Luktärtsfestival hos Wingård

Luktärternas doft är bedårande och fyller hela huset.

Den första dagen med lite regn på flera månader passade jag på att se Cecilia Wingårds lilla, verkligen pyttelilla, trädgård i Rugerup. Hon fick tidigt pippi på luktärter. Långt innan samlarintresset för dessa skönheter startade i Sverige. Hon odlar luktärter från gammaldags engelska sorter, lika väl som nyare amerikanska och Nya Zeeländska hybrider. De har färger och teckningar från rent vitt till mörkaste sammetssvarta. Samt strimmiga, randiga och kantade i någon accentfärg eller färger som går från mörkare till ljusare från dag till dag.

Blå luktärter med himmelsk doft
Luktärten Susan Thomas

Men luktärtens skönhet är kortvarig. Man får vara där när de blommar. Dels för att ständigt plocka av eller skörda, men dels för att hinna njuta av varje blommas doft och utsökta form innan den bleknar bort. För ju mer du plockar, desto mer får du. Man får inte vara rädd att plocka in buketter från sina luktärter, för när de börjar sätta frö så slutar de att bilda nya knoppar.

Köpa fröer i luktärtswebbshopen.
En del av sortimentet i Cecilias webbshop.

Cecilia Wingård köper in fröer från internationella kontakter. Och hon säljer vidare sorter hon provodlat och gillar. Via hennes hemsida kan du köpa fröer till makalöst vackra luktärter från hela världen. Min stora kärlek bland luktärter har länge varit den sicilianska vilda Cupani, som doftar himmelskt gott. En ganska lågväxande sort med korta stänglar. Men bland de nya, moderna luktärterna från Nya Zeeland, framtagna av Keith Hammett, hittar du resliga sorter som bildar plantor med upp emot 30 cm långa skaft. Hela plantan kan bli bortåt 3 meter, så det gäller att ha stabila klätterställningar.

Luktärt med regndroppe

Den heta sommaren har ställt till det för luktärterna, som inte riktigt orkat växa till sig som de brukar. Regn klarar de ganska bra, men blir det torrt krymper de. Luktärter vill också ha mängder av näring under hela sommaren. Hönsgödsel är fint, men då måste den förstås vattnas ner i rötterna. Ett flytande gödselmedel fungerar lika bra. Jag har skrivit inlägg om förodling av luktärter förut, så skriv in sökordet luktärter i sökrutan i vänster marginal, så får du mer tips om odling av luktärter.

Väldoftande luktärter kan man inte få för många av.
Luktärten Heaven Scent

 

Visst kan du börja så redan!

Vintergäcken blommar redan för fullt under buskagen.

Längtan efter vår blir allt starkare. Och samtidigt läser jag med ångest om den köldknäpp som är utlovad till nästa vecka. Ska inte vintergäcken och snödropparna få blomma vidare, utan bromsas upp av en sen vinter? Hade hoppats det var över för i år.

Snödropparna är tidigt ute och väntar otåligt in våren.

Men ingen fara – du kan alltid tjuvstarta säsongen med att fröså kommande plantor av blommor och grönsaker. Chilipeppar tillhör de växter som kan sås tidigt för att du ska hinna njuta av frukterna redan under sommaren. Det är helt okej att så frö redan nu och hålla plantorna inomhus som krukväxter innan de sätts ut i ett svalt växthus under varma dagar i mars. Chili är inte redo för utplantering innan nattemperaturen ligger över +8 grader, men har du värmefläkt i växthuset så ger du plantorna extra skydd den första tiden.

Försådd av chili i tomma gräddfilsburkar med näringsfattig såjord.

Det krävs ingen avancerad utrustning för att så chili. Jag använder gamla gräddfilsburkar och trär en plastpåse över varje såkruka till en början. Då håller sig jorden fuktig i det miniväxthus som varje kruka utgör. Använd en näringsfattig såjord/kaktusjord för sådd och fukta jorden innan du petar ner fröna. Fröna myllas ner på ett djup motsvarande ca 5 gånger fröets egen diameter. Ganska grunt alltså på dessa platta frön. Tryck till jorden så fröna får kontakt med jord och luftfickor jämnas ut.

När chiliplantorna är ett par centimeter höga är det dags att skola om dem i enskilda krukor.

När fröna gror ställer du krukorna i ett soligt fönster. Här kan de stå till att de vuxit till ett par centimeters höjd. Ta då en kvadratisk plastkruka (för att kunna ställa dem tätt och platssparande till en början) och fyll den med god plant- eller blomjord. Ställ krukorna i ett brätte för att underlätta hanteringen. Vattna när jorden torkar upp, men vänta med näringslösning tills att plantorna börjar sätta frukt. När dina chiliplantor växer sig större, och inför utflytt i växthus, krukar du om dem till större krukor. Nu ska jorden vara riktigt näringsrik och god.

Chilifrukterna kan skördas redan som gröna.

Det allra första fruktämnet ska alltid nypas bort på varje planta, hur hårt det än verkar. Annars stannar chiliplantan i växten och koncentrerar sig på att bilda frö i denna första och enda frukt.

Chli är en lättodlad växt som sätter mängder av frukt.

I år har jag sått fyra olika sorters chili. Två röda köpesorter, en gul som jag tagit frön ifrån en Hvilanchili och en röd sort som jag odlat tidigare år. Fröna håller sin grobarhet ganska många år, så man kan ta frö från torkade frukter som man odlat fram tidigare. Däremot är det inte alltid garanterat samma sort som moderplantan, eftersom F1-hybrider inte är stabila. De kan alltså korsa sig och forma helt nya sorter.

 

Tänk om jag fick en bukett luktärter här och nu!

Som fjärilar i spaljén svävar de ljuva luktärterna.

Sommarblommornas blomma, den klassiska engelska luktärten, är en egensinnig primadonna. Som jag kan längta efter dess otyglade växtsätt och förföriska doft! Precis nu, mitt i vintern, vill jag ha dem i min hand. Kan inte bara kalendern ta ett hopp in i maj och sedan är vi framme vid sommaren och växtglädjen!

Luktärter älskar värme och vill ha gott om gödsel och vatten.

Har precis beställt fröer av nya, odlingsvärda luktärtssorter. Jag är inte så noga med att alltid veta namnet på det jag odlar, bara det blir bra är huvudsaken. Därför kan det vara lite krångligt att rekonstruera något som blev jättebra, som jag absolut måste upprepa.

Doftande gammaldags luktärt Cupani.
Den syrenlila och vinröda luktärten heter ‘Cupani’. Doftar mest av alla.

Vad gäller luktärter så har jag en absolut favorit och den heter ‘Cupani’. Döpt efter den sicilianska munken Franciscus Cupani som redan på 1600-talet upptäckte växten och skickade frön till England. Som blev en succé och startade en stor odlingsvurm för luktärter.

Sammetsglänsande och mörkt svartlila luktärten 'Almost Black'.

Så jag ska så dem tidigt i år. Redan i vecka 12, i slutet av mars, för att få en tidig start på blomningen. Och de ska definitivt planteras i växtbänkarna blandat med grönsaker och andra snittblommor. Luktärter vill ha varm, välgödslad och djup jord i soligt läge. Det är bra att köpa speciella pluggbrätten eller djupa såkrukor för luktärterna, för de har så känsliga rotsystem som unga plantor.

Ostyriga luktärter väljer gärna själv sitt sällskap i rabatten.

Plantorna kan sättas ut tidigt, redan i slutet av april, om de täcks med fiberduk. Det är en klar fördel med svalare uppdragning, eftersom plantorna då blir knubbigare och mer robusta. De tål faktiskt förvånansvärt bra lägre temperaturer, så länge som inte termometern visar frostgrader.

Luktärter finns i alla färger, utom möjligen gult.

Luktärter vill ha gott om vatten och mycket gödsel. De behöver gödselvattnas hela säsongen för att blomma bra. Svag lösning ofta är bättre än stark och mer sällan. Att mylla ner hönsgödsel runt plantorna fungerar också bra. Klipper man bara bort blommorna löpande så kan luktärterna blomma allt från juni till oktober.

Älskad och fruktad lupin

Lupinen är en växt som många associerar till försommar och “sommar på landet”. Lupinen växer där mycket annat inte trivs och den har väldoftande blommor som utgör nektarförråd för humlor och honungsbin. Det många inte tänker på är att lupinen är en växt med våldsam spridning som lätt tar över växtmiljöer där den kommer in. Lupinen kan, som vissa andra introducerade arter, utgöra ett hot mot andra arter i landskapet och klassas därför som “invasiv”. Förutom lupin har vi även jättebalsamin, jätteloka, kanadensiskt gullris och parkslide som räknas till de mest spridda invasiva arterna i landskapet i Sverige.

Lupiner sprider sig snabbt på näringsfattiga marker.

Nya växt- och djurarter införs hela tiden, både avsiktligt och oavsiktligt. Avsiktligt införda exotiska växter som köps i plantskolor och planteras i parker och trädgårdar sprider sig oftast inte utanför den plats där de planterats. De flesta införda växtarter riskerar därför inte att bli invasiva arter som hotar den biologiska mångfalden. De klarar sig oftast inte på lång sikt på våra breddgrader eftersom populationerna är för små eller klimatet inte är gynnsamt. Som jämförelse har Spanien, med ett varmare klimat, mer än dubbelt så många invasiva arter som Sverige.

Lupinerna finns i många olika färgkombinationer.

De växtarter som klassas som invasiva i Sverige utgör ett hot för den miljö som de lyckats kolonisera. Varför vissa arter uppträder som invasiva när de sprids till en ny miljö är oklart, men det kan bero på att de får fördelar genom att slippa naturliga fiender. Vanligtvis hittar de lediga nischer när de införs till en ny miljö.

Blomsterlupinens ursprungliga utbredningsområde är i Nordamerika. Den introducerades ursprungligen till Europa som prydnadsväxt i början av 1800-talet, då den infördes av växtsamlare. Blomsterlupin förekommer förvildad i stora delar av Sverige, oftast längs vägkanter och på banvallar.

Lupiner är giftiga för djur.

Lupinarter är toxiska i olika grad, på grund av att de bland annat innehåller alkaloider. Att äta av blomsterlupiners bladverk och skidor kan vara dödligt för människor, då de ger en nikotin-lik förgiftning. Trots att blomsterlupiner är toxiska har blomsterlupiner odlats som fodergröda. På grund av giftigheten bör dock inte dräktig boskap livnära sig på blomsterlupin. Hästar brukar normalt undvika att äta av lupiner då de smakar beskt. Fröskidorna är allra giftigast för dem. Giftet blir kvar även i torkade växtdelar om de ingår i hö. Helst ska man gräva upp eller stängsla bort lupinbestånd i hagar.

Lupiner är giftiga för betande djur, men de lämnar dem oftast orörda.

Det finns lupinarter som odlas även för sina ätliga och proteinrika frön – bland annat vitlupin Lupinus albus, gullupin Lupinus luteus och Lupinus mutabilis. Sådana lupinarter som odlas som livsmedel innehåller lägre halter av alkaloider, men måste ändå blötläggas för att förhindra förgiftning.

Blomsterlupin kan odlas som gröngödsel, för att öka kvävehalten på åkrar genom de kvävefixerande cyanobakterierna i rotknölarna, så lupinen har inte bara negativa effekter på omgivningen. De har en positiv effekt på humleförekomsten och lockar pollinerare till andra växtarter som växer i närheten av lupinerna.

Färgrikedomen är stor bland lupiner.

Blomsterlupiner växer i olika biotoper i nästan hela Europa. Det gemensamma för de miljöer där arten finns är jordmånen. Vanligen en näringsfattig mineraljord eller en mager mulljord. Övriga gemensamma nämnare är stor tillgång till ljus och knappt någon konkurrens om utrymmet. Cyanobakterierna som lever i blomsterlupinens rotknölar föredrar mager och kalkfattig jord. Med hjälp av kvävefixering kan blomsterlupinerna öka jordens bördighet och effektivt konkurrera ut konkurrenssvaga arter som annars gynnas av magra jordar. I artens naturliga utbredningsområde beskrivs blomsterlupinens livsmiljö som kuster, ängar, vägkanter och andra störda livsmiljöer, vilket överensstämmer väl med de miljöer som blomsterlupin förekommer på även i Europa.

Lupinen innehåller mycket nektar och mat till humlor och bin.

Naturvårdsverket menar att blomsterlupinen ger stora ekologiska effekter eftersom de tränger undan inhemsk och hotad vegetation. De ändrar också näringsförhållandena i marken på grund av att de är kvävefixerande. Den naturliga floran kan då få svårt att återetablera sig när blomsterlupinerna har avlägsnats och det gynnar istället andra snabbetablerade ogräs. Det blir alltså en långvarig effekt av blomsterlupinerna. Detta har bland annat observerats på Island. Lupinerna är giftiga för får, vilket är ett stort problem på Island. De tränger också ut gräsarter som behövs för bete.

Lupinerna förökar sig ohämmat och är svåra att bekämpa.

Slåtter är den mest använda och billigaste bekämpningsmetoden på stora ytor som vägslänter och banvallar. Slåtter kommer sannolikt inte att utrota blomsterlupinerna från ett område utan får ses som ett sätt att begränsa fröspridningen, även om de minskar efter 3-5 år. Normalt vill man slå vägkanterna relativt sent på säsongen för att växtarterna skall hinna sätta frön, men vid lupinbekämpning krävs tidig slåtter. Om man slår innan fröna utvecklats klart avbryts utvecklingen. Men om man slår efter att fröna utvecklats kan de fortsätta att mogna i baljorna även om de är avslagna.

Eftersom slåtter inte tar död på lupinplantorna bör slåttern helst vara återkommande varje år om man vill vara säker på att begränsa växtens spridning från ett område. Slåttern måste ske minst två gånger per år. Blomsterlupiner blommar om ifall de slås innan fröproduktionen kommit igång och därför måste växten slås av ännu en gång, vid återblomningen senare på säsongen. Kalkning tillsammans med slåtter skulle kunna vara en framkomlig väg att minska lupinernas spridning.

Källa: Invasiva arter i infrastruktur. Centrum för biologisk mångfald, 2015

Sista sucken för julrosorna

Julros med enkla röda blommor döljer sig bakom gröna blad.

Lite beroende på växtplats så börjar julrosorna packa ihop för denna säsongen. De hybrider som står lite skuggigare och i en högre växtzon har ännu en del färg kvar, men de vanliga vita Helleborus niger har redan antagit den limegröna blomfärg de får när de börjar vissna.

Julrosen vill ha en kalkhaltig och mullrik jord.

Julrosorna är härliga blommor på det viset att de blir aldrig skräpigt bruna, utan blomman bleknar bara sakta bort. Och sedan är grannarna i rabatten framme och tar över uppmärksamheten. Så man märker aldrig riktigt att de tar slut.

Julrosor är tacksamma trädgårdsväxter i kalkrik och fuktig jord.

Julrosens bladverk är oftast vintergrönt, och bildar en bra bakgrund till andra växter. Låt gärna bladen sitta kvar så länge de är snygga. Angrips de av någon sjukdom, oftast svamp, blir de prickiga och torra. Då kan man gärna klippa ner bladen.

Julrosor självsår sig gärna där de trivs.

Julrosen är en tacksam perenn och förökar sig själv där den trivs. Den självsår då nya plantor i nära omgivning kring moderplantan. Men avkomman är inte sortäkta, utan kan få lite olika färgsättning beroende på vilka tänkbara föräldrar som finns i rabatten.

Vita julrosor är läckra i rabatten.

Se till att du har en lucker och välmyllad jord där dina julrosor står. Jorden får inte torka ut helt på sommaren, men det får inte heller vara stående fukt vintertid. En svag slänt är att föredra om den naturliga jordmånen är lera. När du väl planterat dina julrosor ska de helst stå kvar i många år utan att flyttas. Undantaget är förstås om du kommer på att växtplatsen är helt fel.   Julrosor kräver gott om tid att etablera sig.

Julrosens blomfärg går från vitt till mörkkrött nästan svart.

Det finns mängder av vackra namnsorter av hybridjulrosor. Oftast ligger de på ca 40 cm i höjd och du kan gärna plantera dem lite slumpmässigt i flera “rader” i rabatten så det ser naturligt ut. Ställ de små vanliga julrosorna främst, för de börjar blomma tidigast och blir bara hälften så höga.

Allra vackraste blåsippor

Blåsippor trivs i humusrik och fuktig jord under vandrande skugga.
Blåsippor finns även med vita blommor.

Blåsipporna tar verkligen för sig där de trivs! Har bara helt nyligen planterat in blåsippor i min egen naturträdgård, och egentligen så förundras jag lite att de inte funnits där tidigare. Skuggad lundmiljö med lätt fuktig och kalkrik jord med gott humusinnehåll är blåsippans eget val. Lätt skugga kan vara närmast total skugga också. Men de fylldblommiga sorterna trivs allra bäst i soliga lägen.

Lätt skugga är bästa miljö för blåsipporna.

Blåsippan är fridlyst i naturen så man får inte gräva upp den och flytta hem den till sin trädgård. Det kan vara lite knivigt att hitta blåsippor i handeln, men välsorterade plantskolor har både vita, rosa och lilablommande blåsippor.

Blåsippan är en näpen vårperenn.

Den ungerska blåsippan, Hepatica transsylvanica, har en lite större blomma än den nordiska vildväxande sorten. Det finns även blåsippor med prickiga blad som kan vara trevliga som marktäckare i en woodlandmiljö. Japanerna är speciellt förtjusta i prickbladiga blåsippor och andra samlarsorter.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Fast för mig duger det gott med helt vanliga blå och vita blåsippor. Jag tycker de är helt underbara som efterträdare till snödropparnas överdådiga blomning. Man får ju leta fram dem lite mer bland grenar och löv som inte brukar bli bortstädade från buskarna. Tänk på att hela växten är giftig, även de köttiga fröna.

Den vita blåsippan är lika vacker som den blå.

Skötselråd för passionsblomman

Passionsblomman kan man odla från frö eller stickling.
En storblommig vit passionsblomma i knopp.
Slingerväxten Passiflora används både som prydnadsväxt, som läkeväxt och framför allt som fruktgivande växt i tropiska länder. Det finns mängder av arter och flesta av dem härstammar från Amazonas djungler. Vissa arter återfinns högt upp i bergen, men det finns även arter som växer i torrare delar av tropikerna. Det gör att växternas krav på ljus, vatten och temperatur är tämligen olika. I våra trakter är det tveksamt om man kan odla passionsblomman utomhus, förutom på sommaren, då den gärna kan stå ute på vindskyddad plats. Har hört att den vanliga Passiflora caerulea kan klara lätt frost om plantan är väl skyddad med ett luftigt täcke. Zon 0 pratar vi om då.
Passionsblomman har en fantastiskt konstruerad blomma.
Fantastiska konstruktioner de här blommorna!
Jag har sparat några bilder från utställningen på Sofiero, sommaren 2015, som handlade om passionsblommans olika skepnader. Det är inga små rumsväxter det handlar om. Många gånger når rankorna upp till 4-5 meter och då får man ju ha rejäl rumshöjd. För att klara av att växa sig så stora krävs en stor kruka och bra jord. Ingen märkvärdig jordblandning, men en jord med bra struktur från kompost och näringstillskott från vanlig krukväxtnäring duger bra. Däremot ska man akta sig för stark kvävelösning, eftersom det bara ger kraftig grön tillväxt och inga blommor.
Det finns vita, rosa och blå passionsblommor.
Passionsblommor kan sås från fröer man tar från frukter i affärens fruktdisk. Det är något man kan experimentera med, för de är inte alldeles lätta att få att gro. Själv har jag sått frön som kom från direktimporterade frukter från Sydamerika och de grodde utan knot. Men jag har också hört att det krävs både svala nätter och varma dagar för att bryta fröets frövila.
Spaljéer av trä eller metall krävs för passionsblomman.
Rejäla klätterstöd krävs då rankorna på passionsblomman blir riktigt långa.
Sticklingar är i så fall en bättre metod om man vill föröka en fin planta. Den bästa tiden är på våren, men egentligen ska det gå att sticka dem när som helst under året, eftersom de inte har någon egentlig viloperiod. Skär med en vass kniv eller rakblad en 5-6 cm lång stjälk. Finns det knoppar på skottet kan du låta 1-2 knoppar sitta kvar. Bladen kan vara kvar. Stick sticklingarna i vanlig såjord, ge dem några stödpinnar och ställ på varmt ställe med plastpåse kring krukan. Jorden får inte torka ut.
Passionsblomman har en kort blomningstid.
Passionsblommor i olika blomningsstadier.
Vinterförvaring av passionsblomman i svalt rum är att föredra. Vattna sparsamt, men passa upp så inte jorden torkar helt. Duscha gärna växten en gång i veckan. Under tidig vår är det dags att beskära växten för att få bort långa, gamla slingerskott och torkade blad. Nu börjar du också gödsla med svag näringslösning i början. Till sommaren när tillväxten är som kraftigast vattnar du ofta och ger gödsel en gång i veckan. Ställ gärna plantan utomhus i måttligt ljust och vindskyddat läge. För soligt läge bränner de tunna bladen.
Passionsblommor vill gärna ha en temperaturväxling mellan natt och dag för att blomma rikligt.
Det är inte så vanligt att få frukter på passionsblomman vid odling inomhus.
Många Passiflora-sorter är korsbefruktade och kräver en motpart. De ger inga frukter vid befruktning med egen pollen. Därför behöver du ha minst två växter av samma typ som är frösådda. Passionsblommorna är kortlivade och de flesta rumsväxterna blommar inte mer än ett dygn. Om blomningen då inte sammanfaller hos två olika plantor så blir det inte heller några frukter.
Klätterstöd som är stadigt behövs för passionsblommans rankor är långa.
Den klassiska passionsblomman Passiflora caerulea har blåvita blommor som är 7-9 cm i diameter. Det finns även en orangeblommande Passiflora aurantia i handeln. Varje blomma från den varar max 4-5 dygn. När du köper en passionsblomma är den oftast uppbunden på en metallbåge. Ställ växten i ett ljust fönster och linda hela tiden klängena runt bågen an efter som de tillväxer. Har du gott om plats t ex i ett uterum kan du ge passionsblomman en stor kruka och låta den klättra uppför ett stabilt stativ av trä, metall eller flätad pil. Om det inte bildas några knoppar så prova med att ställa din passionsblomma svalt om nätterna. Temperaturväxlingen brukar sätta fart på knoppbildningen.

 

 

Nya, fina trädgårdsböcker om odling

Odlingsboken som innehåller en god dos österländsk  odlingsfilosofi.

Alldeles färsk är boken om Sutip Austads krokiga väg från barnslav i Thailand till restaurangleverantör av förstklassiga asiatiska grönsaker på en egen gård utanför Stenungsund. En annorlunda bok som både kan kallas fotobok, kokbok och odlingslexikon. Texten är skriven av Henrik Francke och de läckra bilderna härstammar från Nicke Johansson.

I boken Den asiatiska köksträdgården får vi ta del av hennes gripande berättelse och nyktra odlingsfilosofi. Sutip ger råd kring odling av spännande asiatiska grönsaker och kryddväxter som ingefära, citrongräs, bitter melon, koriander, chili, pak choi och malabarspenat. Trots den tunga lerjorden på gården har hon med sina bara händer och sedermera en lynnig traktor lyckats skapa en prunkande asiatisk köksträdgård. Vi får tips på lite ovanligare växter. Vissa trivs bäst i växthus och andra fungerar fint på friland eller i kruka.

Sutip odlar asiatiska grönsaker och levererar till många fina restauranger.
Foto: Nicke Johansson

Jag läste en recension av boken på någon litteratursida och småler lite. “Bokens vackra bilder, spännande odlingstips och lockande recept får oss att omgående vilja flytta ut på landet och tillbringa våra dagar med jordiga fingrar i växthus och grönsaksland.”
Damernas Värld

Många intressanta nya grönsaker får vi tips om.
Artdelen där olika grönsakssorter beskrivs växt för växt.

Det skulle jag nog kalla att ta i. Det låter som om det bara är att göra samma resa som Sutip har gjort. I själva verket så har det varit ett otroligt slit och jag tvivlar på att det finns en enda svensk läsare av nämnda modetidning som skulle klara en enda dag i hennes fotspår.

Åke Truedsson är mannen som vet allt om tomater.

Åke Truedsson har gett sig på en ny, reviderad utgåva av Odla tomater. Boken kom ut ifjol, och väckte stor förtjusning i odlarkretsar eftersom den förra upplagan varit slutsåld sedan länge. Och inte har den gått att hitta i antikvariat heller, vilket är ett gott betyg. Tomatkungen Truedsson bjuder här på sina bästa tips kring tomatodling och lägger dessutom till ett avsnitt som rör omhändertagandet av skörden. Recepten är enkla, men lockande och som helhet är det en mycket praktisk och lättillgänglig bok.

Innehållet är enkelt och lättfattligt beskrivet och bilderna vackra.

Läsaren får med sig intressant tomathistoria och en sjukdomsdel med giftfria bekämpningstips. Men det bästa av allt är nog ändå att få ta del att Åkes 50 favoriter! Texterna är inte så långa för varje tomatsort, men man får ändå en bra bild av vad det är som gör den så speciell. Och nog gör det sitt till som reklambärare för Tomatklubben, som Åke basar för. För futtiga 35 kr kan man bli medlem och då är det fritt fram att handla fröer från ca 650 tomatsorter som finns i klubbens (Åkes) genbank.

Åke Truedsson beskriver sina favoriter med målande ord.

Och det är inte så dåligt, för det finns många vackra och extra goda tomater som Åke fått frön till från fjärran länder och som han provodlat under många säsonger. Hybridtomaterna av idag kan ju vara tämligen meningslösa i smaken och aromen. Hög avkastning, god hållbarhet vid kyllagring och långa transporter har fått bli önskvärda egenskaper före smak! Då är det betydligt roligare att handla hemodlade tomater i papperspåse på någon mindre marknad i medelhavsområdet!

Tid för tomater

Frösådden kan göras i vanliga gräddfilsburkar.

Vis av min tidiga sådd ifjol kombinerat med en sen vår så väntade jag ett antal veckor i år innan jag sådde tomat- och chilifrön. De unga plantorna hann bli lite väl vingliga innan de kom igång att växa ute i växthuset. Som vanligt grodde de över förväntan och därför är det inte lönt att så för många frön av samma sort. Det blir nästan alltid plantor av varje frö.

Tomatplantorna skolas i större krukor efterhand.

Jag sådde flera frön i samma burk och använde vanlig såjord till detta. Såjorden är finkornig och lucker och mycket svagt gödslad. Sen höll jag jorden lätt fuktig och täckte varje burk med ett genomskinligt plastlock tills fröna hade grott. Det gjorde de efter en knapp vecka i rumstemperatur. Lät dem växa till sig tills de första karaktärsbladen visade sig.

Tomatplantor kräver mycket ljus för att bli knubbiga och fina.

Har nu skolat om mina plantor och precis som vanligt så kan man redan i detta tidiga stadium se skillnad på de olika sorterna. Vissa är kraftiga och långa redan från början. I år blev det inga busktomater, men de brukar vara små och knubbiga redan från start. Innan omplantering vattnar du upp jorden ordentligt så att plantorna är saftspända. Fyll småkrukor med gödslad planteringsjord eller blomjord. Jorden kan gärna ha fina lecakulor eller lera iblandat.

Sätt plantan ända nere i botten av den nya krukan.

Fyll krukan med jord upp till kanten. Tryck ut ett litet hål ända ner till botten med hjälp av två fingrar eller en grov blyertspenna. Gröp ut varje planta försiktigt med t ex en tesked och placera den med tillhörande liten jordklump i hålet. Peta ner den ända i botten av krukan och tryck försiktigt till så roten får kontakt med jorden. Den kommer att sätta nya rötter från stammen och den sammanlagda rotvolymen blir större. Plantan blir även stadigare när bara bladen syns ovanför jordytan.

Efterhand växer tomaterna och lampan flyttas uppåt.

Efter omplanteringen kan krukorna stå i rumstemperatur under ljuskällan i ett par veckor. Därefter är det en fördel om du kan ge dina tomatplantor en svalare placering framför allt nattetid. Lampan ska lysa 14-16 timmar per dygn. Du kan med fördel ha lampan tänd hela dagen, även om krukorna står nära fönstret. Och placera den lågt hängande ovanför plantorna så att de blir rikligt belysta. Glöm inte att vattna plantorna regelbundet, men vattna först när jorden i krukkanten börjar krympa. För mycket vatten kan leda till röta och därför fungerar det bra att vattna underifrån.

Tomatplantorna behöver mycket ljus.

 

Längtan efter vår i Malmö

Vårens blommor lockar till trädgårdsarbete.

Idag öppnade årets första trädgårdsmässa portarna på Malmömässan. Kvalitén är hög och här finns många kul nyheter att inspireras av. Att säsongen ännu är tidig märks på ett ganska litet utbud förodlade plantor att sätta i jorden. Men chili och tomater brukar man hitta på trädgårdsmässan, så även i år. Ingen utplantering än på länge, dock.

Lökar till fritillaria sätts i djupmyllig jord med god fuktighet.
Några fritillarior kanske? Lökarna håller imponerande storlek.

Det säkrare alternativet för den som har bråttom är lökar och knölar till allsköns växter för inomhus- och utomhusodling. Afrikas blå lilja, cyklamen, begonia, crocosmia är bara en liten del av allt du kan välja mellan. Lite förvånad var jag att se torra rotbitar av funkia förpackat i en plastpåse med lite torv. Hur mår de?

Odlingskorgar med självvattnande krukor för balkong och uteplats.

En kul nyhet som säkert kommer att få stor uppmärksamhet är ett synnerligen simpelt vertikalt odlingssystem för balkonger och uteplatser. VPLANT  byggs upp som en string-hylla ungefär, med trekantiga odlingskärl som ligger i nätkorgar. Vatten fylls på uppifrån via en slang och rinner sedan vidare genom systemet på egen hand. Självvattnande med andra ord.

Petflaskor duger också till odling i liten skala.

Det handlar mycket om odling även i år. Trenden börjar bli norm. Man SKA odla sina egna grönsaker om man så bara har ett fönster i köket att tillgå. Tänk brett och utnyttja höjden!

Små fröpåsar för den som bara har liten odlingsyta.

För den som vill prova på många grönsakssorter på liten yta finns smarta kombipåsar av fröer. Du slipper sucka över vart fjolårets överblivna frörester tog vägen och har färskt frö i liten mängd till ett bra pris. Win-win.

Snyggt odlingsbord för den strikta uteplatsen eller balkongen.

För den strikte odlaren som vill ha lite större krukor, kanske t o m med potatis kan kolla den här snygga hyllan i metall med tillhörande krukor. Finns i Flyinge Plantshops monter. Skulle tro att den blir en riktig snackisprodukt på gardencentret!

Japanska mossbollar för odling av växter inomhus hängande i fönstret.

Kokedama var en annan nyhet som är ganska gullig. Det är japanska och betyder mossboll. Här har vi en japansk teknik för att odla växter med mossa för att behålla fukten i jorden istället för en kruka. Kokedama kan man likna vid en japansk bonsai där plantans rotsystem växer i en speciell jordblandning inlindad i mossa. Flora Linea heter företaget som säljer dem.

Klänning och solhatt i gröna blad från Hvilan Utbildnings florister.
Sen ska vi inte glömma alla elevarbeten. Både Hvilan Utbildning och SLU Alnarp har fått plats att visa upp sina utbildningar och det har de gjort med den äran! Ovan Hvilans floristutställning av grönskande klänning med matchande hattar. Nedan en tolkning av Blomsterfrämjandets trädgårdstrend Dark Forest av Hvilans vuxenstuderandeklass. Mycket välgjorda arbeten!

Vilda djur i en mustig samling trädgårdsväxter ger en sagovärld.