Sedan några veckor tillbaka är det inga problem med grundvattennivåerna längre, men ett tag var det lite kritiskt när brunnarna sinade på olika håll. Det är krångligt att bära vatten och köra vatten när man är van att bara vrida på kranen. Plus att man jämt måste tänka på att snåla med vattnet och inte använda mer än det absolut nödvändigaste. Inte heller växterna har det så lätt vid torka. Vattnet behövs förutom för tillväxten, även för fotosyntesen, för näringstransporten, för att kyla bladen och för att behålla vävnadstrycket så att växten orkar stå upprätt.
Ju varmare och blåsigare väder, desto mer vatten avdunstar växterna. För att kompensera för vattenavgången mitt på dagen skulle man behöva vattna som mest just då när det är som allra varmast. Men det är dålig ekonomi, eftersom det mesta genast avdunstar från jorden. Genom att installera droppbevattning kan man ge växterna vatten precis vid den tidpunkt på dygnet då de behöver det som bäst. Droppslangen kan man lägga uppe på jordytan eller gräva ner en bit, alternativt täcka med bark.
Det finns både grövre och klenare slang, men det bästa är att jämföra med volymen per timme som sipprar ut genom varje hål. Till växter med lägre vattenbehov kan en tunn slang vara precis lagom, men den räcker inte till för stora träd. Vid plantering av häck kan det vara en god idé att lägga ut en droppslang och vattna regelbundet under de första säsongerna tills plantorna har etablerat sig ordentligt. Ju lägre växter, desto tunnare slang klarar man sig med.
Växterna trappar ner inför vintern
- Japansk lönn i höstskrud i Lunds botan.
På hösten färgas löven gula och röda innan de faller till marken. Lättrörliga näringsämnen från bladen skickas in till stam och knoppar. I växtens celler finns kloroplaster som innehåller det gröna färgämnet klorofyll. Klorofyllet bryts ner i samband med att energin flyttas från bladen in i växten. Fotosyntesen upphör ändå vid några plusgrader och därför behövs inte klorofyllet längre. Det sker det heller ingen tillväxt under vintern. När det gröna klorofyllet monteras ner syns de andra färgämnena i bladet istället, t ex de röda antocyaninerna och de gula karotenoiderna. Dessa ger höstlöven deras eldiga orangeröda färg.
På hösten fäller också de städsegröna (sk vintergröna) växterna som rhododendron sina äldsta blad. På det sättet minskar de avdunstningen under den tid marken är frusen och inget vatten kan tas upp av rötterna. Innan bladen fälls tas de viktiga näringsämnena om hand in i växten och bladen blir gulbruna till färgen. Samtidigt sväller knopparna och blomanlag utvecklas inför nästa års blomning. Därför kan det vara bra att stödbevattna sina rhododendron om hösten är torr. För det är nu som omfattningen av vårens blomning avgörs. Är det mycket torrt i marken blir knoppsättningen sparsammare.
Genom att lägga in löv under de städsegröna växterna kan man förhindra att tjälen går djupt ner i marken. Därmed ökar också växtens möjlighet att ta upp vatten med rötterna och man minskar risken för torkskador. Lavendelbuskar och -häckar som också är ganska köldkänsliga mår också bra av ett skyddande lövtäcke. Det kunde jag tydligt se på gamla lavendel som hade frusit ner till lövtäcket, men som klarade av att återhämta sig efter beskärning. Tyvärr gick det inte så bra för de skånska blåbären (se bild nedan) som frös bort helt, med ris och allt i och med den sena vårfrosten vi hade i våras.
Det är inte för sent att plantera!
Det finns mycket okunskap kring tider för plantering. Många tror att det är bara på våren man kan plantera växter och det blir ofta till en olycklig cirkel mellan efterfrågan från kund-erbjudande av plantskola. På våren vaknar vårt trädgårdsintresse till liv med solens strålar och då passar handeln på att trycka ut växter. Fast egentligen hade det i de flesta fall varit mer rätt att plantera om hösten. Om hösten kan du i många fall passa på att köpa billiga växter då plantskolorna rear ut plantor innan vintern.
Vad du vinner med höstplantering är den naturliga fukten. Höstregnen, den fuktiga luften står för en automatisk bevattning och ser till att jorden behålls fuktig. Vattenbrist är i särklass den största dödsrisken för nyplanterade växter. Det gäller oberoende av jordart. När växten har släppt sina blad har den inte längre någon avdunstning och då minskar också dess vattenbehov rejält. Därför jobbar växtodlarna just nu för högtryck med att ta upp växter ur markdepåerna och kruka in dem för nästa säsongs försäljning. När tillväxten avstannar blir växterna mindre sårbara för förändringar.
Det finns dock växtslag som föredrar vårplantering. Till dem hör växter som måste hinna slå rot ordentligt innan tjälen kommer. Till dem hör många vintergröna växter som barrträd, bambu, rhododendron, men även känsliga arter som gleditsia, tulpanträd, valnöt, robinia, magnolia och de flesta björkar samt bland perennerna höstanemon. Men om du inte hunnit plantera avenbokshäcken under tidig vår så är sen höst absolut den bästa tiden.
Vid plantering är det viktigt att man får ner rotklumpen i jorden och trycker till ordentligt så rötterna får kontakt med jorden och kan börja växa till sig med en gång. Växterna ska sitta på samma djup i rabatten/planteringen som de gjorde i plantskolan. Absolut inte djupare, eftersom de då riskerar att dö ut. De enda undantagen från denna regel är clematis, rosor, pil och poppel. Är det träd med stora, tunga rotklumpar kan de hellre läggas något över markytan, eftersom de sjunker av sin egen tyngd inom ett par veckor. Att plantera träd i en upphöjd ”limpa”, 20-30 cm över höjd markyta fungerar ofta bra, särskilt i vattensjuka eller kompakterade jordar.
Hibiscus som tar andan ur en
Flyttade in mina ömtåligaste krukväxter när det blev frostvarning. Hibiscusen (Hibiscus rosa-sinensis) hade utvecklat mängder av knoppar under sensommaren. Lite orolig var jag för hur de skulle sitta kvar när den bytte miljö. Hibiscus kan vara kinkig med luftfuktighet, ljusombyte och temperaturväxling, så ställ den inte vid elementet och glöm inte att duscha den flera ggr per dag. Än så länge har det gått bra, både knoppar och blad sitter kvar och som den har blommat! När det var som bäst hade den 7 st tefatstora, rosa blommor igång samtidigt.
Det här är en växt från Kina, som dessutom är nationalväxt i Malaysia. Kallas även kinaros på svenska. Den växer vild som stor buske i tropiska och subtropiska klimat. I norra Europa är det endast en krukväxt. Men den kan bli rejält stor med tiden. Dessvärre har blommorna en kort hållbarhet, en till två dagar, men förädlingen riktar mycket in sig på förlängd blomning. Speciellt de halvdubbla varianterna lär ha något längre blomningstid per blomma.
Växten ska helst stå svalt över vintern (12-15 grader) och ljust, för att inte tappa blad. Men jag tänkte prova rumstemperatur och duscha den ofta. Hibiscus bör klippas in i februari-mars och få ny mylla ett par-tre veckor därefter när nya blad börjat spricka ut. Jag har en stor växt med bollformad krona på hög stam, så den måste formas genom klippning för att hålla rätt format. Hibiscus kan man beskära som ett äppleträd och välja rätt växtriktning på grenarna genom att lägga snittet under en utåtriktad knopp.
Eftersom hibiscus är känslig för både löss och spinn så är det bra att stoppa ner några Provado-pinnar i jorden i förebyggande syfte. Ju torrare luft, desto större risk för ohyra.
Nu tror jag luktärterna går på sina sista krafter
Har haft en otroligt riklig luktärtsblomning i år. Det är nästan lite konstigt, men det mesta har lyckats över förväntan just denna sommar. Kan det ha att göra med det varma och torra sommarvädret? Just luktärterna gynnas av värme och ett torrare väder, så där kan det nog stämma. Blir det alltför regnigt så kan de ruttna i basen och orkar inte utveckla blomanlagen.
Jag kom kanske lite sent igång med sådden och det är därför de håller på och blommar så rikligt fortfarande. Man brukar sätta de blötlagda fröna i jorden i början av maj. Förkultivera dem gärna i småkrukor eller avklippta toapappersrullar eftersom det fortfarande är frostrisk vid den tiden. Jag gjorde inte det i år, utan tryckte ner fröna direkt i stora krukor på växtplatsen. Har kommit fram till att jag får det bästa resultatet i plastkrukor modell större som jag ställer intill viltstaketet som omgärdar odlingen. Där kan de stå med inbyggt klätterskydd och kan upplevas både inifrån odlingen som utifrån gräsmattan.
Luktärterna vill ha en lucker och välgödslad jord och du ska fortsätta att gödsla regelbundet hela sommaren. Jag ger uppblött hönsgödsel med vattningen kanske varannan vecka när jag kommer ihåg det. Och sedan gäller det att plocka blommor hela tiden så länge de utvecklas. Varannan eller var tredje dag ska du gå och skörda, för annars börjar luktärten utveckla frön och anser sig färdig med årets blomuppdrag. Plocka, plocka och ta in väldoftande buketter alltså.
Det finns en ytterligare fördel med uppdragning i krukor och det handlar om jorden. Man ska helst inte odla luktärter på samma plats flera år efter varandra. Men eftersom du sår dem i kruka så byter du jord varje år och då blir det inget problem.
Engelsmännen är experter på luktärter och via engelska fröfirmor går det att få tag på frö till de mest spektakulära blomsorter. Men man ska minnas att doften inte alltid följer med häftiga blomfärger. Vill du ha den bästa sorten med den ljuvligaste doften ska du gå på ’Franciscus Cupani’ (bilden ovan) som är en namnsort till siciliansk vildluktärt. Blommorna är jättevackra i violett och purpurrött, men kanske inte så stora. Men doften sprider sig över hela trädgården. Jag garanterar att du kommer att bli förtjust!
Dags att skära ner hallonskotten
Så fort de sista hallonen är plockade kan man egentligen beskära sina hallonplantor, för bättre än så blir det inte just nu. Hur gör man då? Jo, titta på hur skotten ser ut. De som har förgrenat sig och har en lite ljusare bark är tvåårsskotten som du nyss har skördat bär från. Dem skär du av vid basen med en vass sekatör.
Årsskotten som består av en enda spretig pinne sparar du. På dem blir det hallon nästa sommar. Står det väldigt tätt med årsskott kan det vara en god idé att gallra bland dem. Tio kraftiga skott per löpmeter är ett bra mått. Likaså kan du fundera på om de blivit väldigt höga. Ta i så fall ner dem till ca 1½ meter.
Har du hösthallon ska du klippa ner alla skott på hösten efter skörd. Hösthallonen ger nämligen skörd på årsskotten. De är de friskaste av alla hallontyper, just därför att man klipper ner skotten varje år. Tyvärr är hösthallon bara härdiga till zon 2-3. Hösthallonen kräver ännu något varmare och luckrare jord än vanliga hallon och vill ha en jämn vattentillgång.
Svartfläcksjuka på ros ger bladfall
Nu mot hösten börjar det framträda vilka rosor som angripits av svampsjukdomar under säsongen. Vissa arter är känsligare än andra och trots att de ser fina ut på våren så är det alltid samma visa på sensommaren – de tappar blad och ser kala och tråkiga ut. Svartfläcksjukan gynnas av hög luftfuktighet och stillastående luft. Sådan väderlek som det kan bli mot sensommaren. Då gäller det att inte ha för täta planteringar och infattningshäckar, utan låta luftdraget torka upp morgondaggen och efter regnskurar. Soliga växtplatser är helt klart att föredra.
Vad kan man annars göra för att hålla plantorna friska? Ge en välavvägd gödsling under våren och försommaren, men hushålla med kvävet. Plocka och samla ihop blad som blir gula och svarta och gräv ner dem. Det är helt okej att lägga dem på komposten, men täck över med jord eller annat material så de förmultnar snabbt.
Det finns ett husmorstips som man kan använda och spruta med i tidigare skede på säsongen. Det är en blandning av 5 dl vatten, 1 dl grönsåpa och 1 dl Atamon. Binab Trichoderma är ett biologiskt preparat som kan hjälpa mot svartfläcksjuka. Medlet vattnas/sprutas eller myllas ner i jorden kring angripna plantor. Städa bort bladen och klipp in klena skott inför vintern. Därefter kan du lägga ut ett par cm ny jord i rabatten för att den sista kvarvarande smittan ska förmultna.
Vart tog humlorna vägen?
Det har varit mycket snack kring den kraftigt minskande stammen av humlor i Sverige. Jag är glad att ämnet äntligen börjar komma upp till den allmänna debatten och inte förs enbart i experters och naturvetares sällskap. För det blir allvarliga effekter av minskade antal pollinatörer. Hela vår matförsörjning är i fara.
En ny studie som publicerades i juli visar att minskningen av pollinatörer kan ha större betydelse för blommor och grödor än vi tidigare trott. De flesta växter, både nytto- och prydnadsväxter är beroende av att djur, oftast insekter, flyttar runt pollen dem emellan så att de kan befruktas och producera frö för att sprida sig. Den allra viktigaste pollinatören är humlan som har en förmåga att favorisera vissa sorters blommor under kortare perioder i livet. Detta gynnar plantornas reproduktion eftersom humlorna då bara bär på pollen från en enda art. När de däremot är promiskuösa och besöker många olika arter är de mycket mindre effektiva som pollinatörer, säger forskaren Berry Brosi vid Emory University i USA.
Studien visar att det snabbt skulle märkas om en enda humleart försvinner ur ekosystemet. När konkurrensen mellan kvarvarande humlor blir mindre så minskar nämligen också deras ”trohet” till vissa sorters blommor, som då producerar signifikant färre frön, enligt studien som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences.
Forskarna valde att titta närmare på den bland humlor populära blomman riddarsporre, och delade in en äng i flera mindre fält. Vissa fungerade som kontrollfält, och där lät forskarna humlorna jobba på som vanligt. I andra fält tog man med hjälp av nät bort en av humlearterna. Därefter studerade man humlornas beteende i de olika fälten. Det visade sig då att 78 procent av humlorna i kontrollfälten var trogna sina favoritblommor, medan motsvarande siffra i de manipulerade fälten var 66 procent. ”Den lilla förändringen i konkurrensen gjorde att de kvarvarande humlorna oftare bedrog riddarsporren”, förklarar Heather Briggs vid University of California-Santa Cruz. Blomman producerade i snitt en tredjedel färre frön när en humleart försvann.
Fast jag undrar om det kanske är så att humlorna har flyttat till Alnarp. Skämt och allvar, men när jag var där i förra veckan så var det alldeles enormt mycket humlor och andra pollinerande insekter, vilket alla bifogade foton visar. Jag har nog aldrig sett så många på en gång. Så jag tror att alla har flugit till Alnarp denna sensommar.
Rosenskäran är en härlig ettåring
Rosenkära, Cosmos bipinnatus, är en lättskött rabattblomma som håller för de flesta väder. Den blommar tidigt, har visuellt tydliga blommor och fyller ut bra, både som ensam växt eller i kombination med andra. Plantorna blir rätt så höga, beroende på sort och näringstillgång, ca 50-120 cm. Det är dessutom något gulligt, Hello Kitty-aktigt över de stora, runda blommorna som gör att jag håller den som en absolut favorit bland de frösådda annuellerna.
Om du förodlar Cosmos själv ska du så dem i slutet av mars. De är inte krångliga att förodla, men kräver gott om plats då de snabbt blir höga och lite rangliga. Vill gärna ha en jämn gödsling hela uppväxten och lite större krukor för att inte bli för klena. Det går också att hitta färdiga plantor till salu under våren, men ska du fylla en större rabatt är det billigast att så dem själv.
Rosenskära finns i vitt, rosa och ceriserött med framför allt enkla blommor, men numera även i halvfyllda-dubbla blommor. Den orange gullskäran, Cosmos sulphureus, är mycket intensiv i färgen och något lägre i växten. Inte så lätt att finna som förkultiverad i handeln, men även den är lätt att fröså själv.
Nästa år funderar jag på att kanske gräva upp en bit gräsmatta och göra en cosmosrabatt med lite jätteverbena som överståndare. Det är ljuvligt fluffigt!
Körsbärsbladlusen ger krulliga blad
De yttersta bladen i skottspetsarna av sötkörsbärsträden drabbas lätt av bladlöss så här års. Du ser det på att bladen rullar ihop sig och småningom blir bruna och torra. De små stickhålen som insekten gör i bladen leder till att de rullas ihop och ser krulliga ut.
Körsbärsbladlusen ser ut som en liten kolsvart, glänsande skalbagge. Den värdväxlar med måresläktet (Galium) eller veronikor och flyttar över till dem under högsommaren för att sedan återvända till körsbärsträdet om hösten för att lägga sina ägg där.
Det är inte så lätt att bekämpa bladlusen, om man inte upptäcker den tidigt. För du måste hinna spruta innan bladen krullar ihop sig. Såpalösning med rödsprit eller pyretrumpreparat, som båda är kontaktverkande, kan användas mot körsbärsbladlus. Men du måste träffa lössen med strålen, annars händer inget. Upprepade behandlingar behövs för att få bukt med ohyran. Betydligt lättare i så fall är det att få tag på lössen när de hoppat vidare på måreväxterna. Där ser du de skinande svarta skalbaggarna tydligt.
Jag har tidigare berättat om olika sötkörsbär och körsbärsbladlusen. Läs vidare här.