Höstvackert i trädgården

Sommaren som aldrig kom är slut och växterna i trädgården håller på att samla ihop sina sista energidepåer för att klara vintern. Jag gick en liten runda för att stämma av hur långt processen kommit i min eftersatta trädgård.

Klängrosor som remonterar i höst. Penny Lane är en avkomma till New Dawn.
Helt perfekt i formen och med en ljuvligt mjuk doft. ‘Penny Lane’ är en fin klängros!

Rosorna har ännu inte gett upp. Klängrosen ‘Penny Lane’, som har ‘New Dawn’ som ena föräldern, blommar oförskräckt vidare. Det är årsskotten som producerar knoppar och blommor nu. Ljuvligt doftande och milt hudfärgat pastellrosa i tonen ser den ut som en liten puderdosa. En härlig ros som har visat sig vara ganska frisk dessutom. Ännu ingen mjöldagg som ‘New Dawn’ lätt drabbas av.

Höstfärgen i blåbärsplantorna är stark.
Amerikanska blåbär är synnerligen dekorativa om hösten.

Rödfärgade blad har både katsura, japanska lönnar och blåbär. Det var en ganska bra blåbärssommar trots allt, och delvis beror det nog på allt regnande. Blåbären vill ju ha gott om vatten.

Doftolvon är växter med fin höstfärg och dekorativa bär.
Doftolvonet producerar små äggrunda, röda bär.

Andra höstfärger jag väntar på är azalea och olvon. Ännu är azaleorna helt gröna, men jag hoppas de får behålla både blad och knoppar i höst. Ifjol var hjortarna/rådjuren framme och plockade de flesta knopparna, så det blev en sparsam blomning i våras.

Julrosen har fått för sig att det är vår nu.
En julros som är helt full av knoppar.

Några som däremot fått spel är julrosorna. Balearjulrosen Helleborus lividus är på gång och utvecklade knoppar redan i augusti. Den verkar tycka att vintern redan passerat och det kan man ju förvisso tycka idag, när temperaturen närmat sig +18 grader, men få se om den förmår att ställa om för ytterligare en blomning i vår.

Höstanemonen står sent i blom under hösten.

Höstanemonerna ger lite färgklickar, men har blivit bedrövligt långa och slängiga i år. Den sena vita floxen, däremot håller formen bra och doftar så där härligt kryddigt som bara floxen kan. Floxdoften är helt speciell! Jag måste satsa på fler sorter till nästa år! gärna ‘Ingeborg från Nybro’ som är en gammal sort som kommit fram i Grönt Kulturarvs inventering av lokala perenner.

Flox som doftar är ett måste i varje trädgård med en fuktigare rabatt.

Jag gläds också åt färgskalan i alunrotens palett. Ny för i höst i krukplanteringarna är Heuchera ‘Marmalade’ som egentligen är osannolikt konstgjord i sin färgskala. Men tillsammans med lite mörkgröna och mörkröda blad så blir den en stilig kombo. Hade jag inte trott om mig själv att jag skulle dra till med en sådan färg. Men man ska bara hitta rätt grannar, så kan de flesta växter bli fina!

Alunrot finns i mängder av färgställningar. Har inte varit överdrivet förtjust i de sorterna som går mot orange. Men 'Marmalade' har sakta gått mer mot lime och är riktigt läcker.
Alunrot finns i mängder av färgställningar. Har inte varit överdrivet förtjust i de sorterna som går mot orange. Men ‘Marmalade’ har sakta gått mer mot lime och är riktigt läcker.

Vintervila, eller hur gick det?

Knopparna tål frost när växten invintrat rätt.
Invintrad toppknopp av hästkastanj med tydliga bladärr.

Det mesta som rör en växts vinterhärdighet och avmogning om hösten styrs av generna. Innan löven fälls på hösten transporteras alla lättrörliga näringsämnen ur bladen och lagras i stammen och roten på växterna. Deras kolhydratförråd förändras, näringssalter och socker löses upp i vatten så att fryspunkten sänks i grenar och skott. Cellväggarna förtjockas och det bildas också särskilda frostproteiner. Sammantaget gör alla dessa processer att växternas celler klarar av minusgrader utan att sprängas. Visst är det helt fantastiskt utformat!

Rimfrost i grenarna skadar inte växten.

När växterna är klara med sina vinterförberedelser går växten in i vila. Vissa växter har en äkta vintervila, andra säger man att har falsk vintervila. Äkta vila finns hos växter som härstammar från kustnära områden med havsklimat. Deras knoppar slår inte ut även om temperaturen tillfälligt skulle stiga. Det krävs en viss mängd kyla innan vilan är passerad. Därför är det ingen idé att plocka in grenar av t ex äpple eller körsbär under tidig vinter. De kommer inte att slå ut, eftersom deras vilostadium inte är fullbordat.

Vinterkänsliga växter ska ha en varm växtplats.

Vintervilan hos växter från ett inlandsklimat kallas falsk vila. Hos dem förblir knopparna i vila enbart på grund av avsaknad av värme. Placerar man en sådan växt i ett havsnära läge med ständigt fluktuerande vintertemperaturer kan knoppsprickningen sättas igång av tillfälliga värmeperioder. Och de nya knopparna riskerar att frysa bort av en sträng köldknäpp som följer på t ex varma dagstemperaturer.

Avmognade grenar känns styva.
Bokens löv sitter ofta kvar över vintern trots att växten avmognat.

Genom placeringen och skötseln av känsliga växter kan man ge dem en så god chans till överlevnad som möjligt. Det är faktiskt så att en varm och utdragen höst snabbar på invintringsprocessen  i växten. Plantera därför de känsliga växterna på en så varm växtplats som möjligt. Då ökar deras chans att hinna avsluta vinterförberedelserna i tid innan vinterkylan slår till. Ju torrare och magrare jorden är, desto tidigare invintrar växterna. Så var därför noga med att inte kvävegödsla jorden kring dessa växter efter midsommartid.

Trots att snön faller innan löven trillat av klarar sig skotten.

Tänk också på när du köper frostkänsliga arter att större exemplar är tåligare än mindre. I unga år satsar plantorna på skottillväxt ännu långt in på hösten. När de blir äldre kommer de att ha kortare (och tåligare) årsskott. Dessa skott stannar tidigare i tillväxten och börjar förbereda sig på invintring redan tidigt. Därför är det lättare att få t ex en magnolia i större format att överleva än en mindre planta. Det går också att försena knoppbrytningen och tillväxtstarten hos känsliga växter genom att täcka dem med säckväv när vårsolen börjar värma.

Trollhasselns blommor slår ut mitt i vintern.
Trollhasseln blommar bland de allra första, mitt i vintern.

En plantas ursprung, eller proviniens, spelar också roll för dess vinterhärdighet. Där är det främst nattlängden som styr. När nätterna är tillräckligt korta får plantan en hormonell signal att sätta knopp och förbereda sig för invintring. Träd från nordliga provenienser sätter knopp vid kort nattlängd, medan träd från sydligare breddgrader fortsätter växa tills nätterna blivit ännu längre. Därmed ökar risken för skador av tidig höstfrost.

Tar vi en fröplanta från en vanlig björk från de nordliga delarna av landet och planterar den i söder blir den lätt skadad av tidiga vårfroster. Tar man å andra sidan en björkplanta från Skåne och planterar den i norr kommer den att riskera skottfrysning innan den hunnit ställa om för vinter, eftersom den är programmerad av invintra sent om hösten.

Lönn med tidig frost i grenarna.

Hur kan vi avgöra om skotten på lönnen här ovan hunnit invintra innan snön kom? Löven sitter ju fortfarande kvar och är gröna. När årsskotten känns styva och stadiga ända fram till ändknopparna har växten klarat av sina vinterförberedelser. Blir köldperioden väldigt intensiv kan det ändå finnas en viss risk att cellombyggnaden inte var helt färdig. Men ser man tillbaka på vår varma höst, så borde det inte vara någon större fara, trots att löven inte hunnit fällas innan snön kom. Det blir intressant att följa upp i vår!

Höstfärgen ingår i trädens och buskarnas retursystem

Boken får vackert kopparfärgade löv om hösten.
Bokens blad kan bli både gula och kopparbruna.

Många av våra träd och buskar får vackert höstfärgade löv innan de fälls inför vintern. De granna färgerna är ett sätt för växterna att återvinna nödvändiga byggstenar till nästa generation löv.

Vad är orsaken till höstfärgerna?
Ännu vet man inte helt säkert varför dessa vackra och starka färger bildas. Det kan bero på flera samverkande orsaker som är viktiga för olika processer i växten. Till exempel återanvändning av näringsämnena kväve och fosfor. En annan tänkbar orsak är att färgen är ett resultat av ett samspel av utvecklingen mellan insekter och växter, men det är inte ännu helt bekräftat.

Höstfärgen är stark på amerikanska blåbär.
Amerikanska jätteblåbär får ofta mycket kraftig höstfärg.

Vad man känner till idag är att fotosyntesen och det gröna klorofyllet är inblandade i denna färgväxling, liksom de orangeröda karotenoiderna i bladen. Karotenoiderna förekommer alltid tillsammans med klorofyll i bladen, men deras färg blir synlig först när klorofyllproduktionen uteblir eller när klorofyllet bryts ner på hösten eller transporteras in till stammen. När det gröna pigmentet är borta framträder de övriga färgpigmenten som finns i bladet.

Katsuran har en intensiv höstfärg.
Cercidiphyllum varierar sig i nyanser från gult till den rosaröda färgskalan.

Den röda höstfärgen kommer även från antocyaniner, som skapats via fotosyntesen i bladcellernas vakuoler (hålrum). Normalt bildas det dagtid socker i de här hålrummen, men under kalla nätter omvandlas sockret till antocyaniner. Den mängd antocyanin som bildas varierar mellan åren och det beror troligen främst på temperaturen.

Lönnar har ofta kraftig höstfärg.

Ett vanligt förekommande undantag från det här med höstfärgning är al. Alens blad är gröna när de faller av på hösten. Orsaken kan vara att alens blad innehåller mycket kväve. Hos andra träd är kväve en bristvara, men alen har sin egen kvävetillverkning via kvävefixerande svampar på rotspetsarna. De behöver därför inte spara på kväve. Det får till följd att det naturliga humusskiktet under alar är extra näringsrikt.

Höstfärgerna på träd och buskar handlar om att spara energi.

Varför faller bladen av?
Trädens bladfällning beror på kylan. Eftersom blad är breda och platta och saknar barrens tjocka skyddande cellväggar riskerar cellerna att frysa sönder vid frost. Då skulle vävnaderna sprängas och bladen förstörs. Träden och buskarna sparar istället mycket energi på att själva avgöra när bladen ska falla av och förbereda sig för vintervilan.

Asken fäller sina löv först.
Asken fäller sina blad mycket tidigt och de blir ofta gula eller lätt gröngula i färgen.

De mekanismer i växten som sätter i gång bladfällningen styrs av hormoner. Det finns flera växthormoner som spelar olika roller i den har processen. Ett av de viktigaste är etylen, som är ett mognadshormon och som även ser till att frukter och bär mognar. När växten känner att vädret blir kallare ökar produktionen av etylen.

Benveden får fin höstfärg.
Benvedens höstfärg går i scharlakansrött.

Men innan dess ser växten till att tömma bladet på dess matnyttiga innehåll innan det faller av. Det gör den genom att bladsaften med näringsämnen dras in i stammen. Etylen strömmar till och sätter igång en nedbrytningsprocess, där enzymer bryter ned innehållet i växtcellerna. När nedbrytningen av cellerna pågått tillräckligt länge, blir infästningen av bladet till stjälken allt svagare och snart behövs det bara en vindpust för att löven ska lossna och singla ner till marken. 

 

Sätt vitlöken i november

Vitlöken sätts i jorden under hösten innan frosten kommer.

Vitlöken är en tvärtom-växt som ska sättas i jorden när det börjar bli dags för frost och kyla i marken. Sätter man klyftorna för tidigt finns det risk för att de börjar gro och blasten sticker upp. Ju tyngre jorden är, desto större orsak att vänta längre med planteringen. Så länge man har en kall och stabil vinter är det inget hinder, men det är det sällan i Skåne. Problemen uppstår när det fryser och tinar om vartannat, för det skadar lökarna och deras tunna rötter.

Vitlöken planteras med en klyfta i taget och skördas nästa år.

Vitlöken förökas med klyftor och är klar för skörd först året efter plantering. Du delar sättlöken och sätter varje klyfta för sig på ca 5-6 cm djup och 10 cm avstånd. Tryck ner vitlöksklyftan med rotänden först och mylla över. Det allra bästa är att köpa speciell utsädesvitlök som är avsedd för odling på våra breddgrader och som är fri från sjukdomar. Det finns olika namnsorter som brukar fungera bra. Primor, Sprint och Casablanca är några. I år köpte jag Dukat som har riktigt kraftiga klyftor.

Vitlöken planteras sent på hösten innan marken fryser.

Det finns även sk solo-lökar i handeln. Det är vitlökar som inte klyftat sig. Det kan man testa genom att sätta lökar inomhus i plusgrader. Om de inte utsätts för temperaturer under 7 grader så ska de inte dela sig. Jag har inte provat, så jag kan inte garantera att det stämmer.

Vitlöken växer till sig under sommaren och skördas i augusti.

Vitlök är en näringskrävande växt som behöver mycket vatten. På våren när bladen börjar titta upp kan man gärna ge en dos stallgödsel på markytan och sedan täcka med halm eller gräsklipp. Då hålls jorden fuktig samtidigt som långsamverkande näring kommer rötterna till godo. Du kan gärna klippa lite blad och ha på salladen eller smörgåsen, men ta inte för mycket, för då hämmas lökens utveckling. Lökarna är klara för skörd när blasten börjar gulna. Det kan vara i juli-augusti. Torka löken med blast och allt på ett soligt ställe. Häng gärna upp dem i knippen på ett torrt ställe. Vitlök kan också ätas färsk.

 

 

Tips för övervintring av potatisblomma på stam

Himmelsögat övervintras frostfritt på ett ljust ställe.
Potatisblomma kallades växten med de blå blommorna förr. Numera föredrar man namnet himmelsöga i handeln. Men växten är en nära släkting till potatis, det vittnar om inte annat så det tidigare vetenskapliga namnet Solanum rantonnetii om. Numera ser man den också under namnet Lycinanthes rantonnetii. Växten härstammar från Sydamerika.
Himmelsögat är en tacksam utplanteringsväxt som ofta odlas på stam och som sådan ger den krukor och urnor ett lyft sommartid. Det är en lättskött blomma som trivs i soligt till halvskuggigt läge i en kruka eller rabatt med näringsrik, väldränerad jord som hålls lätt fuktig. Vattna gärna med näringslösning varje vecka för att få en riklig blomning.
Himmelsögat vinterförvaras på ljust ställe i plusgrader.
Himmelsblommor finns både med blå och med vita blommor. Blommorna är ganska stora i förhållande till de klena vedartade stjälkarna och vanligen har de ett gult öga. Det är en tålig växt som kan stå ute i skyddat läge ända fram till att det blir frost. Men senast då måste den tas in på frostfritt ställe om du vill ha glädje av den nästa år också. Det är inte någon krånglig vinterförvaring, men det måste vara plusgrader och ljust.
Potatisblomman kan bli en stor växt där den trivs.
Innan du tar in plantan kan du gärna klippa in och forma den lite genom att korta in de långa årsskotten. Den blir lite lätthanterligare då och tar inte så mycket plats, ifall du har fler växter som ska vinterförvaras. Du kan övervintra Solanum i ett garage, på vinden, i en vinterträdgård eller uterum. Runt + 10 grader är precis lagom. Har du inget av detta, men vill prova ändå så kan det fungera i ett svalt boningsrum. Ju varmare platsen är, desto mer ljus krävs och ökad vattning. Vanligen brukar bladen tillfälligt trilla av när växten kommer in i ett mörkare utrymme. De växer ut igen efter vinterns vila.
Tips för vinterförvaring av potatisblomma himmelsöga.
Står blomman svalt och ljust är en deciliter vatten en gång var tredje vecka lagom. Ingen växtnäring behövs under viloperioden. På våren (ca mars) klipper du in kronan och kortar de skott som redan tagit fart. Plantera om den i ny, välgödslad krukjord och ställ ut den när frostrisken är över i början av april (eller beroende på växtplats). Ställ plantan först i skuggan för att vänja den vid det skarpare dagsljuset. Även om det kan ta en väldig tid ibland, så släng inte växten förrän allt hopp verkligen är ute. Har du haft tur med övervintringen och väcker din potatisblomma tidigt om våren med mer ljus och vattning så kan den däremot blomma från april/maj-sen höst. Börja gödsla med halv dos först och öka sedan på till gödsling en gång i veckan.

Olivskörden pågår i Abruzzo

Olivträd ger ett skimrande ljus.
Trädgårdens enda träd är olivträd med gräsmatta under.

Nyss hemkommen från en resa till Italien ser jag fortfarande för mig det silverskimrande ljuset från en olivlund. Skördetiden har nyss startat och odlarna jobbar nu för fullt med att samla in och ta hand om oliverna.

Oliverna som pressas till olja är både gröna och svarta.
Direkt från träden, gröna och svarta oliver om vartannat.

Oliver som ska bli olja tillhör en lite mindre storleksklass än de som slutligen kommer att hamna i saltlag och konserverande olivolja för att ätas hela. Fruktköttet har en högre oljehalt än hos de köttiga ätoliverna.

Oliverna skördas både som gröna och som svarta.

Beroende på odlingens storlek tillämpar man lite olika teknik vid skörden. Den manuella metoden innebär en slags stångkratta som man “räfsar” med i trädkronorna. Krattan fungerar ungefär som en blåbärsplockare när man drar den genom riset. De stora olivgårdarna med tusentals träd kan t ex använda en traktor med ett kraftigt vibrerande frontagreggat som kramar stammen och skakar loss oliverna.

Maskiner används vid olivskörden.
Det skakande frontagreggatet läggs om stammen och ryster loss oliverna från grenarna.

Oliverna trillar ner på stora nät som man lagt ut på marken under träden. Det går betydligt snabbare än att t ex behöva räfsa upp dem från marken. Oliverna hälls upp i stora kar och bärs sedan bort till trälådor för att köras in till pressen.

Olivoljan pressas från de små, oljerika olivfrukterna.
Oliverna samlas raskt upp i stora nät.

Det var torrt och fint på marken och de flesta olivodlingar var pedantiskt välskötta med kortklippt gräs eller harvad jord under träden.

Oliverna pressas till ren, fin olja.

Längs de mjukt ondulerade sluttningarna formade planteringarna ett rutnät där varje träd bildar en punkt. Det är oerhört vackert och lättöverskådligt när inga höga träd skymmer sikten, utan man kan följa markens linjer i hela landskapet. Jag tror faktiskt att olivträdet är mitt käraste träd. Det är nog ljuset som gör det. Eller snarare skimret från de silvriga bladen. Hade jag kunnat skulle jag plantera mig en liten olivlund här hemma. Det får kanske bli silverpilar istället.

Olivträden står på raka rader.

Plantera tulpanlökar nu

Bästa tid för plantering av blomsterlök är nu.
Här ska det bli tulpaner och lite nya narcisser.

Hade tur med tulpanerna ifjol då de fick vara ifred för hjortar och rådjur som gärna går in och mumsar på diverse dyra skott i min trädgård. Fick en helt underbar blomning av den väldoftande liljeblommande ‘Ballerina’ under päronträdet. Så nu i höst vågade jag mig på ett nytt inköp av tulpanlök. Går det så går det – jag chansar gärna. För det är väl värt pengarna när blommorna väl står där. En kall och utdragen vår som i år kändes det som att blomningen aldrig tog slut. De bara höll sig fina hur många veckor som helst!

Tulpaner kan blomma fint i gräsmattan.
Tulpanen ‘Ballerina’ i en vit sky av lundbräsma och blålila klematis.

Nu vågar jag inte hoppas på att desamma lökarna skulle orka med att komma upp en gång till, eftersom jorden är starkt lerig och det begränsar lökarnas förmåga att sätta sidolökar. Så jag köpte en ny omgång ‘Ballerina’. Fastän färgen är udda – starkt varmorange – så är den bara helt underbar i sin uppenbarelse.

Tulpanen Ballerina har en stark orange färg och god doft.

Som sällskap kommer den att få den sena fylldblommande ‘Black Hero’. Bild nedan. Får se om de hinner matcha varandra och den underbara vita ängsbräsman i tid. Det är bland det allra svåraste när man ska designa stora planteringar med lökväxter – kommer de att blomma samtidigt. Man kan läsa sig till ungefärliga blomningstider, men i slutändan är det både klimatet och växtplatsen som styr.

Fylldblommiga tulpaner blommar sent.
‘Black Hero’ är en senblommande fylld tulpan i mörkt mörkt lila. Foto: tastygardener.com

En torr rabatt kommer att få kombinationen av mörklila ‘Ronaldo’ och rödstrimmiga ‘Carnaval de Nice’. Den klassiska tulpanen ‘Carnaval de Nice’ har jag längtat efter länge. Här har vi en fransyska som verkligen sticker ut från mängden. Den har stora blommor med mörkröda strimmor på vit botten och grågröna blad med en vit kant runt om. Det är en gammal goding som registrerades i början av 1950-talet som en sport av den gul-rödstrimmiga ‘Nizza’.

Carnaval de Nice är en spektakulär tulpan som blommar sent på våren.
Den härliga rödstrimmiga tulpanen ‘Carnaval de Nice’. Foto: gardenia.net

En sport är en muterad växtform som uppträder spontant i en mängd helt normala plantor. Vanligt är sporter på rosor. T ex den vita rosen ‘Iceberg’ har en klättrande sport som kallas ‘Climbing Iceberg’. Sporter kan ofta vara avvikande i färg. På så sätt uppkom de brokbladiga benvedarna Euonymus fortunei ‘Emerald Gaiety’ och ‘Emerald ‘n Gold’. Som trädgårdsägare eller förädlare gäller det att vara på hugget när en sport uppkommer och föröka den vidare för att utröna om det är en bra sport eller en dålig sport. Goda sporter för sortutvecklingen vidare och kan som i fallet med benvedarna bli en riktigt bra affär.

Tulpaner trivs inte i lerjord utan vill ha det torrt om somrarna.
Vid plantering i gräsmatta i tung lerjord försöker jag lätta upp jorden med småsmå lecakulor.

Men så tillbaka till lökplanteringen. Hitta gärna en lämplig ståndort för ett långvarigt resultat. Den idealiska jorden för tulpaner är torr och lätt, men samtidigt humusrik. Helst ska det vara en solig växtplats där jorden kommer åt att torka upp på sommaren. Så de passar inte i samband med perenner som vattnas extra under sommarmånaderna. Välj istället ett torrare hörn där du har mer torktoleranta växter. I gräsmattan kan de stå på en lätt upphöjd plats, i mitt fall under ett träd som dränerar marken lite extra. Fruktträden har djupa rötter och då finns det plats för tulpanerna i ytskiktet.

Plantera blomsterlök i lucker jord.
Här blir det narcisser på samma sätt i lucker jord. Svindyra ‘Albo Pleno Odorato’ för 15 kr stycket!

Jag gräver gärna upp cirklar av grässvål ca 40 cm i diameter där jag jordförbättrar med minsta sortens lecakulor, lite kogödselkompost och benmjöl. Ner med lökarna på lämpligt djup i den luckra blandningen, ca 8-10 cm, och så på med gräsmattan igen. Sen trampar du till gräsmattan. Klart! Detsamma passar utmärkt för påskliljor i gräsmatta.

Att förvandla sin jord

Sparrisodlingar ligger på sandiga marker.
Sparrisen gillar en varm och sandig jord.

Många klagar på jorden och att det inte växer. Eller så blir morötterna krumma och potatisen skorvig. Jord är inte bara jord, utan det finns många slags jordar. Alla jordar behöver inte vara dåliga, men många kan bli bättre. Det är i alla fall inte lönt att gräva bort allt och ersätta med ny, utan ta det i etapper och tänk långsiktigt. Hösten är en bra tid att börja jobba med sin jord. Nu är växtsäsongen slut och det är inte så mycket annat att göra i trädgården.

Jorden behöver vara både porös och vattenhållande.
A är en finkornig sandjord med små porer, medan B är en luftig aggregatjord av lertyp som innehåller mängder av små vattenporer inuti aggregaten och stora luftporer mellan aggregaten.

Oberoende av om du har en seg lera eller en kornig sandjord så tycker jag du ska ägna den lite omsorg. Själva grundjordarten kan du inte förändra, men genom att jordförbättra kan du öka förutsättningarna för att få en fin skörd nästa år. Den sandiga jorden har sina fördelar (snabbt varm om våren, lätt att gräva i, väldränerad), men den är också begränsad i sitt närings- och vatteninnehåll. Vilket leder till att den måste passas ofta för att växterna inte ska torka ut. Sandjord är extra bra för odling av morötter och potatis. Vill du satsa på kål och purjolök så passar de bättre i en fet lerjord.

En fet och lerhaltig jord håller mycket näring.

Hur gör man för att förvandla någon av ytterligheterna till en prima odlingsjord? Det mesta handlar om att öka mullhalten. En mullrik jord håller näring, den är väldränerad och fluffig med mycket luft. Mullämnen eller humus finns det gott om i nedbrutna växtdelar som kompost, löv, torvmull och stallgödsel. Mullen innehåller näringsämnen som frigörs i lagom doser i takt med att växterna förbrukar näring. Mullämnena är maskarnas mat. För att få in mycket mask i sin jord kan man täcka med löv eller halm nu till hösten. Vintertäckning hindrar också näringsämnen att urlakas från jorden. Man behöver inte ens gräva ner det i jorden, utan till våren har det mesta redan brutits ner och då räfsar du bara bort det torra på ytan och lägger det ett varv i komposten.

Genom att täcka odlingarna med löv över vintern ökar du mullhalten till nästa säsong.

Höstpynt vid välkomnande entré

Kraftiga ljung i en stor gjutjärnskruka på ett gammalt trädgårdsbord.

När de sommarens allra sista planterade blommor och krukor vissnar behövs det något nytt för att hälsa gäster och dig själv förstås, välkommen hem efter en dag på jobbet. Kanske har du gamla rostiga trädgårdsmöbler, patinerade krukor och gott om mossa i gräsmattan. Då behöver du bara komplettera med lite blommor eller gräs och några vackra grenar.

Flera likadana krukor på rad ger fin effekt.

Upprepning är en effektiv metod när man vill skapa effekt utan att ha blomsterkärl i megastorlek. Helt vanliga lerkrukor på rad med cyklamen som tål några minusgrader på ett rostigt järnbord blir fint.

Lyktor på rad välkomnar gästerna utanför entrén.

Tända ljus i lyktor eller burar tillsammans med ljung i matchande färger blir både juligt och inbjudande. Men tänk på att inte ställa lyktorna så de kan blåsa ner från bord eller bänkar om det är ruskigt ute. Jag har förstört några fina lyktor och ljusglas för att de smällt i backen från låg höjd.

Urnor och krukor i olika patinerade material med matchande blomsterdekorationer.

Gjutjärn och betong är trevliga material för höstplantering. Den patinerade ytan som kommer av att stå ut i alla väder blir extra fin i kontrast med sköna blomster eller släta stenar. Mossa är också underbart vackert. Speciellt med en liten gnutta solljus i det djupt gröna.

En rostig fågelbur med lite mossa och kanske ett ljus blir en fin dekoration.

Du kan piffa upp mossan med några små röda äpplen eller en orkidékvist nedstucken i ett provrör eller annan liten vas dold under mosstäcket. Det behöver inte vara så avancerat alla gånger, utan det enkla är ofta det vackra.

 

 

 

 

Släng inte dina löv på tippen!

Hästkastanjens löv är stora och tunga när de blir blöta.

Löv finns det gott om så här års. Och det är prima råvara som vi ska ta hand om. Visst, det kan vara ett drygt arbete att räfsa ihop dem, men det blir betydligt enklare om du först maler ner dem med gräsklipparen. Fast man ska helst göra det allt eftersom under en period så det inte formas drivor av löv. Det orkar inte klipparen ta sig igenom. Så var det här på bilderna där hästkastanjen hade släppt alla sina stora löv på en gång och de hade blåst ihop till tjocka sjok. Då var jag tvungen att ta bort drivorna först. Efter malning kan du räfsa bort överskottet och låta maskarna dra ner det fina ner i gräsrötterna.

Samla upp lövet och lägg under buskar eller i komposten.

Utan den biologiska aktiviteten hos maskar, jordlöpare, bakterier och svampar skulle vi inte ha en fungerande jord att plantera och odla i. Därför måste vi ge den lite tillbaka ibland. Mikroorganismerna kan bara leva om de har tillgång på luft. Daggmaskarna jobbar hårt med att ta hand om vissna blad och löv samtidigt som de gräver gångar och rör om i matjordslagret så att det skapas små luftfickor. Alltså måste vi ta hand om daggmaskarna så att de trivs och förökar sig.

Ta vara på höstlöven och kör inte bort dem till tippen.

En levande jord doftar lite sött och mjukt. Så härligt som vårens kompostmylla doftar när man gräver och lägger om sin fjolårskompost! Den skapas av nedbrytande bakterier och svampar som bryter ner det organiska materialet som består av döda löv och gräs, men också grönsaksrester, blomstjälkar och döda små djur. Först blir det humus och så småningom frigörs näring till växterna från denna humus. Därför blir det en super effekt om du kan lägga in löven bland buskarna i rabatten. Tycker du det ser skräpigt ut eller vill du skynda på nedbrytningsprocessen så är det bara att gräva ner dem lite ytligt i det översta jordlagret så har de försvunnit när våren kommer.