Sista sucken för julrosorna

Julros med enkla röda blommor döljer sig bakom gröna blad.

Lite beroende på växtplats så börjar julrosorna packa ihop för denna säsongen. De hybrider som står lite skuggigare och i en högre växtzon har ännu en del färg kvar, men de vanliga vita Helleborus niger har redan antagit den limegröna blomfärg de får när de börjar vissna.

Julrosen vill ha en kalkhaltig och mullrik jord.

Julrosorna är härliga blommor på det viset att de blir aldrig skräpigt bruna, utan blomman bleknar bara sakta bort. Och sedan är grannarna i rabatten framme och tar över uppmärksamheten. Så man märker aldrig riktigt att de tar slut.

Julrosor är tacksamma trädgårdsväxter i kalkrik och fuktig jord.

Julrosens bladverk är oftast vintergrönt, och bildar en bra bakgrund till andra växter. Låt gärna bladen sitta kvar så länge de är snygga. Angrips de av någon sjukdom, oftast svamp, blir de prickiga och torra. Då kan man gärna klippa ner bladen.

Julrosor självsår sig gärna där de trivs.

Julrosen är en tacksam perenn och förökar sig själv där den trivs. Den självsår då nya plantor i nära omgivning kring moderplantan. Men avkomman är inte sortäkta, utan kan få lite olika färgsättning beroende på vilka tänkbara föräldrar som finns i rabatten.

Vita julrosor är läckra i rabatten.

Se till att du har en lucker och välmyllad jord där dina julrosor står. Jorden får inte torka ut helt på sommaren, men det får inte heller vara stående fukt vintertid. En svag slänt är att föredra om den naturliga jordmånen är lera. När du väl planterat dina julrosor ska de helst stå kvar i många år utan att flyttas. Undantaget är förstås om du kommer på att växtplatsen är helt fel.   Julrosor kräver gott om tid att etablera sig.

Julrosens blomfärg går från vitt till mörkkrött nästan svart.

Det finns mängder av vackra namnsorter av hybridjulrosor. Oftast ligger de på ca 40 cm i höjd och du kan gärna plantera dem lite slumpmässigt i flera “rader” i rabatten så det ser naturligt ut. Ställ de små vanliga julrosorna främst, för de börjar blomma tidigast och blir bara hälften så höga.

Allra vackraste blåsippor

Blåsippor trivs i humusrik och fuktig jord under vandrande skugga.
Blåsippor finns även med vita blommor.

Blåsipporna tar verkligen för sig där de trivs! Har bara helt nyligen planterat in blåsippor i min egen naturträdgård, och egentligen så förundras jag lite att de inte funnits där tidigare. Skuggad lundmiljö med lätt fuktig och kalkrik jord med gott humusinnehåll är blåsippans eget val. Lätt skugga kan vara närmast total skugga också. Men de fylldblommiga sorterna trivs allra bäst i soliga lägen.

Lätt skugga är bästa miljö för blåsipporna.

Blåsippan är fridlyst i naturen så man får inte gräva upp den och flytta hem den till sin trädgård. Det kan vara lite knivigt att hitta blåsippor i handeln, men välsorterade plantskolor har både vita, rosa och lilablommande blåsippor.

Blåsippan är en näpen vårperenn.

Den ungerska blåsippan, Hepatica transsylvanica, har en lite större blomma än den nordiska vildväxande sorten. Det finns även blåsippor med prickiga blad som kan vara trevliga som marktäckare i en woodlandmiljö. Japanerna är speciellt förtjusta i prickbladiga blåsippor och andra samlarsorter.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Fast för mig duger det gott med helt vanliga blå och vita blåsippor. Jag tycker de är helt underbara som efterträdare till snödropparnas överdådiga blomning. Man får ju leta fram dem lite mer bland grenar och löv som inte brukar bli bortstädade från buskarna. Tänk på att hela växten är giftig, även de köttiga fröna.

Den vita blåsippan är lika vacker som den blå.

Ljuvaste snödroppar

Har du någon gång försökt göra listor på de mest älskade växterna? Javisst, det gör jag ofta, men det blir alltid trångt i toppen och listan tenderar att flyta ut i en halv bok innan jag är klar. Vilka som ska vara med beror lite på vilken årstid och månad. För det som är på tapeten just då är ju det man tycker allra mest om och har längtat så länge efter.

