Som pärlor på tråd

Pärlbusken trivs bäst i kalkfri, sur jord.

Pärlbuske heter den föga överraskande, den vackra vitblommande busken med knoppar som ett pärlhalsband. Det är en surjordsväxt som vill ha det väldränerat kring fötterna och inte för torrt. Därtill ska du leta fram ett soligt läge. En inte helt lätt kombination att tillfredsställa. Släktet härstammar från Centralasien och Kina och det tillhör rosenfamiljen.

Pärlbusken blir bred och får hängande grenar som äldre.

Exochorda racemosa är den största av arterna som odlas hos oss. Den blir 3-4 meter hög och lika bred. Växtsättet är överhängande med bågformiga grenar, ungefär som paradisbusken. Vill du ha en lite mer lätthanterlig buske i storlek kan du leta efter namnsorterna ‘The Bride’ eller ‘Niagara‘. Båda blir kring 1-1,5 meter höga. Blomningen är som bäst nu i maj och därefter sätter den dekorativa fröställningar som påminner om stjärnanis. Det här är en av mina favoritbuskar att använda i främre kanten av större buskage där man kan se den på nära håll. Trots att blomningen är relativt kortvarig är den alldeles underbar!

Pärlbusken ser ut som vita pärlor i ett halsband.

Underbara syrenernas tid!

Koltrasten sjunger i syrenerna.
En helt misslyckad bild av koltrast eftersom kamerans autofokus drog över till syrenerna i bakgrunden.

Syrenerna står i full blom i Skåne och sommaren ska vara här. Brr, fast idag kan det bli risk för sol och temperaturer över +15 grader! Om vi ska tro meteorologernas förutsägelser. Men vi har trots allt fått njuta länge och väl av den allra ljuvaste tiden när skogen går i ljust grönt och äppleträd, när vårperenner och blåregn bjuder på det bästa de kan visa upp. Jag gick en lång fotorunda för några dagar sedan när det var uppehåll mellan skurarna och samlade in härliga vårblomster som du ska få njuta av här på bloggen längre fram.

Det finns både ympasde och rotäkta syrener.
Rotäkta parksyrenen ‘Saugeana’ skiftar i färg när knopparna slår ut.

Syrenerna är ju bara för härliga för att man ska välja bort dem! Och eftersom de finns i många olika former så kan man få plats med dem i alla trädgårdar, till och med på balkong. Den allra minsta är dvärgsyrenen Syringa meyeri ‘Palibin‘ som bara blir runt metern hög. Tyvärr har den inte doften, men som ympad på stam är den väldigt platsbesparande för miniträdgården eftersom man då kan plantera något annat vid dess fötter och ändå få en känsla av litet träd framför sig.

En annan fördel med syrener är att de inte är så knussliga med växtplats och jord. Det allra bästa alternativet är en näringsrik, lätt fuktig och något kalkhaltig jord, men en ordinär lerjord funkar också. Grattis till alla lerjordsägare, säger jag som trädgårdsdesigner när folk suckar över sitt öde! Du kan ha både syrener och rosor! Å andra sidan kan man se syrener växa i kanten mot grustag och ute på hedmarken. Så det är inte så noga, med andra ord. Men sol till halvskugga bör du erbjuda, annars blir blomningen alltför sparsam.

Syrener i vitt är försommarens favoritväxt.
Vit bondsyren mot ljusgrönt bladverk är det fräschaste som finns en försommardag.

Den vanliga bondsyrenen är väl den som de flesta tänker på när man nämner syren. De blir rejäla buskar på upp emot 5 meter och passar både som fristånde häck, där plats finns, eller som solitärbuske. Tänk på att den förökar sig genom rotskott, så den blir bredare med tiden. Dessa rotskott kan man hugga av och gräva upp för att på så sätt begränsa eller sprida busken till ännu fler ställen. Men har man inte lust med det så är en rotäkta, ympad eller förädlad syren bättre. Vill du ha en vit bondsyren som inte slår rotskott ska du välja den fröförökade sorten Veberöd E, som härstammar från Björkhaga Plantskola.

Dubbelblommande syrener blommar något senare än andra syrener.
Mörklila ‘Charles Joly’ har dubbla blommor som blir något ljusare när de slår ut.

Bland de ympade sorterna så måste nog den mörkt purpurfärgade ‘Andenken an Ludwig Späth‘ och dubbelblommiga ‘Charles Joly’ nämnas. De kontrasterar fint mot ljusare sorter och brukar vara något senare i blom än den vanliga vita bondsyrenen. På så vis kan man också förlänga syrentiden och få dubbelt så lång njutning. Jag önskar dig en njutbar syrentid!

 

Tidig rosenröd färgprakt

Rosenripsen är den tidigast rödblommande busken om våren.

Här tycker jag vi har en utmärkt barnbuske! Vårpigg och blommande ända ner till marken, humlesamlande buske som vågar ta plats. Man blir lite glad när man ser dem nu i april-maj, de rosenröda blommorna som ger mig en känsla av läppglans och Hubba-bubba. De är väldigt mycket nu, nästan lite påträngande granna i sin blomningsfas, rosenripsen med sina hängande klasar. Men eftersom det fortsatt är brist på rött i rabatterna så gör det inget. Det finns plats för dem att svälla ut och visa upp sig.

Rosenripsen är en tacksam nektarväxt under tidig vår.

Rosenripsen är en halvhög buske upp till ca 2 meter som blir både tät och bred. Du kan plantera den som fristående solitär buske eller införliva den i ett buskage med andra mer senblommande arter. I en friväxande häck gör den sig fint ihop med oxbär, småblommiga schersminer eller aronia. Efter blomningen blir den helt grön och anonym, det är därför jag gärna blandar upp den med andra arter som har en senare blomning eller vacker höstfärg. För denna har bara sin tidiga blomning som skönhetsvärde. Färgmässigt blir det en riktig chock när man ser den sida vid sida med den knallgula forsythian, så där går nog gränsen.

Rosenrips blir upp till två meter hög och nästan lika bred.

Ribes sanguineum finns med några blomsäkra namnsorter, t ex ‘King Edward VII‘ och ‘Koja‘. Båda är mycket rikblommiga, den senare något mörkare i färgen. Rosenripsen är anspråkslös att odla, men den vill ha ett soligt läge för att utveckla bästa färgprakt. Jorden ska helst vara lätt och sandblandad och den kan gärna planteras på en liten kulle för att inte riskera att rötterna blir stående i vatten. Går upp till zon 3.

Rosenröda läppar och tuggummi är vad jag tänker på när jag ser rosenripsen blomma.