Blogg

Växter som självsår sig passar i den halvvilda trädgården

Inte har man hjärta att rensa bort de självsådda violerna i grusgången.
Inte har man hjärta att rensa bort de självsådda violerna i grusgången.

Det finns perenna växter och tvååringar (bienner) som sköter spridningen på egen hand och bjuder på trevliga överraskningar när de dyker upp lite här och där i trädgården. Inga växter för en vän-av-ordning precis. Man kunde kalla dem ogräs om man var lagd åt det hållet. Men om du inte har tid och ork att pyssla så där värst mycket i trädgården så är de din räddning då de ger ett frodigt och charmigt intryck. De väljer sin växtplats själva och blir därför ofta särskilt välutvecklade och kraftiga. Vilka växter ska man då satsa på om man vill komma lätt undan?

Aklejorna självsår sig lätt och sprider sig på egen hand i rabatterna.

Akleja har jag själv alldeles för mycket av i gruset runt huset.  Så till den milda grad att jag måste skyffla plats för gången. För trampa på plantorna vill man ju inte heller. Aklejorna kan korsa sig och dyka upp i nya färger, liksom även penséerna. Och det verkar inte vara så noga med jorden heller eftersom de verkar trivas lika bra i gruset som mellan plattorna. Stockrosen är en annan överlevare som utvecklas över två år och blommar andra året. Den behöver inte mycket plats där den tränger sig in vid husväggen.

Stockrosen korsar sig gärna och nya färgvarianter uppstår spontant.

Lavendel och daggkåpa är två andra perenner som man lätt får för många av om de trivs. Den pålitliga marktäckaren brunnäva en tredje. Och har du någon gång haft jättevallmo i rabatten så är den svår att bli av med. Jättevallmon växer som en galning under försommaren, blommar snabbt och intensivt och förfaller sedan snabbt. Så det gäller att ha pålitliga marktäckare som tar över efter blomsterchocken. Annars blir det ett tomt hål i rabatten där vallmona stod.

Både daggkåpa och fingerborgsblomma självsår sig effektivt där de trivs.

Min absoluta favorit bland mormorsväxterna (vid sidan om pionerna förstås) är fingerborgsblomman, Digitalis purpurea. Det är också en tvååring som självsår sig med pyttesmå frön som sprids som elden. De små fröplantorna kan man lätt rensa bort, men det blir alltid någon kvar tätt intill en annan planta, så den blir kvar om du någon gång fått in den i trädgården.

Tidig viva, vacker eller förfärlig?

Bollvivan hör till gruppen älska eller hata-växter. Den är liksom lite väl konstgjord för mångas smak. Den stora blombollen så perfekt och rund och färgerna ofta ganska grälla. Men till bollvivans flera fördelar hör den tidiga blomningen och det gillar en trädgårdsdesigner när man ska fördela blomningen över en lång säsong. Nu i år blommar den i slutet av april, men den kan vara ett par veckor tidigare en bättre vår.

Den voiletta bollvivan passar fint ihop med ormbunksväxter på lite surare jord.

Bollvivan, Primula denticulata, kommer ursprungligen från Himalaya där den växer på fuktiga bergssluttningar. Det är en utmärkt woodlandväxt som trivs i halvskugga och djup, näringsrik och fuktig jord som kan vara åt det surare hållet. Den ser ut som en broccoliknopp när den tittar upp ur jorden tidigt på våren. Snabbt växer knoppen till sig och når en höjd på ca 25-30 cm. Bladen är vitmjöliga på undersidan och kommer fram strax efter blomman. Olikt många andra primulor så vissnar inte de långa bladen ner efter blomningen, utan håller sig gröna hela säsongen.

Vit bollviva med ett gult öga lyser upp under mörka buskage innan löven spruckit ut.

”Lundens skugga” frossar i närgångna växtporträtt

Hannu Sarenströms nya bok Lundens skugga berättar om woodlandets växter.Det här är en bilderbok. Hannu Sarenström är journalist och fotograf och växtnörd i allra högsta grad. Genom otaliga trädgårdsresor och besök har han samlat på sig en underbar samling växter. Hannus egen trädgård och woodland är hans lilla experimentarium där han planterar och flyttar och förökar de vackra och rensar bort sådant som inte passar in. På en trädgårdsresa i England för några år sedan hade jag Hannu Sarenström som sällskap i Birminghams botaniska trädgård för en dag. Han surrade runt med en väldig energi som en humla på jakt efter honung. Jag blev helt slut av hans otroliga intensitet.

Den här boken, ”Lundens skugga”, kom ut för bara några dagar sedan. Jag hade ställt mig på kö redan tidigt i våras för att vara säker på att inte missa den. Jag gillar hans mjuka pladder kring olika växtpersonligheter. Och de sköna bilderna förstås. Han närmar sig växtåret kronologiskt och beskriver hur lunden, eller woodlandet om du så vill, som ståndort ändrar karaktär under tiden som månaderna går och ljuset förändrar sig. Det är också en bok för den som vill lära sig lite mer, den snabba vägen, hur man komponerar och samplanterar växter med helt olika särprägel. Normalt är ju detta kunskap som man uppnår genom att prova och se. Det tar tid. Att avgöra vilka som blommar samtidigt kräver iakttagelser under flera år. Men när man får bilder framför sig med vackra grannar som trivs tillsammans är det bara att kopiera.

Lundens skugga är en nyutkommen växtbok av Hannu Sarenström.

Jag har hittat många nya bekantskaper som jag absolut måste leta efter för att få se i verkligheten. Julrosor har jag ju länge varit svag för, och ”naturliga” liljor. Här presenterar Hannu en svart klocklilja som i den klockformiga blomman ser ut som en julros. Och vita, spanska klockhyacinter. Hur läckra som helst.

Duka vackert med blommor

Grenar, mossa, ett gammalt fågelbo och så vackra blommor blir ett vackert välkomnande vid entrén.
Ett tätt arrangemang av döda kvistar, ett hittat fågelbo, lite runda stenar och så vackra blommor ovanpå det.

Visst blir jag glad av blommor, varför skulle jag annars hålla på med det som yrke? Men att glädja andra med blommor är nästan ännu större. Att ge den lilla inspirationsklick som man kan behöva när allt bara står stilla. Det är så roligt, och jag blir så glad för alla fina kommentarer från er när vi lyckats nå varandra via blommorna och trädgården!

Små läckra violer i små läckra porslinskoppar blir en vacker bordsdekoration.

Har gjort lite vårinspiration både inne och ute nu när vintern kanske äntligen ska vända och vi går mot ljuset och värmen. Håll ut ett tag till och gör det vackert för dig där du finns varje dag. Interiörbilderna kommer från Mor Ágústas Garage i Harlösa som jag blomsterpimpade inför vår gemensamma öppet hus-kväll för några dagar sedan. Utebilderna är tagna här hemma.

Pynta middagsbordet med blommor till fest och vardag.

Det är inga dyra arrangemang detta handlar om. Fyndat på loppis, plockat i skogen och så några enkla blommor till det. Penséerna är billiga nu och som du ser så behöver det inte vara en 20-pack tulpaner för att ge effekt. Vackert placerade i smala glasvaser eller -flaskor så blir det väldigt effektfullt ändå.

Glas och blommor hör så klart ihop. Blått glas är extra vackert i det tunna ljuset.
Glas och blommor hör så klart ihop. Blått glas är extra vackert i det tunna ljuset.

Ljuva pasteller i en övrigt vit inredning piggar upp.

Lite bildplock från pågående mässan Skånsk Trädgård

Till och med på söndag pågår Hem & Villa-mässan med underavdelningen Skånsk Trädgård i Malmö. Det bjuds på mycket ögongodis med trädgårdstema, men mycket som ligger under rubriken trädgård kan jag tycka är mest inredning och mode. Men jag är kanske lite kinkig. Allt hänger ju ihop på något sätt till slut i alla fall.

Orangeriet från Qvesarums byggnadsvård är ett karaktärsfullt byggnadsverk.

Kunde inte undgå att beundra Qvesarums orangeri ’Victoria’. Har sett den vitmålade ’Linnea’ ute hos företaget i Slogstorp, men den här oljade varianten är ännu underbarare. Det som gör halva intrycket är sockeln, som helst ska vara murad för äkta arts and crafts-känsla.

Bergisa sysslar med blommor i tyger och garner, men givetvis också äkta blomster i trädgården.

Tovade blomster är också stor trädgårdskonst.

Gladast på mässan tror jag var Bergisa Hildebrand i Skånska Trädgårdsföreningens monter. Hon är en glad trädgårdsamatör som också jobbar med textil formgivning. Notera den vackra hatten och årets tovade blomsternyheter i kransen på väggen. De är så läckra!

Spaljéer i rostigt järn står sig fint mot en rosa rhododendron.

Fortfarande är trenden mycket rostigt järn i trädgården. Spaljén ovan kommer från Flyinge Plantshops monter. Jättefin ihop med den nyutslagna rhododendronen.

Råkor i plast var en humoristisk blinkning åt alltför allvarliga trädgårdsentusiaster. Garanterat den mest fotograferade grejen i Flyinges monter! Fast man får nog förankra dem i en pinne om de ska hålla sig kvar när vinden viner över den skånska slätten!

Inte trädgårdstomtar, men trädgårdspippi som ger trädgården en lekfull touche.

Gillenia är en härlig, men lite anonym perenn

Gillenian har vita, stjärnformade blommor med långa, smala kronblad.

Minns inte riktigt var jag såg den först, men det var i en halvskuggig woodland-miljö där solens ljus spelade med skuggorna från vajande blad. Vita stjärnor som såg ut att sväva över bladverket. Gillenia trifoliata heter fantasilöst detsamma på svenska, nämligen gillenia. Namnet kommer från den tyska botanist som upptäckte växten i Nordamerika någon gång under sena 1600-talet.

Gillenians vita blommor står som en sky ovanför bladverket.

Gillenian är en växt med luftig framtoning som verkar i det tysta, kan man säga. Den kräver nog lite trädgårdsmognad för att man ska upptäcka den. Det är inget pang på här inte, utan viskande smyger den in mellan grannarna i rabatten. Trivs tillsammans med olika lägre prydnadsgräs eller blå alpmartorn.

Fem smala kronblad bildar gillenians stjärnformade blommor.

Det är en ganska lättskött växt utan speciella krav. Ge den en väldränerad och mullrik jord som hålls lätt fuktig. Sol till halvskugga är ett bra läge, men den tål även ljus skugga. Det är en ganska långsamväxande växt som bör få tid på sig att etablera sig. Flytta alltså inte runt på den i onödan. Lite beroende på närings- och fukttillgång blir gillenian 30-80 cm hög. Den blommar i juli-augusti och får en grann, röd höstfärg.

Papegojbusken är en exotisk bredväxt buske

Papegojbusken är en bred buske med vacker höstfärg.

Alltför sällan träffar man på på den vackra papegojbusken, Parrotia persica. Delvis beror det förstås på dess svaga härdighet, man brukar säga att den går upp till zon 1-(2). Men det kan vara väl värt att prova om du hittar den i handeln och har ett skyddat läge att erbjuda växten. För det här är en buske med praktfull höstfärg. På mina första bilder här på sidan har den precis börjat skifta i färg.

Parrotian börjar anta sin höstfärg.

Den är nära släkt med trollhasseln, Hamamelis, och det kan man se på kvistarna samt på frökapslarna som liknar kryddnejlika och även på den föredragna växtplatsen. Den gillar sol, men trivs också i halvskugga. Ju soligare läge, desto starkare höstfärg. Tänk på att jorden ska vara mullrik och ha god fuktighet. Ett pH-värde kring 6 är lagom.

 I hemlandet Iran blir växten närmare 5-6 meter och antar trädform, hos oss är den oftare bredare än hög, maxhöjd ca 3 meter. Grenarna växer ganska horisontellt och bladverket är något överlappande. Bladen är både vågiga och glansiga, något mitt

emellan bok och trollhassel i utseendet.

Hur tänker egentligen en trädgårdsdesigner?

Att läsa av en tomt och dess invånare är en liten konst som grundar sig på många parametrar. Och till sist och slut handlar ganska lite om vad som är snyggt och vad man själv tycker om. Tomtens karaktär och familjens behov är det primära. Du ska kunna få fram trädgårdens funktioner på ett sätt som smälter ihop med väderstreck, jordmån, fuktförhållanden i marken, omgivande natur eller bebyggelse och naturligtvis huset som står i trädgården.

En liten trädgård upplevs större om man inte ser allt på en gång.

Tänk också på det intresse som finns för trädgårdsskötsel hos dem som ska ta hand om skapelsen. Ska det vara lättskött och enkelt måste man begränsa sig i växtval och element. Bor här en sann trädgårdsälskare kan det bli knivigt åt andra hållet, för att det ska få plats så mycket som möjligt. Håll det rent och strukturerat är mitt råd oberoende av vilket fall vi har.

En bit häck kan skapa spänning i en öppen trädgårdsyta.

Tomtens form kan behöva mjukas upp eller förändras med hjälp av planteringar. En liten tomt kan upplevas större om man bygger smarta former och linjer. Utnyttja diagonallinjen om du vill få en kort sträcka att verka längre. Den tänjer ut trädgården och gör den större. En långsmal tomt upplevs större om du delar in den i flera mindre rum med olika karaktär. En liten avskärmning genom ett buskage, pergola, häck eller pilskärm gör att man inte ser hela ytan på en gång och genast blir det mera intressant.

Bind ihop växterna i större sjok istället för att placera dem en och en. Blanda gärna öppna ytor med kantutrymmen som bäddar in gränserna med träd och buskar. Bind ihop rabatterna till längre stråk, det blir både mer lättskött och trevligt att titta på. Inte en buske här, en buske där. När buskarna underplanteras med perenner i stora sjok slipper du mycket av ogräsväxten, du har en enkel kantlinje mot gräsmattan och får en rabatt som kan förändras under hela växtsäsongen.

Håll också ihop färgvalet så att det inte blir för plottrigt. Ett par färger åt gången räcker. Det betyder att man visst kan bygga färgvalet kring gula narcisser tidigt på våren och på eldröda dahlior i slutet på sommaren. Men blanda helst inte alla tänkbara nyanser samtidigt i samma rabatt. Val nummer ett är kalla eller varma färger. Därefter börjar man finlira med harmonier eller kontraster.

Trädgårdsplanering: utökad skuggrabatt i fuktigt läge

Jag har ett trädgårdsprojekt här hemma som jag ska ta itu med till våren. Det är i ytterkanten av trädgården ut mot lunden och bäcken som jag undan för undan byggt ut en skuggplantering. Inte egentligen köpt så många växter, utan de har bara hamnat hos mig. Ofta när jag jobbar hos någon kund kanske vi byter ut gamla planteringar som folk tröttnat på och växterna ska slängas. Det där har jag ju lite svårt för, så de får ofta ett fortsatt liv hemma hos mig. Och så har den här rabatten ökats på efter hand.

Benveden är tacksam för sin röda höstfärg.

Fingerborgsblomman, Digitalis trivs i fuktigare jord på halvskuggig plats.

Platsen är skyddad mot starka vindar eftersom den omges av skog på två sidor. Här är ursprungligen styv lerjord med god fuktighet. Jorden är stadigt förbättrad med kompost, höstlöv och torv för att passa de växter som hamnat där. Det är nog ganska kväverikt för de brännässlor som växer i skogsbrynet tar sig riktigt bra. Så dem får man hela tiden hålla undan. De får gärna finnas där för insekternas och nässelsoppans skull, men de ska inte synas in i trädgården. Eftersom rabatten ligger i en slänt är det god fuktighet för det mesta. Jag brukar bara vattna nyplanterade plantor och vid långvarig torka. Sedan klarar det sig själv.

Grunden i planteringen består av några buskar doftolvon, Viburnum x burkwoodii, en orangeblommande azalea, en liten Magnolia stellata, en benved som från början var inköpt hos kund som en Euonymus planipes, körsbärsbenved, men numera är det nog mest bara E. europaeus. Den har antagligen frusit ner eller blivit uppäten av vilt och så har grundstammen tagit över. Här finns också en Phyllostachys aureosulcata, sicksackbambu som står här sin första vinter. Vi får se hur den klarar sig. Än är den grön.

