Potager på Djupadal

Verbenan har svävande, lila blomkorgar.

Har äntligen skaffat mig den charmigaste av trädgårdsböcker – en bok skriven av Marie och Gustav Mandelmann. Detta är boken som beskriver deras egen bana som lantbrukare och trädgårdsföretagare, nämligen “Självhushållning på Djupadal”. I den går de igenom hela årshjulet från skörd till sådd och lamning till slakt.

Väddens höga blomkorgar svävar ovanför kålbladen.

Det är nämligen inte bara trädgårdens mödor som skildras, utan lika mycket djurlivet på gården. Fåren, linderödsgrisarna, hönsen, ankorna, korna och de nyttiga insekterna i odlingen. Ystning, saftning, likörmakeri och potatisgroddning – allt har sin tid. Jag slås bara av tanken “Hur orkar de hålla på?”

Kålbladen är randiga och lökbollarna höga.

Har du aldrig hälsat på hos Mandelmanns i skånska Rörum, så tycker jag du ska planera in en tur dit i sommar. Deras potager är oemotståndlig!

Kålväxter och blommor samsas i landet.

Vad är egentligen skillnaden mellan en potager och en köksträdgård? Ja det är väl lite samma sak. Ordet potager kommer från den franska Jardin potager, och det är en dekorativ köksträdgård med blommor ibland allt det ätbara.

Bakom kålbladen skymtar vallmon.

Kålväxter blandar sig med väddens uppstickande blomhuvuden. Luftlökens pipor och blombollar svävar ovanför kålbladen. Och i gångarna ligger ull från gårdens får. Ullen håller jorden fuktig och skyddar gångarna från att packas när man går på dem fram och tillbaka. Ullen sägs också skydda mot mördarsniglarna som lurar i backen. Och de flesta besökarna vågar inte gå ut på ullen, då den känns på något sätt förbjuden att beträda.

Fårull ligger som marktäckare i gångarna.

Bokens sista kapitel handlar om jorden vi lånar. Ett försvarstal till självhushållning. Inte bara för idealister, även om man måste vara näst intill besatt av sin livsstil för att få allt att funka. Och tänk om barnen tröttnar på allt slitet och kräver att få hamburgare till middag!

Stadsodling på höjden

Fem våningar upp i luften finns en ny Köpenhamnsattraktion, ÖsterGro, ett stadsodlingsprojekt med inspiration från New York. På taket till en tidigare bilhall stod bilarna parkerade innan, men nu går platsen inte längre att känna igen. Efter att över 100 ton jord fraktats upp med bilhissen och spridits ut över 600 kvadratmeter tak är odlingsläget nära nog perfekt. Värme och fullt ljus hela dagen.

Takträdgården i Östergro sköts av medlemmarna och en anställd trädgårdsmästare.
Foto: Malin Lobell 2015

Här finns bikupor, hönshus, växthus och restaurang. Trädgården är öppen för workshops och kurser inom ekoodling och restaurangen serverar egenodlade läckerheter från april-oktober. Allting invigdes 2014, så förvandlingen från grå industrimiljö till en naturupplevelse mitt i stan har gått fort. Odlingen drivs av en förening med ca 40 medlemmar och en halvtidsanställd trädgårdsmästare som sköter den dagliga driften.

Trädgården prunkar och grönsakerna är fantastiska i takträdgården.
Foto: Malin Lobell 2015

Det låter fantastiskt och jag skulle gärna uppleva det på plats nästa sommar. Hur man hittar dit? ÖsterGro ligger vid St Kjelds Plads i stadsdelen Österbro i nordöstra Köpenhamn. Närmaste tågstation heter Ryparken. Föreningen har även en egen facebooksida.

Tack Malin Lobell, från odlastaden-bloggen, för att jag fick låna dina bilder!

Olivskörden pågår i Abruzzo

Olivträd ger ett skimrande ljus.
Trädgårdens enda träd är olivträd med gräsmatta under.

Nyss hemkommen från en resa till Italien ser jag fortfarande för mig det silverskimrande ljuset från en olivlund. Skördetiden har nyss startat och odlarna jobbar nu för fullt med att samla in och ta hand om oliverna.

Oliverna som pressas till olja är både gröna och svarta.
Direkt från träden, gröna och svarta oliver om vartannat.

Oliver som ska bli olja tillhör en lite mindre storleksklass än de som slutligen kommer att hamna i saltlag och konserverande olivolja för att ätas hela. Fruktköttet har en högre oljehalt än hos de köttiga ätoliverna.

Oliverna skördas både som gröna och som svarta.

Beroende på odlingens storlek tillämpar man lite olika teknik vid skörden. Den manuella metoden innebär en slags stångkratta som man “räfsar” med i trädkronorna. Krattan fungerar ungefär som en blåbärsplockare när man drar den genom riset. De stora olivgårdarna med tusentals träd kan t ex använda en traktor med ett kraftigt vibrerande frontagreggat som kramar stammen och skakar loss oliverna.

Maskiner används vid olivskörden.
Det skakande frontagreggatet läggs om stammen och ryster loss oliverna från grenarna.

Oliverna trillar ner på stora nät som man lagt ut på marken under träden. Det går betydligt snabbare än att t ex behöva räfsa upp dem från marken. Oliverna hälls upp i stora kar och bärs sedan bort till trälådor för att köras in till pressen.

Olivoljan pressas från de små, oljerika olivfrukterna.
Oliverna samlas raskt upp i stora nät.

Det var torrt och fint på marken och de flesta olivodlingar var pedantiskt välskötta med kortklippt gräs eller harvad jord under träden.

Oliverna pressas till ren, fin olja.

Längs de mjukt ondulerade sluttningarna formade planteringarna ett rutnät där varje träd bildar en punkt. Det är oerhört vackert och lättöverskådligt när inga höga träd skymmer sikten, utan man kan följa markens linjer i hela landskapet. Jag tror faktiskt att olivträdet är mitt käraste träd. Det är nog ljuset som gör det. Eller snarare skimret från de silvriga bladen. Hade jag kunnat skulle jag plantera mig en liten olivlund här hemma. Det får kanske bli silverpilar istället.

Olivträden står på raka rader.

Nya trädgårdsböcker

Våren är tiden för boknyheter. De senaste åren har särskilt odlingsböcker för nybörjande odlare varit flest. För trädgårdsproffsen har det varit betydligt glesare mellan utgivningarna av riktig topplitteratur. Men nu har den stora trädboken äntligen kommit som vi väntat på så länge. “Träd i urbana landskap” har alldeles nyss utkommit på Studentlitteratur och redaktörer är mina kolleger landskapsingenjörerna Henrik Sjöman och Johan Slagstedt.

En viktig bok för växtanvändaren och trädgårdsproffset har nyss utgetts på Studentlitteratur.
Boken “Träd i urbana landskap” av redaktörerna Sjöman & Slagstedt

Det är en diger kunskapsbok som är helt i linje med hur jag arbetar med träd i min profession. Man utgår från naturen som förebild för olika planteringstyper och offrar en väsentlig del av de drygt 600 sidorna på att reda ut vilka växtplatskrav olika arter har och hur de kan matchas till stadens olika typväxtplatser. Antalet tabeller med lämpliga växter är många och har en bred artrikedom som framför allt kommer att glädja den projektör som arbetar i de lägre växtzonerna. Ett exempel på intressant tabell är växtlistan för val av arter för skelettjordsplanteringar i full sol. Det är alltså rejält detaljerat!

Tabeller och växtlistor finns det gott om i boken.

Kapitlet “Rätt träd på rätt plats” handlar om ståndortsanpassad växtanvändning. Man begränsar sig inte bara till växtbädden, ljusförhållandena och vindutsatthet/temperatur på växtplatsen utan betänker också ev slitage och föroreningar samt planteringens framtida funktion när växterna ska väljas. Att redan vid växtvalet tänka på vilka skötselinsatser som kommer att krävas handlar om ekonomisk planering lika väl som ekologisk! Det är härligt att författarna i denna bok gått hela vägen med att ge sådan tyngd åt landskapsingenjörskonstens alla aspekter på växtvalet. Jag gläds åt att läsa den! Det enda som stör mig ganska kraftigt är de rikligt förekommande korrekturfel i texten som hade kunnat rättas till vid en sista noggrann genomläsning. De stoppar upp läsrytmen. Bildurvalet däremot stödjer texten och ger en djupare dimension av det som sägs i ord.

Medelhavstemat är fortsatt inne i trädgårdssnacket.
En helt annan typ av nyhet i bokfloran är Paula Modigs bok “Inspirerande medelhavsträdgårdar – stilarna – växterna – stämningen”. Ett litet urval av franska, italienska, marockanska, grekiska och spanska trädgårdar beskrivs som en reseberättelse och trädgårdsvandring i var sitt kapitel. Det förekommer ingen detaljerad reseplanering, men läsaren kan via listan till trädgårdarnas egna hemsidor få aktuell information kring hur man hittar hit, öppettider mm.

Många illustrationer från medelhavsträdgårdar och medelhavsväxter kryddar texten.

 

Författaren beskriver i ord och bild sina favoriter bland medelhavsväxterna. Det är t ex fruktträd som fikon, citrus och banan, men också rena prydnadsväxter som iris, eldkrona, ros och pelargon. Man ges inte några planteringstips eller skötselråd, som jag gärna hade velat ha, utan beskrivningarna inriktar sig främst på växternas härkomst och nomenklatur. Boken fungerar främst som en inspirationsbok för snabb genomläsning. Den är rikt illustrerad med vackra helsidesbilder tagna av författaren själv.  Bilderna andas sol och värme och är en underbar väckare av den frusna vintersjälen hos trädgårdsälskare som bara går omkring och hoppas på en snar vår!

Boken “Inspirerande medelhavsträdgårdar” kan köpas via Limone Media.

Fikon, citronträd och rosor beskrivs i text med hänsyn till ursprung och namngivning.

 

Härliga gulblommande buskar

Ginstväxter vill ha torr och väldränerad jord i soligt läge.

Det finns ett stort antal buskar som tillhör släktet ginstar i ärtväxtfamiljen, en del hemmahörande i norra Europa och andra endast förekommande södra Europa och mellersta Asien. Blomstringstiden är ofta relativt kort och däremellan ser buskarna rätt så risiga ut, så prydnadsvärdet är väl så där. Men lyckas man omge dem med trevliga grannar som fyller på med blomning vid andra delar av året, eller fina barrväxter, så kan det vara ett trevligt tillskott i den torra rabatten.

Gulblommande färgginst doftar ärter.

Genista tinctoria är en vildväxande art i södra Sverige som blommar under sensommaren, och ur den har en vanligt förekommande namnsort G.t ‘Royal Gold’ tagits fram. Färgginstens granngula blommor sitter ute på skottspetsarna men de korta, smala bladen är tämligen oansenliga. Färgginst trivs bäst på solig och varm plats i väldränerad och torr jord. I det vilda hittar man ofta ginsten uppe på sandåsar, så det är vad man ska försöka efterlikna även i trädgårdssammanhang.

På hösten kan ginstarna remontera med lite färre antal blommor.

Förra hösten såg jag blommande ginstar i oktober i Italien (ovan), men jag skulle tro att det var en remonterande blomning. De här växte på stenig, kalkrik mark precis på kanten till en olivodling. Torrt och kargt så det förslår. Möjligt att det var samma art, men jag vågar inte gissa. En annan gulblommare, som dock tillhör en annan art, är ärttörnet Ulex europaeus (nedan). Ärttörne växer längs kusterna och på ljunghedar, oftast på sandjord. Alltså även här är ståndorten torr och mager. Den förekommer vild i Danmark, och sällsynt även i Sydsverige, men jag har framför allt upplevt den taggiga gorse, som den heter på engelska, längs kusterna i Skottland. Helt ogenomtränglig, som en taggtrådsrulle!

Ärttörne är en mycket taggig buske som blommar i maj månad.

Vackra misplar på Italienresan

Vildväxande cyklamen trivs under buskar och träd.

Har nyss kommit hem från en semester i Italien. Underbart skönt och milt väder som en god svensk sommar. Det var fantastiska vyer där vi färdades i hjärtat av Umbrien, upp och nerför vindlande serpentinvägar. Rätt vad det var växte små tuvor av vild cyklamen i vägkanten. Såg också naturligt spridda eldtorn (Pyracantha coccinea), alpmartorn (Eryngium alpinum) i vägslänterna och fina små plantor av granatäpple i kruka. Fruktträd av olika slag fanns det gott om, och även den exotiska mispeln.

Mispeln trivs i medelhavsområdet men tål även en del frost.

Mispel (Mespilus germanica) är ett litet fruktträd eller större buske som härstammar från Persien. Redan under medeltiden var mispeln en eftertraktad frukt i Medelhavsområdet, och så småningom spred den sig norrut. Den är inte speciellt vinterkänslig och kan med framgång odlas i Storbritannien. Dock hinner frukterna sällan mogna på busken. Eftersom de plockas i november-december i Italien så kan man tänka vilken lång mognadstid frukten har. I Sverige är mispeln härdig upp till zon 2-3 (4) och i Norge längs större delen av kusten.

Mispelfrukten har lång mognadstid.

Trädet är litet och knotigt, med vridna grenar. Det är långsamväxande, och behöver sällan beskäras. De stora vita  blommorna är självfertila och påminner lite om något mitt emellan äppleblom och nyponrosor. Frukten är rund och brun med flikar i toppen. De äts som övermogna, när den framträdande garvsyran brutits ned och fruktens lite syrliga, äpplemosliknande smak (och konsistens) framträder. Frukterna skördas helst efter den första frosten. Sedan lagras de svalt och ljust under några veckor tills de fått den rätta övermogna, lite halvruttna konsistensen. Mispelfrukter kan användas till sylt och gelé. I Danmark serveras mispelfrukter ofta på julbordet.

Hallands Väderö ett fint utflyktsmål

Fyren på Hallands väderö är idag fjärrstyrd.

I naturreservatet ute på Hallands Väderö kan man lugnt tillbringa en sommardag med att gå runt mellan de olika naturtyperna. Ön är ca 3 kvadratkilometer stor och det finns ett välvandrat stigsystem som täcker hela ön. Du kommer hit med en turbåt från hamnen i Torekov. Båten går fram och tillbaka från morgonen till sena eftermiddagen och man får inte bli kvar över natten, såvida man inte hyr en lägenhet i fyrbostäderna som ägs av Torekovs församling. Båten var verkligen packad med folk – från småbarn i vagn eller bärsele till tonåringar med solstol, några entusiastiska vandrare, sommarslöa par och glada pensionärer med kaffeväska.

Betesdjur håller landskapet på ön öppet från sly och högt gräs.

Jag åkte över under den värsta sommarhettan och de flesta besökare var helt inriktade på en dag på stranden och inte så mycket på växt- och djurlivet. Klimatet på ön är jämförbart med Falsterbonäset och det betyder milt under större delen av året och väldigt lite regn. Naturmiljöerna skiftar stort från betesängar, alkärr, enebackar, gammal ekskog till karga klippor och vita sandstränder. Här finns sommarbetande djur som kor och får och även små ponnyer. Såg inga hästar, men de brukar hålla till mest i södra delarna av ön. Betesdjuren håller gräs och sly nere och gör det framkomligt längs stigarna. På sanka partier går man över spångar.

Gamla ekar finns det gott om i de fuktigare mittområdena på Hallands väderö

Bland de vilda djuren var det mängder av olika sjöfåglar och gäss. På västra sidan av ön är ett område sälskyddat hela året och hit är det förbjudet att köra in med båt. Såg inga sälar, tyvärr. Jag hade nog inte väntat mig en så bergig holme, men det var väldigt mycket klippor. Mellan dem i svackorna växte mängder av taggiga björnbär, så ibland fick man backa och hoppa vidare åt ett annat håll för att ta sig fram. De vilda björnbären mognar tidigt i år på grund av värmen och den fuktiga försommaren och de är jättestora! Åt överallt där jag kom åt och borde ha haft med ett kärl att plocka i.

Björnbären mognar tidigt av värmen.

Insektslivet på ön ska vara särskilt stort och jag måste säga att just nu i alla fall är fjärilslivet alldeles enormt rikligt. Det var så mycket fjärilar att jag aldrig sett på maken. Påfågelögon var i absolut majoritet, men någon nässelfjäril, citronfjäril och pärlemorfjäril såg jag också. På norrsidan av ön flockades de kring större eller mindre bestånd av hampflockel, Eupatorium cannabinum. Hampflockeln växer i fuktigare jord på havsstränder, i strandsnår, diken och öppna lövskogar. Den blommar med blekt smutsrosa blommor under juli-september och är nära släkt med trädgårdsperennerna fläckflockel och rosenflockel.

Fjärilarna hittade hampflockeln och flockades kring blommorna.
Det vimlar av påfågelögon på hampflockeln.

Det Mandelmannska paradiset

Barnvandringarna hos Mandelmanns bjuder på en rundtur bland gårdens växter och djur.
Under barnvandringarna får man följa med på en rundtur bland gårdens växter och djur.

Mandelmanns Trädgård i skånska Rörum har mer och mer blivit ett utflyktsmål för sommarfirare och andra trädgårdsintresserade i området. Trädgården är en självhushållningsgård som bygger på en enorm arbetslust och uthållighet från makarna Mandelmann. De driver sin ekologiska gård med passion; odlar grönsaker och blommor, håller värphöns och föder upp lamm. Ett besök här kan bli en riktig aktivitetstur, med speciellt anpassade barnvandringar bland grisar, grodor, hönor och gäss.

Tomater och gurkor odlas idet stora växthuset.
Tomaterna har former och färger som slår det mesta i mataffären.

I det stora växthuset på gården hålls fåren vintertid och deras gödsel fräser man ner i jorden några gånger under den kalla säsongen. Fåren bor ljust och skyddat och ingen mer gödsel behöver tillföras odlingen efter det. När våren kommer planteras tomat och gurka ut och de växer så det knakar. Det är lite ovanligare tomatsorter, inga släta röda här inte. Ovanför växthuset tar frilandsodlingarna av grönsaker och bär vid i den branta slänten. Färggranna salladshuvud, kronärtskockor, purjolök, morot, bönor och olika kålsorter är bara en del av grödorna.

I cafeet serveras hembakta läckerheter med ingredienser från egen odling.

Det finns fler mindre växthus också som sommartid fungerar som caféplatser med blandade, välanvända möbler. I det ena huset växer olika slags fruktträd som inte är vinterhärdiga i vårt klimat. Här kan man bland annat skörda kiwi, fikon, aprikos och mullbär. Växterna förhöjer miljön och dämpar ljudnivån som kan bli rätt så livlig med många barnfamiljer som fikar samtidigt. Och fika måste man, för kakdisken är absolut oemotståndlig! Och glöm inte grönsaksbutiken innan du kör hemåt!

Aprikoser, kiwi, fikon och mullbär odlas i växthusen.
Aprikoser från egen odling!

Den vackra trädgården byter färgskala årligen. För två somrar sedan visade jag bilder härifrån och då var det vitt som gällde. Nu hade man satsat på indigo, kleinblått eller vad man vill kalla den mustiga, blå färgen som bärs av framför allt kinesiska riddarsporrar. Och de mjuka, ulliga gångarna samspelar härligt fint med blomsterprakten, eller hur. Jättefint med de smala, ringlande rabatterna och här har nog gått åt både en och annan förkultiverad planta innan det blev så här frodigt.

Ull på gångarna ger en alldeles ny känsla att strosa i trädgården.
I blomsterträdgården är gångarna täckta i ull från de egna köttfåren.

Lavendel tema för sommarresor till Provence

Under juli och början av augusti är det högtryck på de franska småvägarna i trakterna kring Avignon. Här finns merparten av lavendelodlingarna i regionen. I augusti skördas lavendeln som ska destilleras till essens. Lavendelolja är en stor jordbruksprodukt och många byar och orter håller egna lavendelfestivaler med uppträden, tävlingar och förstås försäljning av allehanda lavendelprodukter. Jag undrar om jag hade överlevt chocken av både dofter och synintryck av att vistas i trakterna av lavendelvägen, Route de lavande, när fälten blommar!

Lavendeln 'Hidcote' har en mörkt blå färg och god doft.

Lavendel i våra trakter innebär för det mesta Lavandula angustifolia, den smalbladiga lavendeln. Den är en halvbuske som är någorlunda härdig så länge den växer i väldränerad jord och skyddas av löv eller snö under vintern. Barfrostvintrar kan gå hårt åt lavendelbuskarna. Vanliga sorter är ‘Hidcote Blue’ som har en mörkt blå färg, men sämre härdighet och inte så jämn i växten ifall man vill ha den som häck. ‘Munstead‘ är min favorit, med ljuslilablå färg och längre blomhuvuden. Den har ett kompakt växtsätt och passar bra till häckar.

Lavendel som häck till rosenrabatter är en vanlig kombination.

Där den trivs självsår den sig, den goda lavendeln, och det dyker upp småplantor här och där i stenläggningen, i rabatterna och mellan kantstenar. Men den kan vara lika knepig om den inte får goda förutsättningar att överleva. Väldränerat är jätteviktigt, och det betyder i det här fallet en torr och sandblandad jord. Har du lerjord måste du byta ut stora delar av jorden om det ska vara lönt, annars kan du lika väl ha den i kruka. Och det går bra det också. Då kan man ställa krukan så att den går att nudda vid när man går förbi så man får suga åt sig den underbara doften. Och klipp några blomkvistar och torka till vintern. Lavendelolja har ansetts ha en lugnande och läkande effekt, så den passar bra som doft i sovrummet.

Lavendel finns i olika färger från vitt-rosa-lila till blått.

Trädgårdstrender för 2014

Hängande blomsterkorgar svävar i de knotiga äppleträden.
Färg- och växtval för den historiska trädgården – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Blomsterfrämjandet brukar vara snabba med att staka ut riktningen och sätta nyheterna inför kommande växtsäsong. De tydligaste trenderna man kan se inför 2014 är en hyllning till de historiska värdena, att det kollektiva, glada odlandet hamnar i fokus och inte minst att prydnadsväxter gör comeback i inredningen. Det sista är något jag ofta tänkt på – dvs när försvann blommorna från fönsterbrädorna hos folk? Framför allt unga människor verkar inte ha något förhållande till krukväxter/prydnadsväxter i hemmet. Läs vidare här – det verkar som att det finns något för alla.

Kolonistugetrendet än fortsatt stark nästa år.
Den historiska trädgården – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Den historiska trädgården

I den historiska trädgården hittar vi gamla miljöer och redskap. Man har valt att illustrera trenden utifrån ett kolonistugeperspektiv. Att ta tillvara gamla kunskaper inom odling och matlagning ligger i tiden. Här anser Blomsterfrämjandet att växter som har en historia att berätta passar in, men också växter som förnyar och skapar ett möte mellan tradition och nytänkande.

Färgvalen är lugna i den historiska trädgårdstrenden och det är torra pasteller och naturliga toner i beige, brunt och terrakotta som dominerar. Tulpaner, pelargon, lavendel, hortensia, rosenskära, cyklamen, heliotroprisp och alunrot är exempel på växter som hör hemma i den historiska trädgården.

Att ha kul i trädgården och odlingslotten tillsammans med andra fortsätter som trend i gröna sammanhang.
Kollektivt odlande och gemenskap – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Kollektivt odlande

Färg och glädje, familjen i fokus och långbord där alla får plats är gemensamma begrepp i trenden som kallas kollektivt odlande. Men det finns också plats för cityodlaren med den lilla balkongen som vill skapa en lummig oas på några få kvadratmeter. Blomstrande planteringar och community gardens är givna inslag. Här passar växter med rik blomning och starka färger samt utplanteringsväxter av alla de slag. Idealet är att trädgården och hemmet blir lite vildare och inte så tillrättalagt, lite som om naturen själv vore trädgårdsmästaren. Hurra, det låter som om “stökigt” är tillåtet utan att man behöver skämmas för sin trädgård eller stadodling!

Färgvalen i denna trend är starka med karibiskt klara färger och inslag av neon. Tagetes, dahlia, trädgårdsverbena, prydnadsgräs, krysantemum, julstjärna, amaryllis, begonior – är färgklickar som man måste ha! Nja, inte min stil, men den passar säkert andra.

Kryddor och andra ätliga växter flyttar in i köket.
Grönt är skönt och växterna flyttar in – Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Grönt är skönt

Under många år har trenden varit att vi allt mer flyttar ut i trädgården och att trädgården ska betraktas som en förlängning av vardagsrummet och köket. Trenden grönt är skönt kan beskrivas som tvärt om. Nu är det dags för det gröna att flytta in i inredningen igen. Lampor blir växtlampor, bord blir blomsterbord, drinkvagnar blir blomstervagnar… och så vidare! Hälsomedvetandet och intresset för det ätbara är stort och växter som passar fint här är såväl de ätbara som de frodigt gröna.

Ätliga växter är fortsatt en stark trädgårdstrend 2014.
Foto: Blomsterfrämjandet/Minna Mercke Schmidt

Färgmässigt är det här en riktig klorofyllbomb med gröna, gula och vita toner. Växtval: tomat, gurka, kryddväxter, murgröna, minipåsklilja, slideranka, alunrot och så klart våreld/höstglöd.