Snödroppar härstammar från bergstrakter i mindre Asien.
Till snödroppens närmaste släktingar hör amaryllis, narcisser och krukväxten clivia.

Snödropparna kommer självklart med på min lista. De är de första riktiga vårväxterna som väcker trädgårdsaptiten åter en gång. Visst kommer det ibland någon snöskur och frost efter att snödropparna börjat blomma, men på det stora hela har vi våren här när de börjar blomma.

Snödropparnas lökar kan planteras när jorden är fuktig för att inte torka ut.

I Storbritannien, som har ett stort antal växtsamlare och trädgårdsnördar, är snödroppar stort. Det finns snödroppsfestivaler och snödroppsvandringar med guidade visningar på flera stora gods. Några sådana platser som hade varit kul att besök i februari är bl a Howick Hall Gardens, Hodsock Priory och Welford Park. Här finns enorma mattor av snödroppar som spridit sig i woodlandvegetationen.

Svagt doftande snödroppar förebådar vårens ankomst.

I min trädgård blommar snödropparna i det oskötta woodlandet ner mot bäcken. Jorden är lerig och väl fuktad så här års och tuvorna av snödroppar växer även här ihop till en stor matta. Lökarna har förvildat sig på egen hand och sprider sig hela tiden vidare utåt.

Den vanliga snödroppen är förvildad i Sverige och växer ibland ute i skogen.

Snödroppen har en härlig lågmäld doft, men också ett medicinskt värde. Man har hittat en verksam substans, galantamin, som ingår i många bromsmediciner mot alzheimers sjukdom. Högst koncentration av ämnet finns i den gröna snödroppen, Galanthus woronowii. Grön snödroppe är det svenska namnet på denna helvita blomma. Namnet syftar däremot på bladen, som är klart gröna, glänsande och mycket bredare än de grådaggiga bladen på den vanliga snödroppen Galanthus nivalis.

Snödropparnas lökar kan förökas strax efter blomning då man delar klungorna och planterar ut dem på nya platser.
I samband med eller efter blomningen kan snödroppklungorna delas och förökas till nya växtplatser.

Orkar inte vänta längre på våren

Förgätmigej och svart pensé doftar gott.

När vintern borde vara som kallast och vackrast då är mitt tålamod definitivt slut. Vintern i Skåne bär med sig lite snö när det passar. Faller det 15 cm kan man oftast räkna med ett varierande snödjup på mellan 0 och 30 cm. Vill det sig illa är drivorna ännu högre än så. Den snön har varit och är nu nästan borta. Lera och slafs dröjer sig kvar.

De tidiga penseerna får sällskap av snödroppar.

Nu är det bara en månad kvar till penséerna. De första krukorna bär jag in och ut beroende på temperatur, men sena snöflingor brukar de inte bry sig om så mycket. De böjer på nacken, men rätar snart upp sig igen när solen vågar sig fram bakom molnens spetskanter.

Julens hyacinter får nytt liv i rabatten.

Julens hyacinter kommer igen i rabatten till våren. Glesblommiga och inte alls så påträngande pompösa som vid juletid. Men doften sitter kvar. Gräv ner hyacintlökarna djupt och ge dem en riklig grusbädd att stå på så ska du få se att de kommer igen när jorden börjar värmas upp.

De första penséerna kan bo både inne och ute.

Penséerna som kommer allra först, i början av mars, kan du plantera i små krukor, lagom för att orka flytta in och ut. Ta in krukan om kvällen när du kommer hem och njut av några timmar med den söta doften av vår. På morgonen får krukan bo ute när du lämnar hemmet. På så sätt överlever blommorna lite längre och blir inte så rangliga i växten som när de förgäves sträcker sig efter ljus på fönsterbrädan.

Pelargonen har fått sin första knopp.

Pelargonen får avsluta vårlängtan. Har du övervintrande pelargoner så plocka fram dem nu och ge dem en ny jord. Börja sakta väcka dem till liv igen med svag gödsel och vårljus. Snart tittar de första knopparna fram. Lyckan är stor när den första lilla blomman slår ut!

Längtan efter julrosen

Julrosor blommar innan de flesta andra växter tittar upp ur jorden.

Nu dröjer det väl inte så länge till? Innan julrosorna blommar. Nej, de tidigaste av de vanliga vita är på gång under de tunna snötäcket. De röda eller prickiga hybriderna däremot får vi vänta på till april i alla fall.

Julrosen trivs i djupgrävd och lucker jord.

Julrosor är något utöver det vanliga. Jag gillar en naturlig trädgård som tar hand om sig själv. Här är de vårens speciella blomma som försynt vänder upp sitt parasoll mot ljuset. De tar lite tid på sig att etablera sig och förökar sig småningom på en plats där de trivs.

Rhododendron är en surjordsväxt och julrosen vill ha kalkhaltig jord.
Egentligen en helt omöjlig kombination med rhododendron som gillar sur jord och julrosor som vill ha kalkhaltig jord.

Gärna lundlika förhållanden, lite fuktigare jord och vandrande skugga. Absolut en kalkrik jord, men ingen stående fukt, speciellt inte över vintern.

Julrosen har en nickande blomma.

Julrosens blad är vintergröna, tandade och lansettlika. Lite palmlika nästan med sin grova tandning. De skålformade blommorna sitter i knippen med flera knoppar och blommor samtidigt. Det ger en lång blomningstid och eftersom blomman egentligen aldrig vissnar, utan bara bleknar bort så har man olika stadier av skönhet över flera månaders tid.

Julrosorna utvecklas långsamt, men trivs i lundmiljö.

Plantera dina julrosor i kanten av den halvskuggiga rabatten, gärna under träd och buskar. Fast ändå så öppet att du kommer åt att krypa riktigt nära intill (och under) för att kunna se blommorna på nära håll. Tänk på att hela växten är giftig, så håll små barn borta.

De röda nyanserna av hybridjulrosor är extra läckra.

Jag har inte glömt er!

Har bara så fruktansvärt mycket att göra, så bloggen har fått vila ett tag. Jag lovar att återkomma med vackra bilder och fina historier!

Tulpanerna blommar i maj.
Runt päronträdet lyser det av orange Ballerina flankerad av några lila tulpaner och härlig clematis.
Klassiska tulpansorter kan blandas med varandra.
Härliga tulpanen Carnaval de Nice sticker upp ur kirskålen med sina gladstrimmiga blommor.

Vårfina perenner i din lustgård

Det har varit segt i starten i år, men nu ska det väl ändå börja bli lite värme och blomning i både natur och trädgård? Vitsipporna står sig än och det är över en månad sedan de första tittade fram! Ser fram emot några olika färgklickar i perennrabatten.

Gulltörel är en tacksam perenn för den torra rabatten.
Gulltöreln innehåller en vit, giftig mjölksaft som kan orsaka hudirritation.

Gulltöreln Euphorbia polychroma är en härlig växt som är fin under hela säsongen. Den har ett kuddliknande växtsätt och blir mer limegrön när sommaren kommer. Till hösten färgas den i lysande orange-rött. I motsats till många andra törelväxter vill den ha en väldränerad jord i full sol. Det gör inget att det torkar upp rejält under sommaren.

Brunneror har dekorativa blad och trivs i lätt skuggiga miljöer med god markfukt.

Brunnera kallas även Kaukasisk förgätmigej och är egentligen en marktäckande bladväxt med väldigt dekorativ vårblomning i ljust blått som en extra bonus. Brunneran trivs gärna i ljusa woodlandmiljöer och under högre buskar. Jorden ska helst vara fuktig och mullrik, då kan den delas och spridas vidare även som kantväxt i en halvskuggig rabatt. Sorten ‘Jack Frost’ (ovan) är solkänslig och får lätt brända blad om den placeras alltför soligt.

Vinteriberis blommar tidigt om våren med vira blomkvastar.
Iberissempervirens ‘Schneeflocke’ är en kompakt halvbuske med mörkt gröna blad vintertid.

Vinteriberis är en låg, vintergrön halvbuske som passar bäst i stenpartiet. Den gillar en mager jordmån i full sol. Under våren blommar den överdådigt med små, vita blommor. Iberis har ett krypande växtsätt och blir inte mer än ca 20 cm hög.

Lewisian har en kraftig blomning för sin lilla storlek.

Nästa pysslingväxt är den lilla lewisian. Lewisia är ingen perenn som man brer på i den stora skalan, utan har en liten nätt rosett med blomman i en rejäl klase på hög stjälk. Odlas i mycket väldränerad jord, som kan bestå av hälften ren grus. Vissa arter är mycket känsliga för vinterfukt och ska helst planteras i alpinhus eller täckas med glasskivor vintertid för att inte bli blöta.

Strandtrift växer vild på stränder och vägkanter.
Strandtrift av en odlad sort, ‘Vesuvius’, som har mörkt bladverk och mellanrosa blommor.

Triftar är vildväxande längs vägar och stränder på många håll. De bildar täta ruggar och växer med tuvformigt växtsätt. Det är en perenn som älskar sol och genomsläpplig jord. Kan gärna växa i stenpartiet. Tyvärr kan den gå ut under vintern om det blir för blött, så se till att blanda upp jorden med rikliga mängder sand och grus!

Förvildade narcisser i naturträdgården

Narcisser och pingstliljor är tacksamma att ha i trädgården.

Narcisser och pingstliljor är fleråriga lökväxter som håller i många år. Oftast sprider de sig snabbt med sidolökar och brer så ut sig över en betydligt större yta än de ursprungligen planterades på. Av en enda lök blir det efter några år en grupp av blommor som glädjer dig varje vår med sin käcka uppsyn. Om blomningen börjar avta kan man vitalisera beståndet genom att gräva upp alla lökar på hösten och dela på dem. Genom att plantera ut dem igen med lite mellanrum fortsätter de att föröka sig.

Narcisser gillar vårfukt och en normalt näringshållande jord.

Det här är blommor man verkligen kan unna sig att slösa med. Det finns så många olika sorter med olika blomningstid, så det är lätt att få en lång blomningssäsong om man väljer någon tidig, någon medeltidig och någon sen sort. Lyckligtvis lämnar rådjuren och hararna narcisserna ifred, så de gör sig därmed utmärkt i en naturnära plantering i gräsmatta eller skogsbryn.

Narcisser passar utmärkt för förvildning i gräsmatta och parkmark.

Ett normalfuktigt läge i full sol eller vandrande skugga klarar de flesta sorter av pingstliljor. Blir det väldigt torrt under våren kan man behöva vattna om de står i torrare jord. Kom ihåg att plantera dina narcisslökar så fort du får tag i dem på hösten. De mår inte bra av att torka och behöver hinna sätta rötter innan marken fryser om hösten för att klara den kommande vintern.

Actaea är en pingstlilja med ganska stora blommor.

Efter blomningen sparar du blasten tills den gulnat och lossnar lätt från löken. Det kan se lite ostädat ut med alla halvgula, spretiga blad, men då kan du göra små knyten av bladen, så syns de inte bland övrig grönska. Ta en handfull blast, snurra den lätt och knyt en knut så den hålls på plats. Man kan också fläta en fläta av bladen, men det tar betydligt längre tid än att göra en knut. När bladen blivit bruna och torra lyfter du bara upp den döda bladknuten från löken.

Narcisser blommar i april till början av maj.

Narcissus poeticus-gruppen, som jag avbildat här är klassiska, doftande pingstliljor med vita kalkblad och en gul bikrona som har en veckad, orange kant. Sorten ‘Actaea’ har stora blommor, ‘Recurvus’ har mera finlemmade blommor och blad. ‘Ornatus’ är lite färgrikare med vita kalkblad, gröngul bikrona med nästan röd kant.

Vårvackra, doftande träd

Mirabel heter körsbärsplommon på danska. Vackert namn på en ganska förfärlig växt. Den vackra perioden är definitivt nu på våren när trädet är alldeles fullt av små, vita blommor. I varmare lägen har den redan börjat släppa kronbladen i ett ljuvligt konfettiregn. Hos mig har den bara precis kommit i blom.

Körsbärsplommon har tätt med vita, doftande blommor.
Plommonvägen i Lund.

Det ligger en söt doft omkring mirabellen – en doft som ligger nära häggen i intensitet. Ljumma, vindstilla kvällar kommer doftpustarna farande. Härligt! Så det är inte blomningen jag vill klanka ner på när jag säger att det är ett förfärligt litet träd.

Vitblommande träd med små blommor är körsbärsplommon.

Rotskottsbenägenheten är stor och nya plantor slår upp ofta rejält långt från moderplantan. Det är ingen positiv egenskap när man vill använda arten som park- och gatuträd. Eftersom stammar och grenar är försedda med tornar skall man vara snabbt framme för att gräva upp nykomlingarna, annars är de jobbiga att bli av med.

Små söta doftande blommor har körsbärsplommon.

Ofta blir körsbärsplommon (Prunus cerasifera) rejält breda träd med en höjd på ca 6-9 meter. De är rikt förgrenade med tunna, täta grenar. De vita blommorna kommer också mycket tätt, så hela trädet blir helt översållat, innan bladen slår ut. Blomningstidpunkten styrs av temperaturen, men ligger normalt samtidigt som sälg och påsklilja.

Blommorna är vita och doftande hos körsbärsplommon.

Mot sensommaren mognar de små frukterna i stor mängd. De är runda och gula eller mörkröda i skalet. Man kan äta dem, för fruktköttet är saftigt och gott, men tyvärr är skalet tjockt och lite segt. Fåglarna brukar däremot vara desto mer förtjusta i körsbärsplommonen.

Körsbärsplommon är de tidigast blommande träden om våren.

Växten är tolerant avseende jordmån, och även om den trivs bäst i god jord, kan den klara sig på näringsfattiga sandjord också. Behöver du beskära den så slår den rikligt med nya grenar från sovande knoppar. Det blir inte så snyggt, så om man kan så är det bäst att låta den växa fritt. Men det blir ganska skuggigt under trädet och grenarna hänger ner som i parasollform.

Tacksamma snödroppar bildar stora tuvor

Snödropparna växer i fuktiga och näringsrika jordar.

Snödroppar är kalkgynnade växter som kräver en jämn fuktighet i jorden, framför allt under våren. Fram emot sommaren är det möjligt att jorden kan torka upp lite, men det här är inga växter för solstekta slänter på södersidan! I naturen växer snödropparna på kalkrik berggrund i glesa woodland och skogar, eller på andra skuggiga platser där de får gott om vatten. Lerjord verkar funka perfekt, att döma av den rikliga utbredningen i min egen trädgård.

Snödropparna vill ha fuktig jord under våren och sommaren.

Den naturliga utbredningen är sydöstra Europa, Polen, Ukraina och Turkiet. Gemensamt för de naturliga härstamningsområdena är ett tydligt årstidsklimat med ofta mycket kalla vintrar och svala vårar, men med varma somrar. I våra trädgårdar passar de bäst som heltäckande mattor i glesa woodland-skogar, i gräsmattor och under buskar. Bladverket vissnar ganska fort och går sedan att klippa med gräsklippare.

Snödropparna är den första vårblomman på många ställen.
Söt som en fågelmun, eller hur? De sex gula ståndarna sitter tätt tillsammans.

Det finns en mängd olika arter av snödroppe, Galanthus. Och utöver det räknas till ett 1000-tal sorter. Man hittar skillnader i bladens placering och färg i utspringet. Dessutom skvallrar den gröna fläcken, sinusmärket, på det inre av kalkbladen, om vilken art som snödroppen tillhör. För mig är det helt okej att kunna skilja på den vanliga snödroppen och den dubbelblommande, lite större Galanthus nivalis ‘Flore Pleno’. Denna fylldblommiga form av vanlig snödroppe ger större volym och längre blomning.

Ge snödropparna en mullrik och fuktighetshållande jord.

Snödroppslökar planteras helst på försommaren efter blomning, in the green, d v s medan både stänglar och blad sitter kvar vid löken. Lökarna har väldigt tunna skal och är därför mycket känsliga för uttorkning. Får man tag i gröna plantor är det absolut den bästa planteringsmetoden. Annars måste man se till att vara tidigt ute på hösten då lökarna kommer i handeln. Lägg dem helst i blöt över natten i ljummet vatten och plantera strax ut dem på ca 8-10 cm djup. Snödroppen förökar sig villigt med sidolökar, så lämna lite utrymme mellan varje lök.

Snödropparna kan skiljas från varandra med hjälp av det gröna sinusmärket.
Här syns den gröna fläcken, “sinusmärket”, tydligt på de inre kalkbladen.