Brinnande brynväxt passar även i trädgården

Benveden har en lysande rosa höstfärg.
En benvedsbuske blir ofta rejält bred om den har utrymme att utvecklas åt sidorna.

Benved är kanske en av de mest undervärderade växterna som växer helt naturligt, men som gärna hade fått ta plats i trädgården. Den vanliga benveden, Euonymus europaeus, sprider sig lätt med frö i de södra delarna av landet. Den formar med tiden en bred (2-4 meter) och medelhög (3-5 meter) buske om inte viltet decimerar tillväxten årligen. Den verkar nämligen ha en ytterst smaklig ved för både harar, kaniner och rådjur.

Benvedens frukt lyser i rosa och orange.

Benved är en växt som tål de flesta jordar, förutom ren sandjord. Den vill gärna ha gott om näring och relativt god fuktighet i marken. Sol eller skugga spelar mindre roll. I naturen förekommer benved främst i brynzonen mellan skog och åker och den har god tålighet mot vind. Därför brukar jag även blanda in benved i läplanteringar för att täta till det nedre skiktet. Fåglarna älskar den, för att den blir så tät och för de rikliga frukternas skull. Och den tål beskärning väl ifall man vill hålla en jämn sida utåt.

Benveden har korklister på skotten.
Längs skottet syns tydliga början till korklister på barken.

Vanlig benved under sommartid är en ganska intetsägande buske. De unga skotten är gröna och även några år äldre ved behåller ofta den gröna färgen. Ett speciellt kännetecken är korklisterna på äldre skott, men även den allmänna kantigheten på skottet är typisk. Släktingen vingad benved, Euonymus alatus, får ännu mer framträdande korklister. Knopparna är spetsiga och ofta ljust gröna. De påminner mig om blåbärsris. När bladen spricker ut blir de avlångt elliptiska och tätt tandade. De är motsatt placerade runt skottet.

Benveden har fin höstfärg och granna frukter.
De lysande frukterna pryder busken under lång tid om hösten.

På hösten framkommer så det verkliga attraktionsvärdet hos benved – den sprakande höstfärgen, som oftast drar mot starkt rosa-cerise. Både blad och fruktkapslar får samma färg. När den fyrrummade fruktkapseln spricker upp tittar de granna, orangefärgade frukterna ut. De hänger ofta kvar i många veckor sedan bladen fallit.

Motsatta blad och utdragna bladspetsar på benved.
Den motsatta placeringen av bladen och bladens karaktäristiska form syns här tydligt.

Klockhyacinter kan man hitta i äldre skånska trädgårdar

Klockhyacinten är en växt som förökar sig rikligt.

Klockhyacinternas vetenskapliga namn Hyacinthoides antyder att de har likhet och släktskap med hyacinterna. De har placerats än i släktet Scilla som i Hyacinthoides, men skiljer sig från bl a scillorna genom de små stödbladen som sitter vid blommornas fästpunkt i stjälken. Man brukar hitta lökar till försäljning på hösten, men de har kort hållbarhet, eftersom löken knappt har några skyddande skal alls. Säkrast är att föröka bestånd genom delning.

Klockhyacinterna blommar i slutet av maj med blå, rosa eller vita blommor.
Den spanska klockhyacinten har blommor runt om stjälken till skillnad från den engelska med ensidiga blomklasar.

På brittiska öarna och i södra Europa kan klockhyacinterna sprida sig nästan ogräsartat. Även hos oss brukar de vara lättodlade. De har inga större krav på växtplatsen heller, så allt från torrare ängsmark till fuktigare jordar går an. Speciellt den engelska klockhyacinten är tålig för friskare jordmån. Och betänker man den vida amplituden mellan soliga Spanien och regniga Storbritannien, så spelar inte heller solförhållandena någon större roll, utan såväl woodland med vandrande skugga som solöppna platser funkar. Ett toppenalternativ alltså om man letar efter allroundväxter!

Klockhyacinter passar i naturlika planteringar och woodland.

Den spanska klockhyacinten, Hyacinthoides hispanica, har rikligt med blå blomklockor strödda runt stjälken. Den blir 30-40 cm hög och blommar i månadsskiftet maj-juni. Den kan även finnas i handeln under namnet Scilla campanulata. Det går att köpa både vita och rosa varianter förutom den vanliga ljusblå. En fin woodlandväxt, om man passar upp så den inte konkurrerar ut andra försiktigare arter.

Jätterams – en konvaljväxt för skuggsidan

Jätterams är en ståtlig vårblommande växt för skuggpartier.

Ramsväxterna hör till den skuggiga och fuktiga trädgårdens allra vackraste växter. De är perenner med tjocka rotstockar, vilket också det grekiska släktnamnet Polygonatum syftar till. Polys betyder många och gonatus = knä. Knutiga, knotiga rötter alltså. Stjälkarna är långa och böjer sig bågformigt an efter som de växer till sig i längd.

Jätterams blommar i slutet av maj med vita klockformade blommor.
Jätterams har långa vitgröna klockor som hänger i knippen på rad under de upplyfta bladen.

Bladen ser ut som fjärilsvingar och ur bladvecken hänger de grönvita klockorna som doftar sött och gott. Jätteramsen, Polygonatum x hybridum, är en reslig växt på 50-70 cm och den blommar i slutet av maj. Efter blomningen bildas blåsvarta bär som är giftiga.

Jätteramsen har giftiga blåsvarta bär.
Jätterams med grannar som förgätmigej, buxbom, brunnera och olika ormbunksväxter i Malmö Slottspark.

Det finns både vilda och odlade ramsarter, och de passar alla i trädgårdar av woodlandkaraktär. Jorden ska vara fuktig men väldränerad. En humusrik, lätt jord är bäst. Inte soligare än halvskugga, för att fuktigheten ska räcka till. Har du tur och får en god tillväxt på ramsarna kan du dela dem på hösten. Se till att få med så stor rotbit som möjligt. Tyvärr är rams liksom Hosta en bladrik växt som lätt angrips av sniglar.

Ormbunkar och bräkenväxter trivs i samma miljö som rams.
Stjärnblommor och bräken är vanliga grannar till ramsväxterna.

Hjälp våra humlor att överleva!

Humlorna behöver artrika marker för sin överlevnad.

Humlor gör stor nytta i våra trädgårdar och i odlingslandskapet. I sitt arbete med att samla nektar och pollen från blommande växter passar de på att pollinera blommorna de besöker. Humlorna är lite klumpiga och i deras virrande runt blommorna fastnar det mycket pollen i deras päls. Det gör humlorna till utmärkta pollinerare och passar särskilt trädgårdsväxter som blommar tidigt på våren, som t ex vinbär, blåbär, lingon, men också äpplen, körsbär och hallon. Utan humlor blir skördarna av våra bärväxter samt klöver och raps mindre.

Humlor letar nektar och pollen i både vilda och trädgårdsodlade växter.
Jordhumlor på salvia.

Det finns 37 arter av humlor i Sverige, men ett tiotal är vanliga i trädgårdssammanhang. De allra vanligaste humlearterna har minskat kraftigt under de senaste 50 åren. En stor orsak till det är antagligen att många blomrika bryn och betesmarker har försvunnit. Kvävenedfallet och ”ogräs”bekämpningen har orsakat en mer ensartad flora samtidigt som minskad nedbetning av gräsmarkerna gjort att örtartade växter minskat kraftigt. Så vi har helt enkelt gynnat fel slags växter i vår strävan efter högre avkastning.

Blåbär, lingon och hallon är vanliga bärväxter som pollineras av humlor.
Utan humlor inga blåbär!

Humlornas livscykel är ganska enkel. På sensommaren söker hanarna efter parningsvilliga honor under sina patrulleringsuppdrag. De flyger längs en fast bana i terrängen i höjd med trädens nedersta grenar och letar brudar. Efter parningen dör hanarna och honorna, som nu kan kallas drottningar, letar upp en lämplig hålighet i marken för att övervintra som gravida humlor. På våren vaknar drottninghumlorna och letar upp en bra boplats, t ex ett övergivet musbo i en murken stubbe eller i en stenmur. De kan också lägga äggen i en håla i marken eller under en grästuva.

Haghumlor är små humlor som rör sig snabbt.
Troligtvis en haghumla som landat på den röda solhatten.

Drottningen samlar sedan in nektar och pollen till sin första barnakull. De första avkommorna blir arbetare, som därefter sköter utejobbet, att samla in mat. Drottningen stannar hemma i boet. På sensommaren kläcks nya honor och hanar som parar sig och leder förökningen vidare. För att de ska trivas behöver de örtrika torrbackar med blandad flora som blommar över hela säsongen. En rikt blommande trädgård är inte heller fel. Genom att gynna vilda blommor och växter med både tidig och sen blomning kan humlorna få mat från vår till höst. Slå inte ner alla sk ogräs som tar sig in i kanterna. Det kan vara sälg och fågelbär bland träden, vallört, plister, klöver och blåeld av örtartade växter. Och ta inte kål på humlorna genom att använda växtskyddsmedel.

Vallört och klöver är viktiga nektarväxter.
Blommande vallört som fått stå kvar som insektsföda.

Så gynnar du nyttodjuret blomfluga i trädgården

Bladlöss är viktig föda för blomflugans larv.
Här hade vi definitivt behövt lite blomflugelarver!

Blomflugor är lätta att förväxla med getingar, då de har samma gulsvart-randiga bakkropp. Men blomflugorna flyger annorlunda. De kan stå stilla i luften långa stunder och sen plötsligt förflytta sig med ett tvärt kast. Blomflugor har också bara ett enkelt par vingar jämfört med getingen som har två. De verkligt nyttiga är blomflugans larver, som är svåra att se.

Blomflugor pollinerar växter och äter spinnkvalster och bladlöss.
Ingen blomfluga, men förmodligen ett honungsbi som har parkerat i pionen (kan vara en ’White Wings’).

Det finns flera hundra arter av blomflugor i Norden, så tur att man inte är entomolog! Larverna från de flesta av arterna äter bladlöss och spinnkvalster. Vid gynnsamma förhållanden med varmt och torrt väder kan utvecklingen från litet ägg, på mindre än 1 mm storlek, till larv och puppa, samt därifrån till kläckning av en ny blomfluga, gå på ca 2½ vecka. Så det kan bildas många generationer blomflugor under en sommar.  Larverna äter under sin korta utvecklingstid flera hundra bladlöss.

Klöver är en nyttoväxt för många pollinerande insekter.

De flygfärdiga blomflugorna pollinerar växter av både vilda och odlade växter. De äter också pollen och nektar från blommorna. Blomflugorna är rörliga insekter och söker upp bladluskolonier när de ska lägga ägg. Honorna är så smarta att de undviker bladlusangrepp som är i sitt sena utvecklingsstadium där lössen redan fått vingar, utan riktar in sig på unga bladlusgrupper, där det kan finnas mat länge. En enda blomflugehona kan lägga flera hundra ägg.

Blomflugor är nyttodjur som bekämpar bladlöss.
Purpurflockel är en bra trädgårdsväxt för blomflugor med sin sena blomning.

Blomflugorna är aktiva allt från tidiga april till svalare dagar fram i september. De är därför gynnade av blommande träd, buskar och örter under hela säsongen. Särskilt på våren behöver honorna god tillgång på pollen för att kunna producera ägg. Sälgen är ett för många insekter, och särskilt blomflugan, viktigt trädslag som man ska spara och låta växa sig stora. Andra viktiga pollenväxter under tidiga säsongen är pil, vide och hassel.

Honungsörten är en bra insektsblomma.
Honungsfacelian kallas också honungsört.

Blomflugorna övervintrar i alla utvecklingsstadier och gynnas av god tillgång på pollen och nektar under hela växtsäsongen. Får de mycket mat om hösten blir det goda förutsättningar för en stark population nästa vår. De övervintrar därför gärna i soliga gläntor och bryn där det finns gott om blommande växter. De följer också grönstråk i odlingslandskapet och tar sig vidare genom remsor av honungsört, klöver och lupin till nya platser.

Julrosen är inte alls svår

Hybridjulrosor kan vara något känsligare för vinter och fuktförhållanden.
En turkisk julros Helleborus orientalis ’Black’ i gult blurr från omgivande påskliljor.

Nej, det finns ingen ljuvligare vårblomma än julrosen om du frågar mig. Lite konkurrens av minipenséer då förstås, men de räknas inte i samma liga, eftersom de är köpeblommor. Julrosen blommar lite olika beroende på art och sort, men blomningstiden är lång och underbar. Vackrast är det när det samtidigt börjar grönska lite runt omkring. Bara mot snö tycker jag inte att de tillför så mycket.

Julrosorna har ofta nedåtvända blommor som gör dem svåra att beskåda.
En hybridjulros med karaktäristisk nickande blomma.

Jag hade julrosor innan i en lite torrare och soligare rabatt, men det ville sig inte. Förstod ju att det var läget det var fel på, så jag flyttade dem sen till en skuggigare och fuktigare sluttning där det är gott om solfläckar nu på våren innan alla lövträd slagit ut. För det här är på gränsen till mitt woodland, som med tiden kanske tar mer och mer av gräsmattan (läs mossmattan) i besittning. Det hade inte gjort något, snarast underlättat skötseln.

Julrosorna har en lång blomning och ändrar ofta färg över tiden.
Helleborus orientalis ’Rose’ möter ’Black’.

Julrosorna ska planteras i fuktig skugga-halvskugga. De klarar soliga lägen också, men får alltså inte torka. Nästa punkt att checka av är en välmyllad, kalkrik jord. Benmjöl, äggskal och lövkompost är smaskiga tillägg och sen gärna ett lager barkmull på toppen för att stoppa avdunstningen. Vattna under torra perioder och låt dem vara lite anonyma under sommaren. Man kan gärna plantera ihop julrosen med grannar som buxbom (för den gröna bakgrunden),  körsbärskornell Cornus mas, narcisser och cyklamen, gullviva, hostor och lungört för att nämna några som trivs i liknande förhållanden.

Julrosor vill ha en kalkrik och fuktig jord.
Balearjulrosen H. lividus är känsligare mot kyla då den härstammar från Mallorca.

Jurrosen förökar sig genom frö där den trivs. De små plantorna tar lång tid på sig att komma i blom, men det kan ändå vara kul att ge dem en chans att utvecklas. Julrosen skall inte delas och helst inte flyttas alls, utan det är en växt som trivs att leva på samma ställe under många år. Täck dem gärna lätt inför vintern, men ta bort täckelsen när det blir dags för blomning. Blomningstiden för den vanliga, vita julrosen Helleborus niger är från nov-dec till mars-april. Helleborus orientalis med hybrider från mars-maj samt den lite ovanligare Helleborus lividus, balearjulrosen mars-april. Växtplatsen och sundheten kan påverka blomningstiden inom intervallen.

Julrosorna kan gärna planteras ihop med vårlökar.

Fyra färgers sippor

Backsippan är en tidigblommande vårblomma.
Den odlade formen av backsippa ’Röde klokke’ är nu i början av sin blomning.

Det är blomningstid för sippor nu. Backsipporna, Pulsatilla, är bara i början, men blåsippor, gulsippor och vitsippor finns det gott om på naturmark. Min trädgård är för enkelhetens skull en naturtomt och här växer tre av dem. Ni vet ju den där om skomakarens barn. En trädgårdsmästare orkar inte nödvändigtvis ägna sin egen trädgård så mycket omsorg som man gör om sina kunders trädgårdar, så därför är det bra att bygga på det som naturen har gett och inte krångla till det för mycket.

Blåsippan är en vanlig odlad växt som är trendig i Japan.
Blåsippan trivs på stenig och näringsrik mark med god vårfukt.

Så sipporna är jag glad för, trots att de tar plats i gräs(eg. moss)mattan. Blåsippan är faktiskt inplanterad. Jag fick gräva upp en planta hos en trogen kund och den har fått en specialplats. Blåsipporna är inte lika fuktälskande som sina släktingar, utan den föredrar en väldränerad jord. Alltså fick den ta plats där en gammal grushög låg för utfyllning av bilplatsen. Gruset kan bli lite torrt fram emot sommaren, men då går jag med en vattenkanna. Det är lite mindre än halvskugga på platsen, dvs bara några timmar direkt sol per dag. Eftersom marken är mycket kalkrik så har den en ypperlig plats och jag planerar att dela på blåsipporna nu efter blomningen för att sprida på dem ytterligare. Hoppas också få hjälp av myror, som brukar gilla blåsippans köttiga frukter och gärna bär runt på fröerna till nya platser. Rötterna kan bli över hundra år gamla där plantan trivs, så man ska inte skära i dem i onödan.

Blåsipporna är långlivade växter som lever på gammal rot.

Blåsippor är väldigt ”fina” trädgårdsväxter i Japan och odlas där ofta i kruka, ungefär som aurikler här i västvärlden. Krukblåsipporna, som finns i mängder av varianter med fyllda, halvfyllda och enkla blommor i olika färger, ställs ut på vårutställningar. Klicka på denna länk till en artikel i tidskriften Pacific Horticulture som berättar om utställningssippor.

Vitsippan är en lundväxt med stor spridning.

Vitsippan är en lundväxt som blommar rikligt så här års. Någon vår har det varit så varmt i mitten av april att vitsipporna blommade över på ett smack, och man hann knappt njuta av dem alls. För det är en njutbar liten växt med en god doft, så det lönar sig att böja knä och dofta på den. Vitsippan har en kortvarig grön period och vissnar oftast ner helt inom någon månad efter blomningen. Till skillnad från blåsippan som har vintergröna blad.

Gulsippan trivs gärna i glesa gräsmattor med god markfukt.

Gulsipporna kommer en vecka efter vitsipporna i blomning. De gillar en lätt fuktig jord och något mer sol än vitsipporna. De växer närmast i öppna bryn och friska gräsmarker och inte så mycket inne i själva skogen. Det sitter ofta två blommor per bladstjälk hos gulsippan. Gul- och vitsippan växer med krypande jordstammar och sprider sig lätt genom rotsticklingar. Annars har jag sett att man kan köpa frö från gulsippa hos t ex Impecta. De bör kallstratifieras efter sådd för att efterlikna en normal vinter.

Början till en kungsäng!

Kungsängsliljan har en schackrutig blomma.
Kungsängsliljan kan planteras i goda lägen i hela Sverige.

Vi är nog många som försökt oss på att sätta lite ovanligare höstlökar med tanke på en spritt språngande halvvild blomsteräng. Men det är inte så lätt som man kan tro. Lökarna som säljs på hösten torkar snabbt ut där de ligger i sina granna förpackningar i gardencentret. Man måste verkligen ha tur och få fatt i lök så fort de kommer ut till försäljning och då ska även föregående led i försäljningskedjan ha jobbat på ett  bra sätt för att lökarna fortfarande ska ha kvar sin spänst och livskraft. Tulpaner och narcisser är det ingen fara med. De klarar mycket och behåller fukten i lökarna länge. Men pratar vi om snödroppar, vintergäck, kungsängslilja och hundtandslilja så gäller snabb plantering för att de ska hinna rota sig innan vintern.

Kungsängsliljan växer bäst i vårfuktiga miljöer på väldränerad jord.
En lite crazy blomma av kungsängslilja som nästan påminner om en orkidé.

Vill du förbättra oddsen rejält och köpa halvfabrikat så är det precis rätt tid nu. Många blomsteraffärer har fördrivna lökar som är i knopp när man köper dem. Jag passade själv på att köpa några krukor med Fritillaria meleagris, kungsängslilja, innan påsk. Normalt ute i trädgården blommar de i par med svalört och ramslök i april-maj. Men så fort jag tittat mig mätt på dem i krukan, så åker de ut. De ska få bo i den fuktiga slänten där jag har påsk- och pingstliljor, porslinshyacinter Puschkinia scilloides och julrosorna förstås. Man kan skapa en egen lundståndort på halvöppet läge med dålig gräsväxt.

Kungsängsliljan växer förvildad på Kungsängarna söder om Uppsala.

Gräv bort grässvålen och gräv även bort det översta 30 cm djupa jordlagret. Rensa bort rötter och undersök din jord. Har du en bra, blandad trädgårdsjord från början, så duger det. Är jorden sandig behöver du ha in rikligt med välbrunnen kompostjord och lite stallgödsel. Är jorden lerig är det rikligt med grus (upp till 50%) och kompostjord du ska tillsätta. De flesta lökar vill ha god tillgång till fukt om våren, men på sommaren vill de torrbakas, dvs stå så torrt som möjligt. Så ett lager grus i botten som dränering är inte fel. Blanda gärna in benmjöl i din lundjord och sedan kan du plantera. Löken delar sig under sensommaren, så sätt dem inte för tätt. Ett avstånd på 6-8 cm och lika djup är en bra rekommendation.

Det förekommer både rödvioletta och vita klockor av kungsängslilja.

Kungsängsliljan härstammar från ett bälte som löper från södra England till centrala Frankrike och Polen till norra delarna av det fd Jugoslavien bort mot södra Ryssland. Den har förvildats i Uppsala, där jag såg Kungsängarna i full blomning en gång i maj 1996. Vilken upplevelse! Blomman är rödlila schackrutig eller vit. Det kommer normalt en blomklocka från varje lök. Den blir ganska hög, 20-35 cm, om man jämför med den plattrunda lökens storlek, för den är väldigt liten och oansenlig. Fritillus betyder tärningsbägare på latin och hänger ihop med blommans form. Artnamnet meleagris kommer från fågelriket där det står för kalkon- och pärlhönesläktet. Man kan tänka att det syftar till rutmönstringen på blommorna. På engelska heter växten Guinea hen flower eller Snake’s head.

Kungsängsliljan kan köpas i kruka nu på våren och planteras ut därefter.

 

Påskgula körsbärskorneller

Körsbärskornellen är en av årets tidigaste blommande buskar.

Körsbärskornell, Cornus mas, är en större buske eller ett litet träd som har en lysande gul blomning så här års. Det gör den till en trevlig trädgårdsväxt och förlänger den dekorativa säsongen ytterligare ett snäpp mot vårvinter. Ute i naturen växer körsbärskornellen gärna som brynväxt och den skapar ett gott skydd för småfåglar genom sin täta förgrening. Det täta grenverket och den tidiga blomningen gör även busken till en intressant häckväxt. Som särskilt lämplig på kalkrika lerjordar har jag själv ritat in den i flera besvärliga lägen på lerig mark.

Fåglarna trivs i skyddet av det täta grenverket hos körsbärskornellen.

Låter du däremot körsbärskornellen växa fritt kommer den efter en långsam start de första två-tre åren relativt snart upp i en höjd om 4-5 meter. Med åren breder busken ut sig så att den till slut är bredare än hög. De yngsta grenarna är gröna i barken och blommorna intensivt gröngula. Först efter blomningen är över spricker bladen ut. Bladen är motsatt placerade på grenen och har den speciella kornellkaraktären med sned, spetsig bladspets och djupt indragen ådring som ger bladen en lite bucklig yta. I augusti-september kommer sen stenfrukterna som är stora som körsbär och mörkt röda. Frukterna är fullt ätliga, men jag känner inte någon som brukar gå ut och plocka körsbärskorneller faktiskt. Borde kolla upp vad de har för näringsvärden.

Gulblommande buskar finns det flera om våren.

Jag tycker absolut att Cornus mas är en växt man borde använda mer. Den passar bra som utfyllnadsväxt bakom lägre buskar, där den intar sin plats under tidig vår, men därefter har rollen som vindskyddande och avskärmande växt, utan att för den skull bli för tät. Ge gärna körsbärskornellen en solig till svagt skuggad växtplats. När hösten kommer färgas busken åter gul innan den fäller sina löv ganska tidigt. Skulle du behöva skära ner busken ibland är det inga problem, eftersom den villigt bryter nya skott även från äldre ved.

 

Stora Villamässans Trädgårdsmässa 2015

Tillbringade en heldag som utställare igår på mässan i Malmö. Under förmiddagen var det fullpackat med folk och frågorna rörde sig allt mellan ”Jag har ett skuggigt hörn under äppleträdet, vad ska jag plantera där?” till ”Varför får citronträdet gula blad?” och ”Är den riktig?” och de pekade på den undersköna magnolian ’Genie’ som man bara inte kan låta bli att tycka om. Eller tycka om är väldigt svagt uttryckt, snarare avguda.

Magnolior är härdiga i ca zon 1- max 3 i Sverige.
Magnolian ’Genie’ är en sällsynt lyckad korsningsprodukt.

Magnolian ’Genie’ är en hybrid mellan Magnolia soulangeana och Magnolia liliiflora ’Nigra’. ’Genie’ sägs vara lättodlad, men jag vet hur det kan gå med växter som har lite speciella krav. Glömmer man bort att ge dem den där speciella omsorgen, som även citrusträd, olivträd m fl kräver så tynar de snabbt bort. Hur som helst så tycker jag ändå att de här tulpanformade, rödsvarta knopparna som öppnas i skålformat runda, sammetsröda blommor är något alldeles extra. Som många magnolior remonterar den gärna. ’Genie’ har ett kompakt och upprätt växtsätt. Höjd efter tio-femton år, ca 3 meter, beroende på växtplats. Trivs bäst i full sol och en lucker, svagt fuktig jord. Absolut ingen kall och kompakt lerjord! Zon 1 säger Flyinge, upp till zon 3 säger andra växtförsäljare.

Ranunkler är en härlig vårblomma med sina silkesmjuka kronblad som sitter tätt, tätt som på en tusenbladsros.
Vårbukett med härliga ranunkler.

Vad kan man handla på mässan ? Mycket lökar & knölar, fröer, mindre krukväxter, kryddor, färdigbundna buketter, odlingslådor, växtstöd, pilekorgar och så böcker förstås. ”Vad köpte du?” brukar mamma fråga. Det blev en massa böcker, som vanligt. Billigt, så då måste man passa på. När jag ska hinna läsa dem? Det vet jag inte, men man kan åtminstone börja med att titta på bilderna. Små, söta holkar med stråtak för småfåglar skulle man ju kunna hänga upp i något träd. De håller kanske inte så länge, men charmfaktorn är hög för betraktaren.

Fågelholkar i strå för småfåglar i trädgården.
Citrusträden håller fortfarande ställningarna i popularitetsligan, trots att jag fick höra många kommentarer från besökare som hade lyckats döda sina citronträd i vinter. Ja, de behöver en sval, men ljus vintervila med växtbelysning. Ja, de behöver jämn vattning med citrusgödning hela vintern. Klarar du det så blir dina citronträd fina och bär frukt i olika mognadsstadium hela året. Jag skulle inte vilja vara utan mina citronträd – de ger mig en sådan livskvalitet. Faktiskt. Jag älskar dem. Just nu blommar de och sprider de sin söta doft i hela huset.

Citronträden kräver jämn vattning med citrusgödsel.

Bland trädgårdsinstallationerna så måste jag berömma min kollega Annika Sjölin Waerner för hennes fina monter åt Flyinge Plantshop. Hon har ett färgöga som få och matchar med säker hand naturtoner för sig, vita och gula nyanser för sig och kombinerar härliga grupper i rött som skimmia med korellkornell och den rödbladiga lilla Rhododendron neriflorum ’Marouschka’.  Vilstolen i rotting hamnade i en skuggig dunge av höga bambu och marknära ormbunksväxter. Myrorna i rostig plåt var en riktig barnmagnet. Oj, så många som fastnade där!

Vilstolen i bambu smälter in i en naturlik trädgård.

I övrigt kunde jag peka ut en annan intressant växt – den brokbladiga rhododendronen ’Goldflimmer’ som du ser på bilden här nedan ihop med en vit julros. Mycket effektfull bladteckning i diskreta gula ränder. Den har en blomning i lilarosa i maj, precis som vilken som helst catawbiense. Just blomningen kunde man nästan vara utan, för det låter inte så fräscht i kombination med de gulbrokiga bladen, så jag skulle nästan vara beredd att plocka bort knopparna för att slippa blomning, i och med att bladen är så vackra. Vad tycker du?

Brokbladig rhododendron lyser upp i mörka hörn.