Kombinera buskar med perenner

Att blanda in buskar i perennrabatterna har många fördelar. Inte minst ekonomiska. Buskarna bildar bakgrund och ger höjd till planteringen. Många buskar har flera dekorativa perioder som man ska ta vara på i kombinationen med perenner. Dessutom kan buskarna ge skydd mot blåst, stekande sol och frost. Jag brukar gärna välja några buskar som bas när jag planerar rabatter. Även om man inte har så mycket plats kan en uppstammad buske tillföra en extra dimension i planteringen.

Katsuran har en rödbrun vårfärg och trivs i fuktigare jord.
Katsuran är en storväxt buske som kan passa ihop med perenner med liknande ståndort.

Utgå alltid från platsens ståndort när du ska välja växter. Med det menas de förhållanden som råder på platsen. Jordmånen är viktig. Den kan förbättras, men grundjordmånen måste man alltid ta hänsyn till. Likaså om det är sur eller kalkrik jord. Ljus och skugga är en annan viktig parameter. Är det blåsigt, eller är rabatten skyddad mot svidande vindar? Detta är våra viktigaste ståndortsfaktorer att kartlägga och använda som grund i planeringen.

Gulbladig funkia är fin i kombination med mörkbladiga växter.
Gulbladiga hostan H.fortunei ’Aurea’ lyser upp en mörkare kombination.

Därefter kan du gå vidare och välja färger och växter. Variation är ett bra tips. Variera bladformer, färger och tänk på att ju skuggigare läge, desto ljusare färger ska du välja. Annars kommer blommorna bort sig alldeles. Och tänk på att oberoende hur fina blommorna är så är det ändå bladverket som kommer att dominera under den största delen av växtsäsongen. Så bladen får gärna vara vackra.

Japansk blodlönn ger stort intryck ihop med gula och orange törelväxter.
Den japanska blodlönnen gör avstamp från grannarna eldtörel och kärrtörel.

Rödbladiga buskar som perukbuske, japanska lönnar, rödbladig berberis och smällspirea gör sig extra fint intill en perenn med gula eller vitbrokiga blad. Gulbladiga funkior är alldeles utmärkt, liksom gulltöreln som håller sin limegula färg under hela sommarhalvåret. Den rödbladiga smällspirean Physocarpus opulifolius ’Diabolo’ bildar en effektfull fond till knalliga blommor som solbruden Helenium autumnale ’Moerheim Beauty’.

Alunrot är en bra kontrastväxt då många sorter har knalliga färger.
Alunrot ’Palace Purple’ och gulbladig spirea ’Goldflame’ lyfter starkt.

Vad sägs om att samplantera ölandstoken Potentilla fruticosa ’Red Ace’ med en orange daglilja Hemerocallis ’Tigger’ ihop med kopparstarren Carex buchananii. Eller den låga Hypericum ’Gemo’ alternativt Hypericum x inodorum ’Loke’ i sällskap med rysk martorn Eryngium planum. Uppseendeväckande häftigt, och så kan man ställa något lugnt grönt i bakgrunden.

 

Strandtrift skulle kanske heta vägtrift

Strandtrift trivs på sandiga jordar med god dränering och soligt läge.

Triften Armeria maritima är en liten perenn som är tämligen oansenlig när den inte är i blom. På håll kan man till och med missta den för ett gräs av något slag om man tittar slarvigt. Det här är en växt som förekommer både vildväxande i naturen och i trädgårdar. Triften kan man se både på torra strandängar och backar men även i vägkanten så här års. Det är en söt växt i stenpartiet också, men det är lätt att den får det alltför bra i rabatten och skadas av fukt under vintern. Torrt, sandigt och magert vill den stå.

Strandtrift trivs även i vägkanter.
Triften växer som ett rosa stråk längs vägkanten öster om Svalöv.

Tuvorna växer till sig efter hand och då kan man dela dem för att sprida på växten ytterligare. Trift sprider sig även med frö och det är nog den vanligaste vägen när man är ute i vägområden. Trädgårdsformen har ett antal namnsorter med blomfärg varierande från vitt till mörkrosa. Det finns även en sort som heter ’Vesuvius’ som har ett rödsvart bladverk under de rosa blommorna.

Triften växer i tuvor och sprider sig med frö på torra vägkanter.

Vill du kombinera triften med andra fleråriga växter kan du testa kattfot, sandnejlikor och låga gräs. Kom bara ihåg att grusa upp planterings”jorden” så det blir väldränerat och fint!

Triften blommar i maj på torra jordar.

Som pärlor på tråd

Pärlbusken trivs bäst i kalkfri, sur jord.

Pärlbuske heter den föga överraskande, den vackra vitblommande busken med knoppar som ett pärlhalsband. Det är en surjordsväxt som vill ha det väldränerat kring fötterna och inte för torrt. Därtill ska du leta fram ett soligt läge. En inte helt lätt kombination att tillfredsställa. Släktet härstammar från Centralasien och Kina och det tillhör rosenfamiljen.

Pärlbusken blir bred och får hängande grenar som äldre.

Exochorda racemosa är den största av arterna som odlas hos oss. Den blir 3-4 meter hög och lika bred. Växtsättet är överhängande med bågformiga grenar, ungefär som paradisbusken. Vill du ha en lite mer lätthanterlig buske i storlek kan du leta efter namnsorterna ’The Bride’ eller ’Niagara’. Båda blir kring 1-1,5 meter höga. Blomningen är som bäst nu i maj och därefter sätter den dekorativa fröställningar som påminner om stjärnanis. Det här är en av mina favoritbuskar att använda i främre kanten av större buskage där man kan se den på nära håll. Trots att blomningen är relativt kortvarig är den alldeles underbar!

Pärlbusken ser ut som vita pärlor i ett halsband.

Fullt av näsdukar i trädet

Davidian har stora, fladdrande högblad som ser ut som näsdukar.

Här har vi ett verkligt exotiskt zon 1-träd som man nog kollar in både en och två gånger när man första gången ser det blomma. Davidia involucrata var. vilmoriniana heter på svenska näsduksträd eller duvträd. Det är en ganska känslig växt som vill stå varmt och vindskyddat för att producera blom och trivas. Det som man hajar till för är de vita, breda högbladen som skyddar den egentliga blomman som består av en liten boll av ståndare med rödbruna knappar.

De vita högbladen skyddar den egentliga blomman som är en samling ståndare som sitter som i en liten boll.

Näsduksträdet får frukter som påminner om kiwifrukt i storlek som ett litet plommon. Bladen är också mycket vackra. De är skarpt tandade och sitter tre-fyra per bladfäste, något som är ganska ovanligt.

På Alnarp finns det några träd som är inbyggda i restaurangens trädäck. Mycket snygg lösning där man slapp göra åverkan på träden när man byggde ut uteserveringen. Dessvärre sitter däcket ganska högt upp och träden är högt uppstammade, så många går förbi utan att se träden när de blommar. Vilket ju är lite synd. Blomningen brukar pågå vid denna tid, mitten på maj. Det tar många år innan ett ungt träd blommar, så ha tålamod om du bara har planterat en liten planta.

Davidian trivs på varm plats i näringsrik och humusrik jord.

Underbara syrenernas tid!

Koltrasten sjunger i syrenerna.
En helt misslyckad bild av koltrast eftersom kamerans autofokus drog över till syrenerna i bakgrunden.

Syrenerna står i full blom i Skåne och sommaren ska vara här. Brr, fast idag kan det bli risk för sol och temperaturer över +15 grader! Om vi ska tro meteorologernas förutsägelser. Men vi har trots allt fått njuta länge och väl av den allra ljuvaste tiden när skogen går i ljust grönt och äppleträd, när vårperenner och blåregn bjuder på det bästa de kan visa upp. Jag gick en lång fotorunda för några dagar sedan när det var uppehåll mellan skurarna och samlade in härliga vårblomster som du ska få njuta av här på bloggen längre fram.

Det finns både ympasde och rotäkta syrener.
Rotäkta parksyrenen ’Saugeana’ skiftar i färg när knopparna slår ut.

Syrenerna är ju bara för härliga för att man ska välja bort dem! Och eftersom de finns i många olika former så kan man få plats med dem i alla trädgårdar, till och med på balkong. Den allra minsta är dvärgsyrenen Syringa meyeri ’Palibin’ som bara blir runt metern hög. Tyvärr har den inte doften, men som ympad på stam är den väldigt platsbesparande för miniträdgården eftersom man då kan plantera något annat vid dess fötter och ändå få en känsla av litet träd framför sig.

