Odla medelhavsväxter i kruka

Kamelia som övervintrar i orangeri.

Medelhavets växtrikedom med exotiska träd, saftiga frukter och vibrerande färgprakt vill vi gärna återskapa när vi upplevt den på plats i dessa varma länder. Fler och fler satsar på ljusa uterum, orangerier och isolerade växthus för att förlänga den nordiska sommaren. Med det följer bättre möjligheter att ta hand om växterna som kräver frostfri vinterförvaring. Hit hör t ex oleander, myrten, lagerträd, citrusträd, fikon, rosmarin, granatäpple, gardenia, jasmin, blyblomma, passionsblomma, bougainvillea och Afrikas blå lilja. Den senare härstammar dock från Sydafrika, men brukar räknas med i samma grupp.

Buskigt myrtenträd i kruka.

För att vara på säkra sidan med övervintringen odlar du dessa i kruka och tar in dem inför vintern. Inte så svårt egentligen. Fikon tillhör de lättaste och tåliga sorter kan övervintra utomhus i skyddade lägen i zon 1. Har man väl börjat experimentera med medelhavsväxter följer snart fler arter med av bara farten.

Afrikas blå lilja i vacker lerkruka.

För krukodling gäller en rymlig kruka och bra jord. Tänk på att du måste kunna förflytta plantan, så krukan får inte vara för tung. Lerkruka är bra, för den andas, men är du noga med vattningen fungerar ett lättare material lika bra. Ju större växt, desto större kruka behövs. Men öka bara krukstorleken stegvis eftersom du annars gynnar den vegetativa tillväxten och riklig bladproduktion på bekostnad av blommor och frukt. Jorden ska vara väl sammansatt med lite sand, lera, bark och grov torv i receptet. Färdig Medelhavsjord är dessutom gödslad med långtidsverkande näring och har ett lite lägre pH. Den sura jorden passar särskilt bra för växter som citrus och kamelia.


På sommaren trivs medelhavsväxterna bäst ute i soligt och varmt läge. Det svåra börjar när hösten kommer. För att lyckas ska du försöka återskapa en Medelhavsvinter så gott det går. Ganska torrt och ljust samt en temperatur på 5-10 plusgrader. De växter som fäller sina blad till hösten kan stå mörkt under vintern. De behöver ju inget ljus för fotosyntes. De övriga, som behåller bladen behöver tillskottsljus i form av växtlampa. Frigolit, bubbelplast och värmefläkt kan fungera i landets varmare delar. Snål vattning är det enda som behövs i skötsel.


Vad kan gå fel? Afrikas blå lilja, Agapanthus, kan få bladlöss om förvaringsplatsen är alltför varm. Det andra man ska tänka på är att vara ytterst sparsam med vattningen. Detta för att stimulera knoppsättning och undvika att rötterna ruttnar. Andra vintergröna växter ska aldrig torka ut helt, men var ändå försiktig med vattningen. Trips kan angripa fikon och citrus.

Klorotiska (gula) blad på citronträdet beror på alltför högt pH i jorden.

Citrusträden kan få gulaktiga blad om vattnet/jorden är alltför kalkrik. Regnvatten och citrusgödning återställer pH i jorden. Olivträden och även citrusväxterna tappar bladen om det blir alltför mörkt och torrt. Det växer ut nya till sommaren, men tar ganska lång tid. Släng dock inte de kala plantorna utan fortsätt vattna och ta hand om dem. I mitten av juni är de oftast på gång igen. Då kan du klippa bort de torra grenarna och passa på att ge trädet en kompaktare form.

Blomsterängen

En blomsteräng i trädgården under blommande äppleträd – det är drömmen för många. Inte omöjligt att åstadkomma, men det tar kanske lite tid, beroende på vilken metod du använder och på vilken jordart du har. Ängsvegetation gynnar den biologiska mångfalden och ger en annan trädgårdsupplevelse än den ordnade parken eller trädgården.


Att bara låta gräsmattan växa vilt och hoppas på att det blir en blomsteräng blir sällan så bra. De flesta gräsmattor är alldeles för näringsrika och tillväxten för kraftig för att blommorna ska orka konkurrera med gräset. Är det en större bit mark som ska omvandlas kan ett sätt att magra marken vara att så in råg och skörda det tidigt eller att sätta potatis.


Grödan tar upp mycket näring och dessutom hjälper bearbetningen till att bekämpa en del ogräs som säkerligen finns i jorden. Den kommande ängsytan ska vara möjligast fri från fleråriga ogräs som kvickrot, kirskål, fräken och åkertistel. Finns det mycket ogräs redan kan täckning med svart markduk under 1-2 säsonger vara en god förberedelse för att rå på ogräset.


Man kan också schakta bort de översta 15-20 cm matjord och dra nytta av den fattigare alven när man anlägger sin blomsteräng. Ev kan man lägga på näringsfattig, sandblandad jord före etablering av ängsväxterna.


För att anlägga en ny äng kan du gå tillväga på olika sätt:
– köpa färdig ängsmatta i rektangulära bitar färdigt insådda med blommande växter.
– plantera pluggplantor i luckor i befintlig mager gräsvegetation.
– så en ängsfröblandning i plöjd och harvad jord.
De två sista alternativen kan också kombineras för ett snabbare resultat.


Det finns fröer och pluggplantor för olika marktyper och miljöer. Utgå från den jord och de fuktförhållanden som finns på platsen. Pratensis och VegTech är två svenska företag som har ett brett sortiment ängsprodukter, såsom pluggplantor, ängsfröer och färdiga ängsmattor.


Själv har jag en gräsmatta som delvis ligger på torr och näringsfattig jord. Där har redan tidigare funnits eller vandrat in olika blommande växter som gulmåra, blåklockor, brunört, johannesört, rölleka, kärringtand, fibblor och prästkragar. Har sedan grävt bort grässvålen i rutor och planterat plugg och sått in frö av nya arter som passar i den miljön.


En ängsyta måste skötas, även om det är en ganska enkel skötsel. För att behålla karaktären och för att växterna ska hinna fröså sig själva är det viktigt att slå ängen efter blomning. Början av augusti brukar vara en bra tid. Använd lie, slåtterbalk eller röjsåg med klinga. Trimmer är inte bra, för den trasar sönder gräsklippet istället för att klippa av det. Låt det torka i en vecka innan gräset räfsas ihop och tas bort. Klippet ska inte lämnas kvar, eftersom det tillför jorden näring. Ängen ska absolut inte gödslas, utan hållas så näringsfattig som möjligt. Då kommer den att vara länge till glädje för både människor och insekter.


Aftonstjärnans eleganta skönhet

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Aftonstjärnan i kombination med pingstliljor. Och fröställningar efter kungsängslilja.

När du letar efter det lågmälda uttrycket att kombinera med vitt i den halvskuggiga rabatten så går det inte att missa aftonstjärnan, Ornithogalum nutans. En hyacintväxt som gillar något fuktigare jord och passar bra under glesa buskar, men också i ängen.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum narcisser Brunnera 'Jack Frost'
En härlig mix av silvriga toner: blåblommande Brunnera ’Jack Frost’, narcissen recurvus och grönstrimmig aftonstjärna.

Jag såg den första gången under en resa på Bornholm och måste nog säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Den var nästan lite självlysande om kvällen. Silvrigt elegant och skör som det tunnaste porslin. Med en grön strimma på varje kalkblad blir det ett oerhört fräscht intryck.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Släktskapet med hyacinterna syns tydligt.

Som vanligt vaknar man sent och tänker, oh, den hade jag velat ha, när man ser den blomma i maj. Lägg med den på inköpslistan för höstens lökbeställningar, för det är i september-oktober som lökarna ska i jorden. Välj gärna en väldränerad, men fuktighetshållande mullrik jord och vandrande skugga. Woodlandmiljö är utmärkt. Står den torrt och i sol varar blomningen inte så länge.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum Allium Narcissus recurvus
Aftonstjärna som bakgrund till narcisser och lila allium.

Släktet stjärnlökar, som den tillhör, växer vilt i stora delar av Europa, förutom Skandinavien. Aftonstjärnan frösår sig glatt där den trivs och kan med tiden sprida sig kraftigt. De kan även föröka sig genom bildning av smålökar runt moderlöken. I södra Sverige förekommer den naturaliserad på många platser. Vilken dröm att få en sådan äng som fortsättning på kungsängsliljans blomning några veckor tidigare!

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare trädgårdsdesign lökväxter aftonstjärna Ornithogalum
Aftonstjärnans blad håller sig gröna under hela blomningstiden, vilket är ett stort plus.

Hur funkar kompost?

svartrot grönsak rotfrukt 
Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Svartroten liksom många rotsaker trivs i en mullrik och djupgrävd, lucker jord.

Alla som odlar och har trädgård borde absolut ta vara på sitt organiska avfall genom kompostering. Genom att kompostera kan vi minska avfallsmängderna radikalt, liksom sänka energiförbrukningen vid transport och återvinning av sopor. Genom att kompostera kan du återföra levande ämnen till naturen och trädgården.

kompostering grönsaksavfall kompostjord Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Nedmyllning av grönsaksrester och halm på hösten ger fint tillskott till jorden.

I naturen sköts komposteringsprocessen per automatik och på plats. Löv och växtdelar som faller till marken bildar ett luftigt täcke inför vintern och ger mikroorganismer energi. I början av komposteringsprocessen är det svampar och bakterier som jobbar med materialet. Sen ger sig gråsuggor, hoppstjärtar, kvalster, maskar och asbaggar in i leken. På slutet kan man se jordlöpare och tusenfotingar pila runt i materialet.

jordsuggor jordorganismer nedbrytare Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
En hel koloni gråsuggor som jobbar med jorden.

Allt organiskt avfall från en trädgård och ett hushåll duger att kompostera, så länge det inte är behandlat med kemikalier och bekämpningsmedel. Men man kan inte ta i lika mycket av alla material. En lyckad kompost bygger på blandningar av olika material med olika C/N-värde, eller kol-kvävekvot. I ena ändan av skalan finns bl a grenar, sågspån och halm som kan ha en C/N-kvot på över 100. I andra änden finner du grönsaksavfall, gräsklipp och köksavfall med ett C/N-värde på runt 15.

hästgödsel gödselstack naturgödsel
 Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Hästgödsel är prima material att blanda upp kompostjorden med.

Blöta material blandas därför med torra, grova material. Kvistar och kraftiga stjälkar klipps eller flisas för att ge fler angreppsytor för nedbrytarna. Vattenrika material som fallfrukt och gräsklipp behöver blandas upp med torra som halm, barkflis eller löv för att strukturen ska bli bra. Stallgödsel kan gärna blandas in under vägen och likaså ettårigt ogräs som inte satt frö. Däremot bör du sortera bort fleråriga ogräs som kirskål, kvickrot, tistlar och maskros.

kirskål flerårigt ogräs ogräsrötter 
Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Rötter från fleråriga ogräs ska inte slängas i komposten.

Nu på våren är en bra tid att starta upp en trädgårdskompost. Rabatterna ska rensas och gräset börjar klippas. Beskärningsris från buskar och fruktträd finns säkert sedan vintern. Ha gärna en hög med torra material liggande bredvid din kompost för att kunna blanda i när det behövs.

Blanda om materialet i komposten under säsongen. En köksavfallskompost behöver röras om ofta, men en grön grovkompost har inbyggt mer syre i massan. Syret behövs för nedbrytarna och processen påskyndas. Algomin kan du blanda i i små mängder ifall du har mycket barr, eklöv eller kaffesump som är försurande. Men kalka inte, för pH-värdet på kompostjord är ändå ofta väldigt högt.

höstlöv kompost Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Löv från trädgården blandas in med annat material i komposten.

Vad kan då gå fel? Processen kan avstanna i förtid. Kanske är det för torrt eller för blött i materialet. Då kallnar komposten. Luktar komposten ruttet? Då är det säkerligen för blött eller komposten har inte blandats om. Syrehalten är för låg. Sätt till grovt torvströ eller halm. Luktar komposten ammoniak? Då har C/N-kvoten förmodligen blivit för låg. Det kan ske om man öser på för mycket gräsklipp eller köksavfall. Ju fuktigare material som läggs i komposten, desto högre behöver yttertemperaturen vara. Temperaturen i materialet varierar mellan 65-70 grader i början, ner till ca 35 grader under den huvudsakliga komposteringen.

kompostmask daggmaskar jordorganismer nedbrytare Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Kompostmask i en gödselstack.

Hur vet man att komposten är klar? Tiden för kompostering kan man inte ha som riktvärde för det beror helt på ingångsmaterialen. Men när komposten svalnar av och får en mörk färg börjar materialet bli kornigt, jordlikt och dofta lite skog. Då kan du börja blanda in kompostjorden i dina odlingar. När den nya kompostjorden ligger till sig ännu någon månad så blir den än mer balanserad i näringsinnehållet.

kompostjord Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
Kompostjorden är fin att blanda in i befintlig jord och tillför mullämnen i ler- eller sandjord.

För att vara helt säker på näringsinnehållet i kompostjorden behöver du analysera den. Men ska man ha lite riktvärden att gå efter så kan man säga ungefär så här. Först värden för en ren trädgårdskompost som legat en säsong: pH 8, torrsubstans ca 43%, ledningstal omkring 7. Näringsvärden i % av torrsubstansen: totalkväve 0,9, totalfosfor 0,3 och kalium 1. En färsk hushållskompost kan ha som exempel: pH >8, torrsubstans 47%, ledningstal 49, totalkväve 2,8%, totalfosfor 0,6% och kalium 2,1%. Ledningstalet (lt) är ett grovt mått på hur näringsrik en växtjord är. Som jämförelse kan man ta en åkerjord som har lt på ca 2-2,5. Hushållskompostens höga lt beror vanligen på att matavfallet innehåller mycket koksalt från matrester. Den färska hushållskomposten ska därför helst blandas upp med en mogen trädgårdskompostjord för att bli mindre ”stark”.

luckra gräva Greenspire Trädgårdskonsult mark jord mull
En jord med mycket mullämnen doftar gott och är trevlig att arbeta med.

Lycka till med din kompost och odlingssäsong!

Som från en förtrollad värld

I Uppsala finns en fantastisk äng, Kungsängen, som från slutet av april är en enda mörkrosa blomstermatta. Jag har besökt den en gång, precis i rätt tid och det var, ja, magiskt. På ängen växer uppskattningsvis någon miljon kungsängsliljor.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult ängsväxter fuktäng trädgårdsrådgivning

Både i Uppsala Botan och i privata trädgårdar odlade man kungsängsliljor redan på 1600-talet. Det verkar troligt att de första kungsängsliljorna har sitt ursprung i Holland och har införts till Sverige av Olof Rudbäck d ä. De första beläggen för förvildad förekomst på Kungsängen kommer något hundratal år senare.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning trädgårdsdesign

Kungsängsliljan har sin hemvist i sydöstra Europa, men har spritts med människans hjälp till större delen av Europa. På Åland växer kungsängsliljor på några växtplatser och i södra delen av Sverige är den främst en trädgårdsväxt, men förekommer naturaliserad på flera platser.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning kungsängslilja

Kungsängsliljans blommor är i storlek och form jämförbara med en liten tulpan. Kronbladen är melerat rutiga i rödbrunt till rosa. Det vetenskapliga artnamnet Fritillaria betyder tärningsbägare och syftar till blomformen. Sortnamnet meleagris betyder pärlhönefläckig. En till ett par procent av blommorna är vita.

Fritillaria meleagris Greenspire Trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning
Som en gymnast ser den ut när den är på väg upp ur jorden, Fritillarian

Det speciella med kungsängsliljan är dess två viloperioder. Beroende på väder så kryper stjälk och blad upp ur marken i slutet av mars. Det är en robust växt som inte bryr sig om ev nattfroster. I april börjar den blomma och i slutet av juni har fröna mognat. Bladen börjar nu gulna och plantan vissnar ner. Under juli-augusti vilar kungsängsliljan. På hösten utvecklar den nya rötter och knoppen växer fram ur löken. Dock sker detta helt under markytan. I oktober-november vidtar nästa vilofas som avslutas när vårvädret börjar dra in. Växten kan helt och hållet underjordiskt skapa nya lökar om de vilande stjälkarna skulle förstöras på något sätt.

Fritillaria meleagris kungsängslilja Greenspire trädgårdskonsult

En förtjusande växt är det på alla sätt! Inte svår att få att trivas och föröka sig i trädgården om du ger den rätt förutsättningar. Den vill ha en fuktig ängsmiljö. I mitt fall betyder det en extensiv del av gräsmattan som vetter mot det fuktiga woodlandet. När växten väl vissnat ner kan gräsytan klippas/slås precis som vanligt. Blir det en torr vår-sommar vattnar jag lite extra på växtplatsen.

Fritillaria meleagris kungsängslilja Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsrådgivning trädgårdsdesign
woodland fuktäng
Schackrutiga lampskärmar kan man likna kungsängsliljans blommor vid.

Sparris är färskvara

Greenspire trädgårdskonsult sparrisodling sparrisskott trädgårdsodling grönsaker

Som soldater i givakt står snart sparrisen i landet. En prima primör som ska avnjutas färskskördad. Det är en tidig vår i år och även sparrisen verkar bli lite extra tidig. Risk för nattfrost alltså och vissnade sparrisskott, om man inte odlar i tunnel eller täcker plantorna med fiberduk nu i början.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsodling sparris frostskada
Sparrisen fryser lätt om det blir sen nattfrost på våren. Då blir stjälkarna helt platta och gula.

Sparris är en utmärkt nybörjarväxt, som fler skulle våga plantera, men man får förstås vänta lite på det goda. Det tar några år innan det blir full skörd. År ett efter plantering tar man inget, andra året skördar man lite. Först det tredje året kan du räkna med att skatta plantorna fullt ut.

När du ska plantera sparris behöver du förbereda jorden lite. Välj den varmaste och soligaste platsen i trädgården. Sparris är egentligen en strandväxt och föredrar sandig och lätt jord. Är din tomt belägen på lerjord börjar du med att lätta upp jorden. Gräv ett dike, ca 50 cm djupt och minst 30 cm brett. Rensa noggrant bort alla ogräs. Blanda sedan upp jorden med sand, kompostjord och stallgödsel. Pallkrage runt om funkar bra, för då får du dels en upphöjd, varmare bädd och dels en barriär mot ogräs som tar sig in från sidorna.

Greenspire Trädgårdskonsult sparris odling köksträdgård grön vit sparris

Gräv sedan fåror i jorden, ungefär som om du skulle sätta potatis, fast lite djupare. Bygg en ås av jord mitt i fåran som du plattar till så den blir fastare. Längs hela fåran ska det gå en ås, för det är på den som sparrisens rotsystem sedan ska placeras. Själva plantan ovan jord är ganska tanig när du köper den, men rotsystemet ska vara kraftigt, med långa, trådiga rötter. Dela på rötterna med handen som en ”mittbena” och lägg ”benan” över åsen så att rötterna ligger på var sin sida ner i diket. Ca 25-30 cm avstånd mellan plantorna är lagom. Fyll så på med jord upp till att de gröna skotten börjar. Under första sommaren föser du stegvis mer jord i diket tills att du bara har en upphöjd bädd.

Greenspire Trädgårdskonsult sparris bladstjälkar sparrisblast
Njut av de vackra bladstänglarna. De är lite som en sirlig bambu!

Vattna under första året så att plantorna etablerar sig ordentligt i jorden. Gödsla varje sommar efter att skörden är avslutad. Låt de fluffiga, vackra bladstänglarna växa upp och lagra in näring till rötterna för nästa års skörd. Ibland blir stänglarna rejält höga och då kan de behöva uppbindning för att inte vika sig och brytas. På senhösten när all blast gulnat och vissnat ner klipper du ner den vid markytan.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsodling sparris sandbädd
Skörda dagligen när produktionen är som störst. Sparrisskotten växer snabbt!

Skörd får du från år två, och då bara några stjälkar. Åren därefter kan du räkna med 10-15 stjälkar per planta. De växer fram efterhand och du skär av stjälkarna när de når en längd på ca 20 cm ovan jord. Skörda inte längre än till midsommar. Skär av sparrisen med en vass kniv strax intill jordytan. Detta är de gröna sparrisarna, medan de vita sparrisarna odlas kupade, alltså täckta med jord. Det är alltså inte olika arter, utan skillnaden ligger bara i hur du odlat fram stjälkarna. Om inget solljus kommer till bildas inget klorofyll och då blir stjälkarna vita.

Greenspire trädgårdskonsult trädgårdsmästare sparrisodling katt sparrisskott

Strategier mot sniglar

Egentligen borde jag tacka torkan. För att det begynnande snigeleländet tog en paus under sommaren och hösten som gick. Det var outhärdligt intensivt i mitten av maj, och blev smärtsamt för egen del. Hade både sått frö och planterat ut förkultiverade grönsaker. Flera gånger om. Men slemdjuren som patrullerade mina odlingslådor om nätterna tryckte glupskt i sig minsta blad. Sallat, persilja, selleri, jordgubbsblommor – och de försökte sig även på vitlöken.

Mördarsnigel med sikte på grönsakslandet.

Till slut tappar man ju sugen. Jag blev vansinnig över att lägga min tid och utsäde på att föda upp mördarsniglar, istället för att själv få en tidig skörd av grönt på bordet. Up to action, alltså. Körde en kombo, så det är svårt att säga vad som var mest framgångsrikt. En kombo av olika samverkande åtgärder är förmodligen den bästa strategin. För man kommer inte åt dem alla. Bäst att koncentrera sig till de fuktigare och skuggigare delarna av trädgården där förekomsten är störst.

Järnsulfat Ferramol äts upp av sniglarna

Ferramol, som är ett järnfosfatpreparat, har jag även använt tidigare år. De små grönblå kornen strör du ut på marken där det brukar finnas sniglar. De lockas till kornen och äter dem, tappar aptiten och dör. Rätt så enkelt, men det går åt en hel del korn på en större tomt. Det finns även små askar i plast hos Snigelshopen, som kan betas med järnfosfatkorn, och som håller dem torra vid regn. Då blir åtgången lite mindre.

Nematoder vattnas ut och förgör sniglarna inifrån.
Nematoder mot sniglar som späs ut med vatten.

Nematoder, små mikroskopiska rundmaskar, är en biologisk bekämpningsmetod. Nematoderna köper du på nätet och vattnar ut på marken med sprutkanna. Nyttodjuren har kort livstid, så du ska skyndsamt sprida ut preparatet när du fått hem det. Nematoderna fungerar genom att infektera unga sniglar under vår och höst. Äldre sniglar är det inte lika effektivt mot. Bekämpningen måste därför upprepas med ca 6 veckors mellanrum, som är längden på snigelns livscykel. Finns två olika preparat i dagsläget – Nemaslug och Nematode S. Tillgängliga i handeln från mars månad, då vädret är mest gynnsamt för nematoderna.

snigeltejp i koppar avskräcker sniglar
Snigeltejp i koppar som vi klistrade på odlingslådorna.

Snigeltejp av koppar har kommit stort under detta år. Finns i nästan alla trädgårdsbutiker. Det satte jag upp med hjälp av tillresta släktingar; pappa och Sven. Snigeltejpen, och för den delen hela snigelproblemet blev ett gemensamt projekt och intresse under deras visit. Vi tejpade odlingslådorna noggrant och vi plockade sniglar. Stora och minimalt små. Mängder. Tusentals. Satte dem i glassburkar med kalksalpeterlösning. Det dör de ganska snart av och blir sen till gödsel för någon buske. Till slut fick jag så ont i höften av alla nedböjningar att jag fick sluta med det.

snigeltejp i koppar ger mördarsniglarna en stöt
Koppartejpen verkar funka och ska hålla några säsonger om man klistrar noggrant.

Det finns faktiskt en metod som jag ännu inte provat. Ölfällor. Har sällan öl hemma, så det har fallit på det. Men i övrigt en billig metod och lätt att tillverka. Man tar en stor petflaska och klipper av toppen, ca 10 cm från där korken sitter. Sätt toppen in och ut i flaskans buk så att det bildas som en liten tratt inåt. (Det finns instruktionsfilmer på nätet.) Toppen tejpas sedan fast i flaskans buk så att den sitter stadigt och inte läcker. Fällan fylls med ett par dl öl och sen sätter du ut den på en snigelrik plats i kanten av trädgården. Funkar tydligen omgående om det finns sniglar i området.

Tejp av koppar ger snigeln en elektrisk stöt.
Sniglarna var väldigt på, och testade tejpen redan vid uppklistring.

Torkan gjorde säkert sitt till att sniglarna minskade. Det blev aldrig någon höstinvasion. Tejpen hade synlig effekt, det kunde vi konstatera redan när vi klistrade på den. Sniglarna fick som en elektrisk stöt och drog sig snabbt tillbaka nerför kanten. Men efter hand som växtligheten växte till sig så blev det ju blad som hängde över kanten och där klättrar lätt en snigel över. Så man får passa hela tiden så man inte bygger oavsiktliga broar upp i lådorna.

För övrigt så har jag fortfarande, 6 månader senare, inte blivit kvitt värken i det inflammerade muskelfästet som jag fick i höften/ljumsken på grund av mitt nitiska snigelplockande. Så den insatsen hade ett högt pris. Lite för högt. Nästa år får jag nöja mig med att hugga itu dem med spaden.

Vivan hör våren till

Gullvivan föredrar en mullrik och fuktig jord med vandrande skugga.

Gullvivan känns som en väldigt helyllesvensk blomma. Den trivs bra i en lätt fuktig gräsmatta och sprider sig villigt i både sol och skugga. Sprider sig genom frö och med småplantor ur bladrosetten. Humusrik, fuktig jord och placering i brynzonen i den naturpräglade trädgården är vad gullvivan väljer själv. Tänk en hassellund eller askhage – så har du hittat rätt ståndort. Växer den i gräsmattan så behöver du lämna stjälkarna ifred så de sätter frö innan du klipper gräset första gången.

Den japanska vivan blommar länge med blommor i flera våningar.
Japansk viva, som älskar vatten. Foto: Impecta

Det finns mängder av vackra vivor i släktet. De flesta blommar tidigt, under april-maj, men den vattenälskande hyacintvivan ligger bland de sista under högsommaren. Primula japonica, den japanska vivan, ligger på önskelistan, men då måste jag få till ännu mer fuktiga förhållanden, för att klara växtens krav. Likadant är det med Primula bulleyana, den gula kandelabervivan, som sätter kransar av orange blommor på flera våningar längs den 50-70 cm höga stängeln. Det hade varit absolut häftigt, om bäcken låg lite bättre till och inte en bit nere i lunden.

Gullvivan har rödorange prickar i svalget.

Vivor blir vackrast om man sätter många tillsammans. Så därför har jag bättrat på med att köpa in ett gäng nya plantor, som jag hoppas kommer att sprida sig vidare. Sätter dem i framkant av den kurviga woodlandrabatten som hyser både azalea och magnolia i ena halvan, samt kalkälskande julrosor i den andra änden. Gullvivorna är ju lite både och. Här finns också mängder av gula påskliljor som tar upp den gula färgen. Det kommer att bli jättefint!

Tips för sommarblomsplantering

Kål och tagetes är en spännande kombination.
Bladväxter som kål är tacksamt att blanda in i sommarblomsplanteringen för en solid färgbas och spännande bladkontrast.

Nu är det lite väl sent att plantera sommarblommor för det här året, men jag vill ändå bjuda på några vackra bilder och tips för komposition och plantering inför nästa års plantering. Sommarblommor eller annueller är växter som i vårt klimat räknas som ettåriga. De tål inte kyla och frost och hanteras därför som slit-och-slängblommor i våra krukor och rabatter. Många av de här växterna är fleråriga i sina ursprungsländer i Sydafrika, Sydamerika eller östra Asien. Ett mäktigt slöseri med resurser kan tyckas, men ack så underbart med den häftiga blomsterprakten! Och att kunna byta tema varje säsong är också en del av charmen.

Hängande växter placeras intill krukkanten.
Växter som vit strandkrassing och gul nemesia väller ut över krukornas kant.

Frodigheten och artrikedomen brukar vara det som skiljer proffsens rabatter från hemmaodlaren. Plus att den väl tilltagna krukstorleken och näringstillgången ger bättre utvecklingsmöjligheter för annueller i offentliga planteringar. En metod som man kan använda vid planeringen är att binda en provbukett med lämpliga växter. Tänk att du utöver de huvudsakliga ”primadonnorna” ska ha något lågt som väller över kanten, något högt i mitten och något luftigt som väver ihop de utvalda huvudblommorna i planteringen.

Harmonin behöver kontrast för att bli fulländad.
Gul knölbegonia bildar bas i den här gulharmonin med lila verbena som kontrasterande växt.

Känn på nyanserna och tänk dig gärna en färgharmoni, kanske avbruten av någon kontrasterande färg som ger djup och spänning. De närbesläktade färgerna kan kombineras i det oändliga, men kan bli väl mesigt om det inte finns någon kontrast som bryter av.

Tänk också på om man kan se planteringen från alla sidor eller bara framifrån. Kan du ha flera planteringskärl intill varandra så kan du ha samma basblommor, men kanske avvika lite i någon detalj från kruka till kruka. Undvik att byta färgtema helt för krukor som står intill varandra. Då blir det plottrigt och svårt att koncentrera blicken.

Upprepa kompositionen i flera kärl som står tillsammans.
Flera kärl med samma plantering skapar lugn och olivträdet ger höjd åt kompositionen. Notera även samstämmigheten med belysningsarmaturen.

Färgcirkeln är indelad i varma och kalla färger. Håll dig till endera i basväxterna och inflika ev den andra skalan som kontrast. Kontrasterande färger är de som ligger mitt för varandra i färgcirkeln. Sådana kombinationer ger klarare och starkare färgförnimmelse. Grå, gröna och vita nyanser kan användas i både kalla och varma kombinationer. En harmoni uppnår du genom att använda färger som ligger intill varandra i färgcirkeln.

Orangeröda färgharmonier kan vara effektfulla.
En mer ovanlig harmoni mellan den ljusröda alunroten och orange stjärnöga, Osteospermum. Limefärgad kontrast lyfter kompositionen.

Ju större planteringen är, desto fler exemplar av varje växt står tillsammans i varje fält. Det är en smart metod att tänka på en mönstrad tapet eller gardin och se till så fälten upprepas med jämna mellanrum, ungefär som mönsterrapporterna i tyget eller tapeten.

Vita planteringar kan bli mycket effektfulla.
Vita högväxta blommor som paradisblomster och rosenskära är mer platskrävande. Blå inslag av rabattlobelia ger den kontrasterande klicken.

Olika arter har olika växtsätt och storlek och detta måste du beakta när du sätter samman mönstret. Det brukar bli bäst att plantera relativt tätt. Ett plantavstånd på ca 20 cm funkar för många växter. Hit räknas t ex silverek, petunia och sommarbegonia. 5 plantor på en meter och 25 plantor på en kvadratmeter blir det således. Större avstånd, 25-30 cm, behövs för mer storväxande eller bredväxande plantor som blomstertobak eller stor tagetes.  Narcisstobak, ricin och paradisblomster är höga växter som kräver rejält med plats. Ett c/c på 40-50 cm är då lagom. c/c är förkortningen för centrumavstånd, dvs avståndet från den ena plantans mittpunkt till den andra plantans mittpunkt.

Hängande växtsätt är ett måste för ampelplanteringar.
Limefärgad rabatteternell väller ut och väver ihop sig med den rosa sommarbegonian, den vinröda och ljusgula petunian.

I krukor är det fint med en blomsterbård som väller ut över kanten. I en sk hanging basket eller ampel är just detta extra viktigt. Medan en plantering på mark gärna kan avslutas med en stramare växt som tillåter att man klipper gräset intill. Det kan vara en låg och kompakt blomma som t ex silverek, tagetes eller ageratum. Den här kanten blir då helt rak och jämn.

Bilderna i detta inlägg kommer från Helsingborgs stads blomsterprogram för i år.

Älskad och fruktad lupin

Lupinen är en växt som många associerar till försommar och ”sommar på landet”. Blomsterlupinen växer där mycket annat inte trivs och den har väldoftande blommor som utgör pollenförråd för humlor och honungsbin. Det många inte tänker på är att lupinen är en växt med våldsam spridning som lätt tar över växtmiljöer där den kommer in. Lupinen kan, som vissa andra introducerade arter, utgöra ett hot mot andra arter i landskapet och klassas därför som “invasiv”. Förutom lupin har vi även jättebalsamin, jätteloka, kanadensiskt gullris och parkslide som räknas till de mest spridda invasiva arterna i landskapet i Sverige.

Lupiner sprider sig snabbt på näringsfattiga marker.

Nya växt- och djurarter införs hela tiden, både avsiktligt och oavsiktligt. Avsiktligt införda exotiska växter som köps i plantskolor och planteras i parker och trädgårdar sprider sig oftast inte utanför den plats där de planterats. De flesta införda växtarter riskerar därför inte att bli invasiva arter som hotar den biologiska mångfalden. De klarar sig oftast inte på lång sikt på våra breddgrader eftersom populationerna är för små eller klimatet inte är gynnsamt. Som jämförelse har Spanien, med ett varmare klimat, mer än dubbelt så många invasiva arter som Sverige.

Lupinerna finns i många olika färgkombinationer.

De växtarter som klassas som invasiva i Sverige utgör ett hot för den miljö som de lyckats kolonisera. Varför vissa arter uppträder som invasiva när de sprids till en ny miljö är oklart, men det kan bero på att de får fördelar genom att slippa naturliga fiender. Vanligtvis hittar de lediga nischer när de införs till en ny miljö.

Blomsterlupinens ursprungliga utbredningsområde är i Nordamerika. Den introducerades ursprungligen till Europa som prydnadsväxt i början av 1800-talet, då den infördes av växtsamlare. Blomsterlupin förekommer förvildad i stora delar av Sverige, oftast längs vägkanter och på banvallar.

Lupiner är giftiga för djur.

Lupinarter är toxiska i olika grad, på grund av att de bland annat innehåller alkaloider. Att äta av blomsterlupiners bladverk och skidor kan vara dödligt för människor, då de ger en nikotin-lik förgiftning. Trots att blomsterlupiner är toxiska har blomsterlupiner odlats som fodergröda. På grund av giftigheten bör dock inte dräktig boskap livnära sig på blomsterlupin. Hästar brukar normalt undvika att äta av lupiner då de smakar beskt. Fröskidorna är allra giftigast för dem. Giftet blir kvar även i torkade växtdelar om de ingår i hö. Helst ska man gräva upp eller stängsla bort lupinbestånd i hagar.

Lupiner är giftiga för betande djur, men de lämnar dem oftast orörda.

Det finns lupinarter som odlas även för sina ätliga och proteinrika frön – bland annat vitlupin Lupinus albus, gullupin Lupinus luteus och Lupinus mutabilis. Sådana lupinarter som odlas som livsmedel innehåller lägre halter av alkaloider, men måste ändå blötläggas för att förhindra förgiftning.

Blomsterlupin kan odlas som gröngödsel, för att öka kvävehalten på åkrar genom de kvävefixerande cyanobakterierna i rotknölarna, så lupinen har inte bara negativa effekter på omgivningen. De har en positiv effekt på humleförekomsten och lockar pollinerare till andra växtarter som växer i närheten av lupinerna.

Färgrikedomen är stor bland lupiner.

Blomsterlupiner växer i olika biotoper i nästan hela Europa. Det gemensamma för de miljöer där arten finns är jordmånen. Vanligen en näringsfattig mineraljord eller en mager mulljord. Övriga gemensamma nämnare är stor tillgång till ljus och knappt någon konkurrens om utrymmet. Cyanobakterierna som lever i blomsterlupinens rotknölar föredrar mager och kalkfattig jord. Med hjälp av kvävefixering kan blomsterlupinerna öka jordens bördighet och effektivt konkurrera ut konkurrenssvaga arter som annars gynnas av magra jordar. I artens naturliga utbredningsområde beskrivs blomsterlupinens livsmiljö som kuster, ängar, vägkanter och andra störda livsmiljöer, vilket överensstämmer väl med de miljöer som blomsterlupin förekommer på även i Europa.

Lupinen innehåller mycket nektar och mat till humlor och bin.

Naturvårdsverket menar att blomsterlupinen ger stora ekologiska effekter eftersom de tränger undan inhemsk och hotad vegetation. De ändrar också näringsförhållandena i marken på grund av att de är kvävefixerande. Den naturliga floran kan då få svårt att återetablera sig när blomsterlupinerna har avlägsnats och det gynnar istället andra snabbetablerade ogräs. Det blir alltså en långvarig effekt av blomsterlupinerna. Detta har bland annat observerats på Island. Lupinerna är giftiga för får, vilket är ett stort problem på Island. De tränger också ut gräsarter som behövs för bete.

Lupinerna förökar sig ohämmat och är svåra att bekämpa.

Slåtter är den mest använda och billigaste bekämpningsmetoden på stora ytor som vägslänter och banvallar. Slåtter kommer sannolikt inte att utrota blomsterlupinerna från ett område utan får ses som ett sätt att begränsa fröspridningen, även om de minskar efter 3-5 år. Normalt vill man slå vägkanterna relativt sent på säsongen för att växtarterna skall hinna sätta frön, men vid lupinbekämpning krävs tidig slåtter. Om man slår innan fröna utvecklats klart avbryts utvecklingen. Men om man slår efter att fröna utvecklats kan de fortsätta att mogna i baljorna även om de är avslagna.

Eftersom slåtter inte tar död på lupinplantorna bör slåttern helst vara återkommande varje år om man vill vara säker på att begränsa växtens spridning från ett område. Slåttern måste ske minst två gånger per år. Blomsterlupiner blommar om ifall de slås innan fröproduktionen kommit igång och därför måste växten slås av ännu en gång, vid återblomningen senare på säsongen. Kalkning tillsammans med slåtter skulle kunna vara en framkomlig väg att minska lupinernas spridning.

Källa: Invasiva arter i infrastruktur. Centrum för biologisk mångfald, 2015