Blogg

Trädgården går i vinterdvala

Har precis avslutat gräsklippningen för detta året. Nu får det vara slutväxt! Jag är faktiskt ganska trött på det. Det har ju inte varit någon hejd på tillväxten i år. Denna sista klippning handlade lika mycket om att korta ner grässtråna en bit så man slipper bli så blöt om skorna när man går genom gräset, som att de löv som redan fallit blir nermalda till maskföda. Lövsmulet går snabbt ner i marken genom alla jordarbetare och frigör den lilla näring de innehåller samtidigt som de tillför viktig humus till jordens yttersta skikt. Jordförbättring behövs ständigt på de flesta jordar och även gräsmattan behöver sitt. De nermalda löven kanske inte ser så prydliga ut om du kört genom väldiga högar med löv, men då är det bara att sprida ut klippet på lite större yta. Eller bära in överskottet i planteringar eller odlingsbäddar. Så kommer det till nytta i alla fall. Det är snudd på kriminellt att packa ner sina löv i plastsäckar och köra iväg med det till en tipp när man har egna växter som kan dra nytta av tillskottet. Till våren har nämligen det mesta förmultnat och bidragit till en fluffigare jord som binder både mer vatten och näring.

Det återstår ännu en del jobb innan jag kan kalla min lerjord för lucker, men det går åt rätt håll!

I mina nygrävda odlingsbäddar (som ursprungligen består av styv, seg lera) har jag varvat grus, barkmull, hästgödsel och torv med lite lövklipp och vänt upp och ner på allting med en grep. Det är väldigt blött och jorden känns faktiskt lerigare än på många år, trots att det rimligen borde vara tvärtom med tanke på hur mycket luftigt material jag tillför både vår och höst. En styv lera tar lång tid att förändra och kräver massor av arbete, men är också väldigt tacksam för sitt höga näringsinnehåll. Mina studenter som fått göra rullprovsövningar med denna lera är väldigt imponerade av den höga lerhalten och de bästa rullarna kommer snabbt ner till ca 1 mm tunna strängar.

Jag vill också passa på att tacka studentgruppen NP20 från Hvilan Utbildning som jag jobbade med i våras – här är den vackra magnolia som jag valde att använda presentkortet till. Tack så jättemycket! Hoppas det ska bli en fin blomning på den småningom. Busken är en Magnolia stellata ’Centennial’. Den ska få rätt så ’lösa’, vita blommor med rosa anstrykning i kronbladen. Rikblommande på bar kvist och väldoftande, vilket jag ser fram emot. Klarar kalla vintrar. Dessvärre brukar ju inte magnoliorna få någon speciell höstfärg, men den står intill både olvon och azalea som sprakar på i knalliga höstfärger, så det gör inte så mycket. Stjärnmagnolior är ganska långsamt växande och vill gärna ha lite kemiskt sur jord som är väldränerad men fuktig, så jag fick grunda planteringsgropen med både torv och sand för att få till så bra tillväxtbetingelser som möjligt. Fukt finns det nog i slänten mot skogen, så den borde klara sig bra där. Skogen skyddar samtidigt även mot gassande vårsol och kalla vindar.

Det enda som finns kvar av blommande växter just nu är några enstaka höstanemoner, spretiga jätteverbenor som jag inte nänns klippa ner och så två tuvor med oktoberastrar. Jag får kalla dem höstens trädgårdströst, för de lyser verkligen upp. Kanske inte min favoritfärg bland perenner, men det finns som sagt inget kvar av det andra, så det kan inte bli så mycket fel. Oktoberastrarna är väldigt sena i blomningen och jag befarade nästan att de inte skulle komma igång alls i år, men trots vätan så har det ju ändå varit ganska varmt i sommar och då har de hunnit utveckla sina knoppar. Det har inte heller blivit några mjöldaggsangrepp i år, just pga fukten. Annars kan jag klassa dem som rätt tåliga och lättskötta växter. Bara man ser till så de har bra med näring och markfukt. Placeras soligt för att de ska hinna med att blomma innan vintern kommer.

Uppskattade trädgårdskurser för yrkesverksamma och dig med egen trädgård

Att komponera vackra rabatter lär du dig göra på en kurs med Greenspire Trädgårdskonsult. På denna bild nya orangeröda solhattar i kombination med stäppsalvia och prydnadsgräs.Vintern är en bra tid för att kompetensutveckla personalen inom trädgårdsområdet. Greenspire håller löpande under året trädgårdsutbildningar för bostadsrättsföreningar, kommuner och kyrkogårdsförvaltningar i beskärning, park- och trädvård, trädgårdsplanering, växtkännedom mm. Vi kombinerar praktiska övningar med teori om det aktuella problemområdet. Genom att vi gör övningarna på er egen arbetsplats får ni hjälp med just de frågor ni brottas med i den dagliga skötseln av era grönområden. Det är just detta som gör Greenspires trädgårdskurser så eftertraktade. Kursledare är Maria Andersson som har lång erfarenhet av skötsel och förvaltning av park- och trädgårdsmiljöer samt en smittande entusiastisk inlärningsteknik.

