Författare: Maria i det gröna

Det har varit segt i år, med så lång och sval vår, men nu tycker jag att sommarkänslan har slagit rot hos mig. Vill bara pynta och fylla på med mer växter i alla krukor och pottor. Sen när solen håller på att gå ner kan jag gå omkring och beundra eller ändra på placeringen, vattna lite, binda upp lite klängen och planera för nästa nytillskott.

Sittplatsen i kvällssol verkar bli en vit-svagt lila historia i år. Oftast planerar jag inte så mycket på förhand, utan det är de första plantorna som får bestämma färgskalan och stilen. Men det är nästan alltid någon rosenskära och gaura inblandad. I år helvita. Rosenskära och jätteverbena har i den nya rundelen fått sällskap av marktäckande vit lobelia eftersom det är en upphöjd bädd med i övrigt höga växter. Den rabatten ser såklart inte ännu mycket ut för världen, men den kommer!

Redan ifjol träffade jag på en spännande, ny växt, som är en upp till 3 meter hög, klängande nätkaprifol med gulbrokiga blad, och nu fick det bli ett test. Lonicera japonica ’Aureoreticulata’ heter den. Har den stående i kruka än så länge och får försöka hålla den lite låg med sparsam vattning och gödsling. Snygg som bara den! Lär vara en mycket invasiv art i det fria borta i Nordamerika. Så pass att man varnar folk för att plantera in den i trädgårdarna där förhållandena är gynnsamma. Så illa tror jag inte det kan bli i vårt klimat där den uppges klara zon 3. Den gula färgen blir kraftigast i sol, men till hösten kan jag tänka mig att plantera ut den i skuggigare rabatten med mörk bakgrund av barr.

Mandevilla, eller Dipladenia sanderi, bägarrankan, har kraftigt röda och stora blommor. Den finns också med vita, rosa eller cerise blommor. Tyckte den vita var lite mesig, så här blev det ett avsteg från den vita linjen och istället en liten färgklick bland sommarblommorna. Vi får se om den klarar av att stå i västerläge eller om jag behöver skugga den bakom någon annan växt. Den kan nämligen bli lite bränd i bladen av stark, direkt sol.  Det är lätt att föröka bägarranka genom sticklingar, så det kommer jag säkert att prova när den här plantan blir för slängig och kryper ut genom sin spaljé. Man tar unga rankor, ca 7-10 cm långa och plockar bort det mesta av bladen utom de allra översta i toppen. Plantera sticklingarna i torvblandad jord och sätt en plastpåse över krukan.

Bägarrankan är en slingerväxt och säljs uppbunden på båge eller i pyramidform, men den kan också få hänga lite ner från en högre kruka. Det här är en tålig och lättskött växt bara du ser till att vattna den under varma, torra perioder. Det är också en orsak till att Mandevillan är en populär prydnadsväxt utomhus i Sydeuropa. Den är en växt som man gärna kan övervintra inomhus till nästa säsong. Den är mycket frostkänslig, men kan bo i ett ljust och lite svalare rum över vintern.

Det har också blivit en ny ros för i år. Hade förut en klättrande ’New Dawn’, men den gick ut och nu var jag faktiskt på jakt efter en ’Mme Alfred Carriere’. Fast då träffade jag en annan champagnefärgad ros vid namn ’Penny Lane’ med den ena föräldern just ’New Dawn’. Ja ja, är man intresserad av hästavel så är man också gärna intresserad av växtförädling och då går åtminstone jag gärna vidare med gener som visat sig framgångsrika. En avkomma ska helst bli bättre än föräldern, och det hoppas jag denna ros är. Doften sägs vara mycket stark och rosen har stora och välformade blommor. Dessutom är den remonterande. Så en sån fick det bli! Lånar en bild så länge tills jag får egna blommor.