Ljuvaste snödroppar

Har du någon gång försökt göra listor på de mest älskade växterna? Javisst, det gör jag ofta, men det blir alltid trångt i toppen och listan tenderar att flyta ut i en halv bok innan jag är klar. Vilka som ska vara med beror lite på vilken årstid och månad. För det som är på tapeten just då är ju det man tycker allra mest om och har längtat så länge efter.

Snödroppar härstammar från bergstrakter i mindre Asien.
Till snödroppens närmaste släktingar hör amaryllis, narcisser och krukväxten clivia.

Snödropparna kommer självklart med på min lista. De är de första riktiga vårväxterna som väcker trädgårdsaptiten åter en gång. Visst kommer det ibland någon snöskur och frost efter att snödropparna börjat blomma, men på det stora hela har vi våren här när de börjar blomma.

Snödropparnas lökar kan planteras när jorden är fuktig för att inte torka ut.

I Storbritannien, som har ett stort antal växtsamlare och trädgårdsnördar, är snödroppar stort. Det finns snödroppsfestivaler och snödroppsvandringar med guidade visningar på flera stora gods. Några sådana platser som hade varit kul att besök i februari är bl a Howick Hall Gardens, Hodsock Priory och Welford Park. Här finns enorma mattor av snödroppar som spridit sig i woodlandvegetationen.

Svagt doftande snödroppar förebådar vårens ankomst.

I min trädgård blommar snödropparna i det oskötta woodlandet ner mot bäcken. Jorden är lerig och väl fuktad så här års och tuvorna av snödroppar växer även här ihop till en stor matta. Lökarna har förvildat sig på egen hand och sprider sig hela tiden vidare utåt.

Den vanliga snödroppen är förvildad i Sverige och växer ibland ute i skogen.

Snödroppen har en härlig lågmäld doft, men också ett medicinskt värde. Man har hittat en verksam substans, galantamin, som ingår i många bromsmediciner mot alzheimers sjukdom. Högst koncentration av ämnet finns i den gröna snödroppen, Galanthus woronowii. Grön snödroppe är det svenska namnet på denna helvita blomma. Namnet syftar däremot på bladen, som är klart gröna, glänsande och mycket bredare än de grådaggiga bladen på den vanliga snödroppen Galanthus nivalis.

Snödropparnas lökar kan förökas strax efter blomning då man delar klungorna och planterar ut dem på nya platser.
I samband med eller efter blomningen kan snödroppklungorna delas och förökas till nya växtplatser.

Skötselråd för passionsblomman

Passionsblomman kan man odla från frö eller stickling.
En storblommig vit passionsblomma i knopp.
Slingerväxten Passiflora används både som prydnadsväxt, som läkeväxt och framför allt som fruktgivande växt i tropiska länder. Det finns mängder av arter och flesta av dem härstammar från Amazonas djungler. Vissa arter återfinns högt upp i bergen, men det finns även arter som växer i torrare delar av tropikerna. Det gör att växternas krav på ljus, vatten och temperatur är tämligen olika. I våra trakter är det tveksamt om man kan odla passionsblomman utomhus, förutom på sommaren, då den gärna kan stå ute på vindskyddad plats. Har hört att den vanliga Passiflora caerulea kan klara lätt frost om plantan är väl skyddad med ett luftigt täcke. Zon 0 pratar vi om då.
Passionsblomman har en fantastiskt konstruerad blomma.
Fantastiska konstruktioner de här blommorna!
Jag har sparat några bilder från utställningen på Sofiero, sommaren 2015, som handlade om passionsblommans olika skepnader. Det är inga små rumsväxter det handlar om. Många gånger når rankorna upp till 4-5 meter och då får man ju ha rejäl rumshöjd. För att klara av att växa sig så stora krävs en stor kruka och bra jord. Ingen märkvärdig jordblandning, men en jord med bra struktur från kompost och näringstillskott från vanlig krukväxtnäring duger bra. Däremot ska man akta sig för stark kvävelösning, eftersom det bara ger kraftig grön tillväxt och inga blommor.
Det finns vita, rosa och blå passionsblommor.
Passionsblommor kan sås från fröer man tar från frukter i affärens fruktdisk. Det är något man kan experimentera med, för de är inte alldeles lätta att få att gro. Själv har jag sått frön som kom från direktimporterade frukter från Sydamerika och de grodde utan knot. Men jag har också hört att det krävs både svala nätter och varma dagar för att bryta fröets frövila.
Spaljéer av trä eller metall krävs för passionsblomman.
Rejäla klätterstöd krävs då rankorna på passionsblomman blir riktigt långa.
Sticklingar är i så fall en bättre metod om man vill föröka en fin planta. Den bästa tiden är på våren, men egentligen ska det gå att sticka dem när som helst under året, eftersom de inte har någon egentlig viloperiod. Skär med en vass kniv eller rakblad en 5-6 cm lång stjälk. Finns det knoppar på skottet kan du låta 1-2 knoppar sitta kvar. Bladen kan vara kvar. Stick sticklingarna i vanlig såjord, ge dem några stödpinnar och ställ på varmt ställe med plastpåse kring krukan. Jorden får inte torka ut.
Passionsblomman har en kort blomningstid.
Passionsblommor i olika blomningsstadier.
Vinterförvaring av passionsblomman i svalt rum är att föredra. Vattna sparsamt, men passa upp så inte jorden torkar helt. Duscha gärna växten en gång i veckan. Under tidig vår är det dags att beskära växten för att få bort långa, gamla slingerskott och torkade blad. Nu börjar du också gödsla med svag näringslösning i början. Till sommaren när tillväxten är som kraftigast vattnar du ofta och ger gödsel en gång i veckan. Ställ gärna plantan utomhus i måttligt ljust och vindskyddat läge. För soligt läge bränner de tunna bladen.
Passionsblommor vill gärna ha en temperaturväxling mellan natt och dag för att blomma rikligt.
Det är inte så vanligt att få frukter på passionsblomman vid odling inomhus.
Många Passiflora-sorter är korsbefruktade och kräver en motpart. De ger inga frukter vid befruktning med egen pollen. Därför behöver du ha minst två växter av samma typ som är frösådda. Passionsblommorna är kortlivade och de flesta rumsväxterna blommar inte mer än ett dygn. Om blomningen då inte sammanfaller hos två olika plantor så blir det inte heller några frukter.
Klätterstöd som är stadigt behövs för passionsblommans rankor är långa.
Den klassiska passionsblomman Passiflora caerulea har blåvita blommor som är 7-9 cm i diameter. Det finns även en orangeblommande Passiflora aurantia i handeln. Varje blomma från den varar max 4-5 dygn. När du köper en passionsblomma är den oftast uppbunden på en metallbåge. Ställ växten i ett ljust fönster och linda hela tiden klängena runt bågen an efter som de tillväxer. Har du gott om plats t ex i ett uterum kan du ge passionsblomman en stor kruka och låta den klättra uppför ett stabilt stativ av trä, metall eller flätad pil. Om det inte bildas några knoppar så prova med att ställa din passionsblomma svalt om nätterna. Temperaturväxlingen brukar sätta fart på knoppbildningen.

 

 

Nya, fina trädgårdsböcker om odling

Odlingsboken som innehåller en god dos österländsk  odlingsfilosofi.

Alldeles färsk är boken om Sutip Austads krokiga väg från barnslav i Thailand till restaurangleverantör av förstklassiga asiatiska grönsaker på en egen gård utanför Stenungsund. En annorlunda bok som både kan kallas fotobok, kokbok och odlingslexikon. Texten är skriven av Henrik Francke och de läckra bilderna härstammar från Nicke Johansson.

I boken Den asiatiska köksträdgården får vi ta del av hennes gripande berättelse och nyktra odlingsfilosofi. Sutip ger råd kring odling av spännande asiatiska grönsaker och kryddväxter som ingefära, citrongräs, bitter melon, koriander, chili, pak choi och malabarspenat. Trots den tunga lerjorden på gården har hon med sina bara händer och sedermera en lynnig traktor lyckats skapa en prunkande asiatisk köksträdgård. Vi får tips på lite ovanligare växter. Vissa trivs bäst i växthus och andra fungerar fint på friland eller i kruka.

Sutip odlar asiatiska grönsaker och levererar till många fina restauranger.
Foto: Nicke Johansson

Jag läste en recension av boken på någon litteratursida och småler lite. “Bokens vackra bilder, spännande odlingstips och lockande recept får oss att omgående vilja flytta ut på landet och tillbringa våra dagar med jordiga fingrar i växthus och grönsaksland.”
Damernas Värld

Många intressanta nya grönsaker får vi tips om.
Artdelen där olika grönsakssorter beskrivs växt för växt.

Det skulle jag nog kalla att ta i. Det låter som om det bara är att göra samma resa som Sutip har gjort. I själva verket så har det varit ett otroligt slit och jag tvivlar på att det finns en enda svensk läsare av nämnda modetidning som skulle klara en enda dag i hennes fotspår.

Åke Truedsson är mannen som vet allt om tomater.

Åke Truedsson har gett sig på en ny, reviderad utgåva av Odla tomater. Boken kom ut ifjol, och väckte stor förtjusning i odlarkretsar eftersom den förra upplagan varit slutsåld sedan länge. Och inte har den gått att hitta i antikvariat heller, vilket är ett gott betyg. Tomatkungen Truedsson bjuder här på sina bästa tips kring tomatodling och lägger dessutom till ett avsnitt som rör omhändertagandet av skörden. Recepten är enkla, men lockande och som helhet är det en mycket praktisk och lättillgänglig bok.

Innehållet är enkelt och lättfattligt beskrivet och bilderna vackra.

Läsaren får med sig intressant tomathistoria och en sjukdomsdel med giftfria bekämpningstips. Men det bästa av allt är nog ändå att få ta del att Åkes 50 favoriter! Texterna är inte så långa för varje tomatsort, men man får ändå en bra bild av vad det är som gör den så speciell. Och nog gör det sitt till som reklambärare för Tomatklubben, som Åke basar för. För futtiga 35 kr kan man bli medlem och då är det fritt fram att handla fröer från ca 650 tomatsorter som finns i klubbens (Åkes) genbank.

Åke Truedsson beskriver sina favoriter med målande ord.

Och det är inte så dåligt, för det finns många vackra och extra goda tomater som Åke fått frön till från fjärran länder och som han provodlat under många säsonger. Hybridtomaterna av idag kan ju vara tämligen meningslösa i smaken och aromen. Hög avkastning, god hållbarhet vid kyllagring och långa transporter har fått bli önskvärda egenskaper före smak! Då är det betydligt roligare att handla hemodlade tomater i papperspåse på någon mindre marknad i medelhavsområdet!

Vill bara börja – snart dags för sådd av tomat!

Att odla tomater och chili är oemotståndligt kul! Det är faktiskt helt ofattbart hur ett sådant litet frö kan leda till en så stor och frodig planta med så mycket skörd! Alla sorter och alla somrar är förstås olika, men för det mesta blir utväxlingen enorm.

Kalla somrar ger sämre tomatskörd.
Den skrynkliga tomaten Purple Calabash blev inte så bra den kalla sommaren ifjol.

Det underlättar förstås mycket att ha ett växthus. Sol måste både tomat och chili ha, men skydd undan vind och en jämn värme och fuktighet når man bäst under glas. Frilandsodlat på våra breddgrader kräver en perfekt säsong. Många har tillgång till en skyddad balkong och det duger också ganska bra. Välj då frilandssorter och sådana som håller en mindre storlek.

Ett växthus är en bra miljö för odling av tomatplantor.
Ett litet växthus för odling av tomat och andra grönsaker.

Sen gäller det att ge sig till tåls lite till innan du börjar så. I fjol var jag tidigt ute och plantorna hann bli lite för stora innan det blev varmt nog att plantera ut dem i växthuset i början av maj. Slutet av februari-början av mars är ganska lagom såtid. Men shoppa frön kan man göra redan nu! För de bästa sorterna tar ofta slut fort, så det gäller att passa på.

Tomaten Tigerella är en bra sort!
Medelstora, men mycket rikligt med smakfulla tomater på Tigerella.

Jag har en stor personlig favorit bland tomaterna – Tigerella – och eftersom de sista fröna gick åt förra säsongen handlade jag en ny påse i veckan. Det är inga problem att spara fröer från ett år till nästa och även till nästa. Tomatfrö har god hållbarhet. Och god grobarhet, så så inte fler krukor än du har plats för. Det är ytterst hög groningsprocent på tomat och det blir nästa alltid full pott av fina plantor. Desto tråkigare om man tvingas slänga, men då kan du ju ge bort en planta eller två till en god vän! Frestas inte att sätta dem för tätt, då det för med sig andra problem med ljuskonkurrens.

Tomatplantor kräver mycket ljus.
Nya plantor av tomat som blivit rangliga för att de stått lite för mörkt.

Vid sådden använder du vanlig såjord och gärna små kvadratiska vefi-krukor, som tar minst plats på en bricka. Jag brukar sätta ett par tre frön per kruka, ca 0,5 cm djupt. Fukta jorden lätt och täck gärna med ett genomskinligt plastlock eller plastfilm för att behålla fuktigheten. Mina krukor står i ett fönster över elementet och det räcker gott och väl med rumstemperatur för att fröna ska gro.

Tomatplantor måste odlas ljust och gärna med extrabelysning.
Unga tomatplantor kräver mycket ljus, men gärna måttlig temperatur.

Ta bort plasttäckningen när groddarna börjar nå upp dit. Hela tiden ska jorden hållas lätt fuktig, så man bör vattna varje dag eftersom krukorna är små och jorden lätt torkar ut. När du kommit så här långt kan babyplantorna ställas lite svalare för att inte ränna iväg i höjden. Ljust och soligt ska det vara, och helst 15-18 grader. Ju varmare växtplats, desto mer ljus kommer de att behöva. Har du inget svalt fönster att erbjuda, utan bara vanlig rumstemperatur, så behöver du en extra lysrörsbelysning.

Tomatplantor kräver extraljus från lysrör vid uppdragning.
En lysrörsramp förser de unga plantorna med extraljus.

När plantorna vuxit till sig så pass att de utvecklat sina första flikiga karaktärsblad är det dags att plantera om i plantjord och större kruka. Jag brukar välja perennkrukor som är i stadig plast, 10×10 cm och 12 cm höga. Mjölkförpackningar är superbra, men klipp av ett hörn nertill så överskottsvattnet dränerar ut. Sätt ner rotklumpen i botten av krukan och fyll på ända upp med gödslad planteringsjord. Det betyder att en stor del av stammen blir täckt av jord. Tomat är en av de få växter man kan, och ska, göra så med. Därigenom utvecklar stjälken nya rötter och du får en stabil planta.

Härifrån fortsätter skötseln med regelbunden vattning och svag näringslösning varje vecka. När plantorna börjar bli för höga för att stå rakt ska du binda upp dem. En grillspettpinne i trä och påsförslutare funkar bra som uppbindning. Flytta upp lysrörsrampen an efter som plantorna växer.

Tomatplantorna flyttar ut när nattemperaturen ligger på ca 10 grader.
Nyss utflyttade tomatplantor i växthuset. De rejäla krukorna är papperskorgar från Ikea med borrade hål i botten.

När nattemperaturen börjar vara stabilt kring 8-10 grader är det läge för utplantering. Men innan dess ska du avhärda plantorna så att de är anpassade för uteklimatet. Det gör du genom att ställa ut plantorna dagtid på ett vindskyddat ställe. Först skuggigt, t ex under fiberduk, och så småningom kan du ge dem mer solljus. Åker de ut i solen direkt kommer solen att bränna hål i bladen. Vid utplantering till stora krukor är det fullgödslad växtjord som gäller. Gärna med en stor andel komposterad kogödsel på påse!

 

Sätt vitlöken i november

Vitlöken sätts i jorden under hösten innan frosten kommer.

Vitlöken är en tvärtom-växt som ska sättas i jorden när det börjar bli dags för frost och kyla i marken. Sätter man klyftorna för tidigt finns det risk för att de börjar gro och blasten sticker upp. Ju tyngre jorden är, desto större orsak att vänta längre med planteringen. Så länge man har en kall och stabil vinter är det inget hinder, men det är det sällan i Skåne. Problemen uppstår när det fryser och tinar om vartannat, för det skadar lökarna och deras tunna rötter.

Vitlöken planteras med en klyfta i taget och skördas nästa år.

Vitlöken förökas med klyftor och är klar för skörd först året efter plantering. Du delar sättlöken och sätter varje klyfta för sig på ca 5-6 cm djup och 10 cm avstånd. Tryck ner vitlöksklyftan med rotänden först och mylla över. Det allra bästa är att köpa speciell utsädesvitlök som är avsedd för odling på våra breddgrader och som är fri från sjukdomar. Det finns olika namnsorter som brukar fungera bra. Primor, Sprint och Casablanca är några. I år köpte jag Dukat som har riktigt kraftiga klyftor.

Vitlöken planteras sent på hösten innan marken fryser.

Det finns även sk solo-lökar i handeln. Det är vitlökar som inte klyftat sig. Det kan man testa genom att sätta lökar inomhus i plusgrader. Om de inte utsätts för temperaturer under 7 grader så ska de inte dela sig. Jag har inte provat, så jag kan inte garantera att det stämmer.

Vitlöken växer till sig under sommaren och skördas i augusti.

Vitlök är en näringskrävande växt som behöver mycket vatten. På våren när bladen börjar titta upp kan man gärna ge en dos stallgödsel på markytan och sedan täcka med halm eller gräsklipp. Då hålls jorden fuktig samtidigt som långsamverkande näring kommer rötterna till godo. Du kan gärna klippa lite blad och ha på salladen eller smörgåsen, men ta inte för mycket, för då hämmas lökens utveckling. Lökarna är klara för skörd när blasten börjar gulna. Det kan vara i juli-augusti. Torka löken med blast och allt på ett soligt ställe. Häng gärna upp dem i knippen på ett torrt ställe. Vitlök kan också ätas färsk.

 

 

Lättskötta zinnia frösår du nästa vår

Zinnia, Zinnia elegans, är faktiskt en av de lättare sommarblommorna att odla själv i rabatt. Det är en bra snittblomma som håller sig länge ute och den kräver verkligen inte mycket skötsel i förhållande till vad du får i färgprakt. Sen kanske färgspektrat inte passar ini alla trädgårdar, för zinnia är en ganska gräll blomma, men som accent om inte annat, kan den fungera.
Zinnian är en färgstark sommarblomma.
Det går bra att fröså zinnia för att snabba på utvecklingen, men tänk på att den har väldigt ömtåliga rötter, så den ska inte bredsås, utan sås ett och ett frö per kruka så man slipper skola plantorna. Zinnian är en typisk utplanteringsväxt för sommaren och finns till försäljning som fördrivna exemplar. Annars blir det helt klart billigast att så den direkt i rabatten. Oftast gror de inom kortare tid än en vecka.

Så zinnian glest i rabatten.
Så inte för tätt, utan se till så det finns utrymme för luften att cirkulera kring plantorna. Det är blommor som är mottagliga för mögel och röta. Vattnar gör man därför helst i marknivå och inte via spridare. T ex genom att en slang ligga ute i rabatten eller via droppbevattning. Vattnar gör man helst på morgonen för då hinner bladen torka upp innan nattdaggen faller.

Zinnia drabbas lätt av mögel, så plantera dem inte för tätt.

I övrigt behöver inte plantorna så mycket skötsel. För att få en buskigare planta toppar du den och håller samtidigt höjden nere. Man kan gärna plocka bort utblommade blommor under hela blomningen juni-september, för det förlänger blomningstiden. Och klipp gärna in zinnia i buketter, det blir bara fler blommor.

Men visst vill man gärna spara lite blommor för insekterna också. Det här är riktiga fjärils- och blomflugeälsklingar.  För att få utsäde till nästa år sparar du några blomhuvuden som du tillåter att gå i frö. Vid den här tiden borde fröerna ha mognat och klara att skörda. Ta några frökapslar och spara i rumstemperatur i ett kuvert tills det är dags för nästa års sådd.

Zinnia kombineras gärna med lite rufsiga växter för att få en stark kontrast.

Kul kombinationer med zinnia får du om du planterar ihop dem med gräs och andra rabattväxter:

Höga limefärgade eller rosa med jätteverbenan, Verbena bonariensis.
Roströda och ceriserosa med amaranter eller papegojblad.
Ihop med rödbladiga fjäderborstgräs, Pennisetum setaceum ‘Rubrum’
De orange och gula varianterna tillsammans med daggsalvia, Salvia farinacea

 

 

 

 

 

 


Dags att plocka in mandevillan för vintern

Bägarranka, eller mandevilla som den också kallas är en snabbväxande klätterväxt, som egentligen är en rumsväxt hos oss, men eftersom den trivs så bra ute på sommaren, så använder man den ofta som utplanteringsväxt. Dipladenia sanderi, är arten med vita-rosa till chockrosa eller ceriseröda blommor.

Mandevillan ska flytta in till vintern om du vill behålla din planta.

Mandevillan har oftast mängder av knoppar när du köper den och nya produceras löpande under hela sommaren. Men nu börjar det bli risk för nattemperaturer under 10 grader och då är det säkrast att ta in växten för övervintring inomhus. Blomman trivs bäst i ett ljust fönster. Den kan ta skada av gassande sol under sommaren och märker du att bladen börjar brännas är det bättre att ge den lite lätt skugga mitt på dagen. Men nu på hösten då ljuset blir svagare och solen inte längre står lika högt på himlen, kan bägarrankan stå i söderfönster. Ett något svalare rum är att föredra, men måste du välja mellan ljus eller temperatur skulle jag välja ett ljust fönster. Är rankorna långa och svåra att binda in mot klätterställningen kan du beskära dem lätt nu när växten flyttar in. Duscha gärna växten och håll den jämnt fuktig över vintern.

Bägarranka kan övervintras frostfritt inomhus i ljust fönster.
Så såg mandevillan ut i våras när den flyttade ut.

Till våren är det bra att ge växten ny jord. Mandevillan kräver en väldränerad jord med mycket organiskt material. En blandning av en tredjedel sand och två tredjedelar grov torv blir bra. Det får inte bli vatten stående i krukan eller på fatet. Eftersom det här är ett ganska näringsfattigt substrat behöver du tillföra en svag näringslösning ett par gånger i veckan. Speciellt fosfor är ett näringsämne som den gillar. Fosfor kan man hitta i bland annat benmjöl och det kan därför blandas i jorden vid omplantering.

Beskär mandevillan om våren och ta sticklingar till nya plantor.
Mandevllan har glansiga, styva blad och en trattformad blomma.

Till våren och under tidig försommar kan du prova att ta sticklingar för att föröka din mandevilla. Tänk på att växtsaften kan irritera huden. Klipp av 6-8 cm långa, mjuka eller halvt förvedade sticklingar under ett bladpar. Ta bort de nedersta bladen och spara bara de översta två. Om du har rotningshormon så underlättar det rotbildning. Annars stick bara ner sticklingarna i en bädd av såjord. Trä en plastpåse över krukan och klipp några hål för andning. Håll jorden lätt fuktig och efter ett par månader brukar nya rötter växa ut. Skotten kan då beskäras för att forma en buskigare planta.

För att få en buskigare planta kan växten beskäras.

Det kliar i trädgårdsnerven

Krukodling med små och stora växter på uteplatsen.

Det har varit segt i år, med så lång och sval vår, men nu tycker jag att sommarkänslan har slagit rot hos mig. Vill bara pynta och fylla på med mer växter i alla krukor och pottor. Sen när solen håller på att gå ner kan jag gå omkring och beundra eller ändra på placeringen, vattna lite, binda upp lite klängen och planera för nästa nytillskott.

Sommarblommor i kruka ger snabb grönska och långvarig blomning.
Snötöreln Euphorbia ‘Diamond Frost’, söderhavsljus och blåkrage ger en snygg kombo.

Sittplatsen i kvällssol verkar bli en vit-svagt lila historia i år. Oftast planerar jag inte så mycket på förhand, utan det är de första plantorna som får bestämma färgskalan och stilen. Men det är nästan alltid någon rosenskära och gaura inblandad. I år helvita. Rosenskära och jätteverbena har i den nya rundelen fått sällskap av marktäckande vit lobelia eftersom det är en upphöjd bädd med i övrigt höga växter. Den rabatten ser såklart inte ännu mycket ut för världen, men den kommer!

Klängväxter är tacksamma för att ge höjd i planteringen.
Nätslingervinda på svenska är en möjligen starkväxande kaprifoliesläkting.

Redan ifjol träffade jag på en spännande, ny växt, som är en upp till 3 meter hög, klängande nätkaprifol med gulbrokiga blad, och nu fick det bli ett test. Lonicera japonica ‘Aureoreticulata‘ heter den. Har den stående i kruka än så länge och får försöka hålla den lite låg med sparsam vattning och gödsling. Snygg som bara den! Lär vara en mycket invasiv art i det fria borta i Nordamerika. Så pass att man varnar folk för att plantera in den i trädgårdarna där förhållandena är gynnsamma. Så illa tror jag inte det kan bli i vårt klimat där den uppges klara zon 3. Den gula färgen blir kraftigast i sol, men till hösten kan jag tänka mig att plantera ut den i skuggigare rabatten med mörk bakgrund av barr.

Bägarrankan är en rumsväxt som trivs bra utomhus på sommaren.

Mandevilla, eller Dipladenia sanderi, bägarrankan, har kraftigt röda och stora blommor. Den finns också med vita, rosa eller cerise blommor. Tyckte den vita var lite mesig, så här blev det ett avsteg från den vita linjen och istället en liten färgklick bland sommarblommorna. Vi får se om den klarar av att stå i västerläge eller om jag behöver skugga den bakom någon annan växt. Den kan nämligen bli lite bränd i bladen av stark, direkt sol.  Det är lätt att föröka bägarranka genom sticklingar, så det kommer jag säkert att prova när den här plantan blir för slängig och kryper ut genom sin spaljé. Man tar unga rankor, ca 7-10 cm långa och plockar bort det mesta av bladen utom de allra översta i toppen. Plantera sticklingarna i torvblandad jord och sätt en plastpåse över krukan.

Klängväxten Mandevilla har blommor i rött, rosa eller vitt.

Bägarrankan är en slingerväxt och säljs uppbunden på båge eller i pyramidform, men den kan också få hänga lite ner från en högre kruka. Det här är en tålig och lättskött växt bara du ser till att vattna den under varma, torra perioder. Det är också en orsak till att Mandevillan är en populär prydnadsväxt utomhus i Sydeuropa. Den är en växt som man gärna kan övervintra inomhus till nästa säsong. Den är mycket frostkänslig, men kan bo i ett ljust och lite svalare rum över vintern.

Klätterrosen Penny Lane härstammar från New Dawn.
Rosen Penny Lane verkar mycket intressant. Foto: Casper Theisens

Det har också blivit en ny ros för i år. Hade förut en klättrande ‘New Dawn’, men den gick ut och nu var jag faktiskt på jakt efter en ‘Mme Alfred Carriere’. Fast då träffade jag en annan champagnefärgad ros vid namn ‘Penny Lane’ med den ena föräldern just ‘New Dawn’. Ja ja, är man intresserad av hästavel så är man också gärna intresserad av växtförädling och då går åtminstone jag gärna vidare med gener som visat sig framgångsrika. En avkomma ska helst bli bättre än föräldern, och det hoppas jag denna ros är. Doften sägs vara mycket stark och rosen har stora och välformade blommor. Dessutom är den remonterande. Så en sån fick det bli! Lånar en bild så länge tills jag får egna blommor.

Rosenbräckan klättrar på stenarna

Rosenbräckan är en marktäckande växt som trivs i stenpartier.

Stenmurar är det perfekta underlaget för växter som trivs i karga förhållanden. Rosenbräckan och olika fetknoppar behöver minimalt med jord och växer ofta rätt på stenarna som det ser ut. Men oftast har en planta fått fäste i en liten snutt jord, löv eller annan humus som kilat in sig mellan stenarna. Sedan växer plantan mattlikt vidare åt sidorna, men behåller fästet i skrevan.

Rosenbräcka finns i olika färger och klättrar på murar.

Det finns massor av olika bräckor, Saxifraga, och till släktet hör även mandelblom och fjällbrud för att nämna några mer högväxande arter. I Saxifraga arendsii-gruppen ingår ett antal låga namnsorter, som inte blir mer än 10-15 cm höga. Blommorna är relativt stora om man ser till den totala plantans höjd, ca 1 cm stora. De sitter längst ut i toppen på smala stjälkar och blommar som bäst nu i maj månad.

Stenpartiväxter trivs i mager jord.

Det är lätt att föröka rosenbräckor om man vill sprida på dem. Ta bara en tuss bladverk med lite rot och sätt ner den i lätt fuktad jord. Tryck till så inte tussen blåser bort och vattna den under ett par veckors tid. Snart har det bildats nya rötter och den lilla plantan fortsätter att expandera åt sidorna. Har du tur kan du få en hel kasse plantor av någon granne eller god vän som rensat upp i sitt stenparti. Eftersom tillväxten är så stark måste man ibland begränsa rosenbräckans framfart och se till så den inte växer in i och över andra mindre konkurrenskraftiga arter.

Saxifragan har stora blommor på smala blomskaft.

Rosmarinen, en vintergrön men frostkänslig kryddväxt

Rosmarinen gillar torra och saltstänkta växtplatser.

Under resan till Italien nu i höst fick jag se präktiga exemplar av rosmarin på torra, soldränkta växtplatser där det knappast var någon som gick med vattenkannan och pysslade om dem. Det är en liten, hårdför växt som tål mycket, men inte långvarig kyla. I våra kalla trakter odlar vi den på friland på sommaren och gräver upp den för att övervintra i kruka över vintern. Rosmarinen avskyr blöt jord när den är i vila, så plantera gärna den i ren sandjord inför vinterförvaringen. Det kan gå att övervintra rosmarin ute mot en varm södervägg om man gräver ner den i jorden och bullar upp med rejäl löv- och ristäckning mot kalla vindar.

Rosmarinen blommar med ljusblå blommor om den övervintrat väl.
Rosmarinen blommar under hösten eller tidiga våren med blålila eller ljusrosa blommor, beroende på sort.

Det svåra med övervintringen av de flesta medelhavsväxter är att kunna förvara dem svalt och ljust utan att de blir övervattnade eller tillåts torka ut. Detsamma gäller för rosmarinen. Men klarar du vinterförvaringen kan du försöka dig på nästa grej – att ta sticklingar av din rosmarinplanta. Förökningen är väldigt snarlik för buxbom, så har du tidigare lyckats med sticklingsförökning av buxbom lär du göra det med rosmarin också.

Ta sticklingar med klack och sätt dem i sandblandad jord.
Här ser du vad jag menar med klack – att det sitter kvar en bit bark från grenen längst ner på skottet.

Så här gör du: riv försiktigt av en 10-15 cm lång kvist från en huvudgren med äldre ved. Bäst resultat blir det om sommaren när årsskotten hunnit växa till sig en bit. När du river av skottet får du med dig en liten klack, barkflisa, där skottet suttit fast i grenen. Plocka bort de lägst ner sittande bladen, som annars skulle hamna under jorden i krukan. Stick ner kvisten i en kruka med såjord eller annan sandblandad, porös jord. Har du små lecakulor kan du gärna ha det med i jorden för att den ska bli riktigt luftig. Tryck inte till jorden, utan duscha den bara och håll den sedan lätt fuktig tills skottet slagit rot. Du kan gärna sätta flera skott i samma kruka och dela på dem när de tagit fart.

Rosmarinen har en kraftig doft och smak så använd den med måtta.

Rosmarin passar till allt slags kött, men framför allt till lamm. Dessutom kan du använda sparsamma mängder i äppelrätter, i marmelad, till ugnsstekta grönsaker och i bröd. Jag ska faktiskt passa på att lägga några kvistar rosmarin i dagens foccacia och på de ugnsrostade grönsakerna som jag ska bjuda på till pannbiffen. Smaklig spis!

Rosmarin växer både krypande och upprätt.
En låg häck av rosmarin hittade jag utanför hotellet i Italien.