Trädgårdskonsult – Greenspire Trädgårdskonsult

Det kliar i växtfingrarna – kan man börja så nu?

Växter som har en lång utvecklingstid från sådd till skörd kräver att vi förkultiverar dem innan utplantering för att de ska hinna sätta frukt eller utveckla sin skörd. Det här är oftast växter som härstammar från varmare klimatzoner med lång växtperiod. Att förkultivera innebär att förodla inomhus så att plantorna får ett viktigt försprång i tid tills det blivit en lagom utetemperatur för utplantering.

Småplantor av persilja i såjord med perlite.

För att förkultiveringen ska lyckas behöver du tillgång till bra ljus och i vissa stadier en reglerbar temperatur och luftfuktighet. Det är precis det som begränsar oss vanliga odlare som inte har uppvärmda växthus: ljus, temperatur och fuktighet.

Karaktärsblad på chili. Redo för omskolning.

Har man obegränsade ovannämnda resurser är det tekniskt sett fullt möjligt att börja förkultivera redan i november. Problem nummer ett är vanligen ljusbrist. En kålplanta gror raskt och växer fort i början. För att den ska bli knubbig och stark behöver den mycket ljus. Kraftiga växtlampor funkar bra, men efterhand som plantorna växer behöver de också glesas, och temperaturen sänkas, för att de inte ska ränna iväg på höjden. Så vi behöver väldigt många lampor på stor yta.

Tomatplantor som börjat utveckla karaktärsblad.

Därför är mitt råd att lugna ner odlingshetsen lite. Och ännu lite. Mars brukar vara en lagom månad att starta sådden av de flesta blommor och grönsaker. Med undantag för några få som t ex paprika/chili, kronärtskocka, aubergine, kryddörter, pelargon och stockros. Tomater kan sås i februari, men de blir lätt förväxta innan man har möjlighet att plantera ut dem i växthuset. Däremot kan det vara en god idé att leta efter tomatsorter med kort utvecklingstid frö-frukt och så dem i mars. Det är otroligt arbets- och energibesparande och du får i princip samma slutresultat.

Kronärtskocka sådda med ett frö per cell.

Fröer med lång utvecklingstid och krav på stratifiering, dvs köldbehandling, är en annan femma. Det gäller många perenner och även jätteverbena som har en genetiskt inställd frövila. Så dem nu, håll den fuktade sådden i rumstemperatur några dagar, ställ sedan den inplastade krukan i kyl i två-tre veckor. Ta fram den i rumstemperatur ett par veckor och kyl igen. Därefter brukar fröna vara mogna att gro i rumstemperatur.

Tomatplantor skolas om till större krukor an efter de växer. — Nyss omskolade tomatplantor får växa till sig inomhus ett tag till.

När dina sådder börjar titta upp ger du dem gott om ljus och vattnar när jorden börjar kännas torr på ytan. Roten utvecklas först ur ett frö och därefter kommer blad. De första bladen som bryter fram kallas hjärtblad. De är som mjölktänder och fungerar bara under den allra första tiden i plantans liv. Därefter stabiliserar sig plantan och de egentliga bladen, karaktärsbladen, växer fram. Först nu är rot och stjälk tillräckligt starka för att du ska kunna skola om plantorna.

Efterhand växer tomaterna och lampan flyttas uppåt. — Tomatplantor som står så här tätt riskerar att börja sträcka sig mot ljuset.

Skola om i egna små krukor så de får plats att växa till sig utan konkurrens. Välj små krukor i början och plantera om i större jordvolym vartefter tillväxt sker. Tumregeln är att när rötterna börjar leta sig ut genom dräneringshålen i krukans botten är det dags att ge plantan en större kruka. Och när bladverket börjar ta i varandra är det dags att glesa ut mellanrummet mellan krukorna.

Fina blomkålsplantor som snart är redo för utplantering.

Det var det generella receptet för plantuppdragning. Du behöver inte så mycket fancy utrustning och speciella jordblandningar, men du behöver ljus. Lägg pengarna på lampor om du vill lyckas med tidig förkultivering. Lycka till!

Så lyckas du med Agapanthus

Agapanthus är det vetenskapliga namnet för Afrikas blå lilja, som kan vara både vit och olika nyanser av blå. Det är fleråriga knölväxter som knappt är härdiga i de mildaste odlingszonerna i Sverige. Säkrast är att odla dem i kruka och ta in dem frostfritt över vintern.

Afrikas blå lilja härstammar, just det, från södra Afrika, där den växer vid flodbäddar som periodvis översvämmas och periodvis torkar ut. De kraftiga rötterna hjälper växten att klara torrperioder. Tänk likadant när du odlar Afrikas blå lilja i kruka – vattna rejält så hela rotklumpen blir genomblöt och låt därefter plantan torka upp lite till nästa vattning.