Greenspire ordnar även trädgårdskurser för privatpersoner. Dessa populära kvälls- eller helgkurser riktar sig mot dig som har en bit egen trädgård eller odlingslott och vill förvalta den på bästa sätt från allt som gäller jord och kompostering, frösådd och plantuppdragning, grunderna i trädgårdsdesign, planering av trädgårdens olika rum med rätt växtval till beskärning av olika typer av växter som är vanligt förekommande i en trädgård.

Välkommen att höra av dig med önskemål om ämne och plats för en sådan trädgårdskurs eller utbildning!

Sista dagarna med dahlia?

På tal om särskilda höstblommor så måste jag bara lyfta fram de svulstiga dahliorna. De är som lejon i rabatten, tar över all uppmärksamhet och kräver lite passning för att inte ramla omkull av väder och vind. Dahlior finns i så många olika typer att det borde finnas någon som passar var och en. Själv är jag inte överdrivet förtjust i de storblommiga varianterna i grälla färger, men i en kombination med andra färger och bladformer kan dahlian bli energikicken som behövs i en rabatt.

Nu lever de sina sista andetag för denna säsongen. Innan första frost bör du plocka in knölarna och förvara dem frostfritt över vintern. Klipp av stänglarna till ca 15 cm. Gräv försiktigt upp rotknölarna med en grep. Spola sedan rent rötterna med trädgårdsslangen och låt dem torka upp.

Eller låt jorden sitta kvar och pilla av den så smått i takt med att jorden och rotknölen torkar. Det finns många recept på hur vinterförvaringen ska gå till – invirade i tidningspapper, lagda i torr torvmull eller sand i en hink och så vidare. Tror nog att det mesta funkar faktiskt så länge som knölarna ges en chans att torka upp först så de inte möglar.

Man kan också låta dem stå i en kruka med jord och allt över vintern. Huvudsaken är att de har det svalare än rumstemperatur och att det är mörkt så de inte lockas att börja växa under vintervilan. De kan bo i ett svalt garage eller en källare, beroende på vad du har till hands.

När våren kommer och frostrisken är över planterar du ut dem i en välgödslad jord och börjar vattna. Så här kan man hålla dahlian levande i många generationer och den fortsätter att blomma lika fint varje sensommar-höst. Det är ju egentligen en makalös växt jämfört med alla dessa slit-och-släng-blommor.

Kastanjemalen är en ny, tråkig trädsjukdom

Hästkastanj vars blad är angripna av kastanjemal

På senare år har man kunnat se mer eller mindre allvarliga angrepp på hästkastanj av skadegöraren kastanjemal. Det visar sig genom brunbrända blåsminor mellan bladnerverna. Bladbrunheten syns redan tidigt på sensommaren och hela träd kan lysa rödbruna.

Kraftiga blåsminor av kastanjemal

Oftast fäller kastanjen sina angripna löv i förtid. Lyckligtvis är detta ingen dödande sjukdom, men en klar stressfaktor för trädet som missar sensommarproduktionen av energi. Detta kan i kombination med andra stressande faktorer som torka, kompakterad jord och salt göra det mottagligt för andra skadegörare.

I en hemträdgård kan man begränsa angreppen av kastanjemal genom att samla ihop de fallna löven och bränna dem. Då brukar det bli lindrigare nästa år. Det verkar dock som att malens puppor inte klarar vintertemperaturer under -20 grader, så sjukdomen kan bromsas till södra Sverige av naturliga orsaker.

Höstfärgerna smyger sig på

Ödesmättat judasträd, Cercis, i höstdräkt

En härlig indiansommarvärme fick vi njuta av innan det blir höst på riktigt. Jag har njutit för fullt de dagar jag kunnat jobba ute. Men oj vad svettig man blir när kroppen är mentalt inställd på höst! Det blir nästan för bra med den fuktiga, mjuka värmen. Passade på att i helgen som gick klippa min häst som också haft det jobbigt med sin begynnande vinterpäls och blivit rejält svettblöt under våra träningspass.

Glödande höstfärger i katsuran

Även om de senaste veckorna varit rekordvarma i stora delar av Sverige så har träd och buskar redan börjat förbereda sig för den kommande vintern. Färgen börjar skifta från grönt till gult och orange. Tidigast ut verkar björkarna ha varit i år. Men katsuran är i full gång och doftar så gott när man passerar. Katsura kallas ju även kakträd på svenska och det namnet kommer sig just av doften från de gulnande, fallna löven. Nybakta småkakor, sockervadd, jordgubbssylt eller andra doftassociationer som kommer just från bränt socker. Vet tyvärr inte vad denna utsökta doft beror på, men jag kan urskilja den på långt håll. Då vet man att här någonstans står det en katsura.

Färgskiftningen i växternas blad har att göra med avmognadsprocessen. Under växtsäsongen innehåller lövens celler kloroplaster med grönt, gult och rött färgämne. Det gröna är klorofyll som assisterar växten vid sockerbildningen i fotosyntesen. På hösten bryts klorofyllet ner och växten tar hem den näring som finns i löven. När det gröna färgämnet är borta framträder istället de rödgula karotenoiderna.

Olika växtslag har olika kraftiga höstfärger, men generellt kan man säga att släktena rönn, lönn, oxbär och häggmispel är sådana som får ett extra prydnadsvärde om hösten. Väl värt att beakta när man ska välja växter till sin trädgård eller anläggning. Tänk som en trädgårdsdesigner! Försök få in åtminstone en art som har vacker höstfärg! Det ger parken eller trädgården ett bredare årstidsspektrum.

Pimpinellrosen Aicha är lättskött och härdig

Remonterande Aicha

Bland pimpinellrosorna finns kanske de allra mest lättskötta och anspråkslösa rosorna. Aicha är en sort kommen från Danmark som blir en ordentligt stor buske, upp till 3 m hög. Den växer ganska tätt och kraftigt, med starkt taggiga grenar. Blommorna är mycket stora och löst blaffiga. Blomfärgen varierar från mörkgult till gräddvitt beroende på ålder. De blir ljusare när de mognar. Ståndarna är mycket tydliga och dekorativa mot en mörkare mitt.

Det här är en ros som jag gärna skulle plantera. Inte minst för den härliga doftens skull. Den får man njuta av två gånger – först under juni-juli och senare även under tidiga hösten. Aicha klarar också en del skugga utan att mattas av. Och eftersom den är härdig upp till zon 6 så finns det väl inget att tveka om, eller hur. Kan knappt vänta till det blir vår igen!

Älskar äppletiden!

Vackert rodnande Discovery-äpplen

Har under några veckor tjuvsmakat på mitt Discovery-träd, men det är först nu som äpplena börjar bli mogna och söta. Discovery är en relativt ny sort som korsades fram i England i början av 1960-talet. Den har platta, runda, ganska stora äpplen med en varmt röd färg. Först är den röd bara på solsidan, men efterhand rodnar frukten runt om.

Nu är Discovery som allra bäst

Jag gillar ju lite syrligare, krispiga äpplen och detta är en sort helt i min smak. Fruktköttet blir framåt mognad rodnande under skalet och friskt vitt i övrigt. Det passar till efterrätter, men är speciellt gott att äta färskt från trädet. Inte särskilt hållbart att lagra. Tyvärr ligger det bara på zon 1-2, så jag kan inte introducera det i Finland. Men alla sydsvenskar kan varmt rekommenderas att plantera Discovery. I år har mitt träd gett mer frukt än någonsin tidigare. Det myckna regnandet och gödslingen tidigt i våras tillika med den varma förra sommaren har säkert medverkat till det. Hur som helst, jag är jätteglad för vartenda äpple jag får.

Antikens lyckosymbol mejram är en smakrik krydda

Typiska kotteknoppar hos mejram

Mejram är nära släkt med oregano, det vittnar även det vetenskapliga namnet Origanum majorana om. I växtens hemtrakter Nordafrika, Turkiet och Indien blir den en liten halvbuske. Hos oss är den inte härdig och odlas därför som ettårig och blir inte mer än 20-30 cm hög. Mejram användes under antiken som parfym och balsameringsingrediens. Växten var en lyckosymbol och planterades ofta på gravar för att bringa den avlidna ett lyckligt nästa liv. Eller så band man brudkransar av den för att hylla äktenskapets gudinna.

Mejram vill som de flesta kryddväxter ha en torr och solig växtplats. Jorden bör vara väldränerad och eftersom den avskyr blöta fötter passar den speciellt väl att odla i kruka. Skörda de späda skotten innan de kotteliknande knopparna slagit ut. Lufttorka eller frys in. Mejram är faktiskt ännu smakrikare som torkad än som färsk krydda. Den används förstås i ärtsoppa, men också gärna i pastarätter, tomat- och äggrätter. Den kan också drickas som te mot förkylning, sömnproblem eller dålig matsmältning. En riktig universalkur alltså.

Höstanemonerna är extra vackra i år

Svagt silverluden på undersidan är Robustissima

Kan det vara regnet eller bristen på gassande sol? Kanske en kombination av både sett till så de skånska höstanemonerna blivit så oerhört blomrika och fina. Klart är att de utvecklas bäst på fuktiga och näringsrika jordar. Men se upp för dåligt dränerade växtbäddar, speciellt vintertid. De första vintrarna efter plantering kan du gärna täcka anemonerna med löv och granris för att skydda dem mot barfrost.

Jag har alldeles för få höstanemoner själv och drömmer om en stor rabatt där den skulle få växa tillsammans med olika prydnadsgräs. De stämmer fint ihop vad gäller färg – rosaskimrande silver – och rörelse. Frågan är bara var den rabatten skulle placeras. På den halvskuggiga skogstomten finns inte alltför många alternativ.  

Helt vit i blomman är 'Honorine Jobert'

Höstanemon, som härstammar från Kina, motsvaras av tre olika arter när man ser till det vetenskapliga namnet. Anemone hupehensis är den lägre formen och där finns sorter som ’Bressingham Glow’ med rödvioletta blommor, ’September Charm’ är ljusrosa, ’Splendens’ en annan mörkrosa namnsort.

Svagt rosa, vackert sladdriga kronblad hos 'Königin Charlotte'

Anemone x hybrida är som namnet antyder framkorsad och kallas stor höstanemon på svenska. Höjden är 80-150 cm och här finns gamla, vackra namnsorter som ’Honorine Jobert’ (enkel, vit), ’Königin Charlotte’ (rosa, halvfylld) och ’Pamina’ (mörkrosa, halvfylld). Samtliga trivs i sol-halvskugga. Till slut kan ännu nämnas Anemone tomentosa ’Robustissima’ som är en rikblommande höstanemon med silvriga bladundersidor.

Appeltern, en superfin holländsk trädgård

 
En liten del av det enorma perennafältet

 

Hört talas om Appeltern någon gång? Inte jag heller, fast jag har koll på många stora europeiska trädgårdar. Visningsparken började anläggas i liten skala för ca 25 år sedan av trädgårdsdesignern Ben van Oijen, som ville kunna visa sina kunder olika trädgårdsdetaljer och -lösningar i full skala, istället för bara på papper. Appeltern ligger i en by med samma namn ca 1½ timme sydost om Amsterdam. Lätt att ta sig hit med bil från flygplatsen Schiphol.  

Skön sittgrupp i ett av trädgårdsrummen

De tuinen van Appeltern (Appelterns trädgårdar) innehåller 200 små miniträdgårdar och ett jättestort perennafält uppbyggt i olika färgtoner. Trädgårdarna exponerar växter från olika plantskolor, möbler, plank och avskärmningar, prydnadsföremål som statyer, lusthus och andra små byggnader, belysning, markbeläggningar, bevattning och mycket mera. Produkter, växter mm är försedda med diskreta skyltar så man kan se var de hör hemma. Alla delar är smakfullt sammanfogade till små gröna enheter och man får ingen känsla av ”sälj” eller reklam alls. Mycket stiligt! Designern har utnyttjat utrymmet och den i utkanten flytande ån fullt ut och fyllt de 15 hektaren till max. Stigen går genom de olika rummen och man riskerar lätt att förvilla sig bort från den tänkta vägen, eftersom alla nya gångar och öppningar i häckarna bjuder på nya otroliga trädgårdsupplevelser. Man måste bara kolla vad som ligger bakom kröken!

Okänd skönhet bland mina sensommarfavoriter rudbeckiorna
Detta keramiska konstverk hade jag gärna tagit med mig hem

Efter 6 timmar hade jag precis hunnit igenom allt, men det var nästan med blåslampa i häcken. Ska man hinna analysera allt och dra full nytta av ett besök, så behövs två dagar i Appeltern. Nu blev det lite hastigt. Fast det är ju inte helt gratis att gå där. Entrén kostar 11,50 euro. Jag skulle gärna åka hit fler gånger med andra trädsgårdsnördar, för det får man nästan vara för att orka med en eller flera heldagar. Någon lekplats finns, men jag skulle nog inte rekommendera leksugna barn att följa med in. Som förälder hinner du inte med att hålla koll på barnen också, helt enkelt. Flera caféer finns så man kan fylla på med energi och vila minneskortet en stund och dessutom en prydlig plantskola intill ingången.

Läs mer om Appeltern på http://www.appeltern.nl/en/