Blogg

Underbara lilla stjärnmagnolia!

Stjärnmagnolian har många smala kronblad och en benvit färg.

Jag planterade en liten stjärnmagnolia, Magnolia stellata, på hösten 2012. Höstplantering är sällan bra vad gäller magnolior, eftersom de är ganska långsamväxande i starten och behöver en lång säsong på sig för att etablera rotsystem. Och sen kom den förfärliga vintern 2012-13 som aldrig tog slut. Det blev inga blommor alls ifjol, fast busken hade några enstaka knoppar. Men de orkade aldrig slå ut.

Stjärnmagnolian vill ha en svagt sur och humusrik jord.

Lite sen, men desto mer efterlängtad är den ljuva blomning som pågår fortfarande. Platsen är ganska skuggig, så det tar lite längre tid. Men å andra sidan är denna placering undan stark vårsol ett skydd mot att blommorna spricker ut alltför tidigt och skadas av frosten. De söta små blommorna doftar som snittblomman fresia. Så söta de är!

Stjärnmagnolian är en liten rund buske som vill stå skyddat.

Magnolia stellata blir en låg buske, nästan bredare än vad den är hög. Höjd ca 1-2 meter är vanligt. Det är viktigt med en organisk jordsammansättning för magnolior med mycket torv och grovt humusmaterial som man kan hämta från skogen. Jordtäcket ska vara lätt och luftigt och hålla något lägre pH än normalt. Lerjord är alltså inget bra. Då får man gräva ur en rejäl grop och i gropen plantera på en kulle med genomsläppligt och humusrikt material för att busken ska trivas. Lite knixigt med andra ord, men det kan det vara värt om man vill njuta av sin lilla älskling!

Sasabambun är egentligen ett jättegräs

Sasabambun är en aggressiv växt som sprider sig ohämmat med rotskott.

Vill du lära dig lite japanska? Växtens namn Sasa betyder ”ännu smalare”. Bladen är ju ovanligt breda, så det kan namnet inte syfta på och även buskens utseende är ganska brett, snarare än smalt. Det som är smalt däremot är rören, dvs bladstänglarna. Sasabambun är ett gräs, släkt med gröearterna som växer i gräsmattan. Men de olika sasa-arterna blir närmare 2 meter höga, så släktskapet kan kännas lite osannolikt.

Kurilerbambun har palmbladsliknande hopfästning vid bladskaftet.

Sasabambun är ett ogräs om man ser till dess spridningsförmåga. Det är en effektiv marktäckare som sprider sig med rotskott. Så tänk på var du placerar den, den kommer inte att behålla sin plats i ledet. Det är ett stort släkte, men de vanligaste arterna passar utmärkt som höga marktäckare under träd i skog av woodlandkaraktär. Skuggan är inget problem, men de kräver en hel del fukt. Så bästa placering är intill en damm eller annat vattendrag. I sina hemtrakter i sydöstra Asien växer sasabambun i fuktiga dalgångar och skogar.

Bambuarterna är många, men alla är inte lika härdiga.

 

Jag kan inte tillräckligt om släktet för att kunna artbestämma den växt du ser på bilderna. En gissning är Sasa kurilensis eller kurilerbambu. Den är härdig till minst -20 grader och den mest hårdföra av arterna. Kurilerbambun är känd som en aggressiv art, men man kan ju försöka råda bot på spridningen genom att äta upp den! Javisst, hemma i Japan är de unga skotten en riktig delikatess inlagda i salt. Det skulle vara något att prova!

Palmbladsliknande blad och smala rör är kännetecken för kurilerbambun.

Vårens första blommande träd

Körsbärsplommon är ett litet, rundkronigt träd med den tidigaste blomningen av alla träd.

Många frågar om detta träd just nu. Vad kan det vara för något som blommar så tidigt? Doftar gott gör det också. Ett körsbär? Det är såklart en bra gissning. Inte bara för att släktet Prunus är ett av våra större till antalet, så chansen att något blommande träd tillhör släktet körsbär är rätt så stor. Körsbärsplommon heter det, kanske för att frukten ser ut att ligga någonstans mitt emellan.

Blommorna sitter tätt på körsbärsplommonet.

Prunus cerasifera blommar mycket tidigt, samtidigt med påskliljorna kan man säga. Grenarna är helt översållade av små, vita blommor med en speciell, sötaktig doft. Efter blomningen kommer de små, mörkgröna bladen som skapar en rätt mörk skugga under trädet, eftersom de sitter så tätt. Grenverket är också ganska tätt.

Dessutom är det här en art som skjuter rotskott så har man en får man ofta fler. Gräv bort rotskotten med en gång, för de är mycket starkväxande och svåra att utrota om de en gång fått fäste. Men väljer man att hålla trädet mer som en landskapsväxt hellre än ett vackert träd för finträdgården så kan man ha stor glädje av det. Det är värdefullt för fåglarna som får skydd och mat bland grenarna. Fåglarna äter även av den gulröda frukten, som i och för sig är rätt söt och god, men skalet är väldigt tjockt och lite bittert, så jag tycker inte de är speciellt goda.

Körsbärsplommon har ett brett växtsätt med överhängande grenar och rik blomning.

Ska du skilja den här arten från andra tätt växande, ganska tidigblommande släktingar så kan du titta på bladformen som är spetsigt äggrund. Bladen är tätt tandade i kanten och på undersidan lätt håriga bara på bladnerverna. Grenarna är mycket taggiga, men till skillnad från t ex krikon blir den här busken snabbare trädformig. Krikonet stannar på buskhöjd. De unga skotten är mörkt olivgröna.

Blodplommon har mörkt röda blad och en rosa blomning.

Det finns en rosablommande variant, ovan, som heter blodplommon, Prunus cerasifera ’Nigra’. Den blommar något senare och har mörkt röda blad. Intrycket blir lätt väldigt dystert och mörkt om man sätter flera träd tillsammans, så det måste man tänka på vid planeringen. Blodplommon sätter sällan frukt och lämpar sig därför bättre i hårdgjorda miljöer. Ett trevligt litet träd som passar bra i stadsmiljö pga sin tork- och värmetålighet.

 

Den håriga backsippan är torrabattens tidigaste blomster

Vita backsippor påminner om stekt ägg med sina vita kronblad och gula mitt.

Släktet backsippor består av ett 30-tal arter som härstammar från norra halvklotet, både på den amerikanska och eurasiatiska sidan. De växer vilt på torra hedar och ängar. De första svenska beläggen härrör sig från 1600-talet då Olof Rudbäck d ä har antecknat att backsippan är vildväxande i hela landet och kallas vid namn som koskälla, gökeklocka och oxöron, namn som går tillbaka på växtens utseende.

Backsippan har vackra, stora klockor som blommar tidigt om våren.

Det här är en hårig perenna växt med en kraftig pålrot och djupt flikiga, fjäderaktiga blad. Tänk på rotens djup om du försöker gräva upp och flytta backsippor, så du inte skadar den. Den vildväxande backsippan är förresten fridlyst, så den får man inte ta. Blomman är också hårig och har beroende på art olika färg, allt från vit, gul, ljuslila, röd till violett. Den har en stor ståndarsamling i granngul färg. Efter blomningen utvecklas den vackra fröställningen som liknar en klematis lurviga ”fröboll”.

Den vita backsippan ser nästan ut som sen snö.

Backsippor trivs i sandiga, steniga marker med god dränering. Den föredrar att stå i full sol i sällskap med olika vivor och ormöga som blommar samtidigt. Har du snigelproblem bör du passa upp eftersom sniglarna glatt tar för sig av de unga bladen. Den vanligast förekommande arten i handeln är Pulsatilla vulgaris, backsippa. Den blir inte mer än 20 cm hög och lika bred, så vill man ha ett större bestånd får man skaffa en del plantor till att börja med. Här visar jag bilder på den vita ’Alba’ och den röda ’Röde Klokke’, båda lätta att få tag i.