En annan fördel med syrener är att de inte är så knussliga med växtplats och jord. Det allra bästa alternativet är en näringsrik, lätt fuktig och något kalkhaltig jord, men en ordinär lerjord funkar också. Grattis till alla lerjordsägare, säger jag som trädgårdsdesigner när folk suckar över sitt öde! Du kan ha både syrener och rosor! Å andra sidan kan man se syrener växa i kanten mot grustag och ute på hedmarken. Så det är inte så noga, med andra ord. Men sol till halvskugga bör du erbjuda, annars blir blomningen alltför sparsam.

Syrener i vitt är försommarens favoritväxt.
Vit bondsyren mot ljusgrönt bladverk är det fräschaste som finns en försommardag.

Den vanliga bondsyrenen är väl den som de flesta tänker på när man nämner syren. De blir rejäla buskar på upp emot 5 meter och passar både som fristånde häck, där plats finns, eller som solitärbuske. Tänk på att den förökar sig genom rotskott, så den blir bredare med tiden. Dessa rotskott kan man hugga av och gräva upp för att på så sätt begränsa eller sprida busken till ännu fler ställen. Men har man inte lust med det så är en rotäkta, ympad eller förädlad syren bättre. Vill du ha en vit bondsyren som inte slår rotskott ska du välja den fröförökade sorten Veberöd E, som härstammar från Björkhaga Plantskola.

Dubbelblommande syrener blommar något senare än andra syrener.
Mörklila ’Charles Joly’ har dubbla blommor som blir något ljusare när de slår ut.

Bland de ympade sorterna så måste nog den mörkt purpurfärgade ’Andenken an Ludwig Späth’ och dubbelblommiga ’Charles Joly’ nämnas. De kontrasterar fint mot ljusare sorter och brukar vara något senare i blom än den vanliga vita bondsyrenen. På så vis kan man också förlänga syrentiden och få dubbelt så lång njutning. Jag önskar dig en njutbar syrentid!

 

Har en tjuvskytt varit framme?

Lagerhägg kan drabbas av svampsjukdomen hagelskottsjuka och få små runda hål i bladen.
Lagerhägg kan drabbas av svampsjukdomen hagelskottsjuka.

Ibland kan man se mystiska bladskador där man verkligen får fundera om det är någon liten sabotör som varit framme med sax, hålslagare eller hagelgevär. Jag skrev om biljettklipparsjukan i ett tidigare inlägg. En bladskadeinsekt som heter öronvirvel som gnager märkliga hål i bladens kanter. Speciellt vanligt på olika vintergröna växter. Men det finns ett annat likartat fenomen som härrör sig från en svampsjukdom. Hagelskottsjukan orsakas av svampen Stigmina carpophila, och angriper olika växtslag, men ofta dem tillhörande släktet Prunus, plommonväxter.

Hagelskottsjuka är en svampsjukdom som övervintrar i skotten.

Den framträder redan på unga blad som små, rödaktiga torra fläckar på bladen. Fläckarna blir efterhand större och brunare innan det papperstunna ”fönstret” släpper och kvar blir ett hål i bladet. Som övriga svampsjukdomar så är svalt och fuktigt väder en medverkande faktor. Växterna kan bli påverkade vid kraftiga angrepp och det minskar fruktproduktionen. Svampen kan sedan övervintra till nästa år i blad, skott och kvarhängande frukter. I fruktodlingar kan svavelhaltiga preparat användas för att bekämpa sjukdomen, men på prydnadsväxter vidtar man inga åtgärder.

Grattis mamma!

Styvmorsviolen växer på torr, öppen mark som bergshällar, vägkanter och torra betesmarker.

Grattis på morsdagen, säger jag till min och andra mammor i Finland. För idag är det Mors dag i Finland. Och kan man välja en mer passande bild till mors dag än ”Violer till mor”?  Min mamma sjunger jämt och ständigt på än den ena, än den andra märkliga visan. Just Violer till mor har jag alltid tyckt var lite melodramatisk. Den här bilden man får av en blind kvinna och den lilla flickan som plockar blommor och trycker dem i mammans hand. Snyftvarning alltså. Sången sjungs här av Bertil Boo som framförde den första gången 1946.

Sakta går de två i solen
smekta utav vårens vind.
Flickan drar sin mor i kjolen
modern hon är blind.
Men hon följer tyst den lilla
som berättar allt hon ser
så med ens står flickan stilla
ropar glad och ler.
Lilla mor violerna växer redan här
och de är så vackra där de står.
Med sin blåa färg
som av himlen lånad är.
Lilla mor hon ler när hon förstår
att det är vår.
Mor, om du vill vänta
här en stund på mig
ska jag gå och hämta en bukett till dig.

Styvmorsviolen är trefärgad i gult, lila och vitt.

Styvmorsviolen är en vanlig växt i magra, kalkfattiga miljöer och växer gärna på bergshällar, vägkanter och torra betesmarker. Den blommar i maj-juni och doftar lite svagt. Det finns en legend bakom det gamla namnet trefaldighetsblomma som lyder så här: Från början var trefaldighetsblomman den mest väldoftande av alla blommor men när hon såg hur människorna trampade ner säden för att plocka henne bad hon Gud att bli fråntagen doften. Hon slapp den, och fick istället ”gyllene för Fadern, vitt för Sonen och violett för den Heliga Ande”. Därav de tre färgerna som även ligger i det vetenskapliga namnet Viola tricolor.

Den trefärgade styvmorsviolen är en nektarrik växt i torra miljöer.

Jag läste en intressant antagelse gjord av Carl von Linné angående pollinering av styvmorsvioler: Styvmorsviolen pollineras av fjärilar, humlor och bin. Linné ansåg att den pollinerades endast av humlor och gjorde utifrån denna felaktiga premiss en ekologisk förutsägelse: 
1. Styvmorsviol pollineras endast av humlor. 
2. Om humlorna försvinner så försvinner styvmorsviolen. 
3. Humlornas överlevnad beror på hur mycket möss det finns (eftersom mössen förstör humlornas bon). 
4. Antalet möss beror i sin tur på antalet katter. 
Alltså: Om det finns gott om katter så klarar sig styvmorsviolen bra.

Njaa, det blev väl så där, får man väl säga om Linnés slutledningsförmåga.

 

Underbara lilla stjärnmagnolia!

Stjärnmagnolian har många smala kronblad och en benvit färg.

Jag planterade en liten stjärnmagnolia, Magnolia stellata, på hösten 2012. Höstplantering är sällan bra vad gäller magnolior, eftersom de är ganska långsamväxande i starten och behöver en lång säsong på sig för att etablera rotsystem. Och sen kom den förfärliga vintern 2012-13 som aldrig tog slut. Det blev inga blommor alls ifjol, fast busken hade några enstaka knoppar. Men de orkade aldrig slå ut.

Stjärnmagnolian vill ha en svagt sur och humusrik jord.

Lite sen, men desto mer efterlängtad är den ljuva blomning som pågår fortfarande. Platsen är ganska skuggig, så det tar lite längre tid. Men å andra sidan är denna placering undan stark vårsol ett skydd mot att blommorna spricker ut alltför tidigt och skadas av frosten. De söta små blommorna doftar som snittblomman fresia. Så söta de är!

Stjärnmagnolian är en liten rund buske som vill stå skyddat.

Magnolia stellata blir en låg buske, nästan bredare än vad den är hög. Höjd ca 1-2 meter är vanligt. Det är viktigt med en organisk jordsammansättning för magnolior med mycket torv och grovt humusmaterial som man kan hämta från skogen. Jordtäcket ska vara lätt och luftigt och hålla något lägre pH än normalt. Lerjord är alltså inget bra. Då får man gräva ur en rejäl grop och i gropen plantera på en kulle med genomsläppligt och humusrikt material för att busken ska trivas. Lite knixigt med andra ord, men det kan det vara värt om man vill njuta av sin lilla älskling!

Batteridrivna klippredskap för proffsbruk

Alla som hållit på med häckklippning, gräsröjning och lövblåsning i långa arbetspass kan nog hålla med om att avgaserna, tyngden och vibrationerna gör det till ett ganska tröttsamt jobb. Och det gäller inte bara småvuxna tjejer som jag själv. Även stora karlar kan få skador som vita fingrar, värkande axlar och illamående av avgaserna vid långvarig körning. Helst ska man se till att variera arbetet så att man kan göra olika saker under dagen, inte bara klippa/röja och även variera arbetsuppgifterna så man inte använder samma vibrerande maskiner flera dagar i följd. Minns en man på parkavdelningen i Mariehamn där jag jobbade tidigt i min karriär. Han älskade ensamarbetet med trimmern och var ute flera veckor i sträck med sin maskin. Det gick inte att ta maskinen från honom, för de andra gjorde det inte lika bra, som han sa. Han var senig och stark (och oerhört envis), men jag undrar hur han mår idag.

En trimmer på batteridrift blir lätt att bära och tyst i drift.
Foto: pellenc.com

På den tiden var batteridrivna verktyg något som man skämtade passade tanter med radhusträdgård. Idag har situationen förändrats i takt med ökad kunskap om ergonomi. Pellenc är ett franskt företag som levererar maskinredskap för gårdsbruk och park- och trädgårdsarbete i proffsklassen. De började med sikte på vin- och olivodlingar, men idag är användningsområdena fler än så. Vissa miljöer kan vara speciellt lämpade för batteridrift, t ex kyrkogårdar, men även i bostadsområden, på campingplatser och stadsparker kan det vara skönt med tysta redskap.

Ett ryggburet batteri underlättar då trimmern får lägre vikt och inga avgaser.
Foto: rtmacinery.com.uk

Trimmern och häcksaxen drivs att ett litiumbatteri som man bär på ryggen. Batteriet väger mellan 3,4 och 5,9 kg beroende på typ. En stabil sele håller batteriet på plats och det ska klara en heldags arbete på en laddning. Har själv inte provat deras redskap ännu, men det verkar som om fler och fler inom skötselområdet går över till batteridrift. För konsumenten är detta ännu dyra alternativ, men räknar man på antalet arbetstimmar en maskin används inom proffssektorn, så är det ändå ett alternativ att överväga, tycker jag. Speciellt när man ser till de många ergonomiska fördelarna. För både häckklippning och gräsröjning är tunga arbeten. Och ska man till och finlira som på bilden nedan från Lytes Cary Manor i England där man har mängder av figurklippta buskar blir det helt klart lättare precision att föra ett verktyg som inte väger så mycket.

Häcksaxen med batteridrift blir lättare att hantera och därmed betydligt klippsäkrare i handen.
Foto: landscapejuicenetwork.com

 

Vackra himmelsblå vårogräs

Majveronikan blommar som allra finast i maj månad.
Trådveronikan har förtjusande små, ljusblå blommor och är nära släkt med den mörkare teveronikan.

Jag är en mjukis-trädgårdsmästare. Alltså vad gäller ogräs. Ogräs är ju växter de också och definitionen blomma-ogräs är olika beroende på vem som yttrar sig. Eller beroende på var plantan växer. En allmän förklaring på vad som är ett ogräs är helt enkelt en växt som växer på fel ställe. Så jag har svårt att rycka bort sådant som råkar vara vackert, om det inte stör där det hamnat. Min gräsmatta är inte känd för att vara någon golfgreen, utan närmast en blomsteräng. Antalet ingående arter skulle vara kul att räkna. Om man hade lagt ut en ruta på 1×1 meter och plockat ut alla ingående växter. Det måste jag bara göra. En dag när jag har tid.

Majveronikan bildar täta mattor på öppen jord.

Det som blommar just nu är bland andra den ljust blå trådveronikan. Den finns både i gräsmattan, fast så nära öppen jord som möjligt. Antagligen lätt att konkurrera ut. Men den växer också på rena leran i kantzonen av trädgårdslandet. Det är en vanlig växt på frisk, öppen och mager mark, skriver Mossberg. Förekommer på skogsvägar, stigar, betesmarker och stränder. Stjälken kryper fram och slår lätt rot på vägen. De blå blommorna är rikliga på plantan och blommar från maj-juli. Jättefin!

Jordrevan är ett ogräs som sprider sig med revor och utlöpare.
Jordrevans blad skiftar snyggt i bronsfärg.

Jordrevan drar lite mer åt det violetta hållet. Bladen är vackert bronsaktiga och lyser så vackert i motljus. Jag har stora bestånd i hästhagen och de är tydligen inte smakliga för hästarna låter dem stå kvar. Jordrevan växer också krypande längs marken med långa revor. De slår rot med jämna mellanrum och så sprider sig växten vidare. Jordrevan började blomma redan för några veckor sedan men den är lika fin ännu. Har också lite småplantor i grönsakslandet, men där plockar jag faktiskt bort dem. Annars är det en vanligt förekommande växt lövskogar, hagmarker, bryn och skräpmark, konstaterar floran. Mycket dekorativ, säger jag.

Jordrevans blommor är blålila och mycket vackra.