Magiska Muscari

Pärlhyacinter härstammar från Medelhavsområdet.
Pärlhyacinten har bedårande små blommor som ska beundras på nära håll.

Muscari betyder myskdoftande blommor, och fastän det inte är så mycket för doftens skull som jag håller pärlhyacinter, så är det ett härligt namn! Pärlhyacintsläktet härstammar från trakterna kring Medelhavet, och det är faktiskt så att de växer vilda runt precis hela Medelhavet och dessutom en bit upp i Alperna. I första hand väljer de soliga stäpper, ängar och glesa skogsområden. De gillar marker med vårfukt där lökarna kan stå upp till anklarna i rinnande smältvatten från bergen. Men under sommaren är klimatet torrt och hett. Då bakas lökarna i solen.

Torr och genomsläpplig jord gillar pärlhyacinter.
En solig till halvskuggig växtplats med ganska torr jord blir bäst för pärlhyacinten.

Ska du välja en lämplig ståndort för pärlhyacinter i trädgården så är kraven inte jättehöga. Tvärtom är det en växt som villigt förökar och sprider sig vidare med både frö och lök. Den anpassar sig vanligen till de flesta växtplatser, bara det inte är alltför blött och näringsrikt under sommaren och vintern.

Pärlhyacinter kan stå inomhus.

Jag köper gärna på mig mängder av drivna pärlhyacinter nu på vårkanten och njuter av dem både inomhus i arrangemang och utomhus i kruka. De är gudomligt näpna, men man måste se dem på nära håll, annars missar man poängen. Det är ju inga storväxta eller grälla växter, utan de flesta arter blir inte mer än 10-20 cm höga.

Pärlhyacinter är inga krävande växter.
Genomsläpplig jord i soligt till halvskuggigt läge och ingen markfukt är receptet för att lyckas med pärlhyacinter.

När blomningen för de krukodlade exemplaren är avklarad kan du gärna förvara lökarna torrt i sin kruka. Småningom vissnar bladen ner och då kan du bara gömma undan krukan i en papperspåse i förrådet tills det blir höst och dags att plantera ut dem. Lökarna behåller spänsten bra och har inga krav på att hinna rota sig innan frosten kommer, så det brukar inte vara någon fara även om du planterar ut dem i rabatten ganska sent.

Ljust blå eller vita pärlhyacinter gör sig fint i vårrabatten.

Plantera tulpanlökar nu

Bästa tid för plantering av blomsterlök är nu.
Här ska det bli tulpaner och lite nya narcisser.

Hade tur med tulpanerna ifjol då de fick vara ifred för hjortar och rådjur som gärna går in och mumsar på diverse dyra skott i min trädgård. Fick en helt underbar blomning av den väldoftande liljeblommande ‘Ballerina’ under päronträdet. Så nu i höst vågade jag mig på ett nytt inköp av tulpanlök. Går det så går det – jag chansar gärna. För det är väl värt pengarna när blommorna väl står där. En kall och utdragen vår som i år kändes det som att blomningen aldrig tog slut. De bara höll sig fina hur många veckor som helst!

Tulpaner kan blomma fint i gräsmattan.
Tulpanen ‘Ballerina’ i en vit sky av lundbräsma och blålila klematis.

Nu vågar jag inte hoppas på att desamma lökarna skulle orka med att komma upp en gång till, eftersom jorden är starkt lerig och det begränsar lökarnas förmåga att sätta sidolökar. Så jag köpte en ny omgång ‘Ballerina’. Fastän färgen är udda – starkt varmorange – så är den bara helt underbar i sin uppenbarelse.

Tulpanen Ballerina har en stark orange färg och god doft.

Som sällskap kommer den att få den sena fylldblommande ‘Black Hero’. Bild nedan. Får se om de hinner matcha varandra och den underbara vita ängsbräsman i tid. Det är bland det allra svåraste när man ska designa stora planteringar med lökväxter – kommer de att blomma samtidigt. Man kan läsa sig till ungefärliga blomningstider, men i slutändan är det både klimatet och växtplatsen som styr.

Fylldblommiga tulpaner blommar sent.
‘Black Hero’ är en senblommande fylld tulpan i mörkt mörkt lila. Foto: tastygardener.com

En torr rabatt kommer att få kombinationen av mörklila ‘Ronaldo’ och rödstrimmiga ‘Carnaval de Nice’. Den klassiska tulpanen ‘Carnaval de Nice’ har jag längtat efter länge. Här har vi en fransyska som verkligen sticker ut från mängden. Den har stora blommor med mörkröda strimmor på vit botten och grågröna blad med en vit kant runt om. Det är en gammal goding som registrerades i början av 1950-talet som en sport av den gul-rödstrimmiga ‘Nizza’.

Carnaval de Nice är en spektakulär tulpan som blommar sent på våren.
Den härliga rödstrimmiga tulpanen ‘Carnaval de Nice’. Foto: gardenia.net

En sport är en muterad växtform som uppträder spontant i en mängd helt normala plantor. Vanligt är sporter på rosor. T ex den vita rosen ‘Iceberg’ har en klättrande sport som kallas ‘Climbing Iceberg’. Sporter kan ofta vara avvikande i färg. På så sätt uppkom de brokbladiga benvedarna Euonymus fortunei ‘Emerald Gaiety’ och ‘Emerald ‘n Gold’. Som trädgårdsägare eller förädlare gäller det att vara på hugget när en sport uppkommer och föröka den vidare för att utröna om det är en bra sport eller en dålig sport. Goda sporter för sortutvecklingen vidare och kan som i fallet med benvedarna bli en riktigt bra affär.

Tulpaner trivs inte i lerjord utan vill ha det torrt om somrarna.
Vid plantering i gräsmatta i tung lerjord försöker jag lätta upp jorden med småsmå lecakulor.

Men så tillbaka till lökplanteringen. Hitta gärna en lämplig ståndort för ett långvarigt resultat. Den idealiska jorden för tulpaner är torr och lätt, men samtidigt humusrik. Helst ska det vara en solig växtplats där jorden kommer åt att torka upp på sommaren. Så de passar inte i samband med perenner som vattnas extra under sommarmånaderna. Välj istället ett torrare hörn där du har mer torktoleranta växter. I gräsmattan kan de stå på en lätt upphöjd plats, i mitt fall under ett träd som dränerar marken lite extra. Fruktträden har djupa rötter och då finns det plats för tulpanerna i ytskiktet.

Plantera blomsterlök i lucker jord.
Här blir det narcisser på samma sätt i lucker jord. Svindyra ‘Albo Pleno Odorato’ för 15 kr stycket!

Jag gräver gärna upp cirklar av grässvål ca 40 cm i diameter där jag jordförbättrar med minsta sortens lecakulor, lite kogödselkompost och benmjöl. Ner med lökarna på lämpligt djup i den luckra blandningen, ca 8-10 cm, och så på med gräsmattan igen. Sen trampar du till gräsmattan. Klart! Detsamma passar utmärkt för påskliljor i gräsmatta.

Lyckas med Afrikas blå lilja

Afrikas blå lilja är en lättskött växt om man klarar vinterförvaringen.

Agapanthus, Afrikas blå lilja, är en både lättskött och krävande växt. Krävande så till vida att de flesta arter måste vinterförvaras inomhus eller åtminstone väl skyddat mot minusgrader. Man måste ha koll på temperatur och vattning under vintern. Helst ska det inte vara över +10 grader, för att knoppbildningen ska bli så bra som möjligt. Eftersom växten behåller bladen vill den ha en viss mängd ljus också. Sommaren utomhus brukar inte innebära några större problem, så länge det blir lite sol emellanåt.

Afrikas blå lilja finns i många olika arter.

Växten kommer från Sydafrika och växer vilt längs vattendrag och i flodområden. Tidvis svämmar dessa över och då får liljorna en rejäl rotblöta. Däremellan blir det torrare och hetare väder och då torkar rötterna upp och krymper. Men eftersom de lagrat en del vatten klarar de perioder av torka. Tänk likadant om du har liljan på terrassen eller i uterummet. Vattna rejält, men låt den sedan torka upp innan nästa vattning.

Agapanthus finns i blått, ljusblått och vitt.

Under vintern är det lätt att ta livet av sin blålilja om man missar detaljen med vattnet. Den ska knappt vattnas alls, utan det räcker med en liten skvätt per månad. När våren kommer och risken för frost är över städar du bort alla torra blad och vattnar lätt igenom rotklumpen. Alla år behöver du inte plantera om, utan låt växten bo lite trångt. I våras vände jag upp och ner på mina gamla liljor för att kolla rotläget. Och då såg det ut såhär.

Rotsystemet blir tätt genomväxt och behöver då och då planteras om i större kruka.

Köpte nya krukor alltså och fyllde på med ny jord. Och det satte tydligen fart på liljorna för jag har inte sett maken till blomning. Juniorerna som inköptes ifjol ser minst sagt spinkiga ut i jämförelse. Men det är bara en fråga om tid innan de är uppe i samma nivå.

Medelhavsväxter vill ha varma somrar och svala vintrar.

 

Rhododendronprakt hos Gert och Lennart

Halvskugga och fuktig jord är bra för rhododendron.
I en halvskuggad glänta växer azaleorna halvvilt.

Lite osannolikt placerat i den sandiga tallskogen ligger de två grannarnas rhododendronsamlingar. Den ena aktiv medlem i Sydsvenska Rhododendronsällskapet och den andra nyfiken trädgårdsentusiast med välfyllda torvbäddar i hela färgpaletten. Att få rhododendron och azalea att trivas i skogsmiljö är inte helt otippat, men att omvandla torr sandjord till ett surjordsparadis kräver mer arbete. Och ständigt kämpande mot hungriga rådjur som hoppar över alla staket för att ta sig in i samlingarna.

Rhododendron vill ha sur jord och luftig, torvrik jord.
Gert är stolt ägare till många fina rhododendron.

För att få fina rhododendron som trivs och växer till sig krävs en kemiskt sur jord som är porös och fuktig, samt skydd mot kalla vindar. Murar, staket och skyddande överståndare silar vind och ljus och ger ett jämnare klimat. I torra perioder måste man stödvattna om inte naturliga vattendrag eller dammar ger ett ständigt vattentillskott. Annars börjar man med att preparera jorden.

Azaleor är lövfällande rhododendron som klarar soliga lägen.
Krypande azaleor trivs i det exponerade läget i Gerts japanrabatt.

Avgränsa gärna planteringsbädden med en kant av torvblock. Torvblocken grävs ner en bit i marken och sedan fyller du på med torvmull bakom. Plantgropen skall vara ungefär dubbelt så stor som rotklumpen. Plantera i grov och fuktig spagnumtorv som har ett pH på max 5. Växten sätts inte djupare än den stod i sin kruka eller klump i bädden hos plantskolan. Syret till rötterna är mycket viktigt, så därför ska du inte trampa till jorden för hårt. Fyll istället på med mer torv när jorden sätter sig. Gå inte på rotzonen utan plantera in en marktäckare eller täck med bark eller löv.

Rhododendron finns i nästan vilka färger som helst.

Gödsling av rhododendron är inget man behöver göra varje år. De trivs med enklare förhållanden och kan lätt överdriva skott- och bladtillväxten på bekostnad av knoppbildning om man ger för mycket näring. Det finns speciell rhododendrongödsel med anpassat kväveförhållande (innehåller surt ammoniumkväve), men inte heller den ska man överdriva. Gödsla senast före första juni. Rötterna är mycket saltkänsliga och kan reagera på kranvatten som innehåller höga halter av klorider. Något du ska tänka på om du tvingas ta bevattningsvatten från det kommunala dricksvattennätet.

Azaleor och pioner trivs tillsammans.
I övre högra hörnet har azaleorna fått sällskap av en buskpion (trädpion) med stora, karminröda blommor.

Storbladiga rhododendron kräver lä och skugga eftersom deras blad har förhållandevis stora klyvöppningar. Det leder till kraftig avdunstning i blåsigt och soligt läge. Man kan se fina rhododendronbuskar som växer mitt ute i en golfbana, men det kräver ständig tillgång till vatten så att växten inte torkar ut. Inrullade blad är ett tidigt symtom på torkskada. Småbladiga varianter tål mer sol och kan till och med vantrivas i ett ständigt skuggläge.

En rhododendronträdgård är ganska lättskött när man väl fått den på plats.
En vy över Lennarts trädgård med sittplatser.

I Lennarts trädgård råder det en behaglig halvskugga från alla omgivande träd och planterade magnolior, japanska lönnar, häxalar, korneller och andra vackert blommande buskar och träd. Man kryssar sig fram på smala stigar och hukar under lågväxande grenar. Det är omöjligt att föreställa sig vilket paradis som tar plats bakom det enkla staketet ut mot vägen. Jag ger mig inte in i några sortbeskrivningar, men kan bara råda dig som är specialintresserad av just rhododendron att kontakta Rhododendronsällskapet för att träffa likasinnade som sitter inne med otroliga kunskaper.

Knoppiga azaleor trivs gärna i lite soligare läge i trädgården.

Jag nöjer mig än så länge med att beundra blomprakten hos de lite enklare sorterna. Speciellt azaleorna med sina sirliga blommor är mina favoriter. Ska nog fylla på med någon mer sort framöver, men jag har ju den sega lerjorden med högt pH att kämpa med. Fast gör man rejäla bäddar och fyller på varje år med ny torvmull/rhododendronjord så ska det gå att odla rhododendron även i lerjord.

Azaleor och rhododendron trivs i en sur och porös jord med god fukt.

Tulpantid i rabatten!

Tulpaner är underbara vårblommor som funkar i rabatt och gräsmatta.
Tulpaner i gräsmattan kan man gärna prova. Är det torrt finns det chans att de återkommer fler år.

Alla som inte har rådjursproblem borde definitivt satsa lite pengar på tulpanlök till hösten! Ofta sammanfaller lökplanteringen med den tid då man börjar bli lite trädgårdstrött efter en arbetsam trädgårdssommar. Men ge inte upp – orka gräva lite till och sätt några påsar tulpanlök i jorden. Du kommer att tacka dig själv nästa vår!

Fylldblommande tulpaner får tunga blommor som lätt bryts av regn och vind.
Möjligen den tidiga fylldblommande ‘Peach Melba’ med strimmiga pionliknande blommor.

Moderna högförädlade tulpansorter är tyvärr ofta att se som ettåriga vårblommor. De är framtagna för snitt och orkar inte riktigt komma igen flera år på raken. Men man kan ge dem lite hjälp på traven. En varm och väldränerad jord i soligt till halvskuggigt läge är en bra början. Lyckas man med att samtidigt få till en humusrik och sandblandad jord som lättas upp med komposttillskott och barkmull varje år så har man gjort sitt allra bästa för att få tulpanerna att trivas.

Slottsträdgården i Malmö har flera år satsat på en tulpanutställning.
Ett blomhav av tulpaner i Slottsträdgården i Malmö.

Min leriga trädgårdsjord är för tung för att de flesta tulpaner ska orka blomma igen år efter år, men det finns några gamla Darwinhybrider i rabatten som inte är så knussliga. De tar sig upp ändå fast förhållandena är eländiga. Alltså det är sommarfukten och den kompakta jorden som gör att tulpanerna inte orkar bilda nya sidolökar. Hade jag varit riktigt välstrukturerad och med gott om tid så hade jag provat att sätta lökar på hösten i prima jord i stora krukor eller korgar som jag gräver ner i rabatten, för att sedan lyfta upp dem och torka dem över sommaren.

Liljeblommande tupaner har ett elegant och ståtligt utseende.
‘Ballerina’ tillhör Tulipa gesneriana- liljeblommande gruppen.

Tycker ändå att jag fick till en riktig toppkombo när jag satte tulpanen ‘Ballerina’ runt päronträdet där de nu blommar i sällskap med klängande lila klematis och skira ängsbräsma i gräsmattan. Får försöka peta ner några lökar till, kanske i någon lila färg, t ex ‘Queen of the Night’ för att säkra blomning även nästa vår. Om det nu skulle vara så illa att ‘Ballerina’ går ut. Men platsen här är en av de bättre trots allt, för rotzonen kring trädet är alltid snustorr om sommaren, så jag har visst hopp trots allt.

Tulpaner finns i nästan alla färger, förutom blått.

För att ge tulpanerna lite extra kraft kan man strö ut benmjöl på jorden eller i gropen vid plantering. Blodmjöl är snabbverkande näring som även skrämmer rådjur och den kan strös ut om våren när knopparna är på väg upp. Annars är kompostjord eller kogödsel ett bra alternativ efter blomning. Låt bladen vara kvar och vissna ner, men knipsa av den vissnade blomställningen för att löken ska återhämta sig och samla kraft inför nästa års blomning.

Balkansipporna sticker upp ur löven

Tuvor av balkansippor piggar upp den kala vårrabatten.

Anemone blanda är balkansippornas vetenskapliga namn. De förekommer verkligen i blandade färger och är ganska pigga och fina vårblommor i rabatten. Vips är de bara där! Blommorna trycker sig upp genom rejäla lövtäcken som lämnats kvar för att skydda ömtåliga växter. Balkansipporna är nära släkt med både vitsippor, blåsippor och höstanemoner, men de har ändå sitt alldeles egna utseende.

Balkansippan är en lågvårblomma som växer med knölar och jordstammar.

Det finns vanliga vita, himmelsblå, djuprosa, magenta/cerisefärgade, lila och ljust rosa sorter. Ofta kan man köpa dem blommande i kruka tidigt om våren. De passar fint att samplantera med andra vårblommor i kruka ute, eftersom de inte tar illa vid sig av någon liten frostknäpp. Gräv sedan ner dem i rabatten då de blommat över. Ofta är det lättare att etablera balkansippan på det sättet, för knölar du köper om hösten torkar lätt ut och gror sedan inte.

Balkansippn ären mattbildande knölväxt.

Blommor och blad sitter på separata bladskaft, inte ihop som på vitsippan, utan mer som blåsipporna. Bladen är handflikiga och lite ludna. De växer i tuvor och förökar sig med knölar tills de bildar hela mattor. Balkansippan gillar en väldränerad och näringsrik, ganska torr jord i soligt till halvskuggigt läge. Står de för mörkt blir de väldigt glesa och taniga. Står de för blött ruttnar knölarna. Välj därför läge med omsorg. Ibland väljer de själva sitt eget ställe. Hos mig dök det plötsligt upp en liten tuva mitt i grusgången. Hur den hamnat där har jag ingen aning om. Kan inte minna mig att jag haft några balkansippor över huvud taget i trädgården. Antagligen är den spridd via något djur på marken eller i luften. Det lär jag nog aldrig få veta.

Balkansipporna vill ha en ganska torr växtplats.

Julrosen är inte alls svår

Hybridjulrosor kan vara något känsligare för vinter och fuktförhållanden.
En turkisk julros Helleborus orientalis ‘Black’ i gult blurr från omgivande påskliljor.

Nej, det finns ingen ljuvligare vårblomma än julrosen om du frågar mig. Lite konkurrens av minipenséer då förstås, men de räknas inte i samma liga, eftersom de är köpeblommor. Julrosen blommar lite olika beroende på art och sort, men blomningstiden är lång och underbar. Vackrast är det när det samtidigt börjar grönska lite runt omkring. Bara mot snö tycker jag inte att de tillför så mycket.

Julrosorna har ofta nedåtvända blommor som gör dem svåra att beskåda.
En hybridjulros med karaktäristisk nickande blomma.

Jag hade julrosor innan i en lite torrare och soligare rabatt, men det ville sig inte. Förstod ju att det var läget det var fel på, så jag flyttade dem sen till en skuggigare och fuktigare sluttning där det är gott om solfläckar nu på våren innan alla lövträd slagit ut. För det här är på gränsen till mitt woodland, som med tiden kanske tar mer och mer av gräsmattan (läs mossmattan) i besittning. Det hade inte gjort något, snarast underlättat skötseln.

Julrosorna har en lång blomning och ändrar ofta färg över tiden.
Helleborus orientalis ‘Rose’ möter ‘Black’.

Julrosorna ska planteras i fuktig skugga-halvskugga. De klarar soliga lägen också, men får alltså inte torka. Nästa punkt att checka av är en välmyllad, kalkrik jord. Benmjöl, äggskal och lövkompost är smaskiga tillägg och sen gärna ett lager barkmull på toppen för att stoppa avdunstningen. Vattna under torra perioder och låt dem vara lite anonyma under sommaren. Man kan gärna plantera ihop julrosen med grannar som buxbom (för den gröna bakgrunden),  körsbärskornell Cornus mas, narcisser och cyklamen, gullviva, hostor och lungört för att nämna några som trivs i liknande förhållanden.

Julrosor vill ha en kalkrik och fuktig jord.
Balearjulrosen H. lividus är känsligare mot kyla då den härstammar från Mallorca.

Jurrosen förökar sig genom frö där den trivs. De små plantorna tar lång tid på sig att komma i blom, men det kan ändå vara kul att ge dem en chans att utvecklas. Julrosen skall inte delas och helst inte flyttas alls, utan det är en växt som trivs att leva på samma ställe under många år. Täck dem gärna lätt inför vintern, men ta bort täckelsen när det blir dags för blomning. Blomningstiden för den vanliga, vita julrosen Helleborus niger är från nov-dec till mars-april. Helleborus orientalis med hybrider från mars-maj samt den lite ovanligare Helleborus lividus, balearjulrosen mars-april. Växtplatsen och sundheten kan påverka blomningstiden inom intervallen.

Julrosorna kan gärna planteras ihop med vårlökar.

Början till en kungsäng!

Kungsängsliljan har en schackrutig blomma.
Kungsängsliljan kan planteras i goda lägen i hela Sverige.

Vi är nog många som försökt oss på att sätta lite ovanligare höstlökar med tanke på en spritt språngande halvvild blomsteräng. Men det är inte så lätt som man kan tro. Lökarna som säljs på hösten torkar snabbt ut där de ligger i sina granna förpackningar i gardencentret. Man måste verkligen ha tur och få fatt i lök så fort de kommer ut till försäljning och då ska även föregående led i försäljningskedjan ha jobbat på ett  bra sätt för att lökarna fortfarande ska ha kvar sin spänst och livskraft. Tulpaner och narcisser är det ingen fara med. De klarar mycket och behåller fukten i lökarna länge. Men pratar vi om snödroppar, vintergäck, kungsängslilja och hundtandslilja så gäller snabb plantering för att de ska hinna rota sig innan vintern.

Kungsängsliljan växer bäst i vårfuktiga miljöer på väldränerad jord.
En lite crazy blomma av kungsängslilja som nästan påminner om en orkidé.

Vill du förbättra oddsen rejält och köpa halvfabrikat så är det precis rätt tid nu. Många blomsteraffärer har fördrivna lökar som är i knopp när man köper dem. Jag passade själv på att köpa några krukor med Fritillaria meleagris, kungsängslilja, innan påsk. Normalt ute i trädgården blommar de i par med svalört och ramslök i april-maj. Men så fort jag tittat mig mätt på dem i krukan, så åker de ut. De ska få bo i den fuktiga slänten där jag har påsk- och pingstliljor, porslinshyacinter Puschkinia scilloides och julrosorna förstås. Man kan skapa en egen lundståndort på halvöppet läge med dålig gräsväxt.

Kungsängsliljan växer förvildad på Kungsängarna söder om Uppsala.

Gräv bort grässvålen och gräv även bort det översta 30 cm djupa jordlagret. Rensa bort rötter och undersök din jord. Har du en bra, blandad trädgårdsjord från början, så duger det. Är jorden sandig behöver du ha in rikligt med välbrunnen kompostjord och lite stallgödsel. Är jorden lerig är det rikligt med grus (upp till 50%) och kompostjord du ska tillsätta. De flesta lökar vill ha god tillgång till fukt om våren, men på sommaren vill de torrbakas, dvs stå så torrt som möjligt. Så ett lager grus i botten som dränering är inte fel. Blanda gärna in benmjöl i din lundjord och sedan kan du plantera. Löken delar sig under sensommaren, så sätt dem inte för tätt. Ett avstånd på 6-8 cm och lika djup är en bra rekommendation.

Det förekommer både rödvioletta och vita klockor av kungsängslilja.

Kungsängsliljan härstammar från ett bälte som löper från södra England till centrala Frankrike och Polen till norra delarna av det fd Jugoslavien bort mot södra Ryssland. Den har förvildats i Uppsala, där jag såg Kungsängarna i full blomning en gång i maj 1996. Vilken upplevelse! Blomman är rödlila schackrutig eller vit. Det kommer normalt en blomklocka från varje lök. Den blir ganska hög, 20-35 cm, om man jämför med den plattrunda lökens storlek, för den är väldigt liten och oansenlig. Fritillus betyder tärningsbägare på latin och hänger ihop med blommans form. Artnamnet meleagris kommer från fågelriket där det står för kalkon- och pärlhönesläktet. Man kan tänka att det syftar till rutmönstringen på blommorna. På engelska heter växten Guinea hen flower eller Snake’s head.

Kungsängsliljan kan köpas i kruka nu på våren och planteras ut därefter.

 

Nya trädgårdsböcker

Våren är tiden för boknyheter. De senaste åren har särskilt odlingsböcker för nybörjande odlare varit flest. För trädgårdsproffsen har det varit betydligt glesare mellan utgivningarna av riktig topplitteratur. Men nu har den stora trädboken äntligen kommit som vi väntat på så länge. “Träd i urbana landskap” har alldeles nyss utkommit på Studentlitteratur och redaktörer är mina kolleger landskapsingenjörerna Henrik Sjöman och Johan Slagstedt.

En viktig bok för växtanvändaren och trädgårdsproffset har nyss utgetts på Studentlitteratur.
Boken “Träd i urbana landskap” av redaktörerna Sjöman & Slagstedt

Det är en diger kunskapsbok som är helt i linje med hur jag arbetar med träd i min profession. Man utgår från naturen som förebild för olika planteringstyper och offrar en väsentlig del av de drygt 600 sidorna på att reda ut vilka växtplatskrav olika arter har och hur de kan matchas till stadens olika typväxtplatser. Antalet tabeller med lämpliga växter är många och har en bred artrikedom som framför allt kommer att glädja den projektör som arbetar i de lägre växtzonerna. Ett exempel på intressant tabell är växtlistan för val av arter för skelettjordsplanteringar i full sol. Det är alltså rejält detaljerat!

Tabeller och växtlistor finns det gott om i boken.

Kapitlet “Rätt träd på rätt plats” handlar om ståndortsanpassad växtanvändning. Man begränsar sig inte bara till växtbädden, ljusförhållandena och vindutsatthet/temperatur på växtplatsen utan betänker också ev slitage och föroreningar samt planteringens framtida funktion när växterna ska väljas. Att redan vid växtvalet tänka på vilka skötselinsatser som kommer att krävas handlar om ekonomisk planering lika väl som ekologisk! Det är härligt att författarna i denna bok gått hela vägen med att ge sådan tyngd åt landskapsingenjörskonstens alla aspekter på växtvalet. Jag gläds åt att läsa den! Det enda som stör mig ganska kraftigt är de rikligt förekommande korrekturfel i texten som hade kunnat rättas till vid en sista noggrann genomläsning. De stoppar upp läsrytmen. Bildurvalet däremot stödjer texten och ger en djupare dimension av det som sägs i ord.

Medelhavstemat är fortsatt inne i trädgårdssnacket.
En helt annan typ av nyhet i bokfloran är Paula Modigs bok “Inspirerande medelhavsträdgårdar – stilarna – växterna – stämningen”. Ett litet urval av franska, italienska, marockanska, grekiska och spanska trädgårdar beskrivs som en reseberättelse och trädgårdsvandring i var sitt kapitel. Det förekommer ingen detaljerad reseplanering, men läsaren kan via listan till trädgårdarnas egna hemsidor få aktuell information kring hur man hittar hit, öppettider mm.

Många illustrationer från medelhavsträdgårdar och medelhavsväxter kryddar texten.

 

Författaren beskriver i ord och bild sina favoriter bland medelhavsväxterna. Det är t ex fruktträd som fikon, citrus och banan, men också rena prydnadsväxter som iris, eldkrona, ros och pelargon. Man ges inte några planteringstips eller skötselråd, som jag gärna hade velat ha, utan beskrivningarna inriktar sig främst på växternas härkomst och nomenklatur. Boken fungerar främst som en inspirationsbok för snabb genomläsning. Den är rikt illustrerad med vackra helsidesbilder tagna av författaren själv.  Bilderna andas sol och värme och är en underbar väckare av den frusna vintersjälen hos trädgårdsälskare som bara går omkring och hoppas på en snar vår!

Boken “Inspirerande medelhavsträdgårdar” kan köpas via Limone Media.

Fikon, citronträd och rosor beskrivs i text med hänsyn till ursprung och namngivning.

 

Härliga gulblommande buskar

Ginstväxter vill ha torr och väldränerad jord i soligt läge.

Det finns ett stort antal buskar som tillhör släktet ginstar i ärtväxtfamiljen, en del hemmahörande i norra Europa och andra endast förekommande södra Europa och mellersta Asien. Blomstringstiden är ofta relativt kort och däremellan ser buskarna rätt så risiga ut, så prydnadsvärdet är väl så där. Men lyckas man omge dem med trevliga grannar som fyller på med blomning vid andra delar av året, eller fina barrväxter, så kan det vara ett trevligt tillskott i den torra rabatten.

Gulblommande färgginst doftar ärter.

Genista tinctoria är en vildväxande art i södra Sverige som blommar under sensommaren, och ur den har en vanligt förekommande namnsort G.t ‘Royal Gold’ tagits fram. Färgginstens granngula blommor sitter ute på skottspetsarna men de korta, smala bladen är tämligen oansenliga. Färgginst trivs bäst på solig och varm plats i väldränerad och torr jord. I det vilda hittar man ofta ginsten uppe på sandåsar, så det är vad man ska försöka efterlikna även i trädgårdssammanhang.

På hösten kan ginstarna remontera med lite färre antal blommor.

Förra hösten såg jag blommande ginstar i oktober i Italien (ovan), men jag skulle tro att det var en remonterande blomning. De här växte på stenig, kalkrik mark precis på kanten till en olivodling. Torrt och kargt så det förslår. Möjligt att det var samma art, men jag vågar inte gissa. En annan gulblommare, som dock tillhör en annan art, är ärttörnet Ulex europaeus (nedan). Ärttörne växer längs kusterna och på ljunghedar, oftast på sandjord. Alltså även här är ståndorten torr och mager. Den förekommer vild i Danmark, och sällsynt även i Sydsverige, men jag har framför allt upplevt den taggiga gorse, som den heter på engelska, längs kusterna i Skottland. Helt ogenomtränglig, som en taggtrådsrulle!

Ärttörne är en mycket taggig buske som blommar i maj månad.