Trädgårdsskötsel – Sida 10 – Greenspire Trädgårdskonsult

Vårvinter bra tid för hamling av pilar

Hamlingen som metod härstammar från tiden när man tog tillvara lövade kvistar som vinterfoder till djuren. Ask, lind, lönn och även pil var vanliga träd som man tog foder från. Pilarna hamlades också för att få material till korgbinderi och liknande. Idag är det främst en beskärningsform för att följa traditionen i t ex det skånska odlingslandskapet med pilevallar.

Motorsågen är inte rätt redskap att använda för beskärning av pilar eller andra träd för den delen. — Precisionen är inte den bästa med motorsågen, så håll dig till sekatör och handsåg.

Pilarna är tåliga träd som kan uppnå en ansenlig ålder tack vare rätt utförd hamling. Men man kan också förstöra dem med felaktiga metoder. Motorsågen är inte rätt redskap att använda, eftersom den lätt sliter i de sega grenarna och man frestas att ta lite för nära stammen. Man ska inte skära i barken eller kapa bort hela huvudet! Trädet saknar förmåga att sätta nya skott från den öppna stammen. De ”sovande” knoppanlagen eller adventivknopparna sitter nämligen strax under barken i kambiumskiktet.

Hamlingen av pil startar när träden är unga. De ska ha kommit igång med sin tillväxt i några år och format en stamhöjd på ca 2 meter. Första beskärningsåret kan man bara begränsa höjdtillväxten genom att knipa av toppskottet, men låta sidogrenarna försörja trädet ett år till. De första åren kan man dessutom gärna spara några ”saftdragare”, dvs klena skott som får igång tillväxten tidigt om våren. Senare är en beskärning av alla grenar varje till vart tredje år lagom intervall. När grenarna kapas av tätt intill stammen formar de på sikt ett ”huvud” som får en klubblik form. Observera att när ett träd väl har börjat hamlas får man hålla på i hela dess livstid. Det är ett åtagande man får räkna med i sin arbetskalkyl.

Vid hamling används sekatör och handsåg. — Ett virrvarr av grenar har bildats under förra växtsäsongen och vissa är t o m för grova att kapa med sekatör.

Sekatör och handsåg är lämpliga redskap när man utför hamling. Därtill är stegen bra att ha så man kommer upp i kronan och slipper att belasta axlar och nacke för mycket i en felaktig arbetsställning. Det allra bästa faktiskt är om man kan arbeta i par, för då slipper man flytta stegen så mycket och jobbet går raskt framåt. Dessutom är det roligare att jobba tillsammans!

Resultatet efter hamling: raka fina rader av snaggade pilhuvuden. Och en massa ris!

Gillenia är en härlig, men lite anonym perenn

Minns inte riktigt var jag såg den först, men det var i en halvskuggig woodland-miljö där solens ljus spelade med skuggorna från vajande blad. Vita stjärnor som såg ut att sväva över bladverket. Gillenia trifoliata heter fantasilöst detsamma på svenska, nämligen gillenia. Namnet kommer från den tyska botanist som upptäckte växten i Nordamerika någon gång under sena 1600-talet.

Gillenian är en växt med luftig framtoning som verkar i det tysta, kan man säga. Den kräver nog lite trädgårdsmognad för att man ska upptäcka den. Det är inget pang på här inte, utan viskande smyger den in mellan grannarna i rabatten. Trivs tillsammans med olika lägre prydnadsgräs eller blå alpmartorn.

Det är en ganska lättskött växt utan speciella krav. Ge den en väldränerad och mullrik jord som hålls lätt fuktig. Sol till halvskugga är ett bra läge, men den tål även ljus skugga. Det är en ganska långsamväxande växt som bör få tid på sig att etablera sig. Flytta alltså inte runt på den i onödan. Lite beroende på närings- och fukttillgång blir gillenian 30-80 cm hög. Den blommar i juli-augusti och får en grann, röd höstfärg.

Korneller är tåliga buskar men de överlever inte allt

Korneller är tåliga växter som uthärdar det mesta, till och med lite blöt jord. Dock vill de inte ha vattensjuk mark eller skuggigt läge. Många gånger kan dessa buskar bli verkligt gamla, och man ser dem ibland på ödetomter där de inte fått någon omvårdnad på decennier. Men ett har de lite svårt att stå ut med och det är felaktig beskärning. Du kan dränera växtkraften på en kornellbuske genom att ständigt toppa den lite hipp som happ. Att toppa är inte samma sak som att beskära!

När man lämnar långa stumpar torkar dessa grenar oftast in och angrips efter ett tag av svampsjukdomar. Efterhand återstår bara mer och mer av den döda veden och busken orkar inte bryta nya skott. Vad ska man då göra för att rädda dem? Klipp hårt, ända ner till ca 15 cm höjd från marken. Bort med allt torrt och dött. Spara några friska grenar om det finns några. När buskarna är så här dåliga blir det ganska tomt första våren. Men ge dem en gödselgiva när tillväxtperioden är igång och planera för en ytterligare beskärning av de sparade grenarna nästa vinter.

Korrekt beskuren gullkornell med friska gulgröna grenar. — Korrekt beskuren buske av gullkornell med granna nya skott.

Vid friska, vitala buskar så behövs bara en lätt underhållsbeskärning årligen. Du klipper ner en tredjedel av grenarna varje vårvinter. Därmed provocerar du fram ny tillväxt av granna grenar och håller grenverket ständigt ungt. Då blir det heller inga hängande, breda buskar som är i vägen för bilar eller gräsklippare. Detta gäller både gulgrenade och rödgrenade varianterna av Cornus alba.

Jättelökar och kirgislökar vill inte rådjuren ha

Det var en boom för jättelökar för ca 10 år sedan, men jag har inte tröttnat på dem. De är ganska kortvariga skönheter som ger rabatten en helt annat utseende. Inte kortvariga i livslängd, utan har en ganska kort blomning. Och efter att de har blommat försvinner de helt och lämnar efter sig bara gulnande blad. Tänk därför på att placera in dem mellan perenner som får frodig bladmassa som funkia, nävor eller t o m lavendel.

Släktet Allium är jättestort, ca 700 arter, och spänner från våra odlade matlökar som gul lök, gräslök, vitlök m fl till de rena prydnadslökarna som vi har i rabatten. Och något man uppskattar förutom de glada bollarna högt upp i luften är att varken rådjur, kaniner eller sorkar gillar att äta av dem. Det kan t o m gå att kamouflera tulpaner som står i samma plantering om man har gott om boll-lökar runt om.

Kirgislöken, Allium aflatulense, är en av de vanligaste blomsterlökarna. Den härstammar från varma och torra områden i Centralasien. En vacker sort heter ’Purple Sensation’ och den är lite mörkare i färgen än den vanliga arten. Blir 60-80 cm hög och blommar i maj-juni. Man kan om man vill låta blomställningarna stå kvar efter blomning och då finns det chans att löken självsår sig. Annars sätter man lökarna om hösten och gödslar dem väl. Väldränerad jord vill de ha, för vinterfukt är bland det värsta en lök kan utsättas för. Många vill dessutom ha det torrt och hett om sommaren. Men kirgislöken är inte bland de kinkigaste, så den kan du gärna börja med om du vill prova på. Lökarna ligger sedan kvar i jorden och producerar nya blommor år från år.

Måste hitta krolliljeknölar till våren!

En växtfavorit sedan unga år är krolliljan, Lilium martagon. En gång försökte jag så den, men inget hände. Sen har jag inte kommit så mycket längre. Det är alltid någon vacker växt man vill ha och allt har man ju inte råd med på en gång. Men efter att i somras på Åland ha sprungit på förvildade, underbart vackra krolliljor och smält som en smörklick på heta bastustenar, har jag åter bestämt mig för att det är dags. Så till våren blir det jakt på krollknölar. Jag kan inte vänta i 4 år på frön som kanske inte har lust att gro!

Krolliljan är en av de mest tacksamma och lättodlade liljeväxter man kan tänka sig. Den är egentligen en lundväxt, men trivs också i torrare jord bara den inte är snustorr. Trivs bra i sol till halvskugga i mullhaltig jord som är neutral till svagt basisk. Borde passa bra i mitt lundparti med andra ord. Skulle gärna ha både den stiliga, vita formen ’Album’ som den vanliga rosafärgade krolliljan. Den vita lyser upp mot den mörkgröna bakgrunden av skog i kanten av min trädgård.

De ljust limefärgade lökarna planterar du på våren, så fort du får fatt i dem. Lökar med lösa fjäll torkar lätt och ska helst inte vänta för länge på plantering. Sätt dem ganska djupt, ca 15 cm och med 20 cm mellanrum. När de väl trivs och fått fäste förökar de sig gärna med frö och då är det bra att de inte står för tätt från början.

Att börja med trädgård, boken ”Växtriket”

Inspiration till kommande trädgårdsår för dig som nyss blivit med liten täppa eller kolonilott finner du i trädgårdsboken ”Växtriket. Att skapa en trädgård” av Lars Ring och Jan Rundgren. Fotograf har varit Roland Persson.

Det här är en underbart vacker bok som skildrar två stockholmska herrars passion till sin kolonilott. Här odlar de inte bara växter utan även sina själar.

Boken kom ut 2011 hos Bonnier Fakta. Den är tryckt på stadigt, matt papper och ger en väldigt skön, hantverksmässig känsla och gott om trädgårdsinspiration. Trädgårdsskaparna är kulturjournalisten Lars Ring och designern Jan Rundgren. De har skildrat, nästan som i dagboksform hur växterna fogas in i en ram av lustfylld lek med form och färg. En väldig blandning av kobrakallor, dagliljor och pelargoner med rosendoft och humlesurr mixas ihop och det känns så där lagom befriat från för starka stilideal som ofta kan kväva lusten. Växtriket är berättelsen om den tillrättalagda naturens kraft och lockelse. Och om att andas i trädgården. Att bli en del av kretsloppet.

Jag gillar det fria tilltalet och de generösa berättelserna om det tunga jobbet, om allt som kan gå fel, men också om lyckostunderna när de bara sitter där och andas in lukten av jord och blommor. Och så de vackra bilderna förstås.

Hur sköter man en azalea?

Har fått frågan vid några föredrag och kortkurser av engagerade hobbyträdgårdsägare som tycker azaleorna är lite kinkiga. Men ordnar man bara till en bra jord och lite skyddad växtplats så brukar det faktiskt ordna sig. Azalea är nära släkting med rhododendron, men den tappar bladen på hösten som vilken som helst lövfällande buske.

Rötterna är ofta väl sammanhängande i rotklumpen och växer mest ut åt sidorna. Därför är det bra att gräva en bred planteringsgrop när du ska plantera azalea och rhododendron. Gräv bort jorden och fyll en skottkärra och kör iväg till något annat ställe som du behöver fylla ut i trädgården. En ny jordblandning till azaleagropen gör du så här: 50% grov spagnumtorv som ska vara okalkad och ogödslad. 30% förmultnade granbarr eller barkmull. Resterande 20% ska vara en blandning av väl multnad kompost, fin skärv och sten, tunna kvistar av t ex granris, sand och välbrunnen stallgödsel.

Har du möjlighet att testa pH, dvs surhetsgraden, med mätstickor eller elektrisk pH-mätare så kan du justera in den i rätt intervall. Azaleor trivs i en jord med lågt pH, ca 4.5-5.0 är bra. Behöver pH sänkas så kan du använda t ex järnsulfat som används för att bekämpa mossa i gräsmattor. Rhododendrongödsel innehåller också järnsulfat. Sprid gödsel två gånger under våren, första gången vid snösmältningen och den andra gången strax efter blomningen. Torven i jordblandningen är också sur och hjälper till att på längre sikt hålla pH nere.

Om pH går så högt som upp emot 6.0 får buskarna klorotiska blad, gulfläckiga eller ljust gulgröna och tillväxten blir svag. Bladen blir ofta lite hängiga och plantan ser allmänt vissen ut. Så det är viktigt att hålla surhetsgraden nere för att plantorna ska trivas.

Sen är vattningen förstås viktig, framför allt under heta sommardagar. Jordblandningen som jag beskrivit ovan kanske har hunnit torka upp ordentligt och då måste man vattna med stora mängder tills all torv och barrmassa vattenmättats. För att inte dina azaleor ska vakna för tidigt om våren, brännas av solen och torka ut av blåsten är en placering under högre, skyddande träd en god idé. Ekar, tallar och tujor är bra grannar då de håller en sur miljö. Du ska dock se upp med några grannar som är direkt olämpliga: valnöten avger ett gift från både rötter och blad som inte är bra för rhododendronsläktingar. Lönnens stora blad förmultnar dåligt och bildar istället tjocka blaffor av täta lövskikt. Och björken tar alldeles för mycket vatten så de fuktkrävande azaleorna utarmas. Annars blir det ofta bra med barrträd i anslutning till de färggranna azaleorna. De bildar en lugn bakgrund och skapar ett bra mikroklimat som buskarna trivs i. Det här är mina bästa azaleatips, och som du kanske gissar så är det ofta den första punkten man stupat på om azalean inte trivs. Då brukar jag säga att tänk på miljön i Sofiero slottspark och hur enormt fina rhododendron och azalea som växer där. Det är den miljön som vi ska försöka återskapa.

Japansk dvärglönn Osakazuki som brinner i rött

Efter den tidiga frostknnäpp som vi hade innan har många skånska träd uppvisat en alldeles extra fin höstfärg i år. Men frågan är om inte den japanska dvärglönnen ’Osakazuki’ på Alnarp tar förstapriset. Under sommaren är det ingen som lägger märke till den något extra. I mitten av oktober började den gå över i orange-mörkrött och nu är den alldeles scharlakansröd och sticker ut som en brinnande rubin ur buskbeståndet.

Japanska lönnar kräver lite extra omsorg i val av växtplats. För det första vill de ha en ganska fuktig jord. Jorden kan gärna vara lerbaserad, men den måste då förbättras med mycket humus och kompost. Det får absolut inte vara stillastående vatten i planteringsgropen, utan ska dränera av vid mycket regn. Så både grus, kompost och grov torv är bra tillsatser. Därefter kan man gärna förbättra jorden årligen med påsad kogödsel. Växtplatsen ska vara skyddad från kalla vindar och stark sol. Vindskyddet är viktigt både på våren så att inte de nya bladen fryser bort av sen frost, men också för att de vackra höstfärgade bladen ska sitta kvar så länge som möjligt.

Lönnen ’Osakazuki’ är härdig upp till zon 3 och den kan bli uppåt 4 m hög som fullväxt. Som de flesta japanska lönnar är den rätt så svagväxande och därmed även dyr i inköp. Men vilket smycke när den väl trivs på sin plats!

Undersköna höstkrokus

Promenerade i den höstvackra Alnarpsparken för några dagar sedan. Tittade mest på trädkronorna medan jag försökte repetera alla märkliga och ovanliga träd som jag träffade på. Plötsligt lyser det till i löven på marken och där står ett helt stim av lila höstkrokus.

Höstkrokus heter Crocus speciosus och är just nu mitt i sin blomning. Den är rätt lik en vanlig vårblommande krokus, men har mycket längre hals och inga blad. Blommorna är blåvioletta med mörkare strimmor på kronbladen. Pistillen är orangegul och kontrasterar vackert mot det lila. Den långa, klena halsen gör att blommorna behöver lite stöd av t ex gräs, för att de inte ska lägga sig platta vid regn och blåst. Så det passar bra att plantera dem i gräsmattan.

Knölarna planteras under sensommaren, i augusti, på ca 10 cm djup. Höstkrokus sprider sig ofta villigt om de får stå ifred. De kan också planteras under buskar och träd, men det är viktigt att växtplatsen är solig och varm för att höstkrokus ska hinna blomma innan senhösten. Jorden ska vara sandblandad och genomsläpplig. Stående fukt i jorden leder till att knölarna ruttnar bort, så se till att jorden har lätt att torka upp, speciellt på sommaren. Ett tips är att plantera på en liten kulle eller i ett stenparti. Växten kommer från varma trakter kring Turkiet, Kaukasus och Iran.

Snart dags att plocka upp dahliorna

Dahlia, montbretia och gladiolus är exempel på knölväxter som normalt inte klarar vintern i vårt klimat. De måste grävas upp och övervintras på ett frostfritt ställe.

Hur gör man då? Senast när den första köldknäppen slagit till och blasten vissnat ner gräver du upp knölarna och skakar loss den mesta jorden. Skär av stjälkarna och märk eventuellt varje rotknippe med en namnetikett om du har många olika sorter och vill hålla dem åtskiljt. Rötterna kan sedan förvaras i champinjonlådor eller pappaskar i torr torv, hopknycklat tidningspapper eller grov sågspån. Håll ett öga på knölarna ifall de börjar mögla eller ruttna. I så fall slänger du genast den roten för att förhindra att det sprids vidare till andra växter.

När våren kommer vaknar knölarna till liv och då planterar du ut dem i krukor som kan bäras in till natten vid risk för nattfrost. De unga skotten är ömtåliga och tål ingen kyla alls, utan de måste långsamt vänjas vid uteklimatet.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: