Blogg

Mer lättskött blomma än Afrikas blå lilja finns knappt

Afrikas blå lilja är en lättskött krukväxt som övervintras inomhus.

Måste bara passa på och puffa för en annan härlig trädgårdsväxt i min trädgårdsblogg. Agapanthus, eller Afrikas blå lilja är en mycket anspråkslös växt som reder sig utan en massa hokus-pokus. Det är en liljeväxt med små blå eller vita blommor som sitter tätt tillsammans i en boll. Stänglarna kan bli 30-60 cm höga. Den härstammar från Sydafrika och är inte vinterhärdig, men förvarar du den bara frostfritt och nästan torrt över vintern så har du en ståtlig krukväxt hela sommaren. Under den svala viloperioden utvecklas blomknopparna och de skjuter fram på försommaren. Sedan fortsätter den att blomma ända tills den tas in på hösten.

Himmelsblå blommor och riklig knoppsättning får Afrikas blå lilja om den övervintras rätt.

Ställ ut krukan när frostrisken är över på försommaren. Putsa bort torra blad och vissnade blomställningar och vattna igenom krukan ordentligt. Du behöver inte plantera om den mer än vart 3:e-4:e år. Den ska gärna stå lite trångt, då blir det mest blommor. Har rötterna för mycket plats i krukan passar den bara på att växa till sig och prioriterar bort blomningen.

Liljan laddar upp med mängder av knoppar på försommaren

Välj en solig plats, skyddad för hård vind, och vattna rikligt. Vanlig krukväxtgödsel kan du tillsätta i vattnet en gång per vecka (april-juli) eller ge ett par doser benmjöl på försommaren. Benmjöl innehåller mycket fosfor som stimulerar knoppsättningen.

När hösten närmar sig kan du minska på vattningen och när det blir nattfrost är det dags att ta in plantan. Vinterförvara Afrikas blå lilja svalt och ljust. +3-8 grader är lagom. Under hela vintern behöver den bara ett par enstaka skvättar vatten. Största risken att misslyckas med denna blomma är att ge den för mycket vatten över vintern så rotknölarna ruttnar bort.  Maken till mer lättskött och klassiskt stilig växt får du leta efter.

Afrikas blå lilja får inte övervattnas för då ruttnar knölarna.

Trista skadegörare på ros

Rosrostens orange sporkuddar på en mossros

Efter en period med högre luftfuktighet har det smugit sig in rosrost på många rosor. Det syns tydligt genom de orangefärgade sporklumparna på bladens ovan- och framför allt undersidor. Rosrost orsakas av en svamp (Phragmidium mucronatum) och är en mycket svårbekämpad skadegörare. Endel rossorter är särskilt mottagliga för rost, men det finns också mer eller mindre resistenta rosor att ta till om man tidigare haft problem med rosrost. Spinosissima-gruppen blir sällan angripen av rost.

Rosten övervintrar i angripna, nedfallna blad och skott. Sporerna kan sedan spridas med vinden. Det är viktigt att plocka bort angripna blad och skott och bränna upp eller gräva ner dem. Lägg dem inte i komposten. I förebyggande syfte kan man vara sparsam med kvävegödsel och hellre ge mer kaliumrik gödning. Och sedan hålla koll på buskarna och plocka bort gulprickiga blad.

Ett annat gissel för rosodlare så här års är svartfläcksjukan. Det är ingen egentlig ohyra, utan orsakas också av en svamp (Marssonina

Svartfläcksjukan leder småningom till gula och avfallande blad

rosae) som gynnas av fuktig väderlek och tätt bladverk. Rosens blad får svarta fläckar med oregelbundna kanter. Småningom gulnar bladen och ramlar av. Även här gäller det att klippa bort och samla ihop angripna blad och skott och gräva ner eller bränna upp dem. Speciellt viktigt är det att få bort sjukdomsangripna växtdelar inför vintern. Man kan också täcka marken under rosenbusken med ett några cm tjockt lager ny jord som leder till att kvarbliven smitta förmultnar. Det finns särskilt mottagliga rossorter för svartfläcksjuka, som min favorit Louise Odier, men också sådana som är resistenta.

Mera matnyttigt ur trädgården

Nyskördade grönsaker till kvällens middag

På sommaren blir det många gånger HPD, dvs ”hopplockade delar” till middag. Jag skarvar ihop sill, kokt nypotatis från gårdagen, andra rester ur kylen och sen ”dagens gröna” från landet. Det kan vara rödbetor eller morötter som måste gallras, fem sorters sallat, släpärter i smält smör eller som idag förvällda mangold och spenat.

Bladväxterna spenat och mangold använder jag lika mycket råa i sallad som förvällda. Jag plockar några blad per planta och det driver på tillväxten av de kvarvarande bladen och stänglarna ytterligare. Båda är lätta grönsaker att odla och behöver ingen särskild passning förutom rikligt med vatten förstås. Det finns många vackra namnsorter av mangold som man kan prova. I år har jag en rödbladig sort som heter Rhubarb Chard. Den är god i sallad tillsammans med tunt skivad, mild lök, solmogen tomat och en vinägrettdressing. Blanda gärna upp den med spenat så får du också lite variation i färg på tallriken.

Miljövänliga solcellsdrivna fontänpumpar

Litet springvatten för fågelbad

Har tittat lite närmare på små pumpar för fågelbad och små dammar. Fick kontakt med Pia som importerar sådan utrustning. Det fantastiska med solceller i trädgården är ju att du kan bygga vidare på trädgårdens eget lilla kretslopp som annars består av t ex komposten, egna fröer du samlar in och sår nästa år mm. Den solcellsdrivna pumpen är beroende av solljus för att kunna fungera. Men du kan också samla upp energin i ett batteri för att driva pumpen även kvällar och mulna dagar.  

Den lilla pumpdelen placeras under vattnet, så djupt att den inte riskerar att gå torr under en varm dag. Beroende på hur kraftig pump du väljer så kan vattenstrålen höjas upp till 70 cm. Detta är alltså ingen fontän för den stora näckrosdammen, utan ett litet porlande vattenspel för fågelbadet eller den lilla vattenbaljan. Själva strålens form är lätt att reglera med olika munstycken.

Solcellen är mycket ljuskänslig och vattenstrålen minskar genast så fort ett moln passerar framför solen. Det Så ser en solfångare ut på närmare hållfår man vara beredd på. Men det är samtidigt en del av charmen, tycker jag. Glöm bara inte bort att fylla på vatten i baljan eller vattenkaret varje dag. Varma dagar avdunstar en hel del. Och om pumpen är för högt ställd kan vattenstrålen blåsa ut över kanten och då töms också kärlet snabbt.

Är du orolig för att inte solcellen är snygg att se på i rabatten finns det inget som hindrar att du placerar den lite längre bort. Sladden är 5 m lång. Välj en plats som har maximal solinstrålning under dagen för att få så mycket glädge som möjligt av din lilla fontänpump. En vägg, ett plank eller en mur är bra alternativ. Läs mer om de solcellsdrivna pumparna på http://www.solsmart.se/

Sofiero slottspark ett härligt besöksmål

Vacker rosa azalea i Sofieros rhododendrondal

Sofiero grundlades av Oskar II som ett sommarnöje till sin sjukliga hustru Sofia. Det riktiga lyftet för parken kom 1905 när blivande kung Gustav VI Adolf och hans engelska prinsessa Margareta fick stället i bröllopsgåva av sin farfar. Båda var väldigt intresserade av trädgårdsskötsel och anlade en stor del av de strukturer som binder ihop parken än idag.

Sofiero kan man ständigt återkomma till och ändå alltid hitta något nytt som gör det värt resan. I slutet av maj är det närmare 10 000 rhododendron och azaleor som slår ut i blom, senare kommer sommarblommor och rosor och på sensommaren drar dahliorna allas blickar till sig. Under säsongen brukar dessutom slottet vara plats för olika konstutställningar. Just nu gör man återblickar till Drottning Ingrids barndoms somrar på slottet genom foto, film och visade föremål. Gunnar Kaj bidrar med andäktiga blomsterarrangemang.
Missa inte heller Agneta Spångbergs fantastiska festkreationer i keramik borta i orangeriet. En riktigt höjdare för alla modeintresserade. Jag är imponerad! Tänk vad man kan göra om man bara kommer på vad man ska göra!

Blå bergsvallmo har en ovanlig färg

Men parken har givetvis massor att erbjuda för den växtintresserade. När jag var där för en knapp månad sedan blommade den blå bergsvallmon, Meconopsis, skirt i gullvivesänkan. Kanske var de övervintrade inomhus, vad vet jag. Lite nyplanterade såg de ut. Men att se dem så många tillsammans med sina MFF-blå kjolar är ovanligt. Så det blev jag väldigt glad för.

Är ingen riktig rhododendronkännare, men blir förstås stum av beundran för de ibland osannolikt vackra färgkombinationerna i dessa buskar. Man måste inte känna till vartenda vetenskapligt namn för att kunna njuta av skönheten. Bara koppla av och ta in!

Fläderblomssaft är sommarens dryck

Fläderblomsklasar som ska bli saft

Nu är det hög tid att skörda fläderblommor om du ska hinna göra saft i år. I delar av Skåne är den redan utblommad, men på skuggiga platser och längre norrut finns det gott om blommor kvar. Jag har precis lagt en sats på hink. Receptet är ett resultat av några års provande, men det är inga heliga mängder och ingredienser, utan det kan du modifiera enligt egen smak. Har inte så mycket socker i eftersom jag ändå fryser in saften och vill inte att den ska smaka för sött. Så här gör jag enkel sats:
ca 50 fläderblomsklasar
1-2 stänglar röd rabarber
3 citroner
1½ kg socker
30 g (1 påse) citronsyra
2 liter kokande vatten

Vacker blomklase av fläder

Plocka friska, fina fläderblommor. Jag brukar inte skölja blommorna, utan bara skaka dem lätt så skalbaggarna ramlar av. Tvätta citronerna noga i varmt vatten, skiva dem tunt. Varva blommor, citronskivor och rabarberbitar i en 10 liters hink eller stor kastrull. Lös upp socker och citronsyra i det kokande vattnet. Häll lagen över blommorna och täck med ett lock. Ställ hinken svalt i matkällare eller svalskåp i 3-4 dagar. Rör om någon gång. Sila saften och frys in den i små portionsburkar. Späd ut med vatten till barnvänlig saft eller blanda en drink med gin och tonicvatten.  Min väninna Anne blandar gärna en matsked outspädd saft per ett glas torrt vitt vin. Bra tips! Läskande och somrigt!

Glöm inte att skörda kryddorna allt eftersom de växer till sig

En kruka med rosmarin, timjan och salvia

Många kryddväxter har redan kommit så långt i sin utveckling att du kan ta första skörden av dem. Oregano, basilika och salvia är ganska snabbväxande. De kan skördas nu innan de gått i blom för att du ska få ut mest smak. Och då hinner de växa till sig så du får ut ytterligare en skörd av samma plantor. Plocka vid torrväder i små buketter och häng på tork. Alternativt låter du lösa kvistar ligga löst i en luftig korg eller på tidningspapper. Förvara dem torrt, men inte i solen. När bladen är helt torra smular du ner dem och förvarar dem torrt och mörkt, t ex i använda kryddburkar eller andra mindre glasburkar.

Persilja, dill, basilika och gräslök är exempel på örter som förvaras allra bäst i frysen. De förlorar snabbt sin smak vid torkning, men nedfrysta i plastpåsar eller -burkar bevaras deras aromer mycket bättre. Hållbarheten är 6-8 månader, därefter börjar de tappa sin mesta spänst och piffiga smak.

Rosenbladlus på min fina Ghislaine de Feligonde

Stora kraftiga löss på rosenknopparna

Försöker bekämpa ett kraftigt angrepp av rosenbladlus på min gulblommiga Ghislaine de Feligonde. Den  är spaljerad längs västerväggen och brukar blomma väldigt rikligt, men nu har bladlössen fått ett ordentligt grepp. Få se om det påverkar årets blomning. Har blandat grönsåpa i vatten, 1 del såpa och 4-5 delar vatten samt en skvätt T-röd. Sprutar ofta och lössen minskar så sakta.  

Bladlusen är en vanlig skadegörare i trädgården. Det finns flera hundra arter och många av dem har specialiserat sig på något växtsläkte medan andra värdväxlar. De suger växtsaft och utsöndrar gifter genom sin saliv. Flera lusarter sprider även virussjukdomar. Bladlössen har många naturliga fiender som nyckelpigor, blomflugor och parasitsteklar, men oftast tar det tid innan dessa hinner fram. Därför kan upprepade behandlingar med såpa eller pyretrumpreparat behövas för att rädda växterna. Ett ofarligt sätt är att spruta med vattenslangen och högt tryck, men det brukar bara leda till att lössen klättrar upp igen efter ett tag.

Rosa moschata Ghislaine skiftar i olika gula nyanser

Så här skulle rosen se ut när den blommar som bäst. Ghislaine de Feligonde tillhör gruppen mossrosor och har tätt sittande, ganska små blommor som skiftar i färg från aprikos till svagt guldgult. Denna buskros blir rätt bred och inte så hög, ca 1,5×1,5 m, men den kan gärna spaljeras och användas som klätterrros. Den blommar från slutet av juni till in på höstkanten och doftar sött och starkt. Får tyvärr hos mig ofta bladlöss, men annars tycker jag det är en väldigt tacksam och blomvillig ros. Går enligt litteraturen upp till zon 4.

Mynta, väldoftande kryddört som ger ett magvänligt te

Har du väl fått in myntan i trädgården en gång så blir du knappast av med den. Det är ett aggressivt släkte som gärna sprider sig med långa rötter. Vill man hålla den på plats så är en nergrävd spann utan botten det bästa sättet att begränsa spridningen i ditt kryddland. Det finns ett otal sorter av mynta som alla är lika lättodlade. Väldränerad jord funkar bäst, men den verkar även hålla till godo med lerjord så länge den inte är helt uttorkad. I alla fall växer den bra hos mig. Soligt till halvskuggigt läge duger och den kryper gärna vidare under buskar mot nya mål.

Jag brukar torka bladen till te som smakar gott både sommar som vinter. Myntate sägs lindra bullriga magar och så ger det ju en så fräsch smak i munnen. Passar därför bra efter en tung måltid. Den vanliga grönmyntan blir bra, men prova även äppelmynta som har en smak av äpple ihop med den friska mintsmaken.

Starkdoftande bourbonrosor är mina älsklingar

Bourbon-gruppen är en rosgrupp med många fantastiska egenskaper, men också några mindre bra, som mottaglighet för svampsjukdomar t ex. Trots det är det värt att prova på dem, för blomrikedomen och doften är särskilt god. En del sorter blommar bara en gång, men många remonterar eller fortsätter oavbrutet och blommar ofta väldigt vackert om hösten.

Jag är speciellt svag för den utsökt vackra Louise Odier som dessvärre är en rackare att dra på sig svartfläcksjuka. Grenarna blir ganska kala när bladen ramlar av, men man kan rädda situationen genom att samplantera med en svagväxande clematis som fyller ut grenverket. Blommorna är nästan lite bollformiga, tätt fyllda i en rosa färg som drar mot lila. De doftar utsökt på ett sätt som bara Louise Odier gör. I like! Busken blir ca 1,5 m hög, men den kan också spaljéras mot en stolpe eller vägg och blir då ännu högre. Rosen har en god härdighet och kan odlas upp till zon 5.

Det finns en snarlik bourbonros med ytterst välformade blommor och en söt och stark doft, nämligen Coupe d’Hébé. Den har lite slängiga grenar och kan också användas som klätterros mot vägg eller pergola. Som Louise Odier har denna också bollformade blommor som sitter i klasar. Färgen är mörkt rosa. Något friskare än Louise bör den vara, men kan få lättare svampangrepp. Den är trots allt både tålig och lättodlad och passar därför också i offentliga planteringar.