Naturens gula vårblommor

Svalörten har en kort säsong och vissnar snabbt ner efter blomning.

Just nu är det blomningstid för några av de gula vårblommorna som växer med lök eller knölstam. Svalörten, Ranunculus ficaria, är ett litet ogräs som sprider sig snabbt  under jord. Den bildar täta mattor med piggt gula blommor. Lyckligtvis vissnar bladmassan ner nästan med en gång så fort växten blommat klart och därefter kan andra växter ta vid. Växten blir bara 15-20 cm hög, och bladen ännu lägre, men den växer med långa rankor över markytan. Det finns även odlade former av svalört med grönvita eller kopparröda blommor.

Vårlöken bildar små tuvor av sidolökar intill huvudlöken.

Vårlöken, Gagea lutea, är den vanligaste vårlöken i Norden. Den blir ganska stor, 10-25 cm hög och växer på frisk till fuktig mark i näringsrik jord. Du kan hitta den i gräsmattor, dikeskanter, beteshagar och i ljus lövskog. Det finns flera släktingar till den som är mindre vanliga och ofta något mindre i storlek. Lökarna förökar sig genom att det utbildas mängder av små sidolökar så det blir ofta stora tuvor av vårlök på samma ställe.

Gulsippan är nära släkt med vitsippan men blommar något senare.

Gulsippan, Anemone ranunculoides, är precis i början av sin blomningstid. Denna knallgula blomma trivs i kalkhaltig och frisk mulljord. På betesmarker, lövskogar och även i min naturlika gräsmatta växer den fint. Gulsippan är nära släkt med vitsippan och kan även i sällsynta fall korsa sig med den. Dess blommor blir då blekgula. Gulsippan växer med långsträckta, krypande jordstammar och bildar snabbt täta mattor.

 

Den vitaste av alla björkar

Himalajabjörken är ett träd som närhelst det visas upp för folk som inte upplevt det förut förundras över den alldeles släta, vita barken. Det ser fejkat, nästan målat ut, för så perfekt är barken. Betula utilis var. jaquemontii har bytt namn några gånger under årens lopp, men det får man ju vänja sig vid när man håller på med växter.

Himalajabjörken har en underbart slät och vitglänsande bark.

En himalajabjörk blir inte lika hög som våra inhemska björkarter, max 12-15 meter, men den är minst lika vacker ändå. Flerstammiga exemplar förekommer ofta och de är särskilt läckra då den effektfulla stammen mångfaldigas. Vitheten kommer sig av att himalajabjörken byter bark oftare än andra björkar och därför behåller den sin speciella lyster på ett bättre sätt.

Mörkt gröna och stora är bladen hos himalajabjörken.

Planteras gärna i soliga lägen, men tänk på att den vill ha mer fukt och något surare jord än andra björkar. Den kan gärna samlas i grupper eller i kombination med vintergröna växter, då detta framhäver stammarnas vithet vintertid. Ett jättefint litet träd som jag gärna hade sett planterat lite oftare. Speciellt här i Skåne eftersom de vanliga björkarna blir trist mörka i stammen här nere.  Passar för zon 1-3.

Mot en mörk bakgrund framträder himalajabjörkarnas vita stammar  mycket väl.

 

Det går visst att odla olivträd från frö

Medelhavsländernas klimat och kalkrika, steniga jord passar utmärkt för olivträd.

Olivträden är för de allra flesta av oss Medelhavsländernas symbol nummer ett, skulle jag tro.  Det är en anspråkslös och lättodlad växt som passar även den som är nybörjare på trädgård. Olivträdet trivs bäst med att stå ute om sommaren och det gillar ljus och värme. Vatten behöver det också så klart, och det är inte så torktåligt som en kaktus, men det får gärna torka upp lite mellan vattningarna. Ge regelbundet med gödsel, gärna med mycket kväve. Som de flesta växter vill olivträdet ha en svagare dos, men ofta. Därför är flytande gödsel enkelt att dosera och ge.

Olivträdet kan blomma och ge frukt även i hemförhållanden.

Den ihärdige med gott tålamod kan gärna pröva på att sätta olivkärnor för att driva egna plantor. Du kanske har med dig några riktigt mogna svarta oliver från en resa söderöver. Sätt kärnorna med spetsen uppåt i en kruka såjord. Täck krukan med en genomskinlig plastpåse eller avskuren pet-flaska. Håll jorden lätt fuktig och vänta. Det kan ta lång tid, upp till ett par månader innan kärnorna gror. Olivträd är långsamväxande, så ta det lugnt även när de första skotten börjar ta sig upp ut jorden. När plantan blivit ca 10 cm hög är det dags att plantera om den i egen kruka med kraftigare krukväxtjord uppblandat med t ex marmorkross eller små kalkstensbitar. Jordens pH får gärna vara åt det kalkrikare hållet.

När oliverna mognar blir de svarta.

Ställ din nya olivplanta varmt och ljust och när frostrisken är över kan den gärna stå ute eller i ett välventilerat uterum. Det kommer att ta lång tid innan din planta kommer i blom, men jag tycker du kan njuta av växtens vackra blad och lite knotiga växtsätt ändå. Har du inte tålamod att odla fram ett eget olivträd så finns de ju i alla tänkbara storlekar i växthandeln. Allt ifrån bordsmodellerna på 30 cm höjd till stora stamträd. Dessa är normalt ympade och har kanske både blomknoppar och oliver på plantan. Lycka till med ditt olivträd!

Citrusträd är populära medelhavsväxter

Citronträd blommar ofta med många blommor samtidigt.
Citrusträd i handeln som är drivna inför försäljning kan blomma väldigt rikligt.

Citrusträden blommar nu och de sprider sin sötsyrliga, mycket distinkta doft. Ännu får de stå inomhus eller i uterum, för det är alltjämt risk för skarpa frostnätter ute. Men snart kan man börja vänja dem vid utomhuslivet. Ta det varligt i början, så du inte bränner din planta som övervintrat i fönstret. Ljusmängden är avsevärt större utomhus och det tar några veckor att ställa om från vinterförvar till sommarlov ute.

Citrusträd blommar samtidigt som frukterna mognar.
Citroner i olika mognadsskede på trädet samtidigt som det blommar.

Eftersom vi inte har några pollinerande insekter så här års så behöver du hjälpa till för att få frukter på dina citrusträd. Ta en liten pensel för vattenfärger och för den försiktigt över blommornas ståndare så att du fångar upp det fina frömjölet. Flytta sen penseln till nästa blomma och gör likadant där. Beroende på hur många blommor som slagit ut samtidigt så flyttar du runt frömjöl från blommorna till varandra för att få till en lyckad befruktning. Jag har inte koll på när blommorna är som mest fertila, men brukar pollinera dem med pensel på detta vis flera gånger om dagen i ett par dagar. Därefter vissnar blommorna och har man då tur så börjar det ganska så snart svälla upp en liten grön knopp i blomfästet där fruktanlaget sitter.

Citrusträd blommar samtidigt som du kan skörda frukt.

Citrusträd är näringskrävande växter. De vill ha rikligt med kväve och även järn. Gärna en svagt sur jord och kalkfritt vatten. Det bästa sättet att få rätt proportioner på gödseln är att ge speciell citrusnäring i vattnet. Man gödslar året om, eftersom de ständigt har frukter i mogningsskede. Att få fram en ätbar citron tar minst ett år, så det är en långsam process. Och det är ingen idé att du plockar frukterna i förtid, för citrusfrukter mognar endast så länge de sitter kvar på plantan. Tänk också på att inte övervattna ditt citrusträd. Jorden ska hinna torka ut lite mellan vattningarna. Det får inte heller bli vatten stående på fatet, då har du gett för mycket. Kruktassar är bra till citruskrukor, då rinner överskottsvattnet alltid bort och du riskerar inte att rötterna drunknar.

