Skötsel av magnolia

Magnoliasläktet är stort och varierande från vintergröna till lövfällande arter. De härstammar från ett brett område i Himalaya och Ostasien till Nordamerika. Tyvärr är det endast ett fåtal arter som lämpar sig för det skandinaviska klimatet, och av dem inga vintergröna. Vanligen är det för de stora, spektakulära blommornas skull som man odlar magnolia i trädgården. Men räkna med att det är en kortvarig glädje, så helst ska man inte vara bortrest den veckan när magnolian blommar!

Mgnoliorna har stora knoppar och breda blommor som utslagna.
Praktmagnolian Magnolia x soulangeana är den vanligaste magnoliaarten i svenska trädgårdar.

En fin magnolia häger ihop med en god förberedelse av jorden vid plantering och god skötsel därefter. Det är inte helt lätta växter. Vad du ska komma ihåg är att ta väl hand om rötterna, som är magnolians svagaste punkt. Det kan vara skillnaden mellan en säker etablering och en döende planta redan efter en-ett par säsonger. Magnolians rötter är tjocka och köttiga och skadas mycket lätt vid plantering/omplantering. Särskilt gäller det under viloperioden när växten är avlövad, men även annars ska man akta sig för att krafsa i rotzonen med vassa redskap.

Magnolian kan bli en stor buske med åren.

Välj en växtplats som är vindskyddad och gärna har någon form av städsegrön bakgrundsplantering för att blomningen ska framträda på allra bästa sätt. Man ser många fina magnolior mitt ute på gräsmattor också, men det är lättare för de känsliga arterna att komma igång om du ägnar växtplatsen lite omsorg. Särskilt gäller det om du ligger på gränsen för växtens härdighet. Vilket brukar vara zon 3 för de flesta arter i Sverige.

Magnolian blommar under en kort tid på våren.
Magnolian ‘Genie’ är en ny korsning med underbart vinröda blommor.

De allra flesta magnolior föredrar en neutral till svagt sur jord. Den ska vara humusrik, luftig och fuktighetsbevarande. En kall och tät lerjord minskar tillväxten och gör plantan mottaglig för svampsjukdomar. Så satsa på jorden! Bor du i lerjordsområde och absolut vill ha en magnolia måste du vara extra noggrann vid uppbyggnad av växtbädden. Gräv ut en stor grop på en plats som gärna kan vara den högsta på tomten, fyll botten med dränerande grus och gör en liten gruskulle där plantan kan stå. Resten av planteringsgropen fylls med lucker kompostjord, gärna halvförmultnade löv och barrester, rhododendronjord på påse och liknande. Även om du har en jordmån som är bättre lämpad ska du tänka på planteringsjordens kvalitet. Magnolia och rhododendron har faktiskt ganska lika krav.

Stjärnmagnolian blommar i april-maj på bar kvist.
Stjärnmagnolian blir en liten, bred buske med något längre blomningstid än andra arter.

April och september är bästa tider för plantering av magnolia. Och glöm sedan inte att vattna. Ofta och rikligt! Till magnolians löpande skötsel hör en årlig tillförsel av torvmull, kompostjord eller rhododendronjord och ett luftigt lövtäcke till hösten. Är sommaren torr behöver man ofta vattna magnolian några gånger. Gödslingskravet är mindre, och oftast räcker det med en näringsrik kompost.

Stora Villamässans Trädgårdsmässa 2015

Tillbringade en heldag som utställare igår på mässan i Malmö. Under förmiddagen var det fullpackat med folk och frågorna rörde sig allt mellan “Jag har ett skuggigt hörn under äppleträdet, vad ska jag plantera där?” till “Varför får citronträdet gula blad?” och “Är den riktig?” och de pekade på den undersköna magnolian ‘Genie’ som man bara inte kan låta bli att tycka om. Eller tycka om är väldigt svagt uttryckt, snarare avguda.

Magnolior är härdiga i ca zon 1- max 3 i Sverige.
Magnolian ‘Genie’ är en sällsynt lyckad korsningsprodukt.

Magnolian ‘Genie’ är en hybrid mellan Magnolia soulangeana och Magnolia liliiflora ‘Nigra’. ‘Genie’ sägs vara lättodlad, men jag vet hur det kan gå med växter som har lite speciella krav. Glömmer man bort att ge dem den där speciella omsorgen, som även citrusträd, olivträd m fl kräver så tynar de snabbt bort. Hur som helst så tycker jag ändå att de här tulpanformade, rödsvarta knopparna som öppnas i skålformat runda, sammetsröda blommor är något alldeles extra. Som många magnolior remonterar den gärna. ‘Genie’ har ett kompakt och upprätt växtsätt. Höjd efter tio-femton år, ca 3 meter, beroende på växtplats. Trivs bäst i full sol och en lucker, svagt fuktig jord. Absolut ingen kall och kompakt lerjord! Zon 1 säger Flyinge, upp till zon 3 säger andra växtförsäljare.

Ranunkler är en härlig vårblomma med sina silkesmjuka kronblad som sitter tätt, tätt som på en tusenbladsros.
Vårbukett med härliga ranunkler.

Vad kan man handla på mässan ? Mycket lökar & knölar, fröer, mindre krukväxter, kryddor, färdigbundna buketter, odlingslådor, växtstöd, pilekorgar och så böcker förstås. “Vad köpte du?” brukar mamma fråga. Det blev en massa böcker, som vanligt. Billigt, så då måste man passa på. När jag ska hinna läsa dem? Det vet jag inte, men man kan åtminstone börja med att titta på bilderna. Små, söta holkar med stråtak för småfåglar skulle man ju kunna hänga upp i något träd. De håller kanske inte så länge, men charmfaktorn är hög för betraktaren.

Fågelholkar i strå för småfåglar i trädgården.
Citrusträden håller fortfarande ställningarna i popularitetsligan, trots att jag fick höra många kommentarer från besökare som hade lyckats döda sina citronträd i vinter. Ja, de behöver en sval, men ljus vintervila med växtbelysning. Ja, de behöver jämn vattning med citrusgödning hela vintern. Klarar du det så blir dina citronträd fina och bär frukt i olika mognadsstadium hela året. Jag skulle inte vilja vara utan mina citronträd – de ger mig en sådan livskvalitet. Faktiskt. Jag älskar dem. Just nu blommar de och sprider de sin söta doft i hela huset.

Citronträden kräver jämn vattning med citrusgödsel.

Bland trädgårdsinstallationerna så måste jag berömma min kollega Annika Sjölin Waerner för hennes fina monter åt Flyinge Plantshop. Hon har ett färgöga som få och matchar med säker hand naturtoner för sig, vita och gula nyanser för sig och kombinerar härliga grupper i rött som skimmia med korellkornell och den rödbladiga lilla Rhododendron neriflorum ‘Marouschka’.  Vilstolen i rotting hamnade i en skuggig dunge av höga bambu och marknära ormbunksväxter. Myrorna i rostig plåt var en riktig barnmagnet. Oj, så många som fastnade där!

Vilstolen i bambu smälter in i en naturlik trädgård.

I övrigt kunde jag peka ut en annan intressant växt – den brokbladiga rhododendronen ‘Goldflimmer’ som du ser på bilden här nedan ihop med en vit julros. Mycket effektfull bladteckning i diskreta gula ränder. Den har en blomning i lilarosa i maj, precis som vilken som helst catawbiense. Just blomningen kunde man nästan vara utan, för det låter inte så fräscht i kombination med de gulbrokiga bladen, så jag skulle nästan vara beredd att plocka bort knopparna för att slippa blomning, i och med att bladen är så vackra. Vad tycker du?

Brokbladig rhododendron lyser upp i mörka hörn.

Härliga gulblommande buskar

Ginstväxter vill ha torr och väldränerad jord i soligt läge.

Det finns ett stort antal buskar som tillhör släktet ginstar i ärtväxtfamiljen, en del hemmahörande i norra Europa och andra endast förekommande södra Europa och mellersta Asien. Blomstringstiden är ofta relativt kort och däremellan ser buskarna rätt så risiga ut, så prydnadsvärdet är väl så där. Men lyckas man omge dem med trevliga grannar som fyller på med blomning vid andra delar av året, eller fina barrväxter, så kan det vara ett trevligt tillskott i den torra rabatten.

Gulblommande färgginst doftar ärter.

Genista tinctoria är en vildväxande art i södra Sverige som blommar under sensommaren, och ur den har en vanligt förekommande namnsort G.t ‘Royal Gold’ tagits fram. Färgginstens granngula blommor sitter ute på skottspetsarna men de korta, smala bladen är tämligen oansenliga. Färgginst trivs bäst på solig och varm plats i väldränerad och torr jord. I det vilda hittar man ofta ginsten uppe på sandåsar, så det är vad man ska försöka efterlikna även i trädgårdssammanhang.

På hösten kan ginstarna remontera med lite färre antal blommor.

Förra hösten såg jag blommande ginstar i oktober i Italien (ovan), men jag skulle tro att det var en remonterande blomning. De här växte på stenig, kalkrik mark precis på kanten till en olivodling. Torrt och kargt så det förslår. Möjligt att det var samma art, men jag vågar inte gissa. En annan gulblommare, som dock tillhör en annan art, är ärttörnet Ulex europaeus (nedan). Ärttörne växer längs kusterna och på ljunghedar, oftast på sandjord. Alltså även här är ståndorten torr och mager. Den förekommer vild i Danmark, och sällsynt även i Sydsverige, men jag har framför allt upplevt den taggiga gorse, som den heter på engelska, längs kusterna i Skottland. Helt ogenomtränglig, som en taggtrådsrulle!

Ärttörne är en mycket taggig buske som blommar i maj månad.

Trollhasseln står i blom

Japansk trollhassel har mindre blommor än hybriderna.
Den japanska trollhasseln blommar allra sist av (de tidiga) trollhasslarna.

Trollhasseln tillhör de tidigast blommande buskarna i vårt klimat. Beroende på vintern sätter de ofta igång redan i januari-februari. Blommorna kan närmast liknas vid ett färggrant trassel av tunna trådar, lite olika i storlek och färg beroende på vilken sort de tillhör. Många av sorterna, t ex Hamamelis x intermedia ‘Pallida’ (nedan) doftar dessutom mycket gott.

Trollhasselns trassliga blommor syns redan i januari i bästa fall.

Trollhasseln är en typisk woodlandväxt som trivs i halvskugga under träd där jorden är lucker och humusrik och inte torkar ut under heta somrar. Buskarna blir inte så stora, knappt 2 meter, och de växer långsamt. Så det kan vara skäl att köpa rejäla storlekar, även om priset ofta är ganska högt, just på grund av att de växer så sakta.

Hybridtrollhassel med stora blommor blommar tidigt.

Efter blomningen för trollhasseln ett ganska tillbakadraget liv. Den gör inte mycket väsen av sig under sommaren. Buskarnas vasformiga växtsätt passar perfekt för lägre, marktäckande undervegetation och lökväxter. Men när vi kommer till hösten sprakar de igång ordentligt igen. Gul-orange och röda höstfärger lyser upp i de halvskuggiga partierna av trädgården och ger extra krydda åt mulna dagar!

 

 

Vårljungen blommar redan på soliga växtplatser

Släktet Erica är stort runt om i världen, men i Skandinavien känner vi enbart till ett halvdussin arter som är vinterhärdiga nog att klara barmarksvintrar. Dessa vårblommande ljungväxter är låga, städsegröna buskar med en god marktäckande förmåga. Det trevliga med den vårblommande ljungen är dess tidiga blomningstid, som piggar upp när allting annat fortfarande är gräsbrunt, men också den långa blomingen som kan vara i 1-2 månader.

Vårljungen har en tidig vinterblomning, men skadas lätt av barmarksfrost.

Erica är en surjordsväxt som kräver en växtjord med lågt pH-tal. Ett pH på 4,5-5,5 är oftast lagom. För att komma ner så lågt i pH måste man använda rikligt med okalkad, grov torv i planteringsjorden och helst bo i en jordmån som inte är alltför kalkrik för övrigt heller. Med tiden jämnar ju sådana surhetsskillnader ut sig i naturen, så växterna behöver årligen tillföras ny torvjord. Det går också att blanda i och jordförbättra med sk färdig rhododendronjord som passar alla typer att surjordsväxter.

Ljungväxter trivs i sur jord med lågt pH.

Ljungväxterna gillar solbelysta växtplatser med en lucker och genomsläpplig jordmån. Plantera dem gärna i grupper med andra surjordsväxter som små bergtallar, enar, kalmia, pieris, trollhassel eller rhododendron. Ljungväxter kräver inte mycket skötsel alls, men en lätt beskärning med häcksax strax efter blomningen kan vara positivt för att forma täta, buskiga exemplar. Annars tenderar ljung lätt att på sikt bli långa och rangliga.

Vinterblommande ljung piggar upp med tidig blomning.

Erica carnea är den vanligaste arten hos oss, hemmahörande i de östra och mellersta delarna av Alperna. Den finns i många namnsorter, där de flesta håller sig gott och väl under 30 cm i höjd. För att de nyaste skotten inte ska torka av barmarksfrost på vintern och våren kan det vara bra att vattna plantorna lite extra under dagar med plusgrader. Alla städsegröna växter förlorar mycket vatten under blåsiga vinter- och vårdagar eftersom de inte kan stänga sina klyvöppningar helt och hållet. Vatten läcker då ut till luften och roten kan ha svårt att få upp nytt vatten från den frusna marken. Lagerhägg är exempel på en annan typisk växt som lätt får stora torkskador från kalla vindar.

Bruntonade växter för den återhållsamma

Starrgräs trivs i fuktig, men väldränerad jord.
Det bruna starrgräset Carex speciosa ‘Vulkan’

Allt brunt är inte alunrot. Det finns fler växter än så där man förädlat på den mörka färgen. Men dessa är bruna, inte “svarta” som länge varit en poppis färg i trädgårdsvärlden. Jag promenerade runt en vacker höstdag hos Splendor Plant i Jonstorp och fick en titt på både nyheter och gamla godingar. Den bruna starren ‘Vulkan’ ovan är ett dekorativt gräs som gärna umgås med växter i klara färger. Planteras i kruka med väldränerad, men fukthållande jord. Den blir ca 50 cm hög. Är tyvärr svagt härdig och passar bara i skyddade lägen.

Smällspireor finns i olika färger och storlekar.

Den bronsfärgade smällspirean ‘Amber Jubilee’ (ovan) har ett melerat bladverk som skiftar i guld och orange. De nya skotten lyser oemotståndligt i motljus. Längre fram mot hösten övergår färgen mer mot violett. ‘Amber Jubilee’ är en kompakt buske som blommar i maj med vita blommor. Den blir drygt 1,5 meter hög i ett soligt-halvskuggigt läge.

Blodfläder med mörkbrunvioletta blad gör sig fint mot lite ljusare, gultonade växter.

En blodfläder kan bli en vacker accent i en ljusare rabatt. Den flikbladiga flädern ‘Black Lace’ är ganska ny och ger ett sirligt intryck. Den har ljusrosa blommor i juni som doftar av citron. Både blad och bär är mörkröda-bruna. Alla fläderarter är anspråkslösa, men de mörkbladiga gillar speciellt att stå i soligt läge.

Svartaronian Glorie E är en låg och kompakt buske som passar under fönster i soliga lägen.

Vill du ha en annan anspråkslös bladväxt så är den lilla svartaronian ‘Glorie’E på bilden ovan ett bra val. Glorie har ett friskt, glänsande bladverk som skiftar i eldrött när det går mot höst. Det är en kompakt och lågväxande sort som passar in där höjden, t ex under fönster är begränsande. Den blir inte mer än 60-80 cm hög. Aronia har rikligt med stora, vita blomklasar som ger ätliga bär.

Brokbladigt rosenprakttry passar i massplanteringar blad grönbladiga buskar.

Weigela eller rosenprakttry är ett annat släkte med flera lågväxande buskar. Den brokbladiga ‘Minuet’ är än så länge ny i bostadsområdenas massplanteringar, men med sitt låga och kompakta växtsätt passar den väl in där. Jag gillar också de vit-rosabrokiga bladen som sticker ut bland andra gröna växtmassor. ‘Minuet’ blommar i ljust-mörkt rosa färg och bladen får en rödbrun höstfärg. Blir inte högre än 50-60 cm. Den skulle jag gärna se mer av!

Myrten stortrivs utomhus

Myrten formar lätt ett litet träd.

Det har varit en vidunderlig säsong för mitt myrtenträd som såg ut så här i början av året. Då var jag tvungen att klippa in det då det hade brett ut sig alldeles sagolikt mycket. Fick åter den runda formen. Därefter kom en period när det rasslade blad från den var gång man gick förbi. Jag tänkte nog att den skulle gå hädan.

Myrten är en växt som trivs i fuktig och sval luft, så denna höst har varit toppen att stå ute.

Men våren kom och den fick ny, större kruka och så ställde jag växten utomhus längs husväggen så fort frostrisken var förbi. Den fick både gott om vatten och näring hela sommaren och stod i ett skyddat västerläge. Sakta men säkert började nya blad växa ut lägst in i plantan där allt det torra hade rasslat tidigare. På sensommaren kom det alldeles fullt av små, runda knoppar runt om. Som sedan slog ut. Fast det tog lång tid. I rosa blommor.

Myrten har små ljusrosa blommor över hela busken.

Nu är nästa omgång knoppar på väg att börja blomma. Den är helt vild min myrten! Skulle så gärna att den fick en trevligare vinterupplevelse i år, så jag ska låta den stå ute så länge det bara går och sen ska den få norrfönstret på vinden, där det är svalt och fint. Hoppas ljuset räcker till. För en sådan överlevare måste man ta hand om!

Sent blommande skäggbuske ger höstpoäng

Skäggbusken har en sen höstblomning i ljusblått.

Skäggbusken är en liten, frostkänslig buske som inte kommer igång med sin blomning förrän i augusti och oftast håller ut ända in i oktober. Har det varit en varm sommar är chansen större att det blir en riklig knoppsättning. Många gånger får man beskära skäggbuskarna väldigt hårt på våren, då de för det mesta fryser tillbaka rejält under vinterperioden. Man kan härvidlag likna dem vid buddleja och perovskia. Läget är mycket viktigt om vi ska kunna odla skäggbuske på våra breddgrader. Soliga och torra platser i lä, med en lätt och varm jord är att föredra.

Torra grenar på en skäggbuske som frusit under vintern.
En skäggbuske fryser hårt tillbaka och blir inte alltid så vacker nertill.

Skäggbusken blir inte mer än 1-1,5 meter hög och har små, gråsilvriga blad. Bladen hos C. x clandonensis är lancettformade och hos C. incana bredare och lätt flikade. Blommorna är himmelsblå och på namnsorten ‘Heavenly Blue’ något mörkare än hos den rena arten Caryopteris x clandonensis.  Det finns ett 10-tal arter världen över och alla härstammar från ostliga Asien. Caryopteris incana anses vara den härdigaste arten.

Skäggbuskens blad doftar som lavendel.

Prydnadsvärdet sitter helt klart i den sena blomningen. Skäggbusken är en utmärkt fjärils- och biväxt som erbjuder insekterna nektar vid den tid på året då de flesta andra födokällor redan vissnat ner. Bladverket tycker jag att du ska stryka för att få känna den lavendellika oljiga doft som ger så många medelhavs-associationer.

Weigelan blommar om efter sommarbeskärning

Weigelan blommar gärna om till hösten om den blir beskuren.

Weigelan är en trevlig sommarblommande buske som gärna kommer igen med ett höstflor om man beskär den efter blomningen. Den reagerar ungefär som vissa perenner som blommar om när man klipper ner dem. T ex kantnepetan är en typisk sådan växt som bara behöver några veckor på sig att slå nya blombärande skott. Fast normalt är jag inte någon förespråkare av att toppa buskar, men gör man det snyggt, så kan det vara klart godkänt ändå. På bilden nedan ser du hur de nya skotten skjutit fram från beskärningsstället.

Weigelan skjuter nya skott från beskärningsstället.

Weigela finns i ganska många olika sorter och höjder, allt från den lågväxande Weigela florida ‘Minuet’ som bara blir en halvmeter hög. Letar du efter det svenska namnet så heter den dvärgrosenprakttry, men det är oftast weigela ‘Minuet’ man pratar om. Det är en bra och härdig sort som kan användas som marktäckare eller planteras framför högre buskar. Bladverket är lite brokbladigt och melerat i purpurfärg. Blommorna är rosaröda i juni.

Brokbladig dvärgprakttry skiftar i rosarött.

För att weigelan ska hålla sig snygg över tid är det mycket viktigt med en årlig underhållsbeskärning. Annars blir den lätt risig upptill och kal nertill. Men tar man bort de äldsta grenarna ända ner från marken så bildas det nya skott som håller plantan vital. En massplantering av lågväxande weigela kan säkert beskäras med röjsåg också, för att jobba snabbt och smidigt, annars får man gå och gallra buske för buske när det gäller de solitära storlekarna.

Spännande ny, brokbladig hortensia

Var och hälsade på hos Splendor Plant i Jonstorp och fick träffa många intressanta nyheter i deras sortiment. Hortensior är tacksamma att visa upp på hösten när det inte finns så många andra buskar i blom. Men jag kunde också konstatera att många Hydrangea macrophylla-sorter var taniga och veka i grenarna samtidigt som blomprakten sedan ett tag hade mattats av och blekts. Faktum är att hortensior skulle man helst köpa och plantera på våren då de oftast får stå tätt i plantskolan och blir rangliga av detta.

Hortensia med brokiga blad och kompakt växtsätt har saknats på marknaden.

Men det fanns några fina hortensior av annan karaktär. Från Bailey Nurseries kommer en mycket spännande nyhet – Hydrangea macrophylla Light-O-Day som ingår i First Editions serien. Det är en brokbladig hortensia med mycket kompakt växtsätt och breda, platta blomställningar med små fertila blommor i mitten och sterila högblad längst ut. Blomfärgen varierar beroende på jordens pH.

Rosa blommor vid kalkrik jord och blå vid sur jord får hortensiorna.

Light-O-Day ska vara härdig upp till zon 3, men den har inte provats i Sverige i så många vintrar ännu, utan rekommendationen kan komma att ändras. Busken blir upp emot 1,5 meter hög och blir ganska så smal i växten då grenarna strävar mycket kraftigt uppåt. Den trivs i sol till skugga och vill säkert som de flesta hortensior över lag ha en fuktig och mullrik jord. Förbättra jorden med okalkad torv och du lär få en lila nyans mot blått. Brokbladigheten gör den mycket intressant att använda i planteringar med mer kompakt grön bladmassa, då den sticker ut på ett mycket positivt sätt. I like!

En brokbladig hortensia som passar i soliga till halvskuggiga lägen.