är den enkla grundregeln som gäller för rätt skördetid. Äpplen som får sitta kvar på trädet för länge blir övermogna och tappar i smak. När äpplet släpper lätt från grenen när du vrider försiktigt har det nått rätt mognad.

När äpplet släpper grenen lätt när du tar i det är det moget.

Efter skörden är det lagring som gäller, för trots att jag bara har unga träd ger de ändå mer frukt än jag klarar av att äta upp med en gång. Tyvärr har jag ingen jordkällare eller annat svalt lager, så de får klara sig i en trälåda inne i förrådet. Vackert invirade i tidningspapper en och en. Här plockar jag höstäpplet Discovery, som inte har så lång lagringstid. Så det gäller att äta upp dem ganska snabbt.

Äpplena viras in i tidningspapper och ställs svalt.

Eller dricka upp dem! Nyaste investeringen är en råsaftcentrifug som ger härlig äppelmust. Körde en variant idag med den söta Discovery, apelsin och tomat. Saften blev fräsch och vackert gulröd i färgen. Men lite för söt, så jag ska nog lägga till lite citronsaft nästa gång. Det här beror ju helt på vilken sorts äpple man saftar. Vissa sorter har en mer distinkt äpplesmak och passar utmärkt till must och mos, medan andra helst äts direkt från trädet.