Designtips – att rama in och leda blicken

Skaparna av landskapsparker på 1700-talet använde sig av denna designprincip om och om igen i samma park. Knepet är enkelt, men det är inte alla som ser det. Att rama in en vy för att framhäva motivet gör man vid inramning av ett konstverk. Man använder en pompös ram eller anspråkslös ram + passepartout för att leda in blicken i konstverket. Har du en trädgård framför dig och inte en tavla, kan du göra precis detsamma.

Genom att arrangera föremål och växter på ett strategiskt sätt leds blicken rätt in mot bänken i bildens och trädgårdens bakgrund.
Genom att arrangera föremål och växter på ett strategiskt sätt leds blicken rätt in mot bänken i bildens och trädgårdens bakgrund. Foto: Rebecca Sweet

Fundera ut vilken eller vilka vyer du vill rama in. Titta ut genom fönstret eller dörren. Vart går blicken? Här är din axel som du kan utnyttja för att skapa en mer spännande trädgård. Du behöver inte ha ett grönområde av parkformat, det duger lika bra med en mindre trädgård. När du bygger upp scenen med infångare på sidorna så kommer känslan att bli en mycket större trädgård än vad du egentligen har. Fokuseringen länger nämligen avståndet från punkten där du står och punkten dit blicken ska hamna. Bilden ovan är ett extremt bra exempel på detta. Först är det öppningen i muren, de rejäla krukorna med sparris. Sedan perspektivet som skapas av de grönmålade tornspaljéerna, de båda mursidorna med spaljérade fruktträd, den plattlagda gången och sist portalen av pergolan som ramar in bänken.

Konstverk och statyer är tacksamma fokuspunkter i trädgården.

Statyer, vattenspel, andra konstverk eller en speciell växt är tacksamma fokuspunkter i en trädgård. En möbelgrupp kan också vara en fokuspunkt. Behöver du röja bort buskar och träd för att få en rak axel eller behöver du snarare fylla på med inramande växtlighet i sidorna? I de stora landskapsparkerna planterades trädklungor, s k clumps för att rama in utsikten och skapa skuggor. I den mindre trädgården räcker det med buskgrupper och kanske ett mindre träd som leder blicken rätt.

fokusering med hjälp av hårda material som sten och trä.

Tänk också på vilka punkter i trädgården som du vill kamouflera. Det vanligaste är kanske en värmepump, soptunna eller ett elskåp. Försök göra en trevligare fokuspunkt en bit ifrån och led bort blicken från det tråkiga som du vill dölja. Vintergröna växter är av naturliga skäl bra att använda i sidorna eftersom de behåller sin struktur hela året. Lövfällande buskar och träd fungerar även bra ihop med någon lägre vintergrön växt. Perenner är mindre lyckade eftersom de vissnar ner varje höst.

Skånska slott – Hjularöd

Hjularöds slott är en knappt 120 år gammal romantisk medeltidsborg.
Hjularöds slott sett från nordost.

Tänkte inleda en serie betraktelser över skånska slott som finns i min närhet. Idag har få av dem kvar några större trädgårdsanläggningar, utan det som återstår är lite otydliga ramar av forna planteringar. Men som sådana är de ändå intressanta besöksmål för sin arkitektur och vackra omgivande skogsmiljöer med rikligt viltinslag.

Vallgraven runt slottet har restaurerats flera gånger.
Slottet omges av en bred vallgrav.

Hjularöds slott ligger strax norr om Harlösa vid Vombsjön. Det är en speciell tegelbyggnad som många av mina bekanta brukar säga ser ut som ett Disneyslott. Numera är det många som känner till exteriören, sedan slottet användes som förebild för julkalenderns Greveholm. Det är inget speciellt gammalt slott, bara knappt 120 år gammalt.

Slottet har blivit en turistattraktion sedan det var med i TV:ns julkalender första gången 1996.
Slottet har blivit en turistattraktion sedan det var med i TV:ns julkalender första gången 1996 under namnet Greveholm.

Slottet har under århundradena varit både i statlig svensk, dansk och finländsk ägo. Kända släktnamn som förekommer i ägolängden är t ex Dresselberg, Akeleye (av dansk adel), amiral Siöhielm, von Buchwaldt, von Liewen, von Dellwig, von Schwerin, Toll, Linder (av finländsk adel). Numera ägs och förvaltas godset av släkten Bergengren. Godset har en areal på ca 1200 ha jordbruks- och skogsmark. Man har också en betydande svinuppfödning idag.

Slottsparken runt Hjularöds slott hyser en del exotiska buskar och träd.

Hjularöds slott är uppfört i en romantisk medeltidsstil, efter ritningar av arkitekterna Clason och Wahlman som hade hämtat inspiration från ett antal franska medeltidsborgar. Hjularöd är emellertid endast hälften så stort som de kopierade franska slotten, även om tornet når en höjd av 34 meter. Ursprungligen fanns här en borggårdsmur med porttorn, dessa har dock numera rivits. Byggherre till  det nuvarande slottet 1894-97 var kammarherren Hans Gustaf Toll, som var mycket intresserad av medeltiden och fransk borgarkitektur. År 1917 uppförde dåvarande ägaren, kammarherren H.C. Linder, en kavaljersflygel med anledning av ett planerat besök av ryske tsaren i samband med Baltiska Utställningen i Malmö.

Den vita villan kontrasterar starkt mot den höga slottsbyggnaden.
Kavaljersflygeln kallas i dagligt tal för “villan”.

Hjularöd nämns i historien första gången år 1391. Vid grundgrävning för det nya slottet påträffades stensättningar på tre olika nivåer. Det nedersta lagret antogs ha tillhört en gård från 1300-talet, det däröver liggande ett hus från Dresselbergarnas tid på 1500-talet och det översta ett hus som avbildats av Gerhard Buhrman i hans prospektverk från 1680-talet.

I parken idag finner man boskéer av avenbok, höga pelarekar, tujor, buxbomsparterrer samt ett antal exotiska trädslag av yngre datum. Alléer av lind och hästkastanj leder in mot slottet när man kommer utifrån jordbrukslandskapet. Slottsparken, fram till vallgraven, är öppen för allmänheten.

Hjularöds slott är uppfört i rött tegel under slutet av 1800-talet.

Mitt inne i skogen stod en stolt digitalis

Minns när jag kom till Stowe i England första gången och gick omkring i parken dagen innan jag skulle börja jobba där. Jag förundrade mig över storleken på parken. Den var större än någon annan parkträdgård jag någonsin hade upplevt. Den var grön, grön och grön. Urgamla träd och frodiga buskplanteringar, men inga blommor. Verkligen inga blommor alls. Det var jag inte van vid och jag tyckte det var mycket konstigt.

Fingerborgsblommor förvildar sig lätt och sprider sig vidare med frön.

Efter några dagar när jag hade tagit reda på mer om vad en landskapspark egentligen var för någonting började detaljerna i det gröna framträda. Clumpsen, alléerna, de underbara stentemplen och sjöarna med sina fåglar. Jag började urskilja skönheten i det gröna och landskapsparkens speciella koreografi. Och då sprang jag på blommorna alldeles av en händelse. Intill the Cobham Monument, bakom Hawkwell Field, stod en grupp fingerborgsblommor, raka i ryggen som tennsoldater, helt ensamma som färgklick med ryggen åt idegransplanteringen. De var underbara! Absolut oemotståndliga! Och jag har älskat Digitalis efter det.

Mörkt rosa skönhet bland fingerborgsblommor.
Fingerborgsblommor trivs i ljusa woodland eller andra platser med humusrik jord.

Digitalis heter de, efter latinets digitus  som betyder finger. I det här fallet syftar ordet på blommans form som liknar ett avklippt finger på en handske. Digitalis purpurea är den vanliga fingerborgsblomman med vita, gula, rosa eller purpurfärgade blomhattar. Utöver dessa finns det över 20 andra arter av fingerborgsblommor. Alla har de klockformen med det prickiga svalget gemensamt.

Vita fingerborgsblommor bland silverfärgade blad och frökapslar av vallmo är en skön bild.

Efter den gången i Stowe så har jag också sprungit på digitalis i den skånska skogen, i Häckeberga. Det är en växt som förvildar sig lätt och hittar trivsamma platser i naturen på egen hand. År ett utvecklas bladrosetten och år två blommar den. En bienn (=tvåårig), med andra ord. Sedan kan den leva vidare länge, länge om den tillåts fröa av sig så att det alltid finns nya småplantor på tillväxt. Du kan köpa digitalis som färdig, blommande “perenn” också, men kom då ihåg att glädjen är kortvarig. Nästa år blir det inga blommor. Men låt de pyttesmå fröna mogna i sina frökapslar och strö sen ut dem på lämplig plats så har du något att se fram mot om två år i alla fall!

 

Linden hör till våra bästa alléträd

Linden blommar relativt sent, i juli månad.
Blommande lind lockar till sig mängder av humlor.

Lindblomningen i första halvan av juli är en bråd tid för alla humlor. Linden är en god nektarkälla och blomningen är pålitlig från år till år. Linden hör dessutom till våra allra vackraste parkträd och används mycket i stadsplanteringar. Nästan lite för mycket, då den i vissa städer är totalt dominerande bland park- och alléträd. Man måste alltid komma ihåg risken för oväntade skadedjur och sjukdomar. Litar man sig för långt på en idag frisk art kan det bli kostsamt om de sedan drabbas i stor skala av någon ny skadegörare. Så hände med almen på många håll och det finns anläggningar som fortfarande inte är fullt återställda efter de svåra almsjukeangreppen.

Noggrann uppbyggnadsbeskärning är viktigt för lindar som ska planteras som alléträd.
Noggrann uppbyggnadsbeskärning är viktigt för lindar som ska planteras som alléträd.

Den stora användningen av just lind i stadsmiljö tror jag hänger samman med att det är ett anpassningsbart träd som har god härdighet och tåligt mot beskärning. Lyckligtvis finns det ett stort antal olika lindar som varierar i format och ståndort. Skogslinden, Tilia cordata, hör till de vanligaste i historiska anläggningar. Den rena arten är inte speciellt bra för alléplantering då den är fröförökad och därmed har väldigt varierande avkommor. Den har också ett kraftigt hängande växtsätt vilket gör att den måste stammas upp väldigt högt i trafikmiljöer. Det finns däremot flera bra namnsorter, t ex Linn E och ‘Rancho’ som båda är småväxta för att vara lindar. De blir inte mer än 10-12 meter höga som fullvuxna och har en konisk, äggformad krona som passar in även i smala gator och bostadsgårdar. Sen har vi också ‘Greenspire’, min namne som används mycket i städerna idag. Den har en välformad och sammanhållen krona, men blir betydligt bredare och högre än de två förra. Tilia c. ‘Greenspire’ vill inte stå blåsigt och i kall jord.

Lindens löv varierar mycket i storlek från små och nätta äldre blad hos skogslinden till enormt stora på årsskott.

Tilia tomentosa, silverlinden, är en vackert silverskimrande lind som får sin annorlunda färg av de tätt sittande silverfärgade håren på bladens undersidor. Håren skyddar också mot bladlusangrepp, vilket gör att det inte blir någon droppande honungsdagg från silverlinden. Ett extra plus med tanke på användningen som alléträd. Den är mycket värmekrävande, men tål torka och stadsklimat bra. Den blir nästan rund i kronformen som fullväxt.

Många lindar skjuter enormt rikligt med stamskott.
Stamskott är mycket vanligt på lind och ska helst tas bort så tidigt att de kan ryckas loss.

Skall du välja en lind till klippt häck rekommenderas bohuslind, T. platyphyllos, eller skogslind. Bohuslinden blir stor som friväxande, men svarar bra på beskärning och har använts mycket i häckar kring historiska anläggningar. Den är mer närings- och fuktkrävande än många andra lindar, vilket man ska tänka på vid val av lind till en torrare växtplats.

Övedsklosters lindallér härstammar från 1760-talet.

Vid Övedskloster, i Sjöbo, Skåne, finns en mycket vacker lindallé planterad på den uppbyggda väg som leder rakt norrut från slottet. Dessa träd tror man planterades under senare hälften av 1700-talet, möjligen så tidigt som 1760. Träden bär spår efter en kraftig hamling och i dess spår numera röta, men de ser ändå rätt vitala ut fortfarande. Längs den sk Tvärallén har nyplantering av fröförökade lindar skett under de senaste 10 åren. De uppenbarligen fröförökade lindarna har mycket varierande utseende och har dessutom kronhöjts mycket kraftigt, utan att egentligen ha uppbyggnadsbeskurits alls i sin ungdom. Resultatet är en svajig allé med tveksamt skönhetsvärde.

Lindar är vackra alléträd som används mycket både i stad och på landsbygd.
Tullesboallén är relativt nyplanterad.

Vidare norrut mot Bjärsjölagård har vi en annan lindallé mellan Tullesbo slott och Övedskloster. Även den grundar sig på fröförökat material, men den har vuxit lite längre och stammarna är något rakare. Just uppbyggnadsbeskärningen skulle jag säga är det största problemet många gånger. Har grenverket formats under hela ungdomen behövs sällan några radikala åtgärder under etableringsfasen på den nya växtplatsen.

Perennuppropet har gett frukt

Nu i vår lanseras de första perennerna som tillhör varumärket “Grönt kulturarv” i växthandeln. Det här är perenner som odlats minst sedan 1940 och har hittats vid inventeringar av äldre trädgårdar runt om i Sverige. Jätteprästkragen ‘Bröllopsgåvan’ från Skåne, strandbinkan ‘Fru Frida Lindström’ från Jämtland, höstfloxen ‘Alma Jansson’ från Uppland och höstfloxen ‘Ingeborg från Nybro’ från Småland är de första som lanseras nu i vår.

Jätteprästkragen är en speciellt utvald frisk och härdig trädgårdssort.
Foto: SLU

Sorterna passar för trädgårdsägare med intresse för historiska växter, oavsett om man har en nyanlagd trädgård eller en äldre trädgård med tidstypiska växter. Sorterna har alla visat sig vara robusta, friska och tåliga med en vacker blomning. Alla bär dessutom på en historia och i flera fall finns det traditioner, berättelser och lokala namn knutna till dem. De har inspirerat till de nya sortnamn som perennerna har fått. Namn som anspelar på trädgårdens ägare där man hittat plantorna. Läs mer om de fyra växterna och deras bakgrund.

Den svagt ljuslila floxen har små blommor och en fin doft.
Foto: SLU

 

Höstfloxen ‘Alma Jansson’ tycker jag verkar mycket lovande. Det är en flox med mörkgrönt bladverk och ljuslila blommor med lite vitt i mitten. Den är småblommig och blommorna blir bara ca 2,5 cm i diameter. Blommorna ska ha en svag, angenäm floxdoft. Sorten har visat sig frisk och sprider sig gärna med utlöpare utan att ha ett aggressivt växtsätt. Den bör alltså delas med några års mellanrum för att få plats. Floxen ‘Alma Jansson’ är en reslig växt som blir ca 1 meter hög. Vid provodlingen på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har sorten gått i blom i början av juli och blommat i cirka en månad. Man kan komma ihåg att flox gärna blommar lite längre om man putsar bort utblommade blommor. Den här ska jag absolut hålla utkik efter!

 

Vårvinter bra tid för hamling av pilar

Pilar hamlas med regelbundna intervaller för att stammen ska orka bära upp den stora grenmassan.Hamlingen som metod härstammar från tiden när man tog tillvara lövade kvistar som vinterfoder till djuren. Ask, lind, lönn och även pil var vanliga träd som man tog foder från. Pilarna hamlades också för att få material till korgbinderi och liknande. Idag är det främst en beskärningsform för att följa traditionen i t ex det skånska odlingslandskapet med pilevallar.

Motorsågen är inte rätt redskap att använda för beskärning av pilar eller andra träd för den delen.
Precisionen är inte den bästa med motorsågen, så håll dig till sekatör och handsåg.

Pilarna är tåliga träd som kan uppnå en ansenlig ålder tack vare rätt utförd hamling. Men man kan också förstöra dem med felaktiga metoder. Motorsågen är inte rätt redskap att använda, eftersom den lätt sliter i de sega grenarna och man frestas att ta lite för nära stammen. Man ska inte skära i barken eller kapa bort hela huvudet! Trädet saknar förmåga att sätta nya skott från den öppna stammen. De “sovande” knoppanlagen eller adventivknopparna sitter nämligen strax under barken i kambiumskiktet.

Skotten avlägsnas så nära stammen som möjligt vid hamling.

Hamlingen av pil startar när träden är unga. De ska ha kommit igång med sin tillväxt i några år och format en stamhöjd på ca 2 meter. Första beskärningsåret kan man bara begränsa höjdtillväxten genom att knipa av toppskottet, men låta sidogrenarna försörja trädet ett år till. De första åren kan man dessutom gärna spara några “saftdragare”, dvs klena skott som får igång tillväxten tidigt om våren. Senare är en beskärning av alla grenar varje till vart tredje år lagom intervall. När grenarna kapas av tätt intill stammen formar de på sikt ett “huvud” som får en klubblik form. Observera att när ett träd väl har börjat hamlas får man hålla på i hela dess livstid. Det är ett åtagande man får räkna med i sin arbetskalkyl.

Vid hamling används sekatör och handsåg.
Ett virrvarr av grenar har bildats under förra växtsäsongen och vissa är t o m för grova att kapa med sekatör.

Sekatör och handsåg är lämpliga redskap när man utför hamling. Därtill är stegen bra att ha så man kommer upp i kronan och slipper att belasta axlar och nacke för mycket i en felaktig arbetsställning. Det allra bästa faktiskt är om man kan arbeta i par, för då slipper man flytta stegen så mycket och jobbet går raskt framåt. Dessutom är det roligare att jobba tillsammans!

När träden blir äldre blir det hamlade huvudet grövre.

Resultatet efter hamling: raka fina rader av snaggade pilhuvuden. Och en massa ris!

Tulpanomanin – börshandel med tulpanlökar

Tulpaner är fortfarande en stor handelsvara i Holland idag.Under 1600-talets början spred sig ett blomstermode i de fina kretsarna i Europa. Parisiska överklassdamer prydde sina festklänningar med en exklusiv tulpan vid dekolletaget. Småningom spreds detta mode även till Holland och det skapades på kort tid en väldig efterfrågan på tulpaner. Eftersom tulpanen är en växt som förökar sig väldigt långsamt med sidolökar så klarade odlarna inte av att möta upp behovet från marknaden, utan priserna gick upp.

Den strimmiga tulpanen Semper Augustus orsakade köphysteri på 1630-talet.På 1620-talet var speciellt de strimmiga tulpanerna mycket eftertraktade. Man upptäckte att lökar som tidigare gett enfärgade blommor plötsligt gav flerfärgade blommor. Det skapades ett väldigt sug efter dessa lökar. Bästsäljaren var en röd och vitstrimmig tulpan vid namn Semper Augustus. När priset var som högst år 1636 kunde man få ett flott hus i centrala Amsterdam i utbyte mot en sådan exklusiv tulpanlök. Hysterisk handel och spekulation rådde.

Kraschen kom nästa år. Över en dag sprack bubblan och många lökhandlare ruinerades. De hade skuldsatt sig över öronen för att köpa upp attraktiva tulpanlökar, som nu plötsligt inte var värda mer än en bråkdel av sitt tidigare värde.

Tulpanens tid är nu!

Först en bit in på 1900-talet kom man på hemligheten bakom de några hundra år tidigare så åtråvärda strimmiga tulpanerna. Färgskiftningen orsakades av ett virus som spreds av bladlöss. Virussmittade tulpaner får inte säljas i Europa idag, men man har kommit på andra metoder att odla fram resistenta hybrider med vackert mönstrade kronblad. Den tulpan som idag teckningsmässigt ligger närmast den berömda Semper Augustus är den dubbelblommande Carnaval de Nice, en alldeles underbar senblommande tulpan.

Fina Ordrupgaard konstmuseum i Danmark

Känner du för en alternativ konstrunda och befinner dig i Skåne så skulle jag definitivt rekommendera den spektakulära kustvägen mellan Köpenhamn och Helsingör. Här finns flera fina muséer längs vägen (Kronborgs slott, Karen Blixens museum, Louisiana och Ordrupgaard) och du har hela gräddhyllan med stiliga villor som ett pärlband längs kustlinjen. Man måste bara stanna och hämta andan emellanåt och beundra utsikten.

Infattningshäckarna av buxbom är välklippta på Ordrupgaard.

Ett luftigt orangeri där man som beökare kan hämta andan mellan olika konstupplevelser.

Gjorde samma resa för två somrar sedan med mina föräldrar och vi stannade bland annat till vid Ordrupgaard museum i Charlottenlund. Här finns en bred samling av fransk och dansk 1800-tals konst inköpt och samlad av Wilhelm Hansen. Sedan några år tillbaka ingår också en mängd möbler formgivna av Finn Juhl i muséets samlingar. Ordrupgaard har också blivit känt för sin spännande moderna arkitektur i det nya annexet ritat av Zaha Hadid.

2005 fick Ordrupgaard en ny museibyggnad ritad av Zaha Hadid.

Jag som är gammal betongtös blir så glad av att se denna härliga byggnad, men jag blir också varm i hjärtat av att gå omkring i trädgården som omger museibyggnaderna. En del av parken är i fransk stil med välansade buxbomshäckar och den andra delen en friare engelsk park med bl a mängder av höstanemon och höga träd.

Den engelska vilda parken är grön och lummig.

Aroma, ett av de bästa svenska äpplena

Aroma är ett välsmakande och vackert äpple med sen mognadstid.När man köper inhemska äpplen i affären är det för det mesta Aroma i kartongerna. Det är ett mycket gott och hållbart äpple som mognar ganska sent på säsongen. Det sitter väl fast i grenen utan att blåsa ner vid minsta vindpust. Aroma härstammar från sorterna Filippa och Ingrid Marie. Det är en frisk sort som sällan drabbas av skorv eller röta. Trädet blir dessutom tidigt bördigt och ger jämna skördar varje år.

Aroma behåller färgen på fruktköttet utan att bli brunt när man skär i det.Aroma har först gula frukter som efterhand blir alltmer röda, först på solsidan. I täckfärgen har de ljusa streck och prickar. Äpplena är ganska stora och tydligt tillplattade på undersidan. Skalet är matt och fruktköttet gulvitt, saftigt och ganska fast. Jag gillar inte mjöliga äpplen, men Aroma är helt ok. Aromen är fin och mild, precis som namnet antyder. Sen har äpplet en annan egenskap som gör det lämpligt i sallader och efterrätter – det behåller nämligen färgen på fruktköttet utan att bli trist brunt när att du delat det. Ett bra äpple på alla sätt och vis alltså.

Måste bara snacka lite sommar

Minns du att vi hade en sommar i år? I alla fall några dagar… Och turligt nog var det strålande vackert och ljummet den dagen när jag åkte med mina föräldrar Kaj och Inko längs Strandvejen mellan Helsingör och Köpenhamn. Vi stannade till vid Karen Blixens museum och spenderade en god stund här. I parken bakom muséet fanns denna vackra köksträdgård. Nog är det groteskt grönt och frodigt, eller hur, så här i medlet av november. Det kan vi behöva nu.

Frodig grönska i Karen Blixens have. Greenspire Trädgårdskonsult blickar in mot grönsaksodlingen.