Blogg

Allra vackraste blåsippor

Blåsippor trivs i humusrik och fuktig jord under vandrande skugga.
Blåsippor finns även med vita blommor.

Blåsipporna tar verkligen för sig där de trivs! Har bara helt nyligen planterat in blåsippor i min egen naturträdgård, och egentligen så förundras jag lite att de inte funnits där tidigare. Skuggad lundmiljö med lätt fuktig och kalkrik jord med gott humusinnehåll är blåsippans eget val. Lätt skugga kan vara närmast total skugga också. Men de fylldblommiga sorterna trivs allra bäst i soliga lägen.

Lätt skugga är bästa miljö för blåsipporna.

Blåsippan är fridlyst i naturen så man får inte gräva upp den och flytta hem den till sin trädgård. Det kan vara lite knivigt att hitta blåsippor i handeln, men välsorterade plantskolor har både vita, rosa och lilablommande blåsippor.

Blåsippan är en näpen vårperenn.

Den ungerska blåsippan, Hepatica transsylvanica, har en lite större blomma än den nordiska vildväxande sorten. Det finns även blåsippor med prickiga blad som kan vara trevliga som marktäckare i en woodlandmiljö. Japanerna är speciellt förtjusta i prickbladiga blåsippor och andra samlarsorter.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Fast för mig duger det gott med helt vanliga blå och vita blåsippor. Jag tycker de är helt underbara som efterträdare till snödropparnas överdådiga blomning. Man får ju leta fram dem lite mer bland grenar och löv som inte brukar bli bortstädade från buskarna. Tänk på att hela växten är giftig, även de köttiga fröna.

Den vita blåsippan är lika vacker som den blå.

Ljuvaste snödroppar

Har du någon gång försökt göra listor på de mest älskade växterna? Javisst, det gör jag ofta, men det blir alltid trångt i toppen och listan tenderar att flyta ut i en halv bok innan jag är klar. Vilka som ska vara med beror lite på vilken årstid och månad. För det som är på tapeten just då är ju det man tycker allra mest om och har längtat så länge efter.

Snödroppar härstammar från bergstrakter i mindre Asien.
Till snödroppens närmaste släktingar hör amaryllis, narcisser och krukväxten clivia.

Snödropparna kommer självklart med på min lista. De är de första riktiga vårväxterna som väcker trädgårdsaptiten åter en gång. Visst kommer det ibland någon snöskur och frost efter att snödropparna börjat blomma, men på det stora hela har vi våren här när de börjar blomma.

Snödropparnas lökar kan planteras när jorden är fuktig för att inte torka ut.

I Storbritannien, som har ett stort antal växtsamlare och trädgårdsnördar, är snödroppar stort. Det finns snödroppsfestivaler och snödroppsvandringar med guidade visningar på flera stora gods. Några sådana platser som hade varit kul att besök i februari är bl a Howick Hall Gardens, Hodsock Priory och Welford Park. Här finns enorma mattor av snödroppar som spridit sig i woodlandvegetationen.

Svagt doftande snödroppar förebådar vårens ankomst.

I min trädgård blommar snödropparna i det oskötta woodlandet ner mot bäcken. Jorden är lerig och väl fuktad så här års och tuvorna av snödroppar växer även här ihop till en stor matta. Lökarna har förvildat sig på egen hand och sprider sig hela tiden vidare utåt.

Den vanliga snödroppen är förvildad i Sverige och växer ibland ute i skogen.

Snödroppen har en härlig lågmäld doft, men också ett medicinskt värde. Man har hittat en verksam substans, galantamin, som ingår i många bromsmediciner mot alzheimers sjukdom. Högst koncentration av ämnet finns i den gröna snödroppen, Galanthus woronowii. Grön snödroppe är det svenska namnet på denna helvita blomma. Namnet syftar däremot på bladen, som är klart gröna, glänsande och mycket bredare än de grådaggiga bladen på den vanliga snödroppen Galanthus nivalis.

Snödropparnas lökar kan förökas strax efter blomning då man delar klungorna och planterar ut dem på nya platser.
I samband med eller efter blomningen kan snödroppklungorna delas och förökas till nya växtplatser.

Att känna igen växter vintertid

Katsurans knoppar är röda och inåtböjda.
Katsuran har spetsiga och lite inåtböjda knoppar som liknar kräftklor.

Vinterkvist kallas det på proffsslang – konsten att identifiera lövfällande växter under viloperioden då de saknar blad, på bar kvist. En liten konst att lära sig, men inte alls särskilt märkvärdigt egentligen. Det bygger på samma iakttagelser av karaktäristiska drag och kännetecken som man använder under växtperioden. Sådant som man ser med blotta ögat på en kvist eller knopp, men också på avstånd när man iakttar växten som helhet.

Druvfläder har ofta horisontella grenar.
Druvflädern har ett karaktäristiskt växtsätt när man ser till förgreningen. Märk också den gråbeige, fåriga barken.

Kronformen och grenarnas grovlek och vinklar på träd är tydligare synlig efter löven fallit på hösten. Det kallas deras habitus. Går man lite närmare kan barkens färg och struktur vara nästa värdefulla kännetecken. Barken ändrar sig oftast med ökande ålder. En slät och lite svagt skrynklig bark som elefanthud på en fullfuxen bok är ett typiskt kännetecken. Längsgående lenticeller, barkens andningshål, är horisontella streck i barken hos olika körsbärsarter i släktet Prunus.

Hästkastanjens knoppar är klibbiga.
Hästkastanjen har kastanjebruna och klibbiga knoppfjäll samt tydliga bladärr med många spår.

De tydligaste kännetecknen står ändå skotten och knopparna för. Och då pratar vi om de ettåriga skotten, som vanligen används vid artbestämning vintertid. Under knoppen ligger mer eller mindre tydliga bladärr, som är fästpunkt för det blad som har släppt. Bladärren har olika antal spår, eller prickar, beroende på art.

Skogslönnen har röda, glansiga knoppar.
Skogslönnen känner man igen på de dubbla slutknopparna på äldre grenar. Den har vinröda och glänsande knoppfjäll och ofta rester av fjolårets fröställningar.

Knopparna som avslutar en gren kallas slutknoppar. Under en slutknopp ligger sidoknoppar. Ibland saknas slutknopp och det är istället två välutvecklade sidoknoppar som står för längdtillväxten på det kommande skottet. Hos sidoknopparna kan man se olika knoppställning, eller inbördes position. Parvis motsatta knoppar sitter alltid på samma höjd mittemot varandra. Korsvis motsatta knoppar ligger i 90 graders vinkel under varandra. Tvåradiga knoppar har man då knopparna är placerade växelvis under varandra på motsatt sida av skottet.

Svarta knoppfjäll finns hos asken.
Asken har matt svarta knoppfjäll. Slutknoppen är pyramidformad och sidoknopparna små och runda.

Knoppfjällen är också intressanta att studera. Knoppfjällen kan vara svarta, röda, gröna, glänsande, ludna eller ibland nästan som flätade runt om knoppen. Det finns även träd och buskar vars knoppar saknar knoppfjäll. Då pratar man om nakna knoppar. Olvon är en typisk art som saknar knoppfjäll. Istället ligger bladanlagen prydligt hopvikta väntande på att få spricka ut.

Doftsinnet är också bra att använda vid kvistbestämning.
När du skrapar lätt på häggens bark så framträder den tydliga doften.

Skulle man gå bet på knopparna och barken så kan man alltid prova att skrapa lite på barken för att se om man känner igen doften. Häggen är karaktäristisk med sin bittermandeldoft, men även många andra växter doftar typiskt.

 

Orkar inte vänta längre på våren

Förgätmigej och svart pensé doftar gott.

När vintern borde vara som kallast och vackrast då är mitt tålamod definitivt slut. Vintern i Skåne bär med sig lite snö när det passar. Faller det 15 cm kan man oftast räkna med ett varierande snödjup på mellan 0 och 30 cm. Vill det sig illa är drivorna ännu högre än så. Den snön har varit och är nu nästan borta. Lera och slafs dröjer sig kvar.

De tidiga penseerna får sällskap av snödroppar.

Nu är det bara en månad kvar till penséerna. De första krukorna bär jag in och ut beroende på temperatur, men sena snöflingor brukar de inte bry sig om så mycket. De böjer på nacken, men rätar snart upp sig igen när solen vågar sig fram bakom molnens spetskanter.

Julens hyacinter får nytt liv i rabatten.

Julens hyacinter kommer igen i rabatten till våren. Glesblommiga och inte alls så påträngande pompösa som vid juletid. Men doften sitter kvar. Gräv ner hyacintlökarna djupt och ge dem en riklig grusbädd att stå på så ska du få se att de kommer igen när jorden börjar värmas upp.