Ett citronträd ska stå inomhus på vintern, men flyttas ut i solen om sommaren.

Vårkänslor från trädgårdsmässan i Malmö

Emaljerad kaffekanna och perennen spetsmössa ton i ton.
Svenska Moderådets monter lockade med gammaldags romantiska växter och prylar.

Solen kunde inte ha kommit lägligare. För de senaste dagarna har det varit trädgårdsmässa i Malmö. Och trädgårdsintresset kräver sol och värme för att komma igång. Minns hur erbarmligt dåligt det var ifjol. Brätte på brätte av långsträckta penséer fick slängas på tippen eftersom det var en så kall vår att ingen vågade plantera ut några krukor. Det blev en sorglig historia för hela växthandeln och många företag hämtade sig inte efter tappet de haft det första halvåret. Men i år ser jag hoppfullt på säsongen som kommer. Gräset grönskar redan i hästarnas sommarhage och vårlökarna är i full blom fast det inte ens är halva mars.

Att odla sin egen mat eller kryddor är supertrendigt just nu.
Ätbara grödor är något du måste odla nu i sommar!

Bjuder på lite vårbilder från mässan.

Lavendel och salvia är aromatiska växter som passar även för den lilla trädgården.

 

Vit hortensia smälter fint ihop med det sträva gräset japansk starr i vitt och grönt.
Vitt och grönt i en hörna av Flyinge Plantshops monter ritad av min kollega Annika Sjölin Waerner.
Örter och kryddväxter passar bra att plantera i en upphöjd växtbädd.
En upphöjd örtagård tar lite plats och är lätt att sköta.
Ett lusthus för dig som vill skapa innekänsla utomhus.
Det rymliga lusthuset i Flyinge Plantshops monter drog många blickar till sig.

Kungsängsliljor är underbart vackra vårväxter som kräver en kalkrik jordmån.

Floristkonstverk kan bestå av olika naturmaterial som blommor, grenar, löv.
Handväskan täckt av murgröneblad som floristeleven Jennie Nilsson från Hvilan Utbildning lagt ner timmar och åter timmar på.

 

 

Kebony, ett nytt trämaterial för utemiljöer

Trädäck ute i havsbandet möter stort slitage från väder, vågor och vind.
Alla bilder från kebony.se

Det pratas en del om Kebony just nu. Kebony är inget nytt regnskogsträslag, utan en behandlingsmetod för vanliga nordiska träslag som tall och lönn. Ämnet som används för impregnering av träet är givetvis högst hemligt, men det sägs vara helt miljövänliga biologiska restprodukter. Man kan ju undra var det kommer från.

Träet impregneras på fabrik, torkas innan det är försäljningsklart.

Träets fibrer inkapslas med den här hemliga impregneringsvätskan och virket torkas därefter innan det går ut till försäljning. Impregneringen kallas för en furfurylationsprocess och ger träet en mörkbrun färg som liknar teak, ipé, mahogny och andra tropiska träslag. Med tiden får träet en silvergrå patina om det lämnas obehandlat. Och det ska inte behövas någon mer ytbehandling, enligt tillverkaren. De säger också att den stora fördelen med Kebonyträ är motståndskraften mot väder och slitage. Andra fördelar är mycket god motståndskraft mot nedbrytning, ökad hårdhet och lång livslängd. Kebony är Svanenmärkt.

Trädäck behöver normalt impregneras för att tåla fukt och väta.

Kebony kan användas till all slags utomhuskonstruktioner – trädäck, väggbeklädnad, speciella byggnadskonstruktioner, möbler och båtvirke, allt enligt deras hemsida. Prismässigt lägger sig Kebony mellan vanligt tryckimpregnerat trä och de mörka tropiska träslagen. Metoden är utvecklad i Norge, men produkterna säljs även i övriga Norden. De första omnämnandena om Kebonymetoden i press kom 2008, så man har hunnit prova byggträet under några år.

Bryggor och trädäck är utsatta konstruktioner som kräver hållbara träslag.