Katrinetorp i höstskrud

Katrinetorp började byggas 1800.
Huvudbyggnaden sedd från entrésidan.

Gick en promenad igår runt de vackra odlingarna och parken vid Katrinetorps Gård i utkanten av Malmö. Höstlöven och alla kvarstående perenner och ett fåtal blommande rosor stod i diset och gjorde området så vackert och rofyllt. Katrinetorp var från början ett så kallat landeri, en lantgård som ägdes av borgare och som användes för både rekreation och som inkomstkälla. Empiregården, som började bebyggas år 1800, har under de senaste åren renoverats och gjorts tillgänglig för allmänheten.Huvudbyggnaden är typisk för Empirestilen, med en varmt ockraröd fasadfärg.

Byggnaderna på Katrinetorp har renoverats med tidstypiska detaljer och byggnadsdelar.
Västra Magasinsbyggnaden med ett vackert kastanjestaket i förgrunden.

En större svensk trädgårdsanläggning i början av 1800-talet bestod vanligtvis av tre huvuddelar; en geometrisk, barockinspirerad “fransk” trädgård, en landskapsliknande engelsk park samt en jardin potager eller nyttoträdgård, den kanske viktigaste delen av odlingarna: härifrån hämtades färska grönsaker och frukter, odlades vitaminer inför vintern.

Situationsplan för Katrinetorp i Malmö
Bildkälla: Malmö stad.

Rosariet på Katrinetorp har mer än 100 sorters rosor, både buskrosor och rabattrosor. I den stora köksträdgården som är införlivad i den franska trädgårdens parterrer odlas grönsaker, rotfrukter och blommor som används i matlagningen i caféet och för dekoration i samband med konferenser och fester.

Restaurangen tar hand om trädgårdens produktion.
Kockarna skördar störbönor till lunchen.

Det är öppet varje dag för flanörer och dagisgrupper och många väljer att komma hit på helgerna för att äta lunch. Vill man lätta på börsen så finns här även en mysig antikaffär och en present- och bokhandel i de gamla magasinen. På Katrinetorp ordnas dessutom varje år i början av december en välbesökt julmarknad, i form av en hantverksmässa.

Dahliaplanteringen är bland det sista av prydnadsväxerna
Även på en lördag putsas dahliorna!

Katrinetorps trädgårdar har formen av en symmetrisk parterrträdgård och är uppbyggd på franskt vis med fyra rektangulära kvarter avgränsade av gångar, samt en oval, centralt placerad damm. Detta ses tydligt på flygfotot nedan.

Katrinetorp Landeri flygfoto
Katrinetorp som det ser ut idag. Foto: Malmö stad
Katrinetorp, flygfoto från 1940-talet
Flygfoto över Katrinetorp från 1940-talet. Foto: Malmö stad

Katrinetorps historia börjar 1799, när hovmarskalken Lave Beck-Friis på Bosjökloster begärde utskifte av ett antal hemman i Vintrie by. När skiftet var genomfört såldes marken år 1800 till Samuel Johan Björkman, en handelsman i Malmö. Då Samuel Johan Björkman och hans hustru Anna Catharina Bager köpt det som kom att kallas Katrinetorp, byggde de genast ett fähus och en loge. 1801 uppfördes ett stall och ett enkelt boningshus, 1804 tillkom Östra flygeln. Ingen av de byggnader som Björkman lät uppföra finns dock kvar idag. Vid denna tid fanns inga träd på området, men alléer anlades längs den öst-västliga väg som gick igenom gården och längs Trelleborgsvägen norrut.

Kronetorps gård härstammar från 1800-talets början.
Huvudbyggnaden sedd från trädgårdssidan.

Samuel Johan Björkman blev bara 40 år gammal. Efter hans död köptes gården av svågern Erland Gabriel Bager, som 1813 uppförde den huvudbyggnad som finns än idag, samt Västra flygeln och ytterligare några mindre byggnader. År 1826 drabbades gården av en brand som ödelade alla byggnader utom huvudbyggnaden och Västra flygeln.

Konferenser och fester ordnas på Katrinetorp.
Plötsligt kom ett brudpar svävande längs grusgången.

År 1828 påbörjade Bager återuppbyggnaden av fähuset och logen, men innan alla byggnader var klara såldes gården 1832 till handlaren och skeppsredaren Thomas Frick, som uppförde Östra flygeln och återställde ekonomibyggnaderna. Gården övertogs sedan av hans son, David Gilius Frick, som ägde den fram till sin död 1901. Mellan åren 1901-1935 hade Katrinetorp fem olika ägare. Malmö stad köpte gården 1937 och hade den utarrenderad fram till 1992. Därefter började ett omfattande renoveringsarbete.

Bokträd bildar alléer på Katrinetorp.
Bortanför allén syns den bullervall som skyddar mot Yttre Ringvägens och Trelleborgsvägens trafikljud.

Den stora trädgårdsanläggningen skapades av Hinric Nyman, som först anställdes av Björkman och därefter fortsatte med arbetet under Bagers tid. Förutom parterren är det den engelska parken som är väl värd ett besök. Även nu på hösten trots att den mesta fägringen börjar svalna.

Faktauppgifter är hämtade från Malmö stads källor.

Lyckas med luktärter

Luktärter är klätterväxter som behöver någon form av stöd för sina rankor.

Ingen engelsk köksträdgård utan luktärter! Och ändå startar luktärternas historia på Sicilien, där flera vildväxande luktärter kommer från. Under slutet av 1690-talet skickade fransiskanermunken Franciscus Cupani frön från en av dessa till en engelsk odlare. Där startar den engelska vurmen för luktärter.

Väldoftande luktärter hör hemma i den engelska köksträdgården.
Den vilda sicilianska luktärten ‘Fransiscus Cupani’.

Ca 200 år senare kom nästa steg i historien då förädlingsarbete gav upphov till en mycket mer storblommig luktärt som fick namnet grandiflorus. Det satte fart på engelsmännen och snart uppstod mutationer av nämnda grandiflorus med ännu större blommor. En sådan mutation härleds till slottet Althorpe House, där släkten Spencer bor och där prinsessan Diana ligger begravd. De nya luktärterna hade förutom sina stora blommor även vågiga kronblad.

Stora blommor och god doft har många moderna luktärter.
‘Lisbeth’ är en rosa, storblommig luktärt.

Dessvärre tappade man under förädlingsarbetet småningom bort doften i sin jakt på allt mer spektakulära blomformer. Sedermera har man fått rätt på doftgenen igen och idag kan vi så luktärter med fantastiskt vackra färger och riklig blomning som doftar som luktärter ska göra. Men ännu idag tycker jag att den vilda sicilianska ‘Franciscus Cupani’ hör till de allra ljuvligaste av luktärter. Den har en stark färg i klarblått och lila och en otroligt rik doft.

Luktärter växer mot spaljeer eller trådar.

Luktärter är lätta att lyckas med. För tidig blomning förkultiverar du plantor från slutet av mars. Fröna blötlägger du ett dygn innan sådd. De nya root-training-boxarna som är som smala odlingsrör är lämpliga för just luktärter, som har djupa rotsystem och inte gillar att man stör rötterna med omplantering och dylikt. Men det fungerar lika bra med tomma toarullar som du fyller med jord.

Luktärter kan ta stöd av andra högre växter som vallmo.

När risken för frost är över planterar du ut de små plantorna i rabatt eller kruka. Men tänk på att jorden ska vara näringsrik och fin. För kontinuerlig blomning kan man så luktärter med några veckors mellanrum på friland. Och sen när de väl kommer i blom gäller det att plocka. Plocka varje dag för att stimulera plantorna att bilda nya blommor. Låter man luktärten gå i frö slutar den blomma.

Luktärter sås från frö tidigt om våren.
Luktärten ‘Almost Black’ lutar sig mot en anisisop.

Höstflox bär sommarminnen med sig

Höstflox är en redig gammaldags perenn till sensommarrabatten. Blomningen är riklig och dofterna kryddigt varma. Fast alla floxar doftar inte. En egenskap som ibland tappats bort i förädlingsarbetet. Men det är klart att en flox måste dofta, precis som en ros måste dofta. Annars kommer de inte in hos mig.

Flox passar bra i den lite fuktigare perennrabatten.

Floxsläktet består både av låga, mattbildande sorter som blommar tidigt om våren liksom av höstfloxsorter med blommor en meter över marken. Handelssortimentet Phlox paniculata har nyligen uppdaterats med gamla, svenska sorter som ingår i Grönt Kulturarv. Det är perenner som har funnits i odling i Sverige sedan före 1940. Gemensamt för sorterna är att de har lång odlingstradition, intressant kulturhistoria och bra odlingsegenskaper. Sorterna har spårats upp, inventerats och samlats in via Perennuppropet för några år sedan.

Floxen Ingeborg från Nybro ingår i Svenskt Kulturarv.

En av de nygamla sorterna är ‘Ingeborg från Nybro’ som jag träffade nyligen. Mycket väldoftande och med en milt ljusljuslila färg. Stilig! När jag hade sett henne på bild innan var jag inte alltför imponerad, för färgen verkade blaskig och intetsägande, men i verkligheten såg jag det helt annorlunda. ‘Ingeborg från Nybro’ blommar lite tidigare, i juni-juli och blir knappt metern hög.

Ingeborg från Nybro nygammal perenn.

Sitt sortnamn, ’Ingeborg från Nybro’, har den fått efter den kvinna som odlade den i mer än trettio år och som såg till att bevara den för eftervärlden. Ingeborg var född i början av 1900-talet. Hon arbetade som hushållerska och var en skicklig kokerska. Tipset skickades in av Mary-Ann vars föräldrar bodde granne med Ingeborg i Nybro under flera år. På 1970-talet fick Mary-Anns föräldrar flera växter av Ingeborg. Växterna hade hon och hennes mor hämtat från mammans föräldrahem, ett skogstorp utanför Orrefors. Morfadern var skogvaktare och äldre Orreforsbor minns att det stod så vackra växter kring skogvaktartorpet under tidigt 1940-tal. Torpet såldes i början av 1950-talet och Ingeborg hämtade troligen delningar av växterna någon gång på 1930-talet, strax efter att hon och hennes mamma flyttat in till huset i Nybro. Idag är torpet övergivet och inga trädgårdsväxter finns kvar. Huset i Nybro revs på 1970-talet och Ingeborg flyttade in i lägenhet, men växterna fanns kvar hos Mary-Anns föräldrar. Mary-Ann berättar att Ingeborg gärna ville sprida växterna från morföräldrarnas torp så att de fortsatte att odlas. Själv fick Mary-Ann ansvaret för växterna när hon övertog sina föräldrars trädgård i mitten av 1990-talet. (Källa SLU Grönt Kulturarv)

Flox är en väldoftande blomma för mormorsträdgården.

Höstflox vill stå i näringsrik och fuktig, men väldränerad jord. För torra lägen kan ge problem med mjöldagg på sorter som är predisponerade för det. Välj en solig rabatt, men för att sprida på blomningstiden kan du komplettera med några plantor i ett halvskuggigt läge. Vanligen blommar höstfloxen mellan juli och september, och det kan bli längre än så om vädret är gynnsamt. Du klipper ner stjälkarna om våren och kan då även dela på plantorna om de blivit för stora.

 

Ett lövfällande barrträd från dinosaurietiden

Ginkgo är det äldsta nu levande trädslaget som härstammar från dinosauriernas tid.

Ginkgo är ett riktigt specialträd i många kategorier. Inte nog med att det är det äldsta nulevande trädslaget, med fossila fynd som kan dateras till 230 miljoner år tillbaka, det är dessutom ett trädslag som varken är lövträd eller barrträd. Men närmast är det släkt med barrträden i alla fall trots att bladen är solfjädersformade och tvådelade. Fossilfynden från perm- och jura-tid visar på en utbredning över hela jordklotet, både på Grönland och sydöstra Asien.

Ginkgo har ljusgröna skott och gul höstfärg.

Ginkgo biloba är härdigt till zon 2 i Sverige och trivs bäst på varma platser med torr och näringsrik jordmån. Det är kanske inte det vackraste trädet, då grenverket är både spretigt och oregelbundet, ofta med konkurrerande toppskott, men man ser den ibland använd i alléer. Nja, det blir väl så där, om man gärna vill ha ensartade träd vid plantering i rader. Men som grupp- eller solitärträd är det spännande att titta på. Nu på hösten blir höstfärgerna vackert gula, och vintertid är det det knotiga grenverket man uppfattar bäst.

Ginkgo blir ett oregelbundet format träd med glesa grenar.

Ginkgo blir i vårt land 9-12 meter hög och hälften så bred ungefär. I sydöstra Asien når träden ofta en höjd på 30-40 meter. Men storleken beror mycket på läget. Står trädet lite skymt och skuggigt blir det gärna långt och rangligt, medan det vid god ljustillgång växer mer på bredden. Trädet reagerar inte så bra på beskärning, så man ska helst låta bli att såga i det. I handeln finns endast hankloner, då frukten som utvecklas på honplantorna blir illaluktande och rent ut sagt äcklig.

Dinosaurietidens trädslag är ginkgo.

Rosmarin betyder havsdagg

 

Rosmarin och lammstek eller ugnsrostade grönsaker.Rosmarin är en växt som trivs på Medelhavets stränder. Den är en viktig beståndsdel i det som kallas macchia på italienska, dvs den torra, snåriga buskskogen som växer vid sidan om vägarna. Det är med andra ord en mycket anspråkslös växt vi talar om som klarar sig på lite. Och den största risken i vårt klimat, förutom vinterkylan, är väl att vi vattnar ihjäl våra rosmariner eller planterar dem i alldeles för bra jord. Rosmarin kan övervintra ute i skyddade lägen i de mildaste klimatzonerna. Men den måste täckas väl med löv och halm. Annars är det ett bra tips att ta in plantan i kruka och förvara den ljust, men svalt. När våren kommer exploderar den i ljuvliga små blommor i ljust lila eller blått.

Rosmarinen är en starkt doftande kryddväxt med skarp smak.

Rosmarin har en mycket oljig doft av kamfer och barr. Den eteriska oljan som utvinns ur bladen innehåller mycket riktigt kamfer, borneol och cineol. Rosmarinkvistar och enbär brändes för att friska upp unken inomhusluft under medeltiden. Man trodde också att den höll pesten borta. Rosmarinoljor har använts i luktvatten av olika slag och den ingår faktiskt i receptet för doften 4711, som är den första kända eau de colognen.

Rosmarindoften är sedan länge förknippad med minne och trohet. I Hamlet finns en passage där Ofelia ber Hamlet minnas henne med orden: There’s Rosemary, that’s for remembrance; pray love, remember. Man har också använt rosmarin vid bröllop, i brudkronor samt vid begravningar, för hågkomstens skull. Under antiken bar eleverna en rosmarinkrans på huvudet för att minnas bättre när de skulle upp till tentamen!

Rosmarinen är en växt som förknippas med minne och hågkomst.

Rosmarin är en härlig krydda i maten, men man ska bruka den med måtta. I lammstek är väl rosmarin en oumbärlig krydda och den gör sig också utmärkt till ugnsstekta grönsaker. Kyckling med rosmarinsås är en annan favorit. När Henrik VIII av England serverades vildsvinshuvud skulle det ha en rosmarinkvist i munnen. Han hade också en älsklingsdessert som kallades rosmarinsnö. Det är en äggtoddy med hårt vispade äggvitor och vispgrädde med tillsats av stötta rosmarinblad. Skulle man prova!

Ny aluminiumkruka från Signe Persson-Melin

Signe Persson-Melin med en stor aluminiumkruka.
Signe med krukan Hexagon i formgjuten aluminium. Foto: Svenssons i Lammhult

Jag har haft nöjet att få samarbeta med Signe Persson-Melin när vi båda befann oss i betongens rike. Hon som gästspelare, jag betydligt längre. Signe har en enastående karriär som formgivare bakom sig, och hon har inte pensionerat sig än, utan bjuder ständigt på nya överraskningar. På senare tid har hon funnit formgjuten aluminium som ett viktigt arbetsmaterial. Det senaste alstret är växtkärlet Palissad som tillverkas av Byarums Bruk.

Palissad är en 13 cm hög ytterkruka med elliptisk form. På längsta hållet mäter den 40 cm och bredden är 19 cm. Det är en ljuvlig liten pjäs som kostar knappt 2000 kr i handeln. Krukan har inte dräneringshål i botten.

Växtkärlet Palissad bär tydliga spår efter Signe Persson-Melins skapande.
Krukan Palissad är Signes senaste verk i formgjuten aluminium. Foto: Byarums Bruk

Signe Persson-Melin är född 1925 i Tomelilla. Hon började sin konstnärsbana som keramiker, men hoppade vigt mellan glas, metall och lera. 1985 blev hon professor i glas- och keramisk design vid Konstfack. När vi träffades letade hon producent till sin betongserie som senare fick namnet IVÅG. En serie markplattor, fågelbad och blomsterkrukor, alla med samma ytterkontur. Betongen fick följa med på hennes retroperspektiva utställning på Waldemarsudde, Kulturen i Lund samt Röhsska i Göteborg. Jag uppfattade henne strax som en mycket ödmjuk, men bestämd dam som inte kompromissade med sina konstnärliga principer.

Betongprodukter med plattor och fågelbad formgivna av Signe Persson-Melin.
IVÅG är ett koncept betongprodukter för trädgården. Foto: S:t Eriks

Signes konst kan du köpa direkt från hennes kombinerade verkstad och butik som ligger på Östra Stallmästaregatan i Malmö. Den finns i samma kvarter som hennes far, byggmästare Eric Sigfrid Persson en gång byggde upp i Ribersborg och Friluftsstaden.

Grattis mamma!

Styvmorsviolen växer på torr, öppen mark som bergshällar, vägkanter och torra betesmarker.

Grattis på morsdagen, säger jag till min och andra mammor i Finland. För idag är det Mors dag i Finland. Och kan man välja en mer passande bild till mors dag än “Violer till mor”?  Min mamma sjunger jämt och ständigt på än den ena, än den andra märkliga visan. Just Violer till mor har jag alltid tyckt var lite melodramatisk. Den här bilden man får av en blind kvinna och den lilla flickan som plockar blommor och trycker dem i mammans hand. Snyftvarning alltså. Sången sjungs här av Bertil Boo som framförde den första gången 1946.

Sakta går de två i solen
smekta utav vårens vind.
Flickan drar sin mor i kjolen
modern hon är blind.
Men hon följer tyst den lilla
som berättar allt hon ser
så med ens står flickan stilla
ropar glad och ler.
Lilla mor violerna växer redan här
och de är så vackra där de står.
Med sin blåa färg
som av himlen lånad är.
Lilla mor hon ler när hon förstår
att det är vår.
Mor, om du vill vänta
här en stund på mig
ska jag gå och hämta en bukett till dig.

Styvmorsviolen är trefärgad i gult, lila och vitt.

Styvmorsviolen är en vanlig växt i magra, kalkfattiga miljöer och växer gärna på bergshällar, vägkanter och torra betesmarker. Den blommar i maj-juni och doftar lite svagt. Det finns en legend bakom det gamla namnet trefaldighetsblomma som lyder så här: Från början var trefaldighetsblomman den mest väldoftande av alla blommor men när hon såg hur människorna trampade ner säden för att plocka henne bad hon Gud att bli fråntagen doften. Hon slapp den, och fick istället “gyllene för Fadern, vitt för Sonen och violett för den Heliga Ande”. Därav de tre färgerna som även ligger i det vetenskapliga namnet Viola tricolor.

Den trefärgade styvmorsviolen är en nektarrik växt i torra miljöer.

Jag läste en intressant antagelse gjord av Carl von Linné angående pollinering av styvmorsvioler: Styvmorsviolen pollineras av fjärilar, humlor och bin. Linné ansåg att den pollinerades endast av humlor och gjorde utifrån denna felaktiga premiss en ekologisk förutsägelse: 
1. Styvmorsviol pollineras endast av humlor. 
2. Om humlorna försvinner så försvinner styvmorsviolen. 
3. Humlornas överlevnad beror på hur mycket möss det finns (eftersom mössen förstör humlornas bon). 
4. Antalet möss beror i sin tur på antalet katter. 
Alltså: Om det finns gott om katter så klarar sig styvmorsviolen bra.

Njaa, det blev väl så där, får man väl säga om Linnés slutledningsförmåga.

 

Skånska slott – Hjularöd

Hjularöds slott är en knappt 120 år gammal romantisk medeltidsborg.
Hjularöds slott sett från nordost.

Tänkte inleda en serie betraktelser över skånska slott som finns i min närhet. Idag har få av dem kvar några större trädgårdsanläggningar, utan det som återstår är lite otydliga ramar av forna planteringar. Men som sådana är de ändå intressanta besöksmål för sin arkitektur och vackra omgivande skogsmiljöer med rikligt viltinslag.

Vallgraven runt slottet har restaurerats flera gånger.
Slottet omges av en bred vallgrav.

Hjularöds slott ligger strax norr om Harlösa vid Vombsjön. Det är en speciell tegelbyggnad som många av mina bekanta brukar säga ser ut som ett Disneyslott. Numera är det många som känner till exteriören, sedan slottet användes som förebild för julkalenderns Greveholm. Det är inget speciellt gammalt slott, bara knappt 120 år gammalt.

Slottet har blivit en turistattraktion sedan det var med i TV:ns julkalender första gången 1996.
Slottet har blivit en turistattraktion sedan det var med i TV:ns julkalender första gången 1996 under namnet Greveholm.

Slottet har under århundradena varit både i statlig svensk, dansk och finländsk ägo. Kända släktnamn som förekommer i ägolängden är t ex Dresselberg, Akeleye (av dansk adel), amiral Siöhielm, von Buchwaldt, von Liewen, von Dellwig, von Schwerin, Toll, Linder (av finländsk adel). Numera ägs och förvaltas godset av släkten Bergengren. Godset har en areal på ca 1200 ha jordbruks- och skogsmark. Man har också en betydande svinuppfödning idag.

Slottsparken runt Hjularöds slott hyser en del exotiska buskar och träd.

Hjularöds slott är uppfört i en romantisk medeltidsstil, efter ritningar av arkitekterna Clason och Wahlman som hade hämtat inspiration från ett antal franska medeltidsborgar. Hjularöd är emellertid endast hälften så stort som de kopierade franska slotten, även om tornet når en höjd av 34 meter. Ursprungligen fanns här en borggårdsmur med porttorn, dessa har dock numera rivits. Byggherre till  det nuvarande slottet 1894-97 var kammarherren Hans Gustaf Toll, som var mycket intresserad av medeltiden och fransk borgarkitektur. År 1917 uppförde dåvarande ägaren, kammarherren H.C. Linder, en kavaljersflygel med anledning av ett planerat besök av ryske tsaren i samband med Baltiska Utställningen i Malmö.

Den vita villan kontrasterar starkt mot den höga slottsbyggnaden.
Kavaljersflygeln kallas i dagligt tal för “villan”.

Hjularöd nämns i historien första gången år 1391. Vid grundgrävning för det nya slottet påträffades stensättningar på tre olika nivåer. Det nedersta lagret antogs ha tillhört en gård från 1300-talet, det däröver liggande ett hus från Dresselbergarnas tid på 1500-talet och det översta ett hus som avbildats av Gerhard Buhrman i hans prospektverk från 1680-talet.

I parken idag finner man boskéer av avenbok, höga pelarekar, tujor, buxbomsparterrer samt ett antal exotiska trädslag av yngre datum. Alléer av lind och hästkastanj leder in mot slottet när man kommer utifrån jordbrukslandskapet. Slottsparken, fram till vallgraven, är öppen för allmänheten.

Hjularöds slott är uppfört i rött tegel under slutet av 1800-talet.

En väldoftande och lite ovanlig bourbonros

Tittar igenom bilder från den gångna sommarens trädgårdsutflykter och hittade vackra rosor i mappen från Fredriksdals trädgård i Helsingborg. Fredriksdal har ju ett stort och fint rosarium och brukar ordna rosdagar en helg varje sommar. De har samlat på sig mängder av gammaldags buskrosor som oftast står i sin bästa prakt just i månadsskiftet juni-juli. Passar på att presentera en väldoftande och randig skönhet.

Strimmiga rosor finns det flera av.
Den strimmiga rosen Commandant Beaurepaire har en ganska gles, men mycket väldoftande blomning.

Hon, brukar jag säga om rosor, men den här blir väl en han i alla fall, åtminstone en hen, för den har fått sitt namn efter en fransk officer som begick självmord efter att han tvingats ge upp striden mot preussare och österrikare i slaget vid Verdun 1782-1792. En sorglig historia, om den är sann eller inte kan jag inte veta. Men visst blir det betydligt intressantare när saker och ting får en historisk anknytning? ‘Commandant Beaurepaire’ heter rosen.

Gammaldags rosor doftar ofta mycket gott.

Det är en tämligen storvuxen buskros som brukar hänföras till Bourbon-rosorna, ibland i remontantgruppen. Rosen togs fram i Frankrike 1875, men dess föräldrar är inte kända. ‘Commandant Beaurepaire’ har en tät och kraftig växt med överhängande grenar. Tipset är att beskära den ganska hårt till ca 1,5 x 1,2 meter för att den ska behålla sitt utseende. Rosen har ljust gröna, väldigt smala, nästan lansettliknande mot ovala blad som ofta är vågiga. Just smala blad är rätt ovanligt på buskrosor och i kombination med de strimmiga blommorna kan det vara ett bra kännetecken.

Bourbonrosor har oftast en mycket god doft när rosorna blommar.
Observera de smala och spetsiga bladen hos denna ros.

Blomman är stor och fylld, lite skålformig. Knopparna är nästan runda. Blomman varierar i färg från ljust rosa till karminröd och purpurröd. Strimmorna kan vara nästan vita. De knallgula ståndarknapparna är delvis gömda. Doften hos denna ros är underskön och stark. Rosen är inte sjukdomsbenägen, vilket ökar användbarheten. Eftersom den kan remontera sparsamt mot sensommaren är det bra att ge den en god, välgödslad jord och vattna vid torka. Definitivt en ros jag ska hålla utkik efter!

Dodong är ett riktigt höstträd

Ullungrönnen Dodong har en särskilt grann höstfärg i sina glansiga blad.

Ett av de vackraste höstträden och bland de allra intressantaste rönnarna är ullungrönnen Sorbus ‘Dodong’. Sorten är selekterad från frö som den svenska botanisten Tor Nitzelius samlade in på ön Ullung i Syd-Korea 1976. Nitzelius skriver själv så här i sin bok “Träd i när och fjärran” från 1983:

Ullungrönnen sätter rikligt med stora, päronformade bär.

“Högst upp på Seonginbong, 900 meter över havet, observerade jag en rönn, som i första hand föll i ögonen genom sina stora blad. Den hade börjat visa höstfärger i karmin. Några fruktklasar som insamlades den 29 september 1976 avvek från genomsnittstypen av Sorbus commixta genom sin lysande orange färg. De enskilda frukterna var mycket större och dessutom päronformade.

Bären hos ullungrönnen är stora och päronformade.

Som buske eller träd för parker och trädgårdar förefaller ullungrönnen vara en värdefull nyhet genom sitt eleganta växtsätt. Den har under de senaste tre vintrarna (1980-82) inte fått några som helst skador. Bladsprickningen sker jämförelsevis tidigt, i april, men även i halvlövat tillstånd har den uthärdat nattemperaturer på -9 grader veckovis.

Höstfärgen hos rönnen Dodong är lysande orangeröd.

Jag vågar ännu inte uttala mig om ullungrönnen är en ny art eller varietet eller en utpräglad lokalform av Sorbus commixta. Det får blomning, fruktsättning och rikligt beläggmaterial från växtlokalerna på ön visa.” Så skrev alltså Tor Nitzelius och ännu så länge har man inte kunnat påvisa med säkerhet till vilken art rönnen ‘Dodong’ hör. Därför heter den till sitt vetenskapliga namn bara Sorbus ‘Dodong’. Dessa träd blir ca 10 meter höga och passar därför bra i mindre trädgårdar och som gatuträd. Men precis som Tor Nitzelius noterade så har ullungrönnen en kontinental prägel och drabbas tidiga vårar lätt av frostskador eftersom den slår ut så tidigt. Man ska därför inte plantera den på de allra varmaste växtplatserna, utan gärna låta den vänta lite på vårens inträdande.