Påskliljorna är tacksamma lökväxter som sprider sig och inte äts upp av sork eller rådjur.

Först på våren kommer alla gula påskliljor i blom. De trivs alldeles förträffligt här. Och lite längre fram på försommaren stora ruggar med gammaldags pingstlilja. Bland perennerna i markskiktet syns olika brokbladiga funkior, iris, både orange och vita dagliljor, ormöga, Digitalis, silverax, Brunnera och strutbräken med friskt grön färg. Bakom alltihopa har vi fläder, tujor och någon gran. Längre bak ask, hägg och bok.

Julrosen är ofta tidigt i blom. Gynnsamma vintrar redan i december.
Julrosen lyser tidigt i rabatten om vintern är gynnsam.

Jag ser fram emot att komplettera och bredda rabatten så det blir en mer inbjudande början på trädgården när man kommer in från vägen. Skulle gärna vilja ha en japansk dvärglönn Acer palmatum ’Osakazuki’ för den underbara ceriseröda höstfärgens skull. Cornus kousa, koreansk blomsterkornell är en annan drömväxt. Kanske en doftande guldazalea? Eftersom det är ett parti som ligger lite i skuggan är det intressant med vitbrokiga och vitblommande växter. Julrosor skulle vara toppen ute i kanten, vitblommande löjtnantshjärta och stjärnflocka likaså. Höstanemoner av olika slag med ljusa blommor för att behålla blomning över säsongen. Och gärna några silverax, Actaea simplex till. De är mina absoluta doftfavoriter här på jorden, tillsammans med robinia och schersmin.

Så jag har lite att jobba på. Men avvaktar man bara rätt tidpunkt för grävningens skull, så går det ganska lätt. Men gräva i styv lera när den är för våt är en riktig mardröm. Det blir ingenting, bara kladd på spaden och under stövlarna. Så man får ha tålamod att vänta in optimal markfukt. Och sen hjälpa till att lufta upp jorden med mer luckert material så klart. Ska bli kul att sätta igång!

Jättelökar och kirgislökar vill inte rådjuren ha

Härlig försommarrabatt med kirgislök och perukbuske.

Det var en boom för jättelökar för ca 10 år sedan, men jag har inte tröttnat på dem. De är ganska kortvariga skönheter som ger rabatten en helt annat utseende. Inte kortvariga i livslängd, utan har en ganska kort blomning. Och efter att de har blommat försvinner de helt och lämnar efter sig bara gulnande blad. Tänk därför på att placera in dem mellan perenner som får frodig bladmassa som funkia, nävor eller t o m  lavendel.

Kirgislökens lila bollar svävar högt över de brokiga hostabladen.

Släktet Allium är jättestort, ca 700 arter, och spänner från våra odlade matlökar som gul lök, gräslök, vitlök m fl till de rena prydnadslökarna som vi har i rabatten. Och något man uppskattar förutom de glada bollarna högt upp i luften är att varken rådjur, kaniner eller sorkar gillar att äta av dem. Det kan t o m gå att kamouflera tulpaner som står i samma plantering om man har gott om boll-lökar runt om.

Snygg färgkombination med rödbladig perukbuske och kirgislök.

Kirgislöken, Allium aflatulense, är en av de vanligaste blomsterlökarna. Den härstammar från varma och torra områden i Centralasien. En vacker sort heter ’Purple Sensation’ och den är lite mörkare i färgen än den vanliga arten. Blir 60-80 cm hög och blommar i maj-juni. Man kan om man vill låta blomställningarna stå kvar efter blomning och då finns det chans att löken självsår sig. Annars sätter man lökarna om hösten och gödslar dem väl. Väldränerad jord vill de ha, för vinterfukt är bland det värsta en lök kan utsättas för. Många vill dessutom ha det torrt och hett om sommaren. Men kirgislöken är inte bland de kinkigaste, så den kan du gärna börja med om du vill prova på. Lökarna ligger sedan kvar i jorden och producerar nya blommor år från år.