Trädgårdskonsult – Sida 6 – Greenspire Trädgårdskonsult

Nu tror jag luktärterna går på sina sista krafter

Har haft en otroligt riklig luktärtsblomning i år. Det är nästan lite konstigt, men det mesta har lyckats över förväntan just denna sommar. Kan det ha att göra med det varma och torra sommarvädret? Just luktärterna gynnas av värme och ett torrare väder, så där kan det nog stämma. Blir det alltför regnigt så kan de ruttna i basen och orkar inte utveckla blomanlagen.

Luktärterna kan odlas i krukor, men behöver oftast ett stöd att klättra mot. — Nätstaketet är bra klätterstöd för det är stabilt och förmultnar inte som t ex en tjusig pilekon gör efter ett par säsonger.

Jag kom kanske lite sent igång med sådden och det är därför de håller på och blommar så rikligt fortfarande. Man brukar sätta de blötlagda fröna i jorden i början av maj. Förkultivera dem gärna i småkrukor eller avklippta toapappersrullar eftersom det fortfarande är frostrisk vid den tiden. Jag gjorde inte det i år, utan tryckte ner fröna direkt i stora krukor på växtplatsen. Har kommit fram till att jag får det bästa resultatet i plastkrukor modell större som jag ställer intill viltstaketet som omgärdar odlingen. Där kan de stå med inbyggt klätterskydd och kan upplevas både inifrån odlingen som utifrån gräsmattan.

Luktärterna vill ha en lucker och välgödslad jord och du ska fortsätta att gödsla regelbundet hela sommaren. Jag ger uppblött hönsgödsel med vattningen kanske varannan vecka när jag kommer ihåg det. Och sedan gäller det att plocka blommor hela tiden så länge de utvecklas. Varannan eller var tredje dag ska du gå och skörda, för annars börjar luktärten utveckla frön och anser sig färdig med årets blomuppdrag. Plocka, plocka och ta in väldoftande buketter alltså.

Det finns en ytterligare fördel med uppdragning i krukor och det handlar om jorden. Man ska helst inte odla luktärter på samma plats flera år efter varandra. Men eftersom du sår dem i kruka så byter du jord varje år och då blir det inget problem.

Engelsmännen är experter på luktärter och via engelska fröfirmor går det att få tag på frö till de mest spektakulära blomsorter. Men man ska minnas att doften inte alltid följer med häftiga blomfärger. Vill du ha den bästa sorten med den ljuvligaste doften ska du gå på ’Franciscus Cupani’ (bilden ovan) som är en namnsort till siciliansk vildluktärt. Blommorna är jättevackra i violett och purpurrött, men kanske inte så stora. Men doften sprider sig över hela trädgården. Jag garanterar att du kommer att bli förtjust!

Tacksam tobak blommar hela säsongen

Blomstertobak är en lättodlad utplanteringsväxt som trivs i välgödslad jord. — Blomstertobak är vädertålig och klarar en lätt frostknäpp på hösten.

Klibbiga stänglar och blommor och lite puts av överblommade blommor är vad man får stå ut med när man odlar Nicotiana, eller blomstertobak. Men vad man får istället är en tacksam sommarblomma som blommar från juni till frosten kommer. Den kräver noggrann passning med vattenkannan och regelbundet med gödsel hela sommaren, men förnyar sig sedan ständigt och producerar knopp på knopp. De lägre sorterna passar utmärkt i kruka och balkonglåda, medan de högre blir ganska vindkänsliga och behöver en rabatt med andra höga växter som stöd. De vitblommande sorterna sprider en klädsam doft om kvällen.

Narcisstobaken blir en riktig jätte och tar lätt över i rabatten. — Narcisstobaken blir en riktig jätte och tar lätt över i rabatten eller krukan.

Jag har nog berättat om den ståtliga narcisstobaken som självsår sig i gruset utanför min trappa och kommer igen och igen varje år. Den är ungefär lika hög som jag och möter mig med en lätt nick varje morgon när jag stiger ut genom dörren. Narcisstobaken tar lite tid på sig att komma upp i de 150 cm från frö, men i juli kommer de första blommorna. Har ibland planterat någon planta i kruka, men det finns risk för utkonkurrens av svagare arter på grund av de jättelika bladen. De både skuggar och tar vatten och näring från sina grannar, så välj inte för liten kruka från början. Bäst passar den nog i rabatten.

Blomstertobak sås från frö som är små som puder. Sparar du en frökapsel från föregående år har du frö till hundratals plantor. Sår du dem inomhus kan du börja i v 10 ungefär, eftersom de tar ca 3 månader på sig tills de är klara för utplantering. Eller så gör du som jag och häller ut lite frö i en rabatt där de kan få lov att bre ut sig.

Narcisstobaken har långa trumpeter och doftar gott i skymningen. — Narcisstobaken har långa trumpeter som doftar gott i skymningen.

Välj en växtplats i sol-halvskugga med väldränerad och välgödslad jord. Tobaken vill ha gott om vatten, men gillar inte stående markfukt, så en kompostrik jord som är uppblandad med grus och/eller barkmull är toppen.

Och nu väntar jag på chilin och auberginen

Att auberginen är släkt med potatis, tomat, chili och paprika ser man på blomman. — Att auberginen är nära släkt med potatisen kan du snart se på blomman.

Chiliplantan har mycket gemensamt med auberginen. Båda är värmeälskande och vill växa skyddat. Ett växthus eller vindskyddat, soligt hörn måste du ordna. Båda växterna formar en liten buske som kräver mycket vatten och näring för att utvecklas optimalt. Blir de höga och får tunga frukter måste du kanske binda upp dem.

Bägge sorterna frösådde jag inomhus i mars månad. Efter att det började bli frostfritt ute flyttade jag dem till det lilla hemmagjorda tomathuset. Men där blev det alltför mörkt i takt med att tomatplantorna växte till sig. Så de har nu fått ett eget hus av gamla fönster i en ram.

Fuktighetshållande och mullrik jord är viktigt. De här har fått en blandning av planteringsjord, kogödselkompost och kompostjord. Sedan gödslar jag med hönsgödsel och röd Algomin ca en gång i veckan. Passa på med vattningen så de inte torkar ut och skaffa vattningshjälp om du åker bort flera dagar. Odlar du i kruka torkar jorden lätt under heta dagar.

Mina aubergineplantor visar ännu så länge inga tecken på frukt. Men de blommar jättefint, så jag hoppas de blir pollinerade. Auberginen är bäst att skörda strax innan den är fullt utvecklad och mogen. Chilin jag har i år ska bli röd, men jag tänkte prova att skörda någon frukt som grön för att se vad den smakar.

Bägge sorterna kan angripas av vita flygare och bladlöss. Svampsjukdomar kan komma in om du har alltför fuktigt i växthuset. Håll en god luftcirkulation, både för pollinatörernas och plantsundhetens skull. Det är bättre att gödsla med mineralrika gödselmedel än att ge för mycket kväve. Vedaska, benmjöl och röd Algomin är alltså bra. Om du hittar skadedjur så mosa dem med fingrarna och spruta med såplösning. Spruta ofta tills skadedjuren ger med sig. Är plantorna svårt angripna hjälper inget annat än att slänga dem. Men kollar du växterna ofta ska det inte behöva bli så illa.

Gallra äppleträden för större frukt

Gott om plats mellan karten ger dem möjlighet att utvecklas i både smak och storlek.

Just i år verkar fruktövervikt inte vara något jättestort problem, för mängden är klart mindre än t ex ifjol. Men det finns ändå en poäng med att gallra både kart och årsskott. Vissa sorter som Victoriaplommon och äpplet Ingrid Marie har en tendens till att sätta större fruktmängd än grenarna orkar bära upp. Det finns också sorter som har varannat-års-bördighet. Då kan man jämna ut fruktsättningen genom kartgallring och hjälpa dem att hushålla med krafterna.

Tätt sittande äpplen bör gallras för att få större och smakligare frukter. — Alltför tätt sittande frukter ger sämre smak och mindre äpplestorlek. Dags att gallra!

Ofta faller det en del misslyckade fruktbörjan redan i juni. Blir det sen en kraftig torka som i år släpper träden ytterligare kart längre fram. Nu är det dags att göra en manuell gallring bland i första hand sjuka och missbildade frukter. Ta sedan bort ytterligare kart där de ligger och trycker på varann. Trots att det känns hårt så blir det både friskare och större frukter när de har luft omkring sig.

Täta vattenskott gallras ur för att spara på trädets krafter. — En skog av vattenskott kan bli följden efter en hård vinterbeskärning.

Har du inte hunnit gallra bland årsskotten, eller vattenskotten än, så är det hög tid nu innan de förvedar sig. Solljuset kommer bättre fram till frukten och det blir bättre luftdrag mellan grenarna, vilket ger mindre risk för sjukdomar. Dessutom får du en betydligt lättare vårvinterbeskärning nästa år. Och du sparar på trädets krafter då det slipper underhålla en stor bladmassa hela sommaren.

Det är inte så svårt. Böj försiktigt skottet med tummen mot pekfingret, där det sitter fast i grenen. Gör du det vid rätt tid släpper skottet lätt. Slit inte så hårt att ev frukt släpper. Då är det bättre att plocka fram sekatören. Ungefär en tredjedel av alla vattenskott brukar jag ta bort. Sedan kan du göra en pincering, eller inkortning av ytterligare ca en tredjedel av årsskotten. Ner till 4-5 knoppar är lagom. Här läggs grunden för sporrutveckling i skotten. Tänk på att inte sommarbeskära senare än augusti månad, då sent utvecklade skott inte hinner avmogna före vintern och riskerar att frysa bort.

Körsbärsbladlusen ger krulliga blad

Körsbärsbladlusen suger växtsaft och bladen krullar ihop sig. — Toppskott och skottspetsar drabbas först av körsbärsbladlusen.

De yttersta bladen i skottspetsarna av sötkörsbärsträden drabbas lätt av bladlöss så här års. Du ser det på att bladen rullar ihop sig och småningom blir bruna och torra. De små stickhålen som insekten gör i bladen leder till att de rullas ihop och ser krulliga ut.

Körsbärsbladlusen ser ut som en liten kolsvart, glänsande skalbagge. Den värdväxlar med måresläktet (Galium) eller veronikor och flyttar över till dem under högsommaren för att sedan återvända till körsbärsträdet om hösten för att lägga sina ägg där.

Det är inte så lätt att bekämpa bladlusen, om man inte upptäcker den tidigt. För du måste hinna spruta innan bladen krullar ihop sig. Såpalösning med rödsprit eller pyretrumpreparat, som båda är kontaktverkande, kan användas mot körsbärsbladlus. Men du måste träffa lössen med strålen, annars händer inget. Upprepade behandlingar behövs för att få bukt med ohyran. Betydligt lättare i så fall är det att få tag på lössen när de hoppat vidare på måreväxterna. Där ser du de skinande svarta skalbaggarna tydligt.

Jag har tidigare berättat om olika sötkörsbär och körsbärsbladlusen. Läs vidare här.

Knöliga jordgubbar i år

Full fart på jordgubbslandet nu och jag plockar varannan dag för att hinna med. Varje morgon består frukosten av en enorm skål med müsli och joghurt med härliga färska gubbar. Har dessutom fryst in färska bär, gjort sylt, ätit med glass och vispad grädde, naturella från plantan, jag har mixat till smoothie med andra frukter och… Det är ingen hejd på jordgubbsätandet just nu. Men skörden är ändå inte så enorm som den var ifjol. Bären led kanske lite av torkan i maj. Vattnade ett par gånger, men det räckte nog inte.

Fast den största skillnaden i år är den stora mängd knöliga bär som jag plockar. Knöliga så att de ser ut som boxningshandskar. Vissa partier av bären har massor av prickar, dvs frön, och så är hela bäret liksom hopsnörpt. Det här är en skada som uppkommer efter att jordgubbsstinkflyet varit på besök i jordgubbslandet. Stinkflyna suger på både blommor, kart och färdiga bär och det ger de här missbildade bären som i vissa fall är helt outvecklade.

Jordgubbsstinkflyet övervintrar som ägg i marken och förekommer rätt så allmänt i södra Sverige. De trivs i skogrika och vindskyddade områden. För hemmabruk finns det inte någon bekämpningsmetod mer än att flytta sitt jordgubbsland till en öppnare och mer blåsigare plats. Annars riskerar man att flugan återkommer år från år.

Jag har också en del jordgubbar som blivit angripna av trips. Du känner nog igen symtomen om jag säger att bären blir lite matta i färgen, har svårt att bli röda alls och i konsistensen är lite gummilika. Tripsens nymfer kläcks ur ägg som lagts i jordgubbsblommorna och suger sedan på de mognande bären. Varmt väder gynnar tripsen. Skulle ta lite bilder på tripsade bär att illustrera texten med, men hittade plötsligt inte ett enda.

Gudomliga gammaldags gallicarosor

Det är inte helt klarlagt, men man gissar att det var gallicarosor som odlades i området kring Persien, Babylonien och Grekland ca 1200 år f Kr. Dessa rosor bildade stommen i det som utvecklades till dagens gammaldags buskrosor. Så småningom vandrade rosorna vidare mot Italien, Frankrike och Sverige. De tidigaste gallicarosorna som finns omnämnda här är de som Olof Rudbäck d.ä. planterade i Uppsala botaniska trädgård åren 1658-1685. Det var framför allt ’Officinalis’ och ’Rosa Mundi’. Som störst var rosgruppen vid tidigt 1800-tal då det bara i Frankrike fanns omkring 2000 olika namnsorter till salu. Idag finns endast några hundra sorter bevarade.

Polkagrisrosen Rosa Mundi är troligtvis en sport av Rosa 'Officinalis'. — Polkagrisrosen Rosa Mundi är troligtvis en sport av Rosa ’Officinalis’.

Speciella kännetecken hos de engångblommande gallicarosorna är att de för det mesta växer på egen rot och skjuter rikligt med rotskott. På så vis är lätta att dela på. De växer bra på lätta jordar, ofta ända upp i zon 5. Det här är buskrosor som oftast inte blir högre än 1 – 1,5 meter och de blommar från korta sidoskott från fjolårsskotten. Beskärningen inriktar sig på att bygga upp rosorna med grenar i olika ålder och grenar som kommer ända nerifrån. Beskär under vårvintern genom att gallra ut de äldsta grenarna ända ner till marken. Spara inga rotstubbar. Under sommaren nyper du av överblommade rosor.

Adèle Prévost är en gammal gallicaros med okänt ursprung. — Rosa gallica ’Adèle Prévost’ blommar mycket rikligt.

’Adèle Prévost’ är en härdig sort som har mörkt karminröda till violettskiftande stora blommor. De doftar mycket sött och starkt. Som du kan se av bilden blir de något påverkade av ihållande regnväder när blommorna ska slå ut. Men det är en rätt frisk ros som passar bra i både trädgårdar och offentliga planteringar.

Den franska rosen ’Alain Blanchard’ har en mycket säregen blomfärg. Den är violettmelerad i varje karminrött kronblad och har en tydligt markerad mitt med guldgula ståndare. Doften är inte speciellt stark, men doftar tydligt ros. En superhäftig ros som inte brukar angripas av svampsjukdomar.

Vresrosor är de mest supertåliga trädgårdsväxter du kan hitta

Av någon anledning räknas de inte till ”de fina” rosorna. Jag antar att det hänger ihop med att de är alltför vanliga och alldeles för lättskötta och tåliga för att erbjuda den hängivna trädgårdsentusiasten några utmaningar. Men vresrosorna, Rosa rugosa, har faktiskt utnyttjats länge av rosförädlare på grund av sina många, goda egenskaper. De friska rosorna är mycket tåliga och härdiga samt har en kontinuerlig blomning. Ju sämre förhållanden, desto bättre chans att just en rugosaros passar in där.

Hansarosen har en underbart stark doft och oavbruten blomning från sommar till november. — Hansarosen har en blåaktig purpurröd färg och underbar doft.

De flesta vresrosorna hör till de allra mest lättodlade buskarna över huvud taget. De växer bra på sandig och torr mark och klarar sig på vindutsatta och skuggiga ställen utan knot. Var ser man ofta vresrosor i det vilda? Jo på sanddyner längs stränder i Danmark och kustbandet i södra Östersjön. Tuffa förhållanden utan någon som helst omvårdnad.

Hybrider med rugosa-ursprung som jag gillar, förutom ’Hansa’, är t ex den ljuvt rosa ’Jens Munk’ som du ser på bilden här ovan. Du kan känna igen den på att kronbladen är lite urnupna och ur detta hack går det en vit sträng in mot blommans mitt. ’Jens Munk’ är en frisk rossort som tål skugga och växer upp till zon 6. Den blir ca 1,5 meter hög och ungefär lika bred.

De typiska rugosa-rosorna växer på egna rötter och förökar sig genom att sprida sig i sidled. Nya skott sticker upp titt som tätt och det kan vara svårt att begränsa vresrosens utbredning. Bäst lämpar de sig därför som slänttäckning där de både binder ihop ytjorden och håller ogräs borta. Beskärning är ingen rocket science, utan det räcker att gallra ut äldre skott årligen eller att skära ner dem totalt med 3-5 års mellanrum. Enklast gör man det med röjsåg. Jag föredrar den här metoden för de gräsliga taggarnas skull. Taggborsten är förfärlig, trots att buskarna sällan har några kraftigare taggar.

Valnöten är ett ståtligt parkträd

Valnöten blir ett brett träd som kräver mycket plats. — Äkta valnöt blir ungefär lika bred som hög.

Har man sett det förr? Ett valnötsträd som blir för stort för den lilla trädgården och stympas hårt för att över huvudtaget få plats längre. För det är ett snabbväxande träd som överraskar med sin kraft när den väl etablerat sig. Så håll den en bra bit från väggar och andra fasta hinder. Valnöten blir inte så grann om man beskär den. Dessutom är den en blödare och ska alltså inte röras förrän på sensommaren i JAS-perioden.

Juglans regia, äkta valnöt, tillhör de mest känsliga bland valnötsträd vi kan odla i Norden. Den vill ha ett varmt läge med näringsrik, kalkhaltig jord. Barken är ljusgrå och ganska slät i ungdomen, som äldre finsprucken. Bladen är sammansatta av 5-9 småblad varav det sista uddbladet är speciellt stort. På vintern känner du igen knopparna på deras brunsvarta färg och alldeles runda form. Frukten, eller nöten, sitter inbyggd i ett grönt fruktskal som är vackert avlångt rund till formen. Den mognar sent, men kan plockas och rostas. Det har jag aldrig gjort, men kunde vara kul att testa.

Andra, tåligare valnötar att prova om du letar efter ett exotiskt träd är grå valnöt, Juglans cinerea och Juglans mandschurica, manschurisk valnöt. De trivs bra i något fuktigare jord. och ska helst stå i skyddat läge eftersom bladen är långa och slängiga. Klarar sig upp till zon 5.

Hurdalsrosen blommar tidigt

Hurdalsrosen har starkt rosa blommor med mörkare ådring. — Blomman är starkt rosa med mörkare ådring och synliga, guldgula ståndare.

När jag jobbade i Norge i slutet på 90-talet hittade jag en alldeles ny rosbekantskap i ett dike på väg till min arbetsplats. Jag kunde inte minna mig att jag hade sett denna ros tidigare, då den hade rätt så tydliga kännetecken. Efter att ha slagit i böcker och jämfört blad och blommor kom jag småningom fram till att det måste vara en Hurdalsrose.

Hurdalsrosen har ett spärrgrenigt växtsätt och matt gröna blad. — Ett spärrgrenigt växtsätt och en blomma per kortskott karaktäriserar Hurdalsrosen.

Det var en storvuxen buske, minst ett par meter hög och lika bred. Blomningen var mycket riklig och påminde om vanlig nyponros, fast blommorna var halvfyllda eller dubbla. Att få se denna uppenbarelse där mitt i diket vid den steniga slänten kändes väldigt lyxigt. När jag sedan många år senare hittade denna ros hos Cedergrens plantskola i Råå var jag tvungen att köpa den. Bara för att hämta hem minnet från den första rosen.

Hurdalsrosen härstammar från Tyskland och har därefter odlats i Norge. — Hurdalsrosen härstammar från Tyskland på 1800-talet och har därefter odlats i Hurdal, Norge.

Hurdalsrosen kallas också Rosa villosa ’Hurdal’. Förutom på storleken känner du igen den på ett mattgrönt-grågrönt bladverk. Bladkanten är vasst dubbelsågad, som du kan se på bilden ovan. Blommorna sitter en och en placerade längst ut på varje kortskott. De långa grenarna är bågböjda. Den öppna blomman är rosa med en mörkare ådring och gyllengula ståndarknappar. Knoppen och senare även nyponet bär tät glandelborst, men grenarna har nästan inga taggar. Blomman har knappt någon doft, men det är ändå en tacksam buskros som du kan lägga på minnet om du letar efter en ros till skuggigt läge med dålig jord.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: