Den vanliga, vita julrosen Helleborus niger köper man oftast i knopp på senhösten. Jag tycker det är en underbar krukblomma vid entrén samplanterad med andra köldtåliga växter eller med flera exemplar tillsammans i samma kruka.
Under kalla nätter brukar jag skydda julrosorna med en strut av tidningspapper eller så lyfter jag in hela krukan frostfritt. De blommande julrosor vi har i handeln brukar inte vara så köldtåliga första vintern.
Mindre krukor är lätta att ställa i nya sammanhang när man vill piffa upp en vintertrött plantering. Så köp några extra julrosor som du kan plugga in på ett tråkigt ställe. Samma princip använder jag även under sommarhalvåret när det uppstår ”hål” i någon rabatt. Då ställer jag bara en kruka där med någon fluffig växt och vips ger det hela rabatten ett lyft.
Julrosen gillar ett halvskuggigt läge i djup men genomsläpplig, humusrik jord med god kalkhalt. För att höja pH i jorden på lite sikt kan du smula ner äggskal i ytjorden. Att plantera julrosorna i en slänt brukar vara ett bra trick för att undvika alltför mycket fukt vintertid. Ett annat är att plantera dem på en liten kulle av grov grus. Fyll gärna på med näringsrik kompostjord kring julrosorna på våren. Då klipper du också bort gamla blad, för att lämna plats till nya. Nu passar jag även på att plantera ut krukexemplaren från förra hösten. De mår mycket bättre i marken under sommaren. Glöm inte att vattna om det blir långvarig torka!
Julrosor brukar få mängder av frön och de flesta självsår sig direkt under plantan. Många gånger korsar de sig vilt och avkomman kan bli väldigt varierande. Om du har tur och är lite påpasslig kan du hinna samla in julrosens frön innan den släpper dem, i juni nån gång.
Vill du inte ha en massa småplantor i rabatten går det att så fröna direkt i fuktig jord och ställa sådden skuggigt och svalt.
Sådden får inte torka ut, så glöm inte bort den helt. Efter ett år kan små plantor börja dyka upp i sålådan och då är det dags att försiktigt skola om dem i egna småkrukor. Därefter får du vara beredd att vänta ytterligare minst ett-två år på blomning. Det tar lite tid att odla julrosor, men är väldigt kul, med tanke på alla varianter som kan uppstå.
Jätteverbenans lila blomhuvuden på sina höga stjälkar lockar mängder av insekter under sin blomningstid. Det är svårt att motstå denna sommarblomma, men oftast är man lite för sent ute om man vill ha ett hav av blommor. Den är rätt dyr att köpa under tidig sommar då den finns i handeln och plantan ser inte heller speciellt lockande ut i det skedet.
Jätteverbena, Verbena bonariensis, har en lång utvecklingstid från frö till blomma. Så det är perfekt att så den nu i vinter och glömma bort den under några månader, för att sedan skola om och plantera ut när våren och försommaren kommer.
För vintersådd som står ute eller i kallväxthus funkar det bra med en plastburk typ godislåda med stabilt lock som står emot nyfikna möss som gärna knaprar på det mesta man ställer ut i fröväg. Ta vanlig plantjord eller såjord, vad du råkar ha hemma, lägg ut i burken, fukta jorden, platta till den och så jämnt över hela ytan. Fröna är som små streck, så tappa inte bort dem! Täck med ett ytterst tunt jordlager eller med vermiculite eftersom jätteverbenan är ljusgroende. Täckningen är mest ett sätt att hålla fröna på plats. Sen på med locket och ställ ut. Locket ska vara perforerat så onödig vattenånga slipper ut.
Groningen är långsam, så du får ha tålamod med att inget kommer att hända på lång tid. Du kan ha turen att hitta kylpreparerade (stratifierade) frön i handeln och då slipper du momentet med att ställa sådden ut i kylan. Men groningen brukar vara ganska seg även där. Lyft på locket ibland och kolla så jorden inte är torr eller möglig. Du kan slänga in en näve snö i lådan om jorden verkar torr.
Glädjen är stor när de små små plantorna börjar titta upp. Vänta med omplantering tills verbenans första lite tandade karaktärsblad har utvecklats. Då är roten stark nog att klara hantering. Lycka till! Låt mig gärna höra hur det går med din sådd!
Första nypotatisen, det är ändå något visst med den! De där allra första, färska knölarna som med bara salt och smält smör gör en hel rätt. Sill till vill någon ha, kanske varmrökt lax och då blir det både gräddfil och hackad gräslök också. Plötsligt har man en hel måltid!
Välj sort efter önskad skördetid Att odla potatis är inte så svårt. Fast man får börja planera i tid. Vill du ha speciella, populära sorter gäller det att du beställer din sättpotatis i god tid. Utgå från skördetid och välj sorter därefter. Sättpotatis indelas vanligen i grupperna mycket tidig, medeltidig och sen potatis. Den sena gruppen är lagringsdugliga för vinterkonsumtion, medan de tidiga ska ätas som färska. Köp alltid kvalitetssäkrat utsäde för att få en frisk potatisskörd. Stubbetorp, Larsviken och LPM är exempel på producenter med sättpotatis av god kvalitet.
Några av mina favoritsorter är: Swift, Hankkijan Timo (mycket tidiga) Amandine, Linzer Delikatesse (medeltidiga) och Sparrispotatis (sen). Hur mycket sättor ska man köpa? Räkna med att du får ungefär sex gånger insatsen vid skörd. Har du möjlighet att lagra potatisen så kan du odla mer, men ska du äta den färsk får du lägga dig lite lägre. Har du pallkrageodling så räkna med 8-10 sättor per pallkrage.
Förgroning av större mängd potatis. Varje låda är märkt med sortnamn.
Förgroning – groddning Genom att lägga upp potatisarna för groddning i ljuset i ca fyra veckor före plantering vinner du tid i tillväxtstarten. Temperaturen kan ligga mellan 10 och 15 grader. Ju varmare, desto snabbare utvecklas groddarna. Beroende på utsädesmängd kan sättorna läggas i ett svalt fönster eller annat lämpligt utrymme där temperaturen kan regleras. Tänk på att hålla en hög luftfuktighet så inte potatisarna torkar in och skrumpnar. Spraya dem med vatten emellanåt eller lägg dem att gro på en tunn bädd av torvmull. Den färdiga grodden ska vara ungefär 1 cm lång.
Stora sättpotatis av sorten Marine. Groddarna är ännu ganska små.
Rätt jord för potatisodling Potatis trivs allra bäst i en varm och lätt jord. Har du en vårfuktig lerjord så kommer det att bli bra det också, bara du förbättrar odlingsjorden med kompost, barkmull, kanske grov sand och lite stallgödsel, så blir det prima. Har du en tyngre basjord så bör du bearbeta (gräva) jorden åtminstone ett spadtag ner så att den blir smulig och fin. Det säger sig självt att i en lerjord blir sättningen något fördröjd jämfört med i en sandjord, eftersom leran tar tid på sig att torkar upp och blir varm långsamt.
Jordtemperaturen kan du hålla koll på för att komma rätt i tid för sättning. 8 grader behöver jorden hålla ner på 10 cm djup för att inte sättorna ska drabbas av köldchock. Potatisen vill inte ha speciellt mycket näring, men det är bra om jorden är väldränerad. Vet du med dig att jorden är mager kan du tilläggsgödsla t ex med en NPK 11-5-18 ca 35 gram/m2. Hönsgödsel är mindre bra då den är väldigt kalkhaltig. Soligt läge bör du ha, annars kommer det bli svag tillväxt på plantorna.
Sättning av potatis i underbart smulig sandjord den 20 mars.
Sätt potatisen Gräv eller dra upp fåror med en potatishacka. Fårorna ska vara ca 10 cm djupa och du ska ha 50-70 cm mellan raderna. Det breda radavståndet är viktigt för att du ska kunna kupa potatisen allt eftersom de växer. Kupar man inte upp jord kring plantorna kryper potatisarna upp i ljuset och blir grönfärgade och därmed oätliga. Lagom avstånd mellan potatisarna 30-40 cm. De tidiga sorterna kan sättas närmare varann och de sena på det större avståndet, eftersom de ska stå längre och växa sig större. Täck över potatisarna med jord och gärna en fiberduk. Potatisplantorna är mycket frostkänsliga och duken skyddar mot en lätt frost. Vill du driva fram potatisen extra tidigt ska du ta flera lager tjockt med fiberduk.
Kupning av potatis andra gången.
Skötsel av potatislandet När plantorna kommit upp ca 15 cm är det dags att kupa dem. Fös upp jord med en potatishacka eller kratta i fårorna så att plantorna hamnar lite djupare än innan. Är det en torr vår och försommar och du odlar i en lätt jord är det bra att vattna potatisen i flera omgångar. Potatisen består ju av mycket vatten och är det för torrt blir det inte så många knölar. Särskilt när potatisen ska till att blomma får den inte torka ut. Men för mycket vatten är inte heller bra. Blasten ska helst hålla sig torr, så vattna på jorden om det går.
Nu blommar potatisen och den börjar vara skördeklar.
Rensa ogräs vid behov och kupa jorden en gång till innan skörd. När plantorna blommar kan du gräva försiktigt i jorden för att kolla storleken på potatisen. Normal utvecklingstid för förgroddad potatis är 10-12 veckor. Är potatisarna ännu för små så föser du bara tillbaka jorden och väntar en vecka till. Sen är det bara att njuta!
Citronträd med plockmogna citroner och friskt gröna blad.
I februari börjar förberedelserna för de sydländska växternas sommarliv! Har du övervintrat dina växter inomhus i svalt rum eller kanske ett svalt växthus eller uterum så har de fått skydd mot den strängaste kylan. Men kanske har det varit svagt med ljus och flera växter har tappat bladen. Ingen panik, det brukar ordna upp sig när väl värmen och ljuset kommer igen. Men det kan ta lite tid, så det gäller att ha tålamod och inte slänga växterna innan de fått en chans att komma igen.
Små olivträd i handeln. Plantera gärna om det i terrakottakruka och vattna väl under senvintern.
Väljer du att sätta ut dina halvhärdiga krukväxter tidigt så bör du vara påpasslig med fiberduk eller plastfolie de första månaderna. Kamelia, olivträd, rosmarin och fikon tål alla lite kyla om de är skyddade mot samtidig blåst. Den sena vårfrosten kan vara fatal när växterna börjat förbereda knopparna för vår. Rotzonen kan du skydda med ett isolerande täcke av halm eller löv. Eller varför inte tunn frigolit som du skurit i två halvor med ett hål i mitten. Lagom att lägga upp runt plantans stam. Det här gör du medan marken är töad och varm, eftersom täckningen bara hindrar den befintliga jordvärmen att sticka iväg upp i rymden. Det blir en del passning på och av med frostskydd med plantor på friland, men de mår ofta bättre ute än i mörka rum inomhus. Se bara till så inte skyddet blir för varmt när solen kommer fram, utan då måste du lufta eller ta bort täckningen helt.
Fikonträdet är inte vackert när man tar det ur vinterförvaringen. Men det skjuter nya blad framåt maj.
Fikon klarar normalt friland i skyddat läge åtminstone i zon 1. För zon 2 kan du behöva täcka rotsystemet med ett tjockt lövlager och vira in grenverket med säckväv och eller tjock fiberduk. Annars är krukodling ett bra sätt att klara vintrarna. Eftersom fikon tappar bladen till vintern behövs inget extra ljus. Under senvintern kan du korta in långa grenar för att uppmuntra nya sidoskott. Beskär ovanför en utåtriktad knopp. Vill du plantera ut din krukodlade fikonbuske på friland så har den bättre chanser att klara vintern ju större den är. Så det kan vara värt att ha den i kruka några år först.
Kameliorna åker ut och in under den milda skånevintern. Akta knopparna bara, så de inte slits av.
Kamelian är en underskön vintergrön växt som klarar låga temperaturer i vindskyddat läge. Den blommar tidigt om våren och det är just den tiden som kan vara mest vansklig att lösa. Kamelian är en surjordsväxt som trivs i rhododendronjord och god markfukt. Knopparna får inte torka in när de börjar svälla. Därför är varma vårdagar farliga om jorden hinner torka upp för mycket. Frilandsplanterade kamelior ska helst skyddas hela vintern och halva våren med fiberduk och markfluff. Övervintrar du istället plantorna i kruka i svalt utrymme så behöver du tillskottsbelysning. Var noga med att inte snurra kameliorna för att hela växten ska få ljus, för då riskerar knopparna att trilla. Köp istället fler lampor.
Så trist kan citronträdet se ut när det tappat sina blad. Lite väl svalt i det här förrådet kanske och för lite ljus.
Citrusträd kan upplevas som bångstyriga och knepiga att övervintra. Bäst mår de inomhus i svalt utrymme, ca +10 grader och med gott om ljus. En timerstyrd växtlampa är absolut att rekommendera. Låt jorden aldrig torka ut, men var noga med att det heller aldrig blir stående vatten på fatet. Citrusträd gillar en genomsläpplig jord, så det är bra att blanda in finkornig leca eller grus i jorden. Det finns speciell citrusjord som håller lågt pH, men du kan även blanda in en 1/3 rhododendronjord vid omplantering. På våren beskär du långa, kala grenar och passar även på att beskära rotsystemet om krona och rot inte är i balans. Krukan ska inte vara för stor, så byt inte krukstorlek varje år, utan klipp in rötterna istället vid behov. När värmen återvänder ute så kan plantan flytta ut, men skydda gärna citrusträdet med fiberduk de första veckorna för att lindra chocken med starkt solljus och vind. Nya blad kommer ganska snart och rätt vad det är har du en fin planta igen!
Mindre olivträd som tappat en del blad under senvintern. Det kommer nya, så släng inte plantan. Men glöm inte vattna nu när ljuset återvänder!
Olivträdet är, liksom citrusträden, lätt drabbat av bladfall vintertid. Men oliven är ett tåligt träd, som klarar det mesta. Torka och för svagt ljus under senvintern kan leda till bladfall, men det reparerar sig oftast. Klipp in grenarna under vårvintern för att få frisk, ny tillväxt. Eller om du vill ha ett rufsigare, mer friväxande exemplar så väntar du in ny bladsprickning från de kala grenarna. Skydda mot den starka vårsolen, men lätt nattfrost klarar olivträdet, så det kan sättas ut rätt tidigt ifall det förvarats svalt under vintern.
Rosmarinbuske i vinterförvaret vill ha gott om vatten och mycket ljus. Kan åka ut dagar med plusgrader.
Rosmarinen kan klara frilandsplantering i zon 1, eller ännu lite högre om du ger den maximala förutsättningar att klara kylan. Eftersom det är en svår växt att övervintra inomhus, utom i ljusa uterum/orangerier, så kan det vara värt ett försök att hålla krukodlade exemplar ute tills temperaturen går under -5 grader. För att då kortvarigt ta in den i ett svalt och ljust utrymme. Så fort temperaturen stiger igen bär du ut rosmarinen. Rosmarin får inte torka ut under vintern, utan måste vattnas regelbundet och rejält. Beskär vissnade grenar på våren och ställ ut den i soligt läge så fort det börjar våras.
Växtlampor behövs för att klara medelhavsväxternas vinterförvaring. Här olivträd som söker sig upp mot ljuset.
”Hjälp, det blir bara sämre och sämre skörd! Ifjol fick vi nästan ingenting av det vi sådde och planterade. Det var bara en massa jobb. När hösten kom var vi ganska trötta på allt.” Så kan det låta när jag får ett uppdrag kring en trädgårdsodling. ”Vad gör vi nu åt detta?” Jag kommer gärna ut och tittar på er odling och ger ett svar baserat på era berättelser, mina iakttagelser och ett jordprov analyserat på laboratorium.
Unga rädisor på rad.
En jord du odlar blommor eller grönsaker i behöver årligen en näringstillförsel som minst motsvarar den skördeförlust du gör när du plockar upp växter ur den. När växterna växer tar de upp näring. Ogräs i landet tar upp näring. Och slutligen försvinner en del näring genom urlakning eller avdunstning. Alltså behöver du gödsla jorden för att odla mer. Och hålla koll på de andra parametrarna kring jordens bördighet.
Ett kålland i fantastisk tillväxt. Kål tillhör de mest näringskrävande grönsakerna.
pH-värdet är ett mått på jordens surhetsgrad som är bra att känna till. Ett bra pH för grönsaksodling ligger på ca 6,0-7,0. Ligger pH för lågt eller för högt blockeras upptaget av många näringsämnen och då kvittar det hur mycket gödsel du tillför. Ett för lågt pH kan höjas med hjälp av trädgårdskalk, men okynneskalka inte ifall du inte vet om det behövs. Behovet av kalk påverkas nämligen också av jordens mullhalt. En lerjord har normalt ett högre pH, medan en sandig jord kan ligga lägre.
En matjord med grov struktur som får en giva hönsgödsel inför sådd. Nedbrytarna förbrukar annars jordens kväveförråd.
Det organiska, nedbrytbara, innehållet i en jord kallas för mullhalt. Mullhalten är av stor betydelse för jordens närings- och vattenhållande förmåga. Ett bra sätt att öka mullhalten är att tillföra väl multnad kompost, stallgödsel, löv, gräsklipp eller skörderester som blast och stammar. Gör det årligen, men i lagom mängd. Att bygga upp en bra mullhalt tar flera år. Tänk på att en alltför hög mullhalt inte heller är bra, då det blir en kall och fuktig jord som kommer igång sent om våren. Dessutom tar nedbrytarna som processar tillskottsmaterialet upp väldigt stora mängder kväve ur jorden. Det är deras mat kan man säga. Så kvävebrist kan bli följden om man tillför en stor mängd förmultningsbart material.
Gott om mask i kompostjorden.
Kompost innehåller stora mängder levande organismer som hjälper dig att odla. Det är framför allt osynliga svampar och bakterier som leder nedbrytningsarbetet i jorden. Nedbrytningen frigör näringsämnena från grovmaterialet och gödseln du tillför. Bland de synliga nedbrytarna finner vi daggmaskar, mångfotingar, jordlöpare, gråsuggor, myror, skalbaggar och spindeldjur. I en jord i balans finns alla dessa nedbrytare på en gång. De frigör näringsämnen från ”avfallet” så att växternas rötter kan ta upp dem från jorden.
Potatisland
Tidigare var grävning av landen något självklart, som man gjorde varje höst. Idag är ickegräv-metoden tillsammans med marktäckning något många odlare förespråkar. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Djupgrävning tillför syre och grövre näringsrikt material närmare växternas rötter. I och med grävningen passar man på att rensa ogräs. Men grävningen i sig rubbar livet i jorden och stör framför allt det livsviktiga mykorrhiza-nätverket som svamparna har byggt upp. Användning av jordfräs gör grävjobbet både snabbare och smidigare, men kan dessutom slå sönder markpartiklarna och finfördela ogräsrötter så du får en grön och kompakt odlingsbädd. Låt fräsen stå, alltså.
Sådd av bondböna
No dig-metoden går ut på att man ständigt tillför näringsrikt, nedbrytbart material på toppen av jorden. Sedan får nedbrytningsorganismerna ta hand om resten. På lite sikt är det här ett arbetssätt som minskar behovet av ogräsrensning och bevattning eftersom jorden aldrig ligger bar. Men har du redan problem med sniglar så blir det här en riktig förökningskammare för dem då sniglarna kryper in och gömmer sig under täckmaterialet. Då får du ta det lite lugnt med täckodlingen och hellre mylla ner växtresterna i jorden. Under säsongen eller efter skörd. Att så in en marktäckande gröda som fungerar kvävefixerande är en ekologiskt riktig lösning. Likaså användning av mellangrödor. Mer om detta i ett annat kapitel.
Honungsört som mellangröda på fält.
De tre viktigaste näringsämnena som växterna behöver för att kunna tillväxa är kväve, fosfor och kalium. Det kan du tillföra genom att lägga ut stallgödsel från djur eller konstgödsel. En väl brunnen stallgödsel innehåller en balanserad mängd av näringen och dessutom även syre och växtdelar att bryta ner, i och med det ingående strömaterialet. Detta bidrar till en bra struktur och ökad mullhalt. Strö av halm eller torv är definitivt att föredra framför spån som innehåller skadliga terpener.
Stallgödsel på hög. Nedbrytningsprocessen är i full gång, vilket skapar värme.
Om vi nu har gått igenom allt detta och tagit ett jordprov så väntar vi in analyssvaret. Gödslingsrekommendationerna beror förstås på jordmånen, vad som odlas och växternas inbyggda behov. Har man problem med svag tillväxt är vanligen det växttillgängliga kvävet lågt och behöver rättas till. Stallgödsel, kompost och benmjöl är mångsidiga men ganska långsamverkande gödselmedel. Pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, guldvatten (urin) och blodmjöl är snabba gödselmedel som innehåller mycket kväve. Konstgödsel NPK 11-5-18 är ett vanligt gödselmedel för grönsaker som passar de flesta växternas behov. Det finns andra blandningar med större kväveandel, t ex NPK 12-2-6 eller NPK 21-4-7 om de passar bättre. Eller kalksalpeter som bara innehåller kväve och kalcium, ifall det är en bättre lösning. Det bästa är att dela upp gödslingen i en större giva innan sådd och plantering och därefter en uppföljning med en-två doser under säsong.
Nu har den första boken på svenska kommit om köksodling utan att gräva – sk No dig-odling. Bella Linde är journalist och författare till ett flertal odlingsböcker. Här beskriver hon filosofin bakom och metoden för det odlingssystem som fokuserar på jordens hälsa och välbefinnande. No dig är inget nytt och märkvärdigt, men det är en metod som förutsätter att man jobbar med sina mikroorganismer och maskar för att forma en bördig trädgårdsjord. Och på köpet slipper man (nästan) vattna och rensa ogräs.
Boken har smakfulla fotografier av Lena Granefelt. Layouten känns modern och tydlig. Faktarutor sammanfattar och sidhänvisningar (som länkar på en webbsida) leder vidare till mer info. Detta är helt klart en faktabok och ingen bilderbok, men fotografen står stadigt i myllan och förskönar inte komposthögen eller ogräsrenset. Hon får se ut som det gör hos folk mest och det med skitiga fingrar. Kanske är det en del av den stämning boken vidarebefordrar – gör det inte så pretentiöst, men förstå vad du håller på med, för det här med mull är viktigt.
ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska
Textens upplägg är brett och spänner från växtbäddarnas uppbyggnad i praktiken, till biologiska gödselmedel och skadedjur. Jag gillar inledningen som går rätt på frågorna: vad – varför – hur. Det är intressant läsning även för en yrkesman och fungerar säkert lika bra som lärobok för en nybörjare inom odling. Att skriva så bägge grupper känner sig sedda är en konst. Det enda jag hade önskat mer utförlig beskrivning av är avsnittet om marklära – det som här heter Jordlära, beskrivet på 4 sidor. Den ursprungliga jorden kommer alltid att påverka den skapade odlingsjordmånen och därför är det så viktigt att förstå sambanden mellan jordart, näring och pH.
ODLA UTAN SPADE – No dig på svenska
Presentationen av grönsaksfavoriter i ’Odla utan spade’ ger inte så mycket praktisk odlingsfakta, men det kan man hitta i många andra bra böcker. Den stora behållningen är istället den utförliga beskrivningen av hur du steg för steg startar upp din grävfria odling. Vilket material lämpar sig bäst för täckodling. Hur planerar du för flera omgångar och långlivade kulturer. Hur gör du om du har gott om sniglar i trädgården. Och visst får man lust att krama sina daggmaskar som sköter jobbet under ytan när man läst ut den här boken!
Julrosor, Helleborus, är ett ypperligt växtsläkte att plantera in i trädgården för att förlänga trädgårdssäsongen mot vinter och tidig vår. Vintergröna växter och träd och buskar med vacker bark och granna grenar ger andra intressanta detaljer att stanna upp vid eller titta på genom fönstret. Men söker du lättskötta växter med tidig blomning tycker jag du ska överväga julrosor. Effekten av en blommande julros i mars-april är underbar!
Så här dags i början av mars börjar julrosens knoppar krypa upp ur marken i södra Sverige. De kraftiga, vintergröna bladen som skyddat knopparna mot vinterfrosten har nu spelat ut sin roll. Då är det dags att klippa bort de gamla bladen, eller åtminstone tunna ut dem för att öppna upp plantan och öka luftväxlingen kring blomstänglarna.
Julrosor kan angripas av svampsjukdomar, av vilka den vanligaste är svartfläcksjuka. Du känner igen den på de mörka fläckar och svarta strimmor som visar sig på blad, bladskaft och blommor. Kraftiga angrepp kan minska plantans växtkraft. Klipp bort angripna växtdelar och håll julrosen i god tillväxt. Det betyder att den har god markfukt och ett årligt tillskott av luftig kompostjord eller barkmull. Du kan också krossa äggskal och strö ut omkring plantan för att ge den ett extra kalktillskott.
Julrosor trivs bäst i vandrande skugga under högre buskar och träd. Har de god markfukt kan de klara ett fullt soligt läge, men annars är halvskugga bäst. Rotklumpen växer ganska långsamt, så låt plantan stå ifred och flytta inte på den i onödan. Delning behöver man inte heller ge sig på förutom i riktigt välväxta exemplar. Har du lerig jord kan du lätta upp den med tillskott av naturgödsel, kompost och grovt grus. Är det en sandig jord som har svårt att hålla fukten måste du blanda i mängder av vattenhållande material som kalkad torv, kompost och barkmull.
Annars är det för blöt jord som kan vara dödsorsaken för många julrosor så här års. Så tänk på dräneringen! Efter en riktigt kall vinter med ganska djup tjäle finns det risk för att rötterna frusit bort. Julrosor som stått i en fukthållande kruka över vintern kan ha haft det tufft. Lyft lätt på plantorna och kolla om de är vid liv. Gräv då ner dem i rabatten så fort marken tinar. De mår bättre där. Och förökar sig gärna när de trivs. Då kommer du småningom att hitta småplantor under bladverket eller längre bort i trädgården dit myrorna har burit iväg grobara frön. Det är lycka!
Betor av olika färg och form; rödbetor runda och avlånga, polkabetor, gulbetor.
En sak är jag övertygad om – fler och fler kommer att odla mer och mer! Det bästa är att du kan göra det på din nivå och utifrån dina förutsättningar. Fönsterodling funkar alldeles utmärkt för många växter. Det är närmast mängden jord och storleken på krukor som kan begränsa. Odla på balkong går alldeles utmärkt. Norrvänt läge? Ingen fara, det finns växter som passar där också. Är du nere på marknivå och kan göra en odlingslåda eller två av pallkragar – då är du redan på gång med riktigt fina möjligheter att odla växter som kräver mer jordvolym.
Röd spetskål i delikatesstorlek. Som små knytnävar.
Än är det tjäle i marken och lite för kallt att sätta ut plantor på friland. Men grönsaksodlingen kan börja redan nu i februari, på fönsterbrädan eller under växtlampan. Särskilt gäller detta om du har problem med sniglar. Sniglarna kaläter nygrodda plantor på nolltid, men de lite större, förkultiverade plantorna har lättare att överleva. Ibland är det lönlöst ändå. Ifjol var ett sådant år där de kalåt det mesta jag hade sått och planterat. Trots snigeltejp, nematoder, Ferramol, ölfällor etc. Till slut sådde jag i balkonglådor som stod upphöjt nära huset. Dit hittade de inte. Man får ta till alla knep innan man ger upp.
En rejäl köksodling på Katrinetorp Landeri i Malmö
Oavsett var du tänker odla – odlingsjorden är viktig. Att förvandla styv lera eller mager sand till bördig matjord gör du genom att öka på jordens mullhalt. Mullämnen är mer eller mindre nedbrutna växtdelar. De finns i kompostmylla, hushållskompostrester, gräsklipp, stallgödsel och torvmull. Mullämnena innehåller och binder till sig näring i takt med att växterna behöver den. Jorden blir porös och full av maskar. Fast det kan förstås ta lite tid innan en tung lerjord eller en varm sandjord är helt perfekta. Men du får hålla på och förbättra varje år. Du kommer inte att kunna förändra jordarten, men du kan förbättra den rejält!
Gul lök är lättodlad och underbar att äta färskskördad från egen odling.
Tänk sen gott om näring och jämn bevattning. Välj de växter som du tycker om att äta. Köp hem frö och utsäde i god tid om du är ute efter speciella sorter. Det som måste förgros redan nu är kronärtskocka, chili och tomat. Dem har jag beskrivit tidigare i bloggen. Gul lök kan du så eller sätta från sättlök så fort jorden reder sig och släpper spaden. Den röda löken är lite känsligare och sätts/sås två veckor senare. Gräslök kan du så i bänk eller förkultivera inomhus. Så en rejäl rad för du kommer att älska gräslöken! Har du gott om det behöver du inte snåla. Klipp ner hela tuvan ett par gånger under säsongen. Det kommer nya friska blad som du kan frysa in eller använda färska.
Rädisor kan du så riktigt tidigt om du har en varmbänk.
Rädisan är den första primören för de flesta av oss. Det finns många spännande sorter med samma peppriga smak; vita, lila, rosa, gula, cylindriska eller istappsformade. Så så fort jorden reder sig och därefter med några veckors mellanrum. En snabb kultur på ca 30 dagar från sådd till skörd. Rädisan blir bäst tidigt på säsongen, men kan sås in mellan mer långsamväxande grödor hela sommaren. Var noga med vattningen så de inte torkar ut. De är inte speciellt näringskrävande, men vatten måste de ha.
Rödbladig grönkål är en läcker höstgrönsak.
Kålväxterna har däremot lång kulturtid och måste därför förkultiveras. De första kålfröna kan man så inomhus v 10 för utplantering 4-5 veckor senare om våren är gynnsam. Kål tillhör de svårare köksväxterna att odla. Mycket för att det är en hel del passning med gödsling och skadedjursbekämpning. Kålen får lätt larver så den ska helst växa till sig under fiberduk.
Förkultiverade blomkålsplantor strax stora nog att plantera ut.
Blomkål, spetskål, broccoli, brysselkål, grönkål, svartkål, kalette och salladskål är dem man oftast ger sig på. Vinterkål som vitkål och rödkål ställer krav på en vettig kylförvaring. Många av de andra kålsorterna är köldtåliga och kan stå ute i landet och skördas fram till jul. Underbar mat som man kan göra mycket gott av! Bara att börja planera hur du ska få plats med allt.
Chili kan man inte vara utan, eller hur! Den är lättodlad. Den är beroendeframkallande. Den har superkrafter. Den är helt nödvändig i matlagningen när man väl blivit biten.
Jag väljer alltid de milda sorterna, för jag vill ha mer smak än hetta i maten. För arom har de också, inte bara stark smak. Capsaicin heter ämnet som ger chilins hetta. Den finns i olika styrka i olika sorters chili. Graden av hetta mäts i Scoville (Su). Milda sorter ligger på 500-3000 Scoville, medelheta 10 000-20 000 Su, starka sorter 100 000-300 000 Su och riktiga svinheta rysare upp till över 2 000 000 Su. ’Carolina Reaper’ klassas som en av världens allra hetaste sorter, med ett Scoville-tal på 2 200 000!
Omogna gröna frukter är mildare och de mogna röda hetare i smaken.
Chilins frukter är gröna som omogna och de kan skördas och ätas redan då. Smaken är mildare i de gröna. Får de utvecklas och mogna lite till övergår de till gult eller rött.
Ljuvligt fruktiga ’Nemex Suave Orange’ som fick bli smaksättare i en fikonmarmelad.
Goda milda sorter som är lätta att hitta frö till är bl a ’Anaheim’ som har långa frukter som kan ätas färska. ’Pimientos de Padron’ är den klassiska tapas-chilin som du skördar grön, steker i olivolja och serverar varm med flingsalt. Mmm, supergod! Padron betyder patron och det syftar till dess styrka som kan vara något av en rysk roulett. Ungefär var 20:e frukt är ganska het. ’Numex Suave Orange’ är den i särklass största chilifavoriten i min odling. Mild nog att äta färsk, gyllengul och otroligt aromatisk. Den doftar en blandning av citron och aprikoser. Kan absolut rekommendera. Ger buskiga, stora plantor som är enormt rikbärande. Bara 500 Scoville.
Chilipeppar är en trendig växt och det finns mängder av samlare, facebookgrupper och odlingsforum där man kan utbyta erfarenheter och byta plantor. Därför är det inte lönt att köpa en massa olika fröpåsar, för då har du frö så det räcker till dödsdagen! Så en sort och byt till dig några andra från kompisar och bekanta! Det blir ändå mängder av frukter per planta!
Frösådd av chili i en luftig såjord.
Februari är en bra såmånad för chilifrö, som tar längre tid att gro än vanlig paprika. Den vill också ha högre groningstemperatur, 22-25 grader. Så många frön i samma kruka – upp till 10 st i en liten plastkruka. De är lätta att skola om sen. Använd vanlig såjord och tryck ner fröna ca 1 cm. Sätt krukan med plast över på ett element eller värmematta för att ge fröna de bästa förutsättningar att gro. De kan stå mörkt så länge. När plantorna grott ställer du dem i fönstret och vanlig rumstemperatur. Håll jorden fuktig, men inte blöt.
Lite tidig omskolning – innan de riktiga karaktärsbladen utvecklats.
När dina plantor är ett par cm höga och utvecklat sina första karaktärsblad skolar du om dem till egna krukor, ca 8×8 cm eller så. Använd vanlig planterings- eller blomjord som innehåller lite mer näring än såjorden. Nu behöver du en tilläggsbelysning tills det blir dags att sätta ut plantorna utomhus. Det finns lampor av olika storlek beroende på antal krukor. Min erfarenhet är att det lätt skenar iväg när man väl börjat med plantuppdragning, så köp en rejäl belysningsramp med växtlysrör. Och ja, du behöver en lampa, för ljuset i fönstret räcker inte till.
De långa smala bladen är groddblad, de rynkiga första paret karaktärsblad. Dags för omplantering alltså.
När plantorna blivit några cm höga kan du börja ge dem svag näringslösning i vattnet. Bind upp plantorna allt eftersom de växer mot t ex grillpinnar i trä. Byt kruka till en 10×10 cm om rötterna fyllt upp krukan. Blir plantan hög och gänglig kan du toppa den när den kommit upp i ca 20-25 cm för att ge den en buskigare form. Alla sorter växer olika och det är inte nödvändigt att toppa alla. Däremot kan det vara en idé att knipsa av den allra första blomknoppen för att ge chiliplantan en signal att producera fler knoppar. Annars kanske det bara blir en frukt och därmed har plantan bildat frö och nöjer sig med det för sin överlevnad.
För att ge mycket frukt behöver dina plantor småningom rejäla krukor och mycket näring. Bind upp dem mot en bambukäpp eller liknande så de inte välter. Det blir bäst resultat vid odling av chili i växthus, även om vissa sorter kan funka på varmt belägen frilandsbädd. Vattna regelbundet och skörda, skörda, så bildas det mer blomämnen ända till sena hösten. Vill du så kan du övervintra plantan i fönster inomhus och ta sticklingar av den till våren.
Vi brukar bli otåliga under senvintern och det kliar i fingrarna efter att få börja odla. Visst känner du igen det fenomenet? Förhoppningarna är stora att det här blir året när den egna odlingen fyller menyn med härliga pumpor, tomater och majskolvar. Vissa växter som chili, tomat och kronärtskocka kräver en tidig sådd inomhus, men än är det lite för tidigt att så. Men planera ska vi, och förbereda så att allting finns hemma när det är dags. Nu ska vi titta på hur det går till!
Groddplantor sticker upp ur såjorden.
Tjuvstarten med förkultivering, d v s uppdrivning av plantor inomhus, är nödvändig för oss som bor i snöiga Norden, för att värmekrävande växter ska hinna producera klart innan höstfrosten. När man planterar ut småplantor förlänger man odlingssäsongen för långsamma grönsaker.
Kraftiga fina kålplantor som snart börjar bilda blomhuvuden. Härligt!
I januari kan du förkultivera för odling i varmbänk, men har du kallväxthus och vanliga odlingsbäddar ute kan du dröja en månad till. Du kommer hur som helst att behöva växtbelysning och kanske en värmematta för att få starka och knubbiga plantor. Plocka fram såjord, såbrätten eller smålådor, krukor, avklippta mjölkförpackningar och glassbyttor. Fyrkantiga kärl optimerar utrymmet (som kommer att bli ditt problem, jag lovar). Fin sand eller vermiculit (en slags lavasand) är bra att täcka med.
Groddplantor av kronärtskocka sticker upp under plasten.
Jag säger det en gång till – ljuset i fönstret kommer inte att räcka till, utan du behöver investera i en växtlampa. Själv har jag en lysrörsbelysning Light Wave T5, som jag är mycket nöjd med. Den väger en del, så du behöver starka krokar från taket att hänga upp den i. Kedjor med stora länkar är praktiskt när belysningen höjs upp allt eftersom plantorna växer till sig. Koppla gärna armaturen till en timer som du ställer in på tio till tolv timmars belysning per dag.
Man behöver inga speciella byttor eller krukor – ta vad du har till hands.
Fyll såbrättena med ett tunt lager blomjord eller planteringsjord i botten. Ovanpå det har du den magra såjorden. Då får växternas rötter tillgång till mer näring när de kommit ner en bit på djupet och klarar av att utnyttja den. Såjorden kan också blandas ut med fin sand eller vermiculit. Fukta hela såbädden och strössla ut fröna jämnt över ytan. Inte för tätt, för då blir det svårt att sära på plantorna när du ska skola om dem. Täck jorden med ett tunt lager jord eller perlit (ett glittrigt material som släpper igenom ljus för ljusgroende frön). En tunn plast förhindrar avdunstning i början.
En ganska tät bredsådd av småplantor.
Ställ krukorna ovanpå en värmematta, element eller liknande för att påskynda groningen. Så länge de inte kommit upp behöver de inget extra ljus. När plantorna har grott vill de stå svalare, 12-18 grader, så då tar du bort värmemattan. Häng upp belysningen istället. Se till så sådden är jämnt fuktig, men inte blöt. Vädra genom att öppna plasten eller locket så att det inte blir mögel på jorden. Vattna med duschflaska eller en tom ketchupflaska med pip. De små plantorna är ömtåliga och du ska inte spola bort dem.
Tomatplantorna börjar utveckla sina typiska karaktärsblad.
När de artspecifika karaktärsbladen börjar spricka ut blir det snart trångt i sålådan. Nu är det dags att skola om plantorna till egna småkrukor i mer näringsrik jord. Vattna upp sålådan så att de små plantorna drar åt sig vatten och jorden blir blöt och lätt att dela. Fyll nya småkrukor (6×6 eller 8×8 cm) med plantjord. Välj inte för stora krukor från början utan byt upp dig eftersom plantorna växer. Stick ner ett finger eller en planteringspinne för att forma ett hål i jorden. Ta sedan upp jordklumpen med dina småplantor och lägg dem på en tidning eller en bricka. Dela på rötterna försiktigt med en pinne eller en blyertspenna. Plantera en och en i de nya krukorna. Tryck till försiktigt kring rötterna och vattna. Ställ under växtlampan.
Tomatplantor på god tillväxt.
Efter ett par veckor kan du börja vattna med svag näringslösning. När rötterna nått ut till krukkanten och hela klumpen är genomvävd av små rötter är det dags att ge den ännu lite större kruka. Förbered de nya krukorna med plantjord i botten och lägg ner hela rotklumpen med plantan lite djupare än den stått innan. Fyll på med lite ny jord på toppen och i sidorna och tryck till. Så får de stå och växa till sig ytterligare i väntan på utplantering.
Ja, lite rörigt är det allt. Tur att jag har en kontrollant på plats.
