Dags för Den stora Trädgårdsfesten på Sofiero

Fina sommarblomsplanteringar i Helsingborgs stad.
Helsingborgs stad visar en palett av fantastiska urnor och krukor som hämtats hem från olika torg och andra platser i stan.

Fredag, lördag och söndag håller Sofiero Slottsträdgård trädgårdsfest kl 10-18. Det blir blommor, mat, konst, expertrådgivning, tävlingsträdgårdar och förstås Sofieros egna planteringar som skön bakgrund. Helsingborgs stad har plockat ihop en imponerande samling sommarblomskrukor från olika håll i staden. Mycket storblommig begonia har det varit i år. Knalligt, ljuvt och småtokigt om vartannat. Vilken som helst annan kommun kan bli grön av avund i jämförelse med detta!

Dalarnas lustgård på Sofiero.
Christina Högard-Ihr har byggt upp en Dalarnas Lustgård. Montbretia är en årets växt på Sofiero.

I år har Stora Trädgårdsfesten satsat extra mycket på installationer och idéträdgårdar och lyckats skapa en bra mix av olika stilar och smaker. Om bara regnet håller upp så tror jag inte att någon kommer att gå härifrån besviken.

Dahlior är höstens blommor.
Sofieros dahliaavdelning går inte av för hackor.

Kunskapsrummen erbjuder gratis tips och råd inom olika områden: belysning, jord, gräs och bambu, kompostering, rhododendron, växtskydd mm. Det finns inspirationsträdgårdar i olika fasoner och storlekar.

Åldern är inget hinder om man ska hinna bli trädgårdsmästare.
Valter är bara 7 år, men redan utställare på Sofiero.

Minst och yngst torde Valter Eldh, 7 år vara. Han har själv designat sin lilla blomsterdröm och valt ut växter han tycker om. Egentligen skulle det vara lavendel i blått, men eftersom lavendeln hunnit blomma över så övertalade mamma honom att köra på stäppsalvia istället. Och det blev faktiskt väldigt likt, tyckte Valter själv.

Annette von Einem är en världsberömd dansk florist.
Danska floristen Annette von Einem har en alldeles särskild lyskraft.

Det visas många konstverk av florister på Sofiero i årets trädgårdsfest. Den danska stjärnfloristen Annette von Einem har inrett vinhuset med vackra kreationer i olika nyanser av vitt. Vilken tjej, jag säger bara – gå in och kolla hennes portfolio på voneinem.dk Det är helt otroligt!

Regnbågsfärgat med änglavingar i floristens händer.

Det finns flera publika tävlingar och floristernas klänningar är en sådan. På catwalken står de sida vid sida, de underbaraste fina kreationer. Alla blev mina favoriter. På olika sätt. Här en regnbågsdress till en vågad kille och en alldeles otroligt stilig grön sak med bolltistel som effektblomma.

Blomsterkreationer i floristernas händer.

Monbretia och Echinacea är nog årets trendväxter på Trädgårdsfesten. Den ljust gröna solhatten har det passande namnet ‘Green Envy’. Läcker, ja, men vacker? Den kanske inte kommer att bli någon storsäljare, men nog är den annorlunda alltid.

Echinacea är en fin höstblomma.
Grön av avund, ‘Green Envy’ heter den här solhatten.

 

Fyra nya svenska äpplesorter

När klimatet förändras måste förädlingsarbetet med nya fruktsorter hänga med i utvecklingen. Vi får in nya svampar och insekter till landet, men det är inte så enkelt som att flytta över internationella äpplesorter, för de är ofta gjorda för att besprutas. Dessutom måste äppleträden vara vinterhärdiga och ha en snabb utveckling från blomma till frukt under vår korta växtperiod. Det är inte gjort i en handvändning att introducera en ny äpplesort. I praktiken tar det ca 20 år från att den första korsningen görs till att man har en saluduglig sort. Normalt kommer det en eller ett par nya äpplesorter under en tioårsperiod. I år presenterades fyra nya på ett bräde! Två av dem skulle jag vilja plantera med en gång. Tur att jag har gott om plats!

Nya äpplesorter introduceras på marknaden. Agnes är en mycket lovande sort.
Agnes- vacker som sin förälder Discovery! Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Agnes är ett sommaräpple som framför allt utmärker sig genom den goda smaken. Släkting till välkända Discovery, men mindre sjukdomsdrabbad och sägs ha en ännu friskare smak. Det måste vara något alldeles i särklass fint äpple, för jag tycker Discovery har en underbar frukt. Agnes mognar något tidigare än sin förälder.  Den formar ett ganska litet träd, ibland ganska upprättväxande och med korta grenar samt mycket sporrar. Agnes blommar tidigt och därför rekommenderas andra tidiga eller medeltidiga sorter som pollineringssorter, exempelvis Birgit Bonnier, Gyllenkroks astrakan, James Grieve, Mio och Oranie. Medelgod–god fruktsättning. Frukten är medelstor till stor, rundat–något konformat äpple. Skalet har en gul bottenfärg med rosaröd täckfärg över större delen; ett mycket vackert äpple, enligt elitplantstationen Balsgård. Fruktköttet är saftigt och vitt med rosa inslag. Skördas kring 15–30/8 och kan lagras i 3–4 veckor.
Agnes är ganska motståndskraftig mot fruktmögel (monilia), skorv och päronpest. Den har avsevärt mindre problem med fruktträdskräfta jämfört med Discovery. Rekommenderas för zon 1–3.

Äpplet Folke mognar sent och tål lång lagring.
Folke är en sen sort. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Folke spås bli den andra vinnarsorten. Den är framkorsad utgående från Aroma och ingår i samma syskonskara som sorterna Fredrik och Frida. Folke blir ett stort och grovt träd med bra fruktsättning. Folke är triploid och kan inte ge pollen till andra sorter, men kan ta emot pollen av andra medelsena till sent blommande sorter som exempelvis Filippa, Fredrik, James Grieve, Ingrid Marie, Mio och Signe Tillisch. Frukten blir mycket stor och plattrund. Den är gulgrön med varmt orangeröd täckfärg som kan bli nästan helröd om den får gott om sol. Fruktköttet är fast, vitt och krasigt. Smaken är sötsyrlig, först ganska sur men smaken blir god och aromatisk efter 1–2 månaders lagring. Den passar då både som bordsfrukt och hushållsfrukt. Plockmogen ca 1–15/10, ätmogen 1–2 månader senare. Mycket god lagringsförmåga då den håller till april–maj.

Äpplet Trulsa har en söt och god smak, men kort hållbarhet.
Trulsa spås bli en barnfavorit med sin söta smak. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Trulsa är en tidig höstsort med söta aromatiska frukter som härstammar från sorten Eva-Lotta. Den blir ett ganska litet träd med god fruktsättning. Trulsa pollineras av exempelvis Discovery, Filippa, Fredrik, Gyllenkroks astrakan, Lovisa, Mio, Oranie och Sylvia. Frukten är rundat konformig och medelstor. Den har en gul grundfärg med varmt tegelröda–orangeröda strimmor. Skalet är något segt. Fruktköttet är fast och krasigt och smaken synnerligen söt och aromatisk. Trulsa är ett tidigt äpple som skördas ca 25/8–5/9. Den ska helst ätas färsk, då den är hållbar bara ca 4 veckor i kyllager. Trulsa har visat sig ha en hygglig resistens mot fruktmögel och skorv. Den har även en resistensgen från Cox
Orange mot päronpest. Rekommenderas för zon 1–3.

Äpplet Lovisa passar den som får ont i magen av äpplesyra.
Lovisa har mörkröda äpplen med låg syrahalt. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård

Lovisa är framkorsad av föräldrarna Katja x Priscilla. Den formar ett ganska stort träd med långa grenar med bra grenbrytning. Frukterna hänger mycket väl fördelade i trädet och det fodras ingen gallring. Lovisa kan pollineras av andra medeltidigt blommande sorter som exempelvis Birgit Bonnier, Cox Pomona, Discovery, James Grieve, Katja, Mio och Sävstaholm. Frukten är mycket vacker. Den blir medelstor–stor, konformig och ganska lik Katja men betydligt större. Skalet har en gul grundfärg med mörkröd täckfärg. Lovisa är klar för skörd ca 10–20/9. Fruktköttet är i början ganska fast och krasigt, men mjuknar snabbt. Den håller dock i åtminstone 4–6 veckor i kyllager. Mild, söt och god smak.
Detta är en skorvresistent sort som rekommenderas för zon 1–3. Lovisa är en
’snäll’ äpplesort för magen och uppskattas även av dem som har svårt för äppelsyra!

Spännande ny, brokbladig hortensia

Var och hälsade på hos Splendor Plant i Jonstorp och fick träffa många intressanta nyheter i deras sortiment. Hortensior är tacksamma att visa upp på hösten när det inte finns så många andra buskar i blom. Men jag kunde också konstatera att många Hydrangea macrophylla-sorter var taniga och veka i grenarna samtidigt som blomprakten sedan ett tag hade mattats av och blekts. Faktum är att hortensior skulle man helst köpa och plantera på våren då de oftast får stå tätt i plantskolan och blir rangliga av detta.

Hortensia med brokiga blad och kompakt växtsätt har saknats på marknaden.

Men det fanns några fina hortensior av annan karaktär. Från Bailey Nurseries kommer en mycket spännande nyhet – Hydrangea macrophylla Light-O-Day som ingår i First Editions serien. Det är en brokbladig hortensia med mycket kompakt växtsätt och breda, platta blomställningar med små fertila blommor i mitten och sterila högblad längst ut. Blomfärgen varierar beroende på jordens pH.

Rosa blommor vid kalkrik jord och blå vid sur jord får hortensiorna.

Light-O-Day ska vara härdig upp till zon 3, men den har inte provats i Sverige i så många vintrar ännu, utan rekommendationen kan komma att ändras. Busken blir upp emot 1,5 meter hög och blir ganska så smal i växten då grenarna strävar mycket kraftigt uppåt. Den trivs i sol till skugga och vill säkert som de flesta hortensior över lag ha en fuktig och mullrik jord. Förbättra jorden med okalkad torv och du lär få en lila nyans mot blått. Brokbladigheten gör den mycket intressant att använda i planteringar med mer kompakt grön bladmassa, då den sticker ut på ett mycket positivt sätt. I like!

En brokbladig hortensia som passar i soliga till halvskuggiga lägen.

Trendiga kålar är superhälsosamma

Flower Sprouts är en helt ny grönsak framkorsad i England.

Glöm svavelstinkande kålkok och prova dig fram med den nya modegrönsaken kålen. Gasproblem förknippar många med kålätning och vägrar att borra sig djupare in i kålfamiljens spännande nyheter. Isotiocyanater heter de svavelosande ämnena i kålen som har en lätt brännande smak och vid matsmältning skapar väderspänning. Men till den goda sidan hör ämnets förmåga att skydda mot strålning och det skyddar mot många cancerformer. Ät kål med måtta dock, för isotiocyanaterna är även giftiga i stora doser.

Grönkål är en grönsak som helst skördas efter lite frost.
Röd och grön grönkål hör till mina stora grönsaksfavoriter så här års.

Hur ska man då göra för att få kålens bittra smak att mjukna vid matlagning? Faktiskt så är det så att ju längre kålen kokar, desto mer vätesulfid utvecklas. Den här gasen hänger ihop med upphettningen, så ju snabbare man hettar upp kålanrättningen, desto mindre stinker den. De beska smaktonerna lindras bäst om du skivar kålen tunt och låter den dra i iskallt och lättsaltat vatten i ca en halvtimme. Du får en krispigare och betydligt sötare smak.

Den nya grönsaken Flower Sprouts har en mildare smak än sin släkting brysselkålen.

Årets nyhet på grönsaksområdet är en brittisk korsning som härstammar från röd brysselkål. Den heter Flower Sprouts och ser ut som minirosor med sina frissiga, rödgröna blad. Se närbild ovan. Flower Sprouts innehåller dubbelt så mycket C-vitamin som brysselkål. Smaken är som mild bryssel- eller rosenkål. Jag har provat att koka upp den snabbt i saltat vatten, att steka upp hela bladrosetten snabbt i het panna och att dela den lilla “blomman” i två-tre delar och sedan fräsa upp den i olivolja med lite vitlök. Själv tyckte jag bäst om det sista alternativet.

Brysselkålen kan ha en lite skarp smak som upphettad.

Finskuren, snabbt uppfräst grönkål med tillsats av tärnat äpple, hackade aprikoser och russin, toppat med lite upphottade pumpafrön är annars en favorit. Den passar till det mesta och har en underbar färg som sätter igång snålvattnet. Lite tuggmotstånd kvar och så den söta frukten som upphäver bitterheten i kålen. Det är en förnämlig smakkombination!

Perukbusken skapar kontraster i trädgården

Rödbladig perukbuske trivs i soligt läge och varm jord.Perukbusken är sannerligen en växt som jag omvärderat sedan jag kom till Skåne för snart 20 år sedan. Hemma i Finland hade jag på sin höjd sett växten på bild i den gamla BdB-buskar o träd-boken. Jag tycker att fokusera på perukbuskens säregna blomning är inte att presentera dess verkliga värde. Blomningen i juni månad med de fluffiga molnen till blomställning liknar nog bättre små rökmoln, som växtens engelskspråkiga namn lyder, nämligen Smoke bush. Nej, det stora värdet ligger i de kontrastrika bladfärgerna som gör sig som bäst på unga skott.

Perukbuskens blommor ser ut som blekrosa rökpuffar.
Perukbuskens blomställningar påminner om mörkrosa rökpuffar.

Cotinus coggygria förekommer som rödbladiga, grönbladiga och limefärgade. Den gamla rödbladiga sorten ‘Royal Purple’ har tveksam härdighet och fryser ofta ner om vintrarna.  Då är ‘Grace’ betydligt bättre, då den har både mörkare färg och bättre härdighet upp till zon 4. Jag skulle jättegärna plantera några perukbuskar, men kan inte erbjuda dem deras optimala läge i kalkhaltig (jadå), varm och väldränerad (nej) jord i soligt läge.

Gulbladig perukbuske är en utmärkt kontrastväxt mot mörkare bladverk.

Den nya gulbladiga sorten ‘Golden Spirit’ har ett lysande bronsfärgat skottutspring och orangerött höstutseende.  Den gör sig ypperligt mot mörkare bladfärger, men är ingen växt som lyser upp skuggan, för den vill stå soligt. Men se hur fint den gifter sig med den blå klematisen i bilden här intill!

Kom ihåg att beskära dina perukbuskar hårt minst vartannat år för att du ska bevara de vackra skotten med stora blad och kraftiga bladfärger. Äldre grenar tenderar nämligen att bli tråkiga.

Blåregnet remonterar på sensommaren

Blåregn är en klängväxt för varma och skyddade lägen.

Wisteria sinensis, blåregn, är en underbar klängväxt för de lägre växtzonerna. Det är en sydländsk växt som ger kraftiga medelhavsvibbar. Tidigare har vi enbart haft sorter härdiga upp till zon 2, men ett nytt blåregn Wisteria macrostachya ‘Blue Moon’ ska gå ner till zon 4 eller t o m zon 5 i skyddade lägen.

Blåregnet kan uppnå 7-9 meters höjd när det får ett stabilt stöd att klättra mot.

Annars är blåregnet en kraftigväxande klätterväxt som kräver ett stabilt stöd i form av linor eller spaljéer för att ta sig upp. Utan stöd klänger den längs marken. Den första blomningen med ljusblå hängande klasar ser man i maj-juni. Längs söderväggen på slottet i Alnarp finns det ett antal mycket gamla plantor med armsgrova grenar. De remonterar nu med lite kortare blomklasar.

Wisterian på Alnarp klänger sig upp förbi tredje våningen på slottet.
Wisterian på Alnarp klänger sig upp förbi tredje våningen på slottet.

Linden hör till våra bästa alléträd

Linden blommar relativt sent, i juli månad.
Blommande lind lockar till sig mängder av humlor.

Lindblomningen i första halvan av juli är en bråd tid för alla humlor. Linden är en god nektarkälla och blomningen är pålitlig från år till år. Linden hör dessutom till våra allra vackraste parkträd och används mycket i stadsplanteringar. Nästan lite för mycket, då den i vissa städer är totalt dominerande bland park- och alléträd. Man måste alltid komma ihåg risken för oväntade skadedjur och sjukdomar. Litar man sig för långt på en idag frisk art kan det bli kostsamt om de sedan drabbas i stor skala av någon ny skadegörare. Så hände med almen på många håll och det finns anläggningar som fortfarande inte är fullt återställda efter de svåra almsjukeangreppen.

Noggrann uppbyggnadsbeskärning är viktigt för lindar som ska planteras som alléträd.
Noggrann uppbyggnadsbeskärning är viktigt för lindar som ska planteras som alléträd.

Den stora användningen av just lind i stadsmiljö tror jag hänger samman med att det är ett anpassningsbart träd som har god härdighet och tåligt mot beskärning. Lyckligtvis finns det ett stort antal olika lindar som varierar i format och ståndort. Skogslinden, Tilia cordata, hör till de vanligaste i historiska anläggningar. Den rena arten är inte speciellt bra för alléplantering då den är fröförökad och därmed har väldigt varierande avkommor. Den har också ett kraftigt hängande växtsätt vilket gör att den måste stammas upp väldigt högt i trafikmiljöer. Det finns däremot flera bra namnsorter, t ex Linn E och ‘Rancho’ som båda är småväxta för att vara lindar. De blir inte mer än 10-12 meter höga som fullvuxna och har en konisk, äggformad krona som passar in även i smala gator och bostadsgårdar. Sen har vi också ‘Greenspire’, min namne som används mycket i städerna idag. Den har en välformad och sammanhållen krona, men blir betydligt bredare och högre än de två förra. Tilia c. ‘Greenspire’ vill inte stå blåsigt och i kall jord.

Lindens löv varierar mycket i storlek från små och nätta äldre blad hos skogslinden till enormt stora på årsskott.

Tilia tomentosa, silverlinden, är en vackert silverskimrande lind som får sin annorlunda färg av de tätt sittande silverfärgade håren på bladens undersidor. Håren skyddar också mot bladlusangrepp, vilket gör att det inte blir någon droppande honungsdagg från silverlinden. Ett extra plus med tanke på användningen som alléträd. Den är mycket värmekrävande, men tål torka och stadsklimat bra. Den blir nästan rund i kronformen som fullväxt.

Många lindar skjuter enormt rikligt med stamskott.
Stamskott är mycket vanligt på lind och ska helst tas bort så tidigt att de kan ryckas loss.

Skall du välja en lind till klippt häck rekommenderas bohuslind, T. platyphyllos, eller skogslind. Bohuslinden blir stor som friväxande, men svarar bra på beskärning och har använts mycket i häckar kring historiska anläggningar. Den är mer närings- och fuktkrävande än många andra lindar, vilket man ska tänka på vid val av lind till en torrare växtplats.

Övedsklosters lindallér härstammar från 1760-talet.

Vid Övedskloster, i Sjöbo, Skåne, finns en mycket vacker lindallé planterad på den uppbyggda väg som leder rakt norrut från slottet. Dessa träd tror man planterades under senare hälften av 1700-talet, möjligen så tidigt som 1760. Träden bär spår efter en kraftig hamling och i dess spår numera röta, men de ser ändå rätt vitala ut fortfarande. Längs den sk Tvärallén har nyplantering av fröförökade lindar skett under de senaste 10 åren. De uppenbarligen fröförökade lindarna har mycket varierande utseende och har dessutom kronhöjts mycket kraftigt, utan att egentligen ha uppbyggnadsbeskurits alls i sin ungdom. Resultatet är en svajig allé med tveksamt skönhetsvärde.

Lindar är vackra alléträd som används mycket både i stad och på landsbygd.
Tullesboallén är relativt nyplanterad.

Vidare norrut mot Bjärsjölagård har vi en annan lindallé mellan Tullesbo slott och Övedskloster. Även den grundar sig på fröförökat material, men den har vuxit lite längre och stammarna är något rakare. Just uppbyggnadsbeskärningen skulle jag säga är det största problemet många gånger. Har grenverket formats under hela ungdomen behövs sällan några radikala åtgärder under etableringsfasen på den nya växtplatsen.

Papegojbusken är en exotisk bredväxt buske

Papegojbusken är en bred buske med vacker höstfärg.

Alltför sällan träffar man på på den vackra papegojbusken, Parrotia persica. Delvis beror det förstås på dess svaga härdighet, man brukar säga att den går upp till zon 1-(2). Men det kan vara väl värt att prova om du hittar den i handeln och har ett skyddat läge att erbjuda växten. För det här är en buske med praktfull höstfärg. På mina första bilder här på sidan har den precis börjat skifta i färg.

Parrotian börjar anta sin höstfärg.

Den är nära släkt med trollhasseln, Hamamelis, och det kan man se på kvistarna samt på frökapslarna som liknar kryddnejlika och även på den föredragna växtplatsen. Den gillar sol, men trivs också i halvskugga. Ju soligare läge, desto starkare höstfärg. Tänk på att jorden ska vara mullrik och ha god fuktighet. Ett pH-värde kring 6 är lagom.

Flammande höstfärg som en eld hos papegojbusken.
Foto: Bruns Baumschulen

 I hemlandet Iran blir växten närmare 5-6 meter och antar trädform, hos oss är den oftare bredare än hög, maxhöjd ca 3 meter. Grenarna växer ganska horisontellt och bladverket är något överlappande. Bladen är både vågiga och glansiga, något mitt emellan bok och trollhassel i utseendet.

Vad lyser starkast i höst?

Ja svartaronian Aronia melanocarpa ‘Glorie’ E ligger bra till. Detta är en ny, förbättrad aronia som är både lägre och kompaktare i växtsättet än den välkända ‘Hugin‘ som kan bli lite väl högväxt i goda förhållanden. Solig växtplats är viktigt för att få en fin blomning och den riktigt flammande höstfärgen. Men jorden kan vara både lättare och tyngre, det har den inte så stora anspråk på. Undvik dock den mest vattensjuka marken.

Grann höstfärg har den nya aronian Glorie E.‘Glorie’ E har sin stora användning som marktäckande buske. Den korta skottillväxten ger buskiga kuddar med höjden 60-80 cm och bredden 40-50 cm. Den blir ett bra alternativ till växter som rosa dvärgpraktspirean ‘Little Princess’ eller björkspirean ‘Tor‘. Blommar i maj med stora, vita blommor som ger ätliga, svarta bär om hösten. Dock inte lika stora och saftiga bär som hos Aronia melanocarpa ‘Viking’. Bladen är mörkgröna och glansiga. Och får sen den lackröda höstfärgen som en extra bonus.

Bären från aronia innehåller det starkt blåröda färgämnet och blir vacker i sylt och marmelad.Aronian ‘Glorie’ E härstammar från frökällor i det danska arboretet Hörsholm och har förökats och provodlats på flera håll i Sverige under ca 15 års tid. Nu har den börjat komma ut på marknaden och testats i bl a trafikmiljöer med gott resultat. Härdigheten bedöms till zon 5-6 och det är ju inte så tokigt. Jag gillar arter och sorter med brett prydnadsvärde och ska försöka rita in den i planteringar med rätt förutsättningar.

Vad står E-et för? Du hittar en beskrivning av E-plantsystemet i en tidigare artikel på bloggen.

Vilken annorlunda ros – kanelrosen ‘Lövhult’

Ovanliga blommor för att vara en ros har 'Lövhult'Vet inte riktigt vad jag ska likna den vid – inte ser den direkt ut som en ros på bild i alla fall. Mer som ett slags näckros eller liten pion eller kanske anemon. Tyvärr har jag inte ännu sett rosen live. Rosen ‘Lövhult’ har nyligen lanserats via projektet POM, programmet för odlad mångfald, och säljs nu via utvalda plantskolor.

‘Lövhult’, som härstammar från en gård i Småland där den vuxit åtminstone sedan 1930-talet, är en lågvuxen ros i Foecundissima-gruppen. Den blommar i juni med mörkrosa 4-5 cm stora, doftande blommor. Har visat sig härdig upp till zon 6-7. Ska absolut hålla utkik efter den! Men hur ska jag få plats med alla rosor jag vill ha?