Julrosen är inte alls svår

Hybridjulrosor kan vara något känsligare för vinter och fuktförhållanden.
En turkisk julros Helleborus orientalis ‘Black’ i gult blurr från omgivande påskliljor.

Nej, det finns ingen ljuvligare vårblomma än julrosen om du frågar mig. Lite konkurrens av minipenséer då förstås, men de räknas inte i samma liga, eftersom de är köpeblommor. Julrosen blommar lite olika beroende på art och sort, men blomningstiden är lång och underbar. Vackrast är det när det samtidigt börjar grönska lite runt omkring. Bara mot snö tycker jag inte att de tillför så mycket.

Julrosorna har ofta nedåtvända blommor som gör dem svåra att beskåda.
En hybridjulros med karaktäristisk nickande blomma.

Jag hade julrosor innan i en lite torrare och soligare rabatt, men det ville sig inte. Förstod ju att det var läget det var fel på, så jag flyttade dem sen till en skuggigare och fuktigare sluttning där det är gott om solfläckar nu på våren innan alla lövträd slagit ut. För det här är på gränsen till mitt woodland, som med tiden kanske tar mer och mer av gräsmattan (läs mossmattan) i besittning. Det hade inte gjort något, snarast underlättat skötseln.

Julrosorna har en lång blomning och ändrar ofta färg över tiden.
Helleborus orientalis ‘Rose’ möter ‘Black’.

Julrosorna ska planteras i fuktig skugga-halvskugga. De klarar soliga lägen också, men får alltså inte torka. Nästa punkt att checka av är en välmyllad, kalkrik jord. Benmjöl, äggskal och lövkompost är smaskiga tillägg och sen gärna ett lager barkmull på toppen för att stoppa avdunstningen. Vattna under torra perioder och låt dem vara lite anonyma under sommaren. Man kan gärna plantera ihop julrosen med grannar som buxbom (för den gröna bakgrunden),  körsbärskornell Cornus mas, narcisser och cyklamen, gullviva, hostor och lungört för att nämna några som trivs i liknande förhållanden.

Julrosor vill ha en kalkrik och fuktig jord.
Balearjulrosen H. lividus är känsligare mot kyla då den härstammar från Mallorca.

Jurrosen förökar sig genom frö där den trivs. De små plantorna tar lång tid på sig att komma i blom, men det kan ändå vara kul att ge dem en chans att utvecklas. Julrosen skall inte delas och helst inte flyttas alls, utan det är en växt som trivs att leva på samma ställe under många år. Täck dem gärna lätt inför vintern, men ta bort täckelsen när det blir dags för blomning. Blomningstiden för den vanliga, vita julrosen Helleborus niger är från nov-dec till mars-april. Helleborus orientalis med hybrider från mars-maj samt den lite ovanligare Helleborus lividus, balearjulrosen mars-april. Växtplatsen och sundheten kan påverka blomningstiden inom intervallen.

Julrosorna kan gärna planteras ihop med vårlökar.

Fyra färgers sippor

Backsippan är en tidigblommande vårblomma.
Den odlade formen av backsippa ‘Röde klokke’ är nu i början av sin blomning.

Det är blomningstid för sippor nu. Backsipporna, Pulsatilla, är bara i början, men blåsippor, gulsippor och vitsippor finns det gott om på naturmark. Min trädgård är för enkelhetens skull en naturtomt och här växer tre av dem. Ni vet ju den där om skomakarens barn. En trädgårdsmästare orkar inte nödvändigtvis ägna sin egen trädgård så mycket omsorg som man gör om sina kunders trädgårdar, så därför är det bra att bygga på det som naturen har gett och inte krångla till det för mycket.

Blåsippan är en vanlig odlad växt som är trendig i Japan.
Blåsippan trivs på stenig och näringsrik mark med god vårfukt.

Så sipporna är jag glad för, trots att de tar plats i gräs(eg. moss)mattan. Blåsippan är faktiskt inplanterad. Jag fick gräva upp en planta hos en trogen kund och den har fått en specialplats. Blåsipporna är inte lika fuktälskande som sina släktingar, utan den föredrar en väldränerad jord. Alltså fick den ta plats där en gammal grushög låg för utfyllning av bilplatsen. Gruset kan bli lite torrt fram emot sommaren, men då går jag med en vattenkanna. Det är lite mindre än halvskugga på platsen, dvs bara några timmar direkt sol per dag. Eftersom marken är mycket kalkrik så har den en ypperlig plats och jag planerar att dela på blåsipporna nu efter blomningen för att sprida på dem ytterligare. Hoppas också få hjälp av myror, som brukar gilla blåsippans köttiga frukter och gärna bär runt på fröerna till nya platser. Rötterna kan bli över hundra år gamla där plantan trivs, så man ska inte skära i dem i onödan.

Blåsipporna är långlivade växter som lever på gammal rot.

Blåsippor är väldigt “fina” trädgårdsväxter i Japan och odlas där ofta i kruka, ungefär som aurikler här i västvärlden. Krukblåsipporna, som finns i mängder av varianter med fyllda, halvfyllda och enkla blommor i olika färger, ställs ut på vårutställningar. Klicka på denna länk till en artikel i tidskriften Pacific Horticulture som berättar om utställningssippor.

Vitsippan är en lundväxt med stor spridning.

Vitsippan är en lundväxt som blommar rikligt så här års. Någon vår har det varit så varmt i mitten av april att vitsipporna blommade över på ett smack, och man hann knappt njuta av dem alls. För det är en njutbar liten växt med en god doft, så det lönar sig att böja knä och dofta på den. Vitsippan har en kortvarig grön period och vissnar oftast ner helt inom någon månad efter blomningen. Till skillnad från blåsippan som har vintergröna blad.

Gulsippan trivs gärna i glesa gräsmattor med god markfukt.

Gulsipporna kommer en vecka efter vitsipporna i blomning. De gillar en lätt fuktig jord och något mer sol än vitsipporna. De växer närmast i öppna bryn och friska gräsmarker och inte så mycket inne i själva skogen. Det sitter ofta två blommor per bladstjälk hos gulsippan. Gul- och vitsippan växer med krypande jordstammar och sprider sig lätt genom rotsticklingar. Annars har jag sett att man kan köpa frö från gulsippa hos t ex Impecta. De bör kallstratifieras efter sådd för att efterlikna en normal vinter.

Början till en kungsäng!

Kungsängsliljan har en schackrutig blomma.
Kungsängsliljan kan planteras i goda lägen i hela Sverige.

Vi är nog många som försökt oss på att sätta lite ovanligare höstlökar med tanke på en spritt språngande halvvild blomsteräng. Men det är inte så lätt som man kan tro. Lökarna som säljs på hösten torkar snabbt ut där de ligger i sina granna förpackningar i gardencentret. Man måste verkligen ha tur och få fatt i lök så fort de kommer ut till försäljning och då ska även föregående led i försäljningskedjan ha jobbat på ett  bra sätt för att lökarna fortfarande ska ha kvar sin spänst och livskraft. Tulpaner och narcisser är det ingen fara med. De klarar mycket och behåller fukten i lökarna länge. Men pratar vi om snödroppar, vintergäck, kungsängslilja och hundtandslilja så gäller snabb plantering för att de ska hinna rota sig innan vintern.

Kungsängsliljan växer bäst i vårfuktiga miljöer på väldränerad jord.
En lite crazy blomma av kungsängslilja som nästan påminner om en orkidé.

Vill du förbättra oddsen rejält och köpa halvfabrikat så är det precis rätt tid nu. Många blomsteraffärer har fördrivna lökar som är i knopp när man köper dem. Jag passade själv på att köpa några krukor med Fritillaria meleagris, kungsängslilja, innan påsk. Normalt ute i trädgården blommar de i par med svalört och ramslök i april-maj. Men så fort jag tittat mig mätt på dem i krukan, så åker de ut. De ska få bo i den fuktiga slänten där jag har påsk- och pingstliljor, porslinshyacinter Puschkinia scilloides och julrosorna förstås. Man kan skapa en egen lundståndort på halvöppet läge med dålig gräsväxt.

Kungsängsliljan växer förvildad på Kungsängarna söder om Uppsala.

Gräv bort grässvålen och gräv även bort det översta 30 cm djupa jordlagret. Rensa bort rötter och undersök din jord. Har du en bra, blandad trädgårdsjord från början, så duger det. Är jorden sandig behöver du ha in rikligt med välbrunnen kompostjord och lite stallgödsel. Är jorden lerig är det rikligt med grus (upp till 50%) och kompostjord du ska tillsätta. De flesta lökar vill ha god tillgång till fukt om våren, men på sommaren vill de torrbakas, dvs stå så torrt som möjligt. Så ett lager grus i botten som dränering är inte fel. Blanda gärna in benmjöl i din lundjord och sedan kan du plantera. Löken delar sig under sensommaren, så sätt dem inte för tätt. Ett avstånd på 6-8 cm och lika djup är en bra rekommendation.

Det förekommer både rödvioletta och vita klockor av kungsängslilja.

Kungsängsliljan härstammar från ett bälte som löper från södra England till centrala Frankrike och Polen till norra delarna av det fd Jugoslavien bort mot södra Ryssland. Den har förvildats i Uppsala, där jag såg Kungsängarna i full blomning en gång i maj 1996. Vilken upplevelse! Blomman är rödlila schackrutig eller vit. Det kommer normalt en blomklocka från varje lök. Den blir ganska hög, 20-35 cm, om man jämför med den plattrunda lökens storlek, för den är väldigt liten och oansenlig. Fritillus betyder tärningsbägare på latin och hänger ihop med blommans form. Artnamnet meleagris kommer från fågelriket där det står för kalkon- och pärlhönesläktet. Man kan tänka att det syftar till rutmönstringen på blommorna. På engelska heter växten Guinea hen flower eller Snake’s head.

Kungsängsliljan kan köpas i kruka nu på våren och planteras ut därefter.

 

Påskgula körsbärskorneller

Körsbärskornellen är en av årets tidigaste blommande buskar.

Körsbärskornell, Cornus mas, är en större buske eller ett litet träd som har en lysande gul blomning så här års. Det gör den till en trevlig trädgårdsväxt och förlänger den dekorativa säsongen ytterligare ett snäpp mot vårvinter. Ute i naturen växer körsbärskornellen gärna som brynväxt och den skapar ett gott skydd för småfåglar genom sin täta förgrening. Det täta grenverket och den tidiga blomningen gör även busken till en intressant häckväxt. Som särskilt lämplig på kalkrika lerjordar har jag själv ritat in den i flera besvärliga lägen på lerig mark.

Fåglarna trivs i skyddet av det täta grenverket hos körsbärskornellen.

Låter du däremot körsbärskornellen växa fritt kommer den efter en långsam start de första två-tre åren relativt snart upp i en höjd om 4-5 meter. Med åren breder busken ut sig så att den till slut är bredare än hög. De yngsta grenarna är gröna i barken och blommorna intensivt gröngula. Först efter blomningen är över spricker bladen ut. Bladen är motsatt placerade på grenen och har den speciella kornellkaraktären med sned, spetsig bladspets och djupt indragen ådring som ger bladen en lite bucklig yta. I augusti-september kommer sen stenfrukterna som är stora som körsbär och mörkt röda. Frukterna är fullt ätliga, men jag känner inte någon som brukar gå ut och plocka körsbärskorneller faktiskt. Borde kolla upp vad de har för näringsvärden.

Gulblommande buskar finns det flera om våren.

Jag tycker absolut att Cornus mas är en växt man borde använda mer. Den passar bra som utfyllnadsväxt bakom lägre buskar, där den intar sin plats under tidig vår, men därefter har rollen som vindskyddande och avskärmande växt, utan att för den skull bli för tät. Ge gärna körsbärskornellen en solig till svagt skuggad växtplats. När hösten kommer färgas busken åter gul innan den fäller sina löv ganska tidigt. Skulle du behöva skära ner busken ibland är det inga problem, eftersom den villigt bryter nya skott även från äldre ved.

 

Stora Villamässans Trädgårdsmässa 2015

Tillbringade en heldag som utställare igår på mässan i Malmö. Under förmiddagen var det fullpackat med folk och frågorna rörde sig allt mellan “Jag har ett skuggigt hörn under äppleträdet, vad ska jag plantera där?” till “Varför får citronträdet gula blad?” och “Är den riktig?” och de pekade på den undersköna magnolian ‘Genie’ som man bara inte kan låta bli att tycka om. Eller tycka om är väldigt svagt uttryckt, snarare avguda.

Magnolior är härdiga i ca zon 1- max 3 i Sverige.
Magnolian ‘Genie’ är en sällsynt lyckad korsningsprodukt.

Magnolian ‘Genie’ är en hybrid mellan Magnolia soulangeana och Magnolia liliiflora ‘Nigra’. ‘Genie’ sägs vara lättodlad, men jag vet hur det kan gå med växter som har lite speciella krav. Glömmer man bort att ge dem den där speciella omsorgen, som även citrusträd, olivträd m fl kräver så tynar de snabbt bort. Hur som helst så tycker jag ändå att de här tulpanformade, rödsvarta knopparna som öppnas i skålformat runda, sammetsröda blommor är något alldeles extra. Som många magnolior remonterar den gärna. ‘Genie’ har ett kompakt och upprätt växtsätt. Höjd efter tio-femton år, ca 3 meter, beroende på växtplats. Trivs bäst i full sol och en lucker, svagt fuktig jord. Absolut ingen kall och kompakt lerjord! Zon 1 säger Flyinge, upp till zon 3 säger andra växtförsäljare.

Ranunkler är en härlig vårblomma med sina silkesmjuka kronblad som sitter tätt, tätt som på en tusenbladsros.
Vårbukett med härliga ranunkler.

Vad kan man handla på mässan ? Mycket lökar & knölar, fröer, mindre krukväxter, kryddor, färdigbundna buketter, odlingslådor, växtstöd, pilekorgar och så böcker förstås. “Vad köpte du?” brukar mamma fråga. Det blev en massa böcker, som vanligt. Billigt, så då måste man passa på. När jag ska hinna läsa dem? Det vet jag inte, men man kan åtminstone börja med att titta på bilderna. Små, söta holkar med stråtak för småfåglar skulle man ju kunna hänga upp i något träd. De håller kanske inte så länge, men charmfaktorn är hög för betraktaren.

Fågelholkar i strå för småfåglar i trädgården.
Citrusträden håller fortfarande ställningarna i popularitetsligan, trots att jag fick höra många kommentarer från besökare som hade lyckats döda sina citronträd i vinter. Ja, de behöver en sval, men ljus vintervila med växtbelysning. Ja, de behöver jämn vattning med citrusgödning hela vintern. Klarar du det så blir dina citronträd fina och bär frukt i olika mognadsstadium hela året. Jag skulle inte vilja vara utan mina citronträd – de ger mig en sådan livskvalitet. Faktiskt. Jag älskar dem. Just nu blommar de och sprider de sin söta doft i hela huset.

Citronträden kräver jämn vattning med citrusgödsel.

Bland trädgårdsinstallationerna så måste jag berömma min kollega Annika Sjölin Waerner för hennes fina monter åt Flyinge Plantshop. Hon har ett färgöga som få och matchar med säker hand naturtoner för sig, vita och gula nyanser för sig och kombinerar härliga grupper i rött som skimmia med korellkornell och den rödbladiga lilla Rhododendron neriflorum ‘Marouschka’.  Vilstolen i rotting hamnade i en skuggig dunge av höga bambu och marknära ormbunksväxter. Myrorna i rostig plåt var en riktig barnmagnet. Oj, så många som fastnade där!

Vilstolen i bambu smälter in i en naturlik trädgård.

I övrigt kunde jag peka ut en annan intressant växt – den brokbladiga rhododendronen ‘Goldflimmer’ som du ser på bilden här nedan ihop med en vit julros. Mycket effektfull bladteckning i diskreta gula ränder. Den har en blomning i lilarosa i maj, precis som vilken som helst catawbiense. Just blomningen kunde man nästan vara utan, för det låter inte så fräscht i kombination med de gulbrokiga bladen, så jag skulle nästan vara beredd att plocka bort knopparna för att slippa blomning, i och med att bladen är så vackra. Vad tycker du?

Brokbladig rhododendron lyser upp i mörka hörn.

Härliga gulblommande buskar

Ginstväxter vill ha torr och väldränerad jord i soligt läge.

Det finns ett stort antal buskar som tillhör släktet ginstar i ärtväxtfamiljen, en del hemmahörande i norra Europa och andra endast förekommande södra Europa och mellersta Asien. Blomstringstiden är ofta relativt kort och däremellan ser buskarna rätt så risiga ut, så prydnadsvärdet är väl så där. Men lyckas man omge dem med trevliga grannar som fyller på med blomning vid andra delar av året, eller fina barrväxter, så kan det vara ett trevligt tillskott i den torra rabatten.

Gulblommande färgginst doftar ärter.

Genista tinctoria är en vildväxande art i södra Sverige som blommar under sensommaren, och ur den har en vanligt förekommande namnsort G.t ‘Royal Gold’ tagits fram. Färgginstens granngula blommor sitter ute på skottspetsarna men de korta, smala bladen är tämligen oansenliga. Färgginst trivs bäst på solig och varm plats i väldränerad och torr jord. I det vilda hittar man ofta ginsten uppe på sandåsar, så det är vad man ska försöka efterlikna även i trädgårdssammanhang.

På hösten kan ginstarna remontera med lite färre antal blommor.

Förra hösten såg jag blommande ginstar i oktober i Italien (ovan), men jag skulle tro att det var en remonterande blomning. De här växte på stenig, kalkrik mark precis på kanten till en olivodling. Torrt och kargt så det förslår. Möjligt att det var samma art, men jag vågar inte gissa. En annan gulblommare, som dock tillhör en annan art, är ärttörnet Ulex europaeus (nedan). Ärttörne växer längs kusterna och på ljunghedar, oftast på sandjord. Alltså även här är ståndorten torr och mager. Den förekommer vild i Danmark, och sällsynt även i Sydsverige, men jag har framför allt upplevt den taggiga gorse, som den heter på engelska, längs kusterna i Skottland. Helt ogenomtränglig, som en taggtrådsrulle!

Ärttörne är en mycket taggig buske som blommar i maj månad.

Ramslök är lundens egen vitlök

Ramslöken är en god krydda från naturens skafferi.

Ramslök är en vild lökväxt som trivs i fuktiga, halvskuggiga woodlandmiljöer. Den gillar speciellt en kalkrik jord, men vill du föra in den i trädgården så kan du bättra på förhållandena med en lucker och humusrik skogsjord som du kalkar upp med benmjöl, äggskal eller musselskal. Samma typ av ståndort och förutsättningar som julrosen gillar, så de två kan gärna växa i samma rabatt. Eller rabatt ska jag kanske inte säga, utan mer naturlik plantering. Om ramslöken skulle trivas bra hos dig så kommer den att sprida sig kopiöst. Men då är det bara att äta upp den!

Ramslöken har en vacker och skir blomma.

Ramslökens blad och stjälkar har en mjuk vitlökssmak. Smaken är som intensivast när bladen är nya och ljusgröna i april och den avtar efter blomning. Ramslöksblomningen infaller i mitten-slutet av maj och det är en underbar syn. Hela luften doftar vitlök. Men glädjen av denna marktäckare är kortvarig, för snart vissnar bladen ner och växten är till synes borta. Fast då ligger löken i jorden och förbereder sig för en ny vår.

Man kan använda ramslöken som krydda i mat.

Du kan använda ramslöksbladen i pesto eller kryddsmör och som krydda istället för vitlök i t ex tomatsås. Eller så hackar du dem fint och blandar i en kall sås med creme fraiche. Man kan också smaksätta soppor med ramslök. Det är ingen risk att bladen skulle ta slut även om man kryddar maten med ramslök varje dag – när bladen är som smakrikast så går det inte åt så många. På bilden ovan har jag plockat ramslöksblad i ett ganska sent stadium. Man ser det på att bladen är matt gröna och lite tjockare. Att frysa ramslökshack går an, men smaken är inte densamma som hos färska blad.

Ramslöken kan förökas från frö, men är lite knepig att få att gro.

Ramslöksfrö finns till salu, men det är inte helt lätt att få dem att gro. Ramslöken behöver en kylperiod för att gå ur sin frövila och det är inte så lätt att bryta den på konstgjord väg. Det bästa är att få tag i några plantor in the green och plantera dem i fukthållande, god skogsjord. Ta plantorna i god tid på säsongen, innan de hunnit gå i vila. Skövla inte i naturen, utan ta bara så många plantor du behöver för att gå igång. De kommer snabbt att sprida på sig om du valt rätt växtplats!