Jorden ska helst vara uppblandad med grus eller fin leca för att vattnet lätt ska dränera genom krukan. Speciellt viktigt är detta på vintern, då rötterna måste få torka upp. Jag brukar lite skämtsamt säga att säkraste sättet att ta död på sin Agapanthus är att vattna den på vintern. En deciliter per månad är nog om växten övervintras svalt.

Övervintringen är alltså nyckeln till att bli en duktig Agapanthus-odlare. Arter som vissnar ner på hösten kan övervintra mörkt och svalt, men för de vintergröna liljorna behövs vanligen extra belysning för att de ska vara i bästa form när våren kommer. Temperaturen kan ligga kring 10-15 grader och i perioder lägre än så, men ingen frost alltså.

När våren kommer putsar du bort gamla blomstjälkar och gulnade blad. Om rötterna fyller krukan helt behöver plantan delas, men annars kan den gärna stå kvar i samma kruka flera år. Börja vattna så smått, men ställ inte ut din Agapanthus i vårsolen direkt. En halvskuggig plats med skyddande fiberduk hjälper växten att acklimatisera sig till det starkare ljus som råder utomhus. Blir det risk för frost bör du ta in krukan eller vira ännu ett lager fiberduk runt och ställa krukan intill husväggen där klimatet är mer skyddat. Vattna gärna med flytande gödsel för blommande växter så är du säker på att liljan får vad den behöver. Kaliumrik näring under hela sommarperioden främjar knoppbildningen.

Hög tid att dela denna Afrikas blå lilja. En såg är bästa redskapet för en så kraftig rotklump.

I det fall att din Agapanthus behöver omplanteras eller delas så är våren den bästa tiden. Har du någon gång haft en krukväxt som heter ampellilja, så vet du exakt hur rotsystemet ser ut på en liljeväxt. Vita, tjocka, köttiga rötter som kör runt, runt i krukan. Det går knappt att sära på rötterna för hand, utan du behöver en rejäl kniv eller fogsvans/sticksåg. En kraftig planta delas enklast i två eller fyra delar. Det är inte så noga om några rötter skadas, för växten är tålig och den bildar lätt nya fungerande rötter. Därefter sätter du delarna var för sig i nya krukor och vips har du en fin present att ge bort till någon vän.

Nyköpta Agapanthus är vanligen drivna i blom för att se attraktiva ut i handeln redan i maj. Men vanligen får man vänta till ca juli månad för den stora blomningen. Välj ut en solig växtplats och vattna och gödsla hela sommaren, så kommer du att få en långvarig blomningsperiod och en lyckad förberedelse inför nästa års blomning. Det är nämligen under sensommaren som anlagen till nästa års blommor sätts.

Lycka till med din underbara Agapanthus!

Vad ska jag göra när sniglarna invaderar trädgården?

Efter en mild vinter hade jag på känn att det skulle bli en snigelvår. Men den torra april och början av maj gjorde att sniglarna gömde sig kvar i jorden lite extra länge. Nu efter regn så går det knappt att ta sig fram utan att trampa på dem. Vad ska man ta sig till?

Jodå så att – här var det fest.

Det finns många olika sniglar och snäckor som kan drabba en trädgård: trädgårdssniglar, åkersniglar och den fruktade bruna spanska skogssnigeln, även kallad mördarsnigel. Dessutom kan du som bor nära skogen få in de ganska ofarliga svart skogssnigel och pantersnigel. Dem låter jag vara kvar, då de inte verkar ge sig på odlingsväxter. Bland snäckorna är det främst den fläckiga lundsnäckan och vinbergssnäckan som kan göra mycket skada.

Snigeltjockisar bland klätterbönorna i mitten av juli.

Vad äter sniglarna? Sniglarna är nedbrytare som finfördelar grova växtrester till mindre bitar. Ofta ger de sig på nyligen slagna saftiga blad och stjälkar. Låter man ogräsrens ligga kvar på gräsmattan eller i rabatten kan man hitta mängder av sniglar där under efter några timmar. Detsamma gäller för grönkomposten som är rena drömmen för en snigel.

Att odla grönsaker och blommor är en upptäcktsresa i sig för att hitta växter som är någorlunda motståndskraftiga. Vill du odla grönsaker, men har en stark snigelpopulation, måste du förkultivera plantor på ett snigelfritt ställe. Jag testar att förodla bland annat olika slags kål, selleri, bönor, rödbeta och sätter ut dem först när de är starka nog att klara snigelangrepp. Bäst klarar sig olika typer av lök samt potatis som växer snabbt. Har gett upp om persilja, koriander, sallat, rädisor, spenat, asiatisk kål, morot, blomkål och broccoli. Det är inte lönt. Sallat odlar jag i en balkonglåda högt upp ovan mark. Jordgubbarna måste plockas på kvällen, annars finns bara urätna bär kvar på morgonen.

Mogna jordgubbar är mumma för mördarsniglarna.

Hur kan jag motverka sniglar?
Täckodling är ingen bra odlingsmetod, för under täckmaterialet har sniglarna en skyddad verkstad. Trädgårdskomposten är också ett fint gömställe, så den borde helst vara tät. Skräphögar och fuktiga brädor på skuggiga ställen håller fukten och drar till sig mängder av sniglar. Likaså frodiga bestånd av kirskål och pestskråp som ger bra skydd och skapar en fuktig miljö där sniglarna söker skydd dagtid. Så klippt gräs och solexponerade öppna ytor är ett bra sätt att göra trädgården mer ogästvänlig för sniglar.

Sniglarna har ett gott luktsinne och kan snabbt avgöra om en växt är nyplanterad. Ofta blir en begärlig växt attackerad inom någon timme. För att avleda lukten av nytt och fräscht har jag börjat strö ut okokt kaffe runt de nyplanterade växterna. Kaffets starka doft kamouflerar växternas.

Koppartejp kan möjligen bromsa sniglarnas framryckning i odlingslådorna. Tyvärr sitter tejpen inte så länge.

Snigelns livscykel är snabb och den förökar sig kopiöst effektivt. En övervintrad snigel börjar para sig i juni och lägger upp till 400 ägg under sin livstid. Men hittar den ingen partner kan den även befrukta sina ägg själv. Efter ca 8 veckor är de nykläckta sniglarna könsmogna. I värsta fall kan en enda snigel ge upphov till 160 tusen i generation tre och 64 miljoner i generation fyra. Man kan nästan ge upp redan här. Vi kommer knappast att vinna, utan vi får lära oss att leva med mördarsniglarna.

Snigelns ägg är mjölkvita och några mm i diameter. De läggs i små grupper i gropar, under stenar och krukor.

Bekämpa mördarsniglarna
Men även om snigeln har kommit för att stanna måste vi ändå förhindra fortsatt spridning till (torra och sandiga) områden där den inte ännu förekommer. Hur kan man bekämpa sniglarna? Plocka dem och avliva dem på lämpligt sätt beroende på hur stora mängder det gäller. Det är tidskrävande och ansträngande för rumpmusklerna att plocka, men en säker metod.

Plocka i spannar går bra, så länge man orkar böja sig. Rekordet hos mig är 3,6 kg sniglar på en kväll.

Gå rundor på morgon och kväll och gärna efter regnskurar. Jag plockar i mindre spannar med två dl vatten och en halv dl kalksalpeter i botten. Blir inte hela spannen full kan de simma där tills de ganska snart slemmar ihop och dör. Plockar jag stora mängder häller jag över blandningen i en fryspåse och knyter ihop. Fördelen med att ha lite näringslösning i botten är att de kryper inte upp på kanten medan du är igång. De döda sniglarna kan efter några dagar grävas ner eller vattnas ut runt buskar och träd som gödning.

Har du inte så mycket sniglar kan du roa dig med att fånga dem i ölfällor. Starköl ska det vara.

Plockningen behöver kompletteras med andra metoder som att lägga ut snigelpellets, ölfällor, plåtkanter på odlingslådor, koppartejp, elstängsel eller ankor. Det finns säkert mängder av fiffiga metoder. Nematoder har inte gått att få tag på på flera år, men det var en pålitlig bekämpningsmetod tidigare. Jag har också provat att avleda sniglarna med uppblött fågelmat, typ solrosfrö och havregryn som de verkar mycket förtjusta i. Lägger små klickar mellan grönsakerna och om inte annat så kan man gå dit och plocka rent med jämna mellanrum.

Lockbete i form av uppblött fågelfrö lockar bort sniglarna från odlingsväxterna.

Växter som sniglarna älskar
Bland prydnadsväxterna är riddarsporre, solrosor, Dahlia, Tagetes, förgätmigej, hortensian ’Annabelle’, tunnbladiga Hosta, rudbeckior, Ligularia, Fritillarior och olika aster svåra att hålla fria från sniglar. De äter också på narcisser och hundtandslilja och gnager av blomstänglarna på prydnadslökar (till ingen nytta, för knoppen får ofta bli kvar orörd).

Mördarsnigel på pestskråp.

Snigelsäkra perenner
De listor på snigelsäkra växter som cirkulerar kan man inte lita på till 100%. Sniglarna har lokala preferenser och det som gäller hos en kanske inte funkar hos en annan. Buskar och träd blir sällan lidande, utan det är främst ettåringar och perenner. Jag provar alltid med en planta först innan jag planterar en hel kvadratmeter. Perenner som funkar hos mig är bland annat höstsilverax, revsuga, daggkåpa, höstanemoner, aklejor, Astilbe, höstflox, Brunnera, sockblomma, alunrot, Iris, nävor, pioner, väddar, lammöron, Vinca och Waldsteinia. Dessutom kan man slå på stort när det gäller ormbunkar. Tur för mig som älskar ormbunkar!

Ormbunkar och många växter med håriga blad står emot sniglar.

Odla växter för humlorna

Väddar av olika slag är fenomenala växter för humlor, bin och fjärilar.

Alla älskar vi att vistas i en trädgård som är full av liv, med sjungande fåglar och surrande insekter, plaskande vattendjur och småfnysande igelkottar. Utan djurliv blir det inget komplett ekosystem, så djuren ska vi ta hand om. Om vi börjar med att titta på humlorna som har en viktig plats i natur och trädgård för att pollinera frukt och bär liksom andra växter du vill ta frö från. Hur får vi humlorna att trivas?

I en blommande akleja ser man nästan alltid humlor som klamrar sig fast upp och ner och letar föda.

Naturligtvis ska du bygga upp din trädgård utifrån ditt eget växtintresse och vilken typ av trädgård du gillar att vistas i. Är du en trädgårdsromantiker, den klassiska formella trädgårdstypen eller en skogsmulle? Oavsett svaret på den frågan så kan du se till att trädgården blir en lockande plats för humlor, att äta i, att söka skydd i samt bygga bo och fortplanta sig i.

Städa lagom! Lämna lite torr ved och ogräs i ett orört hörn av trädgården som ger skydd och boplats till igelkottar, ödlor och humlor.

Tänk på humlornas livs- och årscykel för att få till en humlevänlig trädgård. Tidigt på våren är de första humlorna som vinglar runt vanligen övervintrade drottningar. De letar efter tidigblommande och pollenrika växter som sälg, Scilla, krokus och maskrosor. Längre fram erbjuder fruktträd och bärbuskar gott om humlemat, samtidigt som humlorna sköter den viktiga pollineringen av dessa nyttoväxter.

En hungrig humla gräver sig långt in i kronärtskockans blomma.

Långtungade och korttungade humlor föredrar olika nektarväxter, men med en bra blandning av båda ger du födotillfällen till båda grupperna. Bland perennerna är Nepeta, stormhatt, Digitalis, Echinacea, bolltistel, väddar, akleja, nävor och temynta exempel på bra humleväxter. Gillar du dahlia så välj enkelblommande sorter med öppna diskar där humlorna kommer åt pollenet. De kommer att tacka dig med sitt surr!

Få blommor är lika attraktiva för humlor en varm sensommarkväll som Echinacea, röd solhatt.

Kanske har du möjlighet att omvandla en del av gräsmattan till äng och så eller plantera växter som humlorna gillar. Kungsmynta, timjan, väddar, käringtand, violer, prästkrage, fackelblomster, gullviva och vallmo är några exempel på ängsväxter man kan plantera in via frösådd eller färdiga småplantor. Utgå från den befintliga jordmånen och markens fuktighet för att välja rätt ängsväxter till din äng.

När det gäller boplatser till humlor så är naturliga håligheter, tätare snår med tuvbildande gräs och ”ogräs”, små högar med sten och halvmurken död ved ställen där humlorna kan bygga sina krypin. Jordhumlor bygger ofta bon i gamla sorkhål, men för vedlevande humlor kan du spara en viten vedtrave eller borra hål i bitar av trädstycken där humlor och andra insekter gärna kryper in. Och lika väl som du sätter upp fågelholkar till småfåglarna kan du också tillverka en humleholk till humlorna. Den följer samma princip, men hålet är bara hälften så stort.
Lycka till med din humlevänliga trädgård!

Inkakragen i lysande orange är en magnet för humlor.

Japanska lönnar skapar ha-begär

Acer palmatum ’Osakazuki’ heter denna vackert höstfärgade japanska lönn.

Det är lätt att trilla i samlarfåran när man väl börjat med japanska lönnar. Det finns så många vackra sorter, den ena mer dekorativ än den andra och variationen är enorm. Det torde finnas drygt 600 sorter som är beskrivna, men endast en bråkdel av dem används i Sverige.

Acer palmatum ’Orange Dream’

Det finns mindre busksorter som kan odlas i kruka i gynnsamma lägen och högre sorter som blir små träd. De har alla likartade ståndortskrav, såsom en fuktig, näringsrik jord som ändå är väldränerad. Lönnar är som bekant mycket känsliga för kompakterad jord. Woodlandmiljöer med vandrande skugga leder till något glest och brett kronparti, medan soligt läge ger mer kompakt växtsätt hos den japanska lönnen. Välj ett skyddat läge när du planterar din lönn, eftersom de tunna bladen lätt skadas av ett ständigt fladdrande i vinden.

Acer palmatum ’Jerre Schwartz’ är en småväxt japansk lönn som passar i framkant av woodlandet.

Vid plantering av japanska lönnar är det bra att fylla på med grov kompostjord som ger en lucker miljö för rotsystemet. Finns din trädgård i ett naturligt kalkrikt område kan du med fördel blanda ut komposten med okalkad torv, eftersom de flesta lönnar trivs i en svagt sur jord. Under etableringen är lönnarna känsliga mot torka, så även om du tycker att jorden håller god fukt behöver du vattna ofta under de första två åren.

En blommande ’Osakazuki’ i början av maj.

Vanligen är japanska lönnar ganska långsamväxande och behöver sällan beskäras. Beskärning kan leda till en kraftig utväxt av många, tunna skott, s k kvastar, som förfular hela växtens utseende. Klipper man, är det bäst att skära hela grenen ända in till stammen.

Acer shirasawanum ’Jordan’ är en japansk gyllenlönn med solfjäderformiga blad. Här i maj månad.

De japanska lönnarna har två exceptionella säsonger; vår och höst. Vid bladutspring på våren får vi uppleva den fräscha färgskalan i äpplegrönt, gult och rosa. På hösten brinner de flesta lönnar, även grönbladiga, i kraftigt röda toner. Det är så eldigt att man häpnar. Skulle du komma över billiga japanska lönnar under höstrean när de är som allra finast är mitt råd att köpa ett gäng och förvara dem frostfritt över vintern, t ex i ett svalt förråd. De är lättast att etablera på våren och rotsystemet får då hela sommaren på sig att växa till.

Acer palmatum ’Beni Maiko’ under våren då den är som starkast rosafärgad i bladen.

När du börjar fylla ditt woodland med japanska lönnar är det en bra tanke att planera för framtiden så att de högre sorterna har plats att bre ut sig. De kommer inte att skapa någon djup skugga, utan det finns gott om ljusutrymme kvar under kronorna där magnolior, hortensior, azaleor, bambu, ormbunkar och olika naturlika perenner trivs.

Nedan en ’Osakazuki’ i full höstfärg i ett woodland med andra lönnar och bambu.

Få koll på din odlingsjord

”Hjälp, det blir bara sämre och sämre skörd! Ifjol fick vi nästan ingenting av det vi sådde och planterade. Det var bara en massa jobb. När hösten kom var vi ganska trötta på allt.” Så kan det låta när jag får ett uppdrag kring en trädgårdsodling. ”Vad gör vi nu åt detta?” Jag kommer gärna ut och tittar på er odling och ger ett svar baserat på era berättelser, mina iakttagelser och ett jordprov analyserat på laboratorium.

En jord du odlar blommor eller grönsaker i behöver årligen en näringstillförsel som minst motsvarar den skördeförlust du gör när du plockar upp växter ur den. När växterna växer tar de upp näring. Ogräs i landet tar upp näring. Och slutligen försvinner en del näring genom urlakning eller avdunstning. Alltså behöver du gödsla jorden för att odla mer. Och hålla koll på de andra parametrarna kring jordens bördighet.

Ett kålland i fantastisk tillväxt. Kål tillhör de mest näringskrävande grönsakerna.

pH-värdet är ett mått på jordens surhetsgrad som är bra att känna till. Ett bra pH för grönsaksodling ligger på ca 6,0-7,0. Ligger pH för lågt eller för högt blockeras upptaget av många näringsämnen och då kvittar det hur mycket gödsel du tillför. Ett för lågt pH kan höjas med hjälp av trädgårdskalk, men okynneskalka inte ifall du inte vet om det behövs. Behovet av kalk påverkas nämligen också av jordens mullhalt. En lerjord har normalt ett högre pH, medan en sandig jord kan ligga lägre.

En matjord med grov struktur som får en giva hönsgödsel inför sådd. Nedbrytarna förbrukar annars jordens kväveförråd.

Det organiska, nedbrytbara, innehållet i en jord kallas för mullhalt. Mullhalten är av stor betydelse för jordens närings- och vattenhållande förmåga. Ett bra sätt att öka mullhalten är att tillföra väl multnad kompost, stallgödsel, löv, gräsklipp eller skörderester som blast och stammar. Gör det årligen, men i lagom mängd. Att bygga upp en bra mullhalt tar flera år. Tänk på att en alltför hög mullhalt inte heller är bra, då det blir en kall och fuktig jord som kommer igång sent om våren. Dessutom tar nedbrytarna som processar tillskottsmaterialet upp väldigt stora mängder kväve ur jorden. Det är deras mat kan man säga. Så kvävebrist kan bli följden om man tillför en stor mängd förmultningsbart material.

Kompost innehåller stora mängder levande organismer som hjälper dig att odla. Det är framför allt osynliga svampar och bakterier som leder nedbrytningsarbetet i jorden. Nedbrytningen frigör näringsämnena från grovmaterialet och gödseln du tillför. Bland de synliga nedbrytarna finner vi daggmaskar, mångfotingar, jordlöpare, gråsuggor, myror, skalbaggar och spindeldjur. I en jord i balans finns alla dessa nedbrytare på en gång. De frigör näringsämnen från ”avfallet” så att växternas rötter kan ta upp dem från jorden.

Tidigare var grävning av landen något självklart, som man gjorde varje höst. Idag är ickegräv-metoden tillsammans med marktäckning något många odlare förespråkar. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Djupgrävning tillför syre och grövre näringsrikt material närmare växternas rötter. I och med grävningen passar man på att rensa ogräs. Men grävningen i sig rubbar livet i jorden och stör framför allt det livsviktiga mykorrhiza-nätverket som svamparna har byggt upp. Användning av jordfräs gör grävjobbet både snabbare och smidigare, men kan dessutom slå sönder markpartiklarna och finfördela ogräsrötter så du får en grön och kompakt odlingsbädd. Låt fräsen stå, alltså.

No dig-metoden går ut på att man ständigt tillför näringsrikt, nedbrytbart material på toppen av jorden. Sedan får nedbrytningsorganismerna ta hand om resten. På lite sikt är det här ett arbetssätt som minskar behovet av ogräsrensning och bevattning eftersom jorden aldrig ligger bar. Men har du redan problem med sniglar så blir det här en riktig förökningskammare för dem då sniglarna kryper in och gömmer sig under täckmaterialet. Då får du ta det lite lugnt med täckodlingen och hellre mylla ner växtresterna i jorden. Under säsongen eller efter skörd. Att så in en marktäckande gröda som fungerar kvävefixerande är en ekologiskt riktig lösning. Likaså användning av mellangrödor. Mer om detta i ett annat kapitel.

De tre viktigaste näringsämnena som växterna behöver för att kunna tillväxa är kväve, fosfor och kalium. Det kan du tillföra genom att lägga ut stallgödsel från djur eller konstgödsel. En väl brunnen stallgödsel innehåller en balanserad mängd av näringen och dessutom även syre och växtdelar att bryta ner, i och med det ingående strömaterialet. Detta bidrar till en bra struktur och ökad mullhalt. Strö av halm eller torv är definitivt att föredra framför spån som innehåller skadliga terpener.

Stallgödsel på hög. Nedbrytningsprocessen är i full gång, vilket skapar värme.

Om vi nu har gått igenom allt detta och tagit ett jordprov så väntar vi in analyssvaret. Gödslingsrekommendationerna beror förstås på jordmånen, vad som odlas och växternas inbyggda behov. Har man problem med svag tillväxt är vanligen det växttillgängliga kvävet lågt och behöver rättas till. Stallgödsel, kompost och benmjöl är mångsidiga men ganska långsamverkande gödselmedel. Pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, guldvatten (urin) och blodmjöl är snabba gödselmedel som innehåller mycket kväve. Konstgödsel NPK 11-5-18 är ett vanligt gödselmedel för grönsaker som passar de flesta växternas behov. Det finns andra blandningar med större kväveandel, t ex NPK 12-2-6 eller NPK 21-4-7 om de passar bättre. Eller kalksalpeter som bara innehåller kväve och kalcium, ifall det är en bättre lösning. Det bästa är att dela upp gödslingen i en större giva innan sådd och plantering och därefter en uppföljning med en-två doser under säsong.

Lycka till med din odling!

Få in mångfalden i trädgården

björnbär klängväxt greenspire trädgårdskonsult trädgårdsdesign — Blommande björnbärssnår kan erbjuda gott om mat för många insekter.

Vi är allmänt lite för ordningsamma och städningsbenägna i våra trädgårdar idag. Ju mindre plats man har, desto snyggare och mer perfekt ska det vara. I stan likaväl som på landet borde vi släppa lite på städivern och tänka på vad mångfalden i växtarter och -delar gör för mångfalden av insekter, fåglar och däggdjur.

maskros pollenväxt jordhumla humlor greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning — Maskrosen börjar blomma i april och är en värdefull växt för jordhumlan.

Vi som jobbar i trädgårdsnäringen måste också bli duktigare på att tala om och värna de biologiska intressena och värdena – inte bara de estetiska! Att förändra allmänna uppfattningar och tyckanden tar tid, så det är bara att mala på! Och smyginföra pollen- och nektarrika växter från vår till höst i parker och trädgårdsplanteringar.

äng biologisk mångfald höggräs greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning — En äng samlar många arter av gräs, blommande örter och insekter.

Inom offentliga förvaltningar har man många gånger allmänhetens ”önskemål” och krav att tillrättalägga varje liten grön plätt inom förvaltningens områden. Då kanske vi behöver satsa på information via skyltning, brev och hemsida för att göra det tydligt att vi har en plan med det vi gör för bevarande av den biologiska mångfalden. Det kan uppfattas som farligt och skräpigt att låta halvmurkna stammar och ved ligga kvar i en park. Men de innebär en oerhört viktig livsmiljö för många sällsynta och hotade växt- och djurarter.

ekstockar stamdelar faunadepå jätteek greenspire trädgårdskonsult biologisk mångfald — Gamla stamdelar av en jätteek som i en faunadepå låtits ligga kvar för djurlivet.

Grova och ihåliga träd som mist halva stammen i en storm har stor betydelse för både floran och faunan. Ju äldre ett träd är, desto artrikare är det vanligen. I ihåligheter finns s k mulm, murken ved, där många insekter trivs. Där insekterna finns kommer fåglarna att flockas och likaså fladdermössen nattetid. Svampar, mossor och lavar finns i barken och veden och de bidrar även till den fortsatta nedbrytningen av trädet så att fler organismer kan dra nytta av dess tjänster framöver.

Ihålig trädstam med pågående mulmbildning.

Säkerhetsaspekten kan ofta ligga i konflikt med miljöintresset och kulturhänsynen att bevara äldre, döende träd i offentlig miljö. Att låta en arborist gå igenom de äldre träden regelbundet är ett sätt att hålla koll på säkerheten. Äldre träd har ett starkt skydd i lagen, t ex miljöbalkens generella biotopskydd för alléer och kulturmiljölagens bestämmelser om kyrkliga kulturminnen.

Äldre träd är skyddade enligt Miljöbalken.

Istället för att flisa eller elda upp stockar, grenar och ris bör man reservera dem för djurlivet. I miljöer med höga naturvärden, men med höga risker för materiella eller personskador kan döende träd och död ved sparas i en så kallade faunadepå i utkanten av parken. Det blir som en kyrkogård för gamla trädstammar och grenar som kommer från biologiskt särskilt värdefulla träd. Där kan de fortsätta att brytas ner i naturlig takt, men utan att bli farliga för sin omgivning.

Den gamla asken hyser ett mångsidigt insekts- och djurliv.

Odla medelhavsväxter i kruka

Medelhavets växtrikedom med exotiska träd, saftiga frukter och vibrerande färgprakt vill vi gärna återskapa när vi upplevt den på plats i dessa varma länder. Fler och fler satsar på ljusa uterum, orangerier och isolerade växthus för att förlänga den nordiska sommaren. Med det följer bättre möjligheter att ta hand om växterna som kräver frostfri vinterförvaring. Hit hör t ex oleander, myrten, lagerträd, citrusträd, fikon, rosmarin, granatäpple, gardenia, jasmin, blyblomma, passionsblomma, bougainvillea och Afrikas blå lilja. Den senare härstammar dock från Sydafrika, men brukar räknas med i samma grupp.

För att vara på säkra sidan med övervintringen odlar du dessa i kruka och tar in dem inför vintern. Inte så svårt egentligen. Fikon tillhör de lättaste och tåliga sorter kan övervintra utomhus i skyddade lägen i zon 1. Har man väl börjat experimentera med medelhavsväxter följer snart fler arter med av bara farten.

För krukodling gäller en rymlig kruka och bra jord. Tänk på att du måste kunna förflytta plantan, så krukan får inte vara för tung. Lerkruka är bra, för den andas, men är du noga med vattningen fungerar ett lättare material lika bra. Ju större växt, desto större kruka behövs. Men öka bara krukstorleken stegvis eftersom du annars gynnar den vegetativa tillväxten och riklig bladproduktion på bekostnad av blommor och frukt. Jorden ska vara väl sammansatt med lite sand, lera, bark och grov torv i receptet. Färdig Medelhavsjord är dessutom gödslad med långtidsverkande näring och har ett lite lägre pH. Den sura jorden passar särskilt bra för växter som citrus och kamelia.

På sommaren trivs medelhavsväxterna bäst ute i soligt och varmt läge. Det svåra börjar när hösten kommer. För att lyckas ska du försöka återskapa en Medelhavsvinter så gott det går. Ganska torrt och ljust samt en temperatur på 5-10 plusgrader. De växter som fäller sina blad till hösten kan stå mörkt under vintern. De behöver ju inget ljus för fotosyntes. De övriga, som behåller bladen behöver tillskottsljus i form av växtlampa. Frigolit, bubbelplast och värmefläkt kan fungera i landets varmare delar. Snål vattning är det enda som behövs i skötsel.

Vad kan gå fel? Afrikas blå lilja, Agapanthus, kan få bladlöss om förvaringsplatsen är alltför varm. Det andra man ska tänka på är att vara ytterst sparsam med vattningen. Detta för att stimulera knoppsättning och undvika att rötterna ruttnar. Andra vintergröna växter ska aldrig torka ut helt, men var ändå försiktig med vattningen. Trips kan angripa fikon och citrus.

Klorotiska (gula) blad på citronträdet beror på alltför högt pH i jorden.

Citrusträden kan få gulaktiga blad om vattnet/jorden är alltför kalkrik. Regnvatten och citrusgödning återställer pH i jorden. Olivträden och även citrusväxterna tappar bladen om det blir alltför mörkt och torrt. Det växer ut nya till sommaren, men tar ganska lång tid. Släng dock inte de kala plantorna utan fortsätt vattna och ta hand om dem. I mitten av juni är de oftast på gång igen. Då kan du klippa bort de torra grenarna och passa på att ge trädet en kompaktare form.

Blomsterängen

En blomsteräng i trädgården under blommande äppleträd – det är drömmen för många. Inte omöjligt att åstadkomma, men det tar kanske lite tid, beroende på vilken metod du använder och på vilken jordart du har. Ängsvegetation gynnar den biologiska mångfalden och ger en annan trädgårdsupplevelse än den ordnade parken eller trädgården.

Brunörten är en försommarblommande växt som humlorna älskar.

Att bara låta gräsmattan växa vilt och hoppas på att det blir en blomsteräng blir sällan så bra. De flesta gräsmattor är alldeles för näringsrika och tillväxten för kraftig för att blommorna ska orka konkurrera med gräset. Är det en större bit mark som ska omvandlas kan ett sätt att magra marken vara att så in råg och skörda det tidigt eller att sätta potatis.

Åkervädden är en kär ört som även hararna älskar att knapra på.

Grödan tar upp mycket näring och dessutom hjälper bearbetningen till att bekämpa en del ogräs som säkerligen finns i jorden. Den kommande ängsytan ska vara möjligast fri från fleråriga ogräs som kvickrot, kirskål, fräken och åkertistel. Finns det mycket ogräs redan kan täckning med svart markduk under 1-2 säsonger vara en god förberedelse för att rå på ogräset.

Klippta gångar genom ängen för att kunna se växter och insekter på nära håll.

Man kan också schakta bort de översta 15-20 cm matjord och dra nytta av den fattigare alven när man anlägger sin blomsteräng. Ev kan man lägga på näringsfattig, sandblandad jord före etablering av ängsväxterna.

Nyanlagd del av ängen med pluggar av åkervädd. Bakom växer befintlig gulmåra.

För att anlägga en ny äng kan du gå tillväga på olika sätt:
– köpa färdig ängsmatta i rektangulära bitar färdigt insådda med blommande växter.
– plantera pluggplantor i luckor i befintlig mager gräsvegetation.
– så en ängsfröblandning i plöjd och harvad jord.
De två sista alternativen kan också kombineras för ett snabbare resultat.

Väddklinten har fångat en bastardsvärmare.

Det finns fröer och pluggplantor för olika marktyper och miljöer. Utgå från den jord och de fuktförhållanden som finns på platsen. Pratensis och VegTech är två svenska företag som har ett brett sortiment ängsprodukter, såsom pluggplantor, ängsfröer och färdiga ängsmattor.

Teveronikan föredrar något friskare mark.

Själv har jag en gräsmatta som delvis ligger på torr och näringsfattig jord. Där har redan tidigare funnits eller vandrat in olika blommande växter som gulmåra, blåklockor, brunört, johannesört, rölleka, kärringtand, fibblor och prästkragar. Har sedan grävt bort grässvålen i rutor och planterat plugg och sått in frö av nya arter som passar i den miljön.

Gräset är bortgrävt och pluggar av bl a axveronica, åkervädd och mandelblom har planterats.

En ängsyta måste skötas, även om det är en ganska enkel skötsel. För att behålla karaktären och för att växterna ska hinna fröså sig själva är det viktigt att slå ängen efter blomning. Början av augusti brukar vara en bra tid. Använd lie, slåtterbalk eller röjsåg med klinga. Trimmer är inte bra, för den trasar sönder gräsklippet istället för att klippa av det. Låt det torka i en vecka innan gräset räfsas ihop och tas bort. Klippet ska inte lämnas kvar, eftersom det tillför jorden näring. Ängen ska absolut inte gödslas, utan hållas så näringsfattig som möjligt. Då kommer den att vara länge till glädje för både människor och insekter.

Guldvingefjäril på okänd ört, möjligen backtrav.

Aftonstjärnans eleganta skönhet

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum — Aftonstjärnan i kombination med pingstliljor. Och fröställningar efter kungsängslilja.

När du letar efter det lågmälda uttrycket att kombinera med vitt i den halvskuggiga rabatten så går det inte att missa aftonstjärnan, Ornithogalum nutans. En hyacintväxt som gillar något fuktigare jord och passar bra under glesa buskar, men också i ängen.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum narcisser Brunnera 'Jack Frost' — En härlig mix av silvriga toner: blåblommande Brunnera ’Jack Frost’, narcissen recurvus och grönstrimmig aftonstjärna.

Jag såg den första gången under en resa på Bornholm och måste nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Den var nästan lite självlysande om kvällen. Silvrigt elegant och skör som det tunnaste porslin. Med en grön strimma på varje kalkblad blir det ett oerhört fräscht intryck.

Som vanligt vaknar man sent och tänker, oh, den hade jag velat ha, när man ser den blomma i maj. Lägg med den på inköpslistan för höstens lökbeställningar, för det är i september-oktober som lökarna ska i jorden. Välj gärna en väldränerad, men fuktighetshållande mullrik jord och vandrande skugga. Woodlandmiljö är utmärkt. Står den torrt och i sol varar blomningen inte så länge.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum Allium Narcissus recurvus — Aftonstjärna som bakgrund till narcisser och lila allium.

Släktet stjärnlökar, som den tillhör, växer vilt i stora delar av Europa, förutom Skandinavien. Aftonstjärnan frösår sig glatt där den trivs och kan med tiden sprida sig kraftigt. De kan även föröka sig genom bildning av smålökar runt moderlöken. I södra Sverige förekommer den naturaliserad på många platser. Vilken dröm att få en sådan äng som fortsättning på kungsängsliljans blomning några veckor tidigare!

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: