Hög tid att grodda potatisen

Potatis är en lättodlad grönsak som gillar sol och lätta och väldränerade jordar med stort sandinnehåll. Lerjorden är inte bra, för den ger lätt både röta och mögel. Har du mindre bra jord kan du jordförbättra det hörn i trädgården där du vill odla potatis eller så odlar du helt enkelt i krukor med köpt jord.

Potatisen blommar i vitt, blått eller lila.
Olika sorter har olika färg på blommorna och en del sorter knappt någon blomning alls.

Sätter du både tidiga och sena sorter så har du egen potatis under en längre tid. Förgroning av sättpotatis ger tidigare och större skörd. Börja ca 1 månad före tänkt utplanteringsdatum. För att grodda lägger du sättpotatisarna på brickor eller i äggkartonger i ett ljust och svalt rum som helst inte är varmare än 8-15 grader. Förgroningen ger potatisen groddar som snabbar på etableringen ute i landet. När groddarna är 1-1,5 cm och knubbiga är de lagom att plantera ut. Vill du ha ännu bättre resultat ska du förgro på jord. Då utvecklar sättpotatisen även rötter som du sedan lossar försiktigt när du ska plantera ut.

Förgroning eller groddning av potatis snabbar upp tillväxten.
Potatisen kan även förgros i papperspåsar med lite jord i.

Rensa ogräs och gödsla jorden lätt innan utplantering. Dra upp fåror i jorden med ett plogjärn eller en kraftig hacka på 60-70 cm mellanrum. Sätt dina groddade potatisar med 20-30 centimeters avstånd från varandra och på ca 10 cm djup. Potatis är en växt som hatar frost så om frosten hotar någon natt måste du skydda landet med fiberduk. Skulle blasten frysa kommer skörden att bli starkt försenad. När de första bladen visar sig börjar du försiktigt kupa upp mer jord kring plantorna, dels för att potatisen ska utvecklas bättre längs stammen och dels för att de inte ska utsättas för ljus, då blir den grön och oätlig. Detsamma gäller även om du odlar potatis i kruka. Glöm inte vattna så jorden håller en jämn fuktighet och rensa ogräs. 

Potatis är en lättodlad grönsak som ger stor skörd med liten insats.

Det går även bra att odla potatis i pallkragar. Ställ bara ut en pallkrage på en jämn yta i trädgårdslandet eller på gräsmattan. För att undvika att ogräs letar sig upp från underlaget genom jorden så täck botten med ett par lager fuktade dagstidningar. Fyll på med planteringsjord ca 10 cm tjockt. Lägg därefter i potatisen med ca 30 cm mellan knölarna. Var försiktig så att du inte skadar groddarna. Täck med 10 cm jord. Vartefter blasten tittar upp fyller du på med mer jord så att inte potatisarna utsätts för ljus. Vattna regelbundet, extra under torrperioder.

Potatis kan odlas i både kruka och pallkrage.
Speciell potatiskruka i två delar. Foto: klostra.se

Vill du odla på balkongen kan du använda riktigt stora blomkrukor. På nätet kan du handla speciella potatiskrukor som på bilden ovan. Men det går även bra med exempelvis en svart hink eller en murarbalja. Behållaren du odlar i ska vara mörk och ha dränering. Börja med ca 10 cm jord i botten på vilken du lägger dina sättpotatisar. Täck med ca 5 cm jord. När blasten börjar komma upp kupar du med mer jord och fortsätter så fram tills att du skördar. Kupningen ser till att du hela tiden har jord som täcker potatisen och förhindrar ljus att komma in. Börjar du tidigt kan du ha odlingen inomhus eller i ett uterum den första tiden. Låt inte potatisen stå för varmt (max 30° men gärna runt 10-15 grader om du har ett sådant ställe). När risken för frost är över kan du ställa ut krukan. För en hink eller större kruka räcker det med några enstaka potatisar. Räkna med en potatis per 5 liter utrymme.

Tidig potatis är en snabb gröda om bara jord- och fuktförhållandena är de rätta.

Potatis kan börja skördas efter blomningen men det går att börja tidigare. Ett bra sätt att kolla och även skörda utan att behöva dra upp hela plantan är att med händerna gräva sig in från sidorna av plantan och leta efter potatis. På så sätt kan de små potatisämnen som ännu är för klena att skörda fortsätta att utvecklas till full storlek.

Vanlig gul lök är en lättodlad basgrönsak

När jag var barn stod inte löken högt i kurs. Allmänt kinkig med maten så var det kanske inte alldeles oväntat, men löken var verkligen en detalj som förlängde mattiderna. Det är ju ganska arbetsdrygt att plocka ut minsta spår av en lökbit ur köttfärssåsen eller köttbullarna, kåldolmarna eller vad som nu råkade serveras. Och när väl löken var utplockad och föst längst ut på tallrikskanten då hade maten redan hunnit kallna och lockade inte ett dugg längre. Ja, ja, maten var sannerligen ett litet trauma på den tiden. Jag åt inte mycket mer än vitt bröd med senap(!) och Mariekex. Fantastiskt att jag överhuvudtaget blivit nånting!

Lök är en utmärkt krydda i all matlagning.

Löken var det jag skulle berätta om. Lök odlade vi redan på den tiden jag var barn i  många olika sorter. Har beskrivit våra odlingar tidigare, t ex här. Men lök är verkligen en lätt grönsak att börja med om du är ny inom stadsodling. Den går så bra att lagra, att man kan odla för hela sitt årsbehov. Det enda kritiska momentet är tidpunkten när löken ska torkas, efter skörd. Den måste vara helt torr, i både lök och blast för att inte mögla.

Låt sättlöken dra en stund i vatten innan du planterar den så sätter tillväxten igång direkt.
Sättlöken kan dra en stund i vatten innan plantering. Foto: Biolan

Alla typer av lök vill ha en lätt, porös jord som inte kletar fast kring själva löken och dess rötter. Och ett soligt läge. Sandig jord uppblandat med kompost är det allra bästa du kan ge din lök. Lerjorden måste förbättras, annars kan du få röta i löken. Men du behöver inte gräva om hela landet, eftersom löken har ett grunt rotsystem. Det räcker med att förbättra de översta 15 centimetrarna. Sättlöken kan du gärna dra en stund i vatten innan plantering. Maj är en bra tid, när jorden har rett sig. Sätt dem sedan ganska grunt, så att spetsen sticker upp ovanför jordytan med ca 10 cm mellanrum och minst dubbelt avstånd mellan raderna.

Vanlig gul lök behöver knappt vattnas om det inte är en väldigt torr sommar. Men den är känslig för konkurrens från ogräs, så plocka och rensa regelbundet. Har du en jord uppblandad med kompost och stenmjöl behövs inte mer gödsel än lite Algomin på våren. Du kan gärna täcka jorden med halm eller gräsklipp. Det behåller jordens porösa struktur och förhindrar ogräs.

Lökväxterna föredrar en porös och luftig jord utan lera.
Luftig och varm jord vill löken ha.

Löken visar själv när det är dags att skörda. Blasten gulnar och lägger sig ner. Då kan du knäcka nackarna på resten av lökarna som ännu inte kommit så långt. Bryt blasten, men låt den sitta kvar. Då stannar löken av i växten. Vänta sedan ett par veckor. Häng upp löken i knippen mot en varm vägg, t ex på en lina eller häng knippena i rutorna på en bit armeringsmatta som du fäst mot väggen. Eller om du har ett varmt pannrum så är det alldeles utmärkt det också. Viktigt är att löken är helt torr innan man putsar bort blast och torra ytterskal. Sedan håller den hela vintern om du förvarar den torrt och svalt. Och du kan njuta av den i alla slags maträtter, då lök ingår i de flesta av världens kök. Numera älskar jag den milda, guldgula löken som fått stå och mjukna riktigt länge brynt i smör!

Lök kan växa sig jättestor om den får rätt förutsättningar.
Britten Peter Glazebrook som 2011 odlade en lök på närmare 8 kg. Och hamnade i Guinness rekordbok. Foto:Getty Images

Vertikala stadsodlingar framtidens jordbruk?

Genom att odla på höjden kan man utnyttja det lediga utrymmet maximalt.
Bild: Inhabitat.com

Mycket av forskningen kring vertical farming kommer från USA och professor Dickson Despommier vid Columbia University. Utrymmesbristen i storstäderna gör att vanlig odling i pallkragar på marknivå inte kommer på fråga när det gäller att försörja en hel stads befolkning med grönsaker. Despommier räknade på vad ett helt kvarter på Manhattan, New York, skulle ge i avkastning om det omvandlades till växthus. Han beräknade att ett trettio våningar högt växthus inte skulle ge mer odlingsyta än 150 hektar. Men genom att odla i två lager på varje våning och packa växterna tätt blir ekvationen bättre. Väger man dessutom in att växthusmiljön ger 4 skördar per år så motsvarade växthuset med ens 2400 hektar jordbruksmark. Med 120 sådana växthus kunde hela New Yorks befolkning hållas med färska vegetabilier.

Agora Tower är ett storskaligt odlingsprojekt i ett skruvat höghus som uppförs i Taiwan.
Det skruvade odlingstornet Agora Tower uppförs i Taipei, Taiwan, och beräknas stå klart 2016. Bild: Arch20

Despommier utgick från att man i den vertikala odlingen skulle odla utan jord, i så kallad hydroponisk odling. Plantorna fästs i täta rader i odlingstråg eller rör och rötterna tar upp sin näring från en cirkulerande näringslösning. Systemet kräver god syretillgång och vätskan rengörs regelbundet genom filter för att fungera. Fördelarna är många. Odlingsmetoden gör att man kan plantera tätare än i jordsubstrat. Man får också en snabbare tillväxt och därmed större skördar. Det är en miljövänlig process eftersom inga näringsämnen läcker ut i naturen. Mängden vatten som förbrukas är också betydligt mindre än vad som åtgår vid konventionell odling i jord. Och vikten kan hållas betydligt lägre.

Att odla i näringslösning ger många fördelar.
Foto: plantasticplantproducts.com

Tanken är att de vertikala odlingarna ska bilda slutna kretslopp. Ljus och värme behöver förstås tillföras och där behöver man samarbeta med producenter av förnyelsebar energi och spillvärme. Man kan också utnyttja den koldioxid som bildas vid rötning i biogasanläggningar som gödselmedel för grödorna. På så sätt används resurser som annars skulle släppas ut i luften. Men trots att intresset för vertical farming är stort världen över så lär det dröja ett tag innan matproducerande skyskrapor blir vanliga i våra storstäder. Energiförsörjningen måste lösas på ett bra sätt innan det kan bli lönsamt i större skala. Tänk om man som trädgårdskonsult kunde bli involverad i ett sådant projekt!

Vid cirkulerande odlingar utnyttjas ljuset till max.
Foto: Omegagarden

Ännu ett dåligt dillår

Dillen gror långsamt och kan med fördel sås redan om hösten.

Dill är ju nästan en nationalkrydda i många länder uppe i norr. I Sverige är det midsommar, sill och nypotatis man tänker på, i Finland förknippar jag dill med potatis över huvudtaget, hela året om. Inlagda gurkor, gravlax, dillkött och så kräftor förstås! I Ryssland används dill till mycket, även som krydda i sallad. Det värsta är då att dillen så lätt angrips av diverse små skadedjur som bladlöss, svampsjukdomar, stinkflyn eller sniglar som kan stoppa den tänkta dillskörden helt och hållet.

Dill kan odlas som ogräs i rabatterna för att skydda plantorna mot skadedjur.

I höst har jag gjort ett försök med att så en gles rad dill redan i slutet av september. Dillfröna gror när temperaturen är den rätta och då kan man med lite tur ha färsk dill redan i början av sommaren. Vi får se vad det blir. Man måste experimentera, annars lär man sig inget! Den andra metoden som jag testat tidigare och som faktiskt fungerar bra, är inget för vän av ordning, tyvärr. Den innebär att kasta ut dillfrön lite hipp som happ i rabatter, bland andra grönsaker eller i komposten och så plockar du dillkvistar lite runt om i trädgården när du behöver dem till nypotatisen. Det blir lite som ett önskat ogräs, och kan man stå ut med oordningen så är det en betydligt bättre metod att odla dill. Eftersom plantorna ligger glest blir det betydligt svårare för angrepp och skadeinsekter att sprida sig. Så det är mitt bästa dilltips till dig för nästa säsong!

Dillen är en starksmakande krydda som passar till olika inläggningar och nypotatis förstås. _Dillkronorna smyckar kräftorna.

Droppbevattning är effektivt och resurssnålt

Sedan några veckor tillbaka är det inga problem med grundvattennivåerna längre, men ett tag var det lite kritiskt när brunnarna sinade på olika håll. Det är krångligt att bära vatten och köra vatten när man är van att bara vrida på kranen. Plus att man jämt måste tänka på att snåla med vattnet och inte använda mer än det absolut nödvändigaste. Inte heller växterna har det så lätt vid torka. Vattnet behövs förutom för tillväxten, även för fotosyntesen, för näringstransporten, för att kyla bladen och för att behålla vävnadstrycket så att växten orkar stå upprätt.

Vid droppbevattning hamnar vattnet där det behövs - i växtens rotzon.

Ju varmare och blåsigare väder, desto mer vatten avdunstar växterna. För att kompensera för vattenavgången mitt på dagen skulle man behöva vattna som mest just då när det är som allra varmast. Men det är dålig ekonomi, eftersom det mesta genast avdunstar från jorden. Genom att installera droppbevattning kan man ge växterna vatten precis vid den tidpunkt på dygnet då de behöver det som bäst. Droppslangen kan man lägga uppe på jordytan eller gräva ner en bit, alternativt täcka med bark.

En nyplanterad häck får en säkrare etablering genom att vattna med droppslang.
Foto: Gardena

Det finns många fördelar med droppbevattning när vattnet hamnar exakt där det ska – i växternas rotzon. En är att du kan spara på vatten eftersom inget vatten blåser bort eller avdunstar. Har man smala eller små ytor blir det mycket spill genom att vattna med spridare. Många växter är känsliga för att få vatten på bladen. Särskilt i samband med starkt solljus kan bladen få brännskador. Mögel orsakas också av ständig fukt i bladen. Genom att inte vattna hela ytskiktet blir inte jorden så kompakt med en hård skorpa ytterst, utan syret kan ta sig ner hela vägen till växternas rötter. Ogräset trivs inte lika bra, eftersom växterna utnyttjar vattnet maximalt, medan övrig jordyta hålls torr. Har du väldigt kalkhaltigt vatten så är det bäst att gräva ner slangen en bit för att slippa igenkalkade slangar. Kalken fälls ut när den kommer i kontakt med luftens syre, men med slangen under jord blir problemet mycket mindre.

Droppbevattning passar utmärkt för grönsaksodling.
Vilket underbart grönsaksland! Foto: David Wann

Det finns både grövre och klenare slang, men det bästa är att jämföra med volymen per timme som sipprar ut genom varje hål. Till växter med lägre vattenbehov kan en tunn slang vara precis lagom, men den räcker inte till för stora träd. Vid plantering av häck kan det vara en god idé att lägga ut en droppslang och vattna regelbundet under de första säsongerna tills plantorna har etablerat sig ordentligt. Ju lägre växter, desto tunnare slang klarar man sig med.

Klassiska och nya kålsorter

Kål är en av de allra nyttigaste grönsakerna vi kan få i oss. Fullproppade med antioxidanter och vitaminer ligger de i topp, före både morot och paprika. Kålväxternas skördetid är nu, så passa på att frossa i kål.

Kålväxter är rika på antioxidanter och vitaminer.

Kål är inte de lättaste växterna att odla – eftersom de har så många otäcka skadegörare. Framför allt är det kålfjärilens larver som tuggar upp en planta på nolltid. Det förekommer också larver av kålfluga. De gräver gångar i rötterna som därefter ruttnar inifrån. Jordloppor äter på de unga plantorna, speciellt vid torrt och varmt väder. Alla de här skadegörarna kan hindras med fiberduk, men duken måste läggas på redan vid utplantering av de förkultiverade plantorna.

Svartkålen kallades förr även palmkål för de vackra bladens skull.

Kålväxter gillar lerig, mullrik jord. Har man istället en lättare sandjord är det bäst att hålla sig till spetskål eller sommarkål som utvecklas fint även i lätt jord. Svartkål (bilden ovan) kallades tidigare palmkål, säkerligen p g a plantans speciella växtsätt. Den är frosttålig och kan gärna skördas senare på hösten. Egentligen skulle man kunna ha den i rabatten lika väl som i trädgårdslandet för den är otroligt dekorativ.

Grönkål finns i olika färger och krusighet.
Grönkål finns i olika färger och krusighet.

Grönkål är min stora favorit, vid sidan om den milda spetskålen. Den krusbladiga grönkålen tillhör de mest näringsrika grönsakerna över huvud taget. De allra spädaste bladen kan ätas råa i sallad, men annars är den jättegod att snabbt woka och kanske smaksättas med tärnat äpple och citronsaft eller äppelcidervinäger.

Svartrot – en sen fuling

Svartroten är en lång, slank grönsak mmed vitt kött som smakar sparris.
Foto: Thompson&Morgan

Väntar med spänning några veckor till på att få gräva ner mig i myllan och skörda svartrot. Har inte haft denna grönsak sedan jag var barn och vi odlade den hemma i Pernå. Mina föräldrar hade sitt ambitiösa grönsaksland en dryg km bort i en sandig sydsluttning. Perfekt jord för många grönsaker och där gick jag och min syster hela sommarlovet och rensade ogräs. Där fanns det mesta du kan tänka dig i grönsaksväg – broccoli, purjolök, gul lök, gurka, bönor, ärter, dill, persilja, morötter, kålrot, rödbeta, majs, mangold, spenat, sallad av olika slag, palsternacka, selleri och så svartrot förstås.

Ja, du förstår var mitt trädgårdsintresse kommer från. Minns att jag en gång i vuxen ålder skrev en uppsats på ämnet ”Hur jag kom in på den gröna banan” och då berättade jag just om dessa ändlöst långa rader som skulle rensas från ogräs. I slutet av berättelsen undrade jag just hur detta arbete, som i den unga åldern inte var så värst lockande, hade kunnat smitta mig så till den milda grad att det blir mitt yrke. Men det var nog växtkraften hos det gröna som sporrade mig, skulle jag tro.

Svartroten utvecklas under lång tid och skördas först i oktober.Fast det var svartroten jag skulle berätta om. Svartrot är en flerårig grönsak som även kallats fattigmanssparris sedan den kom in i landet på 1700-talet. Flerårig betyder att den kan skördas först nästa vår om man vill det. Det är en brunsvart, lite luden, slank rot som blir uppemot 30-40 cm lång. Rötterna skalas noga före tillredning och kokas med en gång för att inte missfärgas. Det vita köttet är lite trådigt, men mjukt och smaken påminner som sagt om sparris.

Det är en lättodlad grönsak som kan sås tidigt, när jorden uppnått 5 grader. Det svåra med svartroten är att få till jordens beskaffenhet. Har man inte smulig, sandblandad jord så får man se till att förbättra och luckra upp den på bästa sätt. De långa rötterna kräver nämligen en lika djup bädd för att kunna borra sig ner. Stöter de på sten eller hård lera så delar de på sig. Genom att odla i upphöjda bäddar kan man få plats mer större jordvolymer. Ett annat bra tips som jag läste om är att ta gamla täckdikningsrör i lera och gräva ner dem i bädden, fyllda mer lucker och smulig jord. Måste jag definitivt prova ett annat år. Misstänker nämligen att det finns ett och annat motstånd i mina odlingsbäddar, så det kan tänka sig att skörden detta första år inte blir så stor. Men vi får se, jag ger dem minst ett par veckor till att utvecklas. Och så måste jag gräva försiktigt och inte slita i blasten. Rötterna är ömtåliga och bryts nämligen lätt.

Svartroten utvecklas bäst i mullrik, lucker jord med gott djup i växtbädden.

Så i höst för en tidig skörd

Passade på innan regnet att så höstgrönsaker som ett experiment. Många grönsaker är så snabba att de hinner ge en skörd innan vintern kommer på riktigt till Skåne. Och andra är så långsamma att de får gro i höst för att sedan börja växa till sig på våren så fort jorden blir varm.

En nysådd yta med fröer som gror under hösten.
En av de nysådda plättarna står intill svartroten som ännu behöver lite tid på sig att utvecklas.

Vilka grönsaker passar för höstsådd? Snabba bladväxter som spenat, mizuna, plocksallat, rucola och vintersallaten mache samt koriander och några andra kryddväxter. Bara för att nämna några. Dessutom sådde jag persilja och palsternacka som båda behöver en lång växtsäsong. Sen höstsådd förlänger växtperioden nästa sommar med flera veckor. Tidig sommarmorot är en annan bra grönsak som kan höstsås, däremot är rödbetor mer värmekrävande och bör sås först till våren.

Tatsoi är en asiatisk grönsak som växer i täta rosetter med tjocka, mörkgröna blad.
Tatsoi är en asiatisk grönsak som växer i täta rosetter med tjocka, mörkgröna blad.

Tatsoi är en ny grönsak för mig, men den ska likna mizunakålen i smaken, och det var ju en intressant nyhet det också i våras. Båda kommer från det asiatiska köket, där man äter dem råa i sallad eller steker upp snabbt i en wokpanna. Tatsoi blir en låg och bred kålliknande planta med tjocka, skedformade blad. Täcker man den med fiberduk innan snön kommer så ska man hinna ta en skörd innan kylan biter i på riktigt. Så även rucolan som inte heller är fullt vinterhärdig hos oss.

Mache kallas även vintersallat eller fältsallat och man skördar hela plantan med rot och allt.
Mache kallas även vintersallat eller fältsallat och man skördar hela plantan med rot och allt.

Men mache ska klara hela vintern och även kunna skördas under snön. Fast även den får nog ha skydd av fiberduk, för man kan inte alltid lita på att vi har så mycket skyddande snö på dessa breddgrader. Mache är verkligen en favorit bland salladsväxterna med sin nötiga smak. Den behöver bara lite olja och vinäger för att smaka mums.

Nu mognar majsen!

Majs är en värmekrävande växt som ska ha en solig och vindskyddad växtplats.

Majs är en värmekrävande växt som verkligen har gottat sig i sommar. Inte så svårodlad om man kan ge den gott om näring och vatten och har en bra jord, men värme ska den förstås ha. Både på våren innan du planterar ut de förodlade små plantorna, värme under sommaren när den växer till sig på höjden och sedan även värme på hösten när kolvarna utvecklas. Direktsådd funkar bra i de södra delarna av landet och på jord som reder sig fort.

Majsen är en hög växt med både hon- och hanblommor på samma planta.Förkultivering är bäst om klimatet är sämre, för annars är det risk att säsongen blir för kort. Sätt ut plantorna när frostrisken är över. De är mycket känsliga för kyla, så täckning med fiberduk är inte fel. Stallgödsel, Algomin och täckning med gräsklipp är bra för majsen. Gräsklippet håller jorden jämnt fuktig, samtidigt som ogräset hålls borta. Sedan när hanblomman blommar uppe i toppen så kan man hjälpa till med pollineringen genom att skaka plantan så att frömjölet drysslar ner på honblommorna som sitter i bladfästena. Sedan är det egentligen bara att vattna. Ibland kan man behöva kupa plantan om rötterna verkar krypa upp från jorden, så blir plantorna stadigare.

Majsen är skördeklar när trådarna som hänger ut från kolven har vissnat. Man kan testa genom att försiktigt öppna de skyddande bladen omkring kolven och trycka på ett frö. Om saften är vit som grädde är de klara. Är saften däremot genomskinlig behöver de växa till sig.

Håret som sticker ut från majskolven ska vara helt visset innan man skördar.

Sen några tips. Eftersom majsen lätt korsbefruktar sig ska man bara odla en sort åt gången. Annars kan kolvarna bli både tomma och missbildade. Den sort jag har i år heter Sweet Nugget och är en söt och god majs med stora korn. Den är pålitlig i det nordiska klimatet. Det andra tipset handlar om tillagning. När du skördat majsen ska du helst koka/grilla dem så snart som möjligt eftersom sockret i majskornen snabbt omvandlas till stärkelse om den får ligga till sig flera dagar i kylen. Så när grytan kokar går du ut och plockar, då blir smaken allra bäst!

Squashbiffar med sting

Unga squashfrukter mognar snabbt.

Just nu är det högtryck i squshfabriken. Jag skulle bara ha några plantor, men sådde 6 frön och alla kom upp och växte sig starka. Vad ska man göra? Inte slänga bort i alla fall, så de blev planterade allihopa och nu ger de mig minst en squash om dagen. Har gjort mycket gott allaredan, men idag tänkte jag prova på något nytt. Så det fick bli squashbiffar.

Squashen mognar i rasande fart. Vad ska man ta till för recept?

Av det här receptet får du ca 12 medelstora biffar. Gör så här:
Riv grovt 300 g squash. Pressa bort vätskan genom att krama massan. Håll handen över ett durkslag, för det är ganska kladdigt. Hacka fint 1 liten lök. Hacka också kryddor som mynta, persilja, dragon och kanske koriander. Ca 1 msk av varje behöver du. Riv sedan 1 dl parmesanost och 1 msk färsk ingefära. Blanda allt i en skål. Tillsätt 1 ägg, 1 dl skorpmjöl, 3/4 dl vetemjöl samt salt och peppar. Stek i olivolja på medelgod värme.

Stek squashbiffarna i lite olivolja i panna.

Jag hade en bit kall lax från igår, kokt svart/vitt thairis och gräddfilssås till. Det blev verkligen jättegott! Vill du ha en ännu pepprigare smak kan du öka på mängden ingefära något. Den smakar som chili och ger en underbar arom åt biffarna.

Squashbiffar med lax och gräddfilssås är god sommarmat.