Rosa, lila och vinröda nyanser

Perenner i olika rosa nyanser passar bra ihop.
Mörklila grekvädd, rosa axveronika och mörkskaftade kärleksörten ‘Jose Aubergine’.

Rosa färgtoner finns det många olika i blomvärlden. Rosa toner vandrar mellan den blå och orange färgskalan och som mörkare i ceriserött. De knalliga rosa nyanserna som finns i t ex axveronikan på bilden nedan är raffinerat elegant ihop med mörkt purpur och svart. Kallt rosa kräver sitt sällskap.

Malva och axveronika trivs fint tillsammans.

Den varmt skära tonen i rosenflockel kan gå bra ihop med rödbruna nyanser som går mot bronsfärgat. Det gäller att man “ser” möjligheterna som de mörka stjälkarna ger och lyfter in motsvarande färg som en granne. Det kan vara i form av purpurröd blodtopp eller den mörkbruna guldlysingen Lysimachia ciliata ‘Firecracker’.

Rosenflockel är en ståtlig perenn.

Lilarosa rudbeckian smälter in både bland de kalla tonerna och de varma, tack vare sina tydliga blomkorgar i gulbrunt. Den är en tacksam perenn med lång blomning och kan sparas som vissnad till och med. Tricket är att man försiktigt plockar bort de utblommade kronbladen så att bara fröställningen står kvar på sin strama stängel.

Röd rudbeckia ger kraftiga färgklickar i rabatten.

Röd rudbeckia ihop med kalla blå toner är ytterst läckert och nästan lite farligt. Solnedgången färgade blommorna i varma toner, men tog ändå inte udden ur det svala blå i perovskians blomstänglar.

Rudbeckian är en utmärkt biväxt.
Ljusblå perovskia ger kontrasteffekt ihop med den dominanta rudbeckian.

Vintervila, eller hur gick det?

Knopparna tål frost när växten invintrat rätt.
Invintrad toppknopp av hästkastanj med tydliga bladärr.

Det mesta som rör en växts vinterhärdighet och avmogning om hösten styrs av generna. Innan löven fälls på hösten transporteras alla lättrörliga näringsämnen ur bladen och lagras i stammen och roten på växterna. Deras kolhydratförråd förändras, näringssalter och socker löses upp i vatten så att fryspunkten sänks i grenar och skott. Cellväggarna förtjockas och det bildas också särskilda frostproteiner. Sammantaget gör alla dessa processer att växternas celler klarar av minusgrader utan att sprängas. Visst är det helt fantastiskt utformat!

Rimfrost i grenarna skadar inte växten.

När växterna är klara med sina vinterförberedelser går växten in i vila. Vissa växter har en äkta vintervila, andra säger man att har falsk vintervila. Äkta vila finns hos växter som härstammar från kustnära områden med havsklimat. Deras knoppar slår inte ut även om temperaturen tillfälligt skulle stiga. Det krävs en viss mängd kyla innan vilan är passerad. Därför är det ingen idé att plocka in grenar av t ex äpple eller körsbär under tidig vinter. De kommer inte att slå ut, eftersom deras vilostadium inte är fullbordat.

Vinterkänsliga växter ska ha en varm växtplats.

Vintervilan hos växter från ett inlandsklimat kallas falsk vila. Hos dem förblir knopparna i vila enbart på grund av avsaknad av värme. Placerar man en sådan växt i ett havsnära läge med ständigt fluktuerande vintertemperaturer kan knoppsprickningen sättas igång av tillfälliga värmeperioder. Och de nya knopparna riskerar att frysa bort av en sträng köldknäpp som följer på t ex varma dagstemperaturer.

Avmognade grenar känns styva.
Bokens löv sitter ofta kvar över vintern trots att växten avmognat.

Genom placeringen och skötseln av känsliga växter kan man ge dem en så god chans till överlevnad som möjligt. Det är faktiskt så att en varm och utdragen höst snabbar på invintringsprocessen  i växten. Plantera därför de känsliga växterna på en så varm växtplats som möjligt. Då ökar deras chans att hinna avsluta vinterförberedelserna i tid innan vinterkylan slår till. Ju torrare och magrare jorden är, desto tidigare invintrar växterna. Så var därför noga med att inte kvävegödsla jorden kring dessa växter efter midsommartid.

Trots att snön faller innan löven trillat av klarar sig skotten.

Tänk också på när du köper frostkänsliga arter att större exemplar är tåligare än mindre. I unga år satsar plantorna på skottillväxt ännu långt in på hösten. När de blir äldre kommer de att ha kortare (och tåligare) årsskott. Dessa skott stannar tidigare i tillväxten och börjar förbereda sig på invintring redan tidigt. Därför är det lättare att få t ex en magnolia i större format att överleva än en mindre planta. Det går också att försena knoppbrytningen och tillväxtstarten hos känsliga växter genom att täcka dem med säckväv när vårsolen börjar värma.

Trollhasselns blommor slår ut mitt i vintern.
Trollhasseln blommar bland de allra första, mitt i vintern.

En plantas ursprung, eller proviniens, spelar också roll för dess vinterhärdighet. Tar vi en fröplanta från en vanlig björk från de nordliga delarna av landet och planterar den i söder blir den lätt skadad av tidiga vårfroster. Tar man å andra sidan en björkplanta från Skåne och planterar den i norr kommer den att växa onödigt långsamt, eftersom den är programmerad av invintra tidigt om hösten.

Lönn med tidig frost i grenarna.

Hur kan vi avgöra om skotten på lönnen här ovan hunnit invintra innan snön kom? Löven sitter ju fortfarande kvar och är gröna. När årsskotten känns styva och stadiga ända fram till ändknopparna har växten klarat av sina vinterförberedelser. Blir köldperioden väldigt intensiv kan det ändå finnas en viss risk att cellombyggnaden inte var helt färdig. Men ser man tillbaka på vår varma höst, så borde det inte vara någon större fara, trots att löven inte hunnit fällas innan snön kom. Det blir intressant att följa upp i vår!

Tips för tomatodling i växthus

Att odla tomater är otroligt belönande. De ger massor av frukt om du vattnar dem noga.

Det är bara att erkänna direkt. Tomaten är min älsklingsgrönsak. Gott på mackan, att äta som mellanmål och nyttogodis. Funkar alltid som tillbehör i matlagningen istället för andra rotfrukter eller grönsaker. Har en knepig mage som inte tillåter mig att äta potatis eller laktoshaltiga gräddiga såser och då kan restaurangpersonalen, speciellt i Italien, ibland bli lite fundersamma. Vad ska vi ge åt henne att äta (till köttet/fisken)? Då föreslår jag una insalata di pomodoro. De ser fundersamma ut, som att – bara tomater kan man väl inte äta. Men det kan jag. Jag älskar dem! Söta och syrliga på samma gång. Och särskilt de italienska – köttiga, smakfulla och nästan lite kryddiga.

Tomater finns i många olika färger och storlekar.

Det egna lilla växthuset är inte stort. Alldeles för litet till och med. Men fullproppat med tomatplantor. Så här års en liten djungel. Tomater är ganska lättodlade växter i växthus, men de måste passas med vädring och vattning. Det finns många bra sorter som passar på friland också, men då måste läget vara varmt och soligt.

Tomater med tunna skal spricker lätt om du glömmer att vattna.
Lilla ‘Snowberry’ är en ljusgul sort som är söt och mycket god.

Eftersom jag inte har så mycket plats i växthuset ägnar jag mig åt småfruktiga tomater som inte blir så höga. För den skull behöver man inte välja busktomater. Tomater är egentligen klängväxter och har en enorm växtkraft. Vid Medelhavet är det gott om sol och där kan tomaterna växa som små träd på friland. Här hemma måste vi begränsa dem i storlek för att de ska orka ge frukt under vår korta säsong. I den begränsningen ingår att tjuva plantorna.

Tjuvar tas bort för att plantan inte ska bli för buskig.
Här kommer en liten tjuv i grenvecket mellan bladskaft och stjälk.

Tjuvning innebär att man nyper bort de små skotten som kommer i ett bladfäste. På så sätt stoppar man förgreningen och plantan växer på höjden. Då blir det inte så mycket blad som skuggar fruktklasarna. Och plantan koncentrerar sin kraft på tomatproduktion istället för på bladtillväxt. Busktomater behöver inte tjuvas, utan de kan forma små buskar. Det här brukar stå på fröpåsen.

Bruna tomater är mycket söta i smaken.
‘Chocolate Cherry’ är en favoritsort bland cocktailtomater. Brunlila i färgen och ger goda skördar.

Mina tomatplantor växer i papperskorgar från Ikea där jag borrat hål i botten för dränering av överskottsvatten. På så sätt kan jag enkelt byta jorden varje år och tvätta krukorna till hösten. Infekterad jord är nämligen det största sjukdomshotet mot tomatplantorna. Använd en välgödslad jord och blanda gärna in kogödselkompost dessutom. Har du bara en begränsad jordvolym måste du tillsätta flytande gödsel vid vattningen. Svag dos vid varje vattning är bättre än en kraftig i veckan.

Odla i kruka är bekvämt då man kan byta jord varje år.
Papperskorgar är billigare än krukor, men fungerar precis lika bra till tomatodling.

Vattna tomatplantorna varje eller varannan dag beroende på väderlek. De ska inte torka ut, för då finns det risk att tomaterna spricker. Droppbevattning är bra, annars får du skaffa bevattningshjälp om du reser bort. Rensa regelbundet bort gulnade och vissna blad. De möglar lätt och i växthusets höga luftfuktighet frodas mögelsvamparna snabbt. Bind upp höga tomatplantor med snören eller mot bambukäppar an efter som de växer till sig. När de blir höga och fulla med fruktklasar böjer sig stjälkarna lätt.

Tomater kan ätas i sallad eller på smörgåsen.
‘Roma’ köpte jag fröer till på en resa i Italien. Bra sort att äta på smörgås då den har torrt fruktkött.

Sen är det bara att skörda och njuta! Känn efter om skalet sviktar lite när du trycker på det. Plockmogna tomater lossnar lätt från skaftet. Låter man dem hänga kvar för länge blir de övermogna, mjukna och möglar lätt. När kvällarna börjar bli mörka och kyliga är det bra att ha en värmefläkt som håller luften i rörelse inne i växthuset. Den skyddar också mot för låga temperaturer i växthuset. Under 10 grader ska man helst inte gå. De allra sista tomaterna för säsongen brukar ha svårt för att mogna. Då kan du plocka dem gröna och låta dem eftermogna i fönstret inomhus. Eller så panerar du gröna tomatskivor i ströbröd och steker dem i panna. Jättegott!

Tomater finns i olika storlekar och färger.
‘GoldenBumble Bee’ är en liten och ganska långsamt mognande tomatsort.

Så får du rosorna att trivas

Nu börjar det vara lite sent att plantera rosor, men det går bra att planera och drömma om fina rosenrabatter till sommaren. Många rosor är faktiskt väldigt lättskötta, tvärt emot vad många tror. Grundlägg rätt så får rosorna bästa förutsättningarna för att lyckas.

Louise Odier är en rosa ros med underbar doft.
‘Louise Odier’ är en klassisk bourbonros.

De allra flesta rosor vill ha en solig växtplats. Det finns lyckligtvis undantag, med rossorter som utvecklas fint även på norrsidan, något som gläder den med en skuggig trädgård. Det måste inte vara ett stekande söderläge, då den platsen kan bli alltför varm och torr. Väster är också bra. Plantera inga rosor direkt in vid husväggen, utan lämna åtminstone en spalt på en halv meter till grunden. Eller se till att rosen är placerad vid stupröret såden får extra vatten när det regnar.

Klätterrosor behöver mycket vatten om de står intill husväggar.

Det finns speciell rosjord att köpa, men en god matjord uppblandad med lite kompostjord brukar fungera bra. Jorden får gärna vara lerhaltig, men samtidigt ska det inte stå vatten i planteringsgropen, utan marken ska vara väldränerad. Kogödselkompost tycker jag fungerar bra som tillskott till rosor. Det är lagom stark näring, samtidigt som jorden är lucker och genomsläpplig.

Många rosor man köper idag är planterade i kruka. Det gör det lite lättare att få en bra etablering, för växten är inte så känslig. De barrotade buntarna med rosrötter måste blötläggas noga i en spann med vatten uppblandad med lera. Leran innehåller små små kolloider som är som minimala geléklumpar som samlar vatten. Kolloiderna fäster på rosens rötter och ger den ett litet förråd av reservvatten vid planteringen.

Klätterrosor behöver ett stabilt stöd.
Klätterrosen ‘Valdemar’

Gräv en djup planteringsgrop när du ska sätta rosor. Planteringsdjupet är beroende av var ympstället sitter. Du ser det som en knöl en bit ner på roten. Ymp- eller okuleringsstället är extra känsligt för kyla, så därför placeras det åtminstone 10-15 cm ner i marken. Det betyder att gropen ska vara minst 0,5×0,5 meter. Trampa till jorden ordentligt så det inte blir några luftfickor och vattna sedan ordentligt. Minst 20 liter per planta och dag den första tiden.

Rosor får lätt olika svampsjukdomar.
Mjöldagg är en vanlig svampsjukdom på ros.

Rosor behöver mycket vatten. Är det en torr jord kan det vara läge att sätta ut droppbevattningsslang, annars får du passa med vattenkannan om det blir torrväder. Vattna på jorden, inte på bladen eller blommorna. Ständig fukt i bladverket ökar risken för svampsjukdomar. Mjöldagg uppkommer gärna där det är fuktigt och luften står still. Så lite “golvdrag” kring rosorna är inget man behöver ängslas för. Det gör bara nytta för att torka upp bladen och ytjorden.

Mjöldagg kommer på rosor vid fuktig väderlek.
Klätterrosen ‘New Dawn’ kan drabbas av mjöldagg och får då även röda fläckar på blombladen.

 

Skötsel av magnolia

Magnoliasläktet är stort och varierande från vintergröna till lövfällande arter. De härstammar från ett brett område i Himalaya och Ostasien till Nordamerika. Tyvärr är det endast ett fåtal arter som lämpar sig för det skandinaviska klimatet, och av dem inga vintergröna. Vanligen är det för de stora, spektakulära blommornas skull som man odlar magnolia i trädgården. Men räkna med att det är en kortvarig glädje, så helst ska man inte vara bortrest den veckan när magnolian blommar!

Mgnoliorna har stora knoppar och breda blommor som utslagna.
Praktmagnolian Magnolia x soulangeana är den vanligaste magnoliaarten i svenska trädgårdar.

En fin magnolia häger ihop med en god förberedelse av jorden vid plantering och god skötsel därefter. Det är inte helt lätta växter. Vad du ska komma ihåg är att ta väl hand om rötterna, som är magnolians svagaste punkt. Det kan vara skillnaden mellan en säker etablering och en döende planta redan efter en-ett par säsonger. Magnolians rötter är tjocka och köttiga och skadas mycket lätt vid plantering/omplantering. Särskilt gäller det under viloperioden när växten är avlövad, men även annars ska man akta sig för att krafsa i rotzonen med vassa redskap.

Magnolian kan bli en stor buske med åren.

Välj en växtplats som är vindskyddad och gärna har någon form av städsegrön bakgrundsplantering för att blomningen ska framträda på allra bästa sätt. Man ser många fina magnolior mitt ute på gräsmattor också, men det är lättare för de känsliga arterna att komma igång om du ägnar växtplatsen lite omsorg. Särskilt gäller det om du ligger på gränsen för växtens härdighet. Vilket brukar vara zon 3 för de flesta arter i Sverige.

Magnolian blommar under en kort tid på våren.
Magnolian ‘Genie’ är en ny korsning med underbart vinröda blommor.

De allra flesta magnolior föredrar en neutral till svagt sur jord. Den ska vara humusrik, luftig och fuktighetsbevarande. En kall och tät lerjord minskar tillväxten och gör plantan mottaglig för svampsjukdomar. Så satsa på jorden! Bor du i lerjordsområde och absolut vill ha en magnolia måste du vara extra noggrann vid uppbyggnad av växtbädden. Gräv ut en stor grop på en plats som gärna kan vara den högsta på tomten, fyll botten med dränerande grus och gör en liten gruskulle där plantan kan stå. Resten av planteringsgropen fylls med lucker kompostjord, gärna halvförmultnade löv och barrester, rhododendronjord på påse och liknande. Även om du har en jordmån som är bättre lämpad ska du tänka på planteringsjordens kvalitet. Magnolia och rhododendron har faktiskt ganska lika krav.

Stjärnmagnolian blommar i april-maj på bar kvist.
Stjärnmagnolian blir en liten, bred buske med något längre blomningstid än andra arter.

April och september är bästa tider för plantering av magnolia. Och glöm sedan inte att vattna. Ofta och rikligt! Till magnolians löpande skötsel hör en årlig tillförsel av torvmull, kompostjord eller rhododendronjord och ett luftigt lövtäcke till hösten. Är sommaren torr behöver man ofta vattna magnolian några gånger. Gödslingskravet är mindre, och oftast räcker det med en näringsrik kompost.

Att sköta citrusträd i kruka

Citrusplantor ska förvaras svalt inne om vintern.

Snart börjar det finnas blommande citrusträd i handeln igen. Citrusträd i kruka kan vara många olika arter, men vanliga citroner och små kumquats är kanske vanligast. Gemensamt för alla citrusträd är att de vill ha en sval, men ljus vinterförvaring och jämn vattning och gödsling hela året. Jag får mängder av frågor om citrusträd och andra medelhavsväxter och börjar snart tro jag är någon slags citrusexpert. Har en kommande citrusartikel på gång i en trädgårdstidning i vår, men mer om det när den kommer ut! Ska istället passa på att ge dig som precis har köpt eller funderar på att skaffa ett citrusträd lite praktiska råd om vattning och gödsel.

Citronens blommor doftar underbart gott och friskt.

Bevattningen är något av en nyckel till krukodlade citrusträd. Eftersom de här växterna producerar frukt över hela året så kräver de en jämn fuktighet oberoende av om det är sval vinterperiod eller solig och varm sommar. Låt ytjorden torka upp något mellan vattningarna, men se till så rötterna längre ner i krukan inte torkar ut. Får bladen torkskador brukar de ha svårt att återhämta sig. Blombildningen brukar starta när man bryter vintervilan. Jag förvarar mina citrusträd på vinden över vintern, för där blir det sällan kallare än +5 grader och det är idealiskt för dem. Ger extra ljus under den mörkaste vinterperioden och även därefter för att se till så de orkar jobba med sin fotosyntes och sparka igång knoppbildningen.

Citrusväxterna startar sin blomning tidig vår.

Genom att vattna med svag näringslösning året om ger man citrusväxterna bästa förutsättningar för tillväxt och blomning. Frukterna hänger ju kvar minst ett år innan de är mogna, så det åtgår en del näring till den processen. Det finns speciell citrusnäring att köpa som innehåller minst dubbelt så mycket kväve som fosfor och kalium. Citrusnäringen ska också innehålla järn, zink och koppar, som är viktiga spårämnen för dessa växter. Citrusväxter gillar en något sur jord (lågt pH) och kan få svårt att ta upp järn om pH:t blir för högt. Där spelar även kvävet roll, då sk ammoniumkväve är försurande på jorden. Detta tillgodoses av citrusnäringen. Följ doseringen på flaskan och överdriv inte gödslingen. Bästa resultat får du med en jämn, men inte för hög näringsdos. Ha gärna en egen vattenkanna för citrusväxterna för då kan du ha färdigblandad gödsel redo hela tiden.

Citronplantan kräver mycket ljus och näring hela året.

Hur ofta ska man vattna citrusplantor? En gång i veckan kan du ha som måttstock att vattna ditt citrusträd vintertid. På sommaren kräver träden mer vatten då de står utomhus i solen. Har du en fuktmätare kan du gärna använda den för att få ett exakt mått på fukthalten i jorden. Tryck ner givaren till ca 3/4 av krukans djup för att avläsa fuktvärdet. Om olyckan är framme och ditt träd torkar ut alltför mycket kommer det att tappa en massa blad nästa gång du vattnar. Ser plantan alltför skabbig ut kan du beskära in grenarna något, men släng inte trädet, utan ge det en chans att bilda nya blad.

Lycka till med ditt citrusträd!

Odla kronärtskocka, en ätlig tistel

Stolt och högdraget tronar de i höjden på grönsakslandet. De kan bli två meter höga och har ett dekorativt bladverk som tar upp en stor yta. Kronärtskockorna är riktiga köksträdgårdens primadonnor. Trots att de egentligen är tistlar är de stolta som få. Det är blombotten man äter och de skördas när blommorna är i knoppstadiet. Skockorna mognar från slutet av juli tills frosten kommer.

Kronärtskockan är en tistelväxt som växer kraftigt och brett på en säsong.

Kronärtskockan, Cynara scolymus, är en flerårig växt som hör hemma i medelhavsområdet. Den har en enorm växtkraft, men för att hinna utvecklas och blomma redan första året bör man välja en ettårig sort och förkultivera plantor sedan januari-februari. Dags att börja leta frön nu alltså om du ska odla kronärtskocka nästa år. Välj t ex sorten ‘Imperial Star’ som är en ny, modern sort med matiga skockor. Den är relativt snabbväxande och blir bara ca 1 meter hög. ‘Green Globe’ är en gammal sort som får riktigt stora och tunga, lite plattrunda skockor.

Kronärtskockan förkultiveras och planteras ut med någon snabb mellanväxt.

Kronärtskockan vill ha en näringsrik, mullrik och väldränerad jord i trädgårdslandet. Redan under hösten kan du förbereda växtplatsen och blanda ut jorden med kompost och välbrunnen stallgödsel. Välj helst ett soligt läge och beräkna gott om utrymme per planta. Två plantor per kvadratmeter är maximal täthet, men helst ska den stå ännu glesare. Kronärtskockan sås inomhus i slutet av januari-februari för senare utplantering. Använd 8-10 cm stora krukor och så två frön i varje kruka. Då kan du ta bort den svagare plantan om båda gror. Vattna igenom ordentligt. Ställ sedan krukorna i rumstemperatur i fönsterbräda med växtbelysning. När plantorna har fått riktiga blad gallras konkurrenten bort och växterna planteras om i en större kruka i kompostrik jord. De kan nu stå något svalare än rumstemperatur om du kan erbjuda det. Ett uppvärmt växthus är toppen.

På kronärtskockan är det blombotten i knoppen man äter.

I slutet av maj är det dags att börja avhärda plantorna, dvs ställa ut dem varje dag så att de vänjer sig vid klimatet inför utplanteringen. Låt dem stå ute längre och längre varje dag. Plantera sedan ut dem när risken för frost är över. En praktisk lösning är att man använder utrymmet mellan de små kronärtskockorna till att odla någon snabbväxande grönsak som inte stör kronärtskockorna, till exempel rädisor. Täck gärna marken med gräsklipp eller kompost för att behålla fuktigheten i jorden. Vattna vid behov. Fram till skörden gynnas kronärtskockan av extra gödning. Du vet att det är dags att skörda när de köttiga fjälliknande blad som sitter på utsidan börjar separera sig från varandra.

Kronärtskockor kan också odlas som fleråriga i landets södra delar, men bör skyddas mot kyla genom kupning.

I sydligaste Sverige kan kronärtskocksplantor klara sig utomhus under vintern om man kupar dem med ett rikligt täcke av halm och löv. Täckningen gör man strax innan marken fryser. Det är bara roten som övervintrar och från den skjuter det fram nya skott på våren. Så fort vårsolen börjar värma ska kupningen bort så att den inte isolerar på fel håll och hindrar solen att värma upp jorden. ‘Herrgårds’ är en gammal skånsk sort som ger fleråriga plantor. Skockorna är inte så stora som på de ettåriga sorterna, men mycket smakliga.

Höstfärgerna i park och trädgård

Lönnar har ofta kraftiga höstfärger.
Lönnarna är ett släkte med ovanligt klara och fina höstfärger.

Träd och buskar förbereder sig för den kommande vintern och kastar sina blad till marken för att vi ska få räfsa upp dem och lägga på komposten. Alternativt smula ner dem med gräsklipparen så att maskarna i gräsmattan har lite att jobba med. Löv är utmärkt råmaterial till humus som lättar upp jorden och ger den till på köpet lite lagom med näring.

Japanska lönnar får ofta mörkröda höstfärger.
De japanska lönnarna har ofta mycket starka höstfärger.

Höstfärgerna varierar stort mellan olika arter och mellan olika sorter av samma art. Vissa träd får ingen höstfärg alls utan tappar löven i grönt skick. Gissa vilket vanligt trädslag som gör så! Jo alen. Man vet inte riktigt säkert vad det beror på, men allövens stora innehåll av kväve bekymrar inte alen som är självförsörjande på kväve genom små kväveproducerande knutor på rötterna. Därför behöver den inte hushålla med näringsämnen i bladen som de flesta andra lövfällande arter måste göra.

Rönnsumaken har vacker höstfärg i gulorange.
Rönnsumak är ett mindre träd med dekorativt växtsätt och fin höstfärg.

Annars är det de gula karotenoiderna och de röda antocyaninerna som står för färgspelet. Dessa är färgämnen som finns i bladen jämte det gröna klorofyllet. Men klorofyllet maskerar de andra färgerna under den varma årstiden och de blir synliga först när det värdefulla klorofyllet dras tillbaka om hösten för att återanvändas nästa år.

De amerikanska blåbären har fina höstfärger.
Amerikanska jätteblåbär är surjordsväxter som får en fin höstfärg.

Klorofyllet kan liknas vid blodets hemoglobin som transporterar syre till cellerna. Både klorofyll och hemoglobin är beroende av järn för sin tillblivelse. Har växten dålig tillgång till näringsämnet järn kommer dess blad redan under växtsäsongen att bli gulaktiga, klorotiska, detta eftersom mängden klorofyll minskar. Det är något man ser ofta och vanligt ett tecken på att en surjordsväxt står i jord som har alltför högt pH eller kalkhalt.  Tillsätt okalkad torv och eventuellt rhododendrongödsel så jämnar pH ut sig och bladen tar upp mer järn och återfår snart sin gröna färg.

Dodongrönn är ett vacert litet träd med fin höstfärg.
Den storbladiga rönnen ‘Dodong’ får kraftig höstfärg.

Biologisk bekämpning av svartfläcksjuka på ros

Svartfläcksjukan angriper rosor under fuktiga somrar.
Angripna rosor minskar i tillväxt, tappar bladen och ser allmänt tråkiga ut.

På hösten kan man ibland se kraftiga angrepp av svartfläcksjuka på rosor. Orsaken är en svamp som heter Marssonina rosae. Svampsjukdomen orsakar gulsvarta, oregelbundna  fläckar på bladen. Efterhand gulnar bladen och faller till marken. Vid kraftiga angrepp återstår bara blommorna i toppen på en kal stjälk. När rosorna är så hårt angripna bildar de ofta nya, kraftiga skott redan under hösten. De nya skotten hinner sällan avmogna och får då lätt frostskador. Svampen gynnas av hög luftfuktighet och mulet väder med stillastående luft. Typ höstdimma som inte orkar lyfta förrän mot eftermiddagen. Denna höst är det mycket olika slags svampsjukdomar på olika växtslag och jag ser också mycket svartfläcksjuka.

Svartfläcksjuka på ros leder till tidigt bladfall.

Det finns sorter som har bättre motståndskraft mot svartfläcksjuka än andra, och har du återkommande angrepp kan det vara en idé att byta ut rosorna mot bättre sorter. ‘Flammentanz’ anses vara en motståndskraftig sort, men även där har jag sett svampangrepp i höst. Ett år som detta kan det vara god idé att bekämpa sjukdomen,för att minska risken för ännu kraftigare angrepp nästa år. Vill man spruta mot svamp måste man göra det återkommande, en gång i veckan under en längre period. Bäst är att börja så fort man ser de första tecknen på sjukdom och sedan hålla på till sena hösten då bladen fallit.

Växtskyddsmedlet Binab är helt naturligt och ekologiskt.

Nu i höst har jag provat Binabs Trichoderma-svampar på svartfläcksjuka. Binab TF WP heter medlet som kan köpas via nätet. Det är ett helt ekologiskt alternativ och består av levande svampsporer från Trichoderma. Man blandar en halv tesked av pulvret i 5 liter vatten och sprutar rikligt på blad, stjälkar och nedfallna löv på marken. Luckra ner fallna löv i jorden så att de förmultnar och lägg ev ut ett lager jord ovanpå för att påskynda processen.  Förvara pulvret i kylskåp eller frys mellan behandlingarna, så håller det längre. På lång sikt är det vettigt att inte överdriva kvävegödslingen, då den visat sig vara gynnsam för svartfläcksjukan.

Trichodermasvampar används som biologisk bekämpning mot svartfläcksjuka på ros.

Att starta sin första köksträdgård

Några jordgubbsplantor borde absolut få plats i odlingen.
Jordgubbar är roliga att odla och lätta att sköta.

Att odla sina egna grönsaker och frukter är både roligt och ett billigt sätt att få fram sin egen mat i hushållet. Men det kan kännas som ett jätteprojekt om man inte vet var man ska börja någonstans. Ta dig inte vatten över huvudet med att göra en för ambitiös satsning första gången, utan håll dig på en mindre yta till en början. Och planera lite först.

Titta på din tomt och fundera ut var du har de bästa förutsättningarna för att något ska växa och trivas. Under stora träd är sällan en bra idé, för träden både skuggar och suger åt sig en massa näring och vatten ur jorden. Det är inte så noga med jordkvalitén på platsen, för har du bara en begränsad odling så kan du lätt förbättra jorden genom att tillsätta kompostjord, dressjord eller barkmull. Den billiga planteringsjorden 4 säckar för 100 kr är inte mycket att odla i. På sin höjd kan du blanda i lite i befintlig jord, men du behöver mer näring och vattenhållande material än så.

Rödbetor är lätta att odla och bladen kan även ätas i salladen.

Fundera också på vad du vill odla. Vad gillar du att äta? Rotsaker, sallad, potatis, lök, kryddväxter eller bär? Allt kommer kanske inte att få plats, så du får välja ut det viktigaste. Fundera på om du kan dela fröer och utsäde med en granne eller god vän. Ofta är portionerna rätt stora och det blir mycket över. Tänk också på att växter som potatis, squash, majs och rabarber tar mycket plats. Kanske ska du odla potatis i spannar vid sidan om? Nästa steg är att ta sig till ett gardencenter eller trädgårdsbutik för att köpa fröer och plantor. Läs på påsens baksida när det är bäst tid att så respektive grönsak. Vissa sorter som ruccola, asiatiska bladgrönsaker, spenat, rotsaker, dill och persilja kan sås tidigt. Vänta lite med ärter och bönor eftersom de vill ha en varm jord för att gro. Paprika blir bäst i växthus och tomat finns både för frilandsodling och växthus. Kryddväxter och olika kålsorter är bäst att köpa som färdiga småplantor som man planterar ut.

Spenat och sallad är lättodlade grönsaker för nybörjaren.
Spenat, morot och sallad i en upphöjd odlingsbädd ger gott om grönsaker för hela sommaren.

Sen ska jorden beredas. Finns det ingen rabatt eller uppgrävd bit mark får du börja med att gräva bort det översta jordlagret som normalt innehåller både gräsmatta och ogräs. Väljer du att odla i pallkrage kan du täcka befintlig jord med tidningar och fylla på jord uppe på. Men då behöver du i de flesta fall ha två lager pallkragar för ett tillräckligt tjockt jordtäcke. Så tänk på att det går åt mer jord då, eftersom du inte blandar in den befintliga jorden på platsen. Du behöver verktyg som: grävspade, kratta, liten planteringsspade, rensjärn och vattenkanna. För att så och sätta dina fröer och plantor i raka rader är det bra med ett långt kvastskaft eller ett snöre med två pinnar.

Ärter sås i varm och lucker jord.

Läs på fröpåsen vilket plantavstånd som rekommenderas. Rotsaker som morötter och rödbeta kan gärna sås lite tätare från början och så gallrar du bort de svagaste plantorna allt eftersom. Vattna i såfåran och tryck till jorden med krattan så att fröerna kommer i ordentlig kontakt med jorden. Hänger de bara i luften klarar de inte av att gro. Vattnet är viktigt under hela tillväxtperioden. De unga plantorna har ännu svaga rötter och får inte torka ut, för då dör de. Ska du åka bort under en längre period skall du helst ha pratat med någon som kommer och vattnar till dig. Hur fort jorden torkar ut beror förstås på temperaturen, mängden naturligt regn och hur vattenkrävande växterna är.

Lycka till med din odling!