Marktäckande perenner ger en mer lättskött trädgård

Vad är en marktäckande perenn?
En planta som genom sina skott, rankor, blad och utlöpare mattformigt brer ut sig tätt över markytan. Man förutsätter dessutom att perennen ska motstå inträngning av frö- och rotogräs.

Hjärtbergenian är inte den modernaste bland perenner, men funkar fint som marktäckare.

Fördelar med perenner under buskar och träd  
Marktäckande växter isolerar jordytan mot både kyla och värme. Det ger jämnare marktemperaturer. De gynnar djurlivet, speciellt i samplantering med högre buskar och träd. När planteringen sluter sig behövs ingen ogräsrensning av jorden. Om löv tillåts falla ner och multna mellan och under växterna får man en luckrare jord och föda till fler jordorganismer och insekter på köpet.

Låt höstlöven ligga kvar och förmultna i rabatter och bland marktäckare!

Det nedbrutna växtmaterialet blir till långsamverkande gödsel för planteringen. Genom att marken är täckt minskar också behovet av vattning, eftersom avdunstningen blir mindre. Sammantaget kan man säga att ett väletablerat marktäckande skikt sparar tid på underhållet.

Daggkåpan är en fin marktäckare, men kräver putsning under sommaren.

Marktäckande perenner som ersättare för gräsmatta
Kantänka är det inte bara jag som helst hade sluppit att klippa gräsmattan. En skötselkrävande gräsmatta kan många gånger ersättas av låga, marktäckande växter. I branta slänter som är svåra att klippa eller mellan plattor kan man även använda marktäckande perenner som ett alternativ.

I Ulla Molins trädgård finns mängder av marktäckare. Till vänster kattfot och ovan till höger Artemisia.

Gräsersättningsväxterna måste uppfylla två krav: de måste vara tätväxande och dessutom tåla en del tramp. I en solig del av trädgården kan vanlig vitklöver Trifolium repens bilda riktigt täta bestånd, som växer revbildande och ganska snart bildar en tät matta. Andra härdiga arter, fast inte lika robusta, är silverfärgad kattfot Antennaria dioica och gul fetknopp Sedum acre. De passar i genomsläpplig jord och full sol. Rödbladig revsuga Ajuga reptans ’Braunhertzpassar på mindre ytor där man ha något kontrasterande i färg.

Brunneran ’Jack Frost’ är en skuggtålig perenn med spektakulära blad.

En av de bästa gräsersättningsväxterna är krypkotula Leptinella squalida, som snabbt brer ut sig i låga mattor. Den har dock något svag härdighet och utvecklas därför bäst i skyddade lägen. Den invasiva sylnarven Sagina subulata bildar snabbt gröna mattor, men man ska vara medveten om att den sprider sig gärna i grusgångar där man kanske inte vill ha den.

Bergormroten är relativt låg, mycket tät och rikblommande hela säsongen.

Istället för fogsand kan man plantera fogväxter mellan glest liggande stenplattor. Speciellt lämpliga är oregelbundna naturstensplattor av kalksten eller skiffer. Fogarna bör vara minst 5 cm breda om växterna ska ges en chans att överleva och föröka sig. Fogväxterna ska tåla ett näringsfattigt underlag och klara torka. De behöver inte vara lika slitagetåliga som de gräsersättande växterna, eftersom man sällan går direkt på växterna, utan håller sig på stenplattorna.

Krypkotulan är en pytteliten marktäckare som trivs i fogar mellan plattor.

Fogarna fylls med grusblandad planteringsjord för att växterna ska få ett underlag som håller i alla fall lite fuktighet och näring. Använd en smal planteringsspade för att få ner små tussar av växterna. Vattna de första veckorna så inte växterna torkar ut innan de rotat sig.

Murgröna är en aggressiv marktäckare som även tar sig uppför träd, plank och husväggar.

Det bästa sättet att lyckas med marktäckare är att utgå från hur växtsamhällen fungerar i naturen. I naturen förekommer ingen bar jord, utan marken är alltid täckt av växter. Olika växtlighetstyper uppkommer beroende på platsens förutsättningar, även kallat ståndort. Det innebär en sammanvägning av jordmån, ljusförhållanden, markfukt, vindförhållanden och ev redan befintliga arter. Naturliga växtsamhällen utvecklar växtskikt på olika höjd för att utnyttja växtplatsen maximalt. Däremot är det sällan endast en växtart som bildar markskikt.

Geranium macrorrhizum, flocknäva, ger ett jämnt, enhetligt intryck som skapar naturlighet i en plantering. Det är en mycket bra marktäckare, en av de mest användbara. Den är kraftfull och pålitlig och tål torr skugga. Den kan användas som undervegetation till buskar och träd och i samplanteringar av olika mattbildande växter eller i rena bestånd. Den klarar inte för torra förhållanden. Finns i många namnsorter med olika blomfärg.

Stort bestånd av tätväxande flocknäva.

Ståndorter
Grovt kan man dela in trädgårds- och parkmiljöer i fyra olika grundståndorter: torrt och soligt, torrt och skuggigt, fuktigt och soligt, fuktigt och skuggigt. Naturligtvis finns det mängder av lägen som befinner sig mittemellan också. Ju fler ståndortsfaktorer som stämmer ihop för de ingående arterna, desto mer lättskött blir planteringen. Och det vill vi ju alla ha, eller hur!

Få in mångfalden i trädgården

björnbär klängväxt greenspire trädgårdskonsult trädgårdsdesign
Blommande björnbärssnår kan erbjuda gott om mat för många insekter.

Vi är allmänt lite för ordningsamma och städningsbenägna i våra trädgårdar idag. Ju mindre plats man har, desto snyggare och mer perfekt ska det vara. I stan likaväl som på landet borde vi släppa lite på städivern och tänka på vad mångfalden i växtarter och -delar gör för mångfalden av insekter, fåglar och däggdjur.

maskros pollenväxt jordhumla humlor greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning
Maskrosen börjar blomma i april och är en värdefull växt för jordhumlan.

Vi som jobbar i trädgårdsnäringen måste också bli duktigare på att tala om och värna de biologiska intressena och värdena – inte bara de estetiska! Att förändra allmänna uppfattningar och tyckanden tar tid, så det är bara att mala på! Och smyginföra pollen- och nektarrika växter från vår till höst i parker och trädgårdsplanteringar.

äng biologisk mångfald höggräs greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning
En äng samlar många arter av gräs, blommande örter och insekter.

Inom offentliga förvaltningar har man många gånger allmänhetens ”önskemål” och krav att tillrättalägga varje liten grön plätt inom förvaltningens områden. Då kanske vi behöver satsa på information via skyltning, brev och hemsida för att göra det tydligt att vi har en plan med det vi gör för bevarande av den biologiska mångfalden. Det kan uppfattas som farligt och skräpigt att låta halvmurkna stammar och ved ligga kvar i en park. Men de innebär en oerhört viktig livsmiljö för många sällsynta och hotade växt- och djurarter.

ekstockar stamdelar faunadepå jätteek greenspire trädgårdskonsult biologisk mångfald
Gamla stamdelar av en jätteek som i en faunadepå låtits ligga kvar för djurlivet.

Grova och ihåliga träd som mist halva stammen i en storm har stor betydelse för både floran och faunan. Ju äldre ett träd är, desto artrikare är det vanligen. I ihåligheter finns s k mulm, murken ved, där många insekter trivs. Där insekterna finns kommer fåglarna att flockas och likaså fladdermössen nattetid. Svampar, mossor och lavar finns i barken och veden och de bidrar även till den fortsatta nedbrytningen av trädet så att fler organismer kan dra nytta av dess tjänster framöver.

Ihålig trädstam med pågående mulmbildning.

Säkerhetsaspekten kan ofta ligga i konflikt med miljöintresset och kulturhänsynen att bevara äldre, döende träd i offentlig miljö. Att låta en arborist gå igenom de äldre träden regelbundet är ett sätt att hålla koll på säkerheten. Äldre träd har ett starkt skydd i lagen, t ex miljöbalkens generella biotopskydd för alléer och kulturmiljölagens bestämmelser om kyrkliga kulturminnen.

Äldre träd är skyddade enligt Miljöbalken.

Istället för att flisa eller elda upp stockar, grenar och ris bör man reservera dem för djurlivet. I miljöer med höga naturvärden, men med höga risker för materiella eller personskador kan döende träd och död ved sparas i en så kallade faunadepå i utkanten av parken. Det blir som en kyrkogård för gamla trädstammar och grenar som kommer från biologiskt särskilt värdefulla träd. Där kan de fortsätta att brytas ner i naturlig takt, men utan att bli farliga för sin omgivning.

Den gamla asken hyser ett mångsidigt insekts- och djurliv.

Mördarsnigelns år

Om snigeln bara hade hållit sig till kirskålen så hade jag låtit dem hållas!


Naturligtvis kunde man inte vänta sig annat. Efter en vinter mild som en försommarvind utan egentliga frostknäppar låg sniglarna i startgroparna så fort det började grönska.


Av de 22 snigelarter som förekommer i Sverige är mördarsnigeln, eller den spanska skogssnigeln som den egentligen heter, den i särklass mest ökända. En gång så gott som natt- eller regnaktiva, men nu syns de när som under dygnet, förutom i den hetaste solen mitt på dagen.

I de långa tentaklerna sitter snigelns ögon. I de undre, kortare har den sitt smak- o luktorgan.


Sniglarnas slemspår avslöjar var de varit senast och tittar man närmare ser man skadan på alla växtdelar där de varit och tuggat. Slemmet är ett slags glidmedel som underlättar snigelns framfart, men det skyddar också kroppen mot uttorkning.


För mig personligen har sniglarna blivit ett av sommarens stora stresselement. Jag får lite lätt panik, och ångestkänslor tar sig från bröstet upp mot halsen. För det hjälper inte hur många jag högg itu under den senaste rundan – det är ständigt påfyllt med friska krafter. Sniglarna tar liksom inte slut.

Tänkte tanken att lägga ner snigelbekämpningen. Det är ju ändå inte lönt. De har redan ätit upp tre omgångar sallat och kål. Både utplanterade plantor och platssådda. Två omgångar bönor, både förkultiverade och platssådda. Tidigt i maj räknade jag till 33 sniglar på en löpmeter rädisor. Nu är favoritfödan jordgubbar! Som om det inte var nog med det klänger de numera i växthuset också. På tomatplantorna, tuggar in i de sötaste cocktailtomaterna och äter upp chiliknoppar och skott. Hostans blad är tuggade, rabarbern likaså.


Det som ger mig allra mest ångest och mani är vetskapen om att en spansk skogssnigel kan ge 400 nya. Om var och en av de 400 lägger 400 nya ägg så ser du hur snabbt vi kommer upp i miljoner på bara några generationer. Vi kommer inte att vinna. Frågan är bara när och om en naturlig fiende minskar på stammen. Regniga somrar driver på utvecklingen och de varma vintrarna likaså.


Sniglarna är tvåkönade, hermafroditer. Varje individ kan lägga ägg, men de måste para sig med varandra för att äggen ska bli befruktade. Äggen läggs oftast i sprickor i jorden och de kläckta sniglarna övervintrar som ungdjur. För att ha en chans att begränsa mördarsniglarnas framfart måste du börja tidigt på våren så fort de första sniglarna visar sig. Det finns inget enskilt segerrecept, utan en kombination av åtgärder måste till.

Ferramolen lägger jag även ut på blomfat med en takpanna över.

Jag har provat nematoder som vattnas ut på de mest utsatta ställena. Det är relativt dyrt och måste upprepas ca var 6:e vecka. Funkar bara på ungdjur. Koppartejp på odlingslådorna funkar i torrt väder, men släpper lätt när det börjar regna. Järnfosfat (Ferramol) är pellets som sniglarna äter av och sedan går och lägger sig för att dö. Det går åt mängder av järnfosfat för att skydda en tomt som har ett par hundra meters gräns mot naturområden.


Jag strör ut pelletsen i stråk där det rör sig flest sniglar och på ställen där jag precis har mosat några individer. För doften av både pelletsen och döda artfränder lockar fram fler sniglar. Och sen klipper jag dem med sax. Går flera rundor om dagen med saxen i ena handen och ferramolburken i andra.


Öl uppges också funka som lockbete. Jag är ingen stor öldrickare, så det har blivit över några burkar med utgånget datum. Dem tänker jag använda nu. Så får vi se om den finska, tyska eller danska ölen smakar sniglarna bäst! Har precis riggat min första ölfälla av en tom glassburk. Det tog en halvtimme, sedan hängde de första besökarna i baren!

Paddor har jag gott om i trädgården. Äter sniglar gör de, men mördarsniglar?


Det sägs att myskankor kan hjälpa till och rensa trädgården från sniglar. Hjälpa till alltså – alla ankor är inte så hungriga på mördarsniglar. De måste också ha ett frostfritt boende över vintern och rävsäker övernattning. Räv har jag gott om. Kanske intressant att prova på, men tänk då på att dessvärre är ankorna också glada för sallat och andra odlade grödor. Allt som är dyrt äter de, har jag hört. Det blir nog inget med det.

Ta hand om lökväxterna efter blomning

Vårens lökväxter har snart gjort sitt för denna säsongen. Någon enstaka blomma finns kvar, men åtminstone bladverket hos de flesta börjar vissna ner och gulna. Trots att lökväxter är väldigt lättskötta trädgårdsväxter så kan man förlänga deras liv genom att ge dem lite skötsel efter att blomningen avtagit.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning snödroppar

Tulpaner över lag är ganska kortlivade växter i våra trädgårdar. Förutom vildtulpanerna så finns det några sorter av framför allt Darwin-hybrider som kan finnas kvar i rabatten år från år. Narcisser är mer långlivade och särskilt de stora gula, typ Carlton m fl klarar sig utan några åtgärder alls.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning snödroppar
Gula blad från vårens snödroppar. Nu kan du gräva upp och dela på tuvorna.

Men ibland kan man se att narcisserna håller på att tyna bort och det kommer inga knoppar, utan bara blad. Detsamma kan gälla för snödroppar, Camassia, balkansippor och snöklockor som tidigare varit mycket rikblommande. Beståndet har kanske blivit för trångt under jord och då behöver klungan av lökar grävas upp och delas. När lökarna inte har plats att utvecklas har de heller ingen kraft att blomma längre.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning tulpaner
Låt även tulpanstänglarna stå kvar och vissna ner i egen takt. På så sätt för löken tillgång till sin egen näring från blad och stjälkar.

Gräv upp hela rotklumpen efter blomningstiden. Behåll bladverket, för det ger näring till löken. Sära på lökarna i klumpen och sätt ut dem igen en och en. Det tar lite tid, men kommer att ge dig mängder av nya lökar och är ett bra sätt att sprida dem på. Efter ett par år har plantorna återhämtat sig helt och ger en härlig blomning. Jordförbättra gärna i planteringsgropen med kompostjord, benmjöl eller PK-gödsel (s k höstgödsel).

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning krokus
Krokus som spridit sig i gräsmattan.

Lökväxter som står i gräsmatta eller äng ska få stå ifred tills bladen vissnat ner. Klipp alltså inte gräset precis där de vuxit, utan klipp runt om och vänta någon vecka på att klippa ner den gulnande lökblasten. Många lökväxter förökar sig dessutom genom frö och då får man ge sig till tåls och spara fröställningarna till fröet är moget. Har du tur kan du få se ett gäng myror bära runt på fröna och sprida dem vidare till nya platser.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare lökväxter förökning Hosta narcisser
Samplantering av narcisser med en frodig bladväxt som Hosta är ett bra tips att kamouflera lökväxtens vissnande blad.

Aftonstjärnans eleganta skönhet

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Aftonstjärnan i kombination med pingstliljor. Och fröställningar efter kungsängslilja.

När du letar efter det lågmälda uttrycket att kombinera med vitt i den halvskuggiga rabatten så går det inte att missa aftonstjärnan, Ornithogalum nutans. En hyacintväxt som gillar något fuktigare jord och passar bra under glesa buskar, men också i ängen.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum narcisser Brunnera 'Jack Frost'
En härlig mix av silvriga toner: blåblommande Brunnera ’Jack Frost’, narcissen recurvus och grönstrimmig aftonstjärna.

Jag såg den första gången under en resa på Bornholm och måste nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Den var nästan lite självlysande om kvällen. Silvrigt elegant och skör som det tunnaste porslin. Med en grön strimma på varje kalkblad blir det ett oerhört fräscht intryck.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Släktskapet med hyacinterna syns tydligt.

Som vanligt vaknar man sent och tänker, oh, den hade jag velat ha, när man ser den blomma i maj. Lägg med den på inköpslistan för höstens lökbeställningar, för det är i september-oktober som lökarna ska i jorden. Välj gärna en väldränerad, men fuktighetshållande mullrik jord och vandrande skugga. Woodlandmiljö är utmärkt. Står den torrt och i sol varar blomningen inte så länge.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum Allium Narcissus recurvus
Aftonstjärna som bakgrund till narcisser och lila allium.

Släktet stjärnlökar, som den tillhör, växer vilt i stora delar av Europa, förutom Skandinavien. Aftonstjärnan frösår sig glatt där den trivs och kan med tiden sprida sig kraftigt. De kan även föröka sig genom bildning av smålökar runt moderlöken. I södra Sverige förekommer den naturaliserad på många platser. Vilken dröm att få en sådan äng som fortsättning på kungsängsliljans blomning några veckor tidigare!

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Aftonstjärnans blad håller sig gröna under hela blomningstiden, vilket är ett stort plus.

Som från en förtrollad värld

I Uppsala finns en fantastisk äng, Kungsängen, som från slutet av april är en enda mörkrosa blomstermatta. Jag har besökt den en gång, precis i rätt tid och det var, ja, magiskt. På ängen växer uppskattningsvis någon miljon kungsängsliljor.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult ängsväxter fuktäng trädgårdsrådgivning

Både i Uppsala Botan och i privata trädgårdar odlade man kungsängsliljor redan på 1600-talet. Det verkar troligt att de första kungsängsliljorna har sitt ursprung i Holland och har införts till Sverige av Olof Rudbäck d ä. De första beläggen för förvildad förekomst på Kungsängen kommer något hundratal år senare.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning trädgårdsdesign

Kungsängsliljan har sin hemvist i sydöstra Europa, men har spritts med människans hjälp till större delen av Europa. På Åland växer kungsängsliljor på några växtplatser och i södra delen av Sverige är den främst en trädgårdsväxt, men förekommer naturaliserad på flera platser.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning kungsängslilja

Kungsängsliljans blommor är i storlek och form jämförbara med en liten tulpan. Kronbladen är melerat rutiga i rödbrunt till rosa. Det vetenskapliga artnamnet Fritillaria betyder tärningsbägare och syftar till blomformen. Sortnamnet meleagris betyder pärlhönefläckig. En till ett par procent av blommorna är vita.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning
Som en gymnast ser den ut när den är på väg upp ur jorden, Fritillarian

Det speciella med kungsängsliljan är dess två viloperioder. Beroende på väder så kryper stjälk och blad upp ur marken i slutet av mars. Det är en robust växt som inte bryr sig om ev nattfroster. I april börjar den blomma och i slutet av juni har fröna mognat. Bladen börjar nu gulna och plantan vissnar ner. Under juli-augusti vilar kungsängsliljan. På hösten utvecklar den nya rötter och knoppen växer fram ur löken. Dock sker detta helt under markytan. I oktober-november vidtar nästa vilofas som avslutas när vårvädret börjar dra in. Växten kan helt och hållet underjordiskt skapa nya lökar om de vilande stjälkarna skulle förstöras på något sätt.

Fritillaria meleagris kungsängslilja Greenspire trädgårdskonsult

En förtjusande växt är det på alla sätt! Inte svår att få att trivas och föröka sig i trädgården om du ger den rätt förutsättningar. Den vill ha en fuktig ängsmiljö. I mitt fall betyder det en extensiv del av gräsmattan som vetter mot det fuktiga woodlandet. När växten väl vissnat ner kan gräsytan klippas/slås precis som vanligt. Blir det en torr vår-sommar vattnar jag lite extra på växtplatsen.

Fritillaria meleagris kungsängslilja Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning trädgårdsdesign
woodland fuktäng
Schackrutiga lampskärmar kan man likna kungsängsliljans blommor vid.

Sälgen, vårt mest underskattade landskapsträd

Sälgen tillhör det stora och varierande släktet pilar, som innefattar allt från risliknande dvärgbuskar till stora träd. Alla arter blommar tidigt på våren och är beroende av insekter för sin pollinering. Framför allt sälgens pollen och nektar är mycket viktiga födokällor för både tambin och vilda bin. Den blommar tidigt på året när inte många andra biväxter ännu gått i blom och blir värdefull föda åt bidrottningarna innan de lägger sina ägg.

Ett ungt sälgträd som växer i öppet läge på frisk mark.

Växten är tvåbyggare, d v s han- och honblommor sitter på olika plantor. Just blomningen innebär det största prydnadsvärdet. När blomman mognar sitter det stora pollensamlingar ytterst på de hanliga ”videkissarna”.

Sammantaget ger sälgen föda åt så många insekts- och fjärilsarter att sälgen kan kallas en nyckelart. En nyckelart är en art som har stor betydelse för andra arters överlevnad i ett ekosystem. Larver från närmare 200 fjärilsarter och nästan 100 skalbaggsarter lever av bladen och över 200 skalbaggsarter kan finnas inne i veden. Dessutom är många svampar och lavar beroende av olika salixarter. Så sälgen kan definitivt anses vara ett lika viktigt trädslag som eken.

Sälgen används ofta planterad i landskapsplanteringar och som erosionsskydd. Den har inga större ståndortskrav, men föredrar en ljus växtplats med god markfukt, även om du ofta kan se sälgen på torrare mark. Redan tidigt utvecklar den flera stammar. Tidigare hamlades sälgen för lövfoder åt kreatur och hästar och de äter gärna även barken på tunnare grenar.

Sälgen, liksom andra pilarter har en mycket vacker äldre bark. Pilarnas bark innehåller salicin som är nära släkt med salicylsyra, som används inom naturmedicinen mot huvudvärk och migrän.

Sälgen växer ofta som ett flerstammigt träd.

Både levande och döda sälgar är värdefulla träd i naturen. Det är verkligen inget ”skräpträd” som man ibland hör sägas. Så låt sälgen stå kvar på din mark och gläds åt alla ekosystemtjänster den utför!

En läcker våräng

En äng är inte bara härlig ersättning för gräsmatta, för den innebär en del jobb förstås. Den lockar också till sig fjärilar, humlor och bin som pollinerar fruktträd och grönsaksland och fåglar som tar hand om olika skadeinsekter.

Nejlikroten ’Totally Tangerine’ spelar huvudrollen i denna kombination tillsammans med blå kantnepeta.

Planerar för att anlägga en ny försommaräng i år. Ett blomsterparti för torrare mark i soligt läge. Fuktiga ängspartier i delar av trädgården har jag redan. Den fuktiga ängen har ett växtval som kungsängslilja, gullvivor, bollvivor, smörboll, lungört, och olika narcisser samt vildväxande vit- och gulsippor, ängsbräsma och humleblomster. Den torra ängen kommer att bli en större utmaning.

Härlig blomning i den fuktiga ängen i början av maj: gullviva, bollviva, narciss och kejsarkrona.

Platsen för torrängen ska helst vara solig-halvsolig. Har din tilltänkta plats en tjock gräsmatta får du börja med att gräva bort grässvålen och blanda upp matjorden med grus eller sand för att få ett magrare underlag. I mitt fall tänker jag utnyttja den del av trädgården som består av mager gräsmatta. Så svagvuxen att jag ofta kan lämna den oklippt större delar av sommaren, just för att gräset inte är särskilt kraftigt där.

Grunden för den fuktiga ängen är naturlig förekomst av ängsbräsma som sedan bättrats på med fler och senare blommande växter.

Du kan gå tillväga på tre sätt: genom att så frö, sätta färdiga plantor eller en kombination av de båda. Snabbast resultat får du såklart med redan rotade pluggplantor eller större perennplantor. För att så in frö behöver jorden bearbetas så att fröna kommer ner i lucker jord. Du kan gräva upp fläckar för sådd och mylla ner fröna i ytjorden. För att komma igång snabbare med blomning planterar du färdiga plantor runt om i den magra grässvålen. Är det torrt väder behöver du vattna ängen de första månaderna tills växterna etablerat sig.

Exempel på växter som trivs på torr ängsmark är: backnejlika, backsippa, backtimjan, gullris, gulmåra, kattfot, liten blåklocka, mandelblomma, prästkrage, rödklint, solvända, strandtrift, styvmorsviol, tjärblomster, åkervädd, äkta johannesört och ängsviol. Akleja är en växt som trivs både torrt och i lite fuktigare jord, men den vill gärna ha något mer näring. Har du kalkrik jord kan du dessutom lägga till axveronika, blodnäva, brudbröd, cikoria, gullviva (växer både torrt och fuktigare) samt kungsmynta/oregano. Fröblandningar och pluggplantor till dessa kan man köpa hos bl a företaget Pratensis.

En mer vildvuxen del där rosa krollilja samsas med hundloka och nässlor.

Tidigare år har jag sparat delar av gräsmattan på den torra delen oklippt under hela försommaren. Det kom glatt upp prästkragar, blåklockor, gulmåra, brudbröd och olika fibblor redan första året. Så fröbanken fanns där i jorden. Men det blev mycket mullvadshögar och sorkgångar också, för de stortrivdes i den ostörda jorden. Så numera håller jag noga koll på ängspartierna och klipper gångar och slår ner växtligheten ganska tidigt, bara för att inte sork och mullvad ska få härja fritt.

Perenna växter som formar en riktig försommardröm: nejlikrot, kantnepeta och gulltörel.

Vintergrön raritet

Planterade några exemplar förra sommaren i mitt woodland av den relativt okända ormbunksväxten Cyrtomium fortunei, som på svenska kallas japansk mahoniabräken och på engelska Holly fern. Jag gillade det upprätta och starka bladverket och det lätt glansiga utseendet, som javisst, påminner om mahoniablad. Växten härstammar från östra-sydöstra Asien. Du kan hitta den i några få svenska plantskolor, men sällan i några större kvantiteter.

Det sägs att höjden varierar utifrån förhållandena på växtplatsen. Från 30 till 70 cm hög kan den bli. Jorden får gärna vara fuktig och genomsläpplig, pH-neutral och växtplatsen skuggig till halvskuggig. Skyddade växtplatser i Södra Sverige kan den klara, men det är en ömhudad växt. Den ska helst vintertäckas med löv och grenar eller annat mulchmaterial för att ge bästa förutsättningar för övervintring. Än så länge i vinter har det inte varit någon snö, och knappt någon frost heller där jag bor i zon 2, så mina plantor är vintergröna och fina.

Tittar man på undersidan av bladen sitter där sporangier, ett slags sporbehållare. Nu under vintern är de gulgröna, men när det blir dags för de mogna sporerna att lämna bladet är de mörkt bruna. Jag noterar att inte alla blad har sporangier. Det verkar som om de allra mörkaste gröna bladen är kala på baksidan. När nya blad rullas upp på våren ska de vara starkt ärtgröna med svarta fjäll på stjälken. Ju skuggigare läge, desto mattare blågrön färg, medan de i sol blir ljusare gröna. I en engelsk källa läser jag att bladen kan klippas ner om senvintern inför det nya bladutspringet. Jag kanske väljer att ta bort bladen från hälften av plantorna för att testa hur det blir.

Plantorna kan delas under tidig vår, men man ska också kunna föröka den japanska mahoniabräken med sporer. Sporförökningen får nog någon med mer tålamod ta hand om, för det dröjer flera år innan man har en fullvärdig planta. Hur som helst, ett spännande test.

Skogsträdgård i oktober

Har upptäckt att jag har ett klart underskott av höstblommande växter i min trädgård. Visst, det är en skogsträdgård, eller naturträdgård som jag brukar säga när jag ursäktar att det är lite si och så med skötsel och ogräsrensning. Och då kan man komma undan med mindre blomsterprakt, för nu är det mustiga dofter av löv, fallfrukt, fuktig jord och alla slags svampar som ska få komma fram. Men visst hade det varit kul med lite färgstarka höstblommare bland det gula och rostbruna.

Eftersom trädgården gränsar till, eller är inkluderad i bokskogen, så är det mycket naturliga växter som ingår här. Pestskråpet (ovan) är trevlig i blomningen, men de parasollstora bladen blir lite för mycket när de växer upp. Däremot nu när de börjar packa ihop och delmultna så gillar jag dem extra mycket.

Rosor av olika slag, även den vilda nyponrosen Rosa canina får plats. Fåglarna låter nyponen mogna, men snart kommer det att bli full fest i snåret när de proppar sig fulla med vitaminer.

De gamla fläderbuskarnas grova bark erbjuder bra fäste för mossan. Fläder vill jag ha både för blommornas och bärens skull. Bären, som är fyllda av bläckblå saft, är också fin fågelmat. Mörklila fågelbajsar skvallrar om bärfrossan.

Mossan ligger som en tupé på den här fina stenen. Härligt grön och frodig blir den ett litet blickfång i gläntan. Harsyran växer på en annan sten. Friskt grön och syrlig i smaken. Den sprider sig i den fuktiga skogsmarken med sina krypande jordstammar och etablerar sig snabbt lite upphöjt från omgivningen.

Och de här ljuvliga små svamphattarna på sina gängliga parasollben! De är osannolikt vackra och nästan lite genomskinliga där de sticker upp ur mossan. Boklöven ligger så vackert arrangerade runt om svampbenen.

Kissen gillar att vara ute och göra trädgårdsarbete. Fotografering inkluderat. Så då kommer hon smygande och placerar sig på en bra utkikspunkt för att ha koll var jag grejar och rör mig. Vem vet om det skrämmer upp någon sork eller skogsmus.

En hejdlöst blommande stilträdgård är svår att peta in här på denna tomt. Men trivsamt är det ändå i all sin enkelhet!