Den vanliga, vita julrosen Helleborus niger köper man oftast i knopp på senhösten. Jag tycker det är en underbar krukblomma vid entrén samplanterad med andra köldtåliga växter eller med flera exemplar tillsammans i samma kruka.
Under kalla nätter brukar jag skydda julrosorna med en strut av tidningspapper eller så lyfter jag in hela krukan frostfritt. De blommande julrosor vi har i handeln brukar inte vara så köldtåliga första vintern.
Mindre krukor är lätta att ställa i nya sammanhang när man vill piffa upp en vintertrött plantering. Så köp några extra julrosor som du kan plugga in på ett tråkigt ställe. Samma princip använder jag även under sommarhalvåret när det uppstår ”hål” i någon rabatt. Då ställer jag bara en kruka där med någon fluffig växt och vips ger det hela rabatten ett lyft.
Julrosen gillar ett halvskuggigt läge i djup men genomsläpplig, humusrik jord med god kalkhalt. För att höja pH i jorden på lite sikt kan du smula ner äggskal i ytjorden. Att plantera julrosorna i en slänt brukar vara ett bra trick för att undvika alltför mycket fukt vintertid. Ett annat är att plantera dem på en liten kulle av grov grus. Fyll gärna på med näringsrik kompostjord kring julrosorna på våren. Då klipper du också bort gamla blad, för att lämna plats till nya. Nu passar jag även på att plantera ut krukexemplaren från förra hösten. De mår mycket bättre i marken under sommaren. Glöm inte att vattna om det blir långvarig torka!
Julrosor brukar få mängder av frön och de flesta självsår sig direkt under plantan. Många gånger korsar de sig vilt och avkomman kan bli väldigt varierande. Om du har tur och är lite påpasslig kan du hinna samla in julrosens frön innan den släpper dem, i juni nån gång.
Vill du inte ha en massa småplantor i rabatten går det att så fröna direkt i fuktig jord och ställa sådden skuggigt och svalt.
Sådden får inte torka ut, så glöm inte bort den helt. Efter ett år kan små plantor börja dyka upp i sålådan och då är det dags att försiktigt skola om dem i egna småkrukor. Därefter får du vara beredd att vänta ytterligare minst ett-två år på blomning. Det tar lite tid att odla julrosor, men är väldigt kul, med tanke på alla varianter som kan uppstå.
Jätteverbenans lila blomhuvuden på sina höga stjälkar lockar mängder av insekter under sin blomningstid. Det är svårt att motstå denna sommarblomma, men oftast är man lite för sent ute om man vill ha ett hav av blommor. Den är rätt dyr att köpa under tidig sommar då den finns i handeln och plantan ser inte heller speciellt lockande ut i det skedet.
Jätteverbena, Verbena bonariensis, har en lång utvecklingstid från frö till blomma. Så det är perfekt att så den nu i vinter och glömma bort den under några månader, för att sedan skola om och plantera ut när våren och försommaren kommer.
För vintersådd som står ute eller i kallväxthus funkar det bra med en plastburk typ godislåda med stabilt lock som står emot nyfikna möss som gärna knaprar på det mesta man ställer ut i fröväg. Ta vanlig plantjord eller såjord, vad du råkar ha hemma, lägg ut i burken, fukta jorden, platta till den och så jämnt över hela ytan. Fröna är som små streck, så tappa inte bort dem! Täck med ett ytterst tunt jordlager eller med vermiculite eftersom jätteverbenan är ljusgroende. Täckningen är mest ett sätt att hålla fröna på plats. Sen på med locket och ställ ut. Locket ska vara perforerat så onödig vattenånga slipper ut.
Groningen är långsam, så du får ha tålamod med att inget kommer att hända på lång tid. Du kan ha turen att hitta kylpreparerade (stratifierade) frön i handeln och då slipper du momentet med att ställa sådden ut i kylan. Men groningen brukar vara ganska seg även där. Lyft på locket ibland och kolla så jorden inte är torr eller möglig. Du kan slänga in en näve snö i lådan om jorden verkar torr.
Glädjen är stor när de små små plantorna börjar titta upp. Vänta med omplantering tills verbenans första lite tandade karaktärsblad har utvecklats. Då är roten stark nog att klara hantering. Lycka till! Låt mig gärna höra hur det går med din sådd!
Första nypotatisen, det är ändå något visst med den! De där allra första, färska knölarna som med bara salt och smält smör gör en hel rätt. Sill till vill någon ha, kanske varmrökt lax och då blir det både gräddfil och hackad gräslök också. Plötsligt har man en hel måltid!
Välj sort efter önskad skördetid Att odla potatis är inte så svårt. Fast man får börja planera i tid. Vill du ha speciella, populära sorter gäller det att du beställer din sättpotatis i god tid. Utgå från skördetid och välj sorter därefter. Sättpotatis indelas vanligen i grupperna mycket tidig, medeltidig och sen potatis. Den sena gruppen är lagringsdugliga för vinterkonsumtion, medan de tidiga ska ätas som färska. Köp alltid kvalitetssäkrat utsäde för att få en frisk potatisskörd. Stubbetorp, Larsviken och LPM är exempel på producenter med sättpotatis av god kvalitet.
Några av mina favoritsorter är: Swift, Hankkijan Timo (mycket tidiga) Amandine, Linzer Delikatesse (medeltidiga) och Sparrispotatis (sen). Hur mycket sättor ska man köpa? Räkna med att du får ungefär sex gånger insatsen vid skörd. Har du möjlighet att lagra potatisen så kan du odla mer, men ska du äta den färsk får du lägga dig lite lägre. Har du pallkrageodling så räkna med 8-10 sättor per pallkrage.
Förgroning av större mängd potatis. Varje låda är märkt med sortnamn.
Förgroning – groddning Genom att lägga upp potatisarna för groddning i ljuset i ca fyra veckor före plantering vinner du tid i tillväxtstarten. Temperaturen kan ligga mellan 10 och 15 grader. Ju varmare, desto snabbare utvecklas groddarna. Beroende på utsädesmängd kan sättorna läggas i ett svalt fönster eller annat lämpligt utrymme där temperaturen kan regleras. Tänk på att hålla en hög luftfuktighet så inte potatisarna torkar in och skrumpnar. Spraya dem med vatten emellanåt eller lägg dem att gro på en tunn bädd av torvmull. Den färdiga grodden ska vara ungefär 1 cm lång.
Stora sättpotatis av sorten Marine. Groddarna är ännu ganska små.
Rätt jord för potatisodling Potatis trivs allra bäst i en varm och lätt jord. Har du en vårfuktig lerjord så kommer det att bli bra det också, bara du förbättrar odlingsjorden med kompost, barkmull, kanske grov sand och lite stallgödsel, så blir det prima. Har du en tyngre basjord så bör du bearbeta (gräva) jorden åtminstone ett spadtag ner så att den blir smulig och fin. Det säger sig självt att i en lerjord blir sättningen något fördröjd jämfört med i en sandjord, eftersom leran tar tid på sig att torkar upp och blir varm långsamt.
Jordtemperaturen kan du hålla koll på för att komma rätt i tid för sättning. 8 grader behöver jorden hålla ner på 10 cm djup för att inte sättorna ska drabbas av köldchock. Potatisen vill inte ha speciellt mycket näring, men det är bra om jorden är väldränerad. Vet du med dig att jorden är mager kan du tilläggsgödsla t ex med en NPK 11-5-18 ca 35 gram/m2. Hönsgödsel är mindre bra då den är väldigt kalkhaltig. Soligt läge bör du ha, annars kommer det bli svag tillväxt på plantorna.
Sättning av potatis i underbart smulig sandjord den 20 mars.
Sätt potatisen Gräv eller dra upp fåror med en potatishacka. Fårorna ska vara ca 10 cm djupa och du ska ha 50-70 cm mellan raderna. Det breda radavståndet är viktigt för att du ska kunna kupa potatisen allt eftersom de växer. Kupar man inte upp jord kring plantorna kryper potatisarna upp i ljuset och blir grönfärgade och därmed oätliga. Lagom avstånd mellan potatisarna 30-40 cm. De tidiga sorterna kan sättas närmare varann och de sena på det större avståndet, eftersom de ska stå längre och växa sig större. Täck över potatisarna med jord och gärna en fiberduk. Potatisplantorna är mycket frostkänsliga och duken skyddar mot en lätt frost. Vill du driva fram potatisen extra tidigt ska du ta flera lager tjockt med fiberduk.
Kupning av potatis andra gången.
Skötsel av potatislandet När plantorna kommit upp ca 15 cm är det dags att kupa dem. Fös upp jord med en potatishacka eller kratta i fårorna så att plantorna hamnar lite djupare än innan. Är det en torr vår och försommar och du odlar i en lätt jord är det bra att vattna potatisen i flera omgångar. Potatisen består ju av mycket vatten och är det för torrt blir det inte så många knölar. Särskilt när potatisen ska till att blomma får den inte torka ut. Men för mycket vatten är inte heller bra. Blasten ska helst hålla sig torr, så vattna på jorden om det går.
Nu blommar potatisen och den börjar vara skördeklar.
Rensa ogräs vid behov och kupa jorden en gång till innan skörd. När plantorna blommar kan du gräva försiktigt i jorden för att kolla storleken på potatisen. Normal utvecklingstid för förgroddad potatis är 10-12 veckor. Är potatisarna ännu för små så föser du bara tillbaka jorden och väntar en vecka till. Sen är det bara att njuta!
”Hjälp, det blir bara sämre och sämre skörd! Ifjol fick vi nästan ingenting av det vi sådde och planterade. Det var bara en massa jobb. När hösten kom var vi ganska trötta på allt.” Så kan det låta när jag får ett uppdrag kring en trädgårdsodling. ”Vad gör vi nu åt detta?” Jag kommer gärna ut och tittar på er odling och ger ett svar baserat på era berättelser, mina iakttagelser och ett jordprov analyserat på laboratorium.
Unga rädisor på rad.
En jord du odlar blommor eller grönsaker i behöver årligen en näringstillförsel som minst motsvarar den skördeförlust du gör när du plockar upp växter ur den. När växterna växer tar de upp näring. Ogräs i landet tar upp näring. Och slutligen försvinner en del näring genom urlakning eller avdunstning. Alltså behöver du gödsla jorden för att odla mer. Och hålla koll på de andra parametrarna kring jordens bördighet.
Ett kålland i fantastisk tillväxt. Kål tillhör de mest näringskrävande grönsakerna.
pH-värdet är ett mått på jordens surhetsgrad som är bra att känna till. Ett bra pH för grönsaksodling ligger på ca 6,0-7,0. Ligger pH för lågt eller för högt blockeras upptaget av många näringsämnen och då kvittar det hur mycket gödsel du tillför. Ett för lågt pH kan höjas med hjälp av trädgårdskalk, men okynneskalka inte ifall du inte vet om det behövs. Behovet av kalk påverkas nämligen också av jordens mullhalt. En lerjord har normalt ett högre pH, medan en sandig jord kan ligga lägre.
En matjord med grov struktur som får en giva hönsgödsel inför sådd. Nedbrytarna förbrukar annars jordens kväveförråd.
Det organiska, nedbrytbara, innehållet i en jord kallas för mullhalt. Mullhalten är av stor betydelse för jordens närings- och vattenhållande förmåga. Ett bra sätt att öka mullhalten är att tillföra väl multnad kompost, stallgödsel, löv, gräsklipp eller skörderester som blast och stammar. Gör det årligen, men i lagom mängd. Att bygga upp en bra mullhalt tar flera år. Tänk på att en alltför hög mullhalt inte heller är bra, då det blir en kall och fuktig jord som kommer igång sent om våren. Dessutom tar nedbrytarna som processar tillskottsmaterialet upp väldigt stora mängder kväve ur jorden. Det är deras mat kan man säga. Så kvävebrist kan bli följden om man tillför en stor mängd förmultningsbart material.
Gott om mask i kompostjorden.
Kompost innehåller stora mängder levande organismer som hjälper dig att odla. Det är framför allt osynliga svampar och bakterier som leder nedbrytningsarbetet i jorden. Nedbrytningen frigör näringsämnena från grovmaterialet och gödseln du tillför. Bland de synliga nedbrytarna finner vi daggmaskar, mångfotingar, jordlöpare, gråsuggor, myror, skalbaggar och spindeldjur. I en jord i balans finns alla dessa nedbrytare på en gång. De frigör näringsämnen från ”avfallet” så att växternas rötter kan ta upp dem från jorden.
Potatisland
Tidigare var grävning av landen något självklart, som man gjorde varje höst. Idag är ickegräv-metoden tillsammans med marktäckning något många odlare förespråkar. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Djupgrävning tillför syre och grövre näringsrikt material närmare växternas rötter. I och med grävningen passar man på att rensa ogräs. Men grävningen i sig rubbar livet i jorden och stör framför allt det livsviktiga mykorrhiza-nätverket som svamparna har byggt upp. Användning av jordfräs gör grävjobbet både snabbare och smidigare, men kan dessutom slå sönder markpartiklarna och finfördela ogräsrötter så du får en grön och kompakt odlingsbädd. Låt fräsen stå, alltså.
Sådd av bondböna
No dig-metoden går ut på att man ständigt tillför näringsrikt, nedbrytbart material på toppen av jorden. Sedan får nedbrytningsorganismerna ta hand om resten. På lite sikt är det här ett arbetssätt som minskar behovet av ogräsrensning och bevattning eftersom jorden aldrig ligger bar. Men har du redan problem med sniglar så blir det här en riktig förökningskammare för dem då sniglarna kryper in och gömmer sig under täckmaterialet. Då får du ta det lite lugnt med täckodlingen och hellre mylla ner växtresterna i jorden. Under säsongen eller efter skörd. Att så in en marktäckande gröda som fungerar kvävefixerande är en ekologiskt riktig lösning. Likaså användning av mellangrödor. Mer om detta i ett annat kapitel.
Honungsört som mellangröda på fält.
De tre viktigaste näringsämnena som växterna behöver för att kunna tillväxa är kväve, fosfor och kalium. Det kan du tillföra genom att lägga ut stallgödsel från djur eller konstgödsel. En väl brunnen stallgödsel innehåller en balanserad mängd av näringen och dessutom även syre och växtdelar att bryta ner, i och med det ingående strömaterialet. Detta bidrar till en bra struktur och ökad mullhalt. Strö av halm eller torv är definitivt att föredra framför spån som innehåller skadliga terpener.
Stallgödsel på hög. Nedbrytningsprocessen är i full gång, vilket skapar värme.
Om vi nu har gått igenom allt detta och tagit ett jordprov så väntar vi in analyssvaret. Gödslingsrekommendationerna beror förstås på jordmånen, vad som odlas och växternas inbyggda behov. Har man problem med svag tillväxt är vanligen det växttillgängliga kvävet lågt och behöver rättas till. Stallgödsel, kompost och benmjöl är mångsidiga men ganska långsamverkande gödselmedel. Pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, guldvatten (urin) och blodmjöl är snabba gödselmedel som innehåller mycket kväve. Konstgödsel NPK 11-5-18 är ett vanligt gödselmedel för grönsaker som passar de flesta växternas behov. Det finns andra blandningar med större kväveandel, t ex NPK 12-2-6 eller NPK 21-4-7 om de passar bättre. Eller kalksalpeter som bara innehåller kväve och kalcium, ifall det är en bättre lösning. Det bästa är att dela upp gödslingen i en större giva innan sådd och plantering och därefter en uppföljning med en-två doser under säsong.
Om snigeln bara hade hållit sig till kirskålen så hade jag låtit dem hållas!
Naturligtvis kunde man inte vänta sig annat. Efter en vinter mild som en försommarvind utan egentliga frostknäppar låg sniglarna i startgroparna så fort det började grönska.
Jaja, så kunde det se ut en morgon i maj. Lätt att få pådrag och andnöd.
Av de 22 snigelarter som förekommer i Sverige är mördarsnigeln, eller den spanska skogssnigeln som den egentligen heter, den i särklass mest ökända. En gång så gott som natt- eller regnaktiva, men nu syns de när som under dygnet, förutom i den hetaste solen mitt på dagen.
I de långa tentaklerna sitter snigelns ögon. I de undre, kortare har den sitt smak- o luktorgan.
Sniglarnas slemspår avslöjar var de varit senast och tittar man närmare ser man skadan på alla växtdelar där de varit och tuggat. Slemmet är ett slags glidmedel som underlättar snigelns framfart, men det skyddar också kroppen mot uttorkning.
Pumpablom kanske är gott?
För mig personligen har sniglarna blivit ett av sommarens stora stresselement. Jag får lite lätt panik, och ångestkänslor tar sig från bröstet upp mot halsen. För det hjälper inte hur många jag högg itu under den senaste rundan – det är ständigt påfyllt med friska krafter. Sniglarna tar liksom inte slut.
Tänkte tanken att lägga ner snigelbekämpningen. Det är ju ändå inte lönt. De har redan ätit upp tre omgångar sallat och kål. Både utplanterade plantor och platssådda. Två omgångar bönor, både förkultiverade och platssådda. Tidigt i maj räknade jag till 33 sniglar på en löpmeter rädisor. Nu är favoritfödan jordgubbar! Som om det inte var nog med det klänger de numera i växthuset också. På tomatplantorna, tuggar in i de sötaste cocktailtomaterna och äter upp chiliknoppar och skott. Hostans blad är tuggade, rabarbern likaså.
Snigel + spenat = jättegott!
Det som ger mig allra mest ångest och mani är vetskapen om att en spansk skogssnigel kan ge 400 nya. Om var och en av de 400 lägger 400 nya ägg så ser du hur snabbt vi kommer upp i miljoner på bara några generationer. Vi kommer inte att vinna. Frågan är bara när och om en naturlig fiende minskar på stammen. Regniga somrar driver på utvecklingen och de varma vintrarna likaså.
Snigel + jordgubbe = smaskens!
Sniglarna är tvåkönade, hermafroditer. Varje individ kan lägga ägg, men de måste para sig med varandra för att äggen ska bli befruktade. Äggen läggs oftast i sprickor i jorden och de kläckta sniglarna övervintrar som ungdjur. För att ha en chans att begränsa mördarsniglarnas framfart måste du börja tidigt på våren så fort de första sniglarna visar sig. Det finns inget enskilt segerrecept, utan en kombination av åtgärder måste till.
Ferramolen lägger jag även ut på blomfat med en takpanna över.
Jag har provat nematoder som vattnas ut på de mest utsatta ställena. Det är relativt dyrt och måste upprepas ca var 6:e vecka. Funkar bara på ungdjur. Koppartejp på odlingslådorna funkar i torrt väder, men släpper lätt när det börjar regna. Järnfosfat (Ferramol) är pellets som sniglarna äter av och sedan går och lägger sig för att dö. Det går åt mängder av järnfosfat för att skydda en tomt som har ett par hundra meters gräns mot naturområden.
Highway 66.
Jag strör ut pelletsen i stråk där det rör sig flest sniglar och på ställen där jag precis har mosat några individer. För doften av både pelletsen och döda artfränder lockar fram fler sniglar. Och sen klipper jag dem med sax. Går flera rundor om dagen med saxen i ena handen och ferramolburken i andra.
Öl uppges också funka som lockbete. Jag är ingen stor öldrickare, så det har blivit över några burkar med utgånget datum. Dem tänker jag använda nu. Så får vi se om den finska, tyska eller danska ölen smakar sniglarna bäst! Har precis riggat min första ölfälla av en tom glassburk. Det tog en halvtimme, sedan hängde de första besökarna i baren!
Paddor har jag gott om i trädgården. Äter sniglar gör de, men mördarsniglar?
Det sägs att myskankor kan hjälpa till och rensa trädgården från sniglar. Hjälpa till alltså – alla ankor är inte så hungriga på mördarsniglar. De måste också ha ett frostfritt boende över vintern och rävsäker övernattning. Räv har jag gott om. Kanske intressant att prova på, men tänk då på att dessvärre är ankorna också glada för sallat och andra odlade grödor. Allt som är dyrt äter de, har jag hört. Det blir nog inget med det.
Hela växten är mer eller mindre täckt av ett grått ludd.
Äkta kvitten, Cydonia oblonga, är ett mindre fruktträd med lång historia. Man tror den har odlats som kulturväxt tidigare än äpple. Kvitten avbildades av både greker och romare redan under antiken. Växten har sitt ursprung i Mindre Asien och Kakausus. Det vetenskapliga namnet knyter an till staden Kydonia, idag Chania, på Kreta. Det finns endast en art i släktet, men ett hundratal olika sorter.
Blomknoppen är mycket lik en rosenknopp.
Kvitten är ett lövfällande träd med rosa eller vita blommor i maj. Knoppen är snurrad som en ros och vackert rosa till färgen. Blommorna påminner om äppleblommor, men är lite runda i formen även som utslagna och liknar nästan en mindre magnoliablom. Bladen slår ut ganska tidigt och är ludet grå, som om de vore angripna av mjöldagg.
Många av de odlade sorterna är självfertila, så det räcker att ha bara ett exemplar för att få skörd. I oktober mognar de ludna, gula frukterna som passar att använda till kvittenmos, sylt, marmelad eller vin. Marmeladen får en vacker orangeröd färg vid kokning.
När kvittenbitarna får koka med socker kommer de snart att bli vackert röda i färgen.
I medelhavsländerna gör man kvittenbröd, som är en slags hård marmeladgodis, av kvittenmos, socker, citron och honung. Den bakas i ugnen i långpanna vid låg temperatur under flera timmar.
Frukterna kan vara formade som äpplen eller päron.
Råa smakar äpplena förskräckligt strävt, då de innehåller mängder av garvsyra. Däremot är de mogna frukterna ljuvliga att ta in på ett vackert fat, då de har en härlig doft som sprider sig i rummet. Den aromen liknar inget annat. Dessvärre finns det ofta stora mängder små flugor i frukterna och dessa förökar sig glatt inomhus. Så då åker fruktfatet ut!
Kvitten har ett grunt rotsystem och bör odlas i fuktig mark med något sur markreaktion. Den är härdig i zon I-II. På många håll används kvitten som grundstam vid förökning av svagt eller medelstarkt växande päronträd. Kvitten har också använts som medicinalväxt mot bl a magbesvär och ”klena nerver”.
När höstregnen och mörkret slår till på riktigt brukar den värsta trädgårdsivern lägga sig. Åtminstone hos mig. Mätt på trädgårdsarbete och växtkraft behöver jag en liten återhämtning innan planeringen för nästa säsong börjar. Men det finns en grej kvar, som avrundar skördeåret och sätter punkt. Innan frosten fryser till jordytan får vi inte glömma bort att sätta vitlöken.
Vitlök är en härlig krydda i all mat och dessutom en hälsosam ingrediens. Godast är den färska vitlöken som kan skördas från början av maj. Ännu helt oklyftig och lite syrlig i smaken. Underbar att skiva tunt och bara fräsa ett ögonblick i stekpannan. Blasten är också en fin smakhöjare att krydda maten med.
Hur gör du för att plantera vitlöken? Gå till trädgårdshandeln och köp certifierad utsädesvitlök. Den är garanterat fri från sjukdomar. Det finns mängder av sorter från olika länder, men de franska är vanligast. Välj så stor lök du bara kan hitta. 60+ föredras av yrkesodlare och då går det 10-12 lökar per kg. Sorten Thermidrome är en lättodlad favorit med vitt skal, Germidrome en fin vitlök med lila skal. Dela sedan de hela vitlökarna i klyftor genom att bryta loss sidolökarna från varandra. Vissa sorter har 10 klyftor per lök, andra bort mot 14-15. Ju större klyftor, desto bättre skörd!
Förbered jorden du ska plantera i genom att plöja, harva eller fräsa den fin och lucker. Vänd ner kompost, gröngödsling eller stallgödsel för att tillföra humusämnen. Markera raderna med snöre eller rits. Ett radmellanrum på 40-50 cm är lagom. Sätt klyftorna ca 5 cm djupt och med 10 cm mellanrum. Vitlöken ska bara hinna få lite rötter nu i höst innan kylan kommer. Efter tjälen släpper till våren börjar den växa. När tillväxten startar kan du gärna tillföra jorden mer näring, mineralisk eller vegetabilisk.
I mitten av februari i år hade vitlöken stuckit upp sina första gröna skott.
Det såg inte mycket ut för världen, men en dryg månad senare var det redan full fart i vitlökslandet. Då behöver löken en giva kväve för att ta fart och börja växa till sig. Marktäckning med gräsklipp är en bra kvävekälla som samtidigt håller undan ogräset och ger en lucker jordstruktur. Under våren har vitlöken stort vattenbehov, men senare under säsongen klarar den att växa torrare. Skördar gör du när blasten börjar gulna och lägga sig. Det brukar bli i augusti. Den kan gärna få ligga på jorden och torka några dagar i solen innan du tar in löken i torrt och mörkt lager.
Den första dagen med lite regn på flera månader passade jag på att se Cecilia Wingårds lilla, verkligen pyttelilla, trädgård i Rugerup. Hon fick tidigt pippi på luktärter. Långt innan samlarintresset för dessa skönheter startade i Sverige. Hon odlar luktärter från gammaldags engelska sorter, lika väl som nyare amerikanska och Nya Zeeländska hybrider. De har färger och teckningar från rent vitt till mörkaste sammetssvarta. Samt strimmiga, randiga och kantade i någon accentfärg eller färger som går från mörkare till ljusare från dag till dag.
Luktärten Susan Thomas
Men luktärtens skönhet är kortvarig. Man får vara där när de blommar. Dels för att ständigt plocka av eller skörda, men dels för att hinna njuta av varje blommas doft och utsökta form innan den bleknar bort. För ju mer du plockar, desto mer får du. Man får inte vara rädd att plocka in buketter från sina luktärter, för när de börjar sätta frö så slutar de att bilda nya knoppar.
En del av sortimentet i Cecilias webbshop.
Cecilia Wingård köper in fröer från internationella kontakter. Och hon säljer vidare sorter hon provodlat och gillar. Via hennes hemsida kan du köpa fröer till makalöst vackra luktärter från hela världen. Min stora kärlek bland luktärter har länge varit den sicilianska vilda Cupani, som doftar himmelskt gott. En ganska lågväxande sort med korta stänglar. Men bland de nya, moderna luktärterna från Nya Zeeland, framtagna av Keith Hammett, hittar du resliga sorter som bildar plantor med upp emot 30 cm långa blomskaft. Hela plantan kan bli bortåt 3 meter, så det gäller att ha stabila klätterställningar.
Den heta sommaren har ställt till det för luktärterna, som inte riktigt orkat växa till sig som de brukar. Regn klarar de ganska bra, men blir det torrt krymper de. Luktärter vill också ha mängder av näring under hela sommaren. Hönsgödsel är fint, men då måste den förstås vattnas ner i rötterna. Ett flytande gödselmedel fungerar lika bra. Jag har skrivit inlägg om förodling av luktärter förut, så skriv in sökordet luktärter i sökrutan i vänster marginal, så får du mer tips om odling av luktärter.
Längtan efter vår blir allt starkare. Och samtidigt läser jag med ångest om den köldknäpp som är utlovad till nästa vecka. Ska inte vintergäcken och snödropparna få blomma vidare, utan bromsas upp av en sen vinter? Hade hoppats det var över för i år.
Men ingen fara – du kan alltid tjuvstarta säsongen med att fröså kommande plantor av blommor och grönsaker. Chilipeppar tillhör de växter som kan sås tidigt för att du ska hinna njuta av frukterna redan under sommaren. Det är helt okej att så frö redan nu och hålla plantorna inomhus som krukväxter innan de sätts ut i ett svalt växthus under varma dagar i mars. Chili är inte redo för utplantering innan nattemperaturen ligger över +8 grader, men har du värmefläkt i växthuset så ger du plantorna extra skydd den första tiden.
Det krävs ingen avancerad utrustning för att så chili. Jag använder gamla gräddfilsburkar och trär en plastpåse över varje såkruka till en början. Då håller sig jorden fuktig i det miniväxthus som varje kruka utgör. Använd en näringsfattig såjord/kaktusjord för sådd och fukta jorden innan du petar ner fröna. Fröna myllas ner på ett djup motsvarande ca 5 gånger fröets egen diameter. Ganska grunt alltså på dessa platta frön. Tryck till jorden så fröna får kontakt med jord och luftfickor jämnas ut.
När fröna gror ställer du krukorna i ett soligt fönster. Här kan de stå till att de vuxit till ett par centimeters höjd. Ta då en kvadratisk plastkruka (för att kunna ställa dem tätt och platssparande till en början) och fyll den med god plant- eller blomjord. Ställ krukorna i ett brätte för att underlätta hanteringen. Vattna när jorden torkar upp, men vänta med näringslösning tills att plantorna börjar sätta frukt. När dina chiliplantor växer sig större, och inför utflytt i växthus, krukar du om dem till större krukor. Nu ska jorden vara riktigt näringsrik och god.
Det allra första fruktämnet ska alltid nypas bort på varje planta, hur hårt det än verkar. Annars stannar chiliplantan i växten och koncentrerar sig på att bilda frö i denna första och enda frukt.
I år har jag sått fyra olika sorters chili. Två röda köpesorter, en gul som jag tagit frön ifrån en Hvilanchili och en röd sort som jag odlat tidigare år. Fröna håller sin grobarhet ganska många år, så man kan ta frö från torkade frukter som man odlat fram tidigare. Däremot är det inte alltid garanterat samma sort som moderplantan, eftersom F1-hybrider inte är stabila. De kan alltså korsa sig och forma helt nya sorter.
Sommarblommornas blomma, den klassiska engelska luktärten, är en egensinnig primadonna. Som jag kan längta efter dess otyglade växtsätt och förföriska doft! Precis nu, mitt i vintern, vill jag ha dem i min hand. Kan inte bara kalendern ta ett hopp in i maj och sedan är vi framme vid sommaren och växtglädjen!
Har precis beställt fröer av nya, odlingsvärda luktärtssorter. Jag är inte så noga med att alltid veta namnet på det jag odlar, bara det blir bra är huvudsaken. Därför kan det vara lite krångligt att rekonstruera något som blev jättebra, som jag absolut måste upprepa.
Den syrenlila och vinröda luktärten heter ’Cupani’. Doftar mest av alla.
Vad gäller luktärter så har jag en absolut favorit och den heter ’Cupani’. Döpt efter den sicilianska munken Franciscus Cupani som redan på 1600-talet upptäckte växten och skickade frön till England. Som blev en succé och startade en stor odlingsvurm för luktärter.
Så jag ska så dem tidigt i år. Redan i vecka 12, i slutet av mars, för att få en tidig start på blomningen. Och de ska definitivt planteras i växtbänkarna blandat med grönsaker och andra snittblommor. Luktärter vill ha varm, välgödslad och djup jord i soligt läge. Det är bra att köpa speciella pluggbrätten eller djupa såkrukor för luktärterna, för de har så känsliga rotsystem som unga plantor.
Plantorna kan sättas ut tidigt, redan i slutet av april, om de täcks med fiberduk. Det är en klar fördel med svalare uppdragning, eftersom plantorna då blir knubbigare och mer robusta. De tål faktiskt förvånansvärt bra lägre temperaturer, så länge som inte termometern visar frostgrader.
Luktärter vill ha gott om vatten och mycket gödsel. De behöver gödselvattnas hela säsongen för att blomma bra. Svag lösning ofta är bättre än stark och mer sällan. Att mylla ner hönsgödsel runt plantorna fungerar också bra. Klipper man bara bort blommorna löpande så kan luktärterna blomma allt från juni till oktober.