De första penséerna kan bo både inne och ute.

Penséerna som kommer allra först, i början av mars, kan du plantera i små krukor, lagom för att orka flytta in och ut. Ta in krukan om kvällen när du kommer hem och njut av några timmar med den söta doften av vår. På morgonen får krukan bo ute när du lämnar hemmet. På så sätt överlever blommorna lite längre och blir inte så rangliga i växten som när de förgäves sträcker sig efter ljus på fönsterbrädan.

Pelargonen har fått sin första knopp.

Pelargonen får avsluta vårlängtan. Har du övervintrande pelargoner så plocka fram dem nu och ge dem en ny jord. Börja sakta väcka dem till liv igen med svag gödsel och vårljus. Snart tittar de första knopparna fram. Lyckan är stor när den första lilla blomman slår ut!

Rosa, lila och vinröda nyanser

Perenner i olika rosa nyanser passar bra ihop.
Mörklila grekvädd, rosa axveronika och mörkskaftade kärleksörten ‘Jose Aubergine’.

Rosa färgtoner finns det många olika i blomvärlden. Rosa toner vandrar mellan den blå och orange färgskalan och som mörkare i ceriserött. De knalliga rosa nyanserna som finns i t ex axveronikan på bilden nedan är raffinerat elegant ihop med mörkt purpur och svart. Kallt rosa kräver sitt sällskap.

Malva och axveronika trivs fint tillsammans.

Den varmt skära tonen i rosenflockel kan gå bra ihop med rödbruna nyanser som går mot bronsfärgat. Det gäller att man “ser” möjligheterna som de mörka stjälkarna ger och lyfter in motsvarande färg som en granne. Det kan vara i form av purpurröd blodtopp eller den mörkbruna guldlysingen Lysimachia ciliata ‘Firecracker’.

Rosenflockel är en ståtlig perenn.

Lilarosa rudbeckian smälter in både bland de kalla tonerna och de varma, tack vare sina tydliga blomkorgar i gulbrunt. Den är en tacksam perenn med lång blomning och kan sparas som vissnad till och med. Tricket är att man försiktigt plockar bort de utblommade kronbladen så att bara fröställningen står kvar på sin strama stängel.

Röd rudbeckia ger kraftiga färgklickar i rabatten.

Röd rudbeckia ihop med kalla blå toner är ytterst läckert och nästan lite farligt. Solnedgången färgade blommorna i varma toner, men tog ändå inte udden ur det svala blå i perovskians blomstänglar.

Rudbeckian är en utmärkt biväxt.
Ljusblå perovskia ger kontrasteffekt ihop med den dominanta rudbeckian.

Längtan efter julrosen

Julrosor blommar innan de flesta andra växter tittar upp ur jorden.

Nu dröjer det väl inte så länge till? Innan julrosorna blommar. Nej, de tidigaste av de vanliga vita är på gång under de tunna snötäcket. De röda eller prickiga hybriderna däremot får vi vänta på till april i alla fall.

Julrosen trivs i djupgrävd och lucker jord.

Julrosor är något utöver det vanliga. Jag gillar en naturlig trädgård som tar hand om sig själv. Här är de vårens speciella blomma som försynt vänder upp sitt parasoll mot ljuset. De tar lite tid på sig att etablera sig och förökar sig småningom på en plats där de trivs.

Rhododendron är en surjordsväxt och julrosen vill ha kalkhaltig jord.
Egentligen en helt omöjlig kombination med rhododendron som gillar sur jord och julrosor som vill ha kalkhaltig jord.

Gärna lundlika förhållanden, lite fuktigare jord och vandrande skugga. Absolut en kalkrik jord, men ingen stående fukt, speciellt inte över vintern.

Julrosen har en nickande blomma.

Julrosens blad är vintergröna, tandade och lansettlika. Lite palmlika nästan med sin grova tandning. De skålformade blommorna sitter i knippen med flera knoppar och blommor samtidigt. Det ger en lång blomningstid och eftersom blomman egentligen aldrig vissnar, utan bara bleknar bort så har man olika stadier av skönhet över flera månaders tid.

Julrosorna utvecklas långsamt, men trivs i lundmiljö.

Plantera dina julrosor i kanten av den halvskuggiga rabatten, gärna under träd och buskar. Fast ändå så öppet att du kommer åt att krypa riktigt nära intill (och under) för att kunna se blommorna på nära håll. Tänk på att hela växten är giftig, så håll små barn borta.

De röda nyanserna av hybridjulrosor är extra läckra.

Iris – kortvarig men intensiv glädje

Sibirica-iris trivs i fuktig jord.
Iris sibirica ‘Silver Edge’

Irisar tillhör de riktigt gamla kulturväxterna, men det känns som om de på senare tid fått stå lite tillbaka när man letar efter långblommande och ständigt dekorativa växter till trädgårdar. Namnet Iris kommer från grekiskan och syftar till regnbågens gudinna. Jag tolkar namnvalet på två sätt: mångfalden i färgskiftningar och en snabbt förgänglig blomning.

Jordstammen växer ovan jord.
Jordstam eller rhizom hos bredbladiga iris.

Man kan dela in släktet iris i två huvudgrupper beroende på om de har roten under jord eller ett rhizom (jordstam) ovan jord. De med rhizom kan man dessutom dela in i skäggbärande (barbata-typ) eller skäggfria. De skäggfria irisarna och de med lökformig knöl under mark växer vanligen i fuktiga jordar, medan de andra vill ha en torr och solig växtplats.

Skäggbärande rirs doftar ofta väldigt sött och gott.
Gul skäggbärande iris med svag doft. Okänd namnsort.

Det lättaste sättet att föröka iris är genom att dela på växande bestånd. Vänta gärna till efter blomning innan du sätter spaden i klumpen. Där iris trivs breder den ut sig och att hitta en likartad växtplats är bästa spridning.

Iris är tåliga och lättskötta perenner.
Iris är långlivade perenner där de trivs.

Sibirica-typen av iris, dvs de som har smala blad och föredrar en fuktigare, lite skuggig växtplats, kan gärna samplanteras med julrosor, ormöga och förgätmigej. De uppstickande bladspjuten i ljust grön färg blir en fin kontrast på våren.

Irisen har en kortvarig men intensiv blomning i slutet av maj.

De skäggbärande trädgårdsirisarna doftar många gånger underbart gott. Blomningen är kort och intensiv i slutet av maj till början av juni. Därefter står de breda bladen kvar ända till frosten kommer. Välj en väldränerad, sandblandad jord och ett skyddat läge så inte blomstänglarna bryts av vinden. Trädgårdsiris blir ofta 70-80 cm höga. Efter blomningen klipper du bara ner blomstängeln.

Skötselråd för passionsblomman

Passionsblomman kan man odla från frö eller stickling.
En storblommig vit passionsblomma i knopp.
Slingerväxten Passiflora används både som prydnadsväxt, som läkeväxt och framför allt som fruktgivande växt i tropiska länder. Det finns mängder av arter och flesta av dem härstammar från Amazonas djungler. Vissa arter återfinns högt upp i bergen, men det finns även arter som växer i torrare delar av tropikerna. Det gör att växternas krav på ljus, vatten och temperatur är tämligen olika. I våra trakter är det tveksamt om man kan odla passionsblomman utomhus, förutom på sommaren, då den gärna kan stå ute på vindskyddad plats. Har hört att den vanliga Passiflora caerulea kan klara lätt frost om plantan är väl skyddad med ett luftigt täcke. Zon 0 pratar vi om då.
Passionsblomman har en fantastiskt konstruerad blomma.
Fantastiska konstruktioner de här blommorna!
Jag har sparat några bilder från utställningen på Sofiero, sommaren 2015, som handlade om passionsblommans olika skepnader. Det är inga små rumsväxter det handlar om. Många gånger når rankorna upp till 4-5 meter och då får man ju ha rejäl rumshöjd. För att klara av att växa sig så stora krävs en stor kruka och bra jord. Ingen märkvärdig jordblandning, men en jord med bra struktur från kompost och näringstillskott från vanlig krukväxtnäring duger bra. Däremot ska man akta sig för stark kvävelösning, eftersom det bara ger kraftig grön tillväxt och inga blommor.
Det finns vita, rosa och blå passionsblommor.
Passionsblommor kan sås från fröer man tar från frukter i affärens fruktdisk. Det är något man kan experimentera med, för de är inte alldeles lätta att få att gro. Själv har jag sått frön som kom från direktimporterade frukter från Sydamerika och de grodde utan knot. Men jag har också hört att det krävs både svala nätter och varma dagar för att bryta fröets frövila.
Spaljéer av trä eller metall krävs för passionsblomman.
Rejäla klätterstöd krävs då rankorna på passionsblomman blir riktigt långa.
Sticklingar är i så fall en bättre metod om man vill föröka en fin planta. Den bästa tiden är på våren, men egentligen ska det gå att sticka dem när som helst under året, eftersom de inte har någon egentlig viloperiod. Skär med en vass kniv eller rakblad en 5-6 cm lång stjälk. Finns det knoppar på skottet kan du låta 1-2 knoppar sitta kvar. Bladen kan vara kvar. Stick sticklingarna i vanlig såjord, ge dem några stödpinnar och ställ på varmt ställe med plastpåse kring krukan. Jorden får inte torka ut.
Passionsblomman har en kort blomningstid.
Passionsblommor i olika blomningsstadier.
Vinterförvaring av passionsblomman i svalt rum är att föredra. Vattna sparsamt, men passa upp så inte jorden torkar helt. Duscha gärna växten en gång i veckan. Under tidig vår är det dags att beskära växten för att få bort långa, gamla slingerskott och torkade blad. Nu börjar du också gödsla med svag näringslösning i början. Till sommaren när tillväxten är som kraftigast vattnar du ofta och ger gödsel en gång i veckan. Ställ gärna plantan utomhus i måttligt ljust och vindskyddat läge. För soligt läge bränner de tunna bladen.
Passionsblommor vill gärna ha en temperaturväxling mellan natt och dag för att blomma rikligt.
Det är inte så vanligt att få frukter på passionsblomman vid odling inomhus.
Många Passiflora-sorter är korsbefruktade och kräver en motpart. De ger inga frukter vid befruktning med egen pollen. Därför behöver du ha minst två växter av samma typ som är frösådda. Passionsblommorna är kortlivade och de flesta rumsväxterna blommar inte mer än ett dygn. Om blomningen då inte sammanfaller hos två olika plantor så blir det inte heller några frukter.
Klätterstöd som är stadigt behövs för passionsblommans rankor är långa.
Den klassiska passionsblomman Passiflora caerulea har blåvita blommor som är 7-9 cm i diameter. Det finns även en orangeblommande Passiflora aurantia i handeln. Varje blomma från den varar max 4-5 dygn. När du köper en passionsblomma är den oftast uppbunden på en metallbåge. Ställ växten i ett ljust fönster och linda hela tiden klängena runt bågen an efter som de tillväxer. Har du gott om plats t ex i ett uterum kan du ge passionsblomman en stor kruka och låta den klättra uppför ett stabilt stativ av trä, metall eller flätad pil. Om det inte bildas några knoppar så prova med att ställa din passionsblomma svalt om nätterna. Temperaturväxlingen brukar sätta fart på knoppbildningen.

 

 

Grönt är skönt

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Vatten och ljus är viktiga förutsättningar för att bedriva odling eller trädgårdsskötsel. Mängden ljus som olika växter kräver varierar. Lyckligtvis finns det arter som passar även mörka och stängda trädgårdsrum. En skuggig del av tomten eller en hel skuggträdgård kan vara nog så spännande att bygga upp. Här underlättar det stort om det finns god vattentillgång. Skuggtåliga växter är för det mesta fuktälskande.

Gröna växter är beroende av fukt.

En skuggig trädgård ger en helt annan slags ro och du upplever de gröna skiftningarna extra tydligt på skuggsidan. Utnyttja växternas former och bladstruktur för att åstadkomma variation och effekter. Finns det snickerier eller byggnader av olika slag så måla dem gärna svarta. Det förstärker och skapar fin kontrast mot allt det gröna.

Klippta buxbomsklot ger kontrast mot yviga bladverk.

En grön trädgård kan gärna ha en bas av vintergröna växter för att vara intressant hela året. En vintergrön trädgård är ofta tacksam att formklippa. Satsa på att köpa så stora exemplar som plånboken tål, för att få effekt på en gång. Annars är vintergröna växter relativt långsamma i växten.

Ormbunkar trivs i skugga och fuktig jord.

Gräs och ormbunkar är spännande i sina bladformer. De klarar en del sol, men står helst i vandrande skugga eller helskugga. Undvik de blåsiga lägena, för då riskerar bladen att blåsa sönder.  Många gräs har livligt ljusgröna blad och det piggar upp i en annars monotont grön omgivning. Limegrönt står dessutom fint mot kallt blågröna toner.

Olika bladformer ger en intressant mix trots att de bara är gröna.

Genom att skapa grupper av växter med olika bladform kan du göra en varierad rabatt även på en liten yta. En genomtänkt mix av bladformer och strukturer kan vara lika effektfullt som skarpa färger.

Vintervila, eller hur gick det?

Knopparna tål frost när växten invintrat rätt.
Invintrad toppknopp av hästkastanj med tydliga bladärr.

Det mesta som rör en växts vinterhärdighet och avmogning om hösten styrs av generna. Innan löven fälls på hösten transporteras alla lättrörliga näringsämnen ur bladen och lagras i stammen och roten på växterna. Deras kolhydratförråd förändras, näringssalter och socker löses upp i vatten så att fryspunkten sänks i grenar och skott. Cellväggarna förtjockas och det bildas också särskilda frostproteiner. Sammantaget gör alla dessa processer att växternas celler klarar av minusgrader utan att sprängas. Visst är det helt fantastiskt utformat!

Rimfrost i grenarna skadar inte växten.

När växterna är klara med sina vinterförberedelser går växten in i vila. Vissa växter har en äkta vintervila, andra säger man att har falsk vintervila. Äkta vila finns hos växter som härstammar från kustnära områden med havsklimat. Deras knoppar slår inte ut även om temperaturen tillfälligt skulle stiga. Det krävs en viss mängd kyla innan vilan är passerad. Därför är det ingen idé att plocka in grenar av t ex äpple eller körsbär under tidig vinter. De kommer inte att slå ut, eftersom deras vilostadium inte är fullbordat.

Vinterkänsliga växter ska ha en varm växtplats.

Vintervilan hos växter från ett inlandsklimat kallas falsk vila. Hos dem förblir knopparna i vila enbart på grund av avsaknad av värme. Placerar man en sådan växt i ett havsnära läge med ständigt fluktuerande vintertemperaturer kan knoppsprickningen sättas igång av tillfälliga värmeperioder. Och de nya knopparna riskerar att frysa bort av en sträng köldknäpp som följer på t ex varma dagstemperaturer.

Avmognade grenar känns styva.
Bokens löv sitter ofta kvar över vintern trots att växten avmognat.

Genom placeringen och skötseln av känsliga växter kan man ge dem en så god chans till överlevnad som möjligt. Det är faktiskt så att en varm och utdragen höst snabbar på invintringsprocessen  i växten. Plantera därför de känsliga växterna på en så varm växtplats som möjligt. Då ökar deras chans att hinna avsluta vinterförberedelserna i tid innan vinterkylan slår till. Ju torrare och magrare jorden är, desto tidigare invintrar växterna. Så var därför noga med att inte kvävegödsla jorden kring dessa växter efter midsommartid.

Trots att snön faller innan löven trillat av klarar sig skotten.

Tänk också på när du köper frostkänsliga arter att större exemplar är tåligare än mindre. I unga år satsar plantorna på skottillväxt ännu långt in på hösten. När de blir äldre kommer de att ha kortare (och tåligare) årsskott. Dessa skott stannar tidigare i tillväxten och börjar förbereda sig på invintring redan tidigt. Därför är det lättare att få t ex en magnolia i större format att överleva än en mindre planta. Det går också att försena knoppbrytningen och tillväxtstarten hos känsliga växter genom att täcka dem med säckväv när vårsolen börjar värma.

Trollhasselns blommor slår ut mitt i vintern.
Trollhasseln blommar bland de allra första, mitt i vintern.

En plantas ursprung, eller proviniens, spelar också roll för dess vinterhärdighet. Tar vi en fröplanta från en vanlig björk från de nordliga delarna av landet och planterar den i söder blir den lätt skadad av tidiga vårfroster. Tar man å andra sidan en björkplanta från Skåne och planterar den i norr kommer den att växa onödigt långsamt, eftersom den är programmerad av invintra tidigt om hösten.

Lönn med tidig frost i grenarna.

Hur kan vi avgöra om skotten på lönnen här ovan hunnit invintra innan snön kom? Löven sitter ju fortfarande kvar och är gröna. När årsskotten känns styva och stadiga ända fram till ändknopparna har växten klarat av sina vinterförberedelser. Blir köldperioden väldigt intensiv kan det ändå finnas en viss risk att cellombyggnaden inte var helt färdig. Men ser man tillbaka på vår varma höst, så borde det inte vara någon större fara, trots att löven inte hunnit fällas innan snön kom. Det blir intressant att följa upp i vår!