Humleblomstret är ängens doldis

Humleblomster ären naturlig art som även förekommer i trädgården.
Humleblomstret i tre olika blomningsstadium: knopp, blomma och frökapsel.

Humleblomster är en liten knubbig blomma som, ja, ser ut som en liten humla. Den är nära släkt med trädgårdsväxten nejlikrot Geum coccineum. Man har faktiskt även förädlat fram olika namnsorter av det vilda humleblomstret Geum rivale. Den vita ‘Album’ är nästan genomskinlig i sin vithet då både kronbladen och fodret är vitt eller limevitt.

Humleblomster trivs på fuktiga ängar.

Humleblomster förekommer helst på fuktiga ängar och här ser du den med några grannar smörblomma, teveronika och ängsbräsma. Örten är vanligt förekommande i naturen och syns även i alkärret,bäckkanter, i diken och fuktiga skogar. Stjälken är rödbrun och hårig och blomman hänger som en liten boll med öppningen neråt. Kronbladen i laxrosa skymtar försiktigt under de ludna foderbladen. När blomningen är över vänder hela blomställningen på sig så att den ludna borsten blir synlig.

Humleblomstret har snarlika blad jämfört med den odlade nejlikroten.

Bladen hos humleblomster ser nästan exakt ut som hos den odlade röda nejlikroten. De är två- eller treflikiga och har ett stort uddblad längst in vid bladskaftet. Längst stjälken sitter det vanligen några små stipler, dvs små bladlika utväxter som ofta sitter i bladskaftets bas, men även mitt på bladskaftet alltså.

Röd nejlikrot passar i fuktiga rabatter i sol-halvskugga.

Den odlade röda nejlikroten ser du på bilden ovan. Den trivs i fukthållande jord i sol-halvskugga. Sorten ‘Werner Arends’ har en rikblommande orangeröd, halvfylld blomma som har en lång blomningstid mellan maj och juli. Den blir ca 30 cm hög. Para gärna ihop den med det formstarka hakonegräset i gult och du får en klatschig kombination.

Härliga höstblommande perenner

Hälsade på de duktiga perennaodlarna Lena och Mats på Lackalänga Trädgård i förra veckan. De har en underbar ordning och reda och hög kvalitet på växtmaterialet. Bara fleråriga växter odlar de, men förutom blommande perenner även olika kryddväxter och gräs. Breda skötselgångar och upphöjda limpor med dränerande grus bildar bäddar där krukorna står färdigt ordnade i brätten. Alltså står krukorna stilla och det går snabbt att plocka växter till olika beställningar.

Rosenstav är en gräsliknande perenn med grova ax av sammansatta, små blommor.
‘Kobold’ är en kompakt och lågväxande sort av rosenstav med intensivt violett färg.

Just nu är det en väldig färgprakt bland de sensommarblommande perennerna. Liatris spicata, rosenstav är inte toppmodern just nu, men en trevlig växt för soliga och lätta jordar. Den passar bra i t ex stenpartier eller tillsammans med olika slags Miscanthus. Den vill inte stå helt kruttorrt, men var noga så växtplatsen är väldränerad så den inte ruttnar bort fuktiga vintrar. För övrigt samma krav som gräsen ställer.

Rosenstaven är en lättskött perenn som blommar nu i augusti.

Triftarna är andra växter för den soliga och väldränerade rabatten. De kan också vara kinkiga med härdigheten om det blir för blött i jorden. Det här är växter som växer vilda på havsstrandängar och torra backar vid havet. Blommorna kan vara vita, rosa eller mörkrosa. Triften nedan heter Armeria maritima ‘Düsseldorfer Stolz’.

Den lilla triften är en typisk strandväxt som vill ha sandig och väldränerad jord.

Trädgårdsformer av röllika har ofta häftiga färger och är givna växter på torrängen eller den väldränerade rabatten. Dessvärre är många av röllikaarterna ganska kortlivade. Den orange sorten Achillea millefolium ‘Terracotta’ gör sig extra fint mot en bakgrund av mörkbladig alunrot, eller hur. Andra bra grannar till röllikan är t ex perovskia, silvermartorn och axveronika.

Röllikan passar i den lite vildare planteringen med drag åt torrängshållet.

Torrängens växter reder sig med lite

Torrängens skötselarbetare tar hand om det mest näringsrika gräset och lämnar plats till ljuskrävande växter.
Torrängens skötselarbetare tar hand om det mest näringsrika gräset och lämnar plats till ljuskrävande växter.

Vad menar jag med det, jo, att det naturliga urvalet sett till att de mest tåliga ängsväxterna hittat hit. De klarar sig på en torr och sandig mark och motstår även tramp och omrörning i jordsvålen. Mina exempel hämtar jag från sandstäppen Revingehed där jag tog en promenad en vacker morgon. Det är en artrik miljö med mängder av växter och insekter. Området betas delvis av nötkreatur och används också som övningsområde för pansarregementet P7. Det betyder att stora stridsvagnar rotar runt i ytskiktet och ser till att jorden hålls öppen på sina ställen. Det hårda slitaget har bidragit till den stora artrikedomen tvärt emot vad man kunde tro.

På något friskare mark växer smällglim som blommar i juli.
Smällglim är en vanlig, flerårig växt med anspråkslösa blommor.

Områdets karaktär växlar stort i olika delar. Nära Krankesjön och intill Klingavälsån är det fuktiga miljöer med frodig växtlighet. I tallskogsområdena växer andra blomster än de som finns längst ute i de torra gräsmarkerna. Smällglim är en ljuv liten blomma som trivs på något friskare jord. Den kräver inte så mycket näring och håller till godo med skräpmark och dikesslänter. Jag tycker den kapsellika, uppsvällda blomman med sin puderrosa och nätmönstrade blomma är härligt gammaldags.

Väddklinten trivs på öppen och torr sandmark.
Väddklinten väljer den torra och öppna sandstäppen till sin växtplats.

På den öppnare sandmarken sprider sig väddklinten som också den är en flerårig ängsväxt. Att den är släkt med tistlarna ser man på de runda korgarna. Den har en seg och hårig stjälk som ofta får vara ifred av betande djur. Jag gillar de starkt lila blommorna och kan se att även nektarsökande insekter gärna flyger fram till dem.

Pärlemorfjärilarna söker gärna föda bland väddklinten.

Pärlemorfjärilar förekommer allmänt på sandängen. Larverna lever på olika violer och den vuxna fjärilen hittar sin föda bland den rika växtligheten på naturbetesmarken.

Klöverväxter är väl anpassade till ett kargt bete.

Olika klöverarter finns det gott om på den öppna ängsmarken. De är anspråkslösa växter som har god förmåga att hushålla med den knappa näringen. Blommorna doftar gott och lockar på så sätt till sig pollinerande insekter.

Rödklövern doftar gott och pollineras gärna av humlor.

Kungsängslilja, en skör drömväxt

Vildväxande kungsängsliljor är en syn för gudar.
Den rutiga kungsängsliljan, Fritillaria meleagris, är nästan ett underverk i skönhet. För 16 år sedan besökte jag Kungsängarna söder om Uppsala och kunde helt lycklig traska runt bland tusentals kungsängsliljor som har sitt ursprung i de första inplanterade liljorna som Olof Rudbäck tog hem till Uppsala botaniska trädgård i slutet av 1600-talet.

Vit form av kungsängslilja med en anstrykning av grönt i blomman.
Det finns både vita och lilarutiga blommor och de svävar ca 25 cm upp på sina tunna stjälkar med oansenliga blad. Den är en utmärkt woodlandväxt fast den gärna växer även på fuktiga ängsmarker i mullrik jord. Kruxet med att få den att trivas och föröka sig är många gånger att löken (jorden) torkar ut under sommaren.

Schackrutigt mönster på en lila kungsängslilja.
Fritillariorna räknas som rådjurssäkra växter på grund av sin starka lukt. Ett till skäl att försöka sig på att odla denna lite lynniga växt om du bor i ett viltrikt område. Sätt de små lökarna i september månad, vattna, genomlid vintern och vänta på maj.