På flottfärd i Kävlingeån

Kävlingeåns flotte för dig nära naturen och vattnet.

Firade en stillsam kväll på Kävlingeån med mina gäster från Finland i förra veckan. Hade läst om denna annorlunda naturupplevelse, men trots att flottfärderna hållit på i 22 år, enligt föraren, så har jag aldrig hört talas om den tidigare av mina bekanta. Kanske är Kävlinge för långt från Eslövs kommun?

De boende har sina egna bryggor nere vid ån.

Det var en mild kväll med mycket svag vind och ett halvdisigt solsken. Men miljön var härlig och själva idén med att åka flotte på en smal å är ju alldeles ypperlig. På flera ställen smekte vi nära växtligheten och det var som att befinna sig i en annan världsdel. Mycket passande kallades flytetyget för Mississippi. Båten eller flotten kördes med en gammal 4-taktig utombordsmotor som gick tyst och jämnt. Sakta körde vi förbi de boendes små badbryggor och tjuvkikade in i vackra trädgårdar.

Balsaminen är ett storväxt ogräs som sprider sig ohämmat med frön.

Den dominerande växtligheten är utan att tveka jättebalsaminen Impatiens glandulifera. Det är ett präktigt ettårigt ogräs som hör hemma på två-tretusen meters höjd på västra Himalayas sluttningar. Från att ha inplanterats som prydnadsväxt i enstaka trädgårdar har den snabbt spritt sig i bebyggda områden och även i naturen. Jättebalsaminen respekterar nämligen inte rabattens gränser utan sprider sig som den vill. Växtens klubbformade kapsel öppnar sig explosionsartat vid minsta beröring och slungar iväg fröna långt från moderväxten. När du väl fått in den en gång är den så gott som omöjlig att utrota.

Längs åkanten betar kor som håller ängarna öppna.

Annars kunde vi se kaveldun, vass, vattenmynta, fackelblomster och lite vita näckrosor. På den norra strandvallen betade kor som höll landskapet öppet ända ner till vattnet. Söker man en stillsam aktivitet med närhet till naturen och som dessutom passar för funktionshindrade, som lätt kan rulla upp på flotten, så är det här en trevlig naturutflykt både i pedagogiskt och rekreationsssyfte. Det är egentligen bara krokodilerna som saknas.

Växtligheten brer ut sig över vattnet och ger en spännande stämning.

Tänker på Tage Andersen och hans konst

Blomsterinstallationer signerade Tage Andersen som inte är från denna världen.
Foto från Tage Andersens hemsida

Många gånger har jag besökt hans utställningar och njutit av blomsterkonsten – på Sofiero, Norrviken, museum i Köpenhamn och givetvis butiken på Ny Adelgade i Köpenhamn. Butiken där man gladeligen betalar inträde för att få komma in. Tage Andersen är från början konditor och en sann konstnär som gör lite som han vill av blandade material. Men det rostiga järnet och de enorma installationerna är nog det jag minns bäst. Och så kameliorna! De är inte små och de är inte en och två. Det är helt enormt.

Kameliorna är Tages speciella skötsbarn.

Hela atmosfären är förtrollande i hans konstverk. Det är lite mystiskt, hemligt och exotiskt på samma gång. De smygande dimmorna, den knallgröna mossan, skönsjungande burfåglar och lite bedagade blomställningar. Lite som ett mörkt rödvin med många bottnar. Så upplever jag hans konst.

Butiken i Köpenhamn är ett upplevelserum för blomsterkonstnärer.Numera kan man även åka till Småland för att uppleva Tage Andersen. För några år sedan köpte han sitt nya svenska hem och stora byggprojekt, Gunillaberg. Gunillabergs herrgård från 1660-talet ligger i Jönköpingstrakten utanför Bottnaryd. Sakta omvandlas det till Andersenrike, med konstfulla trädgårdselement som barockträdgård med spegeldamm, djurgård med får, hängbuksvin och vackra kor och fågelburar, lusthus och liljeträdgård.

Så det får bli nästa Tage Andersen-resa. Klarar han av att pendla till Gunillaberg varje helg så ska väl jag kunna ta mig dit åtminstone en gång för att få uppleva hans nyaste projekt.

Fina Ordrupgaard konstmuseum i Danmark

Känner du för en alternativ konstrunda och befinner dig i Skåne så skulle jag definitivt rekommendera den spektakulära kustvägen mellan Köpenhamn och Helsingör. Här finns flera fina muséer längs vägen (Kronborgs slott, Karen Blixens museum, Louisiana och Ordrupgaard) och du har hela gräddhyllan med stiliga villor som ett pärlband längs kustlinjen. Man måste bara stanna och hämta andan emellanåt och beundra utsikten.

Infattningshäckarna av buxbom är välklippta på Ordrupgaard.

Ett luftigt orangeri där man som beökare kan hämta andan mellan olika konstupplevelser.

Gjorde samma resa för två somrar sedan med mina föräldrar och vi stannade bland annat till vid Ordrupgaard museum i Charlottenlund. Här finns en bred samling av fransk och dansk 1800-tals konst inköpt och samlad av Wilhelm Hansen. Sedan några år tillbaka ingår också en mängd möbler formgivna av Finn Juhl i muséets samlingar. Ordrupgaard har också blivit känt för sin spännande moderna arkitektur i det nya annexet ritat av Zaha Hadid.

2005 fick Ordrupgaard en ny museibyggnad ritad av Zaha Hadid.

Jag som är gammal betongtös blir så glad av att se denna härliga byggnad, men jag blir också varm i hjärtat av att gå omkring i trädgården som omger museibyggnaderna. En del av parken är i fransk stil med välansade buxbomshäckar och den andra delen en friare engelsk park med bl a mängder av höstanemon och höga träd.

Den engelska vilda parken är grön och lummig.

Engelska trädgårdsresor – Beth Chatto är en legend

I grusträdgården förekommer ingen konstgjord bevattning alls.
Börjar längta efter riktiga, engelska trädgårdar igen. Dags att planera en runda till nästa sommar kanske? En som jag länge haft med på listan, men inte hunnit med är Beth Chattos trädgård i Essex, sydöstra England grundlagd 1960. Trädgårdsdesignern och växtkännaren Beth är en mästare på växtkombinationer och har speciellt lyckats väl med sin grusträdgård, där växter för torra och solstekta markförhållanden bor. Här vattnas det inte alls, utan växterna är del i ett experiment för att visa på hur väl tåliga arter klarar sig på egen hand.

Skräpmark ligger till grund för dagens magnifika trädgård.

Vattenträdgården har många dammar och gräsklädda övergångar.Vattenträdgården är ett annat temarum i Beth Chattos park. Dammar med låg, vattenlinje så att man kan se vattnet genom perennerna som kantar stränderna. Och övergångar med gräsmatteklädda broar är lite speciellt. Här växer fuktälskande växter, framför allt perenner i överflöd, precis som det ska vara i en engelsk besökspark.

Blå afrikas lilja mot en fond av rödbladig buske.

Trädgården på 2,5 hektar ligger utanför Colchester nordost om London. Förutom själva trädgården finns där ett tea-room och plantshop. Det hålls också kurser och workshops i fotografering, akvarellmålning, blomsterbinderi mm. Augusti kan sägas vara en bra månad att besöka England om man inte står ut med allt regnande.

Tills jag kommer dit ska jag plöja lite av den litteratur som Beth Chatto skrivit. T ex “The Shade Garden”, som ger massor av tips för den som planerar en trädgård i skuggiga lägen. Eller “The Damp Garden” med fuktälskande växter.

Underbara Haven Österlen

Den medelhavsinspirerade parterrträdgården innehåller många rabatter och krukor.
Ibland måste man ta sig ut på lite inspirationsturer för att hämta kraft och idéer för sitt skapande arbete. Många gånger går färden till Österlen för där finns det alltid någon strand, någon trädgårdsgata eller liten butik som jag inte varit till ännu. Och det spelar inte så stor roll om vädret är si eller så, för det är alltid fint på den skånska östkusten. Förra veckan drog jag bl a till trädgården Haven som ligger i Gärsnäs.

Läketrädgården innehåller växter som använts inom medicinen.
 

Haven Österlen är egentligen en rehabiliteringsträdgård som används av personer med kroniska smärttillstånd och stressrelaterade symtom. Man strävar efter att trädgården ska bli den första anhalten på väg tillbaka mot arbete. Med hjälp av ett behandlingsteam bestående av olika terapeuter, läkare, trädgårdsmästare och pedagoger kan man få hjälp att sakta och i egen takt bli mer aktiv och uthållig i de dagliga övningarna.

Vintertid hyser det sexkantiga lusthuset trädgårdens kamelior.

En dag i veckan sommartid är trädgården öppen för allmänheten. Då får man ta del av de underbart välskötta trädgårdsrummen, odlingarna och pelargonutställningen i orangeriet. Det är en otroligt avkopplande miljö och här skulle jag ha kunnat sitta i timmar och bara glo på blommor och insekter. Passade också på att handla fina växter och krukor i butiken. Svåra att motstå!

Pelargonutställningen i orangeriet är svår att motstå.

En rabatt med vita malvor och svävande violetta fjärilsväxten jätteverbena.
 

Och så såg jag den vackraste slända jag någonsin sett. Den hängde (sov?) i en buske och lät sig tittas på. Se vilka färger – turkost och limegrönt och så de transparenta vingarna.

Den vackraste jätteslända i turkos och limegrönt.

Hört talas om Le jardin Plume, någon?

Varmt, höstligt släpljus över kraftiga gräsruggar tilltalar Greenspire Trädgårdskonsult.Har fått väldigt klart för mig att detta är en trädgård som jag absolut borde besöka. Har sett fantastiska bilder därifrån som visar höstgult långgräs framför en vågklippt buxbomshäck som inte är av denna världen. Det är skirt och transparent och går i präriekategorin precis som Piet Oudolf som jag berättade om tidigare. Upphovsmän till denna trädgård är paret Sylvie och Patrick Quibel som startade med en äppleträdgård på 3 hektar. Tanken var att visa upp en levande plantkatalog, eftersom de två driver en egen plantskola på platsen.
En härligt fantasifull häck med vågig form bryter starkt mot alla stela, klippta häckar. Le Jardin Plume är ett givet besöksmål i Frankrike för Greenspire Trädgårdskonsult.
Knivskarpa buxbomshäckar som klipps 3 ggr per säsong
Trädgården består av flera olika rum inredd i olika teman. Det finns bl a en trädgård för varje blommande årstid. En kvadratisk damm med omgivande strama gräsytor ligger mitt i fruktträdgården. Träden är utplacerade som alléer mellan kvadraterna av höga gräs. Just det faktum att man bygger så mycket på gräs gör att jag helst skulle besöka Le jardin Plume på sensommaren när allt börjar bli lite solbränt gulbrunt. Trädgården ligger strax öster om Rouen i Normandie. Läs mer om öppettider mm på deras hemsida.

Levens Hall är en märklig engelsk trädgård

Parken är full av bulliga figurer. Foto Patrick Taylor

Det är lite av Alice i Underlandet-känsla som drabbar en när man kommer innanför murarna till Levens Hall. Det är en trädgård fullproppad av formklippta geometriska, bulliga eller fantasifulla skapelser i idegran. Hela besöket blir nästan lite surrealistiskt. Historien går tillbaka till 1694.

Levens Hall ritades av Guillaume Beaumont, som tjänat kung James II som trädgårdsmästare på Hampton Court i London. I övrigt är han inte känd i trädgårdsvärlden. Det som anlades då, för över 300 år sedan, står fortfarande kvar trots att många trädgårdsstilar passerat under århundradenas lopp. Barockträdgården undkom att moderniseras till landskapspark under 1700-talet och hundra år senare var denna typ av park åter på modet.

Som bilder ur ett seriemagasin. Foto Eric Heijman

Förutom de formklippta konstverket finns det även mycket annat att se på Levens. Fruktträdgården med spaljérade äppleträd, en rätt nyanlagd köksträdgård, många smakfulla perennarabatter, en uppfriskande fontänträdgård och en liten rosenträdgård. Många skäl till ett besök alltså.

Levens Hall ligger i Cumbria, i det som kallas Lake District, nära Kendal, mellan Liverpool och Carlisle. Även om du reser utan bil går det att komma dit med buss. Kolla öppettider och restips på http://www.levenshall.co.uk/ Trädgårdsmästaren Cris Crowder har även en egen blogg om Levens på http://levensgarden.blogspot.com

Appeltern, en superfin holländsk trädgård

 
En liten del av det enorma perennafältet

 

Hört talas om Appeltern någon gång? Inte jag heller, fast jag har koll på många stora europeiska trädgårdar. Visningsparken började anläggas i liten skala för ca 25 år sedan av trädgårdsdesignern Ben van Oijen, som ville kunna visa sina kunder olika trädgårdsdetaljer och -lösningar i full skala, istället för bara på papper. Appeltern ligger i en by med samma namn ca 1½ timme sydost om Amsterdam. Lätt att ta sig hit med bil från flygplatsen Schiphol.  

Skön sittgrupp i ett av trädgårdsrummen

De tuinen van Appeltern (Appelterns trädgårdar) innehåller 200 små miniträdgårdar och ett jättestort perennafält uppbyggt i olika färgtoner. Trädgårdarna exponerar växter från olika plantskolor, möbler, plank och avskärmningar, prydnadsföremål som statyer, lusthus och andra små byggnader, belysning, markbeläggningar, bevattning och mycket mera. Produkter, växter mm är försedda med diskreta skyltar så man kan se var de hör hemma. Alla delar är smakfullt sammanfogade till små gröna enheter och man får ingen känsla av “sälj” eller reklam alls. Mycket stiligt! Designern har utnyttjat utrymmet och den i utkanten flytande ån fullt ut och fyllt de 15 hektaren till max. Stigen går genom de olika rummen och man riskerar lätt att förvilla sig bort från den tänkta vägen, eftersom alla nya gångar och öppningar i häckarna bjuder på nya otroliga trädgårdsupplevelser. Man måste bara kolla vad som ligger bakom kröken!

Okänd skönhet bland mina sensommarfavoriter rudbeckiorna
Detta keramiska konstverk hade jag gärna tagit med mig hem

Efter 6 timmar hade jag precis hunnit igenom allt, men det var nästan med blåslampa i häcken. Ska man hinna analysera allt och dra full nytta av ett besök, så behövs två dagar i Appeltern. Nu blev det lite hastigt. Fast det är ju inte helt gratis att gå där. Entrén kostar 11,50 euro. Jag skulle gärna åka hit fler gånger med andra trädsgårdsnördar, för det får man nästan vara för att orka med en eller flera heldagar. Någon lekplats finns, men jag skulle nog inte rekommendera leksugna barn att följa med in. Som förälder hinner du inte med att hålla koll på barnen också, helt enkelt. Flera caféer finns så man kan fylla på med energi och vila minneskortet en stund och dessutom en prydlig plantskola intill ingången.

Läs mer om Appeltern på http://www.appeltern.nl/en/

Sofiero slottspark ett härligt besöksmål

Vacker rosa azalea i Sofieros rhododendrondal

Sofiero grundlades av Oskar II som ett sommarnöje till sin sjukliga hustru Sofia. Det riktiga lyftet för parken kom 1905 när blivande kung Gustav VI Adolf och hans engelska prinsessa Margareta fick stället i bröllopsgåva av sin farfar. Båda var väldigt intresserade av trädgårdsskötsel och anlade en stor del av de strukturer som binder ihop parken än idag.

Sofiero kan man ständigt återkomma till och ändå alltid hitta något nytt som gör det värt resan. I slutet av maj är det närmare 10 000 rhododendron och azaleor som slår ut i blom, senare kommer sommarblommor och rosor och på sensommaren drar dahliorna allas blickar till sig. Under säsongen brukar dessutom slottet vara plats för olika konstutställningar. Just nu gör man återblickar till Drottning Ingrids barndoms somrar på slottet genom foto, film och visade föremål. Gunnar Kaj bidrar med andäktiga blomsterarrangemang.
Missa inte heller Agneta Spångbergs fantastiska festkreationer i keramik borta i orangeriet. En riktigt höjdare för alla modeintresserade. Jag är imponerad! Tänk vad man kan göra om man bara kommer på vad man ska göra!

Blå bergsvallmo har en ovanlig färg

Men parken har givetvis massor att erbjuda för den växtintresserade. När jag var där för en knapp månad sedan blommade den blå bergsvallmon, Meconopsis, skirt i gullvivesänkan. Kanske var de övervintrade inomhus, vad vet jag. Lite nyplanterade såg de ut. Men att se dem så många tillsammans med sina MFF-blå kjolar är ovanligt. Så det blev jag väldigt glad för.

Är ingen riktig rhododendronkännare, men blir förstås stum av beundran för de ibland osannolikt vackra färgkombinationerna i dessa buskar. Man måste inte känna till vartenda vetenskapligt namn för att kunna njuta av skönheten. Bara koppla av och ta in!

Landskapsparken Painshill är egentligen en fin samling exotiska växter

 
Exotiska växter finns det gott om i parken

Uppbyggnaden av den engelska parken Painshill tog sin början år 1738 då Charles Hamilton tog över marken för att skapa sin egen konstnärliga parkupplevelse. Hamilton hade studerat konst och hämtade ytterligare inspiration från två europeiska bildningsresor, Grand Tours, som han gjorde tillsammans med rika vänner. Den karga och kemiskt sura marken förvandlades snart till en samling av detaljer som skulle tilltala besökarens känslor och framkalla olika stämningar. Liksom i flertalet andra engelska landskapsparker kan man här finna byggnader, tempel och ruiner som anspelar på antikens mytologi. De ligger utspridda som rekvisita på en scen med den stora sjön som naturlig mittpunkt. Det sägs att Hamilton själv konstruerade det enorma 11 m höga vattenhjulet som hämtade vatten till sjön från en flod 5 m längre ner.

Den 5,4 ha stora sjön sätter sin prägel på Painshill

Hela parken förföll efter att Hamilton varit tvungen att sälja pga en ekonomisk kris och efter andra världskriget återstod bara konturerna. I början av 1980-talet började en restaureringsprocess med internationella krafter som har återskapat en stor del av de vyer och byggnader som fanns i parken från början. Personligen tycker jag inte att Painshill tillhör de främsta landskapsparkerna eftersom den känns ganska konstgjord och ruinerna malplacerade, men den är ändå värd ett besök för den som är intresserad av renovering och återuppbyggnad av historiska anläggningar. Och andelen växter med nordamerikanskt ursprung är stort, liksom antagligen de äldsta rhododendron och azaleor som hämtats till England.  

Parken ligger i Cobham, Surrey och går att nå med tåg eller buss från London. Läs mer om Painshill på deras egen hemsida. Man kan också köpa med sig vin som är odlat på platsen. Vingården anlades redan av Hamilton på sin tid.