Greenspire Trädgårdskonsult

Vilken sommar för mördarsniglar i år!

Ja det är sannerligen mördarsniglarnas sommar i år. Så många har jag inte varit med om tidigare. På sina ställen säger det klatsch-klatsch under bilen när man kör på vägen. Jätteäckligt! Och jag kan inte låta bli att se dem när jag går fram, utan trampar och cyklar över dem för att om möjligt stoppa invasionen. Det ser nog kul ut när jag vinglar fram längs vägen, men det är alltså sniglarna jag går åt.

Kanske är slaget redan förlorat, men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att varje snigel kan ge upphov till 400 nya. Om var och en av de 400 lägger 400 nya ägg är vi redan uppe i 160 000 sniglar på tre generationer. Fjärde generationen ger svindlande 64 miljoner sniglar! Så each of them counts, kan man säga. Det är visst lönt att ta bort den snigel du ser. Mördarsnigeln, eller den spanska skogssnigeln, Arion vulgaris, är mördande effektiv både i konsumtion och i fortplantning.

Sniglarnas fortplantning
Det här med befruktningen brukar folk undra över. Sniglarna är hermafroditer, dvs alla individer är samtidigt både hona och hanne. Snigeln producerar både ägg och spermier samtidigt i en hermafroditkörtel. Därifrån går det två separata ledningar ut till en mynning strax nedanför huvudet på högersidan. Det finns också en speciell liten behållare för sperma innanför framkroppen. Parningen är ömsesidig, så att båda sniglarna blir befruktade, men det finns också många snigelarter som befruktar sig själva, helt på egen hand.

Hur hittar sniglarna maten?
Sniglarna har en mycket dålig syn och orienterar sig nästan enbart med luktsinnets hjälp. Slemmet har delvis en förklaring i orienteringen, då snigeln kan hitta tillbaks till var den kom ifrån genom att följa sitt eget slemspår. Den kan också hjälpa till att hitta andra sniglar. Annars är slemmet ett skydd mot fiender och uttorkning. Och slemmet underlättar även vid förflyttning. Sniglarna glider smidigt fram på sitt slemspår som fäster på underlaget.

Hur ser livscykeln ut hos en mördarsnigel?
Den lever i ungefär ett år. En vuxen snigel som fortplantat sig under året dör i början av oktober. De som övervintrar är unga sniglar som gräver ner sig i marken 10-20 cm djupt. Ägg övervintrar troligtvis inte i Sverige. Kalla vintrar med djup tjäle kan gå hårt åt de övervintrande sniglarna, men annars börjar de krypa upp till jordytan vid några plusgrader. De äter upp sig och parningen och äggläggningen börjar sedan från juni månad. Äggen läggs i grupper om 10-30 st i gropar i jorden eller under löv och kompost. Till kläckning tar det ungefär fyra veckor, eventuellt något snabbare vid varmt och gynnsamt (=fuktigt) väder. Efter ytterligare fyra veckor är de unga sniglarna könsmogna och så tar det hela fart igen!

Hur får man bort sniglarna från trädgården?
Har de redan hittat dit får du kämpa hårt. Sniglarna trivs där de har de bästa förhållandena, dvs där det är fuktigt, där det finns gott om mat och där det går lätt att gräva. Trädgårdsdammar, komposter, gränszoner med långt och frodigt (o)gräs, skuggiga partier, stenrösen och så vidare är fina gömställen för sniglar. Leta där och försök om möjligt röja upp och slå långgräs så att det torkar upp och blir solexponerat. Höj upp översta grenskiktet på buskar och träd så att det blir öppet ovan mark. Ta bort svampar och fallfrukt, rensa maskrosor, kratta bort löv, ta bort vedstaplar och vattna på morgonen – det är några råd. Och sen återstår att plocka sniglar. Du kan locka fram dem med öl eller uppblött katt- eller hundpellets. Avlivningsmetoderna är många. Jag föredrar det enkla sättet, att hugga dem med spade. Då slipper man böja sig. Låt gärna resterna ligga kvar och gå andra rundan där om ett par timmar och plocka alla nyanlända sniglar som sitter och kalasar på de döda. Kokande vatten i spann, frysning i frysbox och salt är mer omständliga avlivningsmetoder. Sedan kan man gräva ner de döda resterna eller bränna upp dem. Ägg i döda sniglar utvecklas inte, utan de måste läggas på rätt sätt av snigelmamman/-pappan. Så du behöver inte vara rädd för att trampa ihjäl dem med klacken eller köra över den med cykeln!

Du kan läsa fler inlägg jag skrivit om spanska skogssnigeln här, här och här. Och glöm inte att plocka mördarsniglar ifall du har dem hemma hos dig!

Vårblommande och starkt doftande olvon

Nu är årets blomning redan förbi, men i början av maj brukar den komma igång på de vårblommande doftolvonen. Det finns vinterblommande kejsarolvon som drar på för fullt mitt i den kalla vintern. Man tror att det är något fel på tiden, men kejsarolvonet Viburnum farreri kan stå i rosa knopp redan i januari. Blomningen är utspridd över lång tid och med ett mindre antal blommor åt gången. Snöbollsbuskarna tillhör också olvonsläktet och deras blomning kommer först i maj-juni.

Gemensamt för olvonsläktingarna är ståndorten. De trivs bäst i fuktig och näringsrik jord i sol till halvskugga. Många arter är vackra solitärer i trädgården, andra trivs bäst i brynzonen eller woodlandet. Det enda olvonet som tycker om varma och torra lägen är nog parkolvon, som gärna kan planteras i stadsmiljö där jorden ofta också är ganska kalkrik. Övriga olvon kan nästan räknas till surjordsväxter.

Olvonet på bilderna tror jag är hybridolvon, V. x burkwoodii. Den är i de flesta lägen vintergrön, men det händer också att den fäller sina löv under hösten. Den blir ofta ganska bred och lös i formen som äldre buske. Bilden ovan kommer från ett bostadsområde i Malmö där den har det ganska torrt och varmt på hörnan av ett högre flerbostadshus.

Bladen hos hybridolvon är mörkgröna, glansiga och de får ofta fläckvis rödorange höstfärger. De väldoftande blommorna är tätt samlade i bollar, som i knoppstadiet är rosa, men senare blir helt vita. Doften känner man ofta på långt håll då den är ganska påträngande, men ändå behaglig. Storleken beror på hur väl busken trivs. Ibland blir den bara en meter, medan andra buskar går gott och väl över 2 meter. Helst bör du undvika beskärning, förutom att ta bort döda och brutna grenar. Men klipp bort rotskott av grundstammen V. opulus, skogsolvon när de dyker upp. Annars har de snart konkurrerat ut den svagare inympade sorten. Du känner igen vildskotten på att bladen är mycket mer flikiga, tunna och skiftar lite i ljusgrönt-bronsbrunt. Du ser dem tydligt på bilden nedan.

Beskärning av buxbom – hur gör man?

För häckar, klot, pyramider och andra figurer av buxbom är tiden strax före midsommar den rekommenderade tiden för beskärning. Men kan man klippa till hur som helst? För det första är tidpunkten noga vald. Innan den varma sommarmånaden juli då bladen lätt bränns och strax efter att den kraftiga årstillväxten gått igång. Sedan kan du putsa till resultatet en gång till i september om buskarna blivit spretiga.

Välj gärna en dag med mulet väder för din buxbomsbeskärning. Torkskador kan också förhindras genom att du sprutar vatten över buxbomen efter beskärning så att det blir riktigt fuktigt omkring den. Eller om inte det gäller alltför många plantor kan man vira runt dem med fiberduk eller annat tunt tyg. Allt för att förhindra avdunstning och uttorkning efter beskärningen.

Eftersom buxbom är småbladiga och tätväxande buskar mår de bra av att friseras varje år. Man kan forma avancerade figurer med tiden, men utmaningen gäller att hålla kvar figuren när busken tillväxer. Ska du klippa en häck är det ett bra tips att markera rätt höjd med ett snöre fäst i två pinnar. Spänn tråden och kolla med vattenpass att den ligger rakt innan du börjar beskära. Låga infattningshäckar kan vara helt raka i sidorna, men ju högre häck, desto bättre är det om den sluttar svagt utåt när man kommer neråt. Alltså som ett A. Då blir även basen av häcken solbelyst och den har lättare att hålla sig tät nertill.

Om du använder motordriven häcksax, en manuell häcksax eller sekatör kan kvitta. Omfattningen styr verktygsvalet, men i de flesta fall kan det vara bra att kombinera ett snabbt redskap med ett noggrant. Kliv gärna ett par steg bakåt emellanåt för att checka av eventuell lutning och de räta linjen. Man ser dåligt på nära håll och det kan bli skador som tar tid att reparera om man kör på utan att se formen på lite håll.

Tänk på att använda handskar när du klipper buxbom, eftersom växten innehåller en hudirriterande växtsaft. Om någon buske är angripen av sjukdom ska du klippa den till sist (och noggrant desinficera klippredskapet efteråt) för att inte riskera att sprida sjukdomen till de friska plantorna. Läs gärna om sjukdomen buxbomssot här.

Skötsel av fikonträd

Tidigare var olivträd växten på allas önskelista. Nu verkar fikon vara den stora modeväxten, att döma av alla frågor jag får här på bloggen om just fikon. Så jag ska passa på att berätta lite mer om hur man tar hand om sitt fikonträd.

Fikon är dåligt härdiga i Sverige, med undantag för de sydligaste delarna av landet där man kan plantera dem mot en varm sydvägg, eller ännu hellre i vinkeln mellan två varma väggar. Alla vi andra gör bäst i att ta in våra fikonträd till vintern och förvara dem svalt, men frostfritt. Alltså planterar vi fikonet i en kruka som inte är för tung att bära på. Ska plantan stå utomhus kan du ställa den upp i en annan större kruka om den riskerar att blåsa omkull. Krukan du planterar i ska inte vara för stor, hellre så att plantan står lite trångt, för att producera fruktämnen hellre än växa till sig i skotten. Det är viktigt att krukan har dräneringshål så att överskottsvatten kan rinna bort.

Planteringsjorden ska vara väldränerad Du kan köpa vanlig blomjord som innehåller minikulor av leca eller perlite. Du kan också blanda din egen fikonjord av en tredjedel torv, en tredjedel sand (tvättad) och en tredjedel barkmull. Uppe på toppen kan man lägga ett tunt lager kompostjord eller annan mer näringsrik jord. Fyll inte krukan ända upp utan lämna 1-1½ cm utrymme för vattning. Fikon klarar sig med bara svag gödseldos. Ge halva den rekommenderade mängden var annan vecka eller så. Hittar du ett gödselmedel som bara innehåller lite kväve, men mycket kalium och fosfor är det jättebra. Får fikon för mycket kväve blir det bara stora blad och ingen frukt. Benmjöl är också bra och lite trädgårdskalk om man ska vara petig. Fikon trivs bra med kalkrikt vatten i motsats till t ex citrusträd.

Vattna efter väderlek. Är det riktigt varmt kan fikonet behöva vatten varje dag, är det mulet väder väntar du tills det översta jordlagret har torkat upp och släppt en lite aning från krukkanten. Om fikonträdet får gula blad är det vanligen ett tecken på övervattning. Under vinterförvaringen vattnar du fikonet lite och sällan. Jorden ska bara hållas knappt fuktig. Plantan behöver inte så mycket vatten då, eftersom den står svalt och mörkt och har tappat sina blad.

Planterar om gör du vart annat eller vart tredje år. Det är bara bra om rötterna står lite trångt. Vill du begränsa tillväxten kan du beskära rötterna lätt och plantera om med lite ny jord i samma kruka som du hade innan. Då håller du storleken på plantan nere. Detsamma gäller fikon som växer på friland. De mår bra av att ha en rotspärr så de inte vandrar ut i hela trädgården. En rotspärr är en nedgrävd kant av plåt eller plast som omsluter rotklumpen åt sidorna. Jag har kämpat till förbannelse med en oleander som växte till en jättebuske och till slut var den så stor att jag inte fick in den till vinterförvaringen längre. Så det är bra med en hanterbar storlek på det som ska in till vintern.

Under sommaren kan man beskära fikonträdet om det växer kraftigt. I annat fall behöver det inte nödvändigtvis beskäras. Klipp ovanför en utåtriktad knopp för att få ut grenarna från stammen. Fikonträd får inte klippas på vårvintern, eftersom de då kan blöda. Frukterna bildas på förra årets tillväxt, så gå inte för långt in på grenarna om du vill få frukt. Växer fikonträdet i en kruka av lagom storlek, alltså så att rötterna står lite trångt, slipper du normalt bekymra dig om beskärning.

Det lyser som en eld i skogsbrynet

Lövfällande rhododendron kallas för azaleavildarter eller rhododendronvildarter botaniskt sett. Azaleor har ett oförtjänt rykte om sig att vara besvärliga och svårskötta. Men det stämmer inte alls. En azalea är nästan mindre ömtålig än en vanlig rhododendron, så det behöver du inte vara rädd för. Azaleorna har inga blad på vintern som kan få torkskador under blåsiga vintrar eller vid sen vårfrost. Därmed löper de inte heller någon risk att svedas av vårsolen. Tvärtom kan du plantera dem på soliga ställen där de riktigt får lysa. Men tänk på att ju soligare placering, desto snabbare går blomningen över.

Lagom sol är alltså bäst i alla fall. Men azaleorna tål också att stå skuggigt. Men då skulle jag välja en sort med ljusa, klara färger, så den inte göms ibland bladverket i det skuggiga läget. Azaleor trivs i rhododendronjord med ett rikt lövtäcke kring rötterna. Gödslas försiktigt på våren för att inte sätta för mycket långa, gröna skott hela sommaren. De måste hinna avmogna också innan frosten, så gödsla inte för kraftigt!

Här har jag bilder på en azalea som flyttades hösten 2012. Året därpå blev det inga blommor, den var väl stressad då. Men i år fick jag till min överraskning se att det hade bildats massor av fina knoppar. De utvecklades sakta på det skuggiga, men fuktiga läget. Nu är den som allra finast och lyser som en liten eld i brynet.

Humleblomstret är ängens doldis

Humleblomster ären naturlig art som även förekommer i trädgården. — Humleblomstret i tre olika blomningsstadium: knopp, blomma och frökapsel.

Humleblomster är en liten knubbig blomma som, ja, ser ut som en liten humla. Den är nära släkt med trädgårdsväxten nejlikrot Geum coccineum. Man har faktiskt även förädlat fram olika namnsorter av det vilda humleblomstret Geum rivale. Den vita ’Album’ är nästan genomskinlig i sin vithet då både kronbladen och fodret är vitt eller limevitt.

Humleblomster förekommer helst på fuktiga ängar och här ser du den med några grannar smörblomma, teveronika och ängsbräsma. Örten är vanligt förekommande i naturen och syns även i alkärret,bäckkanter, i diken och fuktiga skogar. Stjälken är rödbrun och hårig och blomman hänger som en liten boll med öppningen neråt. Kronbladen i laxrosa skymtar försiktigt under de ludna foderbladen. När blomningen är över vänder hela blomställningen på sig så att den ludna borsten blir synlig.

Bladen hos humleblomster ser nästan exakt ut som hos den odlade röda nejlikroten. De är två- eller treflikiga och har ett stort uddblad längst in vid bladskaftet. Längst stjälken sitter det vanligen några små stipler, dvs små bladlika utväxter som ofta sitter i bladskaftets bas, men även mitt på bladskaftet alltså.

Den odlade röda nejlikroten ser du på bilden ovan. Den trivs i fukthållande jord i sol-halvskugga. Sorten ’Werner Arends’ har en rikblommande orangeröd, halvfylld blomma som har en lång blomningstid mellan maj och juli. Den blir ca 30 cm hög. Para gärna ihop den med det formstarka hakonegräset i gult och du får en klatschig kombination.

Har du plats för en rejäl perenn?

Att rodgersiorna tillhör släktet stenbräckeväxter, Saxifragaceae, är nog en överraskning för de flesta. Rodgersiorna finns i ett fåtal arter, men de håller alla ca 1 meters höjd. Och saxifragor är som bekant mestadels krypande, marktäckande växter knappt 10 cm höga. Det fina med rodgersiorna är att de täcker snabbt stora ytor och ger en stor effekt ställda mot mer finlemmade växter med skirt utseende.

Fingerrodgersians mångflikiga blad är kraftigt ådrade och skiftar svagt i kopparfärg. — Fingerrodgersians mångflikiga blad är kraftigt ådrade.

Rodgersior har man i den skuggiga delen av trädgården eller woodlandet där det finns gott om fukt i jorden. De kan klara soliga lägen också men då är fukten livsviktig. Bladen är stora, rynkiga och djupt flikiga på långa, hårda stjälkar. Blommorna är ganska enkla och oansenliga i bleka färger, och sitter i glesa vippor. Fingerrodgersian, Rodgersia pinnata, har eleganta blomvippor som går från rött, rosa till gult eller vitt beroende på namnsort.

Min favorit bland rodgersiorna är bronsrodgersian Rodgersia podophylla (nedan), som har effektfullt bronsglänsande blad vid utspringet på våren. Bladen slår ut ganska sent och därför passar det bra att samplantera rodgersia med olika lökväxter. När lökblasten börjar gulna och vissna har rodgersians blad precis kommit ikapp och förbi och döljer på så sätt förfallet.

Kombinera buskar med perenner

Att blanda in buskar i perennrabatterna har många fördelar. Inte minst ekonomiska. Buskarna bildar bakgrund och ger höjd till planteringen. Många buskar har flera dekorativa perioder som man ska ta vara på i kombinationen med perenner. Dessutom kan buskarna ge skydd mot blåst, stekande sol och frost. Jag brukar gärna välja några buskar som bas när jag planerar rabatter. Även om man inte har så mycket plats kan en uppstammad buske tillföra en extra dimension i planteringen.

Katsuran har en rödbrun vårfärg och trivs i fuktigare jord. — Katsuran är en storväxt buske som kan passa ihop med perenner med liknande ståndort.

Utgå alltid från platsens ståndort när du ska välja växter. Med det menas de förhållanden som råder på platsen. Jordmånen är viktig. Den kan förbättras, men grundjordmånen måste man alltid ta hänsyn till. Likaså om det är sur eller kalkrik jord. Ljus och skugga är en annan viktig parameter. Är det blåsigt, eller är rabatten skyddad mot svidande vindar? Detta är våra viktigaste ståndortsfaktorer att kartlägga och använda som grund i planeringen.

Gulbladig funkia är fin i kombination med mörkbladiga växter. — Gulbladiga hostan H.fortunei ’Aurea’ lyser upp en mörkare kombination.

Därefter kan du gå vidare och välja färger och växter. Variation är ett bra tips. Variera bladformer, färger och tänk på att ju skuggigare läge, desto ljusare färger ska du välja. Annars kommer blommorna bort sig alldeles. Och tänk på att oberoende hur fina blommorna är så är det ändå bladverket som kommer att dominera under den största delen av växtsäsongen. Så bladen får gärna vara vackra.

Japansk blodlönn ger stort intryck ihop med gula och orange törelväxter. — Den japanska blodlönnen gör avstamp från grannarna eldtörel och kärrtörel.

Rödbladiga buskar som perukbuske, japanska lönnar, rödbladig berberis och smällspirea gör sig extra fint intill en perenn med gula eller vitbrokiga blad. Gulbladiga funkior är alldeles utmärkt, liksom gulltöreln som håller sin limegula färg under hela sommarhalvåret. Den rödbladiga smällspirean Physocarpus opulifolius ’Diabolo’ bildar en effektfull fond till knalliga blommor som solbruden Helenium autumnale ’Moerheim Beauty’.

Alunrot är en bra kontrastväxt då många sorter har knalliga färger. — Alunrot ’Palace Purple’ och gulbladig spirea ’Goldflame’ lyfter starkt.

Vad sägs om att samplantera ölandstoken Potentilla fruticosa ’Red Ace’ med en orange daglilja Hemerocallis ’Tigger’ ihop med kopparstarren Carex buchananii. Eller den låga Hypericum ’Gemo’ alternativt Hypericum x inodorum ’Loke’ i sällskap med rysk martorn Eryngium planum. Uppseendeväckande häftigt, och så kan man ställa något lugnt grönt i bakgrunden.

Strandtrift skulle kanske heta vägtrift

Triften Armeria maritima är en liten perenn som är tämligen oansenlig när den inte är i blom. På håll kan man till och med missta den för ett gräs av något slag om man tittar slarvigt. Det här är en växt som förekommer både vildväxande i naturen och i trädgårdar. Triften kan man se både på torra strandängar och backar men även i vägkanten så här års. Det är en söt växt i stenpartiet också, men det är lätt att den får det alltför bra i rabatten och skadas av fukt under vintern. Torrt, sandigt och magert vill den stå.

Strandtrift trivs även i vägkanter. — Triften växer som ett rosa stråk längs vägkanten öster om Svalöv.

Tuvorna växer till sig efter hand och då kan man dela dem för att sprida på växten ytterligare. Trift sprider sig även med frö och det är nog den vanligaste vägen när man är ute i vägområden. Trädgårdsformen har ett antal namnsorter med blomfärg varierande från vitt till mörkrosa. Det finns även en sort som heter ’Vesuvius’ som har ett rödsvart bladverk under de rosa blommorna.

Vill du kombinera triften med andra fleråriga växter kan du testa kattfot, sandnejlikor och låga gräs. Kom bara ihåg att grusa upp planterings”jorden” så det blir väldränerat och fint!

Underbara syrenernas tid!

Koltrasten sjunger i syrenerna. — En helt misslyckad bild av koltrast eftersom kamerans autofokus drog över till syrenerna i bakgrunden.

Syrenerna står i full blom i Skåne och sommaren ska vara här. Brr, fast idag kan det bli risk för sol och temperaturer över +15 grader! Om vi ska tro meteorologernas förutsägelser. Men vi har trots allt fått njuta länge och väl av den allra ljuvaste tiden när skogen går i ljust grönt och äppleträd, när vårperenner och blåregn bjuder på det bästa de kan visa upp. Jag gick en lång fotorunda för några dagar sedan när det var uppehåll mellan skurarna och samlade in härliga vårblomster som du ska få njuta av här på bloggen längre fram.

Det finns både ympasde och rotäkta syrener. — Rotäkta parksyrenen ’Saugeana’ skiftar i färg när knopparna slår ut.

Syrenerna är ju bara för härliga för att man ska välja bort dem! Och eftersom de finns i många olika former så kan man få plats med dem i alla trädgårdar, till och med på balkong. Den allra minsta är dvärgsyrenen Syringa meyeri ’Palibin’ som bara blir runt metern hög. Tyvärr har den inte doften, men som ympad på stam är den väldigt platsbesparande för miniträdgården eftersom man då kan plantera något annat vid dess fötter och ändå få en känsla av litet träd framför sig.

En annan fördel med syrener är att de inte är så knussliga med växtplats och jord. Det allra bästa alternativet är en näringsrik, lätt fuktig och något kalkhaltig jord, men en ordinär lerjord funkar också. Grattis till alla lerjordsägare, säger jag som trädgårdsdesigner när folk suckar över sitt öde! Du kan ha både syrener och rosor! Å andra sidan kan man se syrener växa i kanten mot grustag och ute på hedmarken. Så det är inte så noga, med andra ord. Men sol till halvskugga bör du erbjuda, annars blir blomningen alltför sparsam.

Syrener i vitt är försommarens favoritväxt. — Vit bondsyren mot ljusgrönt bladverk är det fräschaste som finns en försommardag.

Den vanliga bondsyrenen är väl den som de flesta tänker på när man nämner syren. De blir rejäla buskar på upp emot 5 meter och passar både som fristånde häck, där plats finns, eller som solitärbuske. Tänk på att den förökar sig genom rotskott, så den blir bredare med tiden. Dessa rotskott kan man hugga av och gräva upp för att på så sätt begränsa eller sprida busken till ännu fler ställen. Men har man inte lust med det så är en rotäkta, ympad eller förädlad syren bättre. Vill du ha en vit bondsyren som inte slår rotskott ska du välja den fröförökade sorten Veberöd E, som härstammar från Björkhaga Plantskola.

Dubbelblommande syrener blommar något senare än andra syrener. — Mörklila ’Charles Joly’ har dubbla blommor som blir något ljusare när de slår ut.

Bland de ympade sorterna så måste nog den mörkt purpurfärgade ’Andenken an Ludwig Späth’ och dubbelblommiga ’Charles Joly’ nämnas. De kontrasterar fint mot ljusare sorter och brukar vara något senare i blom än den vanliga vita bondsyrenen. På så vis kan man också förlänga syrentiden och få dubbelt så lång njutning. Jag önskar dig en njutbar syrentid!

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: