Odla fikonträd i kruka

Fikonplantor trivs på varmt och vindskyddad växtplats.

Fikon är en mycket populär växt för både uterum och utplantering i kruka sommartid. Endast om du bor i de allra mest gynnsamma klimatzonerna i Sverige ska du plantera dem på friland. Fikon är en mycket värmekrävande växt som vill ha en solig och varm växtplats, skyddat från stark vind. Det bästa är att hitta ett skyddat hörn i sydvästläge. Detta gäller oavsett om du tänker dig plantera ut fikonet permanent eller hålla det som krukväxt.

Fikon i kruka behöver bara sparsam vattning och gödsling.

Skötsel av fikon sommartid är ganska enkelt. Ge busken vatten när jorden torkar ut och svag näringslösning ett par gånger per månad under växtperioden. För att hålla blad- och skottproduktionen nere för krukplanterade fikon gäller sparsam vattning och liten kruka, för annars lär du få ett bry när växten ska övervintras.

Fikonträdets rötter har nu helt fyllt krukan och det är dags att plantera om.
Dags att plantera om när fikonets rötter fyller krukan helt.

Plantera om när rötterna fyller krukan, men välj bara en storlek större kruka åt gången. Ger du fikonet för goda förhållanden så sätter den mest blad på bekostnad av frukten. Fikon föredrar en lucker och porös jord. Man kan blanda i lite kompost, utan extra gödsel vid plantering.

Fikonet sätter frukt på sensommaren och de mognar under tidiga hösten.

Fikonträd kan behöva beskäras ibland för att hålla en lagom storlek. Den bästa tidpunkten för beskärning är när växten är i vila och är utan blad. Våren innan utplacering t ex. Annars händer det att såren blöder av en vit, klibbig vätska. Absolut lättast är att klippa in grenarna och ställa ut plantan innan den satt nya blad, för då slipper du avhärda den. Annars måste de nya bladen vänjas vid stark sol gradvis.

Fikonen mognar under sensommaren.

Övervintring av krukodlade fikonträd ska ske frostfritt men svalt. Eftersom plantan tappar alla sina blad på hösten krävs ingen ljus övervintringsplats, utan den kan stå t ex i ett mörkt garage. Temperaturen ska helst inte gå över +10 grader, för då finns det risk för att bladen utvecklas för tidigt. En övervintring i rumstemperatur är inte att rekommendera, för fikon drabbas lätt av spinn och andra sjukdomar om de står gröna över vintern.

En torr sommar ökar mjöldaggsangreppen

Mjöldagg kommer lätt vid torka.
Solrosor, både perenna präriesolrosor och ettåriga, drabbas lätt av mjöldagg vid torka.

Mjöldagg är en svampsjukdom som är vanligt förekommande på många prydnadsväxter. Ofta drabbas häckkaraganer (Caragana arborescens), prakthäggmispel (Amelanchier lamarckii), mahonia, blodlönn, vanlig ek och flertalet rosor. Du känner igen svampen som en vit mjölaktig beläggning på blad, unga skott och knoppar.  Tvärtom mot de flesta andra svampsjukdomar så är torka och en dragig växtplats predisponerande för mjöldagg.

Riddarsporrar angrips lätt av mjöldagg.
Riddarsporrar får lätt mjöldagg, men det finns också resistenta sorter i handeln.

Många mjöldaggssvampar drabbar endast ett växtsläkte och det finns därför många olika mjöldaggsarter som är specialiserade på sin mottagarväxt. Även växthusodlade växter som tomat, gurka, saintpaulia och begonia drabbas lätt.

Rosor drabbas lätt av mjöldagg om de står för torrt.
‘New Dawn’ och ‘Venusta Pendula’ är två klängrosor som lätt får mjöldagg.

Vad ska man göra om växterna drabbas av mjöldagg? Det beror förstås på storleken. Ett stort träd tar sällan så stor skada av svampen, men det blir mer ett estetiskt problem. Rosor som planteras vid solstekta syd- eller sydvästväggar får lätt mjöldagg om man inte vattnar och gödslar dem regelbundet. Eftersom det finns sorter som är extra känsliga för mjöldaggsangrepp bör man alltid välja resistenta sorter framför känsliga rosor.  Sorter med kraftiga och läderaktiga, mörkgröna blad är motståndskraftigare mot mjöldagg.

Sommarblommor kan också drabbas av mjöldagg.
Ettåriga växter som ringblomma och vallmo kan bli lite trista framåt hösten, men tar sällan skada under blomningen.

Tänk också på att överdriven kvävegödsling gynnar angrepp av mjöldagg. Det är bättre att gödsla med kaliumrika gödselmedel då det anses ge ökad motståndskraft. Om du ändå blivit drabbad och vill försöka bekämpa mjöldaggen så kan svavelpreparat, typ Kumulus vara en metod. Ett gammalt husmorsrecept mot mjöldagg har förmedlats via Cedergrens plantskola i Råå. Det lyder: ½ dl kristallsoda, ½ dl såpa och 5 l vatten. Jag har inte provat, men det kan ju vara värt ett försök.

Hur skyddar man sig mot stockrosrost?

Stockrosen drabbas ofta av rost.
Stockrosen är nära förknippad med skånska allmogeträdgårdar.

Stockrosen som blommar så ljuvligt under högsommaren i de mest torra och utsatta lägena kan ibland bli mycket hårt åtgångna av rost. Stockrosrost är en svampsjukdom som främst angriper bladen hos både vilda och odlade former av släktet malva, som stockrosorna tillhör.

Stockrosor bör stå i luftiga lägen för att undvika rost.
Stockros angripen av rost.

Man upptäcker först att bladen börjar gulna och när man tittar på undersidan av bladen syns de 1-2 mm stora, runda kuddarna av rost. Även stjälkarna kan angripas. Lindrigare angrepp behöver inte störa växten, mer än visuellt, men vid svåra skador får plantan svårt att genomföra sin fotosyntes och blomningen utvecklas dåligt.

Äldre storckrosor kan vara motståndskraftigare mot sjukdomen än unga plantor.

Stockrosor som står luftigt och i blåsiga lägen drabbas mindre av rost. Helt enkelt för att svampsjukdomar kräver hög luftfuktighet och fukt på bladen för att trivas som bäst. Förmodligen finns det högre motståndskraft i vissa äldre sorter jämfört med många spektakulära hybrider. Det kan vara värt att plocka frön från friska bestånd om man vill förnya sina stockrosplantor. Ibland har man också kunnat konstatera att andra generationens plantor är friskare än de frösådda plantor man köper.

Bladen angrips fort av rostsmitta.
Stockrosens blad börjar utvecklas redan under senvintern.

Ett sätt att råda bot på smittan är att klippa bort de första bladen som kommer upp på våren.  Rosten övervintrar vanligen i stockrosens bladrosetter och de första bladen som utvecklas om våren är oftast angripna. Nackdelen med att plocka bort blad är att det försenar växtens utveckling och blomning, så man ska inte ta bort alla blad på en gång. Plocka även bort angripna blad senare under säsongen och lägg dem i brännbara sopor och inte på komposten.

Övervattna inte stockrosorna som har djupa rötter.

Det finns svampmedel man kan prova. Binab Trichoderma har jag använt på svartfläckssjuka på ros. Den kan vara effektiv även mot rost på stockros. Men i de flesta fall får man leva med rosten. Den väldränerade jorden och luftiga läget är kanske ändå det bästa botemedlet.

Så får du rosorna att trivas

Nu börjar det vara lite sent att plantera rosor, men det går bra att planera och drömma om fina rosenrabatter till sommaren. Många rosor är faktiskt väldigt lättskötta, tvärt emot vad många tror. Grundlägg rätt så får rosorna bästa förutsättningarna för att lyckas.

Louise Odier är en rosa ros med underbar doft.
‘Louise Odier’ är en klassisk bourbonros.

De allra flesta rosor vill ha en solig växtplats. Det finns lyckligtvis undantag, med rossorter som utvecklas fint även på norrsidan, något som gläder den med en skuggig trädgård. Det måste inte vara ett stekande söderläge, då den platsen kan bli alltför varm och torr. Väster är också bra. Plantera inga rosor direkt in vid husväggen, utan lämna åtminstone en spalt på en halv meter till grunden. Eller se till att rosen är placerad vid stupröret såden får extra vatten när det regnar.

Klätterrosor behöver mycket vatten om de står intill husväggar.

Det finns speciell rosjord att köpa, men en god matjord uppblandad med lite kompostjord brukar fungera bra. Jorden får gärna vara lerhaltig, men samtidigt ska det inte stå vatten i planteringsgropen, utan marken ska vara väldränerad. Kogödselkompost tycker jag fungerar bra som tillskott till rosor. Det är lagom stark näring, samtidigt som jorden är lucker och genomsläpplig.

Många rosor man köper idag är planterade i kruka. Det gör det lite lättare att få en bra etablering, för växten är inte så känslig. De barrotade buntarna med rosrötter måste blötläggas noga i en spann med vatten uppblandad med lera. Leran innehåller små små kolloider som är som minimala geléklumpar som samlar vatten. Kolloiderna fäster på rosens rötter och ger den ett litet förråd av reservvatten vid planteringen.

Klätterrosor behöver ett stabilt stöd.
Klätterrosen ‘Valdemar’

Gräv en djup planteringsgrop när du ska sätta rosor. Planteringsdjupet är beroende av var ympstället sitter. Du ser det som en knöl en bit ner på roten. Ymp- eller okuleringsstället är extra känsligt för kyla, så därför placeras det åtminstone 10-15 cm ner i marken. Det betyder att gropen ska vara minst 0,5×0,5 meter. Trampa till jorden ordentligt så det inte blir några luftfickor och vattna sedan ordentligt. Minst 20 liter per planta och dag den första tiden.

Rosor får lätt olika svampsjukdomar.
Mjöldagg är en vanlig svampsjukdom på ros.

Rosor behöver mycket vatten. Är det en torr jord kan det vara läge att sätta ut droppbevattningsslang, annars får du passa med vattenkannan om det blir torrväder. Vattna på jorden, inte på bladen eller blommorna. Ständig fukt i bladverket ökar risken för svampsjukdomar. Mjöldagg uppkommer gärna där det är fuktigt och luften står still. Så lite “golvdrag” kring rosorna är inget man behöver ängslas för. Det gör bara nytta för att torka upp bladen och ytjorden.

Mjöldagg kommer på rosor vid fuktig väderlek.
Klätterrosen ‘New Dawn’ kan drabbas av mjöldagg och får då även röda fläckar på blombladen.

 

Varför är det så svårt att odla dill?

Dill går jättebra hos vissa, medan andra bara får förkrympta plantor som tynar bort av bladlöss och olika loppor. Ibland är det någon svampsjukdom som gått på rötterna och det är lika illa. Hur ska man då göra för att få dill till nypotatisen?

Dill kan vara svårodlad pga svampsjukdomar eller bladlöss.

Ett sätt att lyckas med dill är att så den i krukor eller i kallväxthus så fort jorden är tinad, i februari-mars. Tipset är i alla fall att använda ny jord varje år för att slippa jordburna sjukdomar. Grunda krukan med planteringsjord och så glest med frö. Täck sedan med såjord och ställ krukan svalt. Dillen kommer upp när temperaturen är den rätta. På det viset kan du ha skördeklar dill redan i maj.

På friland kan man så glest med frö, lite här och lite där över hela landet, och hoppas på att en del kommer upp. Har du problem med sjukdomar och skadegörare på dillen är det är betydligt svårare för dem att angripa plantor som står utspridda än plantor som står i prydliga rader. Det är bra att upprepa proceduren några gånger under försäsongen, för att på så sätt ha färsk dill under en längre period.

Dill kan gärna odlas i kruka med ny jord varje gång.

Jorden ska hållas fuktig under groningen. Det tar vanligen ett par veckor för fröna att gro. Det kan också vara ett bra tips att täcka jorden med fiberduk. Fast den metoden passar ju bara för kruka och dill sådd i rader.

Lättskötta gallicarosor för magra jordar

Gallicarosor doftar ofta mycket gott.
Gallicarosen ‘D’Agusseau’ kan med fördel planteras i grupp då den är ganska småväxt.

Man tror att gruppen Gallicarosor är de äldsta av våra trädgårdsrosor och att de mer eller mindre ingått i förädlingen av det som idag kallas moderna rosor. Egenskaperna tät skottillväxt, stora blomklasar och riklig blomning har de fört med sig i urvalsprocessen till nya sorter. Tyvärr finns det en känslighet för mjöldagg, men annars är det ett ganska friskt rossläkte.

Buskrosen Aimable Amie är en mycket vacker gallicaros.
‘Aimable Amie’ är en mycket starkdoftande buskros med lång blomningstid.

De flesta Gallicarosorna kräver inte mycket skötsel och växer ofta bra på magrare jordar med sandinslag. Flera sorter är dessutom skuggtåliga, vilket är nog så bra när man letar efter rosor för svårare förhållanden. Eftersom de är rotäkta kan man oftast föröka dem genom rotavläggare eller sticklingar.

Du beskär din Gallicaros på vårvintern. Tänk på att bygga upp busken med grenar av olika ålder, som vilken blommande buske som helst. Knopparna bildas på sidoskott från årsgamla grenar. Årsgamla skott toppas och skjuter därefter vanligen flera sidoskott från de översta ögonen. Efter blomningen putsas blommorna bort. Nästa vår beskär du de korta blomskotten över ett par ögon. Och året därefter kan hela grenen tas bort helt, förutsatt att du har nya blombärande skott på tillväxt.

Gallicarosor är lättskötta med pålitlig blomning.
‘Complicata’ är en tacksam ros som inte kräver så mycket skötsel.

‘Complicata’ är en otroligt vacker och blomvillig Gallicaros som blir rätt kraftig och utrymmeskrävande. Man kan plantera den intill stöd eller vägg och forma en klätterros, annars blir den snyggast om man beskär den regelbundet enligt receptet ovan. Den har få taggar och är därför lätt att hantera. ‘Complicata’ har riktigt stora och platta blommor med framträdande ståndare. Doftar lite, men räknas som en pålitlig blommare även på mager jord och i skugga. Med sitt enkla utseende passar den även på naturtomter och i gammaldags trädgårdar.

Gallicarosorna har ofta en stark doft och långvarig blomning.
‘Aimable Amie’ blommar från slutet av juni till slutet av juli.

‘Aimable Amie’ är en mycket väldoftande buskros med de bästa egenskaper i Gallica-gruppen. Busken håller formen väl och blir inte högre än 1,5 meter. Blommorna är alldeles ljuvliga, tätt packade med kronblad och ganska stora. Det är en härdig ros, upp till zon 5.

'Tuscany' och 'Tuscany Superb' har ett tydligt släktskap och är svåra att skilja åt.
‘Tuscany’ är en mycket gammal ros som vill ha god jord för att blomma väl.

‘Tuscany’ är en av de allra äldsta Gallicarosorna och finns omnämnd i skrifter redan år 1596. Det är en ganska liten rosbuske som ofta skjuter gott om rotskott när den odlas på egen rot. Dess avkomma ‘Tuscany Superb’ är som namnet säger en förbättrad version som är större både till växten och blomstorleken. Blomfärgen är djupt sammetsröd på bägge och som äldre blir blommorna lite blåaktiga. Doften är starkare på ‘Tuscany Superb’. Båda är härdiga rosor och går upp till zon 5.

Så gynnar du nyttodjuret blomfluga i trädgården

Bladlöss är viktig föda för blomflugans larv.
Här hade vi definitivt behövt lite blomflugelarver!

Blomflugor är lätta att förväxla med getingar, då de har samma gulsvart-randiga bakkropp. Men blomflugorna flyger annorlunda. De kan stå stilla i luften långa stunder och sen plötsligt förflytta sig med ett tvärt kast. Blomflugor har också bara ett enkelt par vingar jämfört med getingen som har två. De verkligt nyttiga är blomflugans larver, som är svåra att se.

Blomflugor pollinerar växter och äter spinnkvalster och bladlöss.
Ingen blomfluga, men förmodligen ett honungsbi som har parkerat i pionen (kan vara en ‘White Wings’).

Det finns flera hundra arter av blomflugor i Norden, så tur att man inte är entomolog! Larverna från de flesta av arterna äter bladlöss och spinnkvalster. Vid gynnsamma förhållanden med varmt och torrt väder kan utvecklingen från litet ägg, på mindre än 1 mm storlek, till larv och puppa, samt därifrån till kläckning av en ny blomfluga, gå på ca 2½ vecka. Så det kan bildas många generationer blomflugor under en sommar.  Larverna äter under sin korta utvecklingstid flera hundra bladlöss.

Klöver är en nyttoväxt för många pollinerande insekter.

De flygfärdiga blomflugorna pollinerar växter av både vilda och odlade växter. De äter också pollen och nektar från blommorna. Blomflugorna är rörliga insekter och söker upp bladluskolonier när de ska lägga ägg. Honorna är så smarta att de undviker bladlusangrepp som är i sitt sena utvecklingsstadium där lössen redan fått vingar, utan riktar in sig på unga bladlusgrupper, där det kan finnas mat länge. En enda blomflugehona kan lägga flera hundra ägg.

Blomflugor är nyttodjur som bekämpar bladlöss.
Purpurflockel är en bra trädgårdsväxt för blomflugor med sin sena blomning.

Blomflugorna är aktiva allt från tidiga april till svalare dagar fram i september. De är därför gynnade av blommande träd, buskar och örter under hela säsongen. Särskilt på våren behöver honorna god tillgång på pollen för att kunna producera ägg. Sälgen är ett för många insekter, och särskilt blomflugan, viktigt trädslag som man ska spara och låta växa sig stora. Andra viktiga pollenväxter under tidiga säsongen är pil, vide och hassel.

Honungsörten är en bra insektsblomma.
Honungsfacelian kallas också honungsört.

Blomflugorna övervintrar i alla utvecklingsstadier och gynnas av god tillgång på pollen och nektar under hela växtsäsongen. Får de mycket mat om hösten blir det goda förutsättningar för en stark population nästa vår. De övervintrar därför gärna i soliga gläntor och bryn där det finns gott om blommande växter. De följer också grönstråk i odlingslandskapet och tar sig vidare genom remsor av honungsört, klöver och lupin till nya platser.

Bärodlarna hukar mot ny skadeinsekt

Skadeinsekten angriper växande frukt och bär.
De röda ögonen och två mörka fläckarna är kännetecken på en Drosophila suzukii. Foto: Sanja Manduric, Jordbruksverket
Feromonfällor och lockfällor kan användas för att bekämpa olika skadeinsekter.
Färdig fälla för bekämpning av Drosophila suzuki. Foto: Biobest

Skötsel av julrosor i trädgården

Julrosor är tacksamma kalkälskande växter.

Julrosor är generellt lätta växter att odla. Men man ska inte flytta runt på dem i onödan. Om du har planterat dem på lämplig plats med lucker och väldränerad trädgårdsjord i halvskuggigt läge, så brukar de klara sig bra. Tänk woodland för att få till en bra ståndort. Julrosorna gillar fet jord, så gödsla gärna med kompostjord eller ett organiskt gödsel som brunnen stallgödsel eller Chrysan. En giva på våren är tillräckligt. Se till så jorden är kalkhaltig, absolut inte sur. Att smula ner äggskal är mitt eget bästa tips för att få en kalkrik jord.

Julrosorna blommar under lång tid och vissa arter börjar redan i december.

Julrosor är torktåliga när de väl är etablerade. Jordstammarna växer bäst på hösten så efter en vårplantering får man hålla ett extra öga på julrosorna under sommaren så de inte torkar ut. Men det är viktigt att jorden inte är ständigt fuktig, för det gillar inte de tjocka rötterna. Riktigt torra somrar är det lämpligt att vattna även etablerade julrosor för att de ska bilda rikligt med blommor nästa år.

Julrosor trivs i woodlandlandskap.

Julrosor kan angripas av olika svampsjukdomar. Svartfläcksjuka är vanligt och ger mörka fläckar på blad, bladskaft och blommor. Är det ett kraftigt angrepp tidigt om året kan det sätta ned plantans växtkraft mycket. Man kan därför vattna med svampmedel i preventivt syfte. Plocka och klipp bort angripna blad och blomstänglar. Se till att plantorna har gott om näring och vatten. Du kan också klippa bort en del friska blad för att få bättre luftväxling. Alla svampar gynnas nämligen av en fuktig miljö. Så att hålla rent och torrt omkring plantan kan hjälpa till att hålla svampproblemen borta.

Vita och mörkröda julrosor är vanligast att odla i trädgården.

Svampsjukdomar brer ut sig i våra växter

En sjukdomsangripen allé som inte har många år kvar.

Efter en lång, varm och fuktig höst har det varit sällsynt goda tillfällen för svampobservation i park- och skogsträd. Har en relativt nyplanterad allé nära mig som jag observerat i 10 års tid. Hästkastanjerna planterades för ca 15 år sedan, men vad man inte visst då var att just hästkastanj skulle bli ett hårt drabbat trädslag av olika sjukdomar och skadegörare.

Syrenbakterios slår hårt mot hästkastanjer och ger först blödande svarta fläckar.
Syrenbakterios drabbar även hästkastanjer med allvarliga följder.

Träden i den äldre delen av allén hade haft problem med bladbränna och kastanjemal. Läs mer om det här. Vilket även spillde av sig på de nyare kastanjerna. Eventuellt försvagade av det kom nästa slag: syrenbakterios. Det är en bakteriesjukdom som på hästkastanjen syns som svarta fläckar på barken som småningom spricker upp och blöder. Hösten och vintern har varit mycket gynnsam för sjukdomen och den sprider sig nu vidare till fler exemplar.

Långa längsgående sprickor i barken följer.

Kort därefter börjar barken spricka upp, längs med stammen och upp i grenklykorna. Sjukdomen upptäcktes först i Nederländerna och Belgien och senare har den spritt sig till större delar av Europa. Man misstänker att stress orsakad av andra skadegörare gynnar bakterieangreppet. Sjukdomen leder vanligen till att träden dör helt eller delvis. För det är fler gäster som vill flytta in i den försvagade vävnaden.

Ostronskivling är en matsvamp som lever på döende ved.
Ostronskivlingen har spritt sig kolossalt väl i de sjuka hästkastanjerna.

Ostronskivlingen är en delikat matsvamp som även växer i dessa träd. Den räknas inte till de mest aggressiva skadegörarna, då den föredrar varma temperaturer kring +25 grader för optimal spridning. Men det intressanta med den är att den kan utnyttja nematoder som näring. Ostronskivlingen utsöndrar ett toxin (gift) som förlamar nematoden, varefter svampen växer in genom munöppningen och bryter ner den. Sofistikerat! Gott om ostronskivling i olika mognadsstadier finns det nu i dessa träd.

Olika typer av svampar har etablerat sig i den försvagade veden.

Liksom olika slags mindre svampar som jag inte vet namnen på. Vackra som virkade spetsar växer de tätt, tätt spiralformigt runt stammarna.

Vinterskivling är en ätlig svamp som lever på döende ved.
Vinterskivlingen sträcker sina vackra fruktkroppar ut ur sprickan i ljuset.

Och den dekorativa vinterskivlingen har en sammetssvart lång fot och vaxartad, glänsande hatt i gulorange. En annan ätlig svamp som odlas i stora mängder i Asien och kallas för Golden Mushroom. Man kan linda in den i bacon och steka den och den lär ha en mycket tilltalande konsistens. Med tiden leder den till vitröta i träden, precis som ostronskivlingen, men tillväxten på rötan är ganska långsam. Men ett efter ett faller nu träden, eller deras toppas bryts av i stormarna, så snart lär nog Trafikverket få ta sig en funderare på vilket trädslag de ska ersätta sin allé med.

Röta försvagar veden så att stammen bryts av.