Fikonet förbereder sig för vintern

Fikonplantans blad gulnar till hösten.

I takt med höstrusket börjar fikonets blad gulna. Än är det ingen brådska att ta in sina fikonträd i de varmare zonerna av landet, för de tål en del minusgrader. Du kan låta löven gulna och falla av innan det blir dags att lösa vinterförvaringen. Några plusgrader är lagom mitt på vintern, och trädet behöver inte något ljus i och med att det tappar bladen och övervintrar på bar kvist.

Fikon i kruka tas inomhus för vintern.

I zon 1-2 kan fikonträdet växa på friland mot en sydlig vägg i vindskyddat läge. Du kan täcka rotzonen med ett rejält lager löv eller halm. Vira sen in grenarna i fiberduk eller säckväv. Har du ett svalt uterum eller kallväxthus kan det vara bra att isolera krukan mot frost, till exempel med en frigolitlåda. Bor du kallare än zon 2 rekommenderar jag att ta in plantan. Själv bär jag upp både citrusträd och fikon på kallvinden där det aldrig blir minusgrader.

Fikon kan växa på friland i skyddade lägen i zon 1-2.

Eftersom fikonet tappar löven utför det ingen fotosyntes under vintern. Därför behöver det heller inget vatten. Bara så mycket att rötterna inte torkar ut helt. Vilket kan bli 1 dl per månad eller så i en medelstor kruka. Annars riskerar du att rötterna ruttnar eller att insekter som sorgmyggor o dyl sprider sig i jorden.

Fikonet sätter kart sent på sommaren inför nästa år.

Till senvintern/våren kan plantan beskäras om det behövs. Långa grenar utan sidoskott kan kortas in rejält för att tvinga fram nya sidogrenar. Är det en planta i kruka är den klart lättare att hantera om den inte har så långa skott. Du kan också beskära rötterna i motsvarande mängd t ex när det blir dags för omplantering. Fikon behöver inte större kruka varje år, utan kan gärna pinas lite i små krukor. De sätter frukt ändå.

Fikonets kart mognar nästa sommar.

Efter årets varma sommar har väl de flesta stora höstkart på sina fikon. För det mesta brukar de vara som små runda knoppar vid den här tiden på hösten, men i år har de vuxit betydligt längre än så. Efter förstaskörden kom det fram en ny generation. Jag vet inte säkert vad som kommer att ske med dem i vinter. Förmodligen faller de av efterhand. Och så hoppas vi på nya fruktknoppar tidigt nästa sommar!

Sensommarfägring i Engelska trädgården

Den engelska trädgården på Svabesholm blommar hela sommaren.

Den Engelska trädgården på Svabesholm, nära Kivik, har figurerat här på sidan förut, men inte så sent porträtterad som nu. I slutet av augusti, efter en het sommar, kan jag bara beundra trädgårdsmästarnas uthållighet och växternas villighet att sätta blom trots tuffa förhållanden. Genom putsning och nerklippning lockas växterna fortsätta sin blomning. Det är ett jättejobb att hålla igång en trädgård under så lång tid – både ur planeringssynpunkt, men också skötselmässigt.

Rudbeckior blommar under sensommaren.
Rudbeckior, dagöga och solbrudar fångar solens varma strålar.

Här är alltid fint, oavsett månad i växtsäsongen, men ju längre vi går mot höst, desto kraftigare blir dominansen av gula färger när man tittar ut över blomsterhavet. De två långa paradrabatterna, liksom roskvarteren, bygger på kalla och varma färgskalan. Den ena halvan är uppbyggd mot rosa och blått, den andra tar fasta på gula och röda nyanser. Och detta gäller oavsett månad du besöker parken.

Lättskötta rudbeckior ger färg åt rabatten under sensommar.

Rudbeckior finns både som ett- och fleråriga växter och kan räknas som sensommarens mest pålitliga blommare. Praktrudbeckian ‘Goldsturm’ (ovan) torde vara en av de mest lättskötta perennerna. Så länge du inte vattnar ihjäl den förstås. En solälskande växt som gärna omges med skira prydnadsgräs och med andra högre växter i den roströda färgskalan.

Höstanemonen kräver en del vatten.

De stora höstanemonerna bildar övergång mellan färgbaden i Engelska trädgården. Vita, rena som vårens härliga pingstliljor böjer de lätt på nacken i den ljumma vinden. Den stora höstanemonen ‘Honorine Jobert’ (ovan) är kritvit och fräsch som nypressade lakan. De trivs bäst i näringsrik jord och kräver en del fukt för att orka igenom en torr sommar.

Höstanemonerna är pålitliga sensommarblommare i rabatten.

Har sett det i min egen trädgård, som inte blev så frekvent vattnad i sommar, att blomstjälkarna hos höstanemonerna blev betydligt kortare än vanligt och bladverket mindre frodigt. Så torkan fungerade som ett slags retardering.

Kastanjestaket är effektfulla avdelare som man kan se igenom.

När vi rör oss mot den kalla färgskalan möts vi av himmelsblå astrar, resliga rosenflockel och ettåriga, frösådda rosenskära. Rosenskäran, eller Cosmos, har fått många nya färgvarianter på senare tid. Det finns enkla, dubbla, halvfyllda och färger från rent vitt till mörkt cerise. Alltid lika pigga och koketta i sin uppsyn!

Rosenskäran är en lättodlad sommarblomma som du sår från frö.

I det rosa och vita fältet fastnar jag också för ett avsnitt med kraftiga rosenflockel, en lågväxande vit pipört och röd rudbeckia som väver ihop sig med den dilliga rosenskäran. Pipörten förankrar planteringen i marken på ett effektivt sätt och skapar ett litet skimmer med sina grågröna blad. Sedan står de mer högväxande blommorna för rörelsen. Notera även den lilla snutten av mörkgrön häck i bakgrunden som sätter ramarna för växtligheten och skyddar dem från den pinande vinden. Häckarna är grunden till allt, och det som planterades allra först i den engelska trädgården.

Vitt och rosa skapar känsla i den kalla rabatten.

Luktärtsfestival hos Wingård

Luktärternas doft är bedårande och fyller hela huset.

Den första dagen med lite regn på flera månader passade jag på att se Cecilia Wingårds lilla, verkligen pyttelilla, trädgård i Rugerup. Hon fick tidigt pippi på luktärter. Långt innan samlarintresset för dessa skönheter startade i Sverige. Hon odlar luktärter från gammaldags engelska sorter, lika väl som nyare amerikanska och Nya Zeeländska hybrider. De har färger och teckningar från rent vitt till mörkaste sammetssvarta. Samt strimmiga, randiga och kantade i någon accentfärg eller färger som går från mörkare till ljusare från dag till dag.

Blå luktärter med himmelsk doft
Luktärten Susan Thomas

Men luktärtens skönhet är kortvarig. Man får vara där när de blommar. Dels för att ständigt plocka av eller skörda, men dels för att hinna njuta av varje blommas doft och utsökta form innan den bleknar bort. För ju mer du plockar, desto mer får du. Man får inte vara rädd att plocka in buketter från sina luktärter, för när de börjar sätta frö så slutar de att bilda nya knoppar.

Köpa fröer i luktärtswebbshopen.
En del av sortimentet i Cecilias webbshop.

Cecilia Wingård köper in fröer från internationella kontakter. Och hon säljer vidare sorter hon provodlat och gillar. Via hennes hemsida kan du köpa fröer till makalöst vackra luktärter från hela världen. Min stora kärlek bland luktärter har länge varit den sicilianska vilda Cupani, som doftar himmelskt gott. En ganska lågväxande sort med korta stänglar. Men bland de nya, moderna luktärterna från Nya Zeeland, framtagna av Keith Hammett, hittar du resliga sorter som bildar plantor med upp emot 30 cm långa blomskaft. Hela plantan kan bli bortåt 3 meter, så det gäller att ha stabila klätterställningar.

Luktärt med regndroppe

Den heta sommaren har ställt till det för luktärterna, som inte riktigt orkat växa till sig som de brukar. Regn klarar de ganska bra, men blir det torrt krymper de. Luktärter vill också ha mängder av näring under hela sommaren. Hönsgödsel är fint, men då måste den förstås vattnas ner i rötterna. Ett flytande gödselmedel fungerar lika bra. Jag har skrivit inlägg om förodling av luktärter förut, så skriv in sökordet luktärter i sökrutan i vänster marginal, så får du mer tips om odling av luktärter.

Väldoftande luktärter kan man inte få för många av.
Luktärten Heaven Scent

 

Himmelsblå hortensior kantar vägar och hagar på Azorerna

Hortensian är en vedartad växt för fuktigt och varmt klimat.
Den blå hortensian börjar blekna mot slutet av blomningstiden.

Hortensian är den sommarblommande växt som man ser mest på öarna på Azorerna. Denna buske med härkomst från det ostasiatiska havsklimatet passar perfekt i det varma och fuktiga vädret utan större temperatursvängningar under året.

Hortensians blommor är mestadels sterila.

Blomsamlingarna är stora och tätt sammansatta av sterila blommor. Knopparna sätts på fjolårets tillväxt, vilket kan leda till att de kan frysa bort en kall vinter. Varma somrar hinner nya knoppar bildas, men blomningen blir ofta sen. Bäst lyckas man med hortensia, Hydrangea macrophylla, i zon 1-2. Välj en halvskuggig plats med fuktig jord. Blanda gärna in okalkad torv i jorden för att ge växten det låga pH den älskar. För riktigt blå blommor krävs för det mesta en tillsats av alun eller aluminiumsulfat.

Hortensian är en vanlig dikesväxt på Azorerna.
Nystuckna sommarsticklingar av Hydrangea macrophylla längs en vägren på Azorerna.

Där klimatet är det rätta är hortensian lätt att föröka. På Azorerna klippte man till vanliga sommarsticklingar och stack ner dem i den lavahaltiga jorden. De flesta verkar ta sig, av de blomstrande vägkanterna att döma.

Purpurhortensia längs en vulkansluttning.

Hydrange macrophylla ssp serrata är en underform som på svenska kallas purpurhortensia. Den har en samling fertila blommor i mitten, innanför de sterila kantblommorna. De ger busken en mörkare blomfärg och ett mindre pråligt utseende.

 

Vivan hör våren till

Gullvivan föredrar en mullrik och fuktig jord med vandrande skugga.

Gullvivan känns som en väldigt helyllesvensk blomma. Den trivs bra i en lätt fuktig gräsmatta och sprider sig villigt i både sol och skugga. Sprider sig genom frö och med småplantor ur bladrosetten. Humusrik, fuktig jord och placering i brynzonen i den naturpräglade trädgården är vad gullvivan väljer själv. Tänk en hassellund eller askhage – så har du hittat rätt ståndort. Växer den i gräsmattan så behöver du lämna stjälkarna ifred så de sätter frö innan du klipper gräset första gången.

Den japanska vivan blommar länge med blommor i flera våningar.
Japansk viva, som älskar vatten. Foto: Impecta

Det finns mängder av vackra vivor i släktet. De flesta blommar tidigt, under april-maj, men den vattenälskande hyacintvivan ligger bland de sista under högsommaren. Primula japonica, den japanska vivan, ligger på önskelistan, men då måste jag få till ännu mer fuktiga förhållanden, för att klara växtens krav. Likadant är det med Primula bulleyana, den gula kandelabervivan, som sätter kransar av orange blommor på flera våningar längs den 50-70 cm höga stängeln. Det hade varit absolut häftigt, om bäcken låg lite bättre till och inte en bit nere i lunden.

Gullvivan har rödorange prickar i svalget.

Vivor blir vackrast om man sätter många tillsammans. Så därför har jag bättrat på med att köpa in ett gäng nya plantor, som jag hoppas kommer att sprida sig vidare. Sätter dem i framkant av den kurviga woodlandrabatten som hyser både azalea och magnolia i ena halvan, samt kalkälskande julrosor i den andra änden. Gullvivorna är ju lite både och. Här finns också mängder av gula påskliljor som tar upp den gula färgen. Det kommer att bli jättefint!

Klosterliljans milda klockspel

Vårblommande bestånd av klosterliljor ute i lundmiljö.

En glänta i lunden med ett lysande, skimrande golv av klosterliljor – det ger mig rysningar av våryrsel! Tiden står still när jag landar mitt ute i det rika beståndet där vårvinden klämtar i klockorna. Där i solljuset är doften av torrt gräs och milda snöklockor fullständigt bedövande.

Snöklockans blomma har små limegröna prickar på kalkbladen.

Klosterlilja, eller snöklocka som den också kallas, är nära släkt med snödroppen, men betydligt större och något senare i blomning. Den har limegröna prickar längst ner på kalkbladen. Leucojum vernum är det vetenskapliga namnet för den tidigblommande arten som blommar i mars-april. Den blir ungefär 20 cm hög och trivs i mullrik jord i lundmiljö och förvildad i skogar i södra Sverige. Ursprungligen hör den hemma i Centraleuropa. Det finns även en sommarsnöklocka som blir högre, upp mot 30-60 cm.

Snöklocka i mängder i ett naturligt bestånd i woodland.

Det går att köpa lökar för höstplantering. Se till att få dem snabbt i jorden, för de har tunna skal och torkar lätt ut. Klosterliljan väljer noga sin ståndort efter markfukt. Den vill ha en fuktig jord med djup, mullrik struktur. Den kan gärna växa i halvskuggig woodlandmiljö tillsammans med julrosor, treblad, funkia och silverax. Den sprider sig lätt i sin miljö, men kan behöva delas på ibland om klungorna blir för täta.

Snöklockans blomning infaller strax efter snödroppens.

Solälskande sömntuta

Sömntutan kräver mycket sol och värme för att trivas.

Sömntutan med det svårstavade vetenskapliga namnet Eschscholzia californica är en riktigt värmekrävande växt. Det kan man nästan gissa av det grönsilvriga bladverket. Den härstammar från torra trakter i Mexico och Kalifornien. Det finns faktiskt ett naturreservat, Antelope Valley Poppy Reserve i Kalifornien, där denna blomma brer ut sig hejdlöst. Det skulle vara en svårslagen upplevelse att under vårmånaderna se Mojaveöknens vidsträckta ökenängar stå i full blom.

Insekter lockas till sömntutan.

Där är det den guldgula varianten som växer vild, men det finns även gräddvita, rosa och ljuslila färgvarianter i handeln. Växten blir 25-30 cm hög och kan gärna kombineras med andra stenpartiväxter. Sömntutan kräver sol för att öppna sin blomma. Till kvällen snurrar den ihop kronbladen och vecklar ut dem igen på förmiddagen när temperaturen stiger.

Sömntutan har ett grönsilvrigt bladverk.

Du kan odla sömntutan i Norden också, men är lite kräsen angående ståndort. Välj den soligaste, torraste och sandigaste växtplatsen du har. Fröså nu på våren eller direkt på växtplatsen när jorden varmnar. Den blommar rikligt, men är som andra vallmoväxter inte hållbar som snittblomma. Den övervintrar knappast hos oss, utan odlas som ettårig. Frö till sömntuta hittar du bl a hos Lindbloms eller andra fröfirmor.

Tulpanmani i maj

Tulpaner och narcisser i en skön mix.

Fortsätter att drömma mig bort till maj månad. Sveper igenom bildarkivet igen och fastnar för alla otroliga bildbevis från nära döden-upplevelser i tulpanhav. Det är ren och skär lycka jag känt i samma stund som avtryckaren knäppte till och kameraslutaren slog igen! Lycka som far genom mig även nu när jag mitt i tövåren längtar dit igen.

Tulpaner och narcisser blommar samtidigtom man väljer rätt sorter i blandningen.

Rondellen i Sjöbo som uppenbarade sig som en dröm – där mitt i trafikflödet. Och jag hoppade som en kråka mellan refuger och kantstenar för att sedan krypa runt i blomsterhavet och leta efter underifrånperspektivet.

Mörka färger blandade med kraftiga orange toner ger djup.

Sofiero en stilla majdag när solen var så där lagom avskärmad bakom en tunn molngardin. Som sprack upp lite ibland och då sprang jag bort till paradrabatten vid ingången. Den med de starka färgerna i lila-svart-orange och matt rött. En otrolig blandning av både liljeblommande och Darwinhybrider som i detta ljus förvandlades till en gottepåse full av njutning.

Tulpaner och rhododendron i smakfull kombination i Sofiero slottspark.

Tulaner fritillarior och kant av penseer för att binda ihop rabatten.

Eller den mer smakfulla lilavita blandningen där även en gräddvit Fritillaria spelade en viktig roll för att bryta det sockersöta med lite höjd. Ett sätt att ruska om och ge blandningen mer spänning.

Genom att mixa arter med överlappande blomningstider skapas långvarigt intressanta lökplanteringar.

Tulpanplanteringarna har fått ett stort lyft med de färdiga blandningarna som holländarna tar fram och säljer in till parkförvaltningar. Det ligger mycket arbete bakom varje mix, för att hitta lämpliga färgtoner, blomningstider som stämmer och andra iblandade arter som ger rabatten den långa sammanhållna blomningsperioden. Det tackar vi för!

 

Längtan efter en riktig sommar!

Frodigt sommargrönt med sittplats under päronträdet.
Sittplats under päronträdet

Sitter och glor på gamla foton – från somrar som varit. Underbara bilder från underbara dagar! Är det möjligt att det kan vara så vackert? Är det möjligt att det kan vara så grönt? Så skönt?

Pioner och daggkåpa går bra ihop.
Krispigt fräsch limegul daggkåpa och ljuvaste ceriserosa pion.

Det är farligt och vanebildande, men ett bra sätt att hålla hoppet vid liv. Just nu i brytningspunkten mellan vinter och vår. Innan man kan börja hoppas på riktigt. Sommaren är min årstid. Trädgårdens årstid och min skapande årstid. Det är alltid på sommaren som mina fotomappar sväller.

Agapanthus är en växt som gillar värme.
En varm sommar blir Agapanthusarna jättelika.

Jag kan tydligt se vilket väder det var vilket år. Hur mycket sol och värme som växterna fick sig till liv. Och hur mycket tid jag hade för min trädgård. Ibland är det raka och välkrattade gångar. Ett annat år mer oreda och ogräs bland de ostyriga rabatterna. Och sen katterna som ska vara med på bild.

Aska är en busig katt i äppleträdet.
Jag har alltid känslan av någon som iakttar mig.

Lata dagar i parasollets skugga med solsängen bäddad. Fikastund i det gröna.

Sitta och njuta av en kopp kaffe i trädets skugga.

Egentligen vill jag bara vara ute från morgon till kväll. Lägger mig ibland att sova ute under bar himmel, men eftersom trädgården gränsar till ett vattendrag blir det ganska fuktiga nätter. Lakanet blött på utsidan när jag vaknar. Men känslan är oslagbar – att vakna under stjärnglans och lyssna till naturens stilla surr. Hur kan allt hinna hända på två månader som återstår till halva maj, när allting är som allra härligast?

Astrar i ljuvaste ljusblått

Blir det rosornas år i år?

Gallicarosor får endast lätta svampangrepp.
Tätt fyllda ‘Charles de Mills’ är en karaktäristisk gallicaros med god doft.

Finns det någon som kan motstå rosor i trädgården? Det finns både pråliga och anspråkslöst dekorativa rossorter. Rosor som sköter sig själva och rosor som kräver sin trädgårdsmästare för att inte ätas upp av skadedjur och blöta. Rosor som doftar gott föredrar jag naturligtvis framför dem som inte har någon doft. Sjukdomsresistenta ska de helst vara, för hur kul är det att plocka gulnade blad som drabbats av någon svampsjukdom.

Rosa Tuscany är en mörkt sammetsröd ros med platta blommor.
Sammetsrosen ‘Tuscany’ tillhör de äldsta gallicarosorna och är lätt att föröka då den skjuter talrika rotskott.

Och dessutom är det en fördel om de är sortäkta, d v s växer på egen rot. Då kan du gräva upp sticklingar och dela på buskarna till vänner och bekanta eller placera dem på nya ställen i trädgården. Gallicarosor tillhör de mest tåliga och lättskötta buskrosorna. Det finns sorter som formar täta buskar och dem kan du utan vidare plantera som friväxande häck. De blommar en knapp månad från slutet av juni, men oftast mycket rikligt.

Gallicarosor har en gul mitt.
Rosa ‘Adèle Prévost’ med sina jättestora, tätt fyllda blommor.

Andra fördelar bland gallicarosorna är härdigheten, som oftast sträcker sig till zon 5 och 6. De kräver inte heller någon särskilt förberedd jord, utan håller till godo med det du har. Bra nybörjarrosor med andra ord!

‘Adèle Prévost’ är en mörkt karminröd ros som blir lätt blåskiftande i slutet av blomningen. Den är en tätväxande, bred buskros med ett mörkgrönt bladverk som till hösten får en vacker höstfärg. Doften är stark och söt i de stora blommorna.

Gallicarosor är härdiga och anspråkslösa.
‘Aimable Amie’ är en härlig ros med pionlika knoppar som bryter ut i tätt packade, breda blommor.

‘Aimable Amie’ är älskansvärd på alla sätt och vis! Den har tätt fyllda blommor i stora mängder som doftar starkt och gott. Blommorna skiftar i färg från mörkt rosa kronblad i mitten till ljusare ute i periferin. En riktig stjärna, som brukar vara lätt att hitta i handeln.

Gallicarosor passar väl i parker och trädgårdar.
‘Alain Blanchard’ har blommor i olika färgschattering beroende på ålder.

Vill du ha en något mörkare gallicaros kan du leta fram ‘Alain Blanchard’, som tillhör de halvfyllda rosorna med sammetsskimrande mörkt karminröda blommor med guldgula ståndarknappar. Doften är inte så stark, men sorten får gott om nypon som höjer prydnadsvärdet ytterligare. Även denna ros får en vacker höstfärg.

Det finns gott om lättskötta gallicarosor.
‘Complicata’ är en mycket rikblommande sort som även ger gott om nypon.

Rosa gallica ‘Complicata’ måste sägas vara en av de allra vackraste rosorna med enkla blommor. Den blir en stor buske, ofta över två meter hög och lika bred, så reservera gott om plats. Blommorna är stora, flata och sitter i talrika klasar. Ståndarna och ståndarknappen är vackert guldgula. Det här är en skuggtålig och mycket anspråkslös ros som växer lika bra på sandig och mager jord. Doften är inte jättestark, men rosen vinner ändå på sin anspråkslöshet och rikliga blomning.

Randiga rosor härstammar från 'Rosa Mundi'.
Polkagrisrosen Mundi har mer eller mindre strimmiga blommor.

‘Rosa Mundi’ tillhör de allra äldsta gallicarosorna, och då talar vi om ett ursprung från 1500-talet, men förmodligen har den förts till Europa från Persien redan på 1200-talet. ‘Rosa Mundi’ är en strimmig variant av ‘Officinalis’. Ibland är blommorna mest karminröda med bara få ljusa strimmor och ibland nästan mest ljusrosa med mörka strimmor. Doften är stark och bevaras väl även i torkat skick.

Alla rosbilder ovan är fotograferade i Fredriksdals rosarium i Helsingborg. Ett härligt ställe att besöka i månadsskiftet juni-juli.