Marktäckande perenner ger en mer lättskött trädgård

Vad är en marktäckande perenn?
En planta som genom sina skott, rankor, blad och utlöpare mattformigt brer ut sig tätt över markytan. Man förutsätter dessutom att perennen ska motstå inträngning av frö- och rotogräs.

Hjärtbergenian är inte den modernaste bland perenner, men funkar fint som marktäckare.

Fördelar med perenner under buskar och träd  
Marktäckande växter isolerar jordytan mot både kyla och värme. Det ger jämnare marktemperaturer. De gynnar djurlivet, speciellt i samplantering med högre buskar och träd. När planteringen sluter sig behövs ingen ogräsrensning av jorden. Om löv tillåts falla ner och multna mellan och under växterna får man en luckrare jord och föda till fler jordorganismer och insekter på köpet.

Låt höstlöven ligga kvar och förmultna i rabatter och bland marktäckare!

Det nedbrutna växtmaterialet blir till långsamverkande gödsel för planteringen. Genom att marken är täckt minskar också behovet av vattning, eftersom avdunstningen blir mindre. Sammantaget kan man säga att ett väletablerat marktäckande skikt sparar tid på underhållet.

Daggkåpan är en fin marktäckare, men kräver putsning under sommaren.

Marktäckande perenner som ersättare för gräsmatta
Kantänka är det inte bara jag som helst hade sluppit att klippa gräsmattan. En skötselkrävande gräsmatta kan många gånger ersättas av låga, marktäckande växter. I branta slänter som är svåra att klippa eller mellan plattor kan man även använda marktäckande perenner som ett alternativ.

I Ulla Molins trädgård finns mängder av marktäckare. Till vänster kattfot och ovan till höger Artemisia.

Gräsersättningsväxterna måste uppfylla två krav: de måste vara tätväxande och dessutom tåla en del tramp. I en solig del av trädgården kan vanlig vitklöver Trifolium repens bilda riktigt täta bestånd, som växer revbildande och ganska snart bildar en tät matta. Andra härdiga arter, fast inte lika robusta, är silverfärgad kattfot Antennaria dioica och gul fetknopp Sedum acre. De passar i genomsläpplig jord och full sol. Rödbladig revsuga Ajuga reptans ’Braunhertzpassar på mindre ytor där man ha något kontrasterande i färg.

Brunneran ’Jack Frost’ är en skuggtålig perenn med spektakulära blad.

En av de bästa gräsersättningsväxterna är krypkotula Leptinella squalida, som snabbt brer ut sig i låga mattor. Den har dock något svag härdighet och utvecklas därför bäst i skyddade lägen. Den invasiva sylnarven Sagina subulata bildar snabbt gröna mattor, men man ska vara medveten om att den sprider sig gärna i grusgångar där man kanske inte vill ha den.

Bergormroten är relativt låg, mycket tät och rikblommande hela säsongen.

Istället för fogsand kan man plantera fogväxter mellan glest liggande stenplattor. Speciellt lämpliga är oregelbundna naturstensplattor av kalksten eller skiffer. Fogarna bör vara minst 5 cm breda om växterna ska ges en chans att överleva och föröka sig. Fogväxterna ska tåla ett näringsfattigt underlag och klara torka. De behöver inte vara lika slitagetåliga som de gräsersättande växterna, eftersom man sällan går direkt på växterna, utan håller sig på stenplattorna.

Krypkotulan är en pytteliten marktäckare som trivs i fogar mellan plattor.

Fogarna fylls med grusblandad planteringsjord för att växterna ska få ett underlag som håller i alla fall lite fuktighet och näring. Använd en smal planteringsspade för att få ner små tussar av växterna. Vattna de första veckorna så inte växterna torkar ut innan de rotat sig.

Murgröna är en aggressiv marktäckare som även tar sig uppför träd, plank och husväggar.

Det bästa sättet att lyckas med marktäckare är att utgå från hur växtsamhällen fungerar i naturen. I naturen förekommer ingen bar jord, utan marken är alltid täckt av växter. Olika växtlighetstyper uppkommer beroende på platsens förutsättningar, även kallat ståndort. Det innebär en sammanvägning av jordmån, ljusförhållanden, markfukt, vindförhållanden och ev redan befintliga arter. Naturliga växtsamhällen utvecklar växtskikt på olika höjd för att utnyttja växtplatsen maximalt. Däremot är det sällan endast en växtart som bildar markskikt.

Geranium macrorrhizum, flocknäva, ger ett jämnt, enhetligt intryck som skapar naturlighet i en plantering. Det är en mycket bra marktäckare, en av de mest användbara. Den är kraftfull och pålitlig och tål torr skugga. Den kan användas som undervegetation till buskar och träd och i samplanteringar av olika mattbildande växter eller i rena bestånd. Den klarar inte för torra förhållanden. Finns i många namnsorter med olika blomfärg.

Stort bestånd av tätväxande flocknäva.

Ståndorter
Grovt kan man dela in trädgårds- och parkmiljöer i fyra olika grundståndorter: torrt och soligt, torrt och skuggigt, fuktigt och soligt, fuktigt och skuggigt. Naturligtvis finns det mängder av lägen som befinner sig mittemellan också. Ju fler ståndortsfaktorer som stämmer ihop för de ingående arterna, desto mer lättskött blir planteringen. Och det vill vi ju alla ha, eller hur!

Violquiz

Jag är sannerligen ingen botaniker och tycker det är rentav tråkigt att hålla på och nyckla växter. Men ibland blir man så illa tvungen, när det är ett besvärligt släkte med många likartade arter att skilja åt.

Många, många och ljuvligt blå. Men vilken art är det?

Nu kände jag mig tvungen att ta reda på vad det är för en viol som växer som en blå matta i skogskanten av min trädgård. Det känns inte proffsigt att bara referera till den med uttrycket ”en blå viol nånting”. Släkter violer upptar 5,5 sidor i Mossbergs flora. Vissa är lätta att utesluta på färgen. Men de andra fyra sidorna då? Ljusblå allihopa.

Har fotograferat det ljuva beståndet sedan april månad, och än blommar det lite sparsamt. Kan konstatera att blommorna doftar dessvärre inte. Då faller luktviol bort. Petade försiktigt upp två plantor för att kunna syna dem noggrannare. De sitter ganska löst förankrade i mossmattan som man skulle kunna karaktärisera som växande i kalkhaltig ganska torr mullrik jord.

Bladen är spetsigt hjärtlika med tandade bladskivor och sitter på långa skaft. Ett karaktärsdrag som är viktigt att bestämma är stiplerna, som är bladlika bildningar som sitter vid bladskaftets bas. Stiplerna är väl synliga hos många växter, t ex ärtsläktet. Där är de runda som manschetter i bladfästet. Stiplerna hos denna viol är långa och fransade. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Fransade och långa stipler ger en ledtråd i detektivarbetet att artbestämma violen.

Långa, fransiga stipler förekommer enligt floran hos både bergviol, ängsviol, lundviol och skogsviol. Ingen hjälp där alltså.

Till slut kan jag konstatera att det finns inga eller väldigt korta bakåtriktade foderblad bakom blomman. Således borde det vara en lundviol. Fast hybrider är vanliga inom släktet, så helt bombsäker kan jag inte vara. Kanske finns det någon läsare som kan ge mig ett slutgiltigt svar?

Ska försöka memorera namnet så jag inte blandar ihop dem igen. Hur som helst så är mina violer underbart vackra och lyser upp i mossmattan. Bestämningsnyckeln jag använde hittar du i Den virtuella floran på linnaeus.nrm.se/flora

”Majkvällens fågel granskar med pipande omsorg sin flätkorg i grenklykan.
Lundviolen lutar sig in, ljusblå i myggtuvan.
Från mossig sten hoppar kvällsgrodan ner.
Bäcken går lite avsides, förirrar sig,
ringlar fram under valven med kabbelekan som lysmärke.”

Ur Majnatten av Harry Martinson (Dikter om ljus och mörker, 1971)

Kingen bland ätliga tistlar

Dags att börja så de allra tidigaste grönsaksfröna! Som vi har väntat, eller hur! Bland grönsaker med allra längst utvecklingstid finns tomat, chili och kronärtskocka. Men du måste förstås ha tillgång till uppvärmt växthus för att det ska vara lönt. Först behövs en varm groningsplats och när plantorna kommit upp vill de ha en jämn, lite svalare temperatur och gott om ljus. Bara dagsljus räcker inte ännu, utan du behöver komplettera med växtlampor.

Stolta plantor av kronärtskocka.
Stolta plantor av kronärtskocka i odling. Bilden tagen i början av juli.

Har du gott om plats i frilandsodlingen tycker jag kronärtskockan är en härlig gröda. Inte alls svår, bara du klarar plantuppdragningen och fixar gödselbehovet. Jag sådde frön från två sorters kronärtskocka, ’Violet de Provence’ och ’Symphony’, hos Hvilan Utbildning den 8 februari. Sådde i vanlig plantjord i pluggbrätten och vattnade sådden lätt. Satte brättena i växthuset under vit plast för groning. Temperatur ca 18 grader. Igår, efter 10 dagar, när jag gläntade på plasten , var de definitivt på väg upp hela gänget. Bild nedan. Groningsprocenten verkar vara hög, och tillväxttakten god.

Kronärtskockor som precis kommit upp står på förkultivering i växthus.
Kronärtskockor 10 dagar efter sådd.

Senast när plantorna vuxit sig ca 8 cm höga, eller fått fyra blad, är det dags att skola om dem. Välj en gödslad jord och krukor i storlek 10×10 cm eller motsvarande. Nu kan plantorna ställas svalare för att inte ränna iväg. Ca 12-15 grader är lagom.

Här ska kronärtskockan växa. Odlingsbädden i hemmaodlingen förbereds och jorden rensas, luckras och grundgödslas. Planteringstid april-början av maj i södra Sverige.

Plantera ut på friland när frostrisken är liten. Har du möjlighet att täcka med fiberduk kan de avhärdade plantorna gå ut redan i april i södra Sverige. De är inte så frostkänsliga på våren som de är på höstkanten. Jorden ska vara varm, lucker och näringsrik. Plantan har en lång utvecklingstid och blir hög, så den kräver mängder av gödsel. Och ett varmt läge för att du ska hinna skörda. Tänk på att plantan blir bred, så ett plantavstånd på närmare 1 meter är inte alls att ta i.

Kronärtskocksplantorna är ännu ganska små. Planteringen är tätare än den rekommenderade 1×1 meter. Det visade sig bli lite för tätt när de växte på sig under sommaren.

Det är en god idé att marktäcka med gräsklipp för att behålla fukten i jorden och ge plantorna en kontinuerlig kvävegödsling under växtperioden. På Hvilan ska vi i år testa att odla en bottengröda kring kronärtskockorna. T ex humlelusern eller subklöver är lämpliga växter. En bottengröda växer mellan raderna och minskar den jordöppna ytan och gynnar nyttoinsekter. Det passar speciellt väl i en lång kultur som kronärtskocka. Den fungerar samtidigt som gröngödsling och fånggröda som både lagrar in och tar hand om överskottsnäring. Bottengrödan kan bli kvar fram till nästa säsongs plantering och utgör då ett skydd mot urlakning om det blir en blöt vinter.

Plantorna skapar en mäktig bladmassa. Första skörd brukar bli runt mitten av juli.

Själva kronärtskockorna odlas vanligen som ettårig gröda. Men det finns även en flerårig gammal sort, ’Herrgård’, som i Skånes klimat och lucker jord kan stå sig i många säsonger. Den förökas genom delning allt eftersom. Säkrast övervintring får du genom att täcka plantan med t ex halm och kupa upp lite jord runt om. På vårkanten när solen börjar värma tar du bort täckmaterialet och låter tillväxten starta.

Blommande kronärtskocka ’Herrgård’.

Solälskande sömntuta

Sömntutan kräver mycket sol och värme för att trivas.

Sömntutan med det svårstavade vetenskapliga namnet Eschscholzia californica är en riktigt värmekrävande växt. Det kan man nästan gissa av det grönsilvriga bladverket. Den härstammar från torra trakter i Mexico och Kalifornien. Det finns faktiskt ett naturreservat, Antelope Valley Poppy Reserve i Kalifornien, där denna blomma brer ut sig hejdlöst. Det skulle vara en svårslagen upplevelse att under vårmånaderna se Mojaveöknens vidsträckta ökenängar stå i full blom.

Insekter lockas till sömntutan.

Där är det den guldgula varianten som växer vild, men det finns även gräddvita, rosa och ljuslila färgvarianter i handeln. Växten blir 25-30 cm hög och kan gärna kombineras med andra stenpartiväxter. Sömntutan kräver sol för att öppna sin blomma. Till kvällen snurrar den ihop kronbladen och vecklar ut dem igen på förmiddagen när temperaturen stiger.

Sömntutan har ett grönsilvrigt bladverk.

Du kan odla sömntutan i Norden också, men är lite kräsen angående ståndort. Välj den soligaste, torraste och sandigaste växtplatsen du har. Fröså nu på våren eller direkt på växtplatsen när jorden varmnar. Den blommar rikligt, men är som andra vallmoväxter inte hållbar som snittblomma. Den övervintrar knappast hos oss, utan odlas som ettårig. Frö till sömntuta hittar du bl a hos Lindbloms eller andra fröfirmor.

Njutning i woodlandmiljö

En blommande rhododendron passar i utkanten av woodlandet där den får lite sol.

Det är inte storleken på tomten som är avgörande. Ett stycke woodland kan införlivas även i den minsta trädgård. Kanske återstår det rester av en förvuxen barrträdsplantering som känns hopplöst trist och utdaterad. Det barrpartiet kan ge fantastiska möjligheter att bilda stomme för ett surjordswoodland. Så vänta med att lägga på motorsågen och grävskopan!

Gillenian växer naturligt i glesa skogar i Nordamerika.

Känslan du får i ett woodland handlar om att känna dofter, fuktmättad luft och ofta komma ner på knähöjd för att betrakta växterna ner på rotzonsnivå. Många gånger är de marktäckande växterna låga och lite oansenliga på avstånd, men desto mer dekorativa när du närmar dig dem på nära håll. Många av växterna förökar sig med utlöpare och med lite delningshjälp kan de täcka stora markytor över tid.

Underbara svarta julrosor mixas med blå pärlhyacinter.

Här i bottenskiktet finner vi olika lök- och knölväxter, perenner med en god spridningsförmåga och krypande klängväxter. Nunneört, vitsippa, blåsippa, snödroppar, trillium och städsegröna ormbunksväxter samt murgrönor. Och den verkliga lyxfaktorn adderar du genom julrosor och olika låga liljor. Växtvalet beror givetvis också på den fukthalt och skuggning som finns på platsen.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Mellanskiktet i woodlandet kan gärna bestå av buskar – både städsegröna och lövfällande. Ett inslag av brokbladiga, gulbladiga och rödbladiga arter piggar upp och skapar variation. Många örter och lökväxter behöver den skyddande skärm som buskskiktet erbjuder mot vind och stark sol. Vinden kan bli en skadlig och begränsande faktor för många känsliga växter, så därför måste vinden spjälkas upp av buskar och träd.

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Trädkronorna får inte sluta sig för tätt, utan ska släppa igenom en del ljus till skiktet därunder. Träd som redan står på platsen kanske behöver gallras och kronor glesas. Ibland räcker det med att stamma upp en högre växt för att det ska komma in lagom mycket ljus. Här kan äldre barrväxter skapa spännande effekter genom att glesa grenar avlägsnas och deras dekorativa stammar får spela en större roll.

Gulblommande clematis är en raritet.

Klängväxter längs trädstammar och i kronskiktet bidrar också till den säregna lugna stämning som man känner när man går in i ett woodland. Väggarna blir uppbrutna som pelare istället för kompakta väggar. Klätterhortensia, kaprifol, kameleontbuske, japansk träddödare och murgröna, spetsat med någon blommande clematis är exempel på lämpliga växter.

Härliga marktäckande rosor från danska Poulsen Roser

Marktäckande rosor brer ut sig längs marken.
Den höga marktäckande rosen ’Linnaeus’ har flerfärgade bärnstensgula blommor.

Gjorde ett besök i Gerlevparken i Danmark, strax utanför Frederikssund och Roskilde. Gerlev är ett arboretum och en samling rosor; med en hel avdelning avsatt för rosor förädlade av Poulsen Roser.

Gerlevparkens avdelning för historiska rosor.
Gerlevparkens avdelning för historiska rosor.

Tyvärr ligger rosenparken, och speciellt de historiska rosorna, ganska lågt i terrängen i förhållande till den omgivande skogen. Vilket innebär svalare klimat och senare vår än högre upp på höjden. Häckarna som omsluter de olika avdelningarna är hårt nedskurna för att öppna upp lite mer för vinden och få marken att torka upp. Många rosor verkar drabbas hårt av svartfläcksjuka och andra svampsjukdomar. Å andra sidan är det ett bra provområde där man kan jämföra olika sorters motståndskraft mot just svampsjukdomar.

Linnaeus är en hög marktäckande ros i gula färger.
’Linnaeus’ är en låg buskros på 1 x 1,2 meter som gärna kan användas som marktäckare. Den har vackert mörkgröna och glansiga blad. Blommorna är ganska små, inte mer än 5 cm breda, och enkla till halvfyllda. Knopparna är laxorange, sedan som utspruckna skiftar blommorna från aprikosfärgat, rosa och gult till nästan vitt med rosa kant. Doften är ganska svag. Efter blomningen ger ’Linnaeus’ små, orangegula nypon.

Poulsen Roser har utvecklat många marktäckande rosor.
Den orangeröda färgen kan vara svårplacerad, men ’Kirsch Cover’ är en trevlig marktäckande ros.

’Kirsch Cover’ är en förtjusande rödorange ros med blommor som blir mer rosa när de blir äldre. Plantan blir ca 0,8 x 1 meter. Blommorna har ingen doft, men blommar hela säsongen och har ett tätt grenverk som täcker en slänt på ett effektivt sätt.

Marktäckande rosor är tåliga och rikblommande över hela säsongen.

Rosen ’Bay’ ingår i kollektionen Cottage-rosor från Poulsen. Den är låg och tätväxande – blir inte över 40 cm hög. De mörkrosa blommorna är ca 5 cm breda, men då de står sig länge och knopparna sitter tätt upplever man att blomsterprakten är överväldigande. En mycket frisk ros med ett glansigt, grönt bladverk som passar speciellt väl i torra, soliga slänter. Såsom andra marktäckande rosor är den lätt att beskära om våren. Det är bara att ta fram häcksaxen! Så våga satsa på en marktäckande ros istället för någon vanlig ”kommunalbuske”!

Allra vackraste blåsippor

Blåsippor trivs i humusrik och fuktig jord under vandrande skugga.
Blåsippor finns även med vita blommor.

Blåsipporna tar verkligen för sig där de trivs! Har bara helt nyligen planterat in blåsippor i min egen naturträdgård, och egentligen så förundras jag lite att de inte funnits där tidigare. Skuggad lundmiljö med lätt fuktig och kalkrik jord med gott humusinnehåll är blåsippans eget val. Lätt skugga kan vara närmast total skugga också. Men de fylldblommiga sorterna trivs allra bäst i soliga lägen.

Lätt skugga är bästa miljö för blåsipporna.

Blåsippan är fridlyst i naturen så man får inte gräva upp den och flytta hem den till sin trädgård. Det kan vara lite knivigt att hitta blåsippor i handeln, men välsorterade plantskolor har både vita, rosa och lilablommande blåsippor.

Blåsippan är en näpen vårperenn.

Den ungerska blåsippan, Hepatica transsylvanica, har en lite större blomma än den nordiska vildväxande sorten. Det finns även blåsippor med prickiga blad som kan vara trevliga som marktäckare i en woodlandmiljö. Japanerna är speciellt förtjusta i prickbladiga blåsippor och andra samlarsorter.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Fast för mig duger det gott med helt vanliga blå och vita blåsippor. Jag tycker de är helt underbara som efterträdare till snödropparnas överdådiga blomning. Man får ju leta fram dem lite mer bland grenar och löv som inte brukar bli bortstädade från buskarna. Tänk på att hela växten är giftig, även de köttiga fröna.

Den vita blåsippan är lika vacker som den blå.

Ljuvaste snödroppar

Har du någon gång försökt göra listor på de mest älskade växterna? Javisst, det gör jag ofta, men det blir alltid trångt i toppen och listan tenderar att flyta ut i en halv bok innan jag är klar. Vilka som ska vara med beror lite på vilken årstid och månad. För det som är på tapeten just då är ju det man tycker allra mest om och har längtat så länge efter.

Snödroppar härstammar från bergstrakter i mindre Asien.
Till snödroppens närmaste släktingar hör amaryllis, narcisser och krukväxten clivia.

Snödropparna kommer självklart med på min lista. De är de första riktiga vårväxterna som väcker trädgårdsaptiten åter en gång. Visst kommer det ibland någon snöskur och frost efter att snödropparna börjat blomma, men på det stora hela har vi våren här när de börjar blomma.

Snödropparnas lökar kan planteras när jorden är fuktig för att inte torka ut.

I Storbritannien, som har ett stort antal växtsamlare och trädgårdsnördar, är snödroppar stort. Det finns snödroppsfestivaler och snödroppsvandringar med guidade visningar på flera stora gods. Några sådana platser som hade varit kul att besök i februari är bl a Howick Hall Gardens, Hodsock Priory och Welford Park. Här finns enorma mattor av snödroppar som spridit sig i woodlandvegetationen.

Svagt doftande snödroppar förebådar vårens ankomst.

I min trädgård blommar snödropparna i det oskötta woodlandet ner mot bäcken. Jorden är lerig och väl fuktad så här års och tuvorna av snödroppar växer även här ihop till en stor matta. Lökarna har förvildat sig på egen hand och sprider sig hela tiden vidare utåt.

Den vanliga snödroppen är förvildad i Sverige och växer ibland ute i skogen.

Snödroppen har en härlig lågmäld doft, men också ett medicinskt värde. Man har hittat en verksam substans, galantamin, som ingår i många bromsmediciner mot alzheimers sjukdom. Högst koncentration av ämnet finns i den gröna snödroppen, Galanthus woronowii. Grön snödroppe är det svenska namnet på denna helvita blomma. Namnet syftar däremot på bladen, som är klart gröna, glänsande och mycket bredare än de grådaggiga bladen på den vanliga snödroppen Galanthus nivalis.

Snödropparnas lökar kan förökas strax efter blomning då man delar klungorna och planterar ut dem på nya platser.
I samband med eller efter blomningen kan snödroppklungorna delas och förökas till nya växtplatser.

Marktäckande och mattbildande perenner

Plantera marktäckande växter istället för gräs på skuggiga ställen.

Marktäckare är ett behändigt namn på växter som växer krypande och brer ut sig över jordytan med sina blad förstås, men också genom klängen, skott, rankor eller utlöpare som de fortplantar sig med. De här växterna har ofta en god förmåga att stå emot ogräs, och faktiskt ofta också vanligt gräsmattegräs. Alltså är de många gånger utmärkta ersättare för just gräsmatta.

Ormöga är en bra marktäckare under buskar och träd i woodlandmiljö.
Frodig underplantering av ormöga.

I naturen finns det sällan så ensartade bestånd av en och samma art som vi talar om i trädgårdssammanhang. Oftast är det flera arter som växer tillsammans, där var och en har en topp under någon tid på säsongen, för att sedan gå tillbaka på bekostnad av en annan art med senare utveckling. Vitsippan är en sådan växt. Den har ganska höga ljuskrav under sin blomningstid, men är inte så konkurrenskraftig i växtsättet. Under lövträden är under våren ännu ljust, medan det längre fram på sommaren är färre konkurrenter på grund av ljusbristen. Men då har årets tillväxt redan vissnat ner och växten sparar sin kraft i roten till nästa vår.

Silverbladiga perenner föredrar sol.
Silvriga marktäckare runt den berömda dammen i Ulla Molins trädgård i Höganäs.

De mattbildande trädgårdsväxterna är beroende av hjälp med ogräsrensning och vattning, framför allt i början, för att kunna hävda sig mot konkurrerande arter. Det är mycket viktigt att ha en ogräsfri jord från början om man ska plantera marktäckare, annars kommer de få svårt att etablera sig.

Hasselört vill ha en jämt fuktig jord.
Hasselörten passar bra som marktäckare under t ex bambu.

Den fantastiskt skuggtåliga hasselörten är ett sådant exempel. Den är långsamväxande i början och tar flera år på sig att riktigt komma igång. Har man då ogräs som konkurrerar om ljus, näring och vatten runt plantorna är risken stor att hasselörten går ut. Annars är hasselört ett bra alternativ i de riktigt skuggiga lägena med lätt fuktig jord. Den självsår sig gärna om den trivs och bidrar därmed till sin egen marktäckning.

Vintergröna täcker marken och sprider sig villigt.
Småbladig vintergröna kan bli ett ogräs i trädgården. Fast det kan nästan också höstanemonen ovanför.

Den spridningsvilliga vintergrönan måste jag varna för, samtidigt som den kan vara mycket bra på rätt plats. Vintergröna ska helst växa för sig själv, eftersom den är mycket expansiv och snor sina långa rankor kring allt annat som växer i samma rabatt. Håll den under träd och högre buskar där du kan frisera rankorna efter hand och rycka upp enstaka ogräs mellan plantorna. Vincan passar på de flesta jordar, men utvecklas bäst i humusrik jord och halvskuggigt läge. Vill du njuta av den lilablå blomningen kräver den mer ljus.

Ormöga blommar i blått om våren.
Ormöga invävt av myskmadra.

En annan blåblommare är ormögat, Omphalodes verna. Den är en vårens marktäckare som passar i lätt fuktig jord i woodland och under träd och buskar. Ormögat sprider sig med krypande jordstammar och får förgätmigejliknande blommor i maj. Här tillsammans med myskmadra, som föredrar liknande växtbetingelser. Myskmadran kan lätt utkonkurreras, men växer där den trivs bra i täta, ljusgröna mattor. Faktiskt så har jag lyckats få in den min gräsmatta i skuggsidan av trädgården och där har den till och med tryckt bort mossan!

Kattfoten tillhör de riktigt låga perennerna.
Nyss omplanterad bädd av kattfot.

Marktäckare på solsidan av trädgården är ettdera fetbladiga eller silverfärgade. Bland de silverfärgade vill jag visa två stycken som är välkända från Ulla Molins trädgård, som jag besökte för ett par veckor sedan. Kattfoten, Antennaria dioica, är en tålig, krypande mattbildande perenn med filthåriga blad. Den ska ha full sol och sandig/stenig jord. Har ett väldigt lågt växtsätt – bladen blir inte mer än 5 cm höga – och måste därför ogräsrensas noga. Annars finns det risk för att ogräsen tar över.

Malörten är en väldoftande brännvinskrydda.
Malörtsmatta med inslag av stor blåklocka.

Vitmalörten är en annan framträdande silverbladig perenn hos Ulla Molin. Den har ett aggressivt växtsätt. Vitmalörten sprider sig snabbt med underjordiska utlöpare och väver in sig i rabattens andra växter. Det är en växt som knappast odlas för sin blomnings skull, utan för att de smala, silvriga bladen ska skapa kontrast bland blå- och rosablommande växter. En solälskande perenn som vill ha sandblandad och gärna kalkrik jord. Lyser hela sommarnatten med ett svagt skimmer.

Nya färgstarka silkesnävor

Nya silkesnävor i explosiva färger.
Sorten ’Raspberry’ ur den nya serien silkesnävor. Foto: perenner.se

Till de allra lägsta och mest soltörstande nävorna hör Geranium cinereum, silkesnävorna. Många av arterna härstammar från Pyrenéerna, Alperna eller forna Jugoslavien. De gamla sorterna kräver ganska mycket specialvård såsom de alpina växter de är. En väldränerad och luftig jord, gärna i upphöjd, till och med stenig rabatt så överskottsvatten rinner bort. Under mycket regniga höst- och vinterperioder kan de alpina arterna behöva täckas mot regn.

Nya nävor Jolly Jewel med starka färger.
Färgskalan ger starka rosa och röda blomfärger. Foto: perenner.se

Geranium Jolly Jewel® är en ny serie silkesnävor som lanserats av holländska odlaren Marco van Noort. Jolly Jewel®-serien har blommor i starka, varma färger i skalan från rosa till rött. Blomningen startar redan i april, är kraftigast i början av säsongen men fortsätter sedan ända till september.

Blommorna hos Jolly Jewel har ådrade kronblad och starka färger.
De nätådrade blommorna hos Jolly Jewel ’Lilac’ är sirligt vackra. Foto: perenner.se

De blir inte mer än ca 10 cm höga och med sitt ursprung från bergstrakter är dessa nya silkesnävor lämpliga i stenpartier, slänter och rabattkanter. Det blir allra mest effektfullt att plantera många tillsammans. De passar även fint att plantera i kruka. Sorterna i Jolly Jewel®-serien vill ha en solig växtplats med måttligt näringsrik och väldränerad, lätt fuktig jord. De växer relativt snabbt och bildar låga kuddar.

Soligt och väldränerat läge är ett måste för att silkesnävorna ska trivas.
Magnus Wändel med sina nya silkesnävor. Foto: perenner.se

Wändels Trädgård var först i Sverige att prova sorterna i liten skala redan förra året. ”I år odlar vi alla tio sorter i Jolly Jewel®-serien”, säger Magnus Wändel i ett pressmeddelande.