Dill går jättebra hos vissa, medan andra bara får förkrympta plantor som tynar bort av bladlöss och olika loppor. Ibland är det någon svampsjukdom som gått på rötterna och det är lika illa. Hur ska man då göra för att få dill till nypotatisen?
Ett sätt att lyckas med dill är att så den i krukor eller i kallväxthus så fort jorden är tinad, i februari-mars. Tipset är i alla fall att använda ny jord varje år för att slippa jordburna sjukdomar. Grunda krukan med planteringsjord och så glest med frö. Täck sedan med såjord och ställ krukan svalt. Dillen kommer upp när temperaturen är den rätta. På det viset kan du ha skördeklar dill redan i maj.
På friland kan man så glest med frö, lite här och lite där över hela landet, och hoppas på att en del kommer upp. Har du problem med sjukdomar och skadegörare på dillen är det är betydligt svårare för dem att angripa plantor som står utspridda än plantor som står i prydliga rader. Det är bra att upprepa proceduren några gånger under försäsongen, för att på så sätt ha färsk dill under en längre period.
Jorden ska hållas fuktig under groningen. Det tar vanligen ett par veckor för fröna att gro. Det kan också vara ett bra tips att täcka jorden med fiberduk. Fast den metoden passar ju bara för kruka och dill sådd i rader.
Efter vårvinterns beskärning utvecklar fruktträden oftast en tät återväxt av nya vattenskott. Låter man det bara vara formar trädet i princip en ännu värre form än det hade innan beskärningen. Därför är det så viktigt att återkomma till trädet under sommaren och korrigera skottillväxten. För den nybildade fruktens och framtida frukters skull.
Och efter beskärning.
Äppleträdet påverkas mycket av den grundstam det en gång ympades på. Det som nu är trädets rot. Grundstammar har olika växtkraft, blir olika höga träd, helt enkelt. Och denna växtkraft överförs till ympsorten, även om det även hos ympsorter finns både svagväxande och kraftigare sorter. I skottbildningen avslöjas detta. För att hålla ett kraftigväxande träd i rätt form är sommarbeskärningen i juli ett måste.
Pincering av årsskott över fjärde bladet.
Det är samma princip som råder här, jämfört med vinterbeskärning – gallring och förkortning av skott. Man kan välja metod 1: en lättare pincering av skotten efter midsommar-början av juli, och då enbart nypa toppen av dem med fingrarna eller med en vass kniv. Toppen betyder att man sparar 4-5 blad per skott. Oftast kommer det nya skott efter några veckor från någon av de översta knopparna och då knipsar man av dem också över tre blad. Den andra omgången pincering ska vara avslutad i augusti, eftersom ev nyutvecklade skott måste hinna avmogna innan vintern.
Gallrade årsskott släpper in ljus och luft i kronan.
Metod 2, som jag själv brukar använda mig av innebär en sporrbeskärning och avlägsning av illa placerade nya vattenskott. Juli-augusti är bästa tid för detta. Vänta inte för länge, för trädets och fruktens skull.
Gallring av frukt och skott pågår.
Årsskotten använder du helt enkelt till att stimulera fram ny sporrtillväxt. Sporren är det feta kortskott som ger blomknoppar. Jag skär av årsskotten vid 2-3 knoppars höjd från basen räknat. Dåligt placerade skott som sitter för tätt eller ligger strax intill en större snittyta rycker eller klipper jag bort helt. De nya sporrarna måste ha lite luft emellan så det finns plats för frukten att utvecklas. Därför väljer man redan här var sporrarna ska utvecklas på grenarna. Till vintern fortsätter du att korta in den nytillväxt som uppkommit från din nytillverkade sporre.
Här blir det ingen stor och smaklig frukt utan bara knotiga och hårda små äpplen. Gallra hårt!
Det andra syftet med sommarbeskärning förutom sporrutveckling är att ge ljus, luft och utrymme för äpplena på grenen. Det betyder att man även gallrar frukten.
Här tar jag bort åtminstone det översta, minsta äpplet, men vill jag få riktigt stor frukt sparar jag bara ett.
På samma sporre ska man inte spara mer än 1-2 äpplen. Sitter de för tätt blir de små och riskerar svampsjukdomar och röta. Det kan kännas hårt att ta bort hälften av äpplena på en gren, men de som blir kvar kommer att bli desto större och sötare. Du tar givetvis bort de minsta och klenaste äpplena och sparar de stora karten. Redan nu har trädet självt prioriterat vissa kart och eftersatt andra i tillväxten. Kanske håller de minsta på att aborteras (tillbakabildas och tappas).
Gallring av skott och frukter är nu klar. Varje äpple får solljus.
När du är klar och gått igenom hela trädet med skott- och kartgallring har du fått ett luftigt träd med infallande ljus på alla äpplen och en kommande sporrtillväxt som ger dig än mer frukt om något år. Äppleodling är långsiktig verksamhet, men mycket belönande! Man lär av trädet och ser vilka beskärningar som varit lyckade, för det visar trädet genom sin fortsatta tillväxt. Efter några år har du lärt dig hur just detta trädet växer, hur mycket vattenskott det sätter och kan behandla det därefter. Olika sorter växer olika, det är det som är så fascinerande. Inte minst ser man detta på sk familjeträd med flera fruktsorter ympade på samma träd. Men det får bli en annan historia.
Den sommarblommande perennrabatten upphottad med småblommiga penséer.
Just nu är det fullt ös i garden center och trädgårdsbutiker om helgerna. Det säljs jordförbättring, blommande växter och kryddörter i mängder. Det är alltför frestande för att man ska kunna låta bli när man går rundor längs gångarna och i växthusen. Jag har oftast en klar bild framför mig vad jag ska leta efter, men ibland blir det ett och annat impulsköp också. Men den senaste investeringen var noga planerad. Det blev äppleträdet Agnes som jag föll för så fort jag läste beskrivningen av det i ett nyhetsbrev. Jag har skrivit om de Nya äpplesorterna i ett inlägg från i vintras.
Och här har vi babyn Agnes! Efterlängtad!
Äpplet fick en plats i raden intill mina andra fruktträd. Agnes är en småvuxen sort, så jag vågade mig på en placering ganska nära gången och ca 4 meter från nästa träd. Gropen grävde jag rejäl åt alla håll, både på djupet och bredden. Vattnade i gropen innan jag satte ner den genomdränkta rotklumpen. Fyllde på med jordförbättring för den befintliga lerjorden med kogödselkompost, egen lövkompost och lite planteringsjord. Såg till så toppen av krukjorden var i nivå med den nya jorden. Trampade till ordentligt, men räknar med att rotklumpen kommer att sätta sig och sjunka ihop i alla fall, så då får jag fylla på med lite mer jord. Nu återstår det att binda upp trädet mot ett stöd och att klippa till en bit hönsnät kring stammen. Sen väntar jag på äpplena!
Jag köpte också lite billiga lökar som hade drivits till snitt, men inte gått åt. Sådana kan man hitta i mängder i någon undanskymd hörna i plantbutiken. Har både narcisser av två slag, en småblommig vit och den doftande pingstliljan Narcissus poeticus ’Actaea’ (ovan). Hittade flera krukor av vita pärlhyacinter också. De är bara för härliga! Så detta tryckte jag ner där det fanns plats i rabatterna. Narcisserna är tåliga och kommer upp år från år. Jag tycker de gula påskliljorna ’Carlton’ och den lilla ’Tête a Tête’ är de allra bästa. De förökar sig glatt och brer ut sig mer och mer för vart år.
Vad händer mer i min trädgård just nu? Växthuset är i gång sedan ett tag. Tomaterna fick komma ut i större krukor (papperskorgar från Ikea) och har än så länge stödvärme från ett element om nätterna. Men jag hoppas de kommer att tjocka på sig lite bättre nu. De stod för tätt innan och blev lite rangliga. Det funkar bra att odla tomat i kruka, men man får räkna med att man förlorar i höjd med att plantera så högt ovan mark. Är det ett litet växthus kan plantering i bäddar vara bättre. Men kalkylera då med våreffekten, dvs att bäddarna tar längre tid att värma upp än jorden i krukor. Tomater kräver mycket gödsel och vatten. Min jord är fet kompostjord med mycket kräm i, så då slipper jag hålla på och gödselvattna under större delen av säsongen. Bättre att kosta på sig en dyrare jord för att spara tid senare, tänker jag.
Kronärtskockor till vänster med gråaktiga blad, rosenskära med dilliga blad till höger och nederst chili.
Småplantorna är också på tillväxt i växthuset. Satte nyss ut den förkultiverade salladslöken i landet. De ser inte mycket ut för världen ännu – tunna trådar som purjolök ungefär. Men här har jag ett antal kronärtskockor, chilipeppar och vita rosenskära Cosmos. Dessutom några krukor med dill, som precis börjar komma upp, och plocksallat för den tidigaste skörden. Odla sina egna grönsaker är kul! Vilket underverk det är varje gång ett pyttelitet tomatfrö gror och sen ger kilovis av fina tomater!
Redan nu kan man börja se till odlingsbänkarna för att komma igång tidigt med grönsakerna när jorden blir varm. Det första du gör är att gå över bäddarna och rensa bort övervintrat ogräs. Det kan vara någon maskros här och där eller en liten tusensköna, våtarv eller kirskål. De börjar komma igång så fort soltimmarna ökar och ju tidigare man tar dem, desto lättare är det.
Kronärtskockan är en platskrävande grönsak som vill ha en välgödslad jord.
Efter rensningen fyller du på med stallgödsel, ca en halv spann per kvadratmeter. Det bästa är välbrunnen ko- eller hästgödsel från djur som stått på halm- eller torvbädd. Eller köp komposterad kogödsel. Innehåller stallgödseln mycket spån behöver den komposteras ett år till. Mylla ner gödseln i de översta 15 cm jordlagret. Detta är toppen jordförbättring då den luftar upp jordens struktur och tillför mycket mullämnen. Detsamma gör kompostjorden från din nyvända kompost. Ha alltid två högar som byter plats med varandra på våren. I botten kommer den feta, fina myllan fram. Kan behöva sållas om den innehåller mycket grova växtdelar. Mylla ner kompostmyllan i ytjorden. Den innehåller inte så mycket näring som stallgödsel eller gräsklipp gör, men gör gott för strukturen.
Hönsgödsel kan man mylla ner i ytskiktet redan på våren om man inte får tag i annan stallgödsel. Den har inga jordförbättrande egenskaper, men innehåller mycket kväve som de flesta växter behöver mycket av. Ta inte i för mycket – hönsgödsel är starkt. Två dl per kvadratmeter räcker. Vill du bättra på jordens näringsinnehåll senare under säsongen kan du ge en giva till i mitten på sommaren. Det gäller speciellt om du sår en ny omgång av t ex sallat eller spenat. Näringskrävande växter som kronärtskocka, mangold, purjolök och olika kålväxter behöver också mycket kväve.
Spenat är en snabbväxande grönsak som vill ha en näringsrik jord.
Innan sådd kollar du av att jordtemperaturen är tillräckligt hög. För många grönsaker är 5-8 grader tillräckligt. Sår man känsliga växter som bönor för tidigt ruttnar de bara bort. Men många växter som spenat, ruccolasallad, palsternacka, dill och persilja kan sås redan nu. Så fort jorden blir varm börjar fröna gro. Så där kan man få utlopp för sina kliande odlingsfingrar redan tidigt om våren.
Mizunakål äter man som sallad. Kan sås tidigt, gror fort och skördas i etapper.
Färskt gräsklipp är annars ett prima jordförbättrande och gödslande medel som man kan ge växterna så fort de kommit upp en bit (ca 5-10 cm). Gräsklipp innehåller mycket kväve och dessutom fungerar det både ogräshämmande och fuktbevarande när det ligger uppe på jordytan. Småningom bryts det ner och då luckrar du bara ner det i det översta jordlagret och lägger på ett nytt skikt. Men ta inte tillvara gräsklipp för marktäckning just när maskrosorna eller bellisarna blommar, för då får du snart upp en hel armé av små ogräsplantor i din mustiga odlingsjord.
Längre fram på säsongen kan man använda benmjöl, algomin, nässelvatten eller eget guldvatten för gödsling av odlingarna. Guldvatten är urin som man blandar i proportionerna 1 del urin + 9 delar vatten. Vattnas ut på fuktad jord.
Nyss omskolade tomatplantor får växa till sig inomhus ett tag till.
Tomatplantor är ganska snabbväxta och dessutom lätta att odla fram själv. Det du behöver är egentligen bara växtbelysning. Ska du odla tomater i växthus kan du börja så redan i februari. Då är plantorna klara för utplantering två månader senare. Vilket kan betyda lite stödvärme nattetid i växthuset till en början. I år sådde jag tre frön vardera av sju olika sorter. Ska egentligen inte ha så många plantor, men jag tänkte att alla kanske inte blir så bra, så då kan jag välja ut de två bästa av varje sort. Men som vanligt är groningen 100%-ig och samtliga plantor ser ut att utvecklas på ett bra sätt. Så det blir till att ge bort en del.
De små tomatplantorna placeras djupt i krukan och sen fyller du på med jord högt upp på stjälken.
Jag sår i små gräddfilsburkar, tre frö per bytta. Använder såjord som är finfördelad och ogödslad. Placerar krukorna över varmt element för att underlätta groningen. När de första karaktärsbladen utvecklats skolar jag om plantorna till en vanlig Vefi-kruka, en per kruka, i gödslad planteringsjord. Tomaterna sätter nya rötter från stjälken så därför ska man gärna sätta den lilla plantan djupare i jorden än vad den stod iden första krukan. På detta sätt kan man också korrigera en planta som ränt lite för mycket i höjden så den blir rakare och stadigare. Vattna lagom, inte så att plantan ständigt är blöt, men så att jorden får torka upp lite vid krukkanten. Nu kan du ställa plantorna i ett svalare rum så inte tillväxten blir för kraftig. Samtidigt är det viktigt med extra belysning så de håller sig knubbiga.
Tomaterna, här 5 veckor, behöver mycket ljus och där räcker inte ett vanligt fönster.
Tomater har stort behov av näring och vatten. De vill ha en mullrik jord som är både luftig och som kan behålla fukten. Jag satsar på en välgödslad jord från början och blandar planteringsjord med kogödselkompost i stora krukor. Då slipper jag gödsla under hela försäsongen. Har köpt Ikeas papperskorgar i plast ca 12 liter stora för 19 kr där jag borrat hål i botten. Krukodling passar mig och mitt växthus, men man kan också odla direkt i säck. Att odla tomater i öppen bädd är mindre bra, för då får man byta ut all jord varje år för att inte dra på sig jordbundna sjukdomar som tomaterna lätt drabbas av.
Varma dagar kan plantorna tillbringa ute i växthuset. Här är suveränt med ljus!
När nattemperaturen stabiliserat sig kring +10 grader kan man sätta ut plantorna. Eller i växthus med tillskottsvärme redan tidigare. Ett vindskyddat och varmt läge är viktigt för tomaterna. Därför är ett växthus ypperligt, men en varm, solbelyst vägg går också bra om det inte blåser för mycket. Plantorna blir ju gärna ganska långa och måste stödjas för att inte brytas.
Drosophila suzukii är en nära släkting till den vanliga bananflugan och ett nytt allvarligt skadedjur för frukt- och bärodlare i Europa. D. suzukii, som inte ännu har något svenskt namn, har sitt ursprung i sydöstra Asien, Ryssland och Indien, men den har under 2014 påträffats i Lund vid åtminstone två tillfällen. Vi hobbyodlare kan säkert klara oss och våra rätt så blygsamma skördar, men vi kan tyvärr också bidra till att insekten får ökad spridning.
De röda ögonen och två mörka fläckarna är kännetecken på en Drosophila suzukii. Foto: Sanja Manduric, Jordbruksverket
D. suzukii påminner utseendemässigt väldigt mycket om den närbesläktade bananflugan. Den har röda ögon och gulbrun kropp med bruna band på sidorna. Det som skiljer de två arterna åt utseendemässigt är framför allt de svarta fläckarna på hanarnas vingar. De fullbildade flugorna är 2-4 mm långa. Detta är en mycket fruktsam skadegörare. En hona klarar av att lägga upp emot 400 ägg under sin livstid. En frukt kan besökas av flera honor och ett enda körsbär kan innehålla 60 till 70 larver. Äggen kläcks ibland redan efter ett par timmar och i goda förhållanden fullbordar larverna sin utveckling på 3-13 dagar. Så det går verkligen undan! Larverna förpuppas inuti frukten men kan sedan falla ned till marken. Man tror att flugan i svenska förhållanden mäktar med 1-2 generationer per år, vilket är fullt tillräckligt för att flugan ska kunna etablera sig och medföra stora problem.
Flugan angriper tunnskaliga frukter och bär, som exempelvis jordgubbar, hallon, björnbär, blåbär och körsbär, men även fläder och havtorn samt prydnadsväxter som mahonia, rönn, snöbär och olika tryarter. Vindruvor kan angripas och i mindre omfattning även plommon samt skadade äpplen och päron. Medan den vanliga bananflugan lever i övermogen eller rutten frukt angriper D. suzukii redan under bärens och frukternas mognadsfas med stora skördeförluster som följd.
Skadorna uppstår när honorna river sönder det tunna fruktskalet och lägger sina ägg därunder. Ingångshålet är litet och många gånger upptäcks inte skadan förrän i samband med skörd och i värsta fall inte förrän efter att frukterna eller bären levererats och skall ätas. Inuti finns sedan många små fluglarver eller puppor, som är upp till 4 mm långa. Brr! Skadorna kan ytterligare förvärras genom att flugorna för med sig svampsporer eller bakterier in i växten.
Forskarna har gjort ekologiska simuleringar som visar att våra nordliga, fuktiga områden egentligen är lämpligare ekosystem för D. suzukii jämfört med Medelhavets torrare miljöer. Flugan tolererar nämligen stora variationer i temperatur men den tål inte uttorkning. Den övervintrar som fullbildad, befruktad hona och klarar några minusgrader. I bergsområden med kalla vintrar i norra Japan, där man har lång erfarenhet av D. suzukii, har man funnit att det alltid finns varmare överlevnadsplatser nära människans boställen. Ett fåtal överlevande fruktflugor förökar sig snabbt och hinner orsaka skada senare under odlingssäsongen. Samma erfarenheter har man också i Schweiz och i norra Italien.
Genom transporter sprids många nya skadegörare. Större krukade plantor av växtslag som bildar frukt redan i plantskolorna, exempelvis blåbär, kan också sprida flugan. Det går inte att kontrollera frukter och bär visuellt och garantera att de är fria från D. suzukii. Man måste istället satsa på att fånga levande flugor i fällor, täcka odlingar med finmaskigt nät och noggrant städa bort nedfallen frukt. Flugan sprider sig naturligt genom sin goda flygförmåga och kan ta sig flera kilometer bort eller ännu längre än så om den har hjälp av vinden. Problemet kompliceras av att D. suzukii också sprider sig till vilda bär i naturen, hemträdgårdar och andra trädgårdsmiljöer.
Färdig fälla för bekämpning av Drosophila suzuki. Foto: Biobest
Du kan själv tillverka enkla fällor av PET-flaskor eller burkar. Borra små hål, 2-3 mm, runt om på flaskans eller burkens övre del och häll i lockbetet. Det består av 4 delar äppelcidervinäger och 1 del vin i 5 delar vatten + några droppar diskmedel. Fällorna hänger du upp bland flugans värdväxter. Hittar du några misstänkta insekter ska du ta kontakt med Jordbruksverkets Växtskyddscentral i Alnarp.
Vinterbeskärning av äppleträd är ett spännande jobb, för inte två träd ser likadana ut! Jag träffar många olika former av äppleträd varje år och det kan ibland vara en liten utmaning att se genom det täta grenverket och bilda sig en snabb uppfattning om hur lång tid det kommer att ta att beskära det. Vissa träd är extremt höga och andra otroligt täta. Oftast är det minst 5 år sedan någon gjorde en beskärningsinsats senast. Det vill säga de efterföljande vattenskotten har vuxit till sig rejält och frukten är så gott som obefintlig.
Samma träd som på första bilden, efter beskärning.
Har man äppleträd i en villaträdgård så fyller träden fler syften än bara fruktproduktion. Oftast är det inte så många andra fullvuxna träd i trädgården och då fyller det en skuggande funktion samtidigt som det ska vara vackert att se på. Kronträd är den allra vanligaste formen hemma hos folk. Vad man normalt behöver göra då för att forma om trädet är först och främst en grov grengallring. Välj ut vilka grenar som bygger upp stommen och låt dem vara orörda tills vidare. Rikta in dig på de felväxta och skymmande grenarna som skjuter upp rakt i luften, ofta i mitten av trädet. Detta är ofta gamla vattenskott. Tänk gallring i första hand, aldrig stympning.
Ett gammalt äppleträd, förmodligen Ingrid Marie, med en god grenstruktur, men alldeles för tät och hög krona.
Se framför dig de horisontella linjerna som du ska spara. Grenarna ska gå ut från mitten åt sidorna, inte från en sida genom mitten till den andra sidan. Det blir sällan bra om man kapar grenar rätt av. Minska istället kronans höjd och omfång genom att skära i förgreningspunkter och eftersträva horisontella och nedåtgående grenriktningar. Gå runt trädet och titta från olika vinklar på trädet. Det är lätt att bli närsynt om man står uppe i trädet på en hög stege. Man måste ner på marken emellanåt för att ta ut kursen.
Detta Aromaträd har en i grunden bra grenuppbyggnad, men det står lite skuggigt och vattenskotten har vuxit rätt upp i luften.
Att föryngra ett gammalt fruktträd är ett flerårigt projekt. Man kan inte göra allt på ett år. En tät skog av vattenskott blir istället följden av en för hård beskärning. Försök skapa en åldersbalans genom att spara grenar av olika ålder i trädet. De äldre grenarna har mångårig fruktved och de unga skotten skapar på sikt nya fruktbärande grenar. Tänk också på att olika äpplesorter växer på olika sätt. Alla gamla sorter går inte att hålla låga i plockvänlig höjd. De är ofta ympade på starkväxande grundstammar och då har de en inneboende kraft som är svår att tämja. Försök också alltid spara grenar med fruktsporrar och blomknoppar för att det ska bli frukt även inkommande höst.
Här har jag varit ovanligt hårdhänt. Men stommen är kvar och det finns grenar av olika ålder.
Har letat spännande nyheter i fröfirmornas sortiment. Man vill ju alltid prova något nytt i tillägg till de gamla favoriterna som måste finnas med från år till år. Blommor är ju roligt att så och speciellt då sådana som man kan ta in i buketter. Nigella papillosa ’Delft Blue’ är en mycket speciell nigella vars strimmiga blommor man nästan ska beundra i förstoringsglas. Superläcker! Sorten är döpt efter det holländska, blåvita delftporslinet.
Nigella ’Delft Blue’ Foto: Thompson & Morgan
Nigellan är en bra insektsväxt och passar dessutom bra i buketter. Det går även att torka nigella, men det har jag aldrig provat själv. Trivs i soligt läge och blir ca 70 cm hög. Detta är en ettårig växt som sås direkt på friland. Fröet bör täckas med ett jordlager som motsvarar dubbla fröets tjocklek.
Penséer är vårens räddare då de är de första utplanteringsväxterna som jag brukar sätta i jorden redan i halva mars. Det är tidigt, men det är Skåne. Man behöver inte ha mycket till krukor ens, det räcker med någon halvt skamfilad bytta i porslin eller metall. Ju lättare, desto bättre, för man brukar få bära in dem några nätter när det blir frostknäppar. Minipenséerna är mina favoriter, då de är lite mer sansade i form och storlek och sällan bjuder på några skrikiga färgkombinationer.
Minipensén ’Sorbet Phantom’ Foto: Impecta
Sorten ’Sorbet Phantom’ bildar täta, kompakta plantor översållade av ljuvliga, små blommor i mörkt purpurviolett. Blommorna har blåsvarta vingar och ögonteckning i vitt, gult och purpur. Se även den ytterst dekorativa kanten i vitt kring de ljusare blombladen. Violer förkultiveras inomhus i såjord feb-mars för blomning till sommaren. Ska man ha plantor så tidigt som i mars är det bekvämast att köpa dem färdiga, så slipper man hålla igång ett växthus frostfritt under vintern. Täck sådden med klar plast försedd med lufthål. Efter groning placeras den svalt och ljust.
Petunior kan man älska eller hata. De blir gärna lite too much. Foto: Sävarplant
Petunia grandiflora ’Espresso Frappe Rose’ är en spännande petunia med kompakt och lågt växtsätt. Blommorna ligger bara precis ovanför bladverket och plantan ska inte sträcka sig som petunia ibland gör.
Petuniafrön är små och brukar vara ljusgroende, d v s de ska egentligen inte täckas. Ett odlartips är att täcka fröna med vermiculite för att behålla fukten på ytan. Dra sedan gärna över en tunn plastfolie den allra första tiden till de har grott. Sås i mars-april.
En spännande rysk martorn ’White Glitter’ som jag blir mycket sugen på. Foto: Impecta
Rysk martorn är en tistelliknande perenn med silvriga blad. Vanligast är de olika ljusblålila sorterna. Nu har det kommit en mycket lovande martorn med silverskimrande, vita blommor och taggiga stödblad. Eryngium planum ’White Glitter’ har ett välgrenat växtsätt och mycket lång hållbarhet som snittblomma. Martornen är en härdig perenn som blommar fint redan första året. Den är mycket läcker som bakgrunds- eller centrumväxt i prärielika, soliga rabatter tillsammans med andra torktåliga växter som lavendel, pärleternell och röllika. Ska du odla den från frö bör den förkultiveras inomhus i såjord. Täck med ett tunt jordlager och placera sådden i 22-24 grader, efter groning ljust och svalare. Småplantorna kan planteras ut i rabatt efter avhärdning när frostrisken är över.
Snart börjar det finnas blommande citrusträd i handeln igen. Citrusträd i kruka kan vara många olika arter, men vanliga citroner och små kumquats är kanske vanligast. Gemensamt för alla citrusträd är att de vill ha en sval, men ljus vinterförvaring och jämn vattning och gödsling hela året. Jag får mängder av frågor om citrusträd och andra medelhavsväxter och börjar snart tro jag är någon slags citrusexpert. Har en kommande citrusartikel på gång i en trädgårdstidning i vår, men mer om det när den kommer ut! Ska istället passa på att ge dig som precis har köpt eller funderar på att skaffa ett citrusträd lite praktiska råd om vattning och gödsel.
Bevattningen är något av en nyckel till krukodlade citrusträd. Eftersom de här växterna producerar frukt över hela året så kräver de en jämn fuktighet oberoende av om det är sval vinterperiod eller solig och varm sommar. Låt ytjorden torka upp något mellan vattningarna, men se till så rötterna längre ner i krukan inte torkar ut. Får bladen torkskador brukar de ha svårt att återhämta sig. Blombildningen brukar starta när man bryter vintervilan. Jag förvarar mina citrusträd på vinden över vintern, för där blir det sällan kallare än +5 grader och det är idealiskt för dem. Ger extra ljus under den mörkaste vinterperioden och även därefter för att se till så de orkar jobba med sin fotosyntes och sparka igång knoppbildningen.
Genom att vattna med svag näringslösning året om ger man citrusväxterna bästa förutsättningar för tillväxt och blomning. Frukterna hänger ju kvar minst ett år innan de är mogna, så det åtgår en del näring till den processen. Det finns speciell citrusnäring att köpa som innehåller minst dubbelt så mycket kväve som fosfor och kalium. Citrusnäringen ska också innehålla järn, zink och koppar, som är viktiga spårämnen för dessa växter. Citrusväxter gillar en något sur jord (lågt pH) och kan få svårt att ta upp järn om pH:t blir för högt. Där spelar även kvävet roll, då sk ammoniumkväve är försurande på jorden. Detta tillgodoses av citrusnäringen. Följ doseringen på flaskan och överdriv inte gödslingen. Bästa resultat får du med en jämn, men inte för hög näringsdos. Ha gärna en egen vattenkanna för citrusväxterna för då kan du ha färdigblandad gödsel redo hela tiden.
Hur ofta ska man vattna citrusplantor? En gång i veckan kan du ha som måttstock att vattna ditt citrusträd vintertid. På sommaren kräver träden mer vatten då de står utomhus i solen. Har du en fuktmätare kan du gärna använda den för att få ett exakt mått på fukthalten i jorden. Tryck ner givaren till ca 3/4 av krukans djup för att avläsa fuktvärdet. Om olyckan är framme och ditt träd torkar ut alltför mycket kommer det att tappa en massa blad nästa gång du vattnar. Ser plantan alltför skabbig ut kan du beskära in grenarna något, men släng inte trädet, utan ge det en chans att bilda nya blad.
När klimatet förändras måste förädlingsarbetet med nya fruktsorter hänga med i utvecklingen. Vi får in nya svampar och insekter till landet, men det är inte så enkelt som att flytta över internationella äpplesorter, för de är ofta gjorda för att besprutas. Dessutom måste äppleträden vara vinterhärdiga och ha en snabb utveckling från blomma till frukt under vår korta växtperiod. Det är inte gjort i en handvändning att introducera en ny äpplesort. I praktiken tar det ca 20 år från att den första korsningen görs till att man har en saluduglig sort. Normalt kommer det en eller ett par nya äpplesorter under en tioårsperiod. I år presenterades fyra nya på ett bräde! Två av dem skulle jag vilja plantera med en gång. Tur att jag har gott om plats!
Agnes- vacker som sin förälder Discovery! Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård
Agnes är ett sommaräpple som framför allt utmärker sig genom den goda smaken. Släkting till välkända Discovery, men mindre sjukdomsdrabbad och sägs ha en ännu friskare smak. Det måste vara något alldeles i särklass fint äpple, för jag tycker Discovery har en underbar frukt. Agnes mognar något tidigare än sin förälder. Den formar ett ganska litet träd, ibland ganska upprättväxande och med korta grenar samt mycket sporrar. Agnes blommar tidigt och därför rekommenderas andra tidiga eller medeltidiga sorter som pollineringssorter, exempelvis Birgit Bonnier, Gyllenkroks astrakan, James Grieve, Mio och Oranie. Medelgod–god fruktsättning. Frukten är medelstor till stor, rundat–något konformat äpple. Skalet har en gul bottenfärg med rosaröd täckfärg över större delen; ett mycket vackert äpple, enligt elitplantstationen Balsgård. Fruktköttet är saftigt och vitt med rosa inslag. Skördas kring 15–30/8 och kan lagras i 3–4 veckor.
Agnes är ganska motståndskraftig mot fruktmögel (monilia), skorv och päronpest. Den har avsevärt mindre problem med fruktträdskräfta jämfört med Discovery. Rekommenderas för zon 1–3.
Folke är en sen sort. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård
Folke spås bli den andra vinnarsorten. Den är framkorsad utgående från Aroma och ingår i samma syskonskara som sorterna Fredrik och Frida. Folke blir ett stort och grovt träd med bra fruktsättning. Folke är triploid och kan inte ge pollen till andra sorter, men kan ta emot pollen av andra medelsena till sent blommande sorter som exempelvis Filippa, Fredrik, James Grieve, Ingrid Marie, Mio och Signe Tillisch. Frukten blir mycket stor och plattrund. Den är gulgrön med varmt orangeröd täckfärg som kan bli nästan helröd om den får gott om sol. Fruktköttet är fast, vitt och krasigt. Smaken är sötsyrlig, först ganska sur men smaken blir god och aromatisk efter 1–2 månaders lagring. Den passar då både som bordsfrukt och hushållsfrukt. Plockmogen ca 1–15/10, ätmogen 1–2 månader senare. Mycket god lagringsförmåga då den håller till april–maj.
Trulsa spås bli en barnfavorit med sin söta smak. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård
Trulsa är en tidig höstsort med söta aromatiska frukter som härstammar från sorten Eva-Lotta. Den blir ett ganska litet träd med god fruktsättning. Trulsa pollineras av exempelvis Discovery, Filippa, Fredrik, Gyllenkroks astrakan, Lovisa, Mio, Oranie och Sylvia. Frukten är rundat konformig och medelstor. Den har en gul grundfärg med varmt tegelröda–orangeröda strimmor. Skalet är något segt. Fruktköttet är fast och krasigt och smaken synnerligen söt och aromatisk. Trulsa är ett tidigt äpple som skördas ca 25/8–5/9. Den ska helst ätas färsk, då den är hållbar bara ca 4 veckor i kyllager. Trulsa har visat sig ha en hygglig resistens mot fruktmögel och skorv. Den har även en resistensgen från Cox
Orange mot päronpest. Rekommenderas för zon 1–3.
Lovisa har mörkröda äpplen med låg syrahalt. Foto: Sveriges Lantbruksuniversitet, Balsgård
Lovisa är framkorsad av föräldrarna Katja x Priscilla. Den formar ett ganska stort träd med långa grenar med bra grenbrytning. Frukterna hänger mycket väl fördelade i trädet och det fodras ingen gallring. Lovisa kan pollineras av andra medeltidigt blommande sorter som exempelvis Birgit Bonnier, Cox Pomona, Discovery, James Grieve, Katja, Mio och Sävstaholm. Frukten är mycket vacker. Den blir medelstor–stor, konformig och ganska lik Katja men betydligt större. Skalet har en gul grundfärg med mörkröd täckfärg. Lovisa är klar för skörd ca 10–20/9. Fruktköttet är i början ganska fast och krasigt, men mjuknar snabbt. Den håller dock i åtminstone 4–6 veckor i kyllager. Mild, söt och god smak.
Detta är en skorvresistent sort som rekommenderas för zon 1–3. Lovisa är en
’snäll’ äpplesort för magen och uppskattas även av dem som har svårt för äppelsyra!
