Drömmer om sommarens blommor

Vintern har ännu bara börjat. Dagar med snö har avlösts av dagar med töväder. Ömsom regn och halka och ömsom barmark. Men det ger lite hopp att nätterna blir kortare. Att köra till jobbet utan att behöva slå på helljuset på morgonen. Bara det är en liten vinst i sig. Och ungefär samtidigt börjar längtan komma tillbaka. Till den frodiga grönskan, slösigt vackra sommarblommor och ögonbedövande vackra rosor.

Helsingborgs stad ligger alltid väl framme med sina designade sommarblomsprogram.

Påpassligt skickar fröfirmorna ut årets kataloger och nyhetsbrev på nätet. Snödropparna trycker sig upp ur den frusna jorden. Längtan blir obeskrivlig!

Vad gör man då? Det är bara att börja skissa på rabatter och krukor med sommarblommor. Ta in våren på skrivbordet!

Den organiserade utvärderar sorter och kombinationer varje år för att hitta friska och blomvilliga sorter som ligger rätt i både färgskala och i höjd.

Du som jobbar med planering av kommunala annuellplanteringar har förhoppningsvis redan gjort klart jobbet. För nu börjar det bli hög tid att beställa plantor från odlarna. De första fröerna ska strax i jorden, så är du ute efter stora mängder eller ovanliga sorter måste du vara ute i god tid.

Spännande färgkombination från Helsingborg. Petunia, Nicotiana, Salvia.

Privat förnyar jag temat för sommarblomsprogrammet varje år. Ett år var det rostigt med brunbrända orange toner som bas. Inspirationen kom från en vacker marschallhållare i rostig plåt. Zinnia, colafärgade Ipomea, het orange montbretia, rostbrokiga Lantana, sammetssvarta Million Bells, glödande praktlobelia, doftande chokladblomma plus knallröda bägarrankor på spaljé ihop med den roströda smällspirean som ger både höjd och volym.

Ett annat år var temat vinterfrost. Då fick olivträden sätta den spröda, frostvita tonen. Isblå Agapanthus förstärker den kalla känslan, vibrerande vita Gaura som trängdes ihop med näpen vit lobelia och ljusgul Lantana som vällde ut över krukkanten. I bakgrunden mjukar härliga buskrosen Ghislane de Féligonde upp med sin ljust persikofärgade anstrykning.

De gräddvita blommorna ger lyster till skapelsen. Enbart vitt på vitt blir bara endimensionellt, så en brytning av tonen behövs för att man ska se färgen. Hur konstigt det än kan låta.

Lite om pionens historia

Pionernas historia börjar i Kina och nordöstra Asien någon gång för 1500 år sedan. Det fanns ett fåtal vildväxande pionarter som korsades av intresserade trädgårdsmästare för att få fram större blommor och fler färger. Allt började med två typer: örtartade pioner som vissnar ner på hösten och vedartade buskpioner som fäller löven, men har ett grenverk ovan mark under vintern.

Kinesisk trädpion som har ett namn som betyder “halsband med dyrbara pärlor”

Vilda pioner är numera sällsynta i Europa, men man kan påträffa former av Paeonia officinalis, bondpionen, på bergssluttningar i Medelhavsområdet och Östeuropa. Först odlades pioner främst för sina medicinska egenskaper, t ex som medel mot blodpropp och leverbesvär. Det man åt var rötterna, som blötlades, torkades och skivades till frukost. De som har testat beskriver smaken som bitter, terpentinliknande.

Moderna pioner härstammar från klassiska kinesiska pioner från 800-talet.

Under 600-800 talet e Kr växte efterfrågan på pioner vid det kinesiska hovet och pionerna fick en särställning bland odlade växter. Pioner började exporteras till bl a Europa och de blev en viktig handelsvara för kineserna långt in på 1900-talet. Odlingen spreds även till Japan och har där resulterat i helt egna grupper som anemonblommande och gula sk Itoh-hybrider.

Förmodligen en ‘Festiva Maxima’.

Från slutet av 1700-talet började pioner hämtas hem till Europa i större skala med hjälp av botaniker och deras lärjungar. De planterades i hovens botaniska trädgårdar och i professionella pionodlarsamlingar i England och Frankrike. Framför allt resulterade det i nya örtartade lactiflora-hybrider som är populära ännu idag. De fantastiska ‘Edulis superba’ och ‘Festiva Maxima’ och min personliga favorit ‘Duchesse de Nemours’ är klassiska pioner framodlade i Frankrike i början av 1800-talet.

Pioner klarar sig bra trots bristande skötsel och de blir ofta väldigt gamla.
Pioner är långlivade växter som hävdar sig väl trots ogräsinväxning. Därför kan man ofta hitta dem i äldre, övergivna trädgårdar.

Med tiden kom pionhybrider från tempererade delar av Nord-Amerika att konkurrera ut europeiska i popularitet. Med förbehåll för att klimatet är en avgörande faktor för om man lyckas med pionodling eller ej. Viloperioden under en kall vinter är nödvändig för att pionrötterna ska överleva över tid. Speciellt gäller detta för de örtartade pionerna. De tål både sträng kyla och sommarhetta. Buskpionerna är lite mer värmetoleranta och inte riktigt lika härdiga. Det enda man ska undvika vid odling i Skandinavien är vattensjuk jord. Annars har vi ett toppenklimat för pioner här i nord.

Trädgårdens häckar

Häckar och plank är de vanligaste sätten att avgränsa trädgården och skapa enskildhet. Att ge trädgården väggar och tak är något man hör talas om ofta, men hur ska man förstå det? Vad har trädgårdens väggar för betydelse egentligen?

Det första man kommer att tänka på är att de skyddar mot insyn. På landsbygden kanske mindre viktigt när grannarna bor en bit ifrån. Men att skydda mot blåst är en funktion som är lika viktig oavsett var man bor. Det kan vara precis lika dragigt i stan som på landet. Fast här ligger Skåne ändå i särklass! Det är inte bara vi som bor och njuter i trädgården som önskar skydd, utan växterna gör det också. En skyddande häck kan höja växtzonen med flera steg och ge dig tillgång till mer exotiska arter än som annars hade överlevt på den platsen.

En kort häck kan fungera som insynsbarriär mot bortre delar av trädgården om den placeras på en strategisk plats nära betraktaren. Om infarten är störande när du sitter på din uteplats så krävs det kanske bara några meter häck, eller två korta snuttar som går lite omlott, för att stoppa insynen från dem som går på gatan. Effekten är förbluffande och kostnaden liten. Det handlar bara om att hitta rätt placering.

Bokhäck som fond bakom färgrik plantering med granna blommor.
Den gröna häcken håller ihop färg- och formintrycket och framhäver rabattens växter.

Häcken kan också fungera som enhetlig fond för rabatter och planteringar. För att hålla ihop en färgrik och formrik plantering behövs en neutral bakgrund. Gärna en vintergrön häck och allra helst idegran, om du frågar mig. Den är häckarnas Rolls Royce – tät, vackert mörkgrön, lätt att reparera då den skjuter skott från äldre grenar och lagom snabbväxande.

En välklippt häck kan bli mycket smal. Men det kräver beskärning 2 gånger per år.
Kanske den smalaste häck jag sett – avenbok ca 20 år gammal.

Klippta häckar är alltid mer distinkta och tar dessutom mycket mindre plats. Ett plank tar avgjort minst plats, men är inte alltid så charmigt. Du kan med ett genomtänkt växtval och noggrann beskärning få en riktigt smal och stram häck som inte blir mer än 30 cm bred. Vill du däremot ha en blommande, friväxande häck och har gott om plats, så finns det andra arter för det.

En häck i bakgrunden ger en neutral fond och stoppar dessutom blicken från att vandra vidare.
En häck i bakgrunden ger en neutral fond och stoppar blicken från att vandra vidare.

Häckar och öppningar i häckarna ger inte bara rumsavgränsning och labyrintkänsla, utan de skapar spänning och intresse för vad som kommer härnäst. En trädgård med flera små rum är mer spännande än en stor, öppen yta utan avskiljande väggar. Flera olika rum i trädgården ger dig större frihet att välja olika stilar, med varierande färgskalor och växtslag. Så det blir varierande utan att bli plottrigt. Smart!

De större plantskolorna har häckprover som man kan beskåda när man väljer typ av häck.
Större plantskolor kan visa prov på olika typer av häckväxter för att förenkla ditt val.

Har du flyttat till en ny trädgård, så börja med att planera och plantera häckarna det första du gör. Rumsindelningen gör att du kan koncentrera dig på att färdigställa ett trädgårdsrum i taget. Häckplantor finns i olika kvaliteter i plantskolorna och har du råd kan du få en i princip färdigväxt häck, tät och välbeskuren, från första säsongen. Annars tar det bara några år att forma en skyddande häck. Det är aldrig för sent att börja!

Fikonet förbereder sig för vintern

Fikonplantans blad gulnar till hösten.

I takt med höstrusket börjar fikonets blad gulna. Än är det ingen brådska att ta in sina fikonträd i de varmare zonerna av landet, för de tål en del minusgrader. Du kan låta löven gulna och falla av innan det blir dags att lösa vinterförvaringen. Några plusgrader är lagom mitt på vintern, och trädet behöver inte något ljus i och med att det tappar bladen och övervintrar på bar kvist.

Fikon i kruka tas inomhus för vintern.

I zon 1-2 kan fikonträdet växa på friland mot en sydlig vägg i vindskyddat läge. Du kan täcka rotzonen med ett rejält lager löv eller halm. Vira sen in grenarna i fiberduk eller säckväv. Har du ett svalt uterum eller kallväxthus kan det vara bra att isolera krukan mot frost, till exempel med en frigolitlåda. Bor du kallare än zon 2 rekommenderar jag att ta in plantan. Själv bär jag upp både citrusträd och fikon på kallvinden där det aldrig blir minusgrader.

Fikon kan växa på friland i skyddade lägen i zon 1-2.

Eftersom fikonet tappar löven utför det ingen fotosyntes under vintern. Därför behöver det heller inget vatten. Bara så mycket att rötterna inte torkar ut helt. Vilket kan bli 1 dl per månad eller så i en medelstor kruka. Annars riskerar du att rötterna ruttnar eller att insekter som sorgmyggor o dyl sprider sig i jorden.

Fikonet sätter kart sent på sommaren inför nästa år.

Till senvintern/våren kan plantan beskäras om det behövs. Långa grenar utan sidoskott kan kortas in rejält för att tvinga fram nya sidogrenar. Är det en planta i kruka är den klart lättare att hantera om den inte har så långa skott. Du kan också beskära rötterna i motsvarande mängd t ex när det blir dags för omplantering. Fikon behöver inte större kruka varje år, utan kan gärna pinas lite i små krukor. De sätter frukt ändå.

Fikonets kart mognar nästa sommar.

Efter årets varma sommar har väl de flesta stora höstkart på sina fikon. För det mesta brukar de vara som små runda knoppar vid den här tiden på hösten, men i år har de vuxit betydligt längre än så. Efter förstaskörden kom det fram en ny generation. Jag vet inte säkert vad som kommer att ske med dem i vinter. Förmodligen faller de av efterhand. Och så hoppas vi på nya fruktknoppar tidigt nästa sommar!

Sensommarfägring i Engelska trädgården

Den engelska trädgården på Svabesholm blommar hela sommaren.

Den Engelska trädgården på Svabesholm, nära Kivik, har figurerat här på sidan förut, men inte så sent porträtterad som nu. I slutet av augusti, efter en het sommar, kan jag bara beundra trädgårdsmästarnas uthållighet och växternas villighet att sätta blom trots tuffa förhållanden. Genom putsning och nerklippning lockas växterna fortsätta sin blomning. Det är ett jättejobb att hålla igång en trädgård under så lång tid – både ur planeringssynpunkt, men också skötselmässigt.

Rudbeckior blommar under sensommaren.
Rudbeckior, dagöga och solbrudar fångar solens varma strålar.

Här är alltid fint, oavsett månad i växtsäsongen, men ju längre vi går mot höst, desto kraftigare blir dominansen av gula färger när man tittar ut över blomsterhavet. De två långa paradrabatterna, liksom roskvarteren, bygger på kalla och varma färgskalan. Den ena halvan är uppbyggd mot rosa och blått, den andra tar fasta på gula och röda nyanser. Och detta gäller oavsett månad du besöker parken.

Lättskötta rudbeckior ger färg åt rabatten under sensommar.

Rudbeckior finns både som ett- och fleråriga växter och kan räknas som sensommarens mest pålitliga blommare. Praktrudbeckian ‘Goldsturm’ (ovan) torde vara en av de mest lättskötta perennerna. Så länge du inte vattnar ihjäl den förstås. En solälskande växt som gärna omges med skira prydnadsgräs och med andra högre växter i den roströda färgskalan.

Höstanemonen kräver en del vatten.

De stora höstanemonerna bildar övergång mellan färgbaden i Engelska trädgården. Vita, rena som vårens härliga pingstliljor böjer de lätt på nacken i den ljumma vinden. Den stora höstanemonen ‘Honorine Jobert’ (ovan) är kritvit och fräsch som nypressade lakan. De trivs bäst i näringsrik jord och kräver en del fukt för att orka igenom en torr sommar.

Höstanemonerna är pålitliga sensommarblommare i rabatten.

Har sett det i min egen trädgård, som inte blev så frekvent vattnad i sommar, att blomstjälkarna hos höstanemonerna blev betydligt kortare än vanligt och bladverket mindre frodigt. Så torkan fungerade som ett slags retardering.

Kastanjestaket är effektfulla avdelare som man kan se igenom.

När vi rör oss mot den kalla färgskalan möts vi av himmelsblå astrar, resliga rosenflockel och ettåriga, frösådda rosenskära. Rosenskäran, eller Cosmos, har fått många nya färgvarianter på senare tid. Det finns enkla, dubbla, halvfyllda och färger från rent vitt till mörkt cerise. Alltid lika pigga och koketta i sin uppsyn!

Rosenskäran är en lättodlad sommarblomma som du sår från frö.

I det rosa och vita fältet fastnar jag också för ett avsnitt med kraftiga rosenflockel, en lågväxande vit pipört och röd rudbeckia som väver ihop sig med den dilliga rosenskäran. Pipörten förankrar planteringen i marken på ett effektivt sätt och skapar ett litet skimmer med sina grågröna blad. Sedan står de mer högväxande blommorna för rörelsen. Notera även den lilla snutten av mörkgrön häck i bakgrunden som sätter ramarna för växtligheten och skyddar dem från den pinande vinden. Häckarna är grunden till allt, och det som planterades allra först i den engelska trädgården.

Vitt och rosa skapar känsla i den kalla rabatten.

Luktärtsfestival hos Wingård

Luktärternas doft är bedårande och fyller hela huset.

Den första dagen med lite regn på flera månader passade jag på att se Cecilia Wingårds lilla, verkligen pyttelilla, trädgård i Rugerup. Hon fick tidigt pippi på luktärter. Långt innan samlarintresset för dessa skönheter startade i Sverige. Hon odlar luktärter från gammaldags engelska sorter, lika väl som nyare amerikanska och Nya Zeeländska hybrider. De har färger och teckningar från rent vitt till mörkaste sammetssvarta. Samt strimmiga, randiga och kantade i någon accentfärg eller färger som går från mörkare till ljusare från dag till dag.

Blå luktärter med himmelsk doft
Luktärten Susan Thomas

Men luktärtens skönhet är kortvarig. Man får vara där när de blommar. Dels för att ständigt plocka av eller skörda, men dels för att hinna njuta av varje blommas doft och utsökta form innan den bleknar bort. För ju mer du plockar, desto mer får du. Man får inte vara rädd att plocka in buketter från sina luktärter, för när de börjar sätta frö så slutar de att bilda nya knoppar.

Köpa fröer i luktärtswebbshopen.
En del av sortimentet i Cecilias webbshop.

Cecilia Wingård köper in fröer från internationella kontakter. Och hon säljer vidare sorter hon provodlat och gillar. Via hennes hemsida kan du köpa fröer till makalöst vackra luktärter från hela världen. Min stora kärlek bland luktärter har länge varit den sicilianska vilda Cupani, som doftar himmelskt gott. En ganska lågväxande sort med korta stänglar. Men bland de nya, moderna luktärterna från Nya Zeeland, framtagna av Keith Hammett, hittar du resliga sorter som bildar plantor med upp emot 30 cm långa blomskaft. Hela plantan kan bli bortåt 3 meter, så det gäller att ha stabila klätterställningar.

Luktärt med regndroppe

Den heta sommaren har ställt till det för luktärterna, som inte riktigt orkat växa till sig som de brukar. Regn klarar de ganska bra, men blir det torrt krymper de. Luktärter vill också ha mängder av näring under hela sommaren. Hönsgödsel är fint, men då måste den förstås vattnas ner i rötterna. Ett flytande gödselmedel fungerar lika bra. Jag har skrivit inlägg om förodling av luktärter förut, så skriv in sökordet luktärter i sökrutan i vänster marginal, så får du mer tips om odling av luktärter.

Väldoftande luktärter kan man inte få för många av.
Luktärten Heaven Scent

 

Himmelsblå hortensior kantar vägar och hagar på Azorerna

Hortensian är en vedartad växt för fuktigt och varmt klimat.
Den blå hortensian börjar blekna mot slutet av blomningstiden.

Hortensian är den sommarblommande växt som man ser mest på öarna på Azorerna. Denna buske med härkomst från det ostasiatiska havsklimatet passar perfekt i det varma och fuktiga vädret utan större temperatursvängningar under året.

Hortensians blommor är mestadels sterila.

Blomsamlingarna är stora och tätt sammansatta av sterila blommor. Knopparna sätts på fjolårets tillväxt, vilket kan leda till att de kan frysa bort en kall vinter. Varma somrar hinner nya knoppar bildas, men blomningen blir ofta sen. Bäst lyckas man med hortensia, Hydrangea macrophylla, i zon 1-2. Välj en halvskuggig plats med fuktig jord. Blanda gärna in okalkad torv i jorden för att ge växten det låga pH den älskar. För riktigt blå blommor krävs för det mesta en tillsats av alun eller aluminiumsulfat.

Hortensian är en vanlig dikesväxt på Azorerna.
Nystuckna sommarsticklingar av Hydrangea macrophylla längs en vägren på Azorerna.

Där klimatet är det rätta är hortensian lätt att föröka. På Azorerna klippte man till vanliga sommarsticklingar och stack ner dem i den lavahaltiga jorden. De flesta verkar ta sig, av de blomstrande vägkanterna att döma.

Purpurhortensia längs en vulkansluttning.

Hydrange macrophylla ssp serrata är en underform som på svenska kallas purpurhortensia. Den har en samling fertila blommor i mitten, innanför de sterila kantblommorna. De ger busken en mörkare blomfärg och ett mindre pråligt utseende.

 

Vivan hör våren till

Gullvivan föredrar en mullrik och fuktig jord med vandrande skugga.

Gullvivan känns som en väldigt helyllesvensk blomma. Den trivs bra i en lätt fuktig gräsmatta och sprider sig villigt i både sol och skugga. Sprider sig genom frö och med småplantor ur bladrosetten. Humusrik, fuktig jord och placering i brynzonen i den naturpräglade trädgården är vad gullvivan väljer själv. Tänk en hassellund eller askhage – så har du hittat rätt ståndort. Växer den i gräsmattan så behöver du lämna stjälkarna ifred så de sätter frö innan du klipper gräset första gången.

Den japanska vivan blommar länge med blommor i flera våningar.
Japansk viva, som älskar vatten. Foto: Impecta

Det finns mängder av vackra vivor i släktet. De flesta blommar tidigt, under april-maj, men den vattenälskande hyacintvivan ligger bland de sista under högsommaren. Primula japonica, den japanska vivan, ligger på önskelistan, men då måste jag få till ännu mer fuktiga förhållanden, för att klara växtens krav. Likadant är det med Primula bulleyana, den gula kandelabervivan, som sätter kransar av orange blommor på flera våningar längs den 50-70 cm höga stängeln. Det hade varit absolut häftigt, om bäcken låg lite bättre till och inte en bit nere i lunden.

Gullvivan har rödorange prickar i svalget.

Vivor blir vackrast om man sätter många tillsammans. Så därför har jag bättrat på med att köpa in ett gäng nya plantor, som jag hoppas kommer att sprida sig vidare. Sätter dem i framkant av den kurviga woodlandrabatten som hyser både azalea och magnolia i ena halvan, samt kalkälskande julrosor i den andra änden. Gullvivorna är ju lite både och. Här finns också mängder av gula påskliljor som tar upp den gula färgen. Det kommer att bli jättefint!

Klosterliljans milda klockspel

Vårblommande bestånd av klosterliljor ute i lundmiljö.

En glänta i lunden med ett lysande, skimrande golv av klosterliljor – det ger mig rysningar av våryrsel! Tiden står still när jag landar mitt ute i det rika beståndet där vårvinden klämtar i klockorna. Där i solljuset är doften av torrt gräs och milda snöklockor fullständigt bedövande.

Snöklockans blomma har små limegröna prickar på kalkbladen.

Klosterlilja, eller snöklocka som den också kallas, är nära släkt med snödroppen, men betydligt större och något senare i blomning. Den har limegröna prickar längst ner på kalkbladen. Leucojum vernum är det vetenskapliga namnet för den tidigblommande arten som blommar i mars-april. Den blir ungefär 20 cm hög och trivs i mullrik jord i lundmiljö och förvildad i skogar i södra Sverige. Ursprungligen hör den hemma i Centraleuropa. Det finns även en sommarsnöklocka som blir högre, upp mot 30-60 cm.

Snöklocka i mängder i ett naturligt bestånd i woodland.

Det går att köpa lökar för höstplantering. Se till att få dem snabbt i jorden, för de har tunna skal och torkar lätt ut. Klosterliljan väljer noga sin ståndort efter markfukt. Den vill ha en fuktig jord med djup, mullrik struktur. Den kan gärna växa i halvskuggig woodlandmiljö tillsammans med julrosor, treblad, funkia och silverax. Den sprider sig lätt i sin miljö, men kan behöva delas på ibland om klungorna blir för täta.

Snöklockans blomning infaller strax efter snödroppens.

Solälskande sömntuta

Sömntutan kräver mycket sol och värme för att trivas.

Sömntutan med det svårstavade vetenskapliga namnet Eschscholzia californica är en riktigt värmekrävande växt. Det kan man nästan gissa av det grönsilvriga bladverket. Den härstammar från torra trakter i Mexico och Kalifornien. Det finns faktiskt ett naturreservat, Antelope Valley Poppy Reserve i Kalifornien, där denna blomma brer ut sig hejdlöst. Det skulle vara en svårslagen upplevelse att under vårmånaderna se Mojaveöknens vidsträckta ökenängar stå i full blom.

Insekter lockas till sömntutan.

Där är det den guldgula varianten som växer vild, men det finns även gräddvita, rosa och ljuslila färgvarianter i handeln. Växten blir 25-30 cm hög och kan gärna kombineras med andra stenpartiväxter. Sömntutan kräver sol för att öppna sin blomma. Till kvällen snurrar den ihop kronbladen och vecklar ut dem igen på förmiddagen när temperaturen stiger.

Sömntutan har ett grönsilvrigt bladverk.

Du kan odla sömntutan i Norden också, men är lite kräsen angående ståndort. Välj den soligaste, torraste och sandigaste växtplatsen du har. Fröså nu på våren eller direkt på växtplatsen när jorden varmnar. Den blommar rikligt, men är som andra vallmoväxter inte hållbar som snittblomma. Den övervintrar knappast hos oss, utan odlas som ettårig. Frö till sömntuta hittar du bl a hos Lindbloms eller andra fröfirmor.