Aftonstjärnans eleganta skönhet

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Aftonstjärnan i kombination med pingstliljor. Och fröställningar efter kungsängslilja.

När du letar efter det lågmälda uttrycket att kombinera med vitt i den halvskuggiga rabatten så går det inte att missa aftonstjärnan, Ornithogalum nutans. En hyacintväxt som gillar något fuktigare jord och passar bra under glesa buskar, men också i ängen.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum narcisser Brunnera 'Jack Frost'
En härlig mix av silvriga toner: blåblommande Brunnera ’Jack Frost’, narcissen recurvus och grönstrimmig aftonstjärna.

Jag såg den första gången under en resa på Bornholm och måste nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Den var nästan lite självlysande om kvällen. Silvrigt elegant och skör som det tunnaste porslin. Med en grön strimma på varje kalkblad blir det ett oerhört fräscht intryck.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Släktskapet med hyacinterna syns tydligt.

Som vanligt vaknar man sent och tänker, oh, den hade jag velat ha, när man ser den blomma i maj. Lägg med den på inköpslistan för höstens lökbeställningar, för det är i september-oktober som lökarna ska i jorden. Välj gärna en väldränerad, men fuktighetshållande mullrik jord och vandrande skugga. Woodlandmiljö är utmärkt. Står den torrt och i sol varar blomningen inte så länge.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum Allium Narcissus recurvus
Aftonstjärna som bakgrund till narcisser och lila allium.

Släktet stjärnlökar, som den tillhör, växer vilt i stora delar av Europa, förutom Skandinavien. Aftonstjärnan frösår sig glatt där den trivs och kan med tiden sprida sig kraftigt. De kan även föröka sig genom bildning av smålökar runt moderlöken. I södra Sverige förekommer den naturaliserad på många platser. Vilken dröm att få en sådan äng som fortsättning på kungsängsliljans blomning några veckor tidigare!

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Aftonstjärnans blad håller sig gröna under hela blomningstiden, vilket är ett stort plus.

Som från en förtrollad värld

I Uppsala finns en fantastisk äng, Kungsängen, som från slutet av april är en enda mörkrosa blomstermatta. Jag har besökt den en gång, precis i rätt tid och det var, ja, magiskt. På ängen växer uppskattningsvis någon miljon kungsängsliljor.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult ängsväxter fuktäng trädgårdsrådgivning

Både i Uppsala Botan och i privata trädgårdar odlade man kungsängsliljor redan på 1600-talet. Det verkar troligt att de första kungsängsliljorna har sitt ursprung i Holland och har införts till Sverige av Olof Rudbäck d ä. De första beläggen för förvildad förekomst på Kungsängen kommer något hundratal år senare.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning trädgårdsdesign

Kungsängsliljan har sin hemvist i sydöstra Europa, men har spritts med människans hjälp till större delen av Europa. På Åland växer kungsängsliljor på några växtplatser och i södra delen av Sverige är den främst en trädgårdsväxt, men förekommer naturaliserad på flera platser.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning kungsängslilja

Kungsängsliljans blommor är i storlek och form jämförbara med en liten tulpan. Kronbladen är melerat rutiga i rödbrunt till rosa. Det vetenskapliga artnamnet Fritillaria betyder tärningsbägare och syftar till blomformen. Sortnamnet meleagris betyder pärlhönefläckig. En till ett par procent av blommorna är vita.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning
Som en gymnast ser den ut när den är på väg upp ur jorden, Fritillarian

Det speciella med kungsängsliljan är dess två viloperioder. Beroende på väder så kryper stjälk och blad upp ur marken i slutet av mars. Det är en robust växt som inte bryr sig om ev nattfroster. I april börjar den blomma och i slutet av juni har fröna mognat. Bladen börjar nu gulna och plantan vissnar ner. Under juli-augusti vilar kungsängsliljan. På hösten utvecklar den nya rötter och knoppen växer fram ur löken. Dock sker detta helt under markytan. I oktober-november vidtar nästa vilofas som avslutas när vårvädret börjar dra in. Växten kan helt och hållet underjordiskt skapa nya lökar om de vilande stjälkarna skulle förstöras på något sätt.

Fritillaria meleagris kungsängslilja Greenspire trädgårdskonsult

En förtjusande växt är det på alla sätt! Inte svår att få att trivas och föröka sig i trädgården om du ger den rätt förutsättningar. Den vill ha en fuktig ängsmiljö. I mitt fall betyder det en extensiv del av gräsmattan som vetter mot det fuktiga woodlandet. När växten väl vissnat ner kan gräsytan klippas/slås precis som vanligt. Blir det en torr vår-sommar vattnar jag lite extra på växtplatsen.

Fritillaria meleagris kungsängslilja Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning trädgårdsdesign
woodland fuktäng
Schackrutiga lampskärmar kan man likna kungsängsliljans blommor vid.

Vintergrön raritet

Planterade några exemplar förra sommaren i mitt woodland av den relativt okända ormbunksväxten Cyrtomium fortunei, som på svenska kallas japansk mahoniabräken och på engelska Holly fern. Jag gillade det upprätta och starka bladverket och det lätt glansiga utseendet, som javisst, påminner om mahoniablad. Växten härstammar från östra-sydöstra Asien. Du kan hitta den i några få svenska plantskolor, men sällan i några större kvantiteter.

Det sägs att höjden varierar utifrån förhållandena på växtplatsen. Från 30 till 70 cm hög kan den bli. Jorden får gärna vara fuktig och genomsläpplig, pH-neutral och växtplatsen skuggig till halvskuggig. Skyddade växtplatser i Södra Sverige kan den klara, men det är en ömhudad växt. Den ska helst vintertäckas med löv och grenar eller annat mulchmaterial för att ge bästa förutsättningar för övervintring. Än så länge i vinter har det inte varit någon snö, och knappt någon frost heller där jag bor i zon 2, så mina plantor är vintergröna och fina.

Tittar man på undersidan av bladen sitter där sporangier, ett slags sporbehållare. Nu under vintern är de gulgröna, men när det blir dags för de mogna sporerna att lämna bladet är de mörkt bruna. Jag noterar att inte alla blad har sporangier. Det verkar som om de allra mörkaste gröna bladen är kala på baksidan. När nya blad rullas upp på våren ska de vara starkt ärtgröna med svarta fjäll på stjälken. Ju skuggigare läge, desto mattare blågrön färg, medan de i sol blir ljusare gröna. I en engelsk källa läser jag att bladen kan klippas ner om senvintern inför det nya bladutspringet. Jag kanske väljer att ta bort bladen från hälften av plantorna för att testa hur det blir.

Plantorna kan delas under tidig vår, men man ska också kunna föröka den japanska mahoniabräken med sporer. Sporförökningen får nog någon med mer tålamod ta hand om, för det dröjer flera år innan man har en fullvärdig planta. Hur som helst, ett spännande test.

Kungsängslilja i trädgården

Kungsängsliljan tillhör ett släkte med ca 130 arter av fleråriga lökväxter och är den enda av dessa som klarar av att självsprida sig i Sverige. Klockliljorna är otroligt varierande i utseendet, men alla är utsökt vackra. De förekommer naturligt i ett brett bälte från norra Medelhavsområdet genom Centralasien, Kina och över Berings sund till västra Nordamerika. En del arter är starkt bundna till sin ståndort och kan vara svårodlade. De som är lättast i vårt klimat är arterna från Centrala Europa och södra Sibirien. Arter som växer på alpina ängar och fuktiga slätter. Fuktiga woodland och halvskuggiga ängspartier kan vara en bra växtplats för dessa. Kungsängsliljan är inte så svårodlad om du kan erbjuda en sådan miljö.

I min trädgård blir det kanten av woodlandet som innehåller kalkgynnade arter. Där växer ramslök, julrosor, primulor, myskmadra och storrams, för att välja några grannar. Jag har försökt plantera in kungsängslilja tidigare, men det blev inte långvarigt. I höstas fick jag tag på knölar som jag planterade i mitten av september. Vattnade upp den torra marken och höll tummarna för att det skulle ta sig.

Och visst gjorde det det. Vid tid för den första gräsklippningen i början av april hade det kommit upp tunna, gräslika strån med böjda toppar. Hade glömt bort lökplanteringen och var på vippen att köra över de små stråna med gräsklipparen. Hade kunnat sluta i katastrof, men lyckligtvis gick växtminnet igång när de böjda stänglarna dök upp. Visst var det små kungsängsliljor! Mera vattning för att blidka de små som överlevde med en hårsmån.

Nu blommar de så fint. Alla utom en är vinröda – bara en vit ingår i samlingen. De schackrutiga klockorna nickar från klena stjälkar och sitter ibland ensamma, ibland parvis i toppen. Böjer man upp blomman syns de ljusgröna nektarierna inne i klockan. Om blommorna blir befruktade kan de sprida sig med frö. Annars förökas de lättast genom delning av lökarna.

Välj en jord som är humusrik och väldränerad. Toppa gärna med lövkompost efter blomningen. Och om det är en torr sommar behöver du vattna för att den ska trivas. Köper du färdiga lökar så sätt dem i jorden så snabbt som möjligt på hösten så de hinner rota sig innan vintern kommer.

Kungsängsliljan har en schackrutig blomma och förekommer i purpurrött eller vitt.

Njutning i woodlandmiljö

En blommande rhododendron passar i utkanten av woodlandet där den får lite sol.

Det är inte storleken på tomten som är avgörande. Ett stycke woodland kan införlivas även i den minsta trädgård. Kanske återstår det rester av en förvuxen barrträdsplantering som känns hopplöst trist och utdaterad. Det barrpartiet kan ge fantastiska möjligheter att bilda stomme för ett surjordswoodland. Så vänta med att lägga på motorsågen och grävskopan!

Gillenian växer naturligt i glesa skogar i Nordamerika.

Känslan du får i ett woodland handlar om att känna dofter, fuktmättad luft och ofta komma ner på knähöjd för att betrakta växterna ner på rotzonsnivå. Många gånger är de marktäckande växterna låga och lite oansenliga på avstånd, men desto mer dekorativa när du närmar dig dem på nära håll. Många av växterna förökar sig med utlöpare och med lite delningshjälp kan de täcka stora markytor över tid.

Underbara svarta julrosor mixas med blå pärlhyacinter.

Här i bottenskiktet finner vi olika lök- och knölväxter, perenner med en god spridningsförmåga och krypande klängväxter. Nunneört, vitsippa, blåsippa, snödroppar, trillium och städsegröna ormbunksväxter samt murgrönor. Och den verkliga lyxfaktorn adderar du genom julrosor och olika låga liljor. Växtvalet beror givetvis också på den fukthalt och skuggning som finns på platsen.

Blåsipporna har vintergröna blad som lätt bränns av stark sol.

Mellanskiktet i woodlandet kan gärna bestå av buskar – både städsegröna och lövfällande. Ett inslag av brokbladiga, gulbladiga och rödbladiga arter piggar upp och skapar variation. Många örter och lökväxter behöver den skyddande skärm som buskskiktet erbjuder mot vind och stark sol. Vinden kan bli en skadlig och begränsande faktor för många känsliga växter, så därför måste vinden spjälkas upp av buskar och träd.

En grön trädgård behöver inte vara tråkig.

Trädkronorna får inte sluta sig för tätt, utan ska släppa igenom en del ljus till skiktet därunder. Träd som redan står på platsen kanske behöver gallras och kronor glesas. Ibland räcker det med att stamma upp en högre växt för att det ska komma in lagom mycket ljus. Här kan äldre barrväxter skapa spännande effekter genom att glesa grenar avlägsnas och deras dekorativa stammar får spela en större roll.

Gulblommande clematis är en raritet.

Klängväxter längs trädstammar och i kronskiktet bidrar också till den säregna lugna stämning som man känner när man går in i ett woodland. Väggarna blir uppbrutna som pelare istället för kompakta väggar. Klätterhortensia, kaprifol, kameleontbuske, japansk träddödare och murgröna, spetsat med någon blommande clematis är exempel på lämpliga växter.

Sockersöt stjärnflocka måste man gå nära

Stjärnflockan är en gammaldags perenn.

Astrantia major, stjärnflocka, förekom i Sverige troligtvis redan före 1700-talet och kallas ibland för Linnés döttrar. Det finns ett 10-tal arter som alla härstammar från alpina skogar och ängar i ett område från Mellaneuropa – Mindre Asien-Kaukasus. Näringsrik, fuktig, men väldränerad humusrik jord i sol till halvskugga är receptet.

Lätt fuktig och näringsrik jord är vad stjärnflockan trivs i.
Woodlandmiljö är precis rätt ståndort för stjärnflockan.

Blommorna är rätt obetydliga på avstånd, men när man kommer riktigt nära ser man hur komplicerat konstruerade de är. Svepebladen sitter ytterst och är långa och lansettformade. Ju äldre blomman är, desto mer nedåtriktade är de. De enskilda små blommorna sitter i täta flockar med en central mittpunkt.

Stjärnflockans blomma är sammansatt av en mängd småblommor.

Det finns en mängd namnsorter som går i färgskalan från vitt-rosa-rött och mörkrött. De varierar i höjd från 40-90 cm. Stjärnflockan är lätt att föröka från frö eller genom att dela plantan på våren. Kombinera den i rabatten med t ex silverax eller funkia. Eller varför inte en klarblå näva för kontrastens skull.

Rosa och röda toner är stjärnflockans blommor.

Klockhyacinter kan man hitta i äldre skånska trädgårdar

Klockhyacinten är en växt som förökar sig rikligt.

Klockhyacinternas vetenskapliga namn Hyacinthoides antyder att de har likhet och släktskap med hyacinterna. De har placerats än i släktet Scilla som i Hyacinthoides, men skiljer sig från bl a scillorna genom de små stödbladen som sitter vid blommornas fästpunkt i stjälken. Man brukar hitta lökar till försäljning på hösten, men de har kort hållbarhet, eftersom löken knappt har några skyddande skal alls. Säkrast är att föröka bestånd genom delning.

Klockhyacinterna blommar i slutet av maj med blå, rosa eller vita blommor.
Den spanska klockhyacinten har blommor runt om stjälken till skillnad från den engelska med ensidiga blomklasar.

På brittiska öarna och i södra Europa kan klockhyacinterna sprida sig nästan ogräsartat. Även hos oss brukar de vara lättodlade. De har inga större krav på växtplatsen heller, så allt från torrare ängsmark till fuktigare jordar går an. Speciellt den engelska klockhyacinten är tålig för friskare jordmån. Och betänker man den vida amplituden mellan soliga Spanien och regniga Storbritannien, så spelar inte heller solförhållandena någon större roll, utan såväl woodland med vandrande skugga som solöppna platser funkar. Ett toppenalternativ alltså om man letar efter allroundväxter!

Klockhyacinter passar i naturlika planteringar och woodland.

Den spanska klockhyacinten, Hyacinthoides hispanica, har rikligt med blå blomklockor strödda runt stjälken. Den blir 30-40 cm hög och blommar i månadsskiftet maj-juni. Den kan även finnas i handeln under namnet Scilla campanulata. Det går att köpa både vita och rosa varianter förutom den vanliga ljusblå. En fin woodlandväxt, om man passar upp så den inte konkurrerar ut andra försiktigare arter.

Jätterams – en konvaljväxt för skuggsidan

Jätterams är en ståtlig vårblommande växt för skuggpartier.

Ramsväxterna hör till den skuggiga och fuktiga trädgårdens allra vackraste växter. De är perenner med tjocka rotstockar, vilket också det grekiska släktnamnet Polygonatum syftar till. Polys betyder många och gonatus = knä. Knutiga, knotiga rötter alltså. Stjälkarna är långa och böjer sig bågformigt an efter som de växer till sig i längd.

Jätterams blommar i slutet av maj med vita klockformade blommor.
Jätterams har långa vitgröna klockor som hänger i knippen på rad under de upplyfta bladen.

Bladen ser ut som fjärilsvingar och ur bladvecken hänger de grönvita klockorna som doftar sött och gott. Jätteramsen, Polygonatum x hybridum, är en reslig växt på 50-70 cm och den blommar i slutet av maj. Efter blomningen bildas blåsvarta bär som är giftiga.

Jätteramsen har giftiga blåsvarta bär.
Jätterams med grannar som förgätmigej, buxbom, brunnera och olika ormbunksväxter i Malmö Slottspark.

Det finns både vilda och odlade ramsarter, och de passar alla i trädgårdar av woodlandkaraktär. Jorden ska vara fuktig men väldränerad. En humusrik, lätt jord är bäst. Inte soligare än halvskugga, för att fuktigheten ska räcka till. Har du tur och får en god tillväxt på ramsarna kan du dela dem på hösten. Se till att få med så stor rotbit som möjligt. Tyvärr är rams liksom Hosta en bladrik växt som lätt angrips av sniglar.

Ormbunkar och bräkenväxter trivs i samma miljö som rams.
Stjärnblommor och bräken är vanliga grannar till ramsväxterna.

Vårens tidigaste olvon

Hybridkejsarolvon är en vinterblommande buske.

Ibland börjar de blomma redan i januari. Det känns lite wild and crazy med en rosablommande och väldoftande buske mitt i vintern. Men det är helt normalt för ett hybridkejsarolvon. Doften är stark och ganska påträngande, men har man bara en buske kan man stå ut med den utan problem.

Olvonen trivs i fuktig jord med gott om näring.

Släktet olvon är stort och brett. Det finns stora och små buskar, upprättväxande och krypande, sorter med ofta fler sterila än fertila blommor per blomklase och även vintergröna sorter. Olvon har nog inte så hög status bland trädgårdsväxterna. De är kanske lite för anonyma och mer åt finsmakarhållet än spektakulära. Gemensamt för dem alla är att de föredrar en fuktig och näringsrik jord på en halvskuggig växtplats.

Hybridkejsarolvon är en väldoftande buske med tidig blomning.

Viburnum x bodnantense, hybridkejsarolvon, blir med åren en upprättväxande buske på 2-3 meter. Den är inte på något sätt överdrivet snygg under resten av året, närmast ganska risig. Men det förlåter man när blomningen kommer igång. Trots risigheten ska man inte gå på och beskära olvon för hårt. Många arter är långsamväxande och har lite svårt att återhämta sig och skjuta nya skott. Men placerar man olvonet lite i bakgrunden och har något mer dekorativt, gärna lövfällande, framför så behöver man inte skämmas för busken under andra årstider.

Trollhasseln står i blom

Japansk trollhassel har mindre blommor än hybriderna.
Den japanska trollhasseln blommar allra sist av (de tidiga) trollhasslarna.

Trollhasseln tillhör de tidigast blommande buskarna i vårt klimat. Beroende på vintern sätter de ofta igång redan i januari-februari. Blommorna kan närmast liknas vid ett färggrant trassel av tunna trådar, lite olika i storlek och färg beroende på vilken sort de tillhör. Många av sorterna, t ex Hamamelis x intermedia ’Pallida’ (nedan) doftar dessutom mycket gott.

Trollhasselns trassliga blommor syns redan i januari i bästa fall.

Trollhasseln är en typisk woodlandväxt som trivs i halvskugga under träd där jorden är lucker och humusrik och inte torkar ut under heta somrar. Buskarna blir inte så stora, knappt 2 meter, och de växer långsamt. Så det kan vara skäl att köpa rejäla storlekar, även om priset ofta är ganska högt, just på grund av att de växer så sakta.

Hybridtrollhassel med stora blommor blommar tidigt.

Efter blomningen för trollhasseln ett ganska tillbakadraget liv. Den gör inte mycket väsen av sig under sommaren. Buskarnas vasformiga växtsätt passar perfekt för lägre, marktäckande undervegetation och lökväxter. Men när vi kommer till hösten sprakar de igång ordentligt igen. Gul-orange och röda höstfärger lyser upp i de halvskuggiga partierna av trädgården och ger extra krydda åt mulna dagar!