Få koll på din odlingsjord

”Hjälp, det blir bara sämre och sämre skörd! Ifjol fick vi nästan ingenting av det vi sådde och planterade. Det var bara en massa jobb. När hösten kom var vi ganska trötta på allt.” Så kan det låta när jag får ett uppdrag kring en trädgårdsodling. ”Vad gör vi nu åt detta?” Jag kommer gärna ut och tittar på er odling och ger ett svar baserat på era berättelser, mina iakttagelser och ett jordprov analyserat på laboratorium.

Unga rädisor på rad.


En jord du odlar blommor eller grönsaker i behöver årligen en näringstillförsel som minst motsvarar den skördeförlust du gör när du plockar upp växter ur den. När växterna växer tar de upp näring. Ogräs i landet tar upp näring. Och slutligen försvinner en del näring genom urlakning eller avdunstning. Alltså behöver du gödsla jorden för att odla mer. Och hålla koll på de andra parametrarna kring jordens bördighet.

Ett kålland i fantastisk tillväxt. Kål tillhör de mest näringskrävande grönsakerna.


pH-värdet är ett mått på jordens surhetsgrad som är bra att känna till. Ett bra pH för grönsaksodling ligger på ca 6,0-7,0. Ligger pH för lågt eller för högt blockeras upptaget av många näringsämnen och då kvittar det hur mycket gödsel du tillför. Ett för lågt pH kan höjas med hjälp av trädgårdskalk, men okynneskalka inte ifall du inte vet om det behövs. Behovet av kalk påverkas nämligen också av jordens mullhalt. En lerjord har normalt ett högre pH, medan en sandig jord kan ligga lägre.

En matjord med grov struktur som får en giva hönsgödsel inför sådd. Nedbrytarna förbrukar annars jordens kväveförråd.


Det organiska, nedbrytbara, innehållet i en jord kallas för mullhalt. Mullhalten är av stor betydelse för jordens närings- och vattenhållande förmåga. Ett bra sätt att öka mullhalten är att tillföra väl multnad kompost, stallgödsel, löv, gräsklipp eller skörderester som blast och stammar. Gör det årligen, men i lagom mängd. Att bygga upp en bra mullhalt tar flera år. Tänk på att en alltför hög mullhalt inte heller är bra, då det blir en kall och fuktig jord som kommer igång sent om våren. Dessutom tar nedbrytarna som processar tillskottsmaterialet upp väldigt stora mängder kväve ur jorden. Det är deras mat kan man säga. Så kvävebrist kan bli följden om man tillför en stor mängd förmultningsbart material.

Gott om mask i kompostjorden.


Kompost innehåller stora mängder levande organismer som hjälper dig att odla. Det är framför allt osynliga svampar och bakterier som leder nedbrytningsarbetet i jorden. Nedbrytningen frigör näringsämnena från grovmaterialet och gödseln du tillför. Bland de synliga nedbrytarna finner vi daggmaskar, mångfotingar, jordlöpare, gråsuggor, myror, skalbaggar och spindeldjur. I en jord i balans finns alla dessa nedbrytare på en gång. De frigör näringsämnen från ”avfallet” så att växternas rötter kan ta upp dem från jorden.

Potatisland


Tidigare var grävning av landen något självklart, som man gjorde varje höst. Idag är ickegräv-metoden tillsammans med marktäckning något många odlare förespråkar. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Djupgrävning tillför syre och grövre näringsrikt material närmare växternas rötter. I och med grävningen passar man på att rensa ogräs. Men grävningen i sig rubbar livet i jorden och stör framför allt det livsviktiga mykorrhiza-nätverket som svamparna har byggt upp. Användning av jordfräs gör grävjobbet både snabbare och smidigare, men kan dessutom slå sönder markpartiklarna och finfördela ogräsrötter så du får en grön och kompakt odlingsbädd. Låt fräsen stå, alltså.

Sådd av bondböna


No dig-metoden går ut på att man ständigt tillför näringsrikt, nedbrytbart material på toppen av jorden. Sedan får nedbrytningsorganismerna ta hand om resten. På lite sikt är det här ett arbetssätt som minskar behovet av ogräsrensning och bevattning eftersom jorden aldrig ligger bar. Men har du redan problem med sniglar så blir det här en riktig förökningskammare för dem då sniglarna kryper in och gömmer sig under täckmaterialet. Då får du ta det lite lugnt med täckodlingen och hellre mylla ner växtresterna i jorden. Under säsongen eller efter skörd. Att så in en marktäckande gröda som fungerar kvävefixerande är en ekologiskt riktig lösning. Likaså användning av mellangrödor. Mer om detta i ett annat kapitel.

Honungsört som mellangröda på fält.


De tre viktigaste näringsämnena som växterna behöver för att kunna tillväxa är kväve, fosfor och kalium. Det kan du tillföra genom att lägga ut stallgödsel från djur eller konstgödsel. En väl brunnen stallgödsel innehåller en balanserad mängd av näringen och dessutom även syre och växtdelar att bryta ner, i och med det ingående strömaterialet. Detta bidrar till en bra struktur och ökad mullhalt. Strö av halm eller torv är definitivt att föredra framför spån som innehåller skadliga terpener.

Stallgödsel på hög. Nedbrytningsprocessen är i full gång, vilket skapar värme.


Om vi nu har gått igenom allt detta och tagit ett jordprov så väntar vi in analyssvaret. Gödslingsrekommendationerna beror förstås på jordmånen, vad som odlas och växternas inbyggda behov. Har man problem med svag tillväxt är vanligen det växttillgängliga kvävet lågt och behöver rättas till. Stallgödsel, kompost och benmjöl är mångsidiga men ganska långsamverkande gödselmedel. Pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, guldvatten (urin) och blodmjöl är snabba gödselmedel som innehåller mycket kväve. Konstgödsel NPK 11-5-18 är ett vanligt gödselmedel för grönsaker som passar de flesta växternas behov. Det finns andra blandningar med större kväveandel, t ex NPK 12-2-6 eller NPK 21-4-7 om de passar bättre. Eller kalksalpeter som bara innehåller kväve och kalcium, ifall det är en bättre lösning. Det bästa är att dela upp gödslingen i en större giva innan sådd och plantering och därefter en uppföljning med en-två doser under säsong.

En ung planta av rotselleri.


Lycka till med din odling!

Odla utan spade

Nu har den första boken på svenska kommit om köksodling utan att gräva – sk No dig-odling. Bella Linde är journalist och författare till ett flertal odlingsböcker. Här beskriver hon filosofin bakom och metoden för det odlingssystem som fokuserar på jordens hälsa och välbefinnande. No dig är inget nytt och märkvärdigt, men det är en metod som förutsätter att man jobbar med sina mikroorganismer och maskar för att forma en bördig trädgårdsjord. Och på köpet slipper man (nästan) vattna och rensa ogräs.


Boken har smakfulla fotografier av Lena Granefelt. Layouten känns modern och tydlig. Faktarutor sammanfattar och sidhänvisningar (som länkar på en webbsida) leder vidare till mer info. Detta är helt klart en faktabok och ingen bilderbok, men fotografen står stadigt i myllan och förskönar inte komposthögen eller ogräsrenset. Hon får se ut som det gör hos folk mest och det med skitiga fingrar. Kanske är det en del av den stämning boken vidarebefordrar – gör det inte så pretentiöst, men förstå vad du håller på med, för det här med mull är viktigt.

ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska


Textens upplägg är brett och spänner från växtbäddarnas uppbyggnad i praktiken, till biologiska gödselmedel och skadedjur. Jag gillar inledningen som går rätt på frågorna: vad – varför – hur. Det är intressant läsning även för en yrkesman och fungerar säkert lika bra som lärobok för en nybörjare inom odling. Att skriva så bägge grupper känner sig sedda är en konst. Det enda jag hade önskat mer utförlig beskrivning av är avsnittet om marklära – det som här heter Jordlära, beskrivet på 4 sidor. Den ursprungliga jorden kommer alltid att påverka den skapade odlingsjordmånen och därför är det så viktigt att förstå sambanden mellan jordart, näring och pH.

ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska


Presentationen av grönsaksfavoriter i ’Odla utan spade’ ger inte så mycket praktisk odlingsfakta, men det kan man hitta i många andra bra böcker. Den stora behållningen är istället den utförliga beskrivningen av hur du steg för steg startar upp din grävfria odling. Vilket material lämpar sig bäst för täckodling. Hur planerar du för flera omgångar och långlivade kulturer. Hur gör du om du har gott om sniglar i trädgården. Och visst får man lust att krama sina daggmaskar som sköter jobbet under ytan när man läst ut den här boken!

Få in mångfalden i trädgården

björnbär klängväxt greenspire trädgårdskonsult trädgårdsdesign
Blommande björnbärssnår kan erbjuda gott om mat för många insekter.

Vi är allmänt lite för ordningsamma och städningsbenägna i våra trädgårdar idag. Ju mindre plats man har, desto snyggare och mer perfekt ska det vara. I stan likaväl som på landet borde vi släppa lite på städivern och tänka på vad mångfalden i växtarter och -delar gör för mångfalden av insekter, fåglar och däggdjur.

maskros pollenväxt jordhumla humlor greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning
Maskrosen börjar blomma i april och är en värdefull växt för jordhumlan.

Vi som jobbar i trädgårdsnäringen måste också bli duktigare på att tala om och värna de biologiska intressena och värdena – inte bara de estetiska! Att förändra allmänna uppfattningar och tyckanden tar tid, så det är bara att mala på! Och smyginföra pollen- och nektarrika växter från vår till höst i parker och trädgårdsplanteringar.

äng biologisk mångfald höggräs greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning
En äng samlar många arter av gräs, blommande örter och insekter.

Inom offentliga förvaltningar har man många gånger allmänhetens ”önskemål” och krav att tillrättalägga varje liten grön plätt inom förvaltningens områden. Då kanske vi behöver satsa på information via skyltning, brev och hemsida för att göra det tydligt att vi har en plan med det vi gör för bevarande av den biologiska mångfalden. Det kan uppfattas som farligt och skräpigt att låta halvmurkna stammar och ved ligga kvar i en park. Men de innebär en oerhört viktig livsmiljö för många sällsynta och hotade växt- och djurarter.

ekstockar stamdelar faunadepå jätteek greenspire trädgårdskonsult biologisk mångfald
Gamla stamdelar av en jätteek som i en faunadepå låtits ligga kvar för djurlivet.

Grova och ihåliga träd som mist halva stammen i en storm har stor betydelse för både floran och faunan. Ju äldre ett träd är, desto artrikare är det vanligen. I ihåligheter finns s k mulm, murken ved, där många insekter trivs. Där insekterna finns kommer fåglarna att flockas och likaså fladdermössen nattetid. Svampar, mossor och lavar finns i barken och veden och de bidrar även till den fortsatta nedbrytningen av trädet så att fler organismer kan dra nytta av dess tjänster framöver.

Ihålig trädstam med pågående mulmbildning.

Säkerhetsaspekten kan ofta ligga i konflikt med miljöintresset och kulturhänsynen att bevara äldre, döende träd i offentlig miljö. Att låta en arborist gå igenom de äldre träden regelbundet är ett sätt att hålla koll på säkerheten. Äldre träd har ett starkt skydd i lagen, t ex miljöbalkens generella biotopskydd för alléer och kulturmiljölagens bestämmelser om kyrkliga kulturminnen.

Äldre träd är skyddade enligt Miljöbalken.

Istället för att flisa eller elda upp stockar, grenar och ris bör man reservera dem för djurlivet. I miljöer med höga naturvärden, men med höga risker för materiella eller personskador kan döende träd och död ved sparas i en så kallade faunadepå i utkanten av parken. Det blir som en kyrkogård för gamla trädstammar och grenar som kommer från biologiskt särskilt värdefulla träd. Där kan de fortsätta att brytas ner i naturlig takt, men utan att bli farliga för sin omgivning.

Den gamla asken hyser ett mångsidigt insekts- och djurliv.

Blomsterängen

En blomsteräng i trädgården under blommande äppleträd – det är drömmen för många. Inte omöjligt att åstadkomma, men det tar kanske lite tid, beroende på vilken metod du använder och på vilken jordart du har. Ängsvegetation gynnar den biologiska mångfalden och ger en annan trädgårdsupplevelse än den ordnade parken eller trädgården.


Att bara låta gräsmattan växa vilt och hoppas på att det blir en blomsteräng blir sällan så bra. De flesta gräsmattor är alldeles för näringsrika och tillväxten för kraftig för att blommorna ska orka konkurrera med gräset. Är det en större bit mark som ska omvandlas kan ett sätt att magra marken vara att så in råg och skörda det tidigt eller att sätta potatis.


Grödan tar upp mycket näring och dessutom hjälper bearbetningen till att bekämpa en del ogräs som säkerligen finns i jorden. Den kommande ängsytan ska vara möjligast fri från fleråriga ogräs som kvickrot, kirskål, fräken och åkertistel. Finns det mycket ogräs redan kan täckning med svart markduk under 1-2 säsonger vara en god förberedelse för att rå på ogräset.


Man kan också schakta bort de översta 15-20 cm matjord och dra nytta av den fattigare alven när man anlägger sin blomsteräng. Ev kan man lägga på näringsfattig, sandblandad jord före etablering av ängsväxterna.


För att anlägga en ny äng kan du gå tillväga på olika sätt:
– köpa färdig ängsmatta i rektangulära bitar färdigt insådda med blommande växter.
– plantera pluggplantor i luckor i befintlig mager gräsvegetation.
– så en ängsfröblandning i plöjd och harvad jord.
De två sista alternativen kan också kombineras för ett snabbare resultat.


Det finns fröer och pluggplantor för olika marktyper och miljöer. Utgå från den jord och de fuktförhållanden som finns på platsen. Pratensis och VegTech är två svenska företag som har ett brett sortiment ängsprodukter, såsom pluggplantor, ängsfröer och färdiga ängsmattor.


Själv har jag en gräsmatta som delvis ligger på torr och näringsfattig jord. Där har redan tidigare funnits eller vandrat in olika blommande växter som gulmåra, blåklockor, brunört, johannesört, rölleka, kärringtand, fibblor och prästkragar. Har sedan grävt bort grässvålen i rutor och planterat plugg och sått in frö av nya arter som passar i den miljön.


En ängsyta måste skötas, även om det är en ganska enkel skötsel. För att behålla karaktären och för att växterna ska hinna fröså sig själva är det viktigt att slå ängen efter blomning. Början av augusti brukar vara en bra tid. Använd lie, slåtterbalk eller röjsåg med klinga. Trimmer är inte bra, för den trasar sönder gräsklippet istället för att klippa av det. Låt det torka i en vecka innan gräset räfsas ihop och tas bort. Klippet ska inte lämnas kvar, eftersom det tillför jorden näring. Ängen ska absolut inte gödslas, utan hållas så näringsfattig som möjligt. Då kommer den att vara länge till glädje för både människor och insekter.


Hur funkar kompost?

svartrot grönsak rotfrukt 
Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Svartroten liksom många rotsaker trivs i en mullrik och djupgrävd, lucker jord.

Alla som odlar och har trädgård borde absolut ta vara på sitt organiska avfall genom kompostering. Genom att kompostera kan vi minska avfallsmängderna radikalt, liksom sänka energiförbrukningen vid transport och återvinning av sopor. Genom att kompostera kan du återföra levande ämnen till naturen och trädgården.

kompostering grönsaksavfall kompostjord Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Nedmyllning av grönsaksrester och halm på hösten ger fint tillskott till jorden.

I naturen sköts komposteringsprocessen per automatik och på plats. Löv och växtdelar som faller till marken bildar ett luftigt täcke inför vintern och ger mikroorganismer energi. I början av komposteringsprocessen är det svampar och bakterier som jobbar med materialet. Sen ger sig gråsuggor, hoppstjärtar, kvalster, maskar och asbaggar in i leken. På slutet kan man se jordlöpare och tusenfotingar pila runt i materialet.

jordsuggor jordorganismer nedbrytare Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
En hel koloni gråsuggor som jobbar med jorden.

Allt organiskt avfall från en trädgård och ett hushåll duger att kompostera, så länge det inte är behandlat med kemikalier och bekämpningsmedel. Men man kan inte ta i lika mycket av alla material. En lyckad kompost bygger på blandningar av olika material med olika C/N-värde, eller kol-kvävekvot. I ena ändan av skalan finns bl a grenar, sågspån och halm som kan ha en C/N-kvot på över 100. I andra änden finner du grönsaksavfall, gräsklipp och köksavfall med ett C/N-värde på runt 15.

hästgödsel gödselstack naturgödsel
 Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Hästgödsel är prima material att blanda upp kompostjorden med.

Blöta material blandas därför med torra, grova material. Kvistar och kraftiga stjälkar klipps eller flisas för att ge fler angreppsytor för nedbrytarna. Vattenrika material som fallfrukt och gräsklipp behöver blandas upp med torra som halm, barkflis eller löv för att strukturen ska bli bra. Stallgödsel kan gärna blandas in under vägen och likaså ettårigt ogräs som inte satt frö. Däremot bör du sortera bort fleråriga ogräs som kirskål, kvickrot, tistlar och maskros.

kirskål flerårigt ogräs ogräsrötter 
Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Rötter från fleråriga ogräs ska inte slängas i komposten.

Nu på våren är en bra tid att starta upp en trädgårdskompost. Rabatterna ska rensas och gräset börjar klippas. Beskärningsris från buskar och fruktträd finns säkert sedan vintern. Ha gärna en hög med torra material liggande bredvid din kompost för att kunna blanda i när det behövs.

Blanda om materialet i komposten under säsongen. En köksavfallskompost behöver röras om ofta, men en grön grovkompost har inbyggt mer syre i massan. Syret behövs för nedbrytarna och processen påskyndas. Algomin kan du blanda i i små mängder ifall du har mycket barr, eklöv eller kaffesump som är försurande. Men kalka inte, för pH-värdet på kompostjord är ändå ofta väldigt högt.

höstlöv kompost Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Löv från trädgården blandas in med annat material i komposten.

Vad kan då gå fel? Processen kan avstanna i förtid. Kanske är det för torrt eller för blött i materialet. Då kallnar komposten. Luktar komposten ruttet? Då är det säkerligen för blött eller komposten har inte blandats om. Syrehalten är för låg. Sätt till grovt torvströ eller halm. Luktar komposten ammoniak? Då har C/N-kvoten förmodligen blivit för låg. Det kan ske om man öser på för mycket gräsklipp eller köksavfall. Ju fuktigare material som läggs i komposten, desto högre behöver yttertemperaturen vara. Temperaturen i materialet varierar mellan 65-70 grader i början, ner till ca 35 grader under den huvudsakliga komposteringen.

kompostmask daggmaskar jordorganismer nedbrytare Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Kompostmask i en gödselstack.

Hur vet man att komposten är klar? Tiden för kompostering kan man inte ha som riktvärde för det beror helt på ingångsmaterialen. Men när komposten svalnar av och får en mörk färg börjar materialet bli kornigt, jordlikt och dofta lite skog. Då kan du börja blanda in kompostjorden i dina odlingar. När den nya kompostjorden ligger till sig ännu någon månad så blir den än mer balanserad i näringsinnehållet.

kompostjord Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Kompostjorden är fin att blanda in i befintlig jord och tillför mullämnen i ler- eller sandjord.

För att vara helt säker på näringsinnehållet i kompostjorden behöver du analysera den. Men ska man ha lite riktvärden att gå efter så kan man säga ungefär så här. Först värden för en ren trädgårdskompost som legat en säsong: pH 8, torrsubstans ca 43%, ledningstal omkring 7. Näringsvärden i % av torrsubstansen: totalkväve 0,9, totalfosfor 0,3 och kalium 1. En färsk hushållskompost kan ha som exempel: pH >8, torrsubstans 47%, ledningstal 49, totalkväve 2,8%, totalfosfor 0,6% och kalium 2,1%. Ledningstalet (lt) är ett grovt mått på hur näringsrik en växtjord är. Som jämförelse kan man ta en åkerjord som har lt på ca 2-2,5. Hushållskompostens höga lt beror vanligen på att matavfallet innehåller mycket koksalt från matrester. Den färska hushållskomposten ska därför helst blandas upp med en mogen trädgårdskompostjord för att bli mindre ”stark”.

luckra gräva Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
En jord med mycket mullämnen doftar gott och är trevlig att arbeta med.

Lycka till med din kompost och odlingssäsong!

Äppleblom på gång

Discovery börjar gå i blom.

Äppleträden står i full blom i Skåne. Sorternas blomningsperiod varierar lite, men i nuläget ska de flesta ha gått igång. Blommornas utseende varierar mycket från sort till sort, och den som är en skicklig odlare känner igen träden bara på knoppar eller öppna blommor. Starkväxande Åkerö har t ex väldigt smala blomblad. Frida har starkrosa knoppar på korta skaft som sedan bleknar vid utspring. Discovery å andra sidan har gulröda knoppar och krusiga vita kronblad på långa skaft.

Gyllenkroks Astrakan är en tidigblommande och -mognande äldre äpplesort med starkt rosa knoppar.

En knepig vår har det varit så här långt för många äppleodlare. Först en väldigt varm period och nu flera nätter med frost på raken. Återstår att se hur våra fruktträd klarat blomningen, som är den känsligaste tidsperioden i trädens årscykel. De stora kommersiella odlingarna ligger oftast vid vatten, som fungerar som en temperaturutjämnande faktor. Men i våra hemträdgårdar blir det som det blir från år till år.

I brist på vildbin duger även tambin bra!

Vid pollineringen önskar man ett lagom vindstilla och varmt väder för pollinatörernas skull. I äpplets fall är det främst bin man hoppas på. Minst 14 grader ska det helst vara för att äppleblommorna ska bli fullständigt pollinerade. Efter pollineringen ska pollenet gro och fruktsättningen börja och även det är processer som kräver goda temperaturer.

Vindpollinering är inget att förlita sig på även om träden står nära varann, för äpplets pollen är tungt och flyger inte så långt. Alltså gäller det att få dit bina. Och göra trädgården attraktiv för humlor, blomflugor och skalbaggar. De är mindre köldkänsliga än bin och hjälper även de till med befruktningen. Städa inte för mycket i trädgården och ställ gärna ut några insektshotell till de vilda insekterna! Satsa på en bred palett av växter som lämnar rikligt med pollen och nektar under hela växtsäsongen så blir din trädgård populär hos pollinatörerna.

Vid pollineringen för insekterna över pollen från blomman på en äpplesort till en annan. Äppleträden är självsterila, så det måste finnas en kompis. Alla sorter är dessvärre inte kompatibla med varandra och för att ta reda på vilka sorter som befruktar varandra kan du ta en titt på ett pollineringsschema som du hittar på nätet. Där framgår det vilka äpplesorter som passar att kombinera. Katja, Filippa och Transparente Blanche är exempel på mångsidiga pollenlämnare som befruktar många andra sorter. Har du äppleträd i ett område med många trädgårdar inom en nära omkrets brukar det alltid finnas någon pollenbytare i närheten. Annars kan det vara säkrast att köpa flera träd som jobbar bra ihop.

Får man låna bikupor till sin äpplelund har träden större chans att bli pollinerade.

Sälgen, vårt mest underskattade landskapsträd

Sälgen tillhör det stora och varierande släktet pilar, som innefattar allt från risliknande dvärgbuskar till stora träd. Alla arter blommar tidigt på våren och är beroende av insekter för sin pollinering. Framför allt sälgens pollen och nektar är mycket viktiga födokällor för både tambin och vilda bin. Den blommar tidigt på året när inte många andra biväxter ännu gått i blom och blir värdefull föda åt bidrottningarna innan de lägger sina ägg.

Ett ungt sälgträd som växer i öppet läge på frisk mark.

Växten är tvåbyggare, d v s han- och honblommor sitter på olika plantor. Just blomningen innebär det största prydnadsvärdet. När blomman mognar sitter det stora pollensamlingar ytterst på de hanliga ”videkissarna”.

Sammantaget ger sälgen föda åt så många insekts- och fjärilsarter att sälgen kan kallas en nyckelart. En nyckelart är en art som har stor betydelse för andra arters överlevnad i ett ekosystem. Larver från närmare 200 fjärilsarter och nästan 100 skalbaggsarter lever av bladen och över 200 skalbaggsarter kan finnas inne i veden. Dessutom är många svampar och lavar beroende av olika salixarter. Så sälgen kan definitivt anses vara ett lika viktigt trädslag som eken.

Sälgen används ofta planterad i landskapsplanteringar och som erosionsskydd. Den har inga större ståndortskrav, men föredrar en ljus växtplats med god markfukt, även om du ofta kan se sälgen på torrare mark. Redan tidigt utvecklar den flera stammar. Tidigare hamlades sälgen för lövfoder åt kreatur och hästar och de äter gärna även barken på tunnare grenar.

Sälgen, liksom andra pilarter har en mycket vacker äldre bark. Pilarnas bark innehåller salicin som är nära släkt med salicylsyra, som används inom naturmedicinen mot huvudvärk och migrän.

Sälgen växer ofta som ett flerstammigt träd.

Både levande och döda sälgar är värdefulla träd i naturen. Det är verkligen inget ”skräpträd” som man ibland hör sägas. Så låt sälgen stå kvar på din mark och gläds åt alla ekosystemtjänster den utför!

Att odla sin egen mat

Greenspire trädgårdskonsult pallkrageodling grönsaker sallatsplantor
Lite större än en pallkrage, men fortfarande i hanterbar storlek. Odlingsbäddar i den Engelska Trädgården på Svabesholm.

Odlingsintresset bland unga vuxna och medelålders är på topp. TV-program om ekobönder och kändiskockar hjälper till att sprida vurmen för egenodlat, närodlat, vildplockat och i högsta grad hållbart producerat. Det tackar alla vi som jobbar i det gröna för.

Greenspire trädgårdskonsult hallon bärbuskar solmogna bär
Makalösa hallon från egen hallonhäck. Och helt maskfria!

Jag tycker pallkrageodling är härligt. Det är ett steg vidare från krukor på terrassen, men fortfarande så enkelt, lättöverskådligt och hanterbart. Du behöver inte mer än en pallkrageodling på 0,96 m2 för att på allvar bli biten av odlingslyckan. Och sen vill man bara ha mer och mer!

Greenspire trädgårdskonsult grönsaksplantor rotselleri småplantor
Torvkuber med förkultiverade plantor av rotselleri redo för utplantering på friland.

Någon fullärd odlare kommer jag aldrig att bli. Har min egen hobbyträdgård med odlingsbänkar, bärväxter och fruktträd där jag experimenterar en del. Som produktionsansvarig för frilandsodlingen på en naturbruksskola är arealerna enormt mycket större och avkastningskravet likaså. Samtidigt ska här finnas plats för elevernas test och misslyckande, men vi måste också kunna visa på fullskalig professionell odling. Med såväl ekologiska och konventionella metoder.

Greenspire trädgårdskonsult kålodling grönsaksland hacka ogräs kålplantor grönsaksodling
En del handarbete blir det även i större odlingar. Mellan kålplantorna i raden hackas ogräset för hand samtidigt som man kontrollerar att plantorna är fria från larver och annan ohyra.

För att bli en skicklig odlare måste man odla. Det är inte svårare än något annat ämnesområde. En kirurg måste få operera, en ryttare rida och en författare skriva. Öva, läsa på, ifrågasätta, prova igen och lyssna på erfaret folk. De som varit med länge ger värdefull info som puttar iväg dig ett extra steg. Mot nya grödor, nya odlingsmetoder och ännu mer nyfikenhet.

Greenspire trädgårdskonsult stallgödsel hästgödsel jordförbättring naturgödsel
Det ryker från högen av halmblandad hästgödsel som ska ut på fältet till speciellt näringskrävande grödor som t ex kål, majs och kronärtskocka.

Att bruka sin jord handlar om att leva med jorden och mata den med nyttigheter. Jorden får inte utarmas, utan den ska ha något tillbaka för varje morot du drar upp därifrån. Annars är jordens kraft snart förbrukad.

Greenspire trädgårdskonsult bönland grönsaksodling blommor ätliga blommor pollinatörer
I anslutning till bönorna växer blåklint, ringblomma och solros som ger mat till de nyttoinsekter som hjälper till att bekämpa ohyra i odlingen.

Att lära sig ta hand om odlingsjorden och förbättra dess potential är en särskild konstart. Men det enda långsiktiga rätta, även i de riktigt stora produktionsperspektiven. Monokulturer, bekämpningsmedel och uteblivna pollinatörer kan ta död på odlingsbranschen över tid. Så ju fler som börjar odla pallkrage, desto fler som ifrågasätter och värnar den ”goda” produktionen.

Greenspire trädgårdskonsult vide sälg pollen pollinerande insekter nektar tidig blomning
Spara sälgbuskar i lähäckar och kanter kring din odling. De ger pollinerande insekter värdefull första föda om våren och blir därmed en förutsättning för deras fortplantning.

Läs vidare i mina gamla inlägg och prova dig fram till din egenodlade, hållbara mat! Lycka till med odlingssäsongen!

Greenspire trädgårdskonsult kålodling spetskål hållbar odling
Fina, mjälla huvuden av spetskålen Red Flame. Årets sista omgång i början av oktober.

En läcker våräng

En äng är inte bara härlig ersättning för gräsmatta, för den innebär en del jobb förstås. Den lockar också till sig fjärilar, humlor och bin som pollinerar fruktträd och grönsaksland och fåglar som tar hand om olika skadeinsekter.

Nejlikroten ’Totally Tangerine’ spelar huvudrollen i denna kombination tillsammans med blå kantnepeta.

Planerar för att anlägga en ny försommaräng i år. Ett blomsterparti för torrare mark i soligt läge. Fuktiga ängspartier i delar av trädgården har jag redan. Den fuktiga ängen har ett växtval som kungsängslilja, gullvivor, bollvivor, smörboll, lungört, och olika narcisser samt vildväxande vit- och gulsippor, ängsbräsma och humleblomster. Den torra ängen kommer att bli en större utmaning.

Härlig blomning i den fuktiga ängen i början av maj: gullviva, bollviva, narciss och kejsarkrona.

Platsen för torrängen ska helst vara solig-halvsolig. Har din tilltänkta plats en tjock gräsmatta får du börja med att gräva bort grässvålen och blanda upp matjorden med grus eller sand för att få ett magrare underlag. I mitt fall tänker jag utnyttja den del av trädgården som består av mager gräsmatta. Så svagvuxen att jag ofta kan lämna den oklippt större delar av sommaren, just för att gräset inte är särskilt kraftigt där.

Grunden för den fuktiga ängen är naturlig förekomst av ängsbräsma som sedan bättrats på med fler och senare blommande växter.

Du kan gå tillväga på tre sätt: genom att så frö, sätta färdiga plantor eller en kombination av de båda. Snabbast resultat får du såklart med redan rotade pluggplantor eller större perennplantor. För att så in frö behöver jorden bearbetas så att fröna kommer ner i lucker jord. Du kan gräva upp fläckar för sådd och mylla ner fröna i ytjorden. För att komma igång snabbare med blomning planterar du färdiga plantor runt om i den magra grässvålen. Är det torrt väder behöver du vattna ängen de första månaderna tills växterna etablerat sig.

Exempel på växter som trivs på torr ängsmark är: backnejlika, backsippa, backtimjan, gullris, gulmåra, kattfot, liten blåklocka, mandelblomma, prästkrage, rödklint, solvända, strandtrift, styvmorsviol, tjärblomster, åkervädd, äkta johannesört och ängsviol. Akleja är en växt som trivs både torrt och i lite fuktigare jord, men den vill gärna ha något mer näring. Har du kalkrik jord kan du dessutom lägga till axveronika, blodnäva, brudbröd, cikoria, gullviva (växer både torrt och fuktigare) samt kungsmynta/oregano. Fröblandningar och pluggplantor till dessa kan man köpa hos bl a företaget Pratensis.

En mer vildvuxen del där rosa krollilja samsas med hundloka och nässlor.

Tidigare år har jag sparat delar av gräsmattan på den torra delen oklippt under hela försommaren. Det kom glatt upp prästkragar, blåklockor, gulmåra, brudbröd och olika fibblor redan första året. Så fröbanken fanns där i jorden. Men det blev mycket mullvadshögar och sorkgångar också, för de stortrivdes i den ostörda jorden. Så numera håller jag noga koll på ängspartierna och klipper gångar och slår ner växtligheten ganska tidigt, bara för att inte sork och mullvad ska få härja fritt.

Perenna växter som formar en riktig försommardröm: nejlikrot, kantnepeta och gulltörel.

Jobba dig till en bra jord

Att ta hand om och förbättra sin jord borde vara en lika stor fråga som att förbättra klimatet. Eller egentligen hänger de två ihop. Jordhälsan och bördigheten är en förutsättning för att kunna leva klimatsmart och odla utan större påverkan på klimatet. I det lilla perspektivet är det helt enkelt en fråga om att förbättra och säkerställa en skörd även i framtiden, samt att värna en mångfald av djur och växter i både odling och natur.

Daggmasken gräver gångar och drar ner organiskt material från jordytan i matjordslagret.

Förbättring av markstruktur
Mer och mer pratas det om no-dig-metoden, d v s att odla utan plöjning eller höstgrävning. En metod som ökar jordens volym och genomsläpplighet eftersom maskar och andra jordlevande organismer får sköta sitt jobb ostört och skapa en porös och humusrik jord. Det organiska materialet som lämnas ovanpå marken eller brukas ned stabiliserar jordens aggregatstruktur. Rotsystemen påverkar också strukturen genom att gångar blir kvar i marken när rötterna förmultnar. Markstrukturen påverkas också indirekt då det kol och kväve som tillförs jorden gynnar mikrolivet, såsom kvalster, jordlöpare, hoppstjärtar och maskar i marken.

Odlingsbäddar som täcks om hösten med odlingsrester och halm. Därefter läggs ett lager kompostjord ovanpå för att hålla materialet på plats.

Bekämpning av ogräs och skadegörare
Tillgängliga kemiska preparat för bekämpning av ogräs och ohyra i konventionella odlingar minskar för varje odlingssäsong. Det betyder att våra grönsaksodlare och lantbrukare måste tänka om och hitta alternativa metoder. Gröngödsling bör ingå i växtföljden hos ekologiska odlare i o m att mineralgödsel inte är tillåten. Gröngödsling med eller utan täckodling, mellangrödor och bottengrödor är möjliga lösningar för att få en bättre jordhälsa och en renare odling, även om man ser till ogräsproblematiken. Beroende på vilka ogräs som finns i jorden väljs lämpliga gröngödslingsarter. Det är viktigt att vallen putsas innan ogräsen sätter frö.

Persisk klöver doftar gudomligt och bidrar till en bättre jordhälsa.

Blanda flera arter
Så helst en blandning av olika gröngödslingsväxter. Blandningar har den fördelen att de är odlingssäkrare än ett bestånd av enbart en art. Blanda gärna kvävefixerande arter med sådana som inte är kvävefixerande. En eller flera gräsarter bör också ingå. Det finns färdiga fröblandningar att köpa om man inte vill experimentera själv. Subklöver, gul lupin, sötväppling, luddvicker, åkerböna, bovete, råg och havre är exempel på arter.

Vitklöver bör slås tidigt om man inte vill att den ska fröså sig.

Baljväxter är ett näringsrikt alternativ som passar både i gröngödsling och ogräsbekämpning. Det finns flera ettåriga klöverarter som samtidigt som de fixerar kväve från luften även håller nere ogräs och fungerar som nektarkälla för insekter. Nektar och pollen från blommorna är dessutom en värdefull tillskottsföda för parasiternas naturliga fiender. Att ta hand om och uppföröka skadegörarnas naturliga fiender tidigt på säsongen innan skadegörarna anfaller kan vara avgörande för bekämpningen av dessa.

Honungsört och blodklöver i en ettårig blomsterremsa motarbetar ogräs genom skuggning. Honungsört bör dock putsas innan fröbildning om man inte vill att den frösår sig.

Blommor föder nyttodjur
Genom att tillföra blommande växter i grönsaksodlingar kan man bidra till en biologisk bekämpning av många skadeinsekter som bladlöss och kålmal. De blommande växterna lockar parasitsteklar från omgivande vegetation tidigt på säsongen och erbjuder både skydd och nektar innan själva skadeinsekten kommer in. Genom att slå vallen i omgångar säkerställer man att det ständigt finns blommande växter som föda åt pollinatörer som humlor och fjärilar.

Ettårig blandning av westerwoldiskt rajgräs, blodklöver och perserklöver som gröngödsling.

Tillförsel av kväve
Innehåller blomsterblandningen klöver och bladrika växter får jorden tillgång till värdefull näring och förbättrad struktur när gröngödslingen vänds ner i marken. I första hand handlar det om kväve, som bundits till kvävefixerande bakterier på baljväxternas rötter samt kol, som härrör sig från de grövre växtdelarna. Ju tidigare en vall brukas ner i jorden, desto större är näringstillskottet. Gröngödsling tillför däremot ingen fosfor till jorden, så det måste kompletteras på annat sätt. Till exempel med Biofer, som är ett KRAV-godkänt gödselmedel som är tillåtet i ekologiska odlingar.

Gröngödslingen har alltså inte bara positiva effekter på ogräsreglering, markstruktur och artrikedom, utan har också stor betydelse för ett kemikaliefritt och mer varierat odlingslandskap där många arter kan trivas.