Violquiz

Jag är sannerligen ingen botaniker och tycker det är rentav tråkigt att hålla på och nyckla växter. Men ibland blir man så illa tvungen, när det är ett besvärligt släkte med många likartade arter att skilja åt.

Många, många och ljuvligt blå. Men vilken art är det?

Nu kände jag mig tvungen att ta reda på vad det är för en viol som växer som en blå matta i skogskanten av min trädgård. Det känns inte proffsigt att bara referera till den med uttrycket “en blå viol nånting”. Släkter violer upptar 5,5 sidor i Mossbergs flora. Vissa är lätta att utesluta på färgen. Men de andra fyra sidorna då? Ljusblå allihopa.

Har fotograferat det ljuva beståndet sedan april månad, och än blommar det lite sparsamt. Kan konstatera att blommorna doftar dessvärre inte. Då faller luktviol bort. Petade försiktigt upp två plantor för att kunna syna dem noggrannare. De sitter ganska löst förankrade i mossmattan som man skulle kunna karaktärisera som växande i kalkhaltig ganska torr mullrik jord.

Bladen är spetsigt hjärtlika med tandade bladskivor och sitter på långa skaft. Ett karaktärsdrag som är viktigt att bestämma är stiplerna, som är bladlika bildningar som sitter vid bladskaftets bas. Stiplerna är väl synliga hos många växter, t ex ärtsläktet. Där är de runda som manschetter i bladfästet. Stiplerna hos denna viol är långa och fransade. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Fransade och långa stipler ger en ledtråd i detektivarbetet att artbestämma violen.

Långa, fransiga stipler förekommer enligt floran hos både bergviol, ängsviol, lundviol och skogsviol. Ingen hjälp där alltså.

Till slut kan jag konstatera att det finns inga eller väldigt korta bakåtriktade foderblad bakom blomman. Således borde det vara en lundviol. Fast hybrider är vanliga inom släktet, så helt bombsäker kan jag inte vara. Kanske finns det någon läsare som kan ge mig ett slutgiltigt svar?

Ska försöka memorera namnet så jag inte blandar ihop dem igen. Hur som helst så är mina violer underbart vackra och lyser upp i mossmattan. Bestämningsnyckeln jag använde hittar du i Den virtuella floran på linnaeus.nrm.se/flora

“Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin flätkorg i grenklykan.
Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.
Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner.
Bäcken går lite avsides, förirrar sig,
ringlar fram under valven med kabbelekan som lysmärke.”

Ur Majnatten av Harry Martinson (Dikter om ljus och mörker, 1971)

Kungsängslilja i trädgården

Kungsängsliljan tillhör ett släkte med ca 130 arter av fleråriga lökväxter och är den enda av dessa som klarar av att självsprida sig i Sverige. Klockliljorna är otroligt varierande i utseendet, men alla är utsökt vackra. De förekommer naturligt i ett brett bälte från norra Medelhavsområdet genom Centralasien, Kina och över Berings sund till västra Nordamerika. En del arter är starkt bundna till sin ståndort och kan vara svårodlade. De som är lättast i vårt klimat är arterna från Centrala Europa och södra Sibirien. Arter som växer på alpina ängar och fuktiga slätter. Fuktiga woodland och halvskuggiga ängspartier kan vara en bra växtplats för dessa. Kungsängsliljan är inte så svårodlad om du kan erbjuda en sådan miljö.

I min trädgård blir det kanten av woodlandet som innehåller kalkgynnade arter. Där växer ramslök, julrosor, primulor, myskmadra och storrams, för att välja några grannar. Jag har försökt plantera in kungsängslilja tidigare, men det blev inte långvarigt. I höstas fick jag tag på knölar som jag planterade i mitten av september. Vattnade upp den torra marken och höll tummarna för att det skulle ta sig.

Och visst gjorde det det. Vid tid för den första gräsklippningen i början av april hade det kommit upp tunna, gräslika strån med böjda toppar. Hade glömt bort lökplanteringen och var på vippen att köra över de små stråna med gräsklipparen. Hade kunnat sluta i katastrof, men lyckligtvis gick växtminnet igång när de böjda stänglarna dök upp. Visst var det små kungsängsliljor! Mera vattning för att blidka de små som överlevde med en hårsmån.

Nu blommar de så fint. Alla utom en är vinröda – bara en vit ingår i samlingen. De schackrutiga klockorna nickar från klena stjälkar och sitter ibland ensamma, ibland parvis i toppen. Böjer man upp blomman syns de ljusgröna nektarierna inne i klockan. Om blommorna blir befruktade kan de sprida sig med frö. Annars förökas de lättast genom delning av lökarna.

Välj en jord som är humusrik och väldränerad. Toppa gärna med lövkompost efter blomningen. Och om det är en torr sommar behöver du vattna för att den ska trivas. Köper du färdiga lökar så sätt dem i jorden så snabbt som möjligt på hösten så de hinner rota sig innan vintern kommer.

Kungsängsliljan har en schackrutig blomma och förekommer i purpurrött eller vitt.

Gyllengul, doftande azalea – hur lyckas du

Azaleorna tillhör gruppen lövfällande rhododendron, med smala och tunna blad, som oftast får en fin höstfärg som bonus innan vintern kommer. Guldazalean, den gyllene, är en ren fröjd att ha i sitt woodland. Den gula färgen är genomträngande och lyser upp i mörkgröna partier. Dessutom doftar den härligt; sött och underbart.

Att azaleorna fäller sina löv till vintern gör att de är rätt tåliga för frost och vårsol. Det finns inget (förutom knopparna då) som kan ta skada av köld, och de flesta namnsorter ligger i zon 4-5 i härdighet. Så var inte rädd för att prova.

Gemensamt för alla rhododendron är kraven på växtplats. Jorden ska vara lucker, humusrik och sur (pH ca 5) och med god fukttillgång. En hel del torv går åt när du ska plantera dem. Välj okalkad torv eller speciell rhododendronjord. Gräv en riktigt stor grop och undvik att trampa till jorden för hårt kring rotklumpen efter plantering. Rötterna kräver mycket syre och är följaktligen mycket känsliga för kompakt jord.

Azaleor passar både i halvskuggigt och i mer soligt läge. Det ytliga rotsystemet kräver mycket vatten, men vatten får inte bli stående i planteringshålet. Glöm inte att vattna plantan de första åren samt vid längre torkperioder. Använder du vattenledningsvatten ska du vattna rejält åt gången, eftersom rotklumpen helst ska sköljas “ren” från salter och klorider som ingår i vattenverksvatten. De ömtåliga finrötterna kan lockas att ta upp för mycket salter och torkar paradoxalt nog ihjäl. (Repetera gärna osmosen från skolans biologi!)

Gödsling är inte lika viktigt, så om plantan är i god tillväxt kan man låta bli att gödsla helt. Om det behövs ska du använda små doser av sura gödselmedel, t ex superfosfat. Det finns också färdigblandade rhododendrongödsel som har rätt sammansättning. Överskrid inte rekommendationerna på förpackningen – rötterna är ytliga och kan lätt svedas av stark gödsel.

Att rötterna sitter ytligt gör att även stora plantor lätt kan flyttas ifall du kommer på att placeringen blivit fel. Vid flyttning av äldre plantor tillämpar du samma planteringsinstruktion som för nya, krukade exemplar. Behöver du klippa in grenarna så går det bra. Rhododendron och azaleor tål beskärning. Bäst blir resultatet strax efter blomning.

Bilderna i detta inlägg kommer alla från Sofiero slottsträdgård i Helsingborg. Guldazalean blommar där i maj månad. En promenad i rhododendrondalen på Sofiero är en exotisk upplevelse. Ravinens naturliga utformning med branta, trädklädda slänter är själva hemligheten bakom det lyckosamma projektet som kung Gustav Adolf och kronprinsessan Margareta skapade under början av 1900-talet. Rinnande fukt och porös jord med ständig lövtillförsel är receptet!

Grönt är en underbar färg!

Gröna trädgårdar är oftast något jag tänker på med anknytning till landskapsträdgårdar och -parker. Flödande långa linjer med ängar, häckar och alléer kräver ofta den stora skalan för att riktigt komma till sin rätt. Men även en enstaka detalj i parken, som denna stramt klippta idegranshäck vid Fredensborgs slott i Danmark, kan bli en formupplevelse utan att en enda färg förutom grönt är inblandad.

Vintergröna växter är viktiga inslag i en trädgård, då de bygger upp bakgrunder och bidrar med stabila former även under den kala årstiden. Det är svårt att skapa året-runt intressanta miljöer utan att ta hjälp av något vintergrönt alls. Även om buxbomsklotet på bilden nedan inte ännu är klippt så ger det den bakgrund som den sirliga Gillenian behöver för att dess anspråkslösa blommor ska framträda. Gillenian kräver gröna grannar – med färg tappas blommorna bort.

Hosta, som helst växer skuggigt och lite fuktigt, har blad som fångar upp ljuset och reflekterar det i olika blågrå nyanser. När Hostans stora, lite vågiga blad, kombineras med en finlemmad ormbunke som på bilden nedan är det bladstrukturen som ger “färg” åt planteringen. Kontrasten i olika bladformer är vacker för ögat och här saknas minsann ingen färg.

När ljust gulgrönt och smalbladigt möter mörkare grönt och stora, slösiga blad lyfter hela planteringen. Jag är mycket förtjust i gulgröna blad, men de ska användas med måtta, för att det inte ska se plottrigt ut. Insmugna här och där i en jämngrön massa skapar de underverk. Hakonegräs, gulbladig korstörne, gulbladig humle och gulbladig perukbuske är fantastiska att blanda in som ljusa nyanser. Och resultatet är omedelbart intressant.

Vill du bjuda på lite vit blomning i allt det gröna så kan en nätnäva (bild nedan) ge lite svalka även i soligt läge. Annars är vita blommor mest lämpade för plantering i skuggan, då starkt solljus fräter bort effekten av de vita blommorna på näthinnan.

Kingen bland ätliga tistlar

Dags att börja så de allra tidigaste grönsaksfröna! Som vi har väntat, eller hur! Bland grönsaker med allra längst utvecklingstid finns tomat, chili och kronärtskocka. Men du måste förstås ha tillgång till uppvärmt växthus för att det ska vara lönt. Först behövs en varm groningsplats och när plantorna kommit upp vill de ha en jämn, lite svalare temperatur och gott om ljus. Bara dagsljus räcker inte ännu, utan du behöver komplettera med växtlampor.

Stolta plantor av kronärtskocka.
Stolta plantor av kronärtskocka i odling. Bilden tagen i början av juli.

Har du gott om plats i frilandsodlingen tycker jag kronärtskockan är en härlig gröda. Inte alls svår, bara du klarar plantuppdragningen och fixar gödselbehovet. Jag sådde frön från två sorters kronärtskocka, ‘Violet de Provence’ och ‘Symphony’, hos Hvilan Utbildning den 8 februari. Sådde i vanlig plantjord i pluggbrätten och vattnade sådden lätt. Satte brättena i växthuset under vit plast för groning. Temperatur ca 18 grader. Igår, efter 10 dagar, när jag gläntade på plasten , var de definitivt på väg upp hela gänget. Bild nedan. Groningsprocenten verkar vara hög, och tillväxttakten god.

Kronärtskockor som precis kommit upp står på förkultivering i växthus.
Kronärtskockor 10 dagar efter sådd.

Senast när plantorna vuxit sig ca 8 cm höga, eller fått fyra blad, är det dags att skola om dem. Välj en gödslad jord och krukor i storlek 10×10 cm eller motsvarande. Nu kan plantorna ställas svalare för att inte ränna iväg. Ca 12-15 grader är lagom.

Här ska kronärtskockan växa. Odlingsbädden i hemmaodlingen förbereds och jorden rensas, luckras och grundgödslas. Planteringstid april-början av maj i södra Sverige.

Plantera ut på friland när frostrisken är liten. Har du möjlighet att täcka med fiberduk kan de avhärdade plantorna gå ut redan i april i södra Sverige. De är inte så frostkänsliga på våren som de är på höstkanten. Jorden ska vara varm, lucker och näringsrik. Plantan har en lång utvecklingstid och blir hög, så den kräver mängder av gödsel. Och ett varmt läge för att du ska hinna skörda. Tänk på att plantan blir bred, så ett plantavstånd på närmare 1 meter är inte alls att ta i.

Kronärtskocksplantorna är ännu ganska små. Planteringen är tätare än den rekommenderade 1×1 meter. Det visade sig bli lite för tätt när de växte på sig under sommaren.

Det är en god idé att marktäcka med gräsklipp för att behålla fukten i jorden och ge plantorna en kontinuerlig kvävegödsling under växtperioden. På Hvilan ska vi i år testa att odla en bottengröda kring kronärtskockorna. T ex humlelusern eller subklöver är lämpliga växter. En bottengröda växer mellan raderna och minskar den jordöppna ytan och gynnar nyttoinsekter. Det passar speciellt väl i en lång kultur som kronärtskocka. Den fungerar samtidigt som gröngödsling och fånggröda som både lagrar in och tar hand om överskottsnäring. Bottengrödan kan bli kvar fram till nästa säsongs plantering och utgör då ett skydd mot urlakning om det blir en blöt vinter.

Plantorna skapar en mäktig bladmassa. Första skörd brukar bli runt mitten av juli.

Själva kronärtskockorna odlas vanligen som ettårig gröda. Men det finns även en flerårig gammal sort, ‘Herrgård’, som i Skånes klimat och lucker jord kan stå sig i många säsonger. Den förökas genom delning allt eftersom. Säkrast övervintring får du genom att täcka plantan med t ex halm och kupa upp lite jord runt om. På vårkanten när solen börjar värma tar du bort täckmaterialet och låter tillväxten starta.

Blommande kronärtskocka ‘Herrgård’.

Drömmer om sommarens blommor

Vintern har ännu bara börjat. Dagar med snö har avlösts av dagar med töväder. Ömsom regn och halka och ömsom barmark. Men det ger lite hopp att nätterna blir kortare. Att köra till jobbet utan att behöva slå på helljuset på morgonen. Bara det är en liten vinst i sig. Och ungefär samtidigt börjar längtan komma tillbaka. Till den frodiga grönskan, slösigt vackra sommarblommor och ögonbedövande vackra rosor.

Helsingborgs stad ligger alltid väl framme med sina designade sommarblomsprogram.

Påpassligt skickar fröfirmorna ut årets kataloger och nyhetsbrev på nätet. Snödropparna trycker sig upp ur den frusna jorden. Längtan blir obeskrivlig!

Vad gör man då? Det är bara att börja skissa på rabatter och krukor med sommarblommor. Ta in våren på skrivbordet!

Den organiserade utvärderar sorter och kombinationer varje år för att hitta friska och blomvilliga sorter som ligger rätt i både färgskala och i höjd.

Du som jobbar med planering av kommunala annuellplanteringar har förhoppningsvis redan gjort klart jobbet. För nu börjar det bli hög tid att beställa plantor från odlarna. De första fröerna ska strax i jorden, så är du ute efter stora mängder eller ovanliga sorter måste du vara ute i god tid.

Spännande färgkombination från Helsingborg. Petunia, Nicotiana, Salvia.

Privat förnyar jag temat för sommarblomsprogrammet varje år. Ett år var det rostigt med brunbrända orange toner som bas. Inspirationen kom från en vacker marschallhållare i rostig plåt. Zinnia, colafärgade Ipomea, het orange montbretia, rostbrokiga Lantana, sammetssvarta Million Bells, glödande praktlobelia, doftande chokladblomma plus knallröda bägarrankor på spaljé ihop med den roströda smällspirean som ger både höjd och volym.

Ett annat år var temat vinterfrost. Då fick olivträden sätta den spröda, frostvita tonen. Isblå Agapanthus förstärker den kalla känslan, vibrerande vita Gaura som trängdes ihop med näpen vit lobelia och ljusgul Lantana som vällde ut över krukkanten. I bakgrunden mjukar härliga buskrosen Ghislane de Féligonde upp med sin ljust persikofärgade anstrykning.

De gräddvita blommorna ger lyster till skapelsen. Enbart vitt på vitt blir bara endimensionellt, så en brytning av tonen behövs för att man ska se färgen. Hur konstigt det än kan låta.

Lite om pionens historia

En okänd gul trädpion.

Pionernas historia börjar i Kina och nordöstra Asien någon gång för 1500 år sedan. Det fanns ett fåtal vildväxande pionarter som korsades av intresserade trädgårdsmästare för att få fram större blommor och fler färger. Allt började med två typer: örtartade pioner som vissnar ner på hösten och vedartade buskpioner som fäller löven, men har ett grenverk ovan mark under vintern. Buskpioner kallas även för trädpioner.

Kinesisk trädpion som har ett namn som betyder “halsband med dyrbara pärlor”

Vilda pioner är numera sällsynta i Europa, men man kan påträffa former av Paeonia officinalis, bondpionen, på bergssluttningar i Medelhavsområdet och Östeuropa. Först odlades pioner främst för sina medicinska egenskaper, t ex som medel mot blodpropp och leverbesvär. Det man åt var rötterna, som blötlades, torkades och skivades till frukost. De som har testat beskriver smaken som bitter, terpentinliknande.

Moderna pioner härstammar från klassiska kinesiska pioner från 800-talet.

Under 600-800 talet e Kr växte efterfrågan på pioner vid det kinesiska hovet och pionerna fick en särställning bland odlade växter. Pioner började exporteras till bl a Europa och de blev en viktig handelsvara för kineserna långt in på 1900-talet. Odlingen spreds även till Japan och har där resulterat i helt egna grupper som anemonblommande och gula sk Itoh-hybrider.

Förmodligen en ‘Festiva Maxima’.

Från slutet av 1700-talet började pioner hämtas hem till Europa i större skala med hjälp av botaniker och deras lärjungar. De planterades i hovens botaniska trädgårdar och i professionella pionodlarsamlingar i England och Frankrike. Framför allt resulterade det i nya örtartade lactiflora-hybrider som är populära ännu idag. De fantastiska ‘Edulis superba’ och ‘Festiva Maxima’ och min personliga favorit ‘Duchesse de Nemours’ är klassiska pioner framodlade i Frankrike i början av 1800-talet.

Pioner klarar sig bra trots bristande skötsel och de blir ofta väldigt gamla.
Pioner är långlivade växter som hävdar sig väl trots ogräsinväxning. Därför kan man ofta hitta dem i äldre, övergivna trädgårdar.

Med tiden kom pionhybrider från tempererade delar av Nord-Amerika att konkurrera ut europeiska i popularitet. Med förbehåll för att klimatet är en avgörande faktor för om man lyckas med pionodling eller ej. Viloperioden under en kall vinter är nödvändig för att pionrötterna ska överleva över tid. Speciellt gäller detta för de örtartade pionerna. De tål både sträng kyla och sommarhetta. Busk- eller trädpionerna är lite mer värmetoleranta och inte riktigt lika härdiga. Det enda man ska undvika vid odling i Skandinavien är vattensjuk jord. Annars har vi ett toppenklimat för pioner här i nord.

Trädgårdens häckar

Häckar och plank är de vanligaste sätten att avgränsa trädgården och skapa enskildhet. Att ge trädgården väggar och tak är något man hör talas om ofta, men hur ska man förstå det? Vad har trädgårdens väggar för betydelse egentligen?

Det första man kommer att tänka på är att de skyddar mot insyn. På landsbygden kanske mindre viktigt när grannarna bor en bit ifrån. Men att skydda mot blåst är en funktion som är lika viktig oavsett var man bor. Det kan vara precis lika dragigt i stan som på landet. Fast här ligger Skåne ändå i särklass! Det är inte bara vi som bor och njuter i trädgården som önskar skydd, utan växterna gör det också. En skyddande häck kan höja växtzonen med flera steg och ge dig tillgång till mer exotiska arter än som annars hade överlevt på den platsen.

En kort häck kan fungera som insynsbarriär mot bortre delar av trädgården om den placeras på en strategisk plats nära betraktaren. Om infarten är störande när du sitter på din uteplats så krävs det kanske bara några meter häck, eller två korta snuttar som går lite omlott, för att stoppa insynen från dem som går på gatan. Effekten är förbluffande och kostnaden liten. Det handlar bara om att hitta rätt placering.

Bokhäck som fond bakom färgrik plantering med granna blommor.
Den gröna häcken håller ihop färg- och formintrycket och framhäver rabattens växter.

Häcken kan också fungera som enhetlig fond för rabatter och planteringar. För att hålla ihop en färgrik och formrik plantering behövs en neutral bakgrund. Gärna en vintergrön häck och allra helst idegran, om du frågar mig. Den är häckarnas Rolls Royce – tät, vackert mörkgrön, lätt att reparera då den skjuter skott från äldre grenar och lagom snabbväxande.

En välklippt häck kan bli mycket smal. Men det kräver beskärning 2 gånger per år.
Kanske den smalaste häck jag sett – avenbok ca 20 år gammal.

Klippta häckar är alltid mer distinkta och tar dessutom mycket mindre plats. Ett plank tar avgjort minst plats, men är inte alltid så charmigt. Du kan med ett genomtänkt växtval och noggrann beskärning få en riktigt smal och stram häck som inte blir mer än 30 cm bred. Vill du däremot ha en blommande, friväxande häck och har gott om plats, så finns det andra arter för det.

En häck i bakgrunden ger en neutral fond och stoppar dessutom blicken från att vandra vidare.
En häck i bakgrunden ger en neutral fond och stoppar blicken från att vandra vidare.

Häckar och öppningar i häckarna ger inte bara rumsavgränsning och labyrintkänsla, utan de skapar spänning och intresse för vad som kommer härnäst. En trädgård med flera små rum är mer spännande än en stor, öppen yta utan avskiljande väggar. Flera olika rum i trädgården ger dig större frihet att välja olika stilar, med varierande färgskalor och växtslag. Så det blir varierande utan att bli plottrigt. Smart!

De större plantskolorna har häckprover som man kan beskåda när man väljer typ av häck.
Större plantskolor kan visa prov på olika typer av häckväxter för att förenkla ditt val.

Har du flyttat till en ny trädgård, så börja med att planera och plantera häckarna det första du gör. Rumsindelningen gör att du kan koncentrera dig på att färdigställa ett trädgårdsrum i taget. Häckplantor finns i olika kvaliteter i plantskolorna och har du råd kan du få en i princip färdigväxt häck, tät och välbeskuren, från första säsongen. Annars tar det bara några år att forma en skyddande häck. Det är aldrig för sent att börja!

Mannen som stoppade öknen

För en dryg månad sedan presenterades årets Right Livelihood-prisvinnare. Priset ges av en svensk stiftelse till människor och organisationer som juryn bedömmer är modiga och visionära, och som föregår med gott exempel för att lösa orsakerna till världsproblem.

Bild från Right Livelihood. Foto Mark Dodd

Jordbrukaren Yacouba Sawadogo från Burkina Faso i västra Afrika, är en av årets pristagare. Han har genom eget nedlagt arbete och stor envishet byggt grunden för att återskapa biologisk mångfald i ett eroderat landskap. Genom att lära ut sin metod till andra jordbrukare har de med gemensamma krafter lyckats stoppa öknens spridning. Tusentals hektar tidigare ofruktbar mark har blivit skog i hans hemland Burkina Faso och grannlandet Niger. Två länder som är hårt drabbade av torka och matbrist.

Yacouba Sawadogo började sitt numera 40-åriga projekt genom att gräva hål i marken. I hålen la han komposterbart material och sådde frön. När det kom ett regn rann vattnet ner i groparna och bevattnade Yacoubas sådd istället för att bara rinna bort. I vissa hål planterade han träd, och dessa skapade med tiden skugga och ett gynnsamt mikroklimat för lägre växter under kronorna.

Bild från Right Livelihood. Foto: Mark Dodd

Trots att han blev motarbetad i början och skogen sattes i brand, så fortsatte han gräva gropar. Till slut förstod andra jordbrukare att metoden fungerade och de började komma till honom för att lära sig. Dagligen tar han emot besökare, studenter och ungdomar som vill lära sig mer om hans metod att återplantera skog i torr jord. Metoden kallas Zaï och går ut på att ta tillvara det sparsamma regnet och plantera i små fickor i jorden. Lektionerna hålls utomhus, under träden i skogen han planterat.

– När jag delar med mig av min kunskap tar de med sig den hem till sina byar och sprider den vidare, berättade han vid prisutdelningen i Stockholm. Det känns bra att mitt arbete lever vidare.

Den form av skogsbruk som Yacouba utvecklat har räddat byar ur matbrist och svår fattigdom. Hans “egen” skog omfattar nu ett sextiotal träd- och buskarter på 40 hektar. Skogen lockar mängder av djur som dras till skålarna med vatten och mat som finns utställda. Fåglarna är en viktig del i det nya ekosystemet, resonerar Yacouba, för de för in frön från andra platser och berikar växtlivet.

Prissumman på en miljon kronor ska gå till att köpa loss den lånade mark som han hittills odlat upp. Sawadogo planerar också att gräva en stor regnvattenreservoar för att spara vatten till djur och odlingar.

Vad kan vi lära oss av denna solskenshistoria? Jo att även en enskild person kan göra skillnad med sina egna gärningar. Även om man börjar i liten skala kan vinsten bli mångfaldigad när fler eldsjälar kopplar på. Alla kan göra avtryck!

Strategier mot sniglar

Egentligen borde jag tacka torkan. För att det begynnande snigeleländet tog en paus under sommaren och hösten som gick. Det var outhärdligt intensivt i mitten av maj, och blev smärtsamt för egen del. Hade både sått frö och planterat ut förkultiverade grönsaker. Flera gånger om. Men slemdjuren som patrullerade mina odlingslådor om nätterna tryckte glupskt i sig minsta blad. Sallat, persilja, selleri, jordgubbsblommor – och de försökte sig även på vitlöken.

Mördarsnigel med sikte på grönsakslandet.

Till slut tappar man ju sugen. Jag blev vansinnig över att lägga min tid och utsäde på att föda upp mördarsniglar, istället för att själv få en tidig skörd av grönt på bordet. Up to action, alltså. Körde en kombo, så det är svårt att säga vad som var mest framgångsrikt. En kombo av olika samverkande åtgärder är förmodligen den bästa strategin. För man kommer inte åt dem alla. Bäst att koncentrera sig till de fuktigare och skuggigare delarna av trädgården där förekomsten är störst.

Järnsulfat Ferramol äts upp av sniglarna

Ferramol, som är ett järnfosfatpreparat, har jag även använt tidigare år. De små grönblå kornen strör du ut på marken där det brukar finnas sniglar. De lockas till kornen och äter dem, tappar aptiten och dör. Rätt så enkelt, men det går åt en hel del korn på en större tomt. Det finns även små askar i plast hos Snigelshopen, som kan betas med järnfosfatkorn, och som håller dem torra vid regn. Då blir åtgången lite mindre.

Nematoder vattnas ut och förgör sniglarna inifrån.
Nematoder mot sniglar som späs ut med vatten.

Nematoder, små mikroskopiska rundmaskar, är en biologisk bekämpningsmetod. Nematoderna köper du på nätet och vattnar ut på marken med sprutkanna. Nyttodjuren har kort livstid, så du ska skyndsamt sprida ut preparatet när du fått hem det. Nematoderna fungerar genom att infektera unga sniglar under vår och höst. Äldre sniglar är det inte lika effektivt mot. Bekämpningen måste därför upprepas med ca 6 veckors mellanrum, som är längden på snigelns livscykel. Finns två olika preparat i dagsläget – Nemaslug och Nematode S. Tillgängliga i handeln från mars månad, då vädret är mest gynnsamt för nematoderna.

snigeltejp i koppar avskräcker sniglar
Snigeltejp i koppar som vi klistrade på odlingslådorna.

Snigeltejp av koppar har kommit stort under detta år. Finns i nästan alla trädgårdsbutiker. Det satte jag upp med hjälp av tillresta släktingar; pappa och Sven. Snigeltejpen, och för den delen hela snigelproblemet blev ett gemensamt projekt och intresse under deras visit. Vi tejpade odlingslådorna noggrant och vi plockade sniglar. Stora och minimalt små. Mängder. Tusentals. Satte dem i glassburkar med kalksalpeterlösning. Det dör de ganska snart av och blir sen till gödsel för någon buske. Till slut fick jag så ont i höften av alla nedböjningar att jag fick sluta med det.

snigeltejp i koppar ger mördarsniglarna en stöt
Koppartejpen verkar funka och ska hålla några säsonger om man klistrar noggrant.

Det finns faktiskt en metod som jag ännu inte provat. Ölfällor. Har sällan öl hemma, så det har fallit på det. Men i övrigt en billig metod och lätt att tillverka. Man tar en stor petflaska och klipper av toppen, ca 10 cm från där korken sitter. Sätt toppen in och ut i flaskans buk så att det bildas som en liten tratt inåt. (Det finns instruktionsfilmer på nätet.) Toppen tejpas sedan fast i flaskans buk så att den sitter stadigt och inte läcker. Fällan fylls med ett par dl öl och sen sätter du ut den på en snigelrik plats i kanten av trädgården. Funkar tydligen omgående om det finns sniglar i området.

Tejp av koppar ger snigeln en elektrisk stöt.
Sniglarna var väldigt på, och testade tejpen redan vid uppklistring.

Torkan gjorde säkert sitt till att sniglarna minskade. Det blev aldrig någon höstinvasion. Tejpen hade synlig effekt, det kunde vi konstatera redan när vi klistrade på den. Sniglarna fick som en elektrisk stöt och drog sig snabbt tillbaka nerför kanten. Men efter hand som växtligheten växte till sig så blev det ju blad som hängde över kanten och där klättrar lätt en snigel över. Så man får passa hela tiden så man inte bygger oavsiktliga broar upp i lådorna.

För övrigt så har jag fortfarande, 6 månader senare, inte blivit kvitt värken i det inflammerade muskelfästet som jag fick i höften/ljumsken på grund av mitt nitiska snigelplockande. Så den insatsen hade ett högt pris. Lite för högt. Nästa år får jag nöja mig med att hugga itu dem med spaden.