Grönt är skönt

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Vatten och ljus är viktiga förutsättningar för att bedriva odling eller trädgårdsskötsel. Mängden ljus som olika växter kräver varierar. Lyckligtvis finns det arter som passar även mörka och stängda trädgårdsrum. En skuggig del av tomten eller en hel skuggträdgård kan vara nog så spännande att bygga upp. Här underlättar det stort om det finns god vattentillgång. Skuggtåliga växter är för det mesta fuktälskande.

Gröna växter är beroende av fukt.

En skuggig trädgård ger en helt annan slags ro och du upplever de gröna skiftningarna extra tydligt på skuggsidan. Utnyttja växternas former och bladstruktur för att åstadkomma variation och effekter. Finns det snickerier eller byggnader av olika slag så måla dem gärna svarta. Det förstärker och skapar fin kontrast mot allt det gröna.

Klippta buxbomsklot ger kontrast mot yviga bladverk.

En grön trädgård kan gärna ha en bas av vintergröna växter för att vara intressant hela året. En vintergrön trädgård är ofta tacksam att formklippa. Satsa på att köpa så stora exemplar som plånboken tål, för att få effekt på en gång. Annars är vintergröna växter relativt långsamma i växten.

Ormbunkar trivs i skugga och fuktig jord.

Gräs och ormbunkar är spännande i sina bladformer. De klarar en del sol, men står helst i vandrande skugga eller helskugga. Undvik de blåsiga lägena, för då riskerar bladen att blåsa sönder.  Många gräs har livligt ljusgröna blad och det piggar upp i en annars monotont grön omgivning. Limegrönt står dessutom fint mot kallt blågröna toner.

Olika bladformer ger en intressant mix trots att de bara är gröna.

Genom att skapa grupper av växter med olika bladform kan du göra en varierad rabatt även på en liten yta. En genomtänkt mix av bladformer och strukturer kan vara lika effektfullt som skarpa färger.

Tips för tomatodling i växthus

Att odla tomater är otroligt belönande. De ger massor av frukt om du vattnar dem noga.

Det är bara att erkänna direkt. Tomaten är min älsklingsgrönsak. Gott på mackan, att äta som mellanmål och nyttogodis. Funkar alltid som tillbehör i matlagningen istället för andra rotfrukter eller grönsaker. Har en knepig mage som inte tillåter mig att äta potatis eller laktoshaltiga gräddiga såser och då kan restaurangpersonalen, speciellt i Italien, ibland bli lite fundersamma. Vad ska vi ge åt henne att äta (till köttet/fisken)? Då föreslår jag una insalata di pomodoro. De ser fundersamma ut, som att – bara tomater kan man väl inte äta. Men det kan jag. Jag älskar dem! Söta och syrliga på samma gång. Och särskilt de italienska – köttiga, smakfulla och nästan lite kryddiga.

Tomater finns i många olika färger och storlekar.

Det egna lilla växthuset är inte stort. Alldeles för litet till och med. Men fullproppat med tomatplantor. Så här års en liten djungel. Tomater är ganska lättodlade växter i växthus, men de måste passas med vädring och vattning. Det finns många bra sorter som passar på friland också, men då måste läget vara varmt och soligt.

Tomater med tunna skal spricker lätt om du glömmer att vattna.
Lilla ‘Snowberry’ är en ljusgul sort som är söt och mycket god.

Eftersom jag inte har så mycket plats i växthuset ägnar jag mig åt småfruktiga tomater som inte blir så höga. För den skull behöver man inte välja busktomater. Tomater är egentligen klängväxter och har en enorm växtkraft. Vid Medelhavet är det gott om sol och där kan tomaterna växa som små träd på friland. Här hemma måste vi begränsa dem i storlek för att de ska orka ge frukt under vår korta säsong. I den begränsningen ingår att tjuva plantorna.

Tjuvar tas bort för att plantan inte ska bli för buskig.
Här kommer en liten tjuv i grenvecket mellan bladskaft och stjälk.

Tjuvning innebär att man nyper bort de små skotten som kommer i ett bladfäste. På så sätt stoppar man förgreningen och plantan växer på höjden. Då blir det inte så mycket blad som skuggar fruktklasarna. Och plantan koncentrerar sin kraft på tomatproduktion istället för på bladtillväxt. Busktomater behöver inte tjuvas, utan de kan forma små buskar. Det här brukar stå på fröpåsen.

Bruna tomater är mycket söta i smaken.
‘Chocolate Cherry’ är en favoritsort bland cocktailtomater. Brunlila i färgen och ger goda skördar.

Mina tomatplantor växer i papperskorgar från Ikea där jag borrat hål i botten för dränering av överskottsvatten. På så sätt kan jag enkelt byta jorden varje år och tvätta krukorna till hösten. Infekterad jord är nämligen det största sjukdomshotet mot tomatplantorna. Använd en välgödslad jord och blanda gärna in kogödselkompost dessutom. Har du bara en begränsad jordvolym måste du tillsätta flytande gödsel vid vattningen. Svag dos vid varje vattning är bättre än en kraftig i veckan.

Odla i kruka är bekvämt då man kan byta jord varje år.
Papperskorgar är billigare än krukor, men fungerar precis lika bra till tomatodling.

Vattna tomatplantorna varje eller varannan dag beroende på väderlek. De ska inte torka ut, för då finns det risk att tomaterna spricker. Droppbevattning är bra, annars får du skaffa bevattningshjälp om du reser bort. Rensa regelbundet bort gulnade och vissna blad. De möglar lätt och i växthusets höga luftfuktighet frodas mögelsvamparna snabbt. Bind upp höga tomatplantor med snören eller mot bambukäppar an efter som de växer till sig. När de blir höga och fulla med fruktklasar böjer sig stjälkarna lätt.

Tomater kan ätas i sallad eller på smörgåsen.
‘Roma’ köpte jag fröer till på en resa i Italien. Bra sort att äta på smörgås då den har torrt fruktkött.

Sen är det bara att skörda och njuta! Känn efter om skalet sviktar lite när du trycker på det. Plockmogna tomater lossnar lätt från skaftet. Låter man dem hänga kvar för länge blir de övermogna, mjukna och möglar lätt. När kvällarna börjar bli mörka och kyliga är det bra att ha en värmefläkt som håller luften i rörelse inne i växthuset. Den skyddar också mot för låga temperaturer i växthuset. Under 10 grader ska man helst inte gå. De allra sista tomaterna för säsongen brukar ha svårt för att mogna. Då kan du plocka dem gröna och låta dem eftermogna i fönstret inomhus. Eller så panerar du gröna tomatskivor i ströbröd och steker dem i panna. Jättegott!

Tomater finns i olika storlekar och färger.
‘GoldenBumble Bee’ är en liten och ganska långsamt mognande tomatsort.

Vårvackra, doftande träd

Mirabel heter körsbärsplommon på danska. Vackert namn på en ganska förfärlig växt. Den vackra perioden är definitivt nu på våren när trädet är alldeles fullt av små, vita blommor. I varmare lägen har den redan börjat släppa kronbladen i ett ljuvligt konfettiregn. Hos mig har den bara precis kommit i blom.

Körsbärsplommon har tätt med vita, doftande blommor.
Plommonvägen i Lund.

Det ligger en söt doft omkring mirabellen – en doft som ligger nära häggen i intensitet. Ljumma, vindstilla kvällar kommer doftpustarna farande. Härligt! Så det är inte blomningen jag vill klanka ner på när jag säger att det är ett förfärligt litet träd.

Vitblommande träd med små blommor är körsbärsplommon.

Rotskottsbenägenheten är stor och nya plantor slår upp ofta rejält långt från moderplantan. Det är ingen positiv egenskap när man vill använda arten som park- och gatuträd. Eftersom stammar och grenar är försedda med tornar skall man vara snabbt framme för att gräva upp nykomlingarna, annars är de jobbiga att bli av med.

Små söta doftande blommor har körsbärsplommon.

Ofta blir körsbärsplommon (Prunus cerasifera) rejält breda träd med en höjd på ca 6-9 meter. De är rikt förgrenade med tunna, täta grenar. De vita blommorna kommer också mycket tätt, så hela trädet blir helt översållat, innan bladen slår ut. Blomningstidpunkten styrs av temperaturen, men ligger normalt samtidigt som sälg och påsklilja.

Blommorna är vita och doftande hos körsbärsplommon.

Mot sensommaren mognar de små frukterna i stor mängd. De är runda och gula eller mörkröda i skalet. Man kan äta dem, för fruktköttet är saftigt och gott, men tyvärr är skalet tjockt och lite segt. Fåglarna brukar däremot vara desto mer förtjusta i körsbärsplommonen.

Körsbärsplommon är de tidigast blommande träden om våren.

Växten är tolerant avseende jordmån, och även om den trivs bäst i god jord, kan den klara sig på näringsfattiga sandjord också. Behöver du beskära den så slår den rikligt med nya grenar från sovande knoppar. Det blir inte så snyggt, så om man kan så är det bäst att låta den växa fritt. Men det blir ganska skuggigt under trädet och grenarna hänger ner som i parasollform.

Tips för stabilare blomstjälkar och senare blomning

Klipp ner blomskotten för att få en senare blomning.
Höstfloxen kan få en förlängd blomningstid om du klipper ner vissa skott i en klunga.

Många växter i rabatten som du anlade för några år sedan har kanske en blomningstid mitt i sommaren när du alltid är bortrest. Vilket slöseri! Men det finns en finurlig metod för att senarelägga blomning på ett flertal perenna växter. Metoden kallas för Chelsea chopping. Namnet kommer från Chelsea Flower Show i London. Den går ut på att man klipper ner sommar- och höstblommande perenner med en tredjedel till hälften av skottens längd just vid tiden för Chelsea Flower Show i slutet av maj. Man kan skjuta på beskärningstiden något, men inte senare än mitten på juni.

Korta in blomskotten om våren så får du en senarelagd blomning.
Röd solhatt är en hög perenn med tunga blomhuvuden som kan bli stabilare i växten med chopping-metoden.

Kraftigväxande perenner som flocklar (Eupatorium), solbrudar, röd solhatt (Echinacea) rudbeckior mfl kan skäras ner till hälften. Mer svagväxande arter tar man bara bort en tredjedel av. Metoden passar dessutom extra bra för perenner med tunga blomhuvuden där stjälkarna nästan kraschar av tyngden när det är dags för blomning. Kärleksörten Hylotelephium är en sådan. Skär du ner stjälkarna till hälften i slutet av maj utvecklas blomknopparna på lite kortare, och därmed även stadigare stjälkar.

Samma knep kan man ta till om man har lyckats få till en växtkombination som inte funkar tidsmässigt, dvs att den ena arten blommar mycket tidigare än den andra. Eller om man vill förlänga blomningstiden i en rabatt kan man klippa av några stjälkar i beståndet och på så sätt sprida ut blomningen över en längre tid.

Korta in långa stänglar och försena blomningen.
Kransveronikan är en utmärkt höstblommande biväxt där blomningen kan senareläggas.

Jag har en plantering jag sköter hos en kund där jag olyckligt valde en alltför hög sort av anisisop Agastache. Blommorna blev jättehögt uppe ovanför de andra grannarna. Men sedan jag började knipsa av skotten har växten fått en betydligt lägre form som inte heller är så väderkänslig. Ofta blir blommorna något mindre i storlek, men istället fler i antal. Det har att göra med att man bryter den sk apikala dominansen som möjliggör toppskottets tillväxt på sidoskottens bekostnad.

Chelsea chopping är en metod att beskära perenna växter för senare blomning.
Temyntan ‘Blaustrumpf’ tillhör gruppen som kan skottbeskäras för senare blomning.

Det finns fler växter som passar för Chelsea chopping, som färgkulla (Anthemis), mjölkklocka (Campanula lactiflora), höstflox, temynta (Monarda) och kransveronika (Veronicastrum). Däremot har vi också en samling perenner som inte blommar alls om man tar bort deras toppskott. Hit hör t ex pioner, dagliljor, iris och lupiner.

Dags att plocka in mandevillan för vintern

Bägarranka, eller mandevilla som den också kallas är en snabbväxande klätterväxt, som egentligen är en rumsväxt hos oss, men eftersom den trivs så bra ute på sommaren, så använder man den ofta som utplanteringsväxt. Dipladenia sanderi, är arten med vita-rosa till chockrosa eller ceriseröda blommor.

Mandevillan ska flytta in till vintern om du vill behålla din planta.

Mandevillan har oftast mängder av knoppar när du köper den och nya produceras löpande under hela sommaren. Men nu börjar det bli risk för nattemperaturer under 10 grader och då är det säkrast att ta in växten för övervintring inomhus. Blomman trivs bäst i ett ljust fönster. Den kan ta skada av gassande sol under sommaren och märker du att bladen börjar brännas är det bättre att ge den lite lätt skugga mitt på dagen. Men nu på hösten då ljuset blir svagare och solen inte längre står lika högt på himlen, kan bägarrankan stå i söderfönster. Ett något svalare rum är att föredra, men måste du välja mellan ljus eller temperatur skulle jag välja ett ljust fönster. Är rankorna långa och svåra att binda in mot klätterställningen kan du beskära dem lätt nu när växten flyttar in. Duscha gärna växten och håll den jämnt fuktig över vintern.

Bägarranka kan övervintras frostfritt inomhus i ljust fönster.
Så såg mandevillan ut i våras när den flyttade ut.

Till våren är det bra att ge växten ny jord. Mandevillan kräver en väldränerad jord med mycket organiskt material. En blandning av en tredjedel sand och två tredjedelar grov torv blir bra. Det får inte bli vatten stående i krukan eller på fatet. Eftersom det här är ett ganska näringsfattigt substrat behöver du tillföra en svag näringslösning ett par gånger i veckan. Speciellt fosfor är ett näringsämne som den gillar. Fosfor kan man hitta i bland annat benmjöl och det kan därför blandas i jorden vid omplantering.

Beskär mandevillan om våren och ta sticklingar till nya plantor.
Mandevllan har glansiga, styva blad och en trattformad blomma.

Till våren och under tidig försommar kan du prova att ta sticklingar för att föröka din mandevilla. Tänk på att växtsaften kan irritera huden. Klipp av 6-8 cm långa, mjuka eller halvt förvedade sticklingar under ett bladpar. Ta bort de nedersta bladen och spara bara de översta två. Om du har rotningshormon så underlättar det rotbildning. Annars stick bara ner sticklingarna i en bädd av såjord. Trä en plastpåse över krukan och klipp några hål för andning. Håll jorden lätt fuktig och efter ett par månader brukar nya rötter växa ut. Skotten kan då beskäras för att forma en buskigare planta.

För att få en buskigare planta kan växten beskäras.

Sommarbeskärning av äpple för fruktens skull

Tätt med årsskott på ett vinterbeskuret träd.
Före beskärning.

Efter vårvinterns beskärning utvecklar fruktträden oftast en tät återväxt av nya vattenskott. Låter man det bara vara formar trädet i princip en ännu värre form än det hade innan beskärningen. Därför är det så viktigt att återkomma till trädet under sommaren och korrigera skottillväxten. För den nybildade fruktens och framtida frukters skull.

Sommarbeskärningens syfte är att begränsa skottillväxten och ge frukten utvecklingsmöjligheter.
Och efter beskärning.

Äppleträdet påverkas mycket av den grundstam det en gång ympades på. Det som nu är trädets rot. Grundstammar har olika växtkraft, blir olika höga träd, helt enkelt. Och denna växtkraft överförs till ympsorten, även om det även hos ympsorter finns både svagväxande och kraftigare sorter. I skottbildningen avslöjas detta. För att hålla ett kraftigväxande träd i rätt form är sommarbeskärningen i juli ett måste.

Pincering betyder inkortning av årsskott.
Pincering av årsskott över fjärde bladet.

Det är samma princip som råder här, jämfört med vinterbeskärning – gallring och förkortning av skott. Man kan välja metod 1: en lättare pincering av skotten efter midsommar-början av juli, och då enbart nypa toppen av dem med fingrarna eller med en vass kniv. Toppen betyder att man sparar 4-5 blad per skott. Oftast kommer det nya skott efter några veckor från någon av de översta knopparna och då knipsar man av dem också över tre blad. Den andra omgången pincering ska vara avslutad i augusti, eftersom ev nyutvecklade skott måste hinna avmogna innan vintern.

Gallring av årsskott för att ge frukten mer ljus.
Gallrade årsskott släpper in ljus och luft i kronan.

Metod 2, som jag själv brukar använda mig av innebär en sporrbeskärning och avlägsning av illa placerade nya vattenskott. Juli-augusti är bästa tid för detta. Vänta inte för länge, för trädets och fruktens skull.

Gallring av årsskott ger bättre frukt och jämnare tillväxt.
Gallring av frukt och skott pågår.

Årsskotten använder du helt enkelt till att stimulera fram ny sporrtillväxt. Sporren är det feta kortskott som ger blomknoppar. Jag skär av årsskotten vid 2-3 knoppars höjd från basen räknat. Dåligt placerade skott som sitter för tätt eller ligger strax intill en större snittyta rycker eller klipper jag bort helt. De nya sporrarna måste ha lite luft emellan så det finns plats för frukten att utvecklas. Därför väljer man redan här var sporrarna ska utvecklas på grenarna. Till vintern fortsätter du att korta in den nytillväxt som uppkommit från din nytillverkade sporre.

Fruktgallring ger större och smakligare frukter.
Här blir det ingen stor och smaklig frukt utan bara knotiga och hårda små äpplen. Gallra hårt!

Det andra syftet med sommarbeskärning förutom sporrutveckling är att ge ljus, luft och utrymme för äpplena på grenen. Det betyder att man även gallrar frukten.

Kartgallring ger större och sötare äpplen.
Här tar jag bort åtminstone det översta, minsta äpplet, men vill jag få riktigt stor frukt sparar jag bara ett.

På samma sporre ska man inte spara mer än 1-2 äpplen. Sitter de för tätt blir de små och riskerar svampsjukdomar och röta. Det kan kännas hårt att ta bort hälften av äpplena på en gren, men de som blir kvar kommer att bli desto större och sötare. Du tar givetvis bort de minsta och klenaste äpplena och sparar de stora karten. Redan nu har trädet självt prioriterat vissa kart och eftersatt andra i tillväxten. Kanske håller de minsta på att aborteras (tillbakabildas och tappas).

Solljus behövs för att frukten ska mogna och bli söt och god.
Gallring av skott och frukter är nu klar. Varje äpple får solljus.

När du är klar och gått igenom hela trädet med skott- och kartgallring har du fått ett luftigt träd med infallande ljus på alla äpplen och en kommande sporrtillväxt som ger dig än mer frukt om något år. Äppleodling är långsiktig verksamhet, men mycket belönande! Man lär av trädet och ser vilka beskärningar som varit lyckade, för det visar trädet genom sin fortsatta tillväxt. Efter några år har du lärt dig hur just detta trädet växer, hur mycket vattenskott det sätter och kan behandla det därefter. Olika sorter växer olika, det är det som är så fascinerande. Inte minst ser man detta på sk familjeträd med flera fruktsorter ympade på samma träd. Men det får bli en annan historia.

Sommarbeskärning ger luft och ljus till kronan.
Här var det klart!

Härliga buskrosen ‘Moonlight’ tar plats

Trier är en modern moschataros med guldgula knoppar.
‘Trier’ är en mycket rikblommande moschataros med bågböjda grenar och små skålfyllda blommor som doftar mysk.

Rosorna i Moschata-gruppen hör till de allra mest blomrika och väldoftande av alla rosor. Många håller sig till buskformatet, men några, som ‘Paul’s Himalayan Musk’ och ‘Ghislaine de Féligonde’ blir klättrande. ‘Trier’ är den ursprungliga sorten till våra moderna moschatarosor och den togs fram i början av 1900-talet av den tyska rosförädlaren Lambert, hemma från staden Trier. Den blir upp mot 2 meter hög och kan spaljeras mot vägg för att forma en lägre klätterros. Den har en otroligt rik blomning från slutet av juni till hösten. Efter blomningen bildas orangeröda nypon.

Rosen Moonlight är en rikblommig buskros för större planteringar.
Rosen ‘Moonlight’ har ärvt de rödaktiga skotten och taggarna från ‘Trier’.

‘Moonlight’ är en avkomma till ‘Trier’ med den andra föräldern terosen ‘Sulphurea’. Den är framtagen av den engelska prästen Joseph Pemberton 1913. Elegansen kommer från terosorna och rikblommigheten från ‘Trier’. Det är i mina ögon en perfekt högre, marktäckande ros som helst ska planteras i stora sjok med ett c/c på ca 1 meter. Busken blir ungefär 1,5 meter hög och har ett tätt växtsätt med svagt bågböjda grenar. Den är rejält taggig. Därför kan det vara lättast att beskära den hårt och kraftigt till en halvmeters höjd när den börjar bli risig.

Moschatarosor är rikblommiga och tacksamma rosor.
Härliga’Moonlight’ i ett vitt blomsterhav.

Moschatarosorna blommar både på korta sidoskott från årsgamla skott och på årsskott längre fram på säsongen. Putsar man bort gamla blomställningar bildas det dessutom rikligt med nya knoppar ur bladvecken. Många moschatarosor fryser ofta ner under vintern och de ska därför planteras lite djupare än vanligt för att få bättre frostskydd. Skydda grenverket med säckväv eller granris och kupa upp jord kring rotzonen. Vid plantering bör du välja en varm växtplats med god rosjord i soligt läge. Eftersom de blommar så rikligt och länge behöver de också mycket gödsel och regelbunden putsning. För att blomma hela hösten behöver du också vattna under torra somrar. Men den extra skötseln är de väl värda, tycker jag.

Moschatarosor skyddas mot vinterfrost med djup plantering och vintertäckning.

 

 

Finns det några bra gula rosor?

Gult är inte min bästa färg, men det finns exempel på växter där man kan ha överseende med den stickiga och påträngande färgen. Framför allt i gulbrokiga bladväxter där de lyser upp med sin färg, särskilt om man planterar dem i skuggan eller intill mörkbladiga grannar. Men att planera hela gula rabatter eller så är inget jag råkat ut för ännu. En bra balans med det gröna och med komplementfärgen blått-lila hade nog varit nödvändigt i så fall.

Austinrosor är friska och rikblommande buskrosor.
Den aprikosfärgade ‘Crown Princess Margareta’ är uppkallad efter den engelska prinsessan som blev maka till Gustav VI Adolf och skapade trädgården på Sofiero.

Men det finns trevliga gula blommor. Rosorna kan höra dit. När jag gick omkring i Fredriksdals rosarium i Helsingborg nyligen träffade jag på några gula-aprikosfärgade godingar. ‘Crown Princess Margareta’ är en sådan. Det är en Austinros, alltså en modern buskros, som presenterades 1999. Som många buskrosor kan den även spaljeras mot en vägg och forma en mindre klätterros. Blommorna är stora och aprikosfärgade, tätt fyllda med ljusare kronblad ytterst. Doften är stark och god och det bästa av allt är att rosen blommar nästan oavbrutet från midsommar till hösten.

Postillion är en Kordes-ros framtagen i Tyskland.
Den gula rosen Postillion har orange knoppar och klargula öppna blommor.

POSTILLION är framtagen hos Kordes i Tyskland 1998 och räknas också till de moderna rosorna. Det är en storblommig ros på knappt 2 meter i höjd, som gör sig fint i offentliga planteringar. Den har en kraftig blomningsperiod då skotten ofta innehåller så mycket som 15-25 blommor i en blomställning. Det tar givetvis på krafterna så den huvudsakliga blomningen ses under en månad, men rosen kan remontera i slutet av sommaren och inpå hösten. Den kräver en del skötsel och gödning för att klara detta. Tyvärr kan rosen ibland drabbas av svartfläcksjuka som gör att den fäller bladen nästan helt. Att samplantera med rufsiga perenner kan då förhöja värdet på Postillion.

Buskrosor kan beskäras för att behålla en balanserad form och rik blomning.
‘Golden Wings’ har utsökt vackra blommor i ljust gult mot gräddvitt.

‘Golden Wings’ kan ta andan ur en vid blomningen. Utanför blomningstid är den nästan lite skräpig och blir ofta ganska gles och ojämn i växtsättet. Så det är en ros som behöver kraftig beskärning för att hålla formen. Då kan man få en buske som blir ca 1,5 meter hög och lika bred. Den har spinosissima i stamtavlan, vilket förklarar växtsättet och även medför rikligt med små taggar. Men blommorna är ju bara oemotståndligt vackra, eller hur? Stora som en handflata med ljust svavelgula kronblad, guldgula knappar och dekorativa ståndare. Doftar inte jättestarkt och den tål att stå en bit in i rabatten för att ses från håll. Då kan man ha annat i framkant som tar bort intrycket av glest grenverk.

Aprikosfärgade rosor kan vara svårplacerade i trädgården, men går fint ihop med blå blommor.
Buskrosen ‘Maigold’ kan även användas som klätterros.

I ‘Maigold’ har vi en skuggtålig ros som kan klara sig bra på norrsidor. Den blir stor och kan användas som klätterros mot stöd. Namnet antyder en tidig blomning från början av juni i södra Sverige. Bilden ovan är tagen i början av juli och då har blommorna hunnit öppna sig helt och blottar vackra ståndare. Den bronsgula färgen bleknar också med tiden till ljust aprikosgult. Doften är lite speciell och ettrig, då den påminner om lakrits. De kraftiga, bågböjda grenarna är tätt taggiga precis som hos rosen ovan, och grenverket blir glest med tiden, så den kan gärna ställas en bit in i rabatten och beskärs regelbundet. Tyvärr är ‘Maigold’ vissa år mottaglig för svartfläcksjuka och rosrost, men jag tycker den ändå kan vara värd att pröva om man bor inom zon 4 och har en norrvänd trädgård.

Bästa doften i världen

Doftschersminen har en mycket söt och behaglig doft.

Många förståsigpåare rynkar lite på ögonbrynen och himlar inombords med ögonen när jag säger att doftschersminen är den ljuvligaste av växter. Som om den inte riktigt vore fin nog och dessutom alldeles för vanlig och simpel för att man ska kunna tycka om den. Jag håller med om att det är en risbuske av rang om man inte håller efter och beskär den regelbundet. Inte det lättaste jobbet för övrigt eftersom grenverket är tätt och veden hård. Men för att hålla nedre delen av busken grön är det nödvändigt med en gallring.

Schersminer gallras under vårvintern för att behålla busken grön ända nerifrån.

Just nu är schersminernas tid. Min etta på listan är Philadelphus coronarius. Massor av vita, starkt och sött doftande blommor som håller flera veckor. Lite beroende på väder och ljusförhållanden på växtplatsen. Halvskuggigt ger längre blomning. Som du kan se på bilden ovan så blir den med tiden en reslig buske. Upp till 3-4 meter kan den bli på näringsrik jord och där plats ges. Det är inte en växt som man ska trycka in i för små trädgårdar, utan den behöver lite svängrum. För lägre sorter väljer du istället ‘Avalanche’ eller ‘Mont Blanc’. Doften är dock annorlunda.

Doften är oslagbar hos en doftschersmin.

Jag förknippar doften framför allt med sommarens ridläger när jag var ung hästtjej. Numera hästtant. Tiden för lägret brukade vara just i schersminernas blomning. Och jag plockade små buketter och la i mitt tandglas på rummet. Det var en oförglömlig kombination med ridläger och schersmin!

Doftschersminen härstammar från Sydeuropa och österut till Kaukasus, men det är en buske som förädlats kraftigt i plantskolorna. ‘Aureus’ är en gulbladig avkomma som bör placeras soligt för att behålla sitt limegula bladverk. Den blir betydligt mindre i växten. ‘Finn’E är en svenskodlad sort som har en god doft och riklig blomning.

Riklig blomning under lång tid, men däremellan en lite risig buske. Det är schersminen.

Så får du klematis att trivas

En klematis som klänger sig upp i träd passar den naturliga trädgården.

På sina naturliga växtplatser växer klematis vanligen i kraftig och kalkhaltig jord. De trivs egentligen var som helst i trädgården, bara det inte är för torrt. Det är därför husväggar är de sämsta växtplatserna för en klematis. Intill träd och buskar kan också innebära konkurrens om vatten och näring, men den silande halvskuggan ger ändå plantan ett visst skydd från solens uttorkande strålar, så det är trots allt en bättre placering. Men undvik träd med kompakta rotsystem som t ex björk eller invasiva buskarter som syren.

Storblommiga klematis är mer näringskrävande.
Klematis ‘Westerplatte’ är en storblommig sort med melerade blommor i lila och karminrött.

Halvskugga till skugga ger en lång blomningsperiod och gör att blommorna behåller sin färg längre. En plantering av svagväxande klematissorter upp mot stenmurar eller som marktäckare är värd att pröva. ‘Kajsa’ är en ny tidigblommande sort som remonterar senare under säsongen om man skär tillbaka den efter första blomningen. Den är lämplig för plantering i kruka eller ampel, men passar även för marktäckning.

Småblommiga klematis kan beskäras försiktigt om våren.

Den optimala jorden för en klematis är en blandning av lerjord, torvmull och grovt grus. Du kan gärna blanda i välbrunnen lövkompost också för att ge en dränerande och lagom näringsrik effekt. Gräv en planteringsgrop som är ca 40×40 cm. Det är viktigt att den är djupare än krukans höjd, för klematis tillhör det fåtal växter som trivs med en djup plantering. Ca 10 cm under markytan kan toppen på krukjorden hamna. Vattna rejält både vid plantering och hela den första säsongen för att få en god rotbildning. För att få ett kraftigt rotsystem kan man pincera, klippa, de nya skotten så att de grenar sig. Gör det gärna flera gånger det första året. Det blir inte så många blommor, men plantan kommer att blomma desto bättre nästa år.

Klockformiga blommor är typsikt för Atrageneklematis.

Beskärning av klematis är ett eget kapitel. Man kan göra det komplicerat eller så kan man göra det enkelt. Experterna delar in klematis i tre beskärningsgrupper. Jag brukar säga att är det en vårblommande sort så behöver du inte göra mycket mer än putsa bort det torra på fjolårsveden under tidig vår. De nya skotten kommer relativt tidigt och då ser du vad som är dött. Det är oftast småblommiga sorter som är tidigblommande.

Färgen på klematisblommorna kan blekna i solen så plantera den gärna halvskuggigt.
Rikblommande ‘Caroline’ placeras helst i halvskugga för att behålla den ljusrosa färgen.

Klematis som blommar efter midsommar och in i juli räknas som sena sorter. Det är oftast de storblommiga sorterna som räknas hit. De beskärs lite hårdare under vårvintern/våren eftersom de oftast vissnar helt över vintern. Blommorna kommer sedan på årsskotten som bildas från roten. Ge växten ett stabilt och bra stöd att klänga sig uppför, annars finns det risk för att den blåser sönder. Spaljéer och obelisker av järn eller grenar är bara en typ av klätterstöd. Du kan leda upp växten för vajrar mot en pergola eller låta den hänga ner över vågräta trådar tätt spända mellan stolpar. Annars tillhör rostiga armeringsnät de enklaste klätterstöden man kan tänka sig. Förankra dem väl bara, så de inte välter av vikten.

Gulbommiga klematis finns bara Love Child.
Lilla ‘Love Child’ är en kraftigväxande klematis med något så ovanligt som ljusgula